Prop. 1982/83:27

om obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar

Prop. 1982/83: 27

Regeringens proposition 1982/83: 27

om obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar;

beslutad den 9 september 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN JAN-ERIK WIKSTRÖM

2 F öredragandens överväganden

Frågan om vilka studerande som f.n. omfattas av obligatoriet regleras i lagen (1977:_219) om obligatoriska studerandesammanslutningar och för- ordningen (1977: 401) om obligatoriska studerandesammanslutningar. Be- stämmelserna innebär att alla studerande vid statliga högskoleenhetcr är skyldiga att tillhöra studerandesammanslutning med följande undantag:

• Sida 6
•  Original

Prop. 1982/83: 27 6

1. sådana studerande som bedriver studier för vilka det omedelbart före den 1 juli 1977, eller ifråga om studerande vid högskoleenhet som inrättats den ljuli 1978 före detta datum, inte fanns skyldighet att tillhöra studeran- desammanslutning vid sådan läroanstalt i landet som helt eller delvis har gått upp i den högskoleenhet där studierna bedrivs.

2. sådana studerande som bedriver studier som närmast motsvarar stu- dier för vilka det omedelbart före den 1 juli 1977. eller ifråga om studerande vid högskoleenhet som inrättades den 1 juli 1978 före detta datum, inte fanns skyldighet att tillhöra studerandesammanslutning vid sådan läroan— stalt i landet. som helt eller delvis har gått upp i högskoleenhet,

3. de studerande som deltar i utbildning som anordnas av högskoleenhe- ten på annan ort än högskoleorten.

Frågan om kårobligatoriet har samband med studeranderepresenta- tionen i högskoleorganen. Företrädare för de studerande har lagstadgad rätt att ingå i olika beslutande organ inom högskolan. Företrädarna utses av en elektorsförsamling som skall finnas vid varje högskoleenhet. Även studerande som inte är skyldiga att tillhöra någon studerandesammanslut- ning har rätt att medverka vid utseendet av elektorer. Bestämmelser om elektorsförsamlingar finns i lagen (19771220) om elektorsförsamling vid högskoleenhet samt i förordningen (1977z402) om elektorsförsamling vid högskoleenhet. .

UHÄ rapporterar i skrivelsen. att antalet studerande som inte omfattas av obligatoriet och som heller inte tillhör någon frivillig studerandesam- manslutning är förhållandevis litet vid de statliga högskoleenheterna. De flesta studerande är enligt vad UHÄ har erfarit medlemmar antingen i en obligatorisk studentkår (motsv.) eller i en frivillig sammanslutning som täcker hela högskoleenheten eller viss utbildning. Flera frivilliga studeran— desammanslutningar har anhållit hos UHÄ om att få bli obligatoriska.

Vad gäller tolkningen av bestämmelserna om obligatoriet råder enligt UHÄ oklarhet. Det finns betydande skillnader i uppfattningen mellan olika högskoleenheter om vilka studerande som skall omfattas av obligatoriet. Detta har bl.a. medfört att bestämmelserna tillämpas olika för en och samma typ av utbildning vid skilda högskoleenheter. Vidare råder det enligt UHÄ oklarhet och osäkerhet om hur nytillkommande utbildningar vid en högskoleenhet skall hanteras med avseende på obligatoriet.

UHÄ framhåller vidare att den nuvarande ordningen bl.a. innebär att en och samma utbildning vid olika högskoleenheter antingen kan vara författ- ningsmässigt förenad med obligatoriskt medlemskap eller sakna bestäm- melser i detta avseende. Som exempel nämner UHÄ att sådan förskollä- rarutbildning. som före den 1 juli 1977 bedrevs vid lärarhögskola. är förbunden med obligatoriskt medlemskap medan samma utbildning. som före detta datum bedrevs vid förskolescminarium. är undantagen från obligatoriet.

Skillnaderna och oklarhctcrna kan. menar UHÄ, inte försvaras principi-

• Sida 7
•  Original

Prop. 1982/83: 27 7

cllt och leder dessutom till betydande praktiska problem. UHÄ anser att det är uppenbart att reglerna om obligatoriskt medlemskap måste utformas efter mer enhetliga principer.

Starka önskemål har enligt UHÄ också framförts om att ett system för att utse studeranderepresentanter skall skapas som inte innefattar elek- torsförsamlingen. Bestämmelserna om elektorsförsamling har medfört sto- ra arbetsinsatser och skapat onödig byråkrati. UHÄ anför att om det skall vara möjligt att avskaffa elektorsförsamlingen och lägga motsvarande Upp- gifter på studerandesammanslutningarna själva är en utvidgning av obliga- toriet till att omfatta alla studerande nödvändig. ' Mot bakgrund av det nu anförda lägger UHÄ fram ett förslag till en ny ordning som innebär dels att samtliga studerande vid statliga högskoleen- heter skall omfattas av obligatoriskt medlemskap i någon form. dels att elektorsförsamlingen skall avskaffas. UHÄ:s förslag omfattar. med hänsyn till det utredningsarbete som pågått i huvudmannaskapsfrågan. inte den del av högskolan som har kommunalt huvudmannaskap.

För egen del får jag anföra följande. Jag har i de frågorjag kommer att behandla samrått med chefen för jordbruksdepartementet. eftersom nuva- rande bestämmelser om obligatorium och elektorsförsamlingar gäller ock- så för studerande vid högskoleutbildningar inom jordbruksdepartementcts verksamhetsområde. .

Närjag i prop. 1978/79: 100 föreslog att det obligatoriska medlemskapet skulle behållas var det mot bakgrund av att någon bättre lösning inte stått att finna trots långvarigt utredningsarbete. Jag anförde då att. om det obligatoriska medlemskapet skulle ersättas av ett frivilligt, skulle det förut- sätta antingen en avsevärt sänkt ambitionsnivå i fråga om både studerande- facklig och studiesocialservice eller ett behov av betydande statliga bidrag för verksamheten. Förutsättningarna har i dessa avseenden inte föränd- rats. Jag finner därför ingen anledning att nu ha en annan uppfattning i frågan om ett obligatoriskt medlemskap än den jag redovisade i nämnda proposition.

Den reglering som finns i dag utgår från de förhållanden som rådde före högskolercformen år 1977 och har således sin grund i den organisation för utbildningen som fanns då. 1 den nya högskoleorganisationen har ett bibc— hållande av en sådan reglering alltmer kommit att framstå som ohållbar. Starka önskemål har framförts både från högskolemyndighcternas och de studerandes sida om en anpassning av reglerna till de förändrade förhållan- dena. Ävcn jag anser att frågan om en studerande skall ha obligatoriskt mcdlemskap i studerandesammanslutning inte bör vara beroende av hur motsvarande utbildning anordnats tidigare. Alla studerande inom högsko- lan bör från nu nämnda utgångspunkter behandlas lika. Ett obligatoriskt ' medlemskap i studerandesammanslutning bör därför enligt min mening avse alla studerande vid statliga högskoleenheter oavsett vilken utbildning de deltar i. l detta sammanhang vill jag också erinra om studerandehälso-

• Sida 8
•  Original

Prop. 1982/83: 27 3

vårdsutredningens förslag. vars genomförande främjas av att alla studeran- de tillhör en studerandesammanslutning.

För den kommunala högskoleutbildningen har något obligatoriskt med- lemskap i studerandesammanslutning hittills inte aktualiserats. Jag anser därför att någon förändring för-de studerande inom kommunal högskoleut- bildning inte är påkallad. Jag konstaterar också att studerandehälsovårds— utredningen inte föreslär några förändringar vad gäller hälsovården för studerande inom kommunal högskoleutbildning. Det statliga bidrag som utgår till sammanslutningar av sådana studerande för studerandefackligt arbete förutsätts utgå även i fortsättningen.

Elektorsförsamlingen kom till för att ge alla studerande möjlighet att ha ett inflytande på studeranderepresentationen inom den statliga högskolan. Vid ett obligatoriskt medlemskap för alla kan studerandesammanslutning- arna i stället åta sig uppgiften att utse representanter i berörda organ. Jag anser detta vara en klar fördel inte minst därför att elektorsförsamlingen upplevts som ett byråkratiskt och tungrott instrument för ändamålet.

Jag övergår nu till att behandla frågan om hur ett kårobligatorium, enligt vad jag nu förordat. närmare bör utformas.

UHÄ föreslår att två typer av obligatoriskt medlemskap i studerande- sammanslutning skall förekomma. nämligen fullt medlemskap och begrän- sat medlemskap.

Eftersom alla studerande har nytta av den studerandefackliga verksam- heten skall medlemskapet alltid omfatta denna del av verksamheten. Enligt UHÄ15 mening bör inga undantag medges i detta avseende. Studerande som inte har möjlighet att fullt utnyttja den service som de erbjuds i fråga om studiesocial verksamhet m.m. bör enligt UHÄ kunna få begränsat medlemskap och erlägga en reducerad medlemsavgift.

UHÄ:s förslag innebär att fullt medlemskap tillkommer dels dem som studerar på allmän. lokal eller individuell utbildningslinje med undantag för studerande i distansundervisning eller i utbildning som är förlagd till annan ort än högskoleorten. dels dem som studerar enstaka kurser i större om- fattning. Även för dem som genomgår forskarutbildning bör. enligt UHÄzs mening. gälla fullt medlemskap med undantag för forskarstuderande med låg aktivitetsgrad.

Begränsat medlemskap bör enligt UHÄ kunna gälla för alla andra stude— rande. UHÄ föreslår att riktlinjer för medlemskapet skall meddelas cen- tralt och att det bör ankomma på vederbörande högskolestyrelse att med hänsyn till de praktiska förutsättningarna besluta om den lokala tillämp- ningen. UHÄ understryker att någon fullständig rättvisa aldrig kan näs och att det är angeläget att undvika att den föreslagna ordningen leder till tyngande. byråkratiska inslag i högskoleadministrationen. En viss lokal frihet att hantera centralt meddelade rambestämmelser är därför enligt UHÄzs mening nödvändig.

Jag delar UHÄzs uppfattning att det med hänsyn till studerandegrupper-

• Sida 9
•  Original

Prop. l982/83: 27 9

nas sammansättning är motiverat med två typer av obligatoriskt medlem- skap. De riktlinjer som UHÄ föreslagit anser jag ändamålsenliga. Det bör ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att ' utfärda närmare riktlinjer och föreskrifter i detta avseende.

Obligatoriet gäller f. n. medlemskap i dels student- eller elevkår, dels i förekommande fall nation eller fakultetsförening. UHÄ utgår — mot bak- grund av att det primära syftet med obligatoriet är att garantera den studerandefackliga och studiesociala verksamheten — att obligatoriet i princip skall avse student- eller elevkår. för'vilket UHÄ använder den sammanfattande termen studerandekär. UHÄ anser inte att det finns an- ledning att ha några särskilda föreskrifter om fakultetsförening. Vad natio- nerna beträffar föreslår UHÄ med hänsyn till deras i vart fall i Uppsala omfattande fastighetsinnehav att det obligatoriska medlemskapet skall avse även dem.

Jag delar UHÄ:s uppfattning att obligatoriet för varje studerande i princip bör avse medlemskap i en studerandekår. Vid flertalet universitet förekommer emellertid sedan lång tid tillbaka medlemskap inte bara i en sammanslutning som motsvarar studerandekår utan också i skilda sam- manslutningar som nationer och fakultetsföreningar. Dessa driver en verk- samhet som i allmänhet kompletterar den gemensamma sammanslutning- ens. Nationerna i Uppsala och Lund intar i detta avseende en särställning. Det är enligt min mening angeläget att möjligheterna för de studerande att bedriva en gemensam studerandefacklig och studiesocial verksamhet inte försämras. Ett avskaffande av det obligatoriska medlemskapet i nationer och fakultetsföreningar skulle för denna verksamhet kunna innebära av- bräck som kan få negativa konsekvenser för läng tid. Stockholms universi- tets studentkår har framhållit att den på grund av det stora antalet medlem- mar har svårt att överta de uppgifter och de servicefunktioner som fakul- tetsföreningarna nu ger de studerande. Jag anser det viktigt att den verk- samhet som nationer och fakultetsföreningar bedriver kan garanteras även i fortsättningen. Jag förordar därför att det obligatoriska medlemskapet i nationer och fakultetsföreningar består. Obligatoriet bör i detta avseende inte utvidgas till att avse andra studerande än sådana som i dag omfattas av det. Mitt förslag innebär att vissa svårigheter att avgöra vilka studerande som skall omfattas av obligatoriet i denna del kvarstår. Beslut i sådana frågor bör enligt min mening fattas av högskolestyrelsen. Det obligatoriska medlemskapet i nationer och fakultetsföreningar har visst samband med frågor om fullt eller begränsat medlemskap i studerandesammanslutning. I sitt fortsatta uppföljningsarbete bör UHÄ därför undersöka möjligheten att knyta samman medlemskapet i nationer och fakultetsföreningar med frå- gan om vilka som skall omfattas av det fulla medlemskapet.

UHÄ anser att det normala bör vara att varje högskoleenhet har en studerandekår. Det kan emellertid vid universiteten och vid högskoleen- heter på "dubbelorter" ("typ Sundsvall/Härnösand.) finnas skäl att möjlig-

• Sida 10
•  Original

Prop. 1982/83: 27 IO

göra en ordning med flera studerandekårer. Beslut i sådana frågor bör enligt UHÄ grundas på opinionen bland de berörda och på lokala förutsätt- ningar samt fattas av högskolestyrelsen. Denna bör också meddela erfor- derliga föreskrifter om de studerandes fördelning mellan kårerna och om hur dessa skall samverka vid utseende av studeranderepresentanter i hög- skoleorganen. .

UHÄ framhåller att den offentligrättsliga regleringen av studerandesam- manslutningarna bör inskränkas till ett minimum. Sålunda bör stadga för sammanslutning vad avser dels former för beslut om avgifter och avgifts- typer. dels val av fullmäktigeförsamling godkännas av högskolestyrelse. Vidare bör möjlighet finnas att få vissa beslut prövade. om dessa anses strida mot sammanslutningens ändamål.

Jag ansluter mig till UHÄ: s uppfattning att en studerandekår vid varje enhet bör vara den normala ordningen. Därigenom uppnås enligt min mening de bästa förutsättningarna för att studerandekårerna skall kunna tillvarata samtliga studerandes intressen. Den kårorganisation som finns i dag bygger emellertid på den ordning som gällde före högskolercformen. Vid några högskoleenheter finns det därför flera självständiga kårer. Det förhållandet att obligatoriet utvidgas till att avse alla studerande vid hög- skoleenheterna motiverar enligt min mening inte att frågan hur många kårer det skall finnas vid varje enhet regleras författningsmässigt. Organi- sationen bör bygga på de kårer som finns i dag och det bör ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att ange dessa. Beslut om sammanslagning av kårer bör kunna fattas av sammanslutning- arna själva men sådana beslut bör underställas regeringen eller den myn- dighet regeringen bestämmer.

Frågan om antalet kårer vid en högskoleenhet har samband med hur studeranderepresentanterna i högskoleenhetens organ utses. Även denna ordning underlättas av att endast en studerandekår finns vid varje enhet. Om flera studerandekårer finns, bör dessa kunna träffa överenskommelse om hur representanterna skall utses. Om sådan inte kan nås. får högskole- styrelsen fatta beslut om hur representanterna skall utses.

Studerandesammanslutnings stadga bör fastslå att sådan. sammanslut- ning har till uppgift att främja medlemmarnas studier och vad som har sammanhang med dessa. Stadgarna bör vidare innehålla bestämmelser som innebär att sammanslutningen har en demokratisk beslutsordning.

Jag anser vidare. i likhet med UHÄ. att det bör finnas möjlighet för medlemmar i sammanslutning att få giltigheten av beslut prövat om det uppenbarligen anses strida mot sammanslutningcns ändamål.

Det bör ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer att meddela bestämmelser i de avseenden jag nu har berört.

Jag vill slutligen ta upp frågan om formerna för regleringen av kårobliga- toriet. _

Enligt 2 kap. 25 regeringsformen (RF) är varje medborgare gentemot det

• Sida 11
•  Original

Prop. 1982/83: 27 l ]

allmänna skyddad mot tvång att tillhöra sammanslutning för åskådning (negativ föreningsfrihet). Studerandesammanslutningar utgör emellertid inte sådana föreningar och omfattas därför inte av reglerna om den nega- tiva föreningsfriheten. Det är således inte oförenligt med löreskrifterna i RF att ålägga de studerande att vara medlemmar i studerandesammanslut— ningar. Fråga uppkommer dä om det är riksdagen eller regeringen som skall besluta om kårobligatoriet.

De grundläggande föreskrifterna om högskolan finns i högskolelagen tl977:2|8). Riksdagen har således genom lag gett vissa föreskrifter om högskolans utbildning och organisation. Föreskrifterna om verkställighe- ten av högskolelagen finns i den av regeringen beslutade högskoleförord- ningen (l977: 263). Utöver föreskrifter om verkställigheten av högskolela- gen innehåller högskoleförordningen sådana föreskrifter om verksamheten som inte är behandlade i lagen och som regeringen kan besluta om. Före- skrifter om åligganden för enskilda eller föreskrifter som i övrigt avser ingrepp i deras personliga eller ekonomiska förhållanden skall enligt 8 kap. 3ä RF alltid meddelas genom eller med stöd av lag. Kravet på lag gäller dock inte när föreskrifterna om åligganden för enskilda ingår som en del i en reglering som till sin typ är gynnande för enskilda.

Samhället ställer högskoleutbildning till förfogande för dem som vill ha den. Regleringen om högskoleutbildning är därmed till sin karaktär gyn- nande för enskilda. Kårobligatoriet ingår endast som ett delmoment i denna gynnande reglering. Detta förhållande får anses medföra att skyl- digheten att vara ansluten till en studerandesammanslutning — sedd i sitt sammanhang — inte innefattar sådana åligganden för de studerande eller sådana ingrepp i övrigt i de studerandes personliga eller ekonomiska för- hållanden som avses i 8 kap. 3 & RF. Regeringen bör därför vara behörig att meddela de föreskrifter om obligatoriska studerandesammanslu[ningar som kan behövas. Sådana föreskrifter kan emellertid innebära en inskränk- ning av den rätt att gå igenom utbildning inom högskolan som riksdagen har beslutat om genom högskolelagen. Eftersom regeringen inte kan beslu- ta om föreskrifter som är oförenliga med lagen krävs att denna komplet- teras med en föreskrift att regeringen får meddela bestämmelser om skyl- dighet för de studerande att tillhöra studerandesammanslutning. Förslag om en sådan ändring i högskolelagen har upprättats inom utbildningsdepar- tementet och bör fogas till detta protokoll.

Att utse ledamöter i statliga organ är en form av myndighetsutövning. Studerandekårerna är emellertid att anse som enskilda rättssubjekt. Skall kårerna anförtros förvaltningsuppgiftcr som innefattar myndighetsutöv- ning måste det enligt ll kap. 65 tredje stycket RF ske med stöd av lag. Bestämmelser härom bör tas in i lagen (1976: l046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområ- de. Ett förslag till lag om ändring i denna lag har därför upprättats inom

• Sida 12
•  Original

Prop. 1982/83: 27 ]”

departementet. Med hänsyn till ändringens art anser jag att lagrådet inte behöver höras i ärendet. Förslaget bör fogas till protokollet.

Den ordning för obligatoriskt medlemskap som jag nu har föreslagit bör träda i kraft den 1 juli 1983. Det är tveksamt om sluderandekårerna därefter hinner utse sina representanter i berörda högskoleorgan inför läsåret 1983/84. För att alla studerande vid en högskoleenhet skall garante- ras möjlighet till inflytande vid utseende av representanter bör den nya ordningen härför träda i kraft först den ljuli 1984.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

anta de inom utbildningsdepartementet upprättade förslagen till l. lag om ändring i högskolelagen ( 1977: 218).

2. lag om ändring i lagen (1976: 1046) om överlämnande av förvaltnings- uppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde,

3. lag om upphävande av lagen (1977: 219) om obligatoriska studerande- sammanslutningar.

4. lag om upphävande av lagen (l977:220) om elektorsförsamling vid högskoléenhet.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1982/83: 27 13

Regeringen Utbildningsdepartementet

. Bilaga

UNlVEFlSlTETS- OCH HÖGSKOLEÄMBETET

Byrån för förvaltningsfrägor Avdelningsdirektör H Isacson, UH

731-4584-79 1981-09-21 Regnr 731-541—81

Tillämpningen av lagen ( 1977:219 ) om obligatoriska studeran- desammanslutningar och lagen ( 1977:220 ) om elektorsförsam- li 3 vid högskoleenhet

Regeringen har 1979-06-14 uppdragit åt UHÄ att följa tillämp- ningen av reglerna om vilka studerande som bör stå utanför det obligatoriska medlemskapet i studerandesammanslutning och att lämna förslag till sådana ändringar som kan visa sig lämpliga. UHÄ redovisar i det följande detta uppdrag.

Bakgrund

Riksdagen fattade efter förslag i prop 1976/77:59 om utbild- ning och forskning inom högskolan m m principbeslut om att skyldigheten att tillhöra studerandesammanslutning skulle av- skaffas (UbU 1976/77:20, rskr 1976/77:246). Statsmakternas behandling av frågan grundades på det förslag som obligatorie- kommittén redovisat i sitt betänkande ( SOU 1976:14 ) Kårobli- gatorium?. Det var emellertid inte möjligt att avskaffa obli— gatoriet vid den tidpunkt då högskolereformen genomfördes, dvs 1977-07-01. Ett förverkligande förutsatte bl a överlägg- ningar mellan berörda parter, dvs staten och i första hand Sveriges förenade studentkårer (SFS). För att bereda underlag för dessa överläggningar tillkallades en särskild utredare . (obligatorieberedningen), som redovisade sina överväganden och förslag i maj 1978. Förslagen var utformade som alterna— tiva modeller.

I prop 1978/79:100 (bil 2 s 425 ff) anförde utbildningsmi- nistern - i anslutning till obligatorieberedningens förslag - att ett avskaffande av obligatoriet skulle medföra ett stat- ligt bidrag till studentkårerna på ca 20 milj kr och att det i rådande ekonomiska läge skulle vara svårt att bereda utrym- me för ett sådant bidrag. Ett avskaffande av det obligatoris- ka medlemskapet skulle därför medföra en betydande nedtrapp— ning av den verksamhet studentkårerna bedrev med påföljd att den studerandefackliga bevakningen allvarligt skulle försvagas och den sociala servicen kraftigt försämras. Utbildningsmi- nistern var under sådana förhållanden beredd att låta de prin- cipiella invändningarna mot det obligatoriska medlemskapet komma i andra hand och förordade därför att obligatoriet tills vidare skulle bibehållas.

Utbildningsministern anförde vidare, att det vid ett bibehål- lande av det obligatoriska medlemskapet skulle bli nödvändigt att ta ställning till om den nuvarande regleringen borde be— stå eller om obligatoriet borde utvidgas till att omfatta

• Sida 14
•  Original

Prop. 1982/83: 27 _]4

samtliga studerande inom i vart fall den statliga högskolan. Med hänsyn till att de principiella invändningarna mot obli- gatoriet i sig fortfarande kvarstod och med hänsyn till att något mer betydande missnöje mot det nuvarande systemet inte kunde märkas bland de studerande själva, ansåg utbild- ningsministern att det då inte kunde bli fråga om att utvidga obligatoriet. Den reglering som fanns borde i stället fort- sätta att gälla tills vidare. I syfte att minska oklarheterna vid tolkningen av de berörda bestämmelserna aviserades emel— lertid det inledningsvis nämnda uppdraget åt UHÄ att följa tillämpningen av dessa.

Riksdagen hade inget att erinra mot vad sålunda anförts (UbU 1978/79:25, rskr 1978/79:244).

Nuvarande bestämmelser om obligatoriet

Lagen ( 1977:219 ) om obligatoriska studerandesammanslutningar tillkom i anslutning till högskolereformen och reglerar vil— ka studerande som skall omfattas av obligatoriet m m. Lagen är att betrakta som en övergångsanordning, vilken skulle gäl- la intill dess obligatoriet helt hade avskaffats. Enligt la- gen skall de studerandekategorier omfattas av obligatoriet

' som före 1977-07-01, för de konstnärliga högskolorna i Stock- holm 1978-07-01, hade skyldighet att tillhöra studerandesam- manslutning. Någon utvidgning av obligatoriet till nya stu- derandegrupper tillåter inte lagen.

I anslutning till nämnda lag utfärdades även en förordning (19772401) om obligatoriska studerandesammanslutningar, som reglerar vilka studerandegrupper som undantagits från obli- gatoriet. Dessa grupper är följande:

1) Sådana studerande som bedriver studier för vilka det omedelbart före 1977-07-01, eller i fråga om studerande vid högskoleenhet som har inrättats 1978-07-01 före detta datum, inte fanns skyldighet att tillhöra studerandesammanslutning.

2) Sådana studerande som bedriver studier som närmast mot- svarar studier för vilka det omedelbart före 1977-07-01, eller i fråga om studerande vid högskoleenhet som har inrättats 1978-07—01 före detta datum, inte fanns skyldighet att till- höra studerandesammanslutning vid sådan läroanstalt_i landet, som helt eller delvis har gått upp i högskoleenhet.

3) De studerande som deltar i utbildning som anordnas av högskoleenheten på annan ort än högskoleorten.

Elektorsförsamlingen

Genom högskolereformen fick företrädare för de studerande en lagstadgad rätt att som fullvärdiga ledamöter ingå i olika beslutande organ inom högskolan. Det bedömdes härvid som nöd- vändigt att skapa former för att utse studeranderepresentan- ter som garanterade samtliga berörda studerande, oberoende av om de omfattades av obligatoriet eller ej, möjligheter att medverka. Därför inrättades för varje högskoleenhet ett nytt organ - elektorsförsamlingen. Bestämmelser om elektorsförsam— ling finns i lagen (1977:220) om elektorsförsamling vid hög— skoleenhet samt i förordningen (1977:402) om elektorsforsam- ling vid högskoleenhet.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1982/83: 27. 15

Nuvarande förhållanden i fråga om medlemskap i studerande- sammanslutning

Det finns för närvarande studerandesammanslutningar vid lan- dets samtliga högskoleenheter. Vid den enhet som vid högsko- lereformens genomförande saknade sådan sammanslutning - hög- skolan i Eskilstuna/Västerås - har sålunda efter reformen bildats en studentkår med frivilligt medlemskap. Även i Sundsvall har bildats en sådan frivillig studentkår. Dessa och andra sammanslutningar av studerande, som inte omfattas av obligatoriet, får bidrag till sin verksamhet från anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m m, anslagsposten Till universitets- och högskoleämbetets disposition. Flera frivilliga studerandesammanslutningar har dessutom hos UHÄ anhållit om att få bli obligatoriska.

Enligt vad UHÄ erfarit är vid de statliga högskoleenheterna antalet studerande som inte omfattas av obligatoriet och som inte heller tillhör någon frivillig studerandesammanslutning förhållandevis litet. De flesta studerande är alltså medlemmar antingen i en obligatorisk studentkår (motsvarande) eller i en frivillig sammanslutning som täcker antingen hela högskole- enheten eller viss utbildning.

Erfarenheter av nuvarande ordning

För att kunna göra den uppföljning av lagtillämpningen som regeringens uppdrag till UHÄ innebär har UHÄ utsänt en för- frågan till samtliga högskoleenheter om hur lagen om obliga- toriska studerandesammanslutningar och lagen om elektorsför— samling tillämpats och tolkats. Svar har inkommit från prak— tiskt taget samtliga högskoleenheter.

Allmänt kan konstateras att man vid högskoleenheterna anser att elektorsförsamlingen skapat onödig byråkrati och på vissa håll medfört stor arbetsinsats. Vid någon enstaka högskoleen- het har någon församling först inte inrättats på grund av mot- stånd från de studerandes sida. Detta förhållande har emeller- tid sedermera rättats till. På andra ställen utgör alla stu- derande elektorsförsamling, så vid vissa av de konstnärliga högskolorna i Stockholm.

Vad gäller tolkningen av bestämmelserna rörande vilka stu- derande som inte skall omfattas av obligatoriet råder oklar— het och betydande skillnader i uppfattningen mellan olika högskoleenheter. Detta har bl a medfört olikheter i tillämp— ningen av bestämmelserna för en och samma typ av utbildning.

Det nuvarande arrangemanget, där det vid de statliga högsko— leenheterna finns två kategorier av studerande: dels sådana som omfattas av obligatoriet, dels sådana som inte gör det, var - som framgått ovan - ursprungligen endast avsett som ett provisorium intill dess obligatoriet helt hade avskaffats. Enligt riksdagens beslut skall obligatoriet nu tills vidare bestå. Enligt UHÄcs mening är det i detta läge uppenbart att reglerna om obligatoriskt medlemskap måste utformas efter mer enhetliga principer. Den nuvarande ordningen innebär bl a att en och samma utbildning vid olika högskoleenheter anting- en kan vara författningsmässigt förenad med obligatoriskt med-

• Sida 16
•  Original

Prop. 1982/83: 27 16

lemskap eller helt sakna bestämmelser om sådant. Som exempel kan nämnas att sådan förskollärarutbildning, som före 1977- 07-01 bedrevs vid lärarhögskola, är förbunden med obligato- riskt medlemskap, medan samma utbildning, som före högskole- reformen bedrevs vid förskoleseminarium, är undantagen från

obligatoriet.

Vidare råder det - en för varje år växande - oklarhet och osäkerhet om hur olika vid en högskoleenhet nytillkommande utbildningar skall hanteras med avseende på obligatoriet. På detta område råder skilda tillämpningar vid i huvudsak de mindre högskoleenheterna.

Skillnader och oklarheter av här berörda slag kan inte för- svaras principiellt och leder därtill till betydande prak- tiska problem.

Det framstår vidare som ett starkt önskemål från både de stu- derande och andra inom högskolan att ett system för att utse studeranderepresentanter skall skapas, som inte innefattar elektorsförsamlingen. Denna upplevs allmänt som en byråkra- tisk konstruktion. Skall det vara möjligt att avskaffa elek- torsförsamlingen och lägga motsvarande uppgifter på studeran— desammanslutningarna själva, är emellertid en vidgning av ob— ligatoriet till alla studerande nödvändig.

Förslag till ny ordning

Bestämmelserna om medlemskap i studerandesammanslutning bör mot ovan nämnda bakgrund enligt UHÄ:s mening nu revideras med sikte på största möjliga enhetlighet och rättvisa för de studerande inom den statliga högskolan. Samtidigt bör regel- systemet så långt som möjligt befrias från tyngande, byrå- kratiska inslag.

UHÄ har därför utarbetat ett förslag till ny ordning, som innebär dels att samtliga studerande vid statlig högskole- enhet skall omfattas av obligatoriskt medlemskap i någon form, dels att elektorsförsamlingen avskaffas. Vad avser den offentliga regleringen av studerandesammanslutning grundar sig förslaget i huvudsak på alternativ B i obligatoriekom— mitténs ovan nämnda betänkande, dock med vissa viktiga modi- fieringar vad gäller besvärsmöjligheterna. UHÄ har remitterat förslaget till samtliga högskoleenheter, de statliga högsko- leutbildningarna i Halmstad och Skövde, Sveriges lantbruks— universitet samt SFS. Yttrandena, vilka bifogas, har i stort varit positiva till förslaget.

Beträffande den kommunala delen av högskolan har UHÄ inte bedömt det som meningsfullt att nu ta upp frågan om obliga- toriskt medlemskap i studerandesammanslutning beroende på det utredningsarbete som bedrivits i huvudmannaskapsfrågan. Rent principiellt finns det emellertid inte något hinder att in- föra en ordning motsvarande den som UHÄ har föreslagit för den statliga delen av högskolan. Däremot kan det finnas prak- tiska invändningar. Frågan om ett obligatorium för den kommu— nala högskolan har emellertid aldrig diskuterats mera konkret och ett närmare utredningsarbete är därför nödvändigt för den händelse statsmakterna skulle vilja jämställa de studerande i

• Sida 17
•  Original

Prop. 1982/83: 27 17

kommunal högskoleutbildning med de studerande i den statliga utbildningen i här berört avseende. UHÄ förutsätter att stats— makterna i anslutning till sin behandling av huvudmannaskaps— kommitténs förslag tar ställning i denna principfråga.

Obligatoriekommittén tog i sitt betänkande (s 80 ff) upp frågan om en särbehandling av vissa studerandegrupper med avseende på obligatoriska avgifter till studerandefacklig och studiesocial verksamhet. Kommittén ansåg att studerande som inte har möjlighet att fullt ut utnyttja den service m m, som de erbjuds i fråga om studiesocial verksamhet, borde kun— na undantas från avgiftsskyldighet i denna del. Som motiv för sådana undantag anfördes faktorer som yrkesverksamhet, stadigvarande vistelse utanför studieorten och begränsad längd av den avsedda utbildningen. Däremot menade kommittén att alla slag av studerande drar nytta och berörs av den studerandefackliga verksamheten. Vad gäller avgifter för så- dan verksamhet borde därför principiellt inga undantag med- ges.

Den utveckling av studerandegruppens sammansättning som skett i och med högskolereformen — med ett ökat antal vuxen- och deltidsstuderande - stryker enligt UHÄ:s mening under vikten av en differentiering av det berörda slaget. I sammanhanget kan nämnas att SFS våren 1980 rekommenderat medlemskårerna att differentiera kåravgifterna med hänsyn till bl a utbildning— ens längd och omfattning.

UHÄ har för sin del bedömt frågan om en avgiftsdifferentiering vara så väsentlig att den i fråga om principerna bör regle- ras av statsmakterna. UHÄ har vidare funnit att en väg att praktiskt lösa frågan är att införa två typer av obligato- riskt medlemskap i studerandesammanslutning: 1) fullt med- lemskap och 2) begränsat medlemskap, varvid det senare skulle innebära en reducerad avgift.

Varje försök att finna lätt tillämpbara kriterier för vilka studerande som bör få begränsat medlemskap innebär självfal- let utomordentliga svårigheter med tanke på hur mångfasette- rad verksamheten inom högskolan och också själva studerande— gruppen är. Någon fullständig rättvisa kan aldrig uppnås och det är också angeläget att undvika att den föreslagna ord— ningen leder till tyngande, byråkratiska inslag i högskole- administrationen. En viss lokal frihet att hantera centralt meddelade rambestämmelser är därför enligt UHÄ:s mening nöd- vändig. UHÄ anser att följande riktlinjer bör gälla.

Fullt medlemskap bör tillkomma dels dem som studerar på all— man,lokal eller individuell utbildningslinje (med undantag för studerande i distansundervisning eller i utbildning som är förlagd till annan ort än högskoleorten), dels dem som studerar enstaka kurser i större omfattning. En riktpunkt för gränsdragningen kan här vara att berörd/a kurs/er viss termin skall omfatta sammanlagt minst 10 poäng. Även för dem som ge— nomgår forskarutbildning bör, enligt UHÄzs mening, i princip gälla fullt medlemskap. Dock bör forskarstuderande som har låg aktivitetsgrad kunna få begränsat medlemskap.

Begränsat medlemskap bör gälla för alla andra studerande. Det- ta innebär att i princip alla som viss termin deltar 1 enbart

• Sida 18
•  Original

Prop. 1982/83: 27 18

en eller flera enstaka kurser omfattande sammanlagt mindre än 10 poäng bör ha begränsat medlemskap.

Utifrån dessa riktlinjer bör det ankomma på vederbörande hög- skolestyrelse att med hänsyn till de praktiska förutsättning- arna besluta om den lokala tillämpningen, innefattande frågan vilket formellt underlag som skall krävas för beslut om be- gränsat medlemskap för enskild studerande.

Vilka rättigheter och förmåner en studerande med begränsat medlemskap skall åtnjuta bör enligt UHÅ:s mening bestämmas av vederbörande studerandesammanslutning. Dock måste det finnas en författningsreglerad rättighet för även sådan med- lem att få deltaga i valet av ledamöter i det organ inom sammanslutningen, som beslutar om hur företrädare för de studerande i olika beslutande organ inom högskoleenheten skall utses, eller som själva utser dessa.

Vilka sammanslutningar skall finnas?

I samband med 1977 års beslut gjordes ingen prövning av frå- gan om vilka sammanslutningar obligatoriet skall avse, utan den struktur i fråga om obligatoriska sammanslutningar som fanns före högskolereformen fördes ograverad över till den nya organisationen. I samband med en mera definitiv lösning av obligatoriefrågan måste man rimligen samlat pröva vilka slag av studerandesammanslutningar obligatoriet skall avse och hur beslut om indelningen i sådana sammanslutningar skall fattas.

Obligatoriet gäller för närvarande dels student- eller elev- kår, dels - i fråga om universiteten - nation eller "student- förening för fakultet" (fakultetsförening). Det primära syf- tet med obligatoriet är att garantera den studerandefackliga och studiesociala verksamheten. UHÄ utgår mot den bakgrunden från att obligatoriet i princip skall avse student- eller elevkår. I fortsättningen används med hänsyn till terminolo- gin i högskoleförfattningarna den sammanfattande termen stu- derandekår.

Någon anledning att ha särskilda föreskrifter om medlemskap i fakultetsförening finns inte. Fakultetsindelningen gäller numera inte för den grundläggande utbildningen. Behov av sär- skilda anordningar för studerande inom särskilda utbildnings- områden — oavsett den äldre organisationen - bör kunna till- godoses inom ramen för den nya kårorganisationen.

I fråga om nationerna i Uppsala och Lund föreligger särskilda förhållanden med hänsyn till deras, särskilt för Uppsalas del, omfattande fastighetsinnehav. UHÄ har inte haft anledning att i detta sammanhang närmare gå in på hithörande frågor och räknar därför med att det tills vidare skall finnas särskilda föreskrifter om obligatoriskt medlemskap i nation för studeran- de vid nämnda två universitet. Den utvidgning också av na- tionsobligatoriet som detta innebär kan naturligtvis prin— cipiellt ifrågasättas men UHÄ anser att de praktiska fördelar- na med en enhetlig ordning gör den försvarbar.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1982/83: 27 19

Före högskolereformen var den normala ordningen att det för varje berörd läroanstalt fanns en obligatorisk student- eller elevkår. Ett viktigt syftETmed kårobligatoriet är att ge förutsättningar för en samlad studeranderepresentation i högskoleenheternas olika organ. Det finns därför starka skäl för att även i fortsättningen ha en ordning med gg studeran- dekår per högskoleenhet som den normala. Som nyss nämnts bör det vara möjligt att inom ramen för en sådan ordning skapa lämpliga former för intressebevakning m m för de studerande inom olika utbildningsområden, vare sig dessa för närvarande har särskilda sammanslutningar eller ej. I fråga om vissa högskoleenheter, i första hand universiteten och enheter på "dubbelorter" (typ Sundsvall/Härnösand), kan det emellertid finnas skäl att möjliggöra en ordning med flera studerande- kårer. Beslut härom bör i så fall grundas på opinionen bland de berörda och på andra lokala förutsättningar och bör där- för lämpligen fattas av högskolestyrelsen. Denna bör också ha att meddela erforderliga föreskrifter om de studerandes fördelning mellan kårerna och om hur dessa skall samverka vid utseende av studeranderepresentanter i högskolestyrelsen och andra för högskoleenheten gemensamma organ.

Beslut av högskolestyrelse i fråga om indelning i studerande- sammanslutningar bör kunna överklagas hos UHÄ under förut- sättning att minst 100 berörda studerande står bakom besvä- ren.

Offentlig reglering av studerandesammanslutning

Vad gäller den offentliga regleringen av studerandesamman- slutningarna bör obligatoriekommitténs överväganden under al- ternativ B i ovan nämnda betänkande (s 121 ff) tjäna som ut— gångspunkt. UHÄ hänvisar i tillämpliga delar till vad som anfördes där.

Orsaken till att studerandesammanslutningarna måste låta sig vidkännas en viss offentligrättslig reglering är självfallet obligatoriet. En sådan reglering bör emellertid enligt UHÄ:s uppfattning inskränkas till ett minimum.

Om fullmäktigeförsamlings, medlemsmötes eller styrelses beslut uppenbarligen anses strida mot sammanslutningens ändamål, bör det finnas en möjlighet att få ett sådant beslut prövat. Det- ta sker lämpligen hos UHÄ (eller i fråga om Sveriges lant- bruksuniversitet hos styrelsen för Sveriges lantbruksuniver- sitet), som har att ta ställning till beslutets giltighet med avseende på-dess ändamålsenlighet. '

Prövning av nyss nämnda slag bör enligt UHÄ:s uppfattning inte kunna initieras av enskild studerande. Risk för "okynne" finns då. Bakom en hemställan om prövning bör därför stå minst en tiondel av sammanslutningens medlemmar eller minst 100 medlemmar.

Liksom fallet är för närvarande bör också i fortsättningen studerandesammanslutnings stadga vad avser dels formerna för beslut om avgifter och avgiftstyper, dels val till fullmäk- tigeförsamling godkännas av högskolestyrelsen för att vara giltiga.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1982/83: 27 20

Förslag till ny lag om obligatoriska sammanslutnGngar bi- läggs.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställer UHÄ att re— geringen föreslår riksdagen

355 antaga lag om obligatoriska studerandesammanslutningar enligt bilagt förslag,

355 godkänna de riktlinjer i övrigt beträffande obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutning som redovisats ovan.

Beslut i detta ärende har - efter behandling av principfrå- gorna i UHÄ:s styrelse — fattats av universitetskanslern efter föredragning-av avdelningsdirektör Isacson. Därjämte har närvarit planeringschefen och byråchef Häggquist. Samråd har i ärendet skett med Sveriges lantbruksuniversitet.

! ,? . %”Wl- 54 m.,-) af» :...: Carl-Gustaf Andrén (/ >! / f.,/' % ' m.,/z. ”%!/LM

,Håkan Isacson

• Sida 21
•  Original

Prop. 1982/83: 27 _ 2|

(]nderbäaga

UNIVERSITETS- OCH HUGSKOLEÄMBETET Byrån för förvaltningsfrågor Avdelningsdirektör H Isacson, UH

Förslag till lag om obligatoriska studerandesammanslutningar

Tillämpningsområde

Denna lag äger tillämpning på statlig högskoleenhet och på de statliga högskoleutbildningarna i Halmstad och Skövde. Vad som sägs om högskoleenhet och hög- skolestyrelse äger tillämpning jämväl på nämnda ut- bildningar och interimsstyrelserna för dem.

Studerandesammanslutningar

Vid högskoleenhet skall finnas en studerandekår.

Om särskilda skäl föreligger, får vid högskoleenhet finnas flera än en studerandekår. Beslut om vilka studerandekårer som skall finnas fattas av högskole- styrelsen.

Vid universiteten i Uppsala och Lund skall även fin- nas nationer. Beslut om vilka nationer som skall finnas fattas av högskolestyrelsen.

Högsta beslutande organ i studerandesammanslutning är en fullmäktigeförsamling. Denna utses genom val för ett år i sänder av sammanslutningens medlemmar.

Om särskilda skäl föreligger, får högskolestyrelsen besluta att i stället för fullmäktigeförsamling en- ligt första stycket ett allmänt möte av studerande- sammanslutningens medlemmar (medlemsmöte) skall full- göra de uppgifter som enligt stadgar, som avses i 5 5, ankommer på fullmäktigeförsamling.

För förvaltning av angelägenheter i studerandekår eller nation skall finnas en av fullmäktigeförsam— lingen eller medlemsmöte utsedd styrelse.

Stadgar För studerandesammanslutning skall finnas stadgar.

Stadgarna skall innehålla bestämmelser om fullmäk- tigeförsamling eller medlemsmöte och om styrelse, om sätt att utse ledamöter i fullmäktigeförsamling och styrelse samt om mandattider för dessa ledamöter, om formerna för besluts fattande av fullmäktigeförsam- ling eller medlemsmöte och av styrelse, om sättet för tillkännagivande av fullmäktigeförsamlingens el- ler medlemsmötets beslut, om antagande och ändring av stadgarna samt om former för beslut om avgifts- typer och avgifters storlek.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1982/83: 27 77

65

75

89

105

11 5

12 5

13 5

14 %

Stadgarna skall antagas av sammanslutningen. De be- stämmelser som avser sättet att utse ledamöter i fullmäktigeförsamling samt former för beslut om av- giftstyper och avgifters storlek är giltiga endast om de har godkänts av högskolestyrelsen.

Uppgifter

Studerandesammanslutning har till ändamål att främja medlemmarnas studier och vad dänned äger sammanhang.

Studerandekår skall utse de företrädare för de stu- derande, vilka enligt högskolelagen (1977:218) och högskoleförordningen (1977z263) har rätt att ingå som ledamöter i organ inom högskoleenheten. Finns vid högskoleenhet flera än en studerandekår skall uppgiften att utse berörda företrädare fullgöras på sätt högskolestyrelsen bestämmer efter samråd med kårerna.

Medlemskap

Studerande skall vara medlem i studerandekår vid högskoleenheten.

Medlemskap i studerandekår är för termin antingen fullt medlemskap eller begränsat medlemskap.

Studerande skall ha fullt medlemskap utom i det fall den studerande deltager i enbart en eller flera en- staka kurser av begränsad omfattning eller deltager i Utbildning söm helt eller.i_huvudsak anordnas på annan ort än ort till vilken högskoleenheten är för- lagd. I sådana fall får den studerande ha begränsat medlemskap.

Om särskilda skäl föreligger, får högskolestyrelse besluta att studerande för forskarutbildning får ha begränsat medlemskap.

Studerande med begränsat medlemskap i studerandekår har rätt att på begäran erhålla fullt medlemskap.

Studerande med begränsat medlemskap har rätt att del- taga i val till fullmäktigeförsamling.

övriga rättigheter och förmåner som kan tillkomma studerande med begränsat medlemskap avgörs av veder— börande studerandekår.

Uppstår oenighet mellan studerandekår och enskild studerande om skyldigheten att ha fullt eller be- gränsat medlemskap, prövas frågan av högskolesty— relsen.

Studerande vid universiteten i Uppsala och Lund skall vara medlem i nation.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1982/83: 27

['x] 'JJ

Avgifter

15 & Studerande är skyldig att erlägga avgift till sam- manslutning i vilken han är medlem enligt denna lag.

Studerande som har begränsat medlemskap i studerande- kår skall erlägga nedsatt avgift.

Avstängning m m

16 % Högskolestyrelsen får föreskriva att avgift till studerandesammanslutning skall erläggas före viss tidpunkt.

Om studerande ej betalar vederbörlig avgift till studerandesammanslutning, får högskolestyrelsen för- ordna att den studerande skall avstängas från under- visning och prov intill dess rättelse har skett.

Högskolestyrelsen får besluta att examensbevis eller utbildningsbevis, som avser avlagd doktorsexamen, ej får lämnas till studerande för forskarutbildning, innan sådan studerande erlagt avgift till studerande- sammanslutning.

Besvär m m

17 5 Om fullmäktigeförsamling, medlemsmöte eller styrelse för studerandesammanslutning fattar beslut som anses strida mot sammanslutningens ändamål enligt 7 &, kan beslutet underställas universitets- och högskoleäm- betets eller, såvitt avser Sveriges lantbruksuniver- sitet, styrelsens'för Sveriges lantbruksuniversitet prövning med anhållan—att beslutet skall upphävas. Så- dan prÖVning får enbart göras om minst en tiondel av studerandesammanslutningens medlemmar eller minst 100 medlemmar har hemställt om detta inom tre veckor från den dag beslutet tillkännagivits.

18 5 Talan mot beslut av högskolestyrelsen enligt denna lag föres hos universitets- och högskoleämbetet el- ler, i fråga om beslut av Sveriges lantbruksuniver- sitet, hos regeringen genom besvär.

Talan enligt första stycket får föras av studerande, som avses i 17 5, av enskild studerande, om beslutet gått vederbörande emot, samt av berörd studerandekår eller nation.

Talan-mot beslut av högskolestyrelsen i fråga som av- ses i.2 5 andra-stycket.får föras endast om-minst.100 berörda studerande står bakom besvären.

19 5 Talan mot beslut av universitets— och högskoleämbe- tet föres hos regeringen genom besvär.

övrigt

20 5 Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer ; utfärdar de närmare föreskrifter som behövs för ” tillämpningen av denna lag. 1 . X Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

• Sida 24
•  Original