om obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar
Regeringens proposition
1982/83: 27
om obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar;
beslutad den 9 september 1982.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
JAN-ERIK WIKSTRÖM
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att alla studerande vid samtliga statliga högskoleenheter skall ha obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutning
oavsett vilken utbildning de deltar i. Medlemskapet kan vara fullt eller begränsat. Studerandesammanslutningarna föreslås få rätt att utse stude-
randerepresentanterna i högskoleorganen. Därmed kan elektorsförsamlingarna avskaffas. Det obligatoriska medlemskapet i nationer och fakul- tetsföreningar föreslås bestå i nuvarande omfattning.
I Riksdagen 1982/83.1 saml. nr 27
1 Förslag till
Lag om ändring i högskolelagen (1977: 218)
Härigenom föreskrivs att i högskolelagen (1977: 218) skall införas en ny paragraf, 36 a §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
36a§
Regeringen får meddela före-
skrifter om skyldighet för studerande som går igenom utbildning inom högskolan att tillhöra särskilda studerandesammanslutningar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976: 1046) om överlämnande av förvalt-
ningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde
Härigenom föreskrivs att i lagen (1976: 1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde skall införas en ny paragraf, 12 b §, av nedan angivna lydelse,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12b§
Regeringen får föreskriva att sådana studerandesammanslutningar som avses i 36 a § högskolelagen
(1977:218) skall
I. pröva om företrädare för de studerande skall ingå som leda-
möter i organ vid högskoleenheterna
2. utse och entlediga företrädare för de studerande i dessa organ.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.
3 Förslag till Lag om upphävande av lagen (1977: 219) om obligatoriska studerandesammanslutningar
Härigenom föreskrivs att lagen (1977: 219) om obligatoriska studerandesammanslutningar skall upphöra att gälla med utgången av juni 1983.
4 Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1977: 220) om elektorsförsamling vid
högskoleenhet
Härigenom föreskrivs att lagen (1977:220) om elektorsförsamling vid högskoleenhet skall upphöra att gälla med utgången av juni 1984.
Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1982-09-09
Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Eliasson, Elmstedt, Tillander, Ahrland, Molin
Föredragande: statsrådet Wikström
Proposition om obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar
I Inledning
De första studerandesammanslutningarna i Sverige bildades för över 300 år sedan. Det har under nära nog lika lång tid varit en skyldighet för de
studerande vid universiteten att tillhöra sådana sammanslutningar. Det s.k. kårobligatoriet innebär dels att de studerande är skyldiga att vara
medlemmar i studerandesammanslutningar (studentkårer, nationer och fakultetsföreningar), dels att de är skyldiga att erlägga av sammanslutningarna beslutade medlemsavgifter.
Våren 1973 tillkallade dåvarande statsrådet Moberg med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande särskilda sakkunniga för att utreda frågan om obli-
gatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar. Utredningen (U 1973:03) antog benämningen Obligatoriekommittén. Kommittén lade
våren 1976 fram sitt betänkande (SOU 1976: 14) Kårobligatorium?. Obliga-
toriekommitténs förslag och de synpunkter som kom fram vid remissbe-
handlingen av förslaget låg till grund för regeringens förslag i frågan i prop.
1976/77: 59. Jag uttalade då att det obligatoriska medlemskapet i studeran-
desammanslutningar borde avskaffas. Innan ett sådant förslag genomför-
des måste emellertid konsekvenserna av förslaget analyseras ytterligare.
Den skyldighet att vara medlem i och erlägga avgift till viss eller vissa
studerandesammanslutningar som gällde den 1 juli 1977 borde därför gälla även därefter. Någon utvidgning av obligatoriet fick däremot inte förekomma. Riksdagen antog de framlagda förslagen (UbU 1976/77:20. rskr 1976/77: 246). För att bereda frågan ytterligare tillkallades en särskild utredare (obligatorieberedningen, U 1977:11). Beredningen redovisade i maj 1978 sina överväganden och förslag innefattande tre alternativa modeller
för ett avskaffande av det obligatoriska medlemskapet i studerandesam-
manslutningar. Obligatorieberedningens förslag låg till grund för överläggningar med Sveriges förenade studentkårer (SFS). I prop. 1978/79: 100 redovisade jag beredningens förslag och uttalade att inget av alternativen kunde ligga till grund för en lösning av obligatoriefrågan. Regeringen föreslog därför att det obligatoriska medlemskapet i studerandesammanslutningar tills vidare skulle behållas men att någon utvidgning av obligatoriet till att omfatta samtliga studerande inom högskolan inte skulle ske. Riksdagen godkände förslagen (UbU 1978/79:25, rskr 1978/79: 244).
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) fick därefter i uppdrag att följa tillämpningen av reglerna om vilka kategorier av studerande som borde stå utanför det obligatoriska medlemskapet i studerandesammanslutning och att lämna förslag till sådana ändringar som kunde visa sig lämpliga. |
UHÄ har redovisat erfarenheter av nuvarande ordning och utarbetat förslag till förändringar i gällande bestämmelser. Förslaget har av UHÄ remitterats till samtliga högskoleenheter, de statliga högskoleutbildningarna i Halmstad och Skövde, Sveriges tantbruksuniversitet samt SFS. Yttrandena har i stort varit positiva till förslaget. UHÄ har i skrivelse den 21 september 1981 redovisat detta. Skrivelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.
Utredningen om den framtida hälso- och sjukvården samt motionsidrotten för studerande (studerandehälsovårdsutredningen, U 1980:03) har nyligen lagt fram sina förslag i betänkandet (SOU 1982:12) Hälsovård för högskolestuderande Förslag om hälsovård och motionsidrott. Utredningen föreslår bl.a. att hälsovård inkl. motionsidrott skall komma högskolestuderande på alla orter till del, vilket inte är fallet för närvarande. I fråga om finansiering av verksamheten utgår utredningen från att bidrag lämnas dels av staten, dels av de studerande själva. Även om verksamheten kan bedrivas endast med statliga medel, är de studerandes egna bidrag enligt utredningen en förutsättning för att dagens ambitionsnivå skall kunna behållas. Utredningen anser vidare att en fortsatt kollektiv uttaxering av de studerande är den bästa möjligheten att tillförsäkra verksamheten erforderliga medel. Utredningen anför slutligen att ett genomförande av UHÄ:s förslag om att alla studerande vid statliga högskoleenheter skall omfattas av obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutning enligt dess mening ökar de studerandes möjligheter att bära sin del av kostnaderna för verksamheten.
2 Föredragandens överväganden
Frågan om vilka studerande som f.n. omfattas av obligatoriet regleras i lagen (1977:219) om obligatoriska studerandesammanslutningar och förordningen (1977:401) om obligatoriska studerandesammanslutningar. Bestämmelserna innebär att alla studerande vid statliga högskoleenheter är skyldiga att tillhöra studerandesammanslutning med följande undantag: tl Riksdagen 1982183. 1 saml. nr 27
1. sådana studerande som bedriver studier för vilka det omedelbart före
den 1 juli 1977, eller ifråga om studerande vid högskolecenhet som inrättats
den 1 juli 1978 före detta datum, inte fanns skyldighet att tillhöra studeran-
desammanslutning vid sådan läroanstalt i landet som helt eller delvis har
gått upp i den högskoleenhet där studierna bedrivs,
2. sådana studerande som bedriver studier som närmast motsvarar studier för vilka det omedelbart före den I juli 1977, eller ifråga om studerande vid högskoleenhet som inrättades den I juli 1978 före detta datum, inte fanns skyldighet att tillhöra studerandesammanslutning vid sådan läroanstalt i landet, som helt eller delvis har gått upp i högskoleenhet,
3. de studerande som deltar i utbildning som anordnas av högskoleenhe-
ten på annan ort än högskoleorten. Frågan om kårobligatoriet har samband med studerandercepresentationen i högskoleorganen. Företrädare för de studerande har lagstadgad
rätt att ingå i olika beslutande organ inom högskolan. Företrädarna utses av en elektorsförsamling som skall finnas vid varje högskoleenhet. Även studerande som inte är skyldiga att tillhöra någon studerandesammanslutning har rätt att medverka vid utseendet av elektorer. Bestämmelser om elektorsförsamlingar finns i lagen (1977:220) om clektorsförsamling vid högskoleenhet samt i förordningen (1977:402) om elektorsförsamling vid högskoleenhet. .
UHÄ rapporterar i skrivelsen. att antalet studerande som inte omfattas
av obligatoriet och som heller inte tillhör någon frivillig studerandesammanslutning är förhållandevis litet vid de statliga högskoleenheterna. De flesta studerande är enligt vad UHÄ har erfarit medlemmar antingen i en obligatorisk studentkår (motsv.) eller i en frivillig sammanslutning som täcker hela högskoleenheten eller viss utbildning. Flera frivilliga studeran-
desammanslutningar har anhållit hos UHÄ om att få bli obligatoriska.
Vad gäller tolkningen av bestämmelserna om obligatoriet råder enligt UHÄ oklarhet. Det finns betydande skillnader i uppfattningen mellan olika
högskoleenheter om vilka studerande som skall omfattas av obligatoriet.
Detta har bl.a. medfört att bestämmelserna tillämpas olika för en och
samma typ av utbildning vid skilda högskoleenheter. Vidare råder det enligt UHÄ oklarhet och osäkerhet om hur nytillkommande utbildningar
vid en högskoleenhet skall hanteras med avseende på obligatoriet.
UHÅÄ framhåller vidare att den nuvarande ordningen bl. a. innebär att en och samma utbildning vid olika högskoleenheter antingen kan vara författningsmässigt förenad med obligatoriskt medlemskap eller sakna bestämmelser i detta avseende. Som exempel nämner UHÄ att sådan förskollärarutbildning, som före den 1 juli 1977 bedrevs vid lärarhögskola, är förbunden med obligatoriskt medlemskap medan samma utbildning, som
före detta datum bedrevs vid förskoleseminarium, är undantagen från
obligatoriet.
Skillnaderna och oklarheterna kan, menar UHÄ, inte försvaras principi-
ellt och leder dessutom till betydande praktiska problem. UHÄ anser att det är uppenbart att reglerna om obligatoriskt medlemskap måste utformas efter mer enhetliga principer.
Starka önskemål har enligt UHÄ också framförts om att ett system för att utse studeranderepresentanter skall skapas som inte innefattar elektorsförsamlingen. Bestämmelserna om elektorsförsamling har medfört stora arbetsinsatser och skapat onödig byråkrati. UHÄ anför att om det skall vara möjligt att avskaffa elektorsförsamlingen och lägga motsvarande upp-
gifter på studerandesammanslutningarna själva är en utvidgning av obliga-
toriet till att omfatta alla studerande nödvändig. "Mot bakgrund av det nu anförda lägger UHÄA fram ett förslag till en ny ordning som innebär dels att samtliga studerande vid statliga högskoleenheter skall omfattas av obligatoriskt medlemskap i någon form. dels att elektorsförsamlingen skall avskaffas. UHÄ:s förslag omfattar, med hänsyn till det utredningsarbete som pågått i huvudmannaskapsfrågan, inte den del av högskolan som har kommunalt huvudmannaskap.
För egen del får jag anföra följande. Jag har i de frågor jag kommer att behandla samrått med chefen för jordbruksdepartementet, eftersom nuva-
rande bestämmelser om obligatorium och elektorsförsamlingar gäller ock-
så för studerande vid högskoleutbildningar inom jordbruksdepartementets
verksamhetsområde. . När jag i prop. 1978/79: 100 föreslog att det obligatoriska medlemskapet skulle behållas var det mot bakgrund av att någon bättre lösning inte stått
att finna trots långvarigt utredningsarbete. Jag anförde då att, om det obligatoriska medlemskapet skulle ersättas av ett frivilligt, skulle det förut-
sätta antingen en avsevärt sänkt ambitionsnivå i fråga om både studerandefacklig och studiesocial service eller ett behov av betydande statliga bidrag
för verksamheten. Förutsättningarna har i dessa avscenden inte förändrats. Jag finner därför ingen anledning att nu ha en annan uppfattning i frågan om ett obligatoriskt medlemskap än den jag redovisade i nämnda
proposition, Den reglering som finns i dag utgår från de förhållanden som rådde före högskolereformen år 1977 och har således sin grund i den organisation för
utbildningen som fanns då. I den nya högskoleorganisationen har ett bibehållande av en sådan reglering alltmer kommit att framstå som ohållbar. Starka önskemål har framförts både från högskolemyndigheternas och de studerandes sida om en anpassning av reglerna till de förändrade förhållandena. Även jag anser att frågan om en studerande skall ha obligatoriskt
medlemskap i studerandesammanslutning inte bör vara beroende av hur
motsvarande utbildning anordnats tidigare. Alla studerande inom högskolan bör från nu nämnda utgångspunkter behandlas lika. Ett obligatoriskt '
avse alla studerande vid statliga högskoleenheter oavsett vilken utbildning de deltar i. I detta sammanhang vill jag också erinra om studerandehälso-
vårdsutredningens förslag. vars genomförande främjas av att alla studerande tillhör en studerandesammanslutning.
För den kommunala högskoleutbildningen har något obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutning hittills inte aktualiserats. Jag anser
därför att någon förändring för:de studerande inom kommunal högskoleutbildning inte är påkallad. Jag konstaterar också att studerandehälsovårdsutredningen inte föreslår några förändringar vad gäller hälsovården för studerande inom kommunal högskoleutbildning. Det statliga bidrag som
utgår till sammanslutningar av sådana studerande för studerandefackligt arbete förutsätts utgå även i fortsättningen.
Elektorsförsamlingen kom till för att ge alla studerande möjlighet att ha ett inflytande på studeranderepresentationen inom den statliga högskolan. Vid ett obligatoriskt medlemskap för alla kan studerandesammanslutningarna i stället åta sig uppgiften att utse representanter i berörda organ. Jag
anser detta vara en klar fördel inte minst därför att elektorsförsamlingen upplevts som ett byråkratiskt och tungrott instrument för ändamålet. Jag övergår nu till att behandla frågan om hur ett kårobligatorium, enligt
vad jag nu förordat, närmare bör utformas.
UHÄ föreslår att två typer av obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutning skall förekomma, nämligen fullt medlemskap och begränsat medlemskap.
Eftersom alla studerande har nytta av den studerandefackliga verksamheten skall medlemskapet alltid omfatta denna del av verksamheten. Enligt UHÄ:s mening bör inga undantag medges i detta avseende. Studerande
som inte har möjlighet att fullt utnyttja den service som de erbjuds i fråga
om studiesocial verksamhet m.m. bör enligt UHÄ kunna få begränsat medlemskap och erlägga en reducerad medlemsavgift.
UHÄ:s förslag innebär att fullt medlemskap tillkommer dels dem som studerar på allmän, lokal eller individuell utbildningslinje med undantag för
studerande i distansundervisning eller i utbildning som är förlagd till annan
ort än högskoleorten, dels dem som studerar enstaka kurser i större omfattning. Även för dem som genomgår forskarutbildning bör, enligt UHÄ:s mening, gälla fullt medlemskap med undantag för forskarstuderande med
låg aktivitetsgrad.
Begränsat medlemskap bör enligt UHÄ kunna gälla för alla andra studerande. UHÄ föreslår att riktlinjer för medlemskapet skall meddelas centralt och att det bör ankomma på vederbörande högskolestyrelse att med
hänsyn till de praktiska förutsättningarna besluta om den lokala tillämp-
ningen. UHÄ understryker att någon fullständig rättvisa aldrig kan nås och att det är angeläget att undvika att den föreslagna ordningen leder till tyngande, byråkratiska inslag i högskoleadministrationen. En viss lokal frihet att hantera centralt meddelade rambestämmelser är därför enligt
UHÄ:s mening nödvändig.
Jag delar UHÄ:s uppfattning att det med hänsyn till studerandegrupper-
nas sammansättning är motiverat med två typer av obligatoriskt medlem-
skap. De riktlinjer som UHÄ föreslagit anser jag ändamålsenliga. Det bör
ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att ' utfärda närmare riktlinjer och föreskrifter i detta avseende.
Obligatoriet gäller f.n. medlemskap i dels student- eller elevkår, dels i förekommande fall nation eller fakultetsförening. UHÄ utgår — mot bak-
grund av att det primära syftet med obligatoriet är att garantera den
studerandefackliga och studiesociala verksamheten — att obligatoriet i princip skall avse student- eller elevkår, för vilket UHÄ använder den sammanfattande termen studerandekår. UHÄ anser inte att det finns anledning att ha några särskilda föreskrifter om fakultetsförening. Vad nationerna beträffar föreslår UHÄ med hänsyn till deras i vart fall i Uppsala
omfattande fastighetsinnehav att det obligatoriska medlemskapet skall avse även dem.
Jag delar UHÄ:s uppfattning att obligatoriet för varje studerande i
princip bör avse medlemskap i en studerandekår. Vid flertalet universitet
förekommer emellertid sedan lång tid tillbaka medlemskap inte bara i en
sammanslutning som motsvarar studerandekår utan också i skilda sammanslutningar som nationer och fakultetsföreningar. Dessa driver en verk-
samhet som i allmänhet kompletterar den gemensamma sammanslutningens. Nationerna i Uppsala och Lund intar i detta avseende en särställning. Det är enligt min mening angeläget att möjligheterna för de studerande att
bedriva en gemensam studerandefacklig och studiesocial verksamhet inte försämras. Ett avskaffande av det obligatoriska medlemskapet i nationer
och fakultetsföreningar skulle för denna verksamhet kunna innebära avbräck som kan få negativa konsekvenser för lång tid. Stockholms universitets studentkår har framhållit att den på grund av det stora antalet medlemmar har svårt att överta de uppgifter och de servicefunktioner som fakultetsföreningarna nu ger de studerande. Jag anser det viktigt att den verksamhet som nationer och fakultetsföreningar bedriver kan garanteras även i fortsättningen. Jag förordar därför att det obligatoriska medlemskapet i nationer och fakultetsföreningar består. Obligatoriet bör i detta avseende
inte utvidgas till att avse andra studerande än sådana som i dag omfattas av
det. Mitt förslag innebär att vissa svårigheter att avgöra vilka studerande som skall omfattas av obligatoriet i denna del kvarstår. Beslut i sådana frågor bör enligt min mening fattas av högskolestyrelsen. Det obligatoriska
medlemskapet i nationer och fakultetsföreningar har visst samband med frågor om fullt eller begränsat medlemskap i studerandesammanslutning. I sitt fortsatta uppföljningsarbete bör UHÄ därför undersöka möjligheten att knyta samman medlemskapet i nationer och fakultetsföreningar med frågan om vilka som skall omfattas av det fulla medlemskapet.
UHÄ anser att det normala bör vara att varje högskoleenhet har en
studerandekår. Det kan emellertid vid universiteten och vid högskoleen-
heter på ”dubbelorter” (typ Sundsvall/Härnösand) finnas skäl att möjlig-
göra en ordning med flera studerandekårer. Beslut i sådana frågor bör
enligt UHÄ grundas på opinionen bland de berörda och på lokala förutsättningar samt fattas av högskolestyrelsen. Denna bör också meddela erforderliga föreskrifter om de studerandes fördelning mellan kårerna och om
hur dessa skall samverka vid utseende av studeranderepresentanter i hög-
skoleorganen. |
UHÄ framhåller att den offentligrättsliga regleringen av studerandesammanslutningarna bör inskränkas till ett minimum. Sålunda bör stadga för sammanslutning vad avser dels former för beslut om avgifter och avgiftstyper, dels val av fullmäktigeförsamling godkännas av högskolestyrelse. Vidare bör möjlighet finnas att få vissa beslut prövade, om dessa anses strida mot sammanslutningens ändamål.
Jag ansluter mig till UHÄ:s uppfattning att en studerandekår vid varje
enhet bör vara den normala ordningen. Därigenom uppnås enligt min mening de bästa förutsättningarna för att studerandekårerna skall kunna tillvarata samtliga studerandes intressen. Den kårorganisation som finns i dag bygger emellertid på den ordning som gällde före högskolereformen.
förhållandet att obligatoriet utvidgas till att avse alla studerande vid högskoleenheterna motiverar enligt min mening inte att frågan hur många kårer det skall finnas vid varje enhet regleras författningsmässigt. Organisationen bör bygga på de kårer som finns i dag och det bör ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att ange dessa. Beslut om sammanslagning av kårer bör kunna fattas av sammanslutningarna själva men sådana beslut bör underställas regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Frågan om antalet kårer vid en högskoleenhet har samband med hur studeranderepresentanterna i högskoleenhetens organ utses. Även denna ordning underlättas av att endast en studerandekår finns vid varje enhet. Om flera studerandekårer finns, bör dessa kunna träffa överenskommelse
om hur representanterna skall utses. Om sådan inte kan nås, får högskole-
styrelsen fatta beslut om hur representanterna skall utses.
Studerandesammanslutnings stadga bör fastslå att sådan sammanslutning har till uppgift att främja medlemmarnas studier och vad som har sammanhang med dessa. Stadgarna bör vidare innehålla bestämmelser som innebär att sammanslutningen har en demokratisk beslutsordning.
Jag anser vidare, i likhet med UHÄ, att det bör finnas möjlighet för medlemmar i sammanslutning att få giltigheten av beslut prövat om det
uppenbarligen anses strida mot sammanslutningens ändamål.
Det bör ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestäm-
mer att meddela bestämmelser i de avseenden jag nu har berört.
Jag vill slutligen ta upp frågan om formerna för regleringen av kårobliga-
toriet. .
Enligt 2 kap. 2§ regeringsformen (RF) är varje medborgare gentemot det
allmänna skyddad mot tvång att tillhöra sammanslutning för åskådning
(negativ föreningsfrihet). Studerandesammanslutningar utgör emellertid
tiva föreningsfriheten. Det är således inte oförenligt med föreskrifterna i RF att ålägga de studerande att vara medlemmar i studerandesammanslut-
ningar. Fråga uppkommer då om det är riksdagen eller regeringen som skall besluta om kårobligatoriet.
De grundläggande föreskrifterna om högskolan finns i högskolelagen (1977:218). Riksdagen har således genom lag gett vissa föreskrifter om högskolans utbildning och organisation. Föreskrifterna om verkställigheten av högskolelagen finns i den av regeringen beslutade högskoleförordningen (1977: 263). Utöver föreskrifter om verkställigheten av högskolela-
gen innehåller högskoleförordningen sådana föreskrifter om verksamheten
som inte är behandlade i lagen och som regeringen kan besluta om. Föreskrifter om åligganden för enskilda eller föreskrifter som i övrigt avser
ingrepp i deras personliga eller ekonomiska förhållanden skall enligt 8 kap.
38 RF alltid meddelas genom eller med stöd av lag. Kravet på lag gäller
dock inte när föreskrifterna om åligganden för enskilda ingår som en del i en reglering som till sin typ är gynnande för enskilda.
Samhället ställer högskoleutbildning till förfogande för dem som vill ha den. Regleringen om högskoleutbildning är därmed till sin karaktär gynnande för enskilda. Kårobligatoriet ingår endast som ett delmoment i
denna gyvnnande reglering. Detta förhållande får anses medföra att skyldigheten att vara ansluten till en studerandesammanslutning — sedd it sitt
sammanhang — inte innefattar sådana åligganden för de studerande eller
sådana ingrepp i övrigt i de studerandes personliga eller ckonomiska för-
hållanden som avses i 8 kap. 3 § RF. Regeringen bör därför vara behörig att meddela de föreskrifter om obligatoriska studerandesammanslutningar som kan behövas. Sådana föreskrifter kan emellertid innebära en inskränkning av den rätt att gå igenom utbildning inom högskolan som riksdagen har beslutat om genom högskolelagen. Eftersom regeringen inte kan besluta om föreskrifter som är oförenliga med lagen krävs att denna kompletteras med en föreskrift att regeringen får meddela bestämmelser om skyldighet för de studerande att tillhöra studerandesammanslutning. Förslag om cen sådan ändring i högskolelagen har upprättats inom utbildningsdepar-
tementet och bör fogas till detta protokoll.
Att utse ledamöter i statliga organ är en form av myndighetsutövning. Studerandekårerna är emellertid att anse som enskilda rättssubjekt. Skall kårerna anförtros förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning måste det enligt 11 kap. 6§ tredje stycket RF ske med stöd av lag. Bestämmelser härom bör tas in i lagen (1976: 1046) om överlämnande av
förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområ-
de. Ett förslag till lag om ändring i denna lag har därför upprättats inom
departementet. Med hänsyn till ändringens art anser jag att lagrådet inte behöver höras i ärendet. Förslaget bör fogas till protokollet.
Den ordning för obligatoriskt medlemskap som jag nu har föreslagit bör träda i kraft den 1 juli 1983. Det är tveksamt om studerandekårerna därefter hinner utse sina representanter i berörda högskolcorgan inför
läsåret 1983/84. För att alla studerande vid en högskolecnhet skall garanteras möjlighet till inflytande vid utseende av representanter bör den nya ordningen härför träda i kraft först den 1 juli 1984.
3 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att
anta de inom utbildningsdepartementet upprättade förslagen till
1. lag om ändring i högskolelagen (1977: 218),
2. lag om ändring i lagen (1976: 1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde,
3. lag om upphävande av lagen (1977: 219) om obligatoriska studerande-
sammanslutningar,
4, lag om upphävande av lagen (1977:220) om elektorsförsamling vid
högskoleenhet.
4 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
— " 89 Bilaga
URNA
UNIVERSITETS- OCH HOGSKOLEAMBETET Byrån för förvaltningsfrågor Avdelningsdirektör H Isacson, UH
731-4584-79 1981-09-21 Regnr 731-541-81
Regeringen
Utbildningsdepartementet
Tillämpningen av lagen (1977:219) om obligatoriska studerandesammanslutningar och lagen (1977:220) om elektorsförsamling vid högskoleenhet
Regeringen har 1979-06-14 uppdragit åt UHX att följa tillämp-
ningen av reglerna om vilka studerande som bör stå utanför det obligatoriska medlemskapet i studerandesammanslutning och att lämna förslag till sådana ändringar som kan visa sig lämpliga. UHÄ redovisar i det följande detta uppdrag.
Bakgrund
Riksdagen fattade efter förslag i prop 1976/77:59 om utbildning och forskning inom högskolan m m principbeslut om att skyldigheten att tillhöra studerandesammanslutning skulle avskaffas (UbU 1976/77:20, rskr 1976/77:246). Statsmakternas behandling av frågan grundades på det förslag som obligatoriekommittén redovisat i sitt betänkande (SOU 1976:14) Kårobligatorium?. Det var emellertid inte möjligt att avskaffa obligatoriet vid den tidpunkt då högskolereformen genomfördes, dvs 1977-07-01. Ett förverkligande förutsatte bl a överläggningar mellan berörda parter, dvs staten och i första hand Sveriges förenade studentkårer (SFS). För att bereda underlag för dessa överläggningar tillkallades en särskild utredare . (obligatorieberedningen), som redovisade sina överväganden
och förslag i maj 1978. Förslagen var utformade som alterna-
tiva modeller,
I prop 1978/79:100 (bil 2 s 425 ff) anförde utbildningsmi-
nistern - i anslutning till obligatorieberedningens förslag att ett avskaffande av obligatoriet skulle medföra ett statligt bidrag till studentkårerna på ca 20 milj kr och att det
i rådande ekonomiska läge skulle vara svårt att bereda utrymme för ett sådant bidrag. Ett avskaffande av det obligatoris-
ka medlemskapet skulle därför medföra en betydande nedtrappning av den verksamhet studentkårerna bedrev med påföljd att den studerandefackliga bevakningen allvarligt skulle försvagas och den sociala servicen kraftigt försämras. Utbildningsministern var under sådana förhållanden beredd att låta de principiella invändningarna mot det obligatoriska medlemskapet komma i andra hand och förordade därför att obligatoriet tills vidare skulle bibehållas.
Utbildningsministern anförde vidare, att det vid ett bibehål-
lande av det obligatoriska medlemskapet skulle bli nödvändigt att ta ställning till om den nuvarande regleringen borde bestå eller om obligatoriet borde utvidgas till att omfatta
samtliga studerande inom i vart fall den statliga högskolan. Med hänsyn till att de principiella invändningarna mot obligatoriet i sig fortfarande kvarstod och med hänsyn till att något mer betydande missnöje mot det nuvarande systemet
inte kunde märkas bland de studerande själva, ansåg utbild-
ningsministern att det då inte kunde bli fråga om att utvidga obligatoriet. Den reglering som fanns borde i stället fortsätta att gälla tills vidare. I syfte att minska oklarheterna vid tolkningen av de berörda bestämmelserna aviserades emellertid det inledningsvis nämnda uppdraget åt UHX att följa tillämpningen av dessa.
Riksdagen hade inget att erinra mot vad sålunda anförts (UbU 1978/79:25, rskr 1978/79:244).
Nuvarande bestämmelser om obligatoriet
Lagen (1977:219) om obligatoriska studerandesammanslutningar
tillkom i anslutning till högskolereformen och reglerar vil-
ka studerande som skall omfattas av obligatoriet m m. Lagen är att betrakta som en övergångsanordning, vilken skulle gälla intill dess obligatoriet helt hade avskaffats. Enligt la-
gen skall de studerandekategorier omfattas av obligatoriet
« som före 1977-07-01, för de konstnärliga högskolorna i Stockholm 1978-07-01, hade skyldighet att tillhöra studerandesammanslutning. Någon utvidgning av obligatoriet till nya studerandegrupper tillåter inte lagen.
I anslutning till nämnda lag utfärdades även en förordning (1977:401) om obligatoriska studerandesammanslutningar, som
reglerar vilka studerandegrupper som undantagits från obligatoriet. Dessa grupper är följande:
1) Sådana studerande som bedriver studier för vilka det omedelbart före 1977-07-01, eller i fråga om studerande vid högskoleenhet som har inrättats 1978-07-01 före detta datum, inte fanns skyldighet att tillhöra studerandesammanslutning.
2) Sådana studerande som bedriver studier som närmast motsvarar studier för vilka det omedelbart före 1977-07-01, eller i fråga om studerande vid högskoleenhet som har inrättats 1978-07-01 före detta datum, inte fanns skyldighet att tillhöra studerandesammanslutning vid sådan läroanstalt i landet, som helt eller delvis har gått upp i högskoleenhet.
3) De studerande som deltar i utbildning som anordnas av högskoleenheten på annan ort än högskoleorten.
Elektorsförsamlingen
Genom högskolereformen fick företrädare för de studerande en lagstadgad rätt att som fullvärdiga ledamöter ingå i olika beslutande organ inom högskolan. Det bedömdes härvid som nödvändigt att skapa former för att utse studeranderepresentanter som garanterade samtliga berörda studerande, oberoende av om de omfattades av obligatoriet eller ej, möjligheter att
medverka. Därför inrättades för varje högskoleenhet ett nytt organ - elektorsförsamlingen. Bestämmelser om elektorsförsamling finns i lagen (1977:220) om elektorsförsamling vid högskoleenhet samt i förordningen (1977:402) om elektorsförsam-
ling vid högskoleenhet.
Nuvarande förhållanden i fråga om medlemskap i studerandesammansTutning
Det finns för närvarande studerandesammanslutningar vid landets samtliga högskoleenheter, Vid den enhet som vid högskolereformens genomförande saknade sådan sammanslutning - högskolan i Eskilstuna/Västerås - har sålunda efter reformen bildats en studentkår med frivilligt medlemskap. Även i
Sundsvail har bildats en sådan frivillig studentkår. Dessa
och andra sammanslutningar av studerande, som inte omfattas av obligatoriet, får bidrag till sin verksamhet från anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m m, anslagsposten Till universitets- och högskoleämbetets disposition. Flera frivilliga studerandesammanslutningar har dessutom hos UHA anhållit om att få bli obligatoriska.
Enligt vad UHX erfarit är vid de statliga högskoleenheterna
antalet studerande som inte omfattas av obligatoriet och som
inte heller tillhör någon frivillig studerandesammanslutning
förhållandevis litet. De flesta studerande är alltså medlemmar antingen i en obligatorisk studentkår (motsvarande) eller i en frivillig sammanslutning som täcker antingen hela högskole-
enheten eller viss utbildning.
Erfarenheter av nuvarande ordning
För att kunna göra den uppföljning av lagtillämpningen som
regeringens uppdrag till UHX innebär har UHX utsänt en för-
frågan till samtliga högskoleenheter om hur lagen om obligatoriska studerandesammanslutningar och lagen om elektorsförsamling tillämpats och tolkats. Svar har inkommit från praktiskt taget samtliga högskoleenheter.
Allmänt kan konstateras att man vid högskoleenheterna anser att elektorsförsamlingen skapat onödig byråkrati och på vissa håll medfört stor arbetsinsats. Vid någon enstaka högskoleen-
het har någon församling först inte inrättats på grund av motstånd från de studerandes sida. Detta förhållande har emellertid sedermera rättats till. På andra ställen utgör alla studerande elektorsförsamling, så vid vissa av de konstnärliga högskolorna i Stockholm.
Vad gäller tolkningen av bestämmelserna rörande vilka studerande som inte skall omfattas av obligatoriet råder oklarhet och betydande skillnader i uppfattningen mellan olika högskoleenheter. Detta har bl a medfört olikheter i tillämpningen av bestämmelserna för en och samma typ av utbildning.
Det nuvarande arrangemanget, där det vid de statliga högsko-
leenheterna finns två kategorier av studerande: dels sådana
som omfattas av obligatoriet, dels sådana som inte gör det, var - som framgått ovan - ursprungligen endast avsett som ett provisorium intill dess obligatoriet hett hade avskaffats.
Enligt riksdagens beslut skall obligatoriet nu tills vidare
bestå. Enligt UHÄ:s mening är det i detta läge uppenbart att
reglerna om obligatoriskt medlemskap måste utformas efter mer
enhetliga principer. Den nuvarande ordningen innebär bl a
att en och samma utbildning vid olika högskoleenheter antingen kan vara författningsmässigt förenad med obligatoriskt med-
lemskap eller helt sakna bestämmelser om sådant. Som exempel kan nämnas att sådan förskollärarutbildning, som före 1977- 07-01 bedrevs vid lärarhögskola, är förbunden med obligatoriskt medlemskap, medan samma utbildning, som före högskolereformen bedrevs vid förskoleseminarium, är undantagen från obligatoriet.
Vidare råder det - en för varje år växande - oklarhet och osäkerhet om hur olika vid en högskoleenhet nytillkommande
utbildningar skall hanteras med avseende på obligatoriet. På
detta område råder skilda tillämpningar vid i huvudsak de mindre högskoleenheterna.
Skillnader och oklarheter av här berörda slag kan inte för-
svaras principiellt och leder därtill till betydande praktiska problem.
Det framstår vidare som ett starkt önskemål från både de studerande och andra inom högskolan att ett system för att utse studeranderepresentanter skall skapas, som inte innefattar elektorsförsamlingen. Denna upplevs allmänt som en byråkratisk konstruktion. Skall det vara möjligt att avskaffa elektorsförsamlingen och lägga motsvarande uppgifter på studerandesammanslutningarna själva, är emellertid en vidgning av ob-
ligatoriet till alla studerande nödvändig.
Förslag till ny ordning
Bestämmelserna om medlemskap i studerandesammanslutning bör mot ovan nämnda bakgrund enligt UHÄ:s mening nu revideras
med sikte på största möjliga enhetlighet och rättvisa för de
studerande inom den statliga högskolan. Samtidigt bör regelsystemet så långt som möjligt befrias från tyngande, byråkratiska inslag.
UHA har därför utarbetat ett förslag till ny ordning, som
innebär dels att samtliga studerande vid statlig högskoleenhet skall omfattas av obligatoriskt medlemskap i någon
form, dels att elektorsförsamlingen avskaffas. Vad avser den offentliga regleringen av studerandesammanslutning grundar sig förslaget i huvudsak på alternativ B i obligatoriekommittens ovan nämnda betänkande, dock med vissa viktiga modifieringar vad gäller besvärsmöjligheterna. UHA har remitterat förslaget till samtliga högskoleenheter, de statliga högskoleutbildningarna i Halmstad och Skövde, Sveriges Tantbruksuniversitet samt SFS. Yttrandena, vilka bifogas, har i stort
varit positiva till förslaget.
Beträffande den kommunala delen av högskolan har UHÄ inte bedömt det som meningsfullt att nu ta upp frågan om obliga-
toriskt medlemskap i studerandesammanslutning beroende på det
utredningsarbete som bedrivits i huvudmannaskapsfrågan. Rent
principiellt finns det emellertid inte något hinder att in-
föra en ordning motsvarande den som UHA har föreslagit för den statliga delen av högskolan. Däremot kan det finnas prak-
tiska invändningar. Frågan om ett obligatorium för den kommu-
nala högskolan har emellertid aldrig diskuterats mera konkret och ett närmare utredningsarbete är därför nödvändigt för den händelse statsmakterna skulle vilja jämställa de studerande i
kommunal högskoleutbildning med de studerande i den statliga utbildningen i här berört avseende, UHX förutsätter att statsmakterna i anslutning till sin behandling av huvudmannaskaps-
kommitténs förslag tar ställning i denna principfråga.
Obligatoriekommittén tog i sitt betänkande (s 80 ff) upp frågan om en särbehandling av vissa studerandegrupper med avseende på obligatoriska avgifter till studerandefacklig och studiesocial verksamhet. Kommittén ansåg att studerande som inte har möjlighet att fullt ut utnyttja den service m m,
som de erbjuds i fråga om studiesocial verksamhet, borde kunna undantas från avgiftsskyldighet i denna del. Som motiv för sådana undantag anfördes faktorer som yrkesverksamhet,
stadigvarande vistelse utanför studieorten och begränsad
längd av den avsedda utbildningen. Däremot menade kommittén att alla slag av studerande drar nytta och berörs av den
studerandefackliga verksamheten. Vad gäller avgifter för sådan verksamhet borde därför principiellt inga undantag med-
ges.
Den utveckling av studerandegruppens sammansättning som skett i och med högskolereformen - med ett ökat antal vuxen- och deltidsstuderande - stryker enligt UHÄ:s mening under vikten av en differentiering av det berörda slaget. 1 sammanhanget Kan nämnas att SFS våren 1980 rekommenderat medlemskårerna att
differentiera kåravgifterna med hänsyn till bl a utbildning-
ens längd och omfattning.
UHA har för sin del bedömt frågan om en avgiftsdifferentiering vara så väsentlig att den i fråga om principerna bör regle-
ras av statsmakterna. UHA har vidare funnit att en väg att praktiskt lösa frågan är att införa två typer av obligato-
riskt medlemskap i studerandesammanslutning: 1) fullt med-
lemskap och 2) begränsat medlemskap, varvid det senare skulle innebära en reducerad avgift.
Varje försök att finna lätt tillämpbara kriterier för vilka studerande som bör få begränsat medlemskap innebär självfallet utomordentliga svårigheter med tanke på hur mångfasetterad verksamheten inom högskolan och också själva studerandegruppen är. Någon fullständig rättvisa kan aldrig uppnås och det är också angeläget att undvika att den föreslagna ordningen leder till tyngande, byråkratiska inslag i högskoleadministrationen. En viss lokal frihet att hantera centralt meddelade rambestämmelser är därför enligt UHX:s mening nödvändig. UHXA anser att följande riktlinjer bör gälla.
Fullt medlemskap bör tillkomma dels dem som studerar på allmån, lokal eTTer individuell utbildningslinje (med undantag för studerande i distansundervisning eller i utbildning som
är förlagd till annan ort än högskoleorten), dels dem som
studerar enstaka kurser i större omfattning. En riktpunkt för
gränsdragningen kan här vara att berörd/a kurs/er viss termin skall omfatta sammanlagt minst 10 poäng. Även för dem som ge-
nomgår forskarutbildning bör, enligt UHX:s mening, i princip gälla fullt medlemskap. Dock bör forskarstuderande som har låg aktivitetsgrad kunna få begränsat medlemskap.
Begränsat medlemskap bör gälla för alla andra studerande. Detta innebär att i princip alla som viss termin deltar i enbart
en eller flera enstaka kurser omfattande sammanlagt mindre än 10 poäng bör ha begränsat medlemskap.
Utifrån dessa riktlinjer bör det ankomma på vederbörande högskolestyrelse att med hänsyn till de praktiska förutsättningarna besluta om den lokala tillämpningen, innefattande frågan vilket formellt underlag som skall krävas för beslut om begränsat medlemskap för enskild studerande.
Vilka rättigheter och förmåner en studerande med begränsat medlemskap skall åtnjuta bör enligt UHA:s mening bestämmas av vederbörande studerandesammanslutning. Dock måste det finnas en författningsreglerad rättighet för även sådan medlem att få deltaga i valet av ledamöter i det organ inom sammanslutningen, som beslutar om hur företrädare för de studerande i olika beslutande organ inom högskoleenheten skall utses, eller som själva utser dessa.
Vilka sammanslutningar skall finnas?
I samband med 1977 års beslut gjordes ingen prövning av frågan om vilka sammanslutningar obligatoriet skall avse, utan den struktur i fråga om obligatoriska sammanslutningar som fanns före högskolereformen fördes ograverad över till den nya organisationen. I samband med en mera definitiv lösning
av obligatoriefrågan måste man rimligen samlat pröva vilka
slag av studerandesammanslutningar obligatoriet skall avse och hur beslut om indelningen i sådana sammanslutningar skall fattas.
Obligatoriet gäller för närvarande dels student- eller elevkår, dels - i fråga om universiteten - nation eller "studentförening för fakultet" (fakultetsförening). Det primära syftet med obligatoriet är att garantera den studerandefackliga och studiesociala verksamheten. UHA utgår mot den bakgrunden från att obligatoriet i princip skall avse student- eller
elevkår. I fortsättningen används med hänsyn till terminolo-
gin i högskoleförfattningarna den sammanfattande termen studerandekår.
Någon anledning att ha särskilda föreskrifter om medlemskap i fakultetsförening finns inte. Fakultetsindelningen gäller numera inte för den grundläggande utbildningen. Behov av särskilda anordningar för studerande inom särskilda utbildningsområden - oavsett den äldre organisationen - bör kunna tillgodoses inom ramen för den nya kårorganisationen.
I fråga om nationerna i Uppsala och Lund föreligger särskilda förhållanden med hänsyn till deras, särskilt för Uppsalas det, omfattande fastighetsinnehav. UHX har inte haft anledning att i detta sammanhang närmare gå in på hithörande frågor och räknar därför med att det tills vidare skall finnas särskilda föreskrifter om obligatoriskt medlemskap i nation för studerande vid nämnda två universitet. Den utvidgning också av nationsobligatoriet som detta innebär kan naturligtvis principiellt ifrågasättas men UKHÄ anser att de praktiska fördelarna med en enhetlig ordning gör den försvarbar.
Före högskolereformen var den normala ordningen att det för varje berörd läroanstalt fanns en obligatorisk student-
eller elevkår. Ett viktigt syfte med kårobligatoriet är att
ge förutsättningar för en samlad studeranderepresentation i högskoleenheternas olika organ. Det finns därför starka skäl för att även i fortsättningen ha en ordning med en studerandekår per högskoleenhet som den normala. Som nyss nämnts bör det vara möjligt att inom ramen för en sådan ordning skapa lämpliga former för intressebevakning m m för de studerande inom olika utbildningsområden, vare sig dessa för närvarande har särskilda sammanslutningar eller ej. I fråga om vissa högskoleenheter, i första hand universiteten och enheter på "dubbelorter" (typ Sundsvall/Härnösand), kan det emellertid
finnas skäl att möjliggöra en ordning med flera studerande-
kårer. Beslut härom bör i så fall grundas på opinionen bland de berörda och på andra lokala förutsättningar och bör därför lämpligen fattas av högskolestyrelsen. Denna bör också ha att meddela erforderliga föreskrifter om de studerandes fördelning mellan kårerna och om hur dessa skall samverka vid utseende av studeranderepresentanter i högskolestyrelsen och andra för högskoleenheten gemensamma organ.
Beslut av högskolestyrelse i fråga om indelning i studerandesammanslutningar bör kunna överklagas hos UHX under förutsättning att minst 100 berörda studerande står bakom besvä-
ren.
Offentlig reglering av studerandesammanslutning
Vad gäller den offentliga regleringen av studerandesamman-
slutningarna bör obligatoriekommittåns överväganden under alternativ B i ovan nämnda betänkande (s 121 ff) tjäna som utgångspunkt. UHA hänvisar i tillämpliga delar till vad som anfördes där.
Orsaken till att studerandesammanslutningarna måste låta sig vidkännas en viss offentligrättslig reglering är självfallet
obligatoriet. En sådan reglering bör emellertid enligt UHX:s
uppfattning inskränkas till ett minimum.
Om fullmäktigeförsamlings, medlemsmötes eller styrelses beslut uppenbarligen anses strida mot sammanslutningens ändamål, bör det finnas en möjlighet att få ett sådant beslut prövat. Detta sker lämpligen hos UHX (eller i fråga om Sveriges lantbruksuniversitet hos styrelsen för Sveriges lantbruksuniver-
sitet), som har att ta ställning till beslutets giltighet med
avseende på dess ändamålsenlighet, =”
Prövning av nyss nämnda slag bör enligt UHA:s uppfattning inte kunna initieras av enskild studerande. Risk för "okynne" finns då. Bakom en hemställan om prövning bör därför stå minst en tiondel av sammanslutningens medlemmar eller minst
100 medlemmar.
Liksom fallet är för närvarande bör också i fortsättningen studerandesammanslutnings stadga vad avser dels formerna för beslut om avgifter och avgiftstyper, dels val till fullmäk-
tigeförsamling godkännas av högskolestyrelsen för att vara
giltiga.
Förslag till ny lag om obligatoriska sammanslutningar biläggs.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts hemställer UHA att regeringen föreslår riksdagen
att antaga lag om obligatoriska studerandesammanslutningar
enligt bilagt förslag,
att godkänna de riktlinjer i övrigt beträffande obligatoriskt
medlemskap i studerandesammanslutning som redovisats
ovan.
Beslut i detta ärende har - efter behandling av principfrå-
gorna i UHÄ:s styrelse - fattats av universitetskanslern
efter föredragning av avdelningsdirektör Isacson. Därjämte har närvarit planeringschefen och byråchef Häggquist. Samråd har i ärendet skett med Sveriges lantbruksuniversitet.
2 MI
Ladl Eorte) Krlaesr
Carl-Gustaf Andrén < Va
;/ 7 d
aha Sh
fn (ftd
Håkan Isacson
Underbilaga
UNIVERSITETS- OCH HUGSKOLEZAMBETET Byrån för förvaltningsfrågor Avdelningsdirektör H Isacson, UH
Förslag till lag om obligatoriska studerandesammanslutningar
Tillämpningsområde
18 Denna lag äger tillämpning på statlig högskoleenhet
och på de statliga högskoleutbildningarna i Halmstad och Skövde. Vad som sägs om högskoleenhet och högskolestyrelse äger tillämpning jämväl på nämnda ut-
bildningar och interimsstyrelserna för dem.
Studerandesammanslutningar
28 Vid högskoleenhet skall finnas en studerandekår.
Om särskilda skäl föreligger, får vid högskoleenhet finnas flera än en studerandekår. Beslut om vilka studerandekårer som skall finnas fattas av högskolestyrelsen.
Vid universiteten i Uppsala och Lund skall även finnas nationer. Beslut om vilka nationer som skall finnas fattas av högskolestyrelsen.
3§ Högsta beslutande organ i studerandesammanslutning är en fullmäktigeförsamling. Denna utses genom val
för ett år i sänder av sammanslutningens medlemmar.
Om särskilda skäl föreligger, får högskolestyrelsen
besluta att i stället för fullmäktigeförsamling en-
ligt första stycket ett allmänt möte av studerandesammanslutningens medlemmar (medlemsmöte) skall fullgöra de uppgifter som enligt stadgar, som avses i
5 §, ankommer på fullmäktigeförsamling.
4 § För förvaltning av angelägenheter i studerandekår eller nation skall finnas en av fullmäktigeförsamlingen eller medlemsmöte utsedd styrelse.
Stadgar
5 § För studerandesammanslutning skall finnas stadgar.
Stadgarna skall innehålla bestämmelser om fullmäktigeförsamling eller medlemsmöte och om styrelse, om sätt att utse ledamöter i fullmäktigeförsamling och styrelse samt om mandattider för dessa ledamöter, om formerna för besluts fattande av fullmäktigeförsamling eller medlemsmöte och av styrelse, om sättet
för tillkännagivande av fullmäktigeförsamlingens el-
ler medlemsmötets beslut, om antagande och ändring av stadgarna samt om former för beslut om avgifts-
typer och avgifters storlek.
6 § Stadgarna skall antagas av sammanslutningen. De bestämmelser som avser sättet att utse ledamöter i fullmäktigeförsamling samt former för beslut om avgiftstyper och avgifters storlek är giltiga endast om de har godkänts av högskolestyrelsen.
Uppgifter
7§ Studerandesammanslutning har till ändamål att främja medlemmarnas studier och vad därmed äger sammanhang.
8§ Studerandekår skall utse de företrädare för de studerande, vilka enligt högskolelagen (1977:218) och
högskoleförordningen (1977:263) har rätt att ingå
som ledamöter i organ inom högskoleenheten. Finns vid högskoleenhet flera än en studerandekår skall uppgiften att utse berörda företrädare fullgöras på sätt högskolestyrelsen bestämmer efter samråd med
kårerna.
Medlemskap
98 Studerande skall vara medlem i studerandekår vid
högskoleenheten.
10 5 Medlemskap i studerandekår är för termin antingen fullt medlemskap eller begränsat medlemskap.
11.8 Studerande skall ha fullt medlemskap utom i det fall
den studerande deltager i enbart en eller flera en-
staka kurser av.begränsad omfattning eller deltagér
i utbildning som helt eller i huvudsak anordnas på annan ort än ort till vilken högskoleenheten är för-
lagd. I sådana fall får den studerande ha begränsat medlemskap.
Om särskilda skäl föreligger, får högskolestyrelse besluta att studerande för forskarutbildning får ha
begränsat medlemskap.
128 Studerande med begränsat medlemskap i studerandekår har rätt att på begäran erhålla fullt medlemskap.
Studerande med begränsat medlemskap har rätt att deltaga i val till fullmäktigeförsamling.
Uvriga rättigheter och förmåner som kan tillkomma studerande med begränsat medlemskap avgörs av vederbörande studerandekår.
135 Uppstår oenighet mellan studerandekår och enskild
studerande om skyldigheten att ha fullt eller begränsat medlemskap, prövas frågan av högskolestyrelsen.
14.8 Studerande vid universiteten i Uppsala och Lund
skall vara medlem i nation.
Prop. 1982/83: 27 LE un
Avgifter
15.3 Studerande är skyldig att erlägga avgift till sammanslutning i vilken han är medlem enligt denna lag.
Studerande som har begränsat medlemskap i studerande-
kår skall erlägga nedsatt avgift.
Avstängning m m
16 § Högskolestyrelsen får föreskriva att avgift till studerandesammanslutning skall erläggas före viss tidpunkt.
Om studerande ej betalar vederbörlig avgift till studerandesammanslutning, får högskolestyrelsen förordna att den studerande skall avstängas från under-
visning och prov intill dess rättelse har skett.
Högskolestyrelsen får besluta att examensbevis eller utbildningsbevis, som avser avlagd doktorsexamen, ej får lämnas till studerande för forskarutbildning, innan sådan studerande erlagt avgift till studerandesammanslutning.
Besvär m m
17.8 Om fullmäktigeförsamling, medlemsmöte eller styrelse för studerandesammanslutning fattar beslut som anses strida mot sammanslutningens ändamål enligt 7 §, kan beslutet underställas universitets- och högskoleämbetets eller, såvitt avser Sveriges lantbruksuniversitet, styrelsens för Sveriqes tantbruksuniversitet
prövning med anhållan” att beslutet skalt upphävas. Så-
dan prövning får enbart göras om minst en tiondel av studerandesammanslutningens medlemmar eller minst 100 medlemmar har hemställt om detta inom tre veckor från den dag beslutet tillkännagivits.
18.8 Talan mot beslut av högskolestyrelsen enligt denna lag föres hos universitets- och högskoleämbetet eller, i fråga om beslut av Sveriges lantbruksuniversitet, hos regeringen genom besvär.
Talan enligt första stycket får föras av studerande, som avses i 17 §, av enskild studerande, om beslutet gått vederbörande emot, samt av berörd studerandekår eller nation. Talan mot beslut av högskolestyrelsen i fråga som avses i.2 9 andra. stycket. får föras endast om minst 100 berörda studerande står bakom besvären. 198 Talan mot beslut av universitets- och högskoleämbetet föres hos regeringen genom besvär. Uvrigt
205 Regeringen eller myndighet :som regeringen bestämmer :
utfärdar de närmare föreskrifter som behövs för |
tillämpningen av denna lag. > /
AN |
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982