om fri prissättning beträffande courtage
Regeringens proposition
1983/84: 99
om fri prissättning beträffande courtage;
beslutad den 12 januari 1984.
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar OLOF PALME
KJELL-OLOF FELDT Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att fri prissättning införs beträffande courtage, dvs. den provision som en fondkommissionär uppbär med anledning av uppdrag avseende handel med värdepapper för annans räkning. Den fria
prissättningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1984.
Vv Riksdagen 1983i84.1 suml. Nr 99
Förslag till Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979: 748)
Härigenom föreskrivs att 42 § fondkommissionslagen (1979:748) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
42 5
Regeringen eller den myndighet Om det behövs med hänsyn till som regeringen bestämmer får alblnänhetens intresse får vegeringmeddela föreskrilter om den provi- en eller den myndighet som regesion (courtage) som fondkommis- ringen bestämmer meddela föreslonär uppbär med anledning av skrifter om den provision (courkommissionsuppdrag. tage) som ex fondkommissionär får
uppbära med anledning av ett
kommissionsuppdrag som avser en
värdepappersaftär till ent belopp av
högst [0000 kronor.
Denna lag träder i kraft den I juli 1984.
Utdrag
FINANSDEPARTEMENTIET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1984-01-12
Närvarande: stätsministern Palme, ordförande. och statsråden I. Carlsson, I .undkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström. Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson. Holmberg, Hellström. Thunborg, Wickbom
Föredragande: statsrådet Feldt
Proposition om fri prissättning beträffande courtage
I Inledning
Enligt 42 § fondkommissionslagen (1979:748) får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om den provi-
sion (courtage) som fondkommissionär uppbär med anledning av uppdrag
avseende handel med värdepapper för annans räkning. Med stöd av förordningen (1979:997) med bemyndigande för bankinspektionen att medde-
la föreskrifter om fondkommissionärers provision meddelar inspektionen
föreskrifter om courtagesatsernas storlek beträffande olika slag av värde-
papper. I samband med att regeringen den 28 april 1983 efter besvär
fastställde ett beslut av bankinspektionen om ändring av courtagesatserna från och med den I maj 1983 lämnade regeringen inspektionen i uppdrag att undersöka, om en fri prissättning helt eller delvis kunde införas beträffande courtagesatserna.
Bankinspektionen har efter utfört uppdrag redovisat resultatet i en skrivelse till regeringen den 27 oktober 1983. Inspektionen föreslår att fri prissättning införs beträffande courtage. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör dock enligt förslaget ges möjlighet att, om det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse, meddela föreskrifter om courtage vid små värdepappersaffärer. Förslaget, som har upprättats efter samräd med representanter för fondkommissionärerna, börsstyrelsen och näringsfrihetsombudsmannen (NO) samt andra berörda intressenter och
intresscorganisationer, bör fogas till protokoHet i detta ärende som bilaga I.
2 Allmänna utgångspunkter
Redan vid fondkomnussionslagens tillkomst diskuterades frågan om fri prissättning beträffande courtage. Att ändå ett system med fastställda courtagesatser behölls berodde bl.a, på att det ansågs angeläget att antalet fondkommissionärer inte nämnvärt reducerades. En fri konkurrens bedömdes kunna medföra risk för att en det fondkommissionsbolag slogs ut från marknaden, eftersom courtageintäkterna endast är av marginell betydelse för de banker som är fondkommissionärer Gfr prop. 1978/79:9 s. 149). Vad gällde minimicourtaget, dvs. det courtage som får tas ut vid beloppsmässigt små värdepappersatfärer, framhölls ä ena sidan att det inte är rimligt att fondkommissioniärerna inte ges full kostnadstäckning för sitt arbete med små värdepappersalfärer och å andra sidan ätt minimicourtaget
av hänsyn till den aktieköpande allmänheten inte borde höjas. I princip
borde dock minimicourtaget i vart fall på sikt anpassas så att det ger koöstnadstäckning (prop. s. 150).
Efter den nya fondkommissionslagens ikraftträdande den I januari 1980 har courtagesatserna ändrats vid två ullfällen. Från och med den I oktober 1980 höjdes courtaget för aktier noterade på Stockholms fondbörs s.k. A:l-lista från 4,5 till 5 promille av köpesumman. Vidare höjdes minimicourtaget från 30 till 35 kr. Från och med den I maj 1983 infördes delvis nya grunder för beräkning av courtage. Courtaget för aktier m. m. upp-
tagna på A:l-listan sänktes från 5 ull 4,5 promille av köpesumman upp till
500000 kr., till 3 promille av köpesumman från 500000 kr. upp till 3 milj. kr. och till I promille av köpesumman till den del den uppgår till eller
överstiger 3 milj. kr. Vidare sänktes courtaget för aktier som är upptagna på A:ll-listan och för aktier och vissa andra värdepapper som ej är inregistrerade hos börsen från 7 ull 6,5 promille av köpesumman.
Besvär anfördes hos regeringen över bankinspektionens beslut om ändring av courtagesatserna från och med den I maj 1983. I yttrande över besvären anförde inspektionen att den ökade aktieomsättningen på Stockholms fondbörs under de senaste åren medfört att de sammanlagda courta-
geintäkterna för fondkommisstonärerna nästan fyrdubblats från är 1980 till
år 1982. Kostnaderna för fondkommissionärerna har inte alls ökat i summa takt. Med den dittills rådande konstruktionen av courtagesatserna var de stora affärerna de mest lönsamma för fondkommissionärerna.
I sitt beslut den 28 april 1983 med anledning av besvären uttalade regeringen att courtagesatserna i princip bör bestämmas så att courtaget ger kostnadstäckning och en skälig vinst. Utvecklingen på fondbörsen har gjort att courtageintäkterna blivit väsentligt högre än vad som följer av denna princip. Regeringen godtog den avvägning som bankinspektionen gjort när den från nyss nämnda utgångspunkter fastställde de nya courtage-
salserna. Besvären lämnades därför utan bifall.
3 Bankinspektionens framställning
Vid de överläggningar bankinspektionen haft med företrädare för fond-
kommissionärerna. börsstyrelsen och NO samt andra berörda intressenter och intresseorganisationer motsatte sig inte någon av dessa en övergång på längre sikt till fri courtagesättning. NO har förordat en fri prissättning. Sveriges aktiesparares riksförbund har förordat att ett bestämt högsta courtage vid små aktieaffärer behålls.
Bankinspektionen har mot bakgrund av vad som framkommit vid överläggningarna framhållit följande. Sedan fondkommissionslagens tillkomst har fondkommissionsbolagens konkurrensmöjligheter mot bankerna
stärkts avsevärt främst genom att marknaden vuxit starkt. Antalet fond-
kommissionsbolag har vidare fördubblats. Bolagen har också fått en ökad
finansiell styrka. Verksamheten har breddats. För fondkommissionsbola-
gen som kollektiv finns därför inte ens i ett läge med lägre börskurser och en dämpad aktivitet på börsen någon risk för att en priskonkurrens från bankerna skulle leda till att en nämnvärd del av bolagen skulle bli utslagna. Inspektionen här därför inte tvekat att föreslå en i princip fri priskonkurrens mellan fondkommissionärerna.
I framställningen har bankinspektionen särskilt tagit upp frågan om ett minimicourtage bör gälla. även om prissättningen i övrigt är fri. För en helt fri prissättning talar att små aktieaffärer är föga attraktiva för fondkommissionärerna och att de har ett befogat intresse att få kostnadstäckning även
för dessa. En priskonkurrens beträffande dessa affärer verkar inte på
samma sätt som verksamheten i övrigt till allmänhetens förmån. Om å
andra sidan courtågen vid småaffärer inte får sättas lägre än vad som
motsvarar full kosthadstäckning föreligger risk för att småaffärer försvåras eller omöjliggörs. Detta är i längden oförenligt med en sund aktiehandel.
Inspektionen har emellertid trots detta inte ansett det nödvändigt att in-
spektionen även i fortsättningen fastställer minimicourtaget. Liksom beträffande övrigt courtage synes man I första hand böra lita till en fri priskonkurrens. Det torde vara tillräckligt att regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen får befogenhet att gripa in, om utvecklingen skulle bli sådan att småaffärer omöjliggörs eller starkt försvå-
ras. Vad gällde övergången till en fri prissättning beträffande courtage påpekades vid överläggningarna från flera hål! att en alltför snabb övergång skulle kunna skapa problem för vissa fondkommissionärer och rubbningar
i marknaden. Flertalet braänschorganisationer uttalade sig därför för att övergången till fri courtagesättning skulle göras successiv genom att först endast courtaget vid större aktieaffärer skulle få sättas fritt.
Med utgångspunkt i önskemålen om en successiv övergång till fri courtagesättning pekade bankinspektionen på två alternativa lösningar för en sådan övergång. Enligt det första alternativet skulle courtaget vid affärer
där köpesumman översteg visst belopp släppas fritt omedelbart. I övrigt skulle den nuvarande regleringen bestå under år 1984. Under hösten 1984 skulle effekterna av ändringen studeras. Enligt det andra alternativet skulle helt fri courtagesättning införas från och med den I juli 1984.
Enligt bankinspektionens mening är det förknippat med flera nackdelar att successivt övergå Ull fri courtagesättning, varvid courtaget först skulle släppas fritt för större affärer för att man skall kunnä studera verkningarna av den fria konkurrensen. För det första måste gränsen för fri courtagesättning sättas ganska lågt. t.ex. vid affärer på 100000 kr. För det andra skulle det dröja ett år innan en helt fri prissättning slår igenom. Branschre-
presentanterna har också uttalat sig för det andra alternativet. dvs. att
courtaget släpps helt fritt från den I juli 1984. Även inspektionen förordar därför detta alternativ.
4 Föredragandens överväganden
Redan vid tillkomsten av 1979 års fondkommissionslag diskuterades utförligt. om prissättningen på courtage skulle vara fri eller inte. Vad som då ansägs tala för en prisreglering av courtaget var risken för att en fri courlagesättning skulle kunna föra med sig att bankerna skulle kunna konkurrera ut de fåtaliga fondkommissionsbolagen från marknaden. För bankerna är nämligen courtageinkomsterna endast av marginellt betydelse. Som bankinspektionen framhållit i sin framställning är bilden i dag en annan. Omsättningen på börsen har tiodubblats sedan är 1978, medan courtageintäkterna sjudubblats. Fondkommisstonsbolagen har under samma tid ökat sina marknadsandelar från 3277 ull 5006. Deras vinster har
varit höga. Antalet fondkommissionsbolag har fördubblats. Fondkommis-
sionsbolagens verksamhet har breddats och deras finansiella styrka ökat. Jag delar därför bankinspektionens uppfattning att det inte nu bör föreligga någon risk för att fri priskonkurrens från bankerna skulle leda till att
antalet fondkommissionsbolag nämnvärt skulle reduceras. Om utveckling-
en skulle ge anledning till det kan dessutom NQ ingripa med stöd av konkurrenslagen (1982:729). Som tillsynsmyndighet har också bankinspektionen möjlighet att gripa in. In fri prissättning av courtagen kan därför även enligt min mening införas.
Vad gäller minimicourtaget finns, som bankinspektionen framhållit. i och för sig skäl för att behålla någon form av reglering. Fn fri prissättning
får nämligen inte leda till att mindre aktieaffärer försvåras eller omöjliggörs. likhet med inspektionen anser jag emellertid att tillräckliga garantier mot en sådan utveckling erhålls. om regeringen eller efter regeringens
bemyndigande bankinspektionen får befogenhet att ingripa med föreskrif-
ter om courtagets storlek vid värdepappersaffärer av mindre omfattning,
om allmänhetens intresse skulle kräva det. Enligt min mening bör 10 000
kr. utgöra den övre gränsen för storleken på en sådan affär för vilken regeringen eller bankinspektionen skall kunna ge föreskrifter. Sädana föreskrifter bör kunna avse antingen ett högsta courtage eller ett bestämt courtage som varken får överskridas eller underskridas. Jag föreslär att 42. $ fondkommissionslagen ändras i enlighet med det anförda.
Bankinspektionen har i sin framställning diskuterat två alternativ när det
gäller övergången till fri prissättning. I likhet med inspektionen anser Jag att alternativet med en successiv övergång är förknippat med flera nackdelar. Dessa är främst att gränsen för fri courtagesättning mäste sättas relativt lågt och att det skulle dröja ganska länge innan de nya reglerna helt slår igenom. Jag anser I likhet med inspektionen och branschrepresentanterna att övergången till ett i princip fritt prissättningssystem för courtage bör införas vid en tidpunkt som ger fondkommissionärerna tillräcklig tid
att anpassa sig till det nya systemet. Den I juli 1984 får anses vara en lämplig tidpunkt. Den föreslagna lagändringen bör således träda i kraft då.
Jag utgår därvid från att inspektionens föreskrifter kommer att gälla till
nämnda dag. |
£ Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
anta inom finansdepartementet upprättat förslag till tåg om ändring i
fondkommisstonslagen (1979: 748).
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag föredraganden lagt fram.
Bilaga I
Bankinspektionens framställning
Utredning om fri prissättning beträffande courtage
Inledning
I samband med att regeringen 1983-04-28 efter besvär fastställde bankinspektionens beslut om de nya courtagesatser. som trädde i kraft den I maj 1983, uppdrogs åt bankinspektionen att undersöka om en fri prissättning
kan helt eller delvis införas i fråga om courtagesatserna. Regeringen uppdrog vidare åt bankinspektionen att därvid samräda med fondkommissionärerna, styrelsen för Stockholms fondbörs och Näringsfrihetsombudsmannen (NO).
Utredningsarbetet har bedrivits av en arbetsgrupp inom inspektionen i nära kontakt med en samrådsgrupp med representanter för fondkommissionärerna, börsstyrelsen och NO samt andra berörda intressenter eller
intresseorganisationer. Som en inledande ätgärd skickade bankinspektio-
nen 1983-06-20 ut en skrivelse med en inbjudan att utse representantter) till samrädsgruppen och att delge inspektionen intressenternas eller intres-
scorganisationernas synpunkter på några frågor som angavs i denna skri-
velse.
Till samrådsgruppen inbjöd bankinspektionen 2-4 representanter för fondkommissionärerna. samt en representant för envar av börsstyrelsen. NO, Sveriges Aktiesparares Riksförbund. Svenska försäkringsbolags Riksförbund. Sveriges Industriförbund. Värdepappersfonders förening och ev. andra berörda intressenter eller intresscorganisattoner.
Inspektionen ville med denna skrivelse inhämta synpunkter från de berörda intressenterna/intresscorganisationerna på vad som eHer vilka ändrade förhållanden som kan ge regering och riksdag anledning ompröva
beslutet från 1979 att låta inspektionen fastställa courtagesatserna. Inspektionen var också intresserad av att få synpunkter på nägra olika courtage-
modeller, exempelvis I) helt fri prissättning, 2) fritt courtage under ett fastställt högstpris eller 3) fri prissättning utom minimicourtage som även
fortsättningsvis skulle fastställas av bankinspektionen. Inspektionen var
också intresserad av att få synpunkter på andra alternativ med de för- och nackdelar som intressenterna ansåg vara förknippade med alternativen.
Av svaren som bankinspektionen fått på sin skrivelse 1983-06-20 till
olika intressenter framgår bl.a. följande. NO förordar en fri prissättning och konstaterar i sitt svar att först om några mera påtagliga nackdelar med en fri prissättning kan påvisas bör modeller för nägon offentlig prisreglering diskuteras. Sveriges Industriförbund, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund. Värdepappersfonders förening samt Aktiefrämjandet har
också den uppfattningen att fri konkurrens och fri prissättning bör räda i
ME
fråga om courtage. Svenska Bankföreningen ansåg sig inte kunna lämna
några detaljerade kommentarer på de i skrivelsen ställda frågorna med stödjer ändå uppfattningen att en fri konkurrens och en fri prissättning bör eftersträvas. Svenska Sparbanksföreningen anför att föreningen finner det
angeläget att frågan utreds förutsättningslöst. Sveriges Aktiesparares Riks-
förbund förordar ett fritt courtage under ett fastställt högstpris samt att minimicourtaget skulle behållas på samma nivå som nu. Sveriges Föreningsbankers Förbund föredrar det nuvarande systemet med fastställda
courtagesatser och anför att minimocurtaget bör höjas så att det ger full
kostnadstäckning. Första Sparbanken anför att utredningsarbetet bör bedrivas med inriktning på att en helt fri prissättning införs. Utredningen bör emellertid särskilt belysa konsekvenserna för småspararna i aktier.
Förarbeten till nuvarande regler m.m.
Frågan om courtaget behandlades av statsmakterna så sent som år 1979 i samband med att den nya fondkommissionslagen (SFS 1979: 748) antogs. Fondbörsutredningen föreslog i betänkandet (SOU 1976: 54) om fondkom-
missionsrörelse (sid. 143—151, 187-194) att reglerna om fastställda courta-
gesatser skulle upphävas. men på grund av risken för prissamarbete föror-
dades att bankinspektionen skulle pröva vilka högsta courtagesatser en
fondkommissionär skulle ha rätt att tillämpa. Vidare föreslog utredningen att inspektionen skulle bestämma storleken av det s.k. minimicourtaget,
som får tas ut vid beloppsmässigt små värdepappersaffärer.
Fondbörsutredningens förslag fick ett mycket skiftande mottagande (se prop. 1978/79:9 sid. 90-93). Bankinspektionen liksom t.ex. NO uttalade sig för en i princip helt fri konkurrens. För ett bibehållande av gällande system med fastställda courtagesatser uttalade sig bl.a. sparbanksföreningen, fondkommissionsfirmorna och Sveriges Aktiesparares Riksförbund. En tredje grupp med bl. a. bankföreningen anslöt sig till en reservation i utredningen mot prisreglering utom i fråga om minimicourtaget. vilket borde bestämmas så att det skulle ge full kostnadstäckning.
Som skäl för fri konkurrens anfördes bl. a. att fondkommissionsmarknaden inte skiljer sig på så avgörande sätt från andra marknader med oligopolitisk konkurrens, dvs. fåtalskonkurrens, att en särskild högstprisreglering är befogad. Vidare anfördes att de möjligheter som redan nu finns att ingripa mot skadlig prissamverkan torde vara fullt tillräckliga, eventuellt i kombination med en rätt för bankinspektionen att ingripa med åtgärder, om det skulle behövas. Det ansågs också finnas risk för att de av bankinspektionen fastställda högstpriserna kan komma att uppfattas som sanktionerade av samhället. Det fanns enligt vissa instanser inte heller anled-
ning att tro att det behövs särskilda regler som skall hindra bankerna att ta ut oskäliga priser vid små affärer.
De remissinstanser som förordat att den nuvarande ordningen behölls underströk särskilt att en fri konkurrens medför risk för att företag slås ut
eller läggs ned. Svenska sparbanksföreningen pekade härvid på erfarenhe-
terna från bl.a. Förenta staterna. Fondkommissionsfirmorna framhöll att
situationen skulle bli verkligt allvarlig, om firmorna i fråga om de större
värdepappersposterna skulle utsättas för en priskonkurrens från bankerna,
för vilka kostnaden endast har marginell betydelse. Vidare framhölls att förslaget skulle komma att leda till betydande höjningar av minimicourtagen vilket vore olvckligt mot bakgrund av de nuvarande strävandena att öka spridningen av aktieägandet i landet.
I regeringens proposition (prop. 1978/79:9 s. 149) anförde departementschefen att fondkommissionsmarknaden inte skiljer sig på nägot avgörande
sätt från andra marknader med fåtalskonkurrens och att det finns möjlighe-
ter att ingripa mot skadlig prissamverkan. Fondkommissionsmarknaden är dock speciell såtillvida att frågan om courtaget är ytterst väsentlig för fondkommissionsbolagen. medan den för de banker som är fondkommissionärer endast har marginell betydelse. Man kunde därför inte bortse från
risken att en fri konkurrens kan leda till att en del fondkommissionsbolag
slås ut från marknaden. Erfarenheterna från bl.a. Förenta staterna talade
utan tvekan i denna riktning. Han ansåg vidare att det var angeläget att
antalet fondkommissionärer inte nämnvärt reducerades. Vid en samlad bedömning av de olika synpunkter som kan läggas på frågan om courtage fann departementschefen det lämpligast att grunddragen i det nuvarandet
systemet med fastställda courtagesatser behålls. i vart fall tills erfarenheter
hade vunnits om hur den nva lagstiftningen om fondkommissionsrörelse verkar i praktiken. Departementschefen underströk också att de courtagesatser som i dag tillämpas var relativt läga vid en internationellt jämförelse. Det var inte säkert att en fri konkurrens på detta speciella område i längden skulle innebära att courtagesatserna sänktes på något avgörande sätt.
Ett särskilt problem i detta sammanhang utgör det s.k. minimicourtaget. som f.n. inte ger kostnadstäckning för de små affärer som en fondkommis-
sionär förmedlar. Utredningen och vissa remissinstanser hade av hänsyn främst till den aktieköpande allmänheten ansett att detta courtage inte borde höjas. Från bl.a. reservanterna i utredningen och bankföreningen
hade å andra sidan framhållits att det är orimligt att fondkommissionärerna
inte ges full kostnadstäckning för sitt arbete med dessa affärer. Enligt departementschefens mening kan starka skäl anföras för båda dessa synpunkter. Han ansåg dock i princip att minimicourtaget i vart fall på sikt bör anpassas så att det ger kostnadstäckning. Härigenom kan efterfrågan på denna del av värdepappersmarknaden föras över till andra tjänster som bättre kan tillgodose kundernas intresse som t.ex. köp av andelar i aktie-
fonder. Det borde emellertid överlätas till bankinspektionen att fastställa
minimicourtagesatserna.
Riksdagen antog regeringens proposition utan erinran i denna del.
Nuvarande courtagereglering
Mcd nu gällande lagregler och på grund av regeringens bemyndigande (SFS 1979:997) är det bankinspektionens skyldighet att bestämma courta-
gesatserna i enlighet med statsmakternas i proposition. utskottsbetän-
kande och andra förarbeten lämnade riktlinjer. Därvid skall — som angavs
i prop. 1978/79:9 s. 149 — bankinspektionen tillgodose också konsumenternas intressen.
Sedan den nya fondkommissionslagen trätt i kraft 1980 har courtagesatserna ändrats två gånger. En höjning av courtagesatserna skedde fr.o.m. I
oktober 1980 då courtaget för bla. A I-listans aktier höjdes från 4,5
promille till 5,0 promille samt minimcourtaget höjdes från 30 till 35 kronor. Den andra ändringen inträffade under våren 1983 då en ny princip för courtageberäkningen infördes. Courtaget för på A I-listan upptagna aktier
sänktes från 5 promille till 4,5 promille av köpesumman i fråga om affärer
upp till 500000 kronor. På den del av köpesumman som ligger mellan
500000 kr. och 3 milj. är courtaget 3 promille och på delen däröver 1 promille. Vad beträffar på A II-listan upptagna aktier samt hos börsen ej inregistrerade aktier, konvertibla skuldebrev m. m. sänktes courtagesatsen från 7 promille till 6,5 promille av köpesumman.
Efter courtagesänkningen i maj 1983 tillämpas i Sverige courtagesatser som i internationell jämförelse är låga. I våra nordiska grannländer tillämpas följande courtagesatser vid handel med aktier:
Norge 7,5 promille
Danmark 7.5 promille på affärer upp till 100.000
min 25:— max 500:—
5.0 promille av kursvärdet på 100000 kr. o däröver
Finland 10 promille
Som skäl till sänkningen av courtagesatserna anförde bankinspektionen i yttrande 1983-04-14 till regeringen över de besvär som anförts av en bank
och vissa fondkommissionsbolag bl.a. att aktieomsättningen på Stock-
holms fondbörs under de två senaste åren ökat mycket kraftigt. från 7.6 mdr kr. 1978 till 18.6 mdr 1981 och 29.1 mdr 1982. Detta har äterspeglats i kraftigt höjda courtageintäkter hos fondkommissionärerna. från 53 milj. kr.
1978 till 231 milj. kr. 1981 och 352 milj. kr. 1982. En väsentlig faktor vid
beslutet om att differentiera courtagesatserna var att kostnaderna för fondkommissionärerna att utföra fondkommissionsuppdrag inte ökar I samma relation som intäkterna för större affärer. Med tidigare konstruktion av
courtagesatserna har de stora affärerna varit de mest lönsamma för fondkommissionärerna och detta har accentuerats kraftigt vid höjda börskurser och livligare omsättning. Kostnaderna för fondkommissionärerna har inte
tillnärmelsevis ökat i samma takt med likväl inneburit högt uppdrivna löner och andra ersättningar. särskilt till mäklarna.
Samrådsgruppen Sammanträdet 1983-10-13
Vid sammanträdet yppades från några håll tveksamhet inför övergången till fria courtage. Ingen motsatte sig emellertid att en sådan ordning skulle införas på längre sikt. Emellertid framhölls från flera håll. bl. a. chefen för
Stockholms fondbörs samt representanter för banker och fondkommissionsbolag, oro för att övergången skulle skapa problem för vissa fondkommissionärer och rubbningar i marknaden. Flertalet branchrepresentanter uttalade sig för en successiv övergång. Denna skulle åstadkommas ecnom att endast courtagen vid större affärer skulle släppas omedelbart fria, medan nuvarande reglering i övrigt skulle bestå under 1984. Under hösten 1984 skulle en kontrollstation anordnas. varvid vunna erfarenheter skulle kunna studeras. Såsom lämplig gräns angavs ett köpeskillingsbelopp
på 2 milj. kronor. Å andra sidan framhölls från representanten för Sveriges Aktiesparares
Riksförbund att priskonkurrens inom ramen för fri prissättning i och för sig kunde vara önskvärd. Man borde emellertid tillse att de små aktieägarna inte fick höjda kostnader, minimicourtaget borde inte få höjas.
NO:s representant ansåg att en övergång till fri prissättning borde ske snarast. Han uttalade emellertid förståelse för att åtgärder vidtogs för att mildra övergångsproblemen i en tidigare så hårt reglerad marknad.
Sammunträdet 1983-10-24
Vid sammanträdet presenterade inspektionen ett alternativt innebärande successiv övergång enligt de vid förra sammanträdet presenterade tankegångarna. Med tanke bl.a. på syftet att kunna studera verkningarna av en övergång till fria courtage ansåg inspektionen dock att gränsen borde sättas avsevärt lägre, förslagssvis vid en köpeskilling på 100000 kronor. Alternativet skulle vara att sätta hela reformen i kraft den I juli 1984.
I den efterföljande diskussionen framhölls för- och nackdelar med de båda alternativen. Att en ev. beloppsgräns mäste sättas lägre än 3 milj. kr. mötte förståelse. Till slut enade sig samtliga branschrepresentanter om att förorda alternativet med helt ikraftträdande den 1 juli 1984.
Företrädaren för Sveriges Aktiesparares Riksförbund förordade där-
emot alternativet med successiv övergång och yrkade på att minimicourtaget skulle ligga fast.
NO:s representant sade sig. om än med beklagande av uppskovet, kunna ansluta sig till ett ikraftträdande den 1 juli 1984.
Bankinspektionens synpunkter och förslag
Såsom bankinspektionen konstaterade i sitt remissvar på fondbörsutredningens betänkande, skiljer sig inte fondkommissionsmarknaden på något
avgörande sätt från andra marknader med fåtalskonkurrens. Möjlighet
finns att inskrida mot skadlig prissamverkan. Detta synsätt godtogs även i
prop. 1978/79:9 med förslag till ny fondkommissionslag m. m.
En konsekvens härav måste bli att fri priskonkurrens i princip bör råda. Att regeringen inte då ville följa inspektionens förslag om fri prissättning berodde på farhågor för att en fri konkurrens kunde leda till att en del fondkommissionsbolag slogs ut från marknaden. . |
Oavsett om det då fanns fog för sådana farhågor, har fondkommissions-
bolagens konkurrensmöjligheter gentemot bankerna sedan dess radikalt ändrats till bolagens förmån. Viktigast härvidlag är inte ändringarna av marknadsandelarna. Fondkommissionsbolagens andel är nu över 50 procent mot 32 procent 1978. Viktigare är att marknaden vuxit så starkt, att både banker och fondkommissionsbolag varit överlupna med arbetsuppgitter. De har endast med svarighet kunnat utföra dessa. Vinsterna på ömse häll har stegrats starkt. Omsättningen på börsen har sålunda mer än tivdubblats sedan 1978. medan courtageintäkterna sjudubblats. Vinsterna har varit så höga. att nystartade fondkommissionsbolag redan efter ev är kunnat lägga upp ansenliga reserver. Antalet fondkommisstonsbolag har fördubblats. Bolagen har genom höga löner och andra ersättningar kunnat dra till sig högt kvalificerad expertis, som ger ökad styrka it konkurrensen. Verksamheten har breddats och aktiverats. Det gäller särskilt servicen till institutionella placerare. Ei annat expansivt fält är introduktioner och emisstoner. Några foöndkommissionsbolag har en finansiell styrka som kan väl mäta sig med medelstora bankers. Bolagen har i flertalet fall fått nya kapitalstarka ägare, t.ex. stora börsnoterade företag eller investmentbolag.
För fondkommissionsbolagen som kollektiv finns under dessa förhållunden ingen risk för att en priskonkurrens från bankerna skulle teda till ätt en nämnvärd det av bolagen skulle bli utslagna. Denna bedömning gäller även i ett läge med lägre börskurser och en dämpad aktivitet på börsen. Det kan tilläggas. att statsmakterna inte har anledning att tillse att samniga fondkommissionsbolag får underlag för en fortsatt stärkt vinstgivande verksamhet. Här som på andra områden bör gälla utt företagen själva måste driva sin verksamhet så, att de kan överleva och utvecklas. Skulle mot all rimlig förmodan skadlig prissamverkan förekomma, finns medel att inskridå häremot.
Inspektionen tvekar alltså inte att föreslå övergång ull i princip fri priskonkurrens mellan fondkommissionärerna. En sådan ordning bör vara ull fördel för allmänheten och motverka tendenser till yvighet i kostnadshänseende som framträtt inom branschen. Det finns enligt inspektionens mening skål av överväga inskränkningar endast på en punkt. nämligen i
fråga om minimicourtagen. De utgår på affärer som är så små, att eljest
tillämpad promilleberäkning inte ger kostnudstäckning. Fondkommissionärerna har i och för sig ett befogat intresse av att kostnaderna blir täckta aven vid sådana affärer. Det rör sig emellertid om affärer som I allmänhet framstår som föga attraktiva för fondkommissionårerna. Därför verkar
priskonkurrensen inte på samma sätt till allmänhetens förmån som vid
verksamheten i övrigt. Det kan också anföras skäl för att courtagen vid småaffärer hålles lägre än som motsvarar full kostnadstäckning. Eljest föreligger nämligen risk att småaffärerna försvåras eller omöjliggöres.
Småaffärerna är en förutsättning för att småsparare i aktier skall kunna
själva förvalta aktierna aktivt. och förekomsten av småsparare är i längden omistlig i en sund aktiehandel. Denna får inte förbehållas professionella
placerare, medan småspararna hänvisas till att skaffa sig aktiefondsandelar.
Här anförda synpunkter kunde leda ull att inspektionen även i fortsätt-
ningen skulle fastställa minimicourtaget. Enligt inspektionens mening är detta dock inte nödvändigt. Även i denna del synes man i första hand böra
lita till en fri priskonkurrens. Det torde vara tillräckligt att regeringen eller
efter regeringens bemyndigande bankinspektionen får befogenhet att ingri-
pu om utvecklingen skulle bli sådan att småatfärer skulle omöjliggöras eller starkt försvåras.
Av redogörelsen för överläggningarna I sumrådsgruppen 1983-10-13 och 1983-10-24 framgår, att flertalet representanter för de berörda parterna ansäg att en övergång till Iri prissättning borde ske. I valet mellan olika
alternativ uttalades från de flesta häll stöd för det som inspektionen nu förordat. De flesta uttalade sig emellertid för en successiv anpassning. varvid endast de större aktiealfärerna skulle ha fri prissättning i en första etapp. Härvid hänvisades till uttändska förebilder där man tillämpat långa övergångstder. Vidare uttalades farhågor för att mindre fondkommissio-
närer skulle få anpassningssvårigheter med rubbningar i marknaden som
följd.
För inspektionen ter sig denna argumentation I väsentliga delar som svärförstäelig. Det rör sig om en bransch som under sjuttiotalet varit lönsam och under de tre senuste ären extremt lönsam. Vidare kan påpekas, alt även efter övergång ull en fri prissättning. priset inte blir det enda eller ens det viktigaste konkurrensmedlet. Kvaliteten och pålitligheten kommer
att betyda väl så mycket både i fråga om stora och små aktieaffärer. Det är
nämligen med hjälp av dessa konkurrensmedel som vissa banker och fondkommissionsbolag kunnat skaffa sig ökade marknadsandelar. Det bör anvo understrykas, alt det allmänna inte kan ha någon förpliktelse att
ecnom prisreglering tillse att såmtliga fondkommissionärer skall kunna
bedriva en mycket lönsum rörelse.
Inspektionen kan emellertid hu viss förståelse för att enstaka banker och
föndkommissionsbolag kan behöva någon tid för att anpassa sig till en fri prissättning. Detta kan åstadkommas antingen genom utt ikraftträdandet
senarelågges. t.ex. till 1984-07-01, eller med en inom samrådsgruppen
föreslagen metod att ull en början införa fri prissättning vid större affärer och förskjuta ikraftträdandet i övrigt ull 1985-01-01. Därvid skulle verkningarna av en fri prissättning kunna studeras under hösten 1984 och eventuellt erforderliga lägstiftningsinitiativ kunna tagas. Det först nämnda
Prop. 1983/84: 99 1 'n
alternativet skulle inte medföra motsvarande möjligheter tll utvärdering men å andra sidan ge banker och fondkommissionsbolag tid att anpassa sig
i förväg till de nya förhållandena.
I valet metan de båda alternativen bör beaktas, att en utvärdering skulle förutsätta en förhållandevis låg aräns. över vilken courtagesättningen skulle vara fri. t.ex. 100000 kr. Det skulle vidare dröja ett helt år innan den fria
courtagesättningen skulle vara helt genomförd. Inom samrädsgruppen har
också samtliga branschrepresentanter uttalat sig för alternativet med ikraftträdande den I juli 1984 över hela linjen. Inspektionen vill för sin del
förorda detta alternativ. I enlighet med det anförda föreslår bankinspektionen, att nuvarande
bestämmelse I fondkommissionstagen om skyldighet för inspektionen att fastställa courtagesatserna upphäves och ersätts med en regel som ger
regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen befogenhet att. om det behövs med hänsyn ull allmänhetens intresse, bestäm-
ma courtage vid små värdepappersattärer. Övergången ull fri prissättning bör ske 1984-07-01.
bagförslag bitogas. I behandlingen av detta ärende har deltagit förutom underteckrade
Walberg och Hedberg, den senare föredragande, bankinspekiören Äkerblom samt särskilt utsedda ledamöterna Lindberger, Tolstoy. Siegbahn, Andersson och Evert Hedberg.
Sten Walberg
Lars Hedberg
Bankinspektionens lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i fondkommissionstlagen (1978: 748)
Härigenom föreskrivs att 42 § fondkommissionslagen skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
42. $ 42 8
Regeringen eller den myndighet Om det behövs med hänsyn till som regeringen bestämmer får allmänhetens intresse fär regering-
meddela föreskrifter om den provi- en eller den myndighet som rege-
sion (courtage) som fondkommis- ringen bestämmer meddela föresionär uppbär med anledning av skrifter om den provision (courkommissionsuppdrag. tage) som fondkommissionär upp-
bär med anledning av kommisstons-
uppdrag vid små värdepappersaf-
lärer.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984