Prop. 1978/79:9

med förslag till fondkommissionslag, m.m.

Regeringens proposition 1978/79:9

med förslag till fondkommissionslag, m. m.;

beslutad den 3| augusti 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll denna dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN GÖSTA BOHMAN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen (l9l9z240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet ersätts av en fondkommissionslag och en lag om Stockholms fondbörs. Huvudsyftet med de nya reglerna är att ge allmänheten ett Förstärkt skydd i samband med fondkommissionsuppdrag samt att skapa bättre förutsättningar för att fondbörsverksamhet skall kunna drivas i ordnade former med allmänhetens förtroende.

Enligt förslaget till fondkommissionslag krävs liksom f. n. särskilt tillstånd för att driva fondkommissionsrörelse här i landet. Sådant tillstånd föreslås kunna meddelas endast för aktiebolag (fondkommissionsbolag) och bankin- stitut. Förslaget innebär att i fortsättningen också sparbanker och förenings- banker skall kunna få sådant tillstånd.

Fondkommissionsbolags verksamhet skall i princip få avse endast fond- kommissionshandel och annan verksamhet som har samband därmed. Kreditgivning får sålunda ske endast om den har samband med fondkom- missionshandeln. l fråga om den handel med värdepapper för egen räkning som fondkommissionsbolag f. n. driver och som även bankinstitut skall få driva föreslås vissa begränsningar. För att minska riskerna för intressekon- llikter vid sådan handel och för att utjämna konkurrensvillkoren mellan fondkommissionärerna föreslås att det egna innehavet av bl. .a. aktier får ha ett anskaffningsvärdc av högst 2 milj. kr. Omsättningen i fondkommissions- handeln kan ge rätt till större innehav, dock högst intill ett sammanlagt anskaffningsvärde av 10 milj. kr. På fondkommissionsbolagen ställs liksom f. n. på bankerna krav på kapitaltäckning, betalningsberedskap rn. m.

För den som genom sin anknytning till fondkommissionär normalt har insyn i uppdragsgivares värdepappersaffärer av sådan omfattning att det allmänna försäljningsvärdet kan påverkas föreslås förbud att handla med

Prop. l978/79:9

ix)

värdepapper för egen räkning annat än för långsiktig förmögenhetsförvalt- ning. Vidare föreslås att fondkommissionär inte får medverka till eller för egen räkning ägna sig åt försäljning av värdepapper som har tagits emot som lån, s. k. blankning. Fondkommissionshandeln skall liksom f. n. stå under tillsyn av bankinspektionen. vars befogenheter klarare än f. n. anges i lagen.

Med utgångspunkt i fondbörsutredningens förslag har tidigare genomförts partiella reformer i fråga om fondbörsverksamheten. De därvid införda reglerna. som bl. &. handlar om börsstyrelsens sammansättning och börsbo- lagens information till börsstyrelsen och allmänheten, föreslås nu överförda till lagen om Stockholms fondbörs. Vidare föreslås att all fondbörsverk- samhet i landet förbehålls Stockholms fondbörs. vilket bl. a. innebär att den s. k. fondhandlarlistan förs till börsstyrelsens ansvarsområde. I lagen ges vissa riktlinjer för börsstyrelsen i frågor om in- och avregistrcring av värdepapper samt bestämmelser bl.a. om avbrytande av all handel vid fondbörsen. s. k. börsstängning.

De nya lagarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1980 med vissa undantag. för vilka särskilda övergångsbestämmelser skall gälla.

Prop. l978/79:9 3

1. Förslag till F ondkommissionslag

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

l & ] denna lag förstås med

]. fondkommissionsrörelse: yrkesmässigt utövad verksamhet som avser handel med värdepapper för annans räkning i eget namn,

2. fondkommissionär: den som har tillstånd att driva fondkommissions- rörelse.

3. fondkommissionsbolag: aktiebolag som har tillstånd att driva fondkom- missionsrörelse.

4. bankinstitut: bankaktiebolag, sparbank och centralkassa förjordbruks- kredit,

5. fondpapper: aktie, annat delaktighetsbevis i bolag, obligation, förlags- bevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt andel i aktiefond.

25 Om annat ej följer av denna lag. gäller för fondkommissionsrörelse bestämmelserna om handelskommission i lagen (l9l4z45) om kommission. handelsagentur och handelsresande.

3 & Fondkommissionsrörelse får drivas endast efter tillstånd av bankinspek- tionen. Tillstånd får meddelas svenskt aktiebolag och svenskt bankinstitut.

4 & Annan än fondkommissionär får ej i sin firma eller annars vid beteckning av verksamhet använda ordet fondkommission eller avledning därav.

55 Denna lag gäller ej fondkommissionsrörelse som drivs av Sveriges riksbank.

Fondkommissionsbolag

6 & Tillstånd för aktiebolag att driva fondkommissionsrörelse får meddelas endast om

1. bolagsordningen ej strider mot denna lag eller annan författning,

2. bolaget ej är olämpligt att driva sådan rörelse,

3. rörelsen kan antagas ej bli till skada för det allmänna,

4. bolaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag. Ansökan om tillstånd får göras innan bolaget har registrerats. Har sådan

Prop. l978/79:9 4

ansökan gjorts inom sex månader från stiftelseurkundens undertecknande, räknas den i 2 kap. 9 ;" första stycket aktiebolagslagen (1975: 1385) föreskrivna tiden från tillståndsbeslutet.

75 Bankinspektionen godkänner fondkommissionsbolags bolagsordning i samband med att tillstånd meddelas för bolaget. Beslut om ändring av fondkommissionsbolags bolagsordning skall prövas av bankinspektionen och får ej registreras innan det har godkänts av inspektionen.

8 5 För fondkommissionsbolag gäller vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet. om annat ej följer av denna lag.

9 & Fondkommissionsbolags aktiekapital skall uppgå till minst femhundra- tusen kronor.

lOä Fondkommissionsbolags styrelse skall bestå av minst tre ledamöter. Styrelsen skall utse en verkställande direktör. Denne och en av ledamöterna skall genom tjänstgöring hos fondkommissionär eller på annat sätt ha skaffat sig den erfarenhet som behövs för verksamheten.

llä Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor eller auktoriserat revisionsbolag.

_125 Fondkommissionsbolags firma skall innehålla ordet fondkommission. Vid beteckning av verksamheten får ej användas ordet bankir, avledning därav eller utländsk form av sådant ord.

Fondkommissionsbolags verksamhet

Bä Fondkommissionsbolag får, för att underlätta fondkommissionsrörel- sen, i samband med denna

l. lämna kredit mot säkerhet enligt 21 &,

2. mottaga medel på konto under förutsättning att avtal enligt 20; har träffats.

3. köpa,sälja och byta värdepapper för egen räkning med den begränsning som anges i 15 och 16 så.

4. genom att lämna garanti eller på annat sätt medverka vid emission av fondpapper på den allmänna marknaden,

5. mottaga fondpapper och andra värdehandlingar till förvaring eller förvaltning.

6. lämna råd om placering av medel i värdepapper. Om särskilda skäl föreligger, får fondkommissionsbolag efter tillstånd av bankinspektionen utöva även annan verksamhet än som anges i första stycket.

'J!

Prop. 1978/79:9

145 Fondkommissionsbolag får ej utfärda obligationer. förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar.

155 Fondkommissionsbolag får för egen räkning förvärva ]. fast egendom. tomträtt eller bostadsrätt för att bereda bolaget lokaler för rörelsen eller tillgodose därmed sammanhängande behov,

2. inventarier för rörelsen eller till fastighet som fondkommissionsbolaget äger eller till lokaler som bolaget i övrigt innehar,

3. obligation, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar,

4. aktie, emissionsbevis. andel i aktiefond och i ekonomisk förening med de begränsningar som anges i andra och tredje styckena samt 16 .Ö.

Aktie eller andel i ekonomisk förening får fondkommissionsbolag ej förvärva utan tillstånd av bankinspektionen. om förvärvet ingår som ett led i organisationen av bolagets verksamhet.

Fondkommissionsbolag. som har lämnat garanti enligt 13 & första stycket 4. får ej heller utan tillstånd av bankinspektionen förvärva aktie på grund av garantiåtagandet. Sådan aktie skall bolaget avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl föreligger, kan bankinspektionen förlänga denna frist.

Om synnerliga skäl föreligger, kan bankinspektionen medge att fondkom- missionsbolag får förvärva annan egendom än som avses i första stycket.

16 & Fondkommissionsbolag får inneha värdepapper som anges i 15 5 första stycket 4 till ett anskaffningsvärde som uppgår till högst två miljoner kronor eller som svarar mot två procent av den genomsnittliga årsomsättningen i bolagets kommissionshandel under de fem närmast föregående kalender- åren, dock högst tio miljoner kronor. 1 fråga om bolag som ej har varit verksamt under fem kalenderår skall den genomsnittliga årsomsättningen i stället avse den tid bolaget har varit verksamt.

Vid tillämpningen av första stycket skall ej medräknas innehav av sådan aktie eller andel som avses i 15 å andra och tredje styckena.

Om synnerliga skäl föreligger, kan bankinspektionen medge att fondkom- missionsbolag får inneha värdepapper som avses i första stycket i större omfattning än som anges där.

17 & För att skydda fordran får fondkommissionsbolag utan hinder av vad i 15 och 16 & sägs dels på offentlig auktion eller fondbörs eller vid exekutiv försäljning köpa egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen, dels som betalning övertaga för fordringen pantsatt egendom eller annan egendom, om det är uppenbart att bolaget annars skulle lida avsevärd förlust.

Egendom som fondkommissionsbolag har förvärvat enligt första siytket skall avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast när det kan äga rum

Prop. l978/79:9 6

utan förlust för bolaget. Förvärv enligt första stycket skall ofördröjligen anmälas till bankinspek- tionen.

185 Fondkommissionsbolag skall till uppdragsgivarnas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp i förhållande till bolagets tillgångar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om vad som vid tillämpningen av första stycket skall anses som eget kapital eller får likställas därmed samt om beräkningen i övrigt av kapitalkravet.

19 & Fondkommissionsbolag skall hålla en med hänsyn till rörelsens art och omfattning tillfredsställande betalningsberedskap.

205 Medel som fondkommissionsbolag mottager med redovisningsskyl- dighet skall genast avskiljas och insättas på räkning i bank, om annat ej har överenskommits enligt skriftligt avtal.

21 5 För kredit som fondkommissionsbolag lämnar skall finnas betryggande säkerhet i fondpapper som har inregistrerats vid fondbörs eller som har utbjudits till försäljning under sådana förhållanden att det är sannolikt att de inom ett år från kreditens beviljande kommer att inregistreras vid fond- börs.

Om säkerhet som har ställts vid kreditens beviljande nedgår i värde under kredittiden, får även annan egendom eller borgen godtagas som tilläggssä- kerhet.

22 5 Fondkommissionsbolag skall ägna särskild uppmärksamhetåtatt kredit ej lämnas till samma kredittagare eller till kredittagare,som är förbundna med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, i sådan omfattning att fara kan uppkomma för att fondkommissionsbolaget inte kan fullgöra sina förpliktelser. Detsamma skall gälla om den säkerhet ett fondkommissions- bolag mottager utgörs av aktier eller förlagsbevis, som har utgivits av samma aktiebolag eller av aktiebolag som är förenade i sådan intressegemenskap.

Första stycket andra meningen skall tillämpas också på borgen gentemot fondkommissionsbolag.

23å Fondkommissionsbolag får ej förbehålla sig andel i vinst på affär, som bolaget avslutar i sin fondkommissionsrörelse eller i sådan verksamhet som anges i 13% första stycket.

Fondkommissionsbolag får ej heller för egen räkning sälja fondpapper som bolaget har mottagit som lån (blankning) eller medverka vid blankning för annans räkning.

Prop. 1978/79:9 7

24 g" Under tid. då sådant beslut om avbrytande av handel och notering som avses i 25 ;" lagen (l978:000) om Stockholms fondbörs gäller. får fondkom- missionsbolag ej vid eller utanför fondbörsen avtala eller medverka till avtal om köp eller försäljning av fondpapper som beslutet avser. "Uppgörelse får dock ske av redan avslutad affär.

Första stycket skall tillämpas också under tid, då beslut enligt 26 ;" lagen om Stockholms fondbörs gäller. om regeringen ej föreskriver annat.

25 5 Finns nära samband mellan fondkommissionsbolag och annat företag, vars huvudsakliga verksamhet består i att förvalta, handla med eller biträda vid handel med fondpapper eller lämna kredit mot säkerhet i fondpapper, gäller bestämmelserna om fondkommissionsbolags verksamhet och om tillsyn över fondkommissionsbolag i tillämpliga delar i fråga om sådant företag. Därvid skall i 13 och 16 ;; angivna begränsningar av verksamheten avse företagen gemensamt. Nära samband skall anses föreligga, om de båda företagen leds av samma eller i huvudsak samma personer eller om vinsten av företagens verksamhet helt eller till betydande del skall. direkt eller indirekt, tillfalla samma eller i huvudsak samma personer.

Om särskilda skäl föreligger, får bankinspektionen medge undantag från första stycket i fråga om visst företag.

Tillsyn över fondkommissionsbolag

26 & Fondkommissionsbolag står under tillsyn av bankinspektionen.

275 Bankinspektionen skall övervaka att fondkommissionsbolag följer denna lag och annan författning, som reglerar fondkommissionsbolags verksamhet, samt bolagsordningen och de beslut som med stöd av lag eller bolagsordningen har meddelats av bolagsstämman eller styrelsen. Det åligger inspektionen att även i övrigt med uppmärksamhet följa fondkommissionsbolags verksamhet i den mån det behövs för kännedom om de förhållanden som kan inverka på bolagets säkerhet eller annars är av betydelse för en sund utveckling av fondkommissionsverksamheten. inspektionen är ej skyldig att vaka över att sådana bestämmelser iakttages som gäller rättigheter och skyldigheter för aktieägare i fondkommissions- bolag i förhållande till bolaget eller till annan aktieägare eller sådana bestämmelser som angår bolagets inre angelägenheter.

28 &. Bankinspektionen utövar tillsyn med ledning av handlingar, som fondkommissionsbolag enligt denna lag skall lämna till inspektionen, och upplysningar som inspektionen inhämtar vid undersökning hos bolaget eller på annat sätt. '

Undersökning hos fondkommissionsbolag skall äga rum när bankinspek- tionen anser det behövligt eller när regeringen beslutar om det.

Prop. 1978/79:9 8

299' Tillstånd att driva fondkommissionsrörelse kan återkallas av bankin- spektionen om

]. fondkommissionsbolags eget kapital understiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen ej har blivit fylld inom tre månader efter det den blev känd för bolaget,

2. fondkommissionsbolag genom att överträda denna lag eller uppenbart åsidosätta uppdragsgivares intresse eller på annat sätt visar sig olämpligt att utöva sådan rörelse,

3. rörelsen annars prövas vara till skada för det allmänna.

305 Återkallar bankinspektionen tillstånd att driva fondkommissionsrö- relse, kan inspektionen förelägga bolaget att, intill dess denna rörelse har avvecklats, upphöra med annan verksamhet. Hänför sig förhållande som avses i 29ä till verksamhet som drivs med tillstånd enligt 135 andra stycket. kan bankinspektionen återkalla sådant tillstånd och förelägga bolaget att upphöra med denna verksamhet för viss tid eller tills vidare. Har tillstånd återkallats, får bolaget dock vidtaga de åtgärder som behövs för att fullgöra ingångna avtal eller för att skydda uppdragsgivare mot förlust.

31 & Föreligger förhållande som anges i 29 5 2 eller 3, får bankinspektionen meddela fondkommissionsbolaget skriftlig erinran i stället för att återkalla bolagets tillstånd, om det kan antagas att bolaget låter sig rättas därav. Inspektionen får även meddela fondkommissionsbolag skriftlig erinran, om bolaget annars ej följer i 27å första stycket angivna stadganden och beslut eller om annat förhållande föreligger som menligt inverkar på bolagets säkerhet eller motverkar en sund utveckling av fondkommissionsverksam- heten. Skn'ftlig erinran får förenas med föreskrift om rättelse.

Föreligger missförhållande hos fondkommissionsbolag i annat fall än som anges i första stycket, får bankinspektionen i särskilt beslut göra anmärkning om det.

32ä Bankinspektionen skall förordna en revisor att med övriga revisorer deltaga i revisionen av fondkommissionsbolag. Bankinspektionen kan när som helst återkalla sådant förordnande och i stället utse ny revisor.

Har tillstånd för fondkommissionsbolag att driva fondkommissionsrörelse återkallats.gäller förordnandet för den av bankinspektionen utsedde revisorn till dess fondkommissionsrörelsen har avvecklats och revisorn till bankin- spektionen har avlämnat en berättelse över avvecklingen.

Fondkommissionsbolag skall till revisor, som har förordnats enligt första stycket, utge ersättning med belopp som bankinspektionen bestämmer.

Prop. 1978/79:9 9

33 & Bankinspektionen får kalla till sammanträde med l'ondkommissionsbo- lags styrelse eller begära att styrelsen kallar till extra bolagsstämma. Har styrelsen ej efterkommit sådan begäran, får inspektionen kalla till extra bolagsstämma. Företrädare för inspektionen får närvara vid styrelsesamman- träde. som inspektionen har utlyst. och vid bolagsstämma samt deltaga i

överläggningarna.

Mä Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela löreskrifter om hur fondkommissionsbolags räkenskaper skall Riras och hur värdehandlingar skall förvaras och inventeras.

355. Fondkommissionsbolag skall på tid och sätt som bankinspektionen bestämmer

1. hålla bolagets kassa. övriga tillgångar, räkenskapsmaterial och andra handlingar tillgängliga för granskning av inspektionen.

2. upprätta och till inspektionen lämna översikt som visar bolagets tillgångar och skulder.

3. till inspektionen lämna årsredovisning och i förekommande fall koncernredovisning jämte revisionsberättelse samt protokoll vid ordinarie bolagsstämma.

4. till inspektionen anmäla vem som har utsetts till styrelseledamot. verkställande direktör eller suppleant samt ändring i förhållande som har anmälts,

5. underrätta inspektionen om bolaget har beslutat upphöra eller annars upphör med fondkommissionsrörelse.

6. även i övrigt meddela inspektionen alla de upplysningar och uppgifter som inspektionen anser behövliga för tillämpningen av denna lag.

Finner bankinspektionen anledning antaga att fondkommissionsbolags eget kapital understiger två tredjedelarav det registrerade aktiekapitalet.skall bolaget på anmodan av inspektionen ofördröjligen upprätta balansräkning och kalla revisorerna att granska denna.

369" Finns i annat fall än som anges i 255 väsentligt samband mellan fondkommissionsbolag och sådant företag som förvaltar, handlar med eller biträder vid handel med värdepapper eller lämnar kredit mot säkerhet i värdepapper. får bankinspektionen besluta att företaget skall lämna upplys- ningar om förhållandet till fondkommissionsbolaget och om sådan verk- samhet som anknyter till lbndkommissionsbolagets rörelse.

Prop. 1978/79z9 ' lt)

Bankinstituts fottdl-tommissionsrörelse

37 5 Tillstånd för bankinstitut att driva frmdkömmissionsrörelse får meddelas endast om bankinstitutet ej är olämpligt att driva sådan rörelse och om rörelsen kan antagas ej bli till skada för det allmänna.

385 1 fråga om bankinstituts fondkommissionsrörelse gäller 235 andra stycket, 24 5, 295 2 och 3. 305 tredje stycket samt, alltefter bankinstitutets art, lagen (1955:183) om bankrörelse, lagen (1955:4l6) om sparbanker eller lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen.

Särskilda bestämmelser

395 Den som på grund av befattning eller annars har anknytning till fondkommissionär får ej för egen räkning genom köp, byte eller därmed jämförligt fång förvärva fondpapper annat än för långsiktig förmögenhets- förvaltning, om han normalt har insyn i uppdragsgivares värdepappersaffä- rer, som har sådan omfattning att det allmänna försäljningsvärdet kan påverkas.

405 Den som avses i 395 skall till fondkommissionären ofördröjligen anmäla innehav av fondpapper och ändring i innehavet. Fondkommissio- nären skall föra förteckning över anmälningarna och hålla den tillgänglig för bankinspektionen. Anmälningsskyldighet enligt första stycket omfattar fondpapper som ägs av den anmälningsskyldige. hans make eller omyndigt barn som står under hans vårdnad. Har någon av dem eller flera av dem tillsammans sådan väsentlig ekonomisk gemenskap med annan juridisk person än fondkom- missionären som grundas på andelsrätt eller därmed jämförligt ekonomiskt intresse, omfattar anmälningsskyldigheten även den juridiska personens innehav av fondpapper, om den anmälningsskyldige har väsentligt inflytande över den juridiska personens verksamhet. Vid tillämpningen av denna paragraf likställs äktenskapsliknande samlevnad med äktenskap. om de sammanlevande tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.

41 5 Styrelsen för eller verkställande direktör hos fondkommissionär skall skyndsamt skriftligen erinra den som avses i 39 5 om hans anmälningsskyl- dighet enligt denna lag.

425 Regeringen eller den" myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den provision (courtage) som fondkommissionär uppbär med anledning av kommissionsuppdrag.

Prop. l978/79z9 H

435 Till bestridande av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverk- samhet skall fondkommissionär årligen erlägga bidrag enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Bidraget får ej överstiga tre procent av det sammanlagda beloppet av de provisioner fondkommissionären under nästföregående räkenskapsår har uppburit på avtal som kommissionären har slutit i fråga om köp eller försäljning av värdepapper.

445 Styrelseledamot eller befattningshavare hos fondkommissionär får icke obehörigen yppa uppdragsgivares affarsförhålfanden eller personliga förhål- landen, om vilka han erhållit kännedom idenna sin egenskap, elleri strid med uppdragsgivares intresse begagna sig av sådan kännedom. Den som hos bankinspektionen har tagit befattning med tillstånds- eller tillsynsärende enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid har fått veta om annans affärsförhållanden eller personliga förhållan- den.

455 Meddelar bankinspektionen föreskrift eller förbud enligt denna lag får inspektionen förelägga vite.

465 Talan mot bankinspektionens beslut enligt denna lag förs hos rege- ringen genom besvär. Inspektionens beslut länder till omedelbar efterrättelse, om ej annat beslutas.

Straff

475 Den som driver fondkommissionsrörelse utan tillstånd döms till böter eller fängelse i högst ett år. Den som bryter mot 4 5 döms till böter.

485 Styrelseledamot eller befattningshavare hos fondkommissionsbolag som uppsåtligen eller av oaktsamhet genom oriktig bokföring eller på annat sätt lämnar bankinspektionen felaktiga upplysningar om verksamheten döms till böter eller fängelse i högst ett år. 1 ringa fall döms ej till ansvar.

Öv ergångsbestämmelser

1. Denna lag träder med nedan angivna undantag i kraft den 1 januari 1980, då lagen fl9191240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverk- samhet upphör att gälla. Bestämmelsen i 17 5 sistnämnda lag gäller dock till utgången av år l98l.

2. Den som vid lagens ikrz-tf'tträdande har ordet fondkommission eller avledning därav i sin firma och som ej har tillstånd att driva fondkommis- sionsrörelse får utan hinder av 45 använda denna firmabeteckning till

Prop. 1978/79z9 l”

utgången av år 1980eller.om ansökan om registrering av ny firma då har getts in, till dess ansökningen slutligt har prövats.

3. Bestämmelsen i 165 träder i kraft den 1 januari 1985, såvitt avser fondkommissionsbolag.

4. Bestämmelsen i 25 5 träder i kraft den 1 januari 1982.

5. Den som vid lagens ikraftträdande driver fondkommissionsrörelse med tillstånd och som ej är aktiebolag eller bankaktiebolag får utan hinder av lagens beStämmelser fortsätta verksamheten till utgången av år 1981. Bestämmelserna i 7—9, 12. 13. 15, 18—24. 38—41 , 44, 47, 48 och 50 55 gamla lagen gäller i tillämpliga delar i fråga om sådan verksamhet. 1 övrigt gäller 13—15, 17—24, 26—35 och 39—48 55 nya lagen i tillämpliga delar.

6. Aktiebolag som vid lagens ikraftträdande har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får fortsätta verksamheten oaktat bolaget ej uppfyller föreskrifterna i9—12 55 och utan hinder av att tillstånd enligt 6 5 ej har meddelats. dock längst till utgången av år 1980 eller. om ansökan om tillstånd då har getts in, till dess ansökningen slutligt har prövats.

7. Bankaktiebolag som vid lagens ikraftträdande har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får fortsätta denna utan hinder av att tillstånd enligt nya lagen ej har meddelats. dock längst till utgången av den tid som gällande oktroj avser.

8. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop. 1978/79z9 13

2. Förslag till Lag om Stockholms fondbörs

llärigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

15 Med fondbörsverksamhet förstås i denna lag att köp- och säljanbud beträffande fondpapper regelbundet sammanförs för handel och notering av kurs. Med fondpapper förstås i denna lag aktie, annat delaktighetsbevis i bolag, obligation, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsätt- ning samt andel i aktiefond.

25 Fondbörsverksamhet får här i riket utövas endast av Stockholms fondbörs.

35 Fondbörsen står under tillsyn av bankinspektionen.

Organisation och förvaltning

45Förfondbörsen skall finnas en styrelse. som leder verksamheten och förvaltar fondbörsens angelägenheter.

55 Börsstyrelsen skall bestå av nio ledamöter. Ordförande. vice ordförande och två andra ledamöter utses av regeringen. 1 övrigt utses genom val en ledamot av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret samfällt, en ledamot av Svenska handelskammarförbundet, en ledamot av Sveriges industriförbund samt två ledamöter av medlemmarna av fondbör- sen. För varje ledamot skall finnas en suppleant som utses i samma ordning som ledamoten.

Sker ej val enligt första stycket, utser regeringen ledamot och suppleant som skulle ha utsetts genom sådant val.

Börsstyrelsens ledamöter och suppleanter för dem utses för tre kalenderår. Avgår någon i förtid. utses efterträdare för återstående tid.

Regeringen bestämmer arvoden för ledamöter och suppleanter.

65 Den dagliga ledningen och förvaltningen av fondbörsen handhas av en börschef. Börsstyrelsen tillsätter och entledigar börschefen samt kan utse och entlediga ställföreträdare för honom.

Beslut om tillsättande och entledigande av börschef skall ha biträtts av minst två tredjedelar av börsstyrelsens samtliga ledamöter.

75 Börsstyrelsen kan uppdraga åt ordföranden och börschefen att gemen- samt, var för sig eller i förening med en eller flera av styrelsens ledamöter avgöra ärende eller grupp av ärenden, som ej är av sådan vikt att prövningen bör ankomma på styrelsen. samt fatta beslut i fråga som ej tål uppskov.

Prop. 1978/79z9 14

8 5 Börsstyrelsen är beslutför med ordförande och minst fem andra ledamö- ter.

Beslut fattas med enkel röstövervikt, om ej annat följer av 6. 13 eller 24 5. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden biträder.

95 Bestämmelserna om jäv i 4 och 555 förvaltningslagen (l97l:290) skall tillämpas i fråga om ledamot av börsstyrelsen och börschefen.

105 För granskning av fondbörsens räkenskaper samt börsstyrelsens och börschefens förvaltning skall finnas två revisorer. Bankinspektionen utser den ene revisorn, som skall vara auktoriserad, och medlemmarna av fondbörsen den andre. Revisorernas uppdrag gäller ett kalenderår. För varje revisor skall utses en suppleant. Vad som föreskrivs i denna lag om revisor skall i tillämpliga delar gälla suppleant för honom.

Börsmedlemmar och börsombud

11 5Till medlem av fondbörsen får antagas endast den som enligt fondkom- missionslagen ( 19781000) har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse ochi övrigt är lämplig som börsmedlem.

Ansökan om medlemskap prövas av börsstyrelsen.

125 Återkallas börsmedlems tillstånd att driva fondkommissionsrörelse, upphör medlemskapet.

135 Om börsmedlem genom att bryta mot denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visar sig olämplig som börsmedlem, får börsstyrelsen besluta att medlemskapet skall upphöra. Föreligger förhållande som avses i första stycket, får börsstyrelsen i stället för att besluta om medlemskapets upphörande meddela medlemmen skriftlig erinran, om det kan antagas att denne låter sig rättas därav. Skriftlig erinran får vidare meddelas, om det föreligger missförhållande av mindre allvarlig beskaffenhet i fråga om börsmedlemmen eller dennes verksamhet. Beslut om upphörande av medlemskap utan ansökan skall ha biträtts av minst två tredjedelar av börsstyrelsens samtliga ledamöter.

14 5 Som ombud för börsmedlem (börsombud) får godkännas endast den'som är fast anställd hos börsmedlemmen och i övrigt är lämplig för uppdraget. Börsstyrelsen bestämmer antalet börsombud för varje medlem. Ansökan om godkännande skall göras av börsmedlemmen och prövas av

börsstyrelsen.

155 Upphör börsmedlem att vara medlem av fondbörsen, förfaller samtidigt godkännande för medlemmens börsombud. Upphör börsombuds anställning hos den medlem som har ansökt om hans godkännande, förfaller detta godkännande.

Prop. l978/79:9 ]

'.J |

165 Börsstyrelsen får återkalla godkännande av börsombud eller meddela ombud skriftlig erinran. Därvid tillämpas bestämmelserna Om börsmedlem i 13 5 på börsombudet.

175 Börsstyrelsen får ej meddela beslut utan att sökande eller annan som berörs av beslutet har beretts tillfälle att yttra sig över det som har tillförts ärendet genom annan än honom själv. om beslutet avser l. avslag på ansökan om börsmedlemskap.

2. upphörande av medlemskap utan ansökan.

3. avslag på ansökan om godkännande som börsombud.

4. återkallelse av godkännande som börsombud,

5. skriftlig erinran enligt 13 eller 16 5. Börsstyrelsen får dock meddela beslut utan att åtgärd enligt första stycket har vidtagits, om åtgärden är uppenbart obehövlig eller om beslutet ej katt uppskjutas.

F ondbörsens verksamhet

185 Handel och notering av kurs vid fondbörsen får avse endast fondpapper som är inregistrerade där.

195 Beslut om inregistrering av fondpapper meddelas av börsstyrelsen. Vid prövning av fråga om inregistrering skall hänsyn tagas till utgivarens eller, om annan har trätt i hans ställe, dennes ekonomiska ställning, marknadsförhållandena för det fondpapper som avses och andra omständig- heter av betydelse för en ändamålsenlig börshandel. För inregistrering skall vidare krävas utfästelse av utgivaren eller den som har trätt i hans ställe att offentliggöra upplysningar om verksamheten. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om villkoren för inregistrering. Ansökan om inregistrering får ej avslås utan att sökanden har beretts tillfälle att yttra sig över det som har tillförts ärendet genom annan än honom Själv, om ej åtgärden är uppenbart obehövlig eller beslutet ej kan uppskju- tas.

205 Handel vid fondbörsen får ske endast genom börsombud.

215 Kurser noteras med ledning av köpanbud, säljanbud och avslut vid fondbörsen samt offentliggörs omedelbart.

225 Börsstyrelsen skall följa kursbildningen vid fondbörsen Och se till att handeln där sker under förhållanden som överensstämmer med denna lag och annan författning samt med god aflärssed.

235 Den som har utgivit fondpapper, vilket har inregistrerats vid fondbör- sen, eller annan som har trätt i utgivarens ställe samt börsmedlem och börsombud skall lämna börsstyrelsen de upplysningar som styrelsen anser

Prop. 1978/79:9 16

behövliga för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag och annan författning.

245 Börsstyrelsen får besluta om avregistrering av fondpapper, om mark- nadsförhållandena eller annan omständighet föranleder det och det ej är olämpligt från allmän synpunkt. Beslutet skall omedelbart offentliggöras. Beslut om avregistering av fondpapper utan ansökan av utgivaren eller av den som har trätt i hans ställe skall ha biträtts av minst två tredjedelar av börsstyrelsens samtliga ledamöter. Avregistrering enligt andra stycket får ej beslutas utan att utgivaren eller den som har trätt i hans ställe har beretts tillfälle att yttra sig över det som har tillförts ärendet genom annan än honom själv, om ej åtgärden är uppenbart obehövlig eller beslutet ej kan uppskjutas.

255 Om särskilda skäl föreligger, får börsstyrelsen besluta att handel och notering vid fondbörsen skall avbrytas i fråga om fondpapper av visst slag. Sådant beslut får ej gälla längre än som oundgängligen behövs. Börsstyrelsen skall omedelbart offentliggöra beslut enligt första stycket och beslut om återupptagande av handel och notering. Om sådant beslut skall styrelsen samtidigt underrätta dem som har tillstånd att driva fondkommis— sionsrörelse.

26 5 Under utomordentliga förhållanden lär regeringen besluta att all handel och notering vid fondbörsen skall avbrytas. Är fara i dröjsmål, får sådant beslut meddelas av börsstyrelsen efter samråd med bankinspektionen. Börsstyrelsens beslut får avse högst en vecka.

I fråga om beslut enligt första stycket tillämpas 25 5" andra stycket.

27 5 Till bestridande av kostnaden för fondbörsens verksamhet får uttagas avgifter av börsmedlem och den vars fondpapper har registrerats vid fondbörsen i enlighet med de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen.

285 Av fondbörsens kapital skall en miljon kronor avsättas till en grund- fond.

Fonden får användas endast för att täcka förlust som har uppkommit i fondbörsens verksamhet och som ej kan täckas av andra medel.

Nedgår fonden under en miljon kronor.skall börsstyrelsen vidtaga åtgärder som syftar till att den snarast åter uppgår till föreskrivet belopp.

Tillsyn

295 Bankinspektionen skall övervaka att verksamheten vid fondbörsen utövas i enlighet med denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Inspektionen skall vidare verka för att verksamheten vid fondbörsen sker på ett tillfredsställande sätt och med uppmärksamhet följa

Prop. 1978/79:.9 17

verksamheten i den mån det behövs för kännedom om förhållanden som är av betydelse för en sund utveckling av denna.

30 5 Börsstyrelsen skall hålla protokoll och övriga handlingar tillgängliga för bankinspektionen. Styrelsen skall även i övrigt lämna inSpektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständig- heter som inspektionen begär.

315 Har börsstyrelsen fattat beslut som strider mot denna lag eller mot föreskrift som har meddelats med stöd av lagen, får bankinspektionen förbjuda att beslutet verkställs. Har beslutet redan verkställts, får inspek- tionen förelägga börsstyrelsen att göra rättelse, om det kan ske. Inspektionen kan även förelägga börsstyrelsen att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen. Meddelar bankinspektionen föreläggande eller förbud enligt denna para- graf får inspektionen utsätta vite.

325 Om särskilda skäl föreligger, får bankinspektionen kalla till samman- träde med börsstyrelsen. Vid börsstyrelsens sammanträden får företrädare för inspektionen närvara och deltaga i överläggningarna.

33 5 Den som hos bankinspektionen har tagit befattning med tillsynsärende enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid har fått veta om annans affärsförhållanden eller personliga förhållanden.

34 5Till bestridande av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet skall fondbörsen årligen erlägga bidrag enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen.

35 5Ta1an mot bankinspektionens beslut enligt denna lag förs hos regeringen genom besvär. lnSpektionens beslut länder till omedelbar efterrättelse, om ej annat beslutas.

Övriga bestämmelser

365 Den som är eller har varit ledamot av börsstyrelsen, styrelsesuppleant eller befattningshavare vid fondbörsen får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han under uppdraget eller i tjänsten har fått veta om annans affärsförhål- landen eller personliga förhållanden.

375 Den som i strid med 2 5 bedriver fondbörsverksamhet döms för olaga fondbörsverksamhet till böter eller fängelse i högst ett år.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. 2. Förordnandc som enligt äldre bestämmelser har meddelats för ledamot

Prop. 1978/79:9 18

av börsstyrelsen, revisor eller börschef gäller fortfarande. Detsamma gäller i fråga om förordnande som suppleant för ledamot av börsstyrelsen eller för revisor samt som ställföreträdare för börschef.

3. Beslut som enligt äldre bestämmelser har meddelats om antagande av börsmedlem eller om godkännande av börsombud gäller fortfarande.

4. Beslut som enligt äldre bestämmelser har meddelats om inregistrering av värdepapper vid fondbörsen och som är i kraft vid utgången av år 1979 gäller även efter nämnda tidpunkt.

5. Verksamhet, som enligt den nya lagen är fondbörsverksamhet och som vid ikraftträdandet bedrivs av sammanslutning av svenska fondkommissio- närer, får fortsätta i den mån verksamheten inte övertages av Stockholms fondbörs. dock längst till utgången av år 1981.

6. Har ansökan om börsauktion gjorts före den nya lagens ikraftträdande, skall beträffande auktionen tillämpas 56 5 lagen (1919:240) om fondkommis- sionsrörelse och fondbörsverksamhet.

7. Bestämmelsen i 245 nya lagen om avregistrering av fondpapper skall icke gälla avregistrering av fondpapper, om ansökan har gjorts före ikraftträ- dandet.

8. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop. 1978/79:9 19

3. Förslag till Lag om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 Med fondpapper förstås i denna lag aktie, annat delaktighetsbevis i bolag, obligation, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsätt- ning samt andel i aktiefond.

25 Avtal om rätt för den som innehar fondpapper som pant att förfoga över fondpapperen för annans räkning än ägarens skall slutas skriftligen i särskild för ändamålet upprättad handling, där det förfogande som avses noggrant anges. Står panthavaren inte under bankinspektionens tillsyn, skall fondpap- peren specihceras i handlingen genom uppgift om nummer eller på annat lämpligt sätt. Avtal som inte uppfyller de angivna formföreskrifterna är ogiltigt. Första stycket skall tillämpas också på den som innehar fondpapper till försäljning i kommission eller på grund av inköp i kommission och på fondkommissionär, som har mottagit fondpapper till förvaring.

35 Avtal om att panthavare, om panten inte löses på utsatt tid, får sälja panten på offentlig auktion eller på fondbörs utan att iakttaga i lag föreskrivna former får träffas på annat sätt än som anges i 25 första stycket.

4 5 Den som innehar fondpapper som pant fåri sin tur pantsätta eller överlåta panträtten till dem endast tillsammans med den fordran för vilken de utgör pant. För återpantsättning eller överlåtelse på annat sätt fordras överenskom- melse enligt 2 5 första stycket. Återpantsättning eller överlåtelse får inte ske för högre belopp eller på strängare villkor än hos panthavaren.

5 5 Den som förfogar över fondpapper utan att ha rätt till det enligt 2 eller 4 5 döms för olovligt förfogande enligt 10 kap. 4 5 brottsbalken,om inte strängare straff är föreskrivet för gärningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980, då lagen (19191242) med vissa bestämmelser om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper upphör att gälla.

Prop. l978/79:9 20

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom föreskrivs att 53, 55 och 74 55 lagen (l9551l83') om bankrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53ä Med den inskränkning nedan sägs må bankaktiebolag, jämte in- och utlåning av penningar, idka annan verksamhet som därmed står i samband. Om rätt för bankbolag att idka Om rätt för bankbolag att idka fondkommissionsrörelse är särskilt fondkommissionsrörelse jinns be-

stadgat. stämmelser i jöntlkommissiwtslagen ( l 9 78.000).

55 51

Bankaktiebolag får förvärva

1. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt för att bereda banken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov,

2. aktie i bolag, vilket uteslutande har till syfte att förvalta fast egendom eller tomträtt som förvärvats för det under i angivna ändamålet, och förlagsbevis, som utfärdats av sådant bolag,

3. inventarier, vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet, som bankbo- laget äger, eller till lokaler, som bolaget i övrigt innehar,

4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i banken,

5. efter tillstånd av regeringen. aktie i annat bankaktiebolag, i utländskt bankföretag och i svenskt aktiebolag eller utländskt företag, vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna, samt garantifondbevis eller förlagsbevis utfärdat av bolag eller företag som nu nämnts.

Bankbolag som medverkar vid emission av aktier eller förlagsbevis på den allmänna marknaden får förvärva aktie eller förlagsbevis som ingår i emissionen. Sådan aktie eller sådant förlagsbevis skall bolaget dock avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl föreligga, kan tillsynsmyndigheten förlänga denna frist.

Bankbolag som har tillstånd att driva |fond/(ommissionsröre/se får, för att underlätta rörelsen, i samband med denna dessutomförvärva aktie. emissionsbevis. förlagsbevis samt att- de/ i aktie/ond och i ekonomisk förening. Bolag för dock ej inneha

1 Senaste lydelse l9751227l

Prop. l978/79:9 2l

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sådana värdepapper till högre anskaff- ningsvärde än som anges i 16 ålförsta stycket font/kommissionslagen (1978:000).

Ont synnerliga skäl _löreligga. kan Ii/lsvnsmyndiglteten medgiva alt bank- bolag får inne/ta värdepapper som avses i tredje stycket i större ont/att- ning än som anges där.

74 52

Styrelsen skall inom sig utse verkställande direktör att under styrelsens inseende leda verksamheten, däri inbegripet att i den utsträckning styrelsen bestämmer avgöra ärenden av beskaffenhet att eljest ankomma på styrelsens egen prövning. Där förhållandena så påkalla, må bland styrelseledamöterna eller styrelsesuppleanterna flera verkställande direktörer utses. Styrelsen skall även förordna styrelseledamot eller styrelsesuppleant att vara ställföre- trädare för verkställande direktör.

Styrelsen måjämväl uppdraga åt annan än verkställande direktör att ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet att eljest ankomma på styrelsens egen prövning.

Angående den befogenhet i olika avseenden, som skall tillkomma verkställande direktör eller person som avses i andra stycket, åligger det styrelsen att meddela föreskrifter i en för ett år i sänder fastställd instruktion. Avser uppdraget beviljande av kredit, skola grunderna för kreditgivningen fastställas. Hava flera verkställande direktörer utsetts, skall instruktionen angiva huru ledningen av bankens Verksamhet skall mellan dem fördelas. Styrelsen skall, så snart kan ske, till tillsynsmyndigheten insända avskrift av instruktionen ävensom, där ändringar vidtagas i densamma, meddela myndigheten därom.

Uppdrag som sägs i denna paragraf må när som helst återkallas eller inskränkas. Utan hinder av uppdrag äger styrelsen själv avgöra ärende av varje slag.

Styrelsen må icke åt enskild styrelseledamot eller annan uppdraga att avgöra ärende, som avser:

]. inrättande eller indragning av avdelningskontor eller övertagande av annan bankrörelse;

2. förvärv eller avyttring av fastighet, avsedd för bankens inrymmande eller för att tillgodose därmed sammanhängande behov;

3. beviljande av kredit till befattningshavare, som avses i 615 första

2Senaste lydelse 19751227.

Prop. 1978/79:9 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stycket, eller annan befattningshavare, som ensam eller i förening med annan får avgöra på styrelsen ankommande ärenden, till den som är gift med sådan befattningshavare, till person som avses i 61 5 andra stycket eller till bolag, förening eller annan sammanslutning, vari sådan person är styrelseledamot eller såsom delägare eller medlem äger ett väsentligt ekonomiskt intresse; styrelsen dock obetaget att för person eller sammanslutning, som nu nämnts, fastställa vissa gränser, inom vilka utan styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit må beviljas vederbörande i och för en av honom idkad rörelse;

4. förvärv av aktie eller förlags- 4. förvärv av aktie, emissionsbevis. bevis i andra fall än då fråga är om förlagsbevis samt andel i aktiefond aktie eller förlagsbevis, som är för och i ekonomisk,/örening i andra fall bankbolagets fordran utmätt eller än då fråga är om sådant värdepap- pantsatt', per. som är för bankbolagets fordran

utmätt eller pantsatt, eller förvärvet sker med stöd av 55 5" andra eller tredje stycket och styrelsebeslut angå- ende förvärvet ej kan utan olägenhet avvaktas;

5. fastställande av allmänna räntesatser för in- och utlåning; dock att beslut, där så påkallas av allmän ränteförändring, må utan styrelsens hörande meddelas för tiden intill nästkommande styrelsesammanträde.

[ denna paragraf meddelade bestämmelser angående kredit skola gälla även i fråga om garantiförpliktelse, som bankbolag ikläder sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Prop. 1978/79z9 23

5. Förslag till Lag om ändring i lagen (19551416) om sparbanker

Härigenom föreskrivs att 23, 24 och 39 55 lagen (19551416) om sparbanker skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lule/se

23 5l Sparbank får ej för egen räkning driva handel med eller. med de undantag som angivas i 24 och 25 55, förvärva annat än guld, mynt, växlar. checkar, anvisningar, obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar utom sådana som medföra rätt till betalning först efter utfzirdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis).

Ont rätt för sparbank att driva fond- kommissionsrt'irelse finns bestämmel- ser i ,/ondkommissions/agen ( l 9 78.000).

24 52

Sparbank får förvärva

1. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt föratt bereda sparbanken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov,

2. aktie i bolag, vilket uteslutande har till syfte att förvalta fast egendom eller tomträtt som förvärvats för det under ] angivna ändamålet, och förlagsbevis, som utfärdats av sådant bolag,

3. inventarier, vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet, som spar- banken äger, eller till lokaler, som sparbanken i övrigt innehar,

4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i sparban- ken.

Ärende om förvärv enligt första stycket av fast egendom, tomträtt eller aktie avgöres av huvudmännen, om ej annat följer av sparbankens regle- mente. Detsamma gäller ärende om förbättring av byggnad i vilken sparbankens lokaler äro eller avses bliva inrymda.

Sparbank får till beIOpp, som vid varje tidpunkt sammanlagt svarar mot högst tio procent av sparbankens egna fonder, förvärva andel i sådan ekonomisk förening eller aktie i sådant bolag, som med regeringens godkännande verkar som en sammanslutning av svenska sparbanker för tillgodoseende av gemensamma intressen eller garantifondbevis eller förlags- bevis, som utfärdats av föreningen eller bolaget. eller i övrigt tillskjuta medel till föreningen eller bolaget.

Utöver vad som följer av tredje stycket får sparbank efter tillstånd av

)Senaste lydelse 19681602. ZSenaste lydelse 19751228.

Prop. 1978/79z9 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tillsynsmyndigheten tillskjuta medel till förening eller aktiebolag som avses i nämnda stycke, om antingen det tillskjutna kapitalet icke kan grunda upplåningsrätt eller täcka krav på eget kapital hos föreningen, bolaget eller annorstädes eller fråga är om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors— eller affärsfastighet. Efter tillstånd av regeringen får sparbank förvärva aktie även i annat svenskt aktiebolag, vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna, samt garantifondbevis eller förlagsbevis utfärdat av sådant bolag.

Sparbank som medverkar vid emission av aktier eller lörlagsbevis på den allmänna marknaden får efter tillstånd av tillsynsmyndigheten förvärva aktie eller förlagsbevis som ingår i emissionen. Sådan aktie eller sådant förlagsbevis skall sparbanken avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl föreligga, kan tillsynsmyndigheten förlänga denna frist.

Sparbank som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får. för att underlätta rörelsen, i samband med denna desstttomjörvätva aktie, emis- sionsbevis. förlagsbevis samt andel i aktiefond och i ekonomisk förening. Sparbank får dock ej inneha sådana värdepapper till högre anskaffnings- värde än som anges i 16 _5' första stycketfondkommissionslagen ( ] 9 78:()()()).

Om synnerliga skäl föreligga, kan tillsynsmyndigheten medgiva att spar- bank får inneha värdepapper som avses i sjätte stycket istörre omfattning än som anges där.

39 53 Styrelsen får, om reglementet medgiver det, uppdraga åt styrelseledamot eller annan att ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet att annars ankomma på styrelsens egen prövning. Om den befogenhet, som skall tillkomma person som avses i första stycket, åligger det styrelsen att meddela föreskrifter i en för ett år i sänder fastställd instruktion. Avser uppdraget beviljande av kredit, skola grunderna för

3 Senaste lydelse l975:228.

Prop. I978/79:9 2 (J-

Nuvarande lydelse F öres/agcn [vt/else

kreditgivningen fastställas. Styrelsen skall, så snart det kan ske, till tillsyns- myndigheten insända avskrift av instruktionen och underrätta myndigheten om de ändringar som vidtagas i instruktionen.

Uppdrag enligt första stycket kan när som helst återkallas eller inskränkas. Utan hinder av uppdrag får styrelsen själv avgöra ärende av varje slag.

Styrelsen får ej uppdraga åt enskild styrelseledamot eller annan att avgöra ärende, som avser

[. inrättande eller indragning av filial eller övertagande av annan bankrö- relse.

2. förvärv eller avyttring av fastighet, som är avsedd för sparbankens inrymmande eller för att tillgodose därmed sammanhängande behov,

3. beviljande av kredit till befattningshavare, som avses i 305 första stycket, eller annan befattningshavare, som ensam eller i förening med annan får avgöra på styrelsen ankommande ärenden. till den som är gift med sådan befattningshavare, till person som avses i 30 5 andra stycket eller till bolag, förening eller annan sammanslutning, vari sådan person är styrelseledamot eller som delägare eller medlem har ett väsentligt ekonomiskt intresse; för kredit, som nu sägs, får dock styrelsen fastställa vissa gränser, inom vilka utan styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit får beviljas i och för en av låntagaren idkad rörelse.

4. förvärv av aktie eller förlags- 4. förvärv avaktie,emissionsbevis, bevis i andra fall än då fråga är om förlagsbevis samt andel i aktie/ond aktie ellerförlagsbevis. som är utmätt och i ekonomiskförening i andra fall eller pantsatt för sparbankens ford- än då fråga är om sådant värdepap- ran, per, som är utmätt eller pantsatt för

sparbankens fordran, eller förvärvet sker med stöd av 24 5 sjätte stycket och styrelsebeslut angående förvärvet ej katt utan olägenhet avvaktas.

5. fastställande av allmänna räntesatser för in- och utlåning; dock att beslut. om det är påkallat av allmän räntelörändring, får utan styrelsens hörande meddelas för tiden till nästa styrelsesammanträde.

6. meddelande av bestämmelser om kassaverksamheten vid sparbanken eller om rörelsen i dess helhet vid filial och hur denna rörelse skall övervakas från huvudkontorets sida.

Bestämmelser om kredit skola gälla även i fråga om garantiförbindelse, som sparbank ikläder sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Prop. 1978/79z9 26

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (l956:216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom föreskrivs att 30 och 32 %& lagen (l956:216) om jordbrukskas- serörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 ä'

Kreditkassa får låna ut pengar och anskaffa medel till utlåningen i den ordning denna lag föreskriver samt idka verksamhet som står i samband därmed.

Jordbrukskassa får ej för egen räkning låna in pengar från allmänheten. Utan tillstånd av tillsynsmyndigheten får kreditkassa icke mottaga värde- handlingar till förvaring och förvaltning. Tillstånd får meddelas endast om kassan med hänsyn till dess organisation och förvaringsanordningar samt fonder kan på ett betryggande sätt handha sådan verksamhet. När förutsätt- ningar icke längre föreligga för tillstånd, får det återkallas.

l kreditkassas stadgar skall angivas vilken rörelse kassan får utöva.

Om rätt/ör centra/kassa att driva , landkommissirmsrörelse finns bestäm- melser i Iland/tammissianslagen (1978.'000).

32 52

Kreditkassa får förvärva

]. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt för att bereda kassan eller ansluten kassa lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed samman- hängande behov,

2. aktie i bolag, vilket uteslutande har till syfte att förvalta fast egendom eller tomträtt som förvärvats för det under 1 angivna ändamålet, och förlagsbevis, som utfärdats av sådant bolag, .

3. inventarier, vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet, som kassan äger, eller till lokaler, som kassan i övrigt innehar,

4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i kassan eller i ansluten kassa.

Ärende om förvärv enligt första stycket av fast egendom, tomträtt eller aktie avgöres av stämman, om ej annat följer av kreditkassans stadgar. Detsamma gäller ärende om förbättring av byggnad i vilken kassans eller ansluten kassas lokaler äro eller avses bliva inrymda.

Centralkassa får till belopp, som vid varje tidpunkt sammanlagt svarar mot högst tio procent av kassans och anslutna jordbrukskassors eget kapital

' Senaste lydelse l968:605. 2Senaste lydelse 1975229.

Prop. l978/79:9 27 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förvärva andel i sådan ekonomisk förening eller aktie i sådant bolag, som tillgodoser för kreditkassor gemensamma intressen, eller garantifondbevis eller förlagsbevis, som utfärdats av föreningen eller bolaget, eller i övrigt tillskjuta medel till föreningen eller bolaget.

Utöver vad som följer av tredje stycket får centralkassa efter tillstånd av tillsynsmyndigheten tillskjuta medel till förening eller aktiebolag som avses i nämnda stycke, om antingen det tillskjutna kapitalet icke kan grunda upplåningsrätt eller täcka krav på eget kapital hos föreningen, bolaget eller annorstädes eller fråga är om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet. Efter tillstånd av regeringen får centralkassa förvärva aktie även i annat svenskt aktiebolag, Vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna, samt garantifondbevis eller förlagsbevis utfärdat av sådant bolag.

Centralkassa som medverkat vid emission av aktier eller förlagsbevis på den allmänna marknaden får efter tillstånd av tillsynsmyndigheten förvärva aktie eller förlagsbevis som ingår i emissionen. Sådan aktie eller sådant förlagsbevis skall centralkassan avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl föreligga, kan tillsynsmyn- digheten förlänga denna frist.

Centra/kassa som har tillstånd att driva _ fondkommissionsro'relse får. för att underlätta rörelsen. i samband rrred denna dessutom förvärva aktie. emissionsbevrs. förlagsbevis samt an- del i aktie/ond och i ekonomisk förening. Centra/kassa får dock ej inneha sådana värdepapper till högre anskalfhingsvärde än som anges i 16 9" första stycket fond/tommissions/egen ( I 978.000).

Om synnerliga skäl före/lgga, kan rillsynsrrtyrtdiglreten medgiva att cen- tralkassa/är inneha värdepapper som avses isjätte stycket istörr'c omfattning än som anges där.

Denna lag träder i kraft den I januari 1980.

Prop. 1978/79:9 28

Utdrag EKONOMIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-04-20

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ullsten, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren. Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Wikström, Johansson, Friggebo, Wirte'n

Föredragande: statsrådet Bohman

Lagrådsremiss med förslag till fondkommissionslag, m. m.

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades år 1966 sakkunniga med uppdrag att se över börslagstiftningcn (Fi 1967z32). De sakkunniga antog namnet fondbörsutredningen. År 1972 uppdrogs åt utredningen att också se över lagstiftningen om fondkommissionsrörelse. Utredningen har tidigare överlämnat tre betänkanden, som delvis föranlett lagstiftning. ] ytterligare ett delbetänkande (SOU 1973z60) Fondbörsen har utredningen lagt fram förslag till ny börslagstiftning. [ slutbetänkandel (SOU 1976254) Om fondkommis- sionsrörelse m.m. har utredningen föreslagit nya regler för fondkommis- sionshandeln. Lagförslagen i betänkandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilagor ] och 2.

Yttranden över betänkandet Fondbörsen har efter remiss avgetts av bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket (RRV), riks- skatteverket, riksåklagaren (RÅ), hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Stockholm, kommerskollegium, patent- och registrerings- verket. näringsfrihetsombudsmannen (NO), länsstyrelserna i Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län, fullmäktige iSveriges riksbank. fullmäktige i riksgäldskontoret, styrelsen för Stockholms fondförs, 1968 års kapitalmarknadsutred ning (Fi 1969159), Familjeförctagens förening, Folksam, Föreningen Auktoriserade revisorer. Kooperativa förbundet (KF),

lSlutbetänkandet är undertecknat av f. d. generaldirektören Kurt Wulff. ordförande, f. d. börschefen Stig Algott. f. d. borgarrådet Albert Aronson. riksbankdircktören Kurt Eklöf numera börschefen Bengt Grönquist. aukt. revisorn Per Hanner, direktören Carl Langenskiöld, direktören Alvar Lindencrona. direktören Torkel Stern, regeringsrådet Göran Wahlgren och hovrättsrådet Åke Åhström.

Prop. ]978/79:9 - 29

Landsorganisationen i Sverige (LO), Stockholms kommun, Svenska arbets- givareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen, Svenska bankmannaför- bundet, Svenska fondhandlareföreningcn, Svenska försäkringsbolags riks- förbund, Svenska handelskammarförbundet, Svenska revisorsamfundet, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Centralorganisa- tionen SACO/SR (SACO/SR), Sveriges aktiesparares riksförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund (Sl), Sveriges jordbrukskasseför- bund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Värdepapperscen- tralen VPC Aktiebolag.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från Stockholms handels- kammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg Väst- svenska handelskammaren, handelskammaren i Karlstad, handelskam- maren för Örebro och Västmanlands län samt handelskammaren i Gävle.

Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare, handelskam- maren i Göteborg. handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, handelskammaren i Gävle, Svenska handelskammarförbundet. SAF. Sveriges grossistförbund samt Sl har, med vissa tillägg, åberopat ett av Näringslivets börskommitté avgivet yttrande.

Yttranden över betänkandet Om fondkommissionsrörelse m. m. har efter remiss avgetts av bankinspektionen, försäkringsinspektionen, RRV, riks- skatteverket, RÅ, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Stockholm, kommerskollegium, konsumentverket, patent- och registre- ringsverket, NO, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län, fullmäktige i S :riges riksbank, styrelsen för Stockholms fondbörs, kapitalmarknadsutredningen, finansieringsbolags- kommittén (Fi l976:04), Familjeförctagens förening, Folksam, Föreningen Auktoriserade revisorer, LO, Post- och Kreditbanken PK-banken, SAF, Stockholms handelskammare, Svenska bankföreningen, Svenska ban kman- naförbundet, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska handelskam- marförbundet, Svenska sparbankslöreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges aktiesparares riksförbund, Sveriges föreningsbankers förbund, Svenska företagares riksförbund. Sveriges grossistförbund. Sl, TCO och Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskamrarna i Malmö, Örebro, Sundsvall och Visby.

Svenska fondhandlareföreningen. som består av vissa bankinstitut och av fondkommissionsftrmor. har ej avgett något för föreningens medlemmar gemensamt yttrande över utredningens slutbetänkande. Föreningen har anfört att bankinstituten själva eller genom sina organisationer har avgett egna yttranden. Fondkommissionsftrmorna har efter överenskommelse med bankinstituten inom föreningen avgett ett eget yttrande. som i det följande benämns fondkommissionsftrmornas yttrande.

SAF och 51 har avgett gemensamt yttrande, vartill Svenska företagares riksförbund och Sveriges grossistförbund har anslutit sig.

Familjeförctagens förening har anslutit sig till yttrandet av Svenska

Prop. 1978/79z9 30

handelskammarförbundet och Sveriges föreningsbankers förbund till yttrandet av Svenska bankföreningen. PK-banken hari flertalet frågor också anslutit sig till bankföreningens yttrande. TCO har hänvisat till yttrandet av Svenska bankmannaförbundet.

Svenska sparbanksforeningcn har överlämnat yttrande av Sparbankernas Bank och instämt i de synpunkter som har framförts av banken.

Över slutbetänkandet har därjämte kommit in yttranden från Sveriges finansanalytikers förening och gemensamt yttrande från Aktiebolaget lnves- tor, Förvaltningsaktiebolaget Providentia, Aktiebolaget Custos och Aktiebo- laget lndustrivärden. Dessa bolag benämns i det följande investmentbola- gen.

l betänkandet Fondbörsen föreslår fondbörsutredningen en ny utformning av reglerna för Stockholms fondbörs och dess verksamhet, bestående av dels en lag om Stockholms fondbörs, dels en kungörelse. Utredningen har dessutom föreslagit ändrade regler om sammansättningen av styrelsen för Stockholms fondbörs och sättet för utseende av ledamöter och suppleanter. Dessa förslag, som innebar att det allmänna skulle ha en ökad representation i börsstyrelsen, låg till grund för de ändringar i fondbörslagstiftningen, som trädde i kraft vid ingången av år 1975 (prop. l974zl78, NU 58, rskr 370, SFS l974z848 och 849).

Förslag i nämnda betänkande har vidare föranlett lagstiftning i ytterligare ett par avseenden. Möjlighet har således öppnats för börsstyrelsen att i vissa situationer tillfälligt avbryta handel och notering vid fondbörsen med värdepapper av visst slag. Vidare har bestämmelser införts som syftar till att trygga att aktiemarknaden och börsstyrelsen får den information om börsbolagen som behövs(prOp. l975/76: ] 75, NU 60, rskr 383, SFS l976:54l). ] samband med detta Iagstiftningsärende beslöts också med utgångspunkt i utredningens förslag vissa ändringar i börsordningen (l969:546) avseende bl. a. börsens ekonomi (SFS l976:542).

] slutbetänkandet föreslår utredningen bl. a. nya regler om fondkommis- sionshandeln i form av ett förslag till fondkommissionslag, som avses ersätta motsvarande regler i lagen (l9l9z240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet (FL).

Jag avser att i det följande ta upp de förslag i betänkandet Fondbörsen som inte redan har behandlats samt förslagen i slutbetänkandet. Med hänsyn till att ställningstagandena i fråga om fondkommissionshandeln får betydelse för utformningen av börslagstiftningen avser jag att först ta upp frågorna om fondkommissionshandeln och därefter behandla reglerna om fondbörsverk- samhet.

Prop. l978/79:9 31

2 Fondkommissionsrörelse m. m.

2.1. Nuvarande ordning

Den författningsmässiga regleringen av fondkommissionshandeln finns i första hand i FL. Med fondkommissionsrörelse förstås enligt lagen yrkesmäs- sigt idkad verksamhet som avser köp och försäljning i kommission av aktier, andra delaktighetsbevis i bolag samt obligationer (fondpapper). Den som driver sådan rörelse kallas fondkommissionär. ] fråga om den verksamhet som bedrivs av fondkommissionärerna hänvisas till betänkandet ('s. 53—73 och s. 81—83). Sammanfattningsvis kan nämnas att marknaden är uppdelad mellan två kategorier av fondkommissionärer, bankaktiebolag och övriga. För bankaktiebolagen, dvs. affärsbankerna, utgör fondkommissionsrörelsen endast en mindre del av en omfattande och differentierad verksamhet medan den för övriga fondkommissionärer är den väsentliga arbetsuppgiften. År 1977 omsattes aktier till ett värde av 6481 milj. kr., varav fondkommissio- närer förmedlade 4 781 milj. kr. Av marknaden föll 63 procent på bankerna och 37 procent på övriga fondkommissionärer. Antalet fondkommissionärer har sedan FL:s tillkomst sjunkit mycket kraftigt. Vid sidan av bankerna finns f.n. endast åtta fondkommissionsftrmor. De utgör inte någon homogen grupp utan företer väsentliga olikheter i fråga om företagsform, ägarförhål- landen och inriktning av rörelsen (se betänkandet s. 62—70).

Av grundläggande betydelse för fondkommissionshandeln är vissa bestämmelseri Iagcn(l9l4:45)om kommission, handelsagentur och handels- resande (KL). Vad där föreskrivs om kommissionärs skyldigheter och rättigheter, självinträde, upphörande av kommissionärs uppdrag och om rättsförhållandc till tredje man är sålunda tillämpligt också på fondkommis- sionär och hans verksamhet. Enligt denna lag förstås med kommissionär den som har åtagit sig uppdrag att för annans räkning men i eget namn sälja eller köpa varor. värdepapper eller annan lös egendom. Den för vars räkning försäljningen eller inköpet skall ske kallas kommittent. ] detta sammanhang kan nämnas att lagen (19191242) med vissa bestämmelser om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper bl. a. ger vissa formförcskrifter i fråga om sådan rätt. Vidare bör framhållas att värdepappershandel som har anknytning till utlandet omfattas av gällande valutareglering.

FL:s regler om fondkommissionshandel syftar till att skydda allmänheten mot missbruk från fondkommissionärernas sida. Allmänheten skall inte behöva riskera att anförtro sina uppdrag åt personer som på grund av okunnighet, vårdslöshet eller osunda affärsmetoder handlar i strid med sina uppdragsgivares intresse. Vidare skall allmänheten så långt möjligt skyddas för att en fondkommissionär av sådana grunder eller till följd av en dålig ekonomisk ställning vållar kunden förlust. Lagen syftar vidare till att motverka spridning av osund spekulation genom fondkommissionärerna.

Prop. 1978/79:9 32

För att nå dessa syften föreskrivs i lagen bl. a. tillståndstvång och att rörelsens utövare skall besitta vissa personliga kvalifikationer och förfoga över visst kapital. Bestämmelser finns vidare om offentlig tillsyn. Denna tillsyn utövas av bankinspektionen.

Tillstånd att driva fondkommissionsrörelse kan meddelas bankaktiebolag, aktiebolag, handelsbolag, inkl. kommanditbolag, samt enskild person. Härav följer att exempelvis sparbank, centralkassa för jordbrukskredit, ekonomisk förening eller stiftelse f. n. inte får driva sådan rörelse. För bankaktiebolag prövas frågan om tillstånd av regeringen. För övriga är bankinspektionen tillståndsmyndighet.

Enskild person som önskar få tillstånd att driva fondkommissionshandel skall uppfylla llera krav (3 & FL). Han skall vara minst 25 år och ha rätt att driva handel häri landet. Vidare skall han genom väl vitsordad tjänstgöring hos fondkommissionär eller på annat sätt ha skaffat sig den erfarenhet för yrket som behövs. lövrigt gäller att han enligt tillgängliga upplysningar inte bedöms olämplig för yrket. Är sökanden handels- eller kommanditbolag, måste minst en av bolagsmännen ha nämnda personliga kvalifikationer. Detsamma gäller minst en av ledamöterna i styrelsen för aktiebolag, som ansöker om tillstånd. Dessutom gäller generellt att tillstånd inte får meddelas om den tillämnade rörelsen prövas kunna bli till skada för det allmänna.

För enskild person, handelsbolag och kommanditbolag med högst två kommanditdelägare krävs vidare att minst 200 000 kr. disponeras för fondkommissionsrörelsen. Finns fler kommanditdelägare än två krävs ett rörelsekapital av minst 500 000 kr. Det kapital, som skall kunna disponeras för rörelsen. behöver inte vara fondkommissionärens eget utan kan vara upplånat. För aktiebolag krävs att aktiekapitalet skall uppgå till minst 500 000 kr., varav hälften måste vara inbetalat innan rörelsen påbörjas. Återbetalas upplånat kapital och visar fondkommissionären inte att han ändå uppfyller kapitalkravet, är tillståndet förfallet. Tillståndet är också förfallet om en tredjedel av kapitalet förloras. Fondkommissionären har här en tidsfrist på tre månader att fylla bristen. Under vissa omständigheter kan bankinspektionen förlänga fristen upp till två år.

Gällande regler om bankernas verksamhet innebär att det i princip är förbjudet för banker att för egen räkning handla med aktier, lörlagsbevis, emissionsbevis och andelar i aktiefonder. FL innehåller inte något motsva- rande förbud för annan fondkommissionär. I syfte att begränsa handeln för egen räkning finns i FL en bestämmelse (7 &) som öppnar möjlighet för enskild person. som driver fondkommissionsrörelse, att få kapitalkravet sänkt från 200 000 kr. till 50000 kr. Detta kan ske genom att fondkommis- sionären förbinder sig att inte handla för egen räkning eller göra självinträde. Bestämmelsen har tidigare utnyttjats endast i ringa omfattning och har under senare år förlorat all praktisk betydelse.

För att motverka oarter inom fondhandeln och främja god affärssed har i FL angetts vissa förfaranden som kommissionär inte får ägna sig åt. 1 10 å

Prop. l978/79:9 - 33

förbjuds sålunda kommissionär att förmedla affär i fondpapper, som uppenbarligen har karaktär av spekulation, åt någon som ännu inte har uppnått myndig ålderellcråt någon. som enligt vad kommissionären vet eller borde veta, av oerfarenhet eller lättsinne ägnar sig åt affärer av detta slag i större utsträckning än som med hänsyn till hans tillgångar kan anses rimligt. Vidare får fondkommissionär inte uppmuntra personer som uppenbarligen saknar tillräcklig erfarenhet i ekonomiska förhållanden att spekulera i fondpapper. I motiven till förbudsbestämmelserna betonas att meningen inte har varit att räkna upp allt vad en fondkommissionär bör avhålla sig från för att verksamheten skall anses utövad på ett tillfredsställande sätt. Kommis- sionärernas yrkesetik berörs också i 11 & FL. som innehåller förbud för kommissionär att obehörigen yppa vad han under uppdraget fått veta om sin uppdragsgivares aflärslörhållanden. Inte heller får fondkommissionären i strid med uppdragsgivarens intresse utnyttja sin kännedom därom.

1 FL finns ytterligare en bestämmelse (17 å), som syftar till att hindra fondkommissionär att ägna sig åt spekulation och annan för den egentliga kommissionshandeln främmande verksamhet. Bestämmelsen tar sikte på det fall att ett nära samband finns mellan ett företag med tillstånd att driva fondkommissionsrörelse och ett annat företag utan sådant tillstånd men med ändamål att för egen räkning köpa och sälja fondpapper eller låna ut pengar mot säkerhet av sådana värdepapper. Sambandet kan ha olika former. Det kan bestå i att de båda företagen har samma elleri huvudsak samma ledning men kan också ligga i att vinsten från företagen är avsedd att till avsevärd del direkt eller indirekt tillfalla i huvudsak samma personer. Om ett sådant närmare samband finns, får tillståndet för fondkommissionärsftrman åter- kallas, om det inte kan antas att sambandet inte kommer att medföra menliga verkningar för företagets kunder eller det allmänna. Som tidigare har nämnts kan tillstånd att driva fondkommissionshandel förfalla om kapitalkravet inte uppfylls. Tillstånd kan vidare förfalla på grund av att enskild fondkommissionär, bolagsman eller styrelseledamot inte längre fyller kraven i fråga om personliga kvalifikationer. Närmare bestämmelser om detta änns i 12—14 åå FL. Tillstånd kan också återkallas. Som skäl för sådant beslut angesi 15 & FL att fondkommissionär har överträtt bestämmelserna i FL eller uppenbart åsidosatt sina uppdragsgivares intresse och därigenom eller på annat sätt har visat sig olämplig att utöva fondkommissionsrörelse. Tillstånd kan också återkallas om rörelsen prövas vara till skada för det allmänna. 1 motiven framhålls att ett tillstånd inte bör återkallas under hänvisning till kommis- sionärens olämplighet förrän det har visat sig att rättelse inte kan nås på annat sätt.

Fondkommissionärerna står under tillsyn av bankinspektionen. De har i FL ålagts en omfattande rapporteringsskyldighet. Inspektionen skall sålunda hållas underrättad om var rörelsen bedrivs. om vem som har den omedelbara

3 Riksdagen 1978/ 79. ] sam/. Nr 9

Prop. 1978/ 79:9 34

ledningen och om förändringar som har inträffat i de förhållanden som har utgjort förutsättning för tillståndet. Vidare skall årsredovisning tillställas bankinspektionen, som har rätt att utfärda föreskrifter om bokföringen. Fondkommissionär skall också hålla kassa och övriga tillgångar samt alla böcker. räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning, oavsett om de angår kommissionsrörelsen eller annan av kommissionären idkad aflärsverksamhet. Även i övrigt skall fondkommissionären lämna alla de upplysningar rörande kommissionsrörelsen och sin ekonomiska ställning .som bankinspektionen begär. Det åligger vidare fondkommissionär att insända de statistiska uppgifter som inspektionen kräver. Om bankinspek- tionen finner det nödvändigt. kan den sammankalla styrelsen för aktiebolag som driver fondkommissionärsrörelse. På sådant styrelsemöte och på bolagsstämma har företrädare för inspektionen rätt att närvara och delta i överläggningarna. I praktiken utövar inspektionen sin tillsyn huvudsakligen på grundval av de rapporter som fondkommissionärerna sänder in och genom undersökningar hos företagen.

2.2. Fondbörsutredningens förslag (SOU l976:54)

2.2.1. Allmänna synpunkter

Utredningen har i enlighet med sina direktiv följt den internationella utvecklingen av värdepappershandeln. Inom bl. a. OECD pågår sedan flera år ett omfattande arbete i syfte att förbättra förutsättningarna för värdepappers- handeln över gränsen. Som ett led i detta arbete har OECD:s råd är 1976 antagit en rekommendation om villkoren för erbjudande till allmänheten av värdepapper. Utredningens förslag syftar främst till att åstadkomma förbätt- ringar för den svenska värdepappershandeln men bör också ses som ett led i strävandena att i praktiken nå upp till den internationella standard för denna handel som har kommit till uttryck i OECD-rekommendationen.

Utredningen konstaterar att allmänhetens sparande under senare år i ökad omfattning har inriktats på aktier och liknande värdepapper. Denna spridning av aktieägandet till nya kategorier sparare har gjort det än mer angeläget att handeln med värdepapper organiseras och bedrivs i former som är godtagbara från kapitalskyddssynpunkt. Av särskild vikt är att allmänheten för sina värdepappersaffärer kan vända sig till en kår av skickliga och ansvars- kännande yrkesmän som kan väntas utföra sina uppdrag med omsorg och utan sidohänsyn. En viktig förutsättning för att allmänheten skall hysa förtroende för fondkommissionärerna är att de har en fri och oberoende ställning. Detta bör enligt utredningens mening tillmätas stor vikt vid utformandet av de nya bestämmelserna och motiverar en allmänt sett strängare inställning till alla företeelser, som negativt kan påverka fondkom- missionärernas vilja och förmåga att tillvarata sina kunders intresse. I

Ut

Prop. 1978/79:9 3

konsekvens härmed föreslås bl. a. att fondkommissionslirmornas möjlig- heter att bedriva ekonomisk verksamhet vid sidan av kommissionshandeln begränsas. Även en sådan begränsad rörelse är emellertid förenad med risker och i behov av riskbärande kapital. Nuvarande kapitalkrav ger ett mycket ofullständigt skydd lör kunderna. Reglerna föreslås därför bli omprövade och kraven skärpta.

Från kapitalskyddssynpunkt är det enligt utredningen också av vikt i vilken juridisk form rörelsen bedrivs. Med hänsyn till verksamhetens art och den ofta betydande kundkretsen är det rimligt att endast sådan företagsform får användas som innebär garanti för viss varaktighet vad gäller kapitalin- satsen, för en tillfredsställande revision och för möjligheter till en rimlig insyn. Ett ytterligare mål för den nya lagstiftningen bör vara att stimulera till konkurrens och skapa förutsättningar för att den så långt möjligt sker på lika villkor.

2.2.2 Tillstänr/sp/ilrl, företags/orm m. m.

För att driva fondkommissionsrörelse krävs särskilt tillstånd. Utredningen anser att investerarna principiellt bör kunna göra anspråk på en offentlig tillsyn över marknaden som isak ärjämförbar med den som utövas med stöd av bank- och försäkringsrörelselagarna. I konsekvens härmed anser utred- ningen att tillstånd av offentlig myndighet även framdeles bör vara en förutsättning för att få driva fondkommissionsrörelse.

Tillstånd att driva fondkommissionsrörelse kan enligt nuvarande regler meddelas fysisk person, handelsbolag inklusive kommanditbolag aktie- bolag och bankaktiebolag. Gällande tillstånd avser rörelse som bedrivs av bankaktiebolag, aktiebolag eller kommanditbolag. Enligt utredningens mening saknas anledning att utesluta sparbanker och centralkassor för jordbrukskredit från möjlighet att driva fondkommissionsrörelse. Utred- ningen föreslår därför att tillstånd till sådan rörelse också skall kunna meddelas för dessa bankinstitut. Förslaget innebär emellertid inte att varje sparbank eller centralkassa skall kunna påräkna tillstånd att driva fondkom- missionsrörelse. De mindre och medelstora instituten bör liksom hittills vända sig till den affärsbank som står till förfogande för resp. bankgrupp. Endast om sparbank eller centralkassa kan påvisa ett påtagligt behov av en egen fondkommissionsrörelse bör tillstånd meddelas. Detta synes enligt utredningen bli fallet endast i fråga om de allra största enheterna. Vid jämförelse mellan övriga-tillåtna företagsformer noterar utredningen att aktiebolagen är underkastade den mest ingående regleringen och skyldiga att avge offentlig redovisning. Av dessa skäl föreslår utredningen att fondkom- missionsrörelse — förutom av bankinstituten — skall få drivas endast av aktiebolag.

Som tidigare har nämnts gäller f. n. att tillstånd att driva fondkommis-

Prop. 1978/79z9 36

sionsrörelse _ oavsett företagsform inte får meddelas om den tillämnade rörelsen bedöms kunna leda till skada för det allmänna. De krav på kvalifikationer som i övrigt anges i FL gäller inte bankaktiebolag. Utred- ningen anser att den allmänna förutsättningen för tillstånd att driva fondkommissionsrörelse liksom hittills bör vara densamma för aktiebolag och banker. Den bör anges i fondkommissionslagen. Tillståndsprövningen föreslås ske för banker enligt banklagstiftningen och för aktiebolag enligt fondkommissionslagen.

Tillstånd att driva bankrörelse får meddelas endast om rörelsen bedöms vara nyttig för det allmänna. Samma samhälleliga krav på positiv nytta bör omfatta en batik också i dess egenskap av fondkommissionär. Utredningen anser att ett liknande krav bör ställas även på fondkommissionsrörelse som bedrivs i aktiebolagsform. Det allmänna intresset bör alltså tryggas inte bara genom en offentlig prövning som inskränker sig till syftet att undvika skadeverkningar utan det bör tillgodoses på samma nivå som gäller för bankrörelse. Tillstånd att driva fondkommissionsrörelse föreslås därför få meddelas endast om rörelsen kan antas bli till nytta för det allmänna.

Den föreslagna skärpningen kommer enligt utredningen sannolikt att ställa ökade krav på den insats som fordras av tillsynsmyndigheten i ett tillståndsärende. ] fråga om bank och dess speciella rörelsegrenar på olika områden kan prövningen företas med hänsyn till banklagstiftningen. För annan sökande är rörelsens inriktning så enhetlig att tyngdpunkten i ett nyttorekvisit blir ömtåligare att fixera. Vid prövningen måste ston avseende fästas vid att endast seriöst arbetande personer engagerar sig i fondkommis- sionsverksamhet. Har nyttorekvisitet en gång ansetts vara uppfyllt, bör tillsynsmyndigheten i fortsättningen inte kunna ta upp det till ny bedömning. Uppkommer fråga om återkallande av tillstånd, blir det enligt utredningens förslag i den delen aktuellt att bedöma olika grader av ett allmänt skaderekvisit.

De organisatoriska förhållanden under vilka fondkommissionsrörelsen kommer att bedrivas bör ägnas uppmärksamhet vid tillståndsprövningen. Vidare bör en prövning ske av den personliga lämpligheten hos den verkställande ledningen och, om sökanden är aktiebolag, även hos ägarna. Som villkor för tillstånd måste krävas att fondkommissionsverksamheten kan antas bli bedriven på ett korrekt och omdömesgillt sätt. I fråga om aktiebolag kan det vålla vissa svårigheter att grunda tillståndsprövningen på en bedömning av samtliga aktieägares personliga kvalifikationer. Pröv- ningens omfattning får bli beroende av den ägarstruktur som föreligger i det enskilda fallet.

Fondkommissionsverksamhet ställer krav på speciellt yrkeskunnande. Utredningen föreslår att förutom verkställande direktören en av styrelsele- damöterna skall ha vunnit för verksamheten tillräcklig erfarenhet genom tjänstgöring hos fondkommissionsftrma eller på annat sätt. Om verkställande

Prop. 1978/79:9 37

direktören ingår i styrelsen. vilket han enligt utredningens mening regelmäs- sigt bör göra, kommer sålunda två styrelseledamöter att ha branscherfaren- het. Några formella krav på examen av visst slag anser utredningen inte behövas. Gällande krav på att ha uppnått viss ålder och ha rätt att idka handel i landet föreslås också utgå. Det får ankomma på tillståndsmyndigheten att bedöma om tillfredsställande utbildning och sakkunskap finns i den organi- sation som presenteras i tillståndsärendet.

Utredningen föreslår att bankinspektionen skall vara tillståndsmyndighet om sökanden är annan än bank. För bank föreslås att liksom f. n. banklagstiftningens regler skall gälla.

J..-7.3 l-'onrlkonnnissionsllantle/ och handel/ör egen räkning

Med fondkommissionsrörelse avscs som tidigare har nämnts enligt FL endast handel i kommission. dvs. handel i eget namn men för annans räkning. Vidare krävs att handeln skall vara yrkesmässig och avse vissa i lagen angivna slag av värdepapper. Endast för sådan verksamhet fordras tillstånd. Utredningen föreslår inte någon ändring härvidlag. Handel med värdepapper som någon bedriver endast för egen räkning skall enligt utredningens förslag inte heller i framtiden vara underkastad tillståndstvång. Detta gäller även om handeln har sådan att och omfattning att den är att betrakta som yrkesmässig.

Enligt utredningens mening bör fondkommissionsrörelsens funktion framgå av företagets namn. Därför föreslås att firman för sådan rörelse skall innehålla ordet fondkommission. Genom straffrättsligt skydd bör fondkom- missionärerna tillförsäkras ensamrätt till ordet fondkommission.

FL innehåller ingen hänvisning till KL:s bestämmelser. Dessa gäller dock även för fondkommissionsrörelse. I FL finns dessutom vissa regler som begränsar de uppdrag en fondkommissionär får äta sig. Utredningen har övervägt om uppdrag avseende fondkommission är av så speciell art att särskilda bestämmelser bör inarbetas i en ny fondkommissionslag eller om KLzs bestämmelser bör gälla. eventuellt kompletterade med särskilda bestämmelser i fondkommissionslagen.

KL innehåller bestämmelser om kommissionärens skyldigheter och rättigheter,om självinträde av kommissionären.om upphörande av kommis- sionärens uppdrag och om rättsförhållandet till tredje man. Bortsett från reglerna om självinträde och vissa bestämmelser om upphörande av kommis- sionärens uppdrag är bestämmelserna i KL dispositiva. När det gäller kommissionärens skyldigheter föreskrivs i KL bl. a. att det åligger kommis- sionären att när uppdraget fullgörs iaktta huvudmannens intressen. Huvud- mannens föreskrifter skall följas om det är möjligt. Påkallar omständighe- terna avvikelse från dcssa', skall kommissionären försöka erhålla nya direktiv men får. om sådana inte kan avvaktas, förfara efter vad omständigheterna

Prop. 1978/79z9 38

kräver. Är visst pris föreskrivet, bör kommissionären ändå begära för huvudmannen fördelaktigare pris, om omständigheterna vid avtalets ingå- ende är sådana att detta är möjligt. När det gäller kommissionärens skyldighet att vårda godset framhålls att godset, om annat ej föranleds av omständig- heterna, skall hällas avskilt från annat gods. Om fel eller brist i gods som lämnas till kommissionären, skall huvudmannen omedelbart underrättas. 1 sin redovisning skall kommissionären ta med det som han på grund av avtal med tredje man har erhållit eller har att fordra. Beträffande del credereansvar hänvisas till handelsbruk eller annan sedvänja. Vid försumlighet från kommissionärens sida har huvudmannen rätt att avvisa avtalet om hans intresse har blivit väsentligen eftersatt eller kommissionären har handlat oredligt mot honom. Kommissionären kan genom ekonomisk gottgörelse eller genom att ställa säkerhet för sådan gottgörelse förhindra att huvud- mannen avvisar avtalet. För huvudmannen gäller en ettårig frist inom vilken reklamation angående fel eller brist i godset skall ha skett.

Utredningen anser att dessa bestämmelser även fortsättningsvis bör äga tillämpning på fondkommissionär. Bestämmelserna om kommissionärs rättigheter, om kommissionsuppdragets upphörande och om rättsförhål- landet mellan kommissionären och tredje man bör också i tillämpliga delar gälla fondkommission. Denna typ av kommission skiljer sig inte så väsentligt från kommission i allmänhet att den ide berörda centrala hänseendena kräver en särskild reglering. En erinran om att fondkommissionslagen gäller utöver KL har därför intagits i det nu aktuella lagförslaget.

De regler i FL som begränsar fondkommissionärs rätt att åta sig kommissionSuppdrag tar särskilt sikte på att skydda vissa rättssubjekt. En fondkommissionär får sålunda, som tidigare har framhållits, i vissa fall inte äta sig att förmedla affär i fondpapper om affären uppenbarligen har karaktär av spekulation. De personer som skyddas genom förbudet är sådana som inte uppnått myndig ålder eller som av oerfarenhet eller lättsinne ägnar sig åt spekulationsaflärer i större utsträckning än som med tanke på deras tillgångar kan anses rimligt. En fondkommissionär får inte heller uppmuntra personer som uppenbarligen saknar tillräcklig erfarenhet i ekonomiska förhållanden till att spekulera i fondpapper. Kommissionären är endast skyldig att ta hänsyn till vad han på förhand känner till eller de upplysningar uppdragsgi- varen självmant lämnar. Om kommissionären med vanlig uppmärksamhet finner anledning till misstanke beträffande den spekulativa karaktären av en kunds affär, måste han dock anses vara skyldig att höra sig för.

De nu nämnda bestämmelserna har enligt utredningen visat sig fylla en inte obetydlig funktion. Det kunde därför ifrågasättas om de inte borde föras över till den nya lagstiftningen. De principer som reglerna bygger på bör naturligtvis gälla också i fortsättningen. Emellertid anser utredningen det överflödigt att uttryckligen slå fast så grundläggande och självklara ting i själva lagtexten. Det finns en rad andra viktiga normer av allmänt rättslig eller

Prop. 1978/79:9 39

affärsetisk karaktär som en bank eller fondkommissionsfirma har att ställa sig till efterrättelse, utan att de finns inskrivna i en lag av den speciella typ som det här gäller.

En fondkommissionär får ibland både köp- och säljorder i samma värdepapper. Utför kommissionären sitt uppdrag att sälja och köpa genom att sammanföra de båda orderna, kallas en på detta sätt avslutad affär för inbördes (if/(ir. inbördes affärer är reglerade endast på det sättet att i börsens ordningsregler (19 $$) föreskrivs att börsmedlem får sammanföra sälj- och köporder i samma värdepapper. om det inte strider mot någon uppdragsgi- vares uttryckliga önskan. Naturligtvis gäller även KL:s allmänna bestämmel- ser, bl.a. regeln att kommissionären alltid skall iaktta huvudmannens intresse.

Inbördes affärer är i allmänhet tillåtna vid utländska börser. Enligt utredningens mening behövs inte några Specialregler för inbördes affärer utöver KL:s allmänna bestämmelser. Dessa får anses innebära bl. a. att, även om huvudmannen har föreskrivit ett visst pris, kommissionären ändå bör begära ett för huvudmannen fördelaktigare pris, om omständigheterna medger det.

Den svenska börslagstiftningen lägger inte hinder i vägen för s. k. blankningsatfärer. En blankningsaffär utmärks av att säljaren inte äger de aktier han överlåter utan har lånat dem av tredje man. Blankning förekommer på de flesta utländska börser och är då ofta särskild reglerad.

Utredningen har övervägt att ta in närmare regler om blankning i den nya lagstiftningen. Det skulle emellertid bli fråga om komplicerade bestämmelser om en företeelse som i framtiden sannolikt inte kommer att vara särskilt vanlig. Utredningen anser tillräckliga skäl saknas för att införa sådana närmare regler.

Med hänsyn till att utpräglat spekulativa inslag kan förekomma i samband med blankningsaffärer och att en part med nära bild av marknadsläget här ett övertag i jämförelse med sin motpart talar enligt utredningen övervägande skäl för att inte tillåta dessa affärer. Utredningen föreslår därför förbud för banker och fondkommissionsfnmor att för egen eller annans räkning genomföra eller medverka i blankningsaffärer. Förbudet skall emellertid inte anses innebära att kommissionären generellt åläggs att undersöka om den som lämnar ett affärsuppdrag äger det värdepapper som affären rör.

Utredningen har tagit upp den handel/ör egen räkning som förekommer i samband med fondkommissionshandel. Utgångspunkten för övervägandena har varit den intressekonflikt som kan uppkomma om någon köper och säljer i kommission och samtidigt handlar för egen räkning. Möjlighet till handel för egen räkning är vidare ett medel för konkurrens med andra fondkommissio- närer. Den utjämning av konkurrensvillkoren mellan banker och fondkom- missionsfirmor, som utredningen allmänt eftersträvar, bör även avse rätten till handel för egen räkning. Fondkommissionärens egen handel kan ha

Prop. 1978/79z9 40

positiv inverkan på aktiemarknadens funktionssätt, vilket utredningen har beaktat. Utredningen har i detta sammanhang också tagit upp den handel som kan bedrivas av fondkommissionärerna närstående enskilda eller juridiska personer.

i fråga om utredningens redogörelse för vad som på detta område gäller i vissa främmande länder samt för en framställning av Svenska bankför- eningen hänvisas till betänkandet 5. 90-93. Bankföreningen anser att möjlighet bör öppnas för affärsbankerna att som fondkommissionärer få förvärva aktier, som är noterade på Stockholms fondbörs eller fondhandlar- listan.

Utredningen framhåller att den svenska värdepappersmarknadens begrän- sade storlek och konkurrensen mellan ett ringa antal kommissionärer har åberopats till stöd för att en strängare reglering av egenhandeln än vad som f. n. gäller enligt KL är obehövlig. Enligt utredningens mening befinner sig fondkommissionärernas uppdragsgivare i ett särskilt utsatt läge på grund av kommissionärens möjlighet till sjäIVinträde och som följd av det inflytande han genom rådgivning och kreditgivning kan ha på sin uppdragsgivares handlande. Detta talar för särskilda regler i fondkommissionslagen utöver KL:s bestämmelser. Branschens möjligheter att genom frivilliga yrkesetiska regler bereda kundkretsen ett effektivt skydd mot misstag, fel eller övergrepp vid intressekonflikter mellan kommissionär och uppdragsgivare är inte tillräckliga. Kunden måste sålunda vid varje uppdrag kunna lita på att kommissionären fullgör sina åligganden på det för kunden mest fördelaktiga sättet. Konkurrensen ger därvid inte tillräckligt skydd. Detta gäller särskilt om uppdragen är av mindre omfattning. Av dessa skäl föreslår utredningen regler som syftar till att skydda kunderna mot missbruk från kommissionär"- rernas sida.

Reglerna kan enligt utredningen utformas på olika sätt. Ett alternativ är att helt förbjuda fondkommissionär att inneha aktier eller andra värdepapper. Därmed förhindras deras handel för egen räkning. En annan möjlighet är att efter utländsk förebild införa detaljerade regler för denna handel. Slutligen kan man tänka sig en kombination av dessa båda metoder så att möjlighe- terna till handel för egen räkning begränsas samtidigt som vissa inte alltför detaljerade regler införs.

Utredningen anser att utländska erfarenheter visar att en fullständig reglering av fondkommissionärers handel för egen räkning med nödvän- dighet blir komplicerad, om de nämnda riskerna för intressekonflikter skall kunna elimineras. Dessutom bör fondkommissionärer som det allmänna ger sin auktorisation om möjligt vara oberoende av sidointressen. Dessa olika synpunkter talar emot att tillåta handel för egen räkning.

Ett skäl som har framförts för rätten att handla för egen räkning är att firmorna genom nedskrivning av aktieportföljen kan hålla kvar kapitalre— server som annars skulle ha erlagts i skatt. Utredningen anser att detta

Prop. l978/79:9 4'

argument inte är bärande. Det är känt att fondkommissionslirmor brukar öka sina lager av aktier mycket kraftigt vid bokslutstidpunkten. Detta tillväga- gångssätt medför en betydande förlustrisk för firmorna och en ökad risk för en kurssättning kring årsskiftena som avspeglar fondkommissionsfirmornas eget intresse och inte allmänhetens utbud och efterfrågan. Företeelsen är snarast ett argument mot att tillerkänna fondkommissionärerna rätt att handla för egen räkning.

Ett annat skäl för att acceptera att fondkommissionärerna handlar för egen räkning är att deras agerande kan ha en utjämnande verkan på kursutveck- lingen på aktiemarknaden. Vid utredningens hearings med branschrepresen- tanter framfördes denna synpunkt dock endast från några få håll. Flertalet ansåg sina kapitalresurser otillräckliga för en effektiv utjämning av kurs- svängningarna. Enligt utredningens mening kan rätten att handla för egen räkning sannolikt bidra till utjämning av kurssvängningarna på kort sikt. Däremot anses fondkommissionsfirmornas möjligheter vara små att på längre sikt påverka marknaden enbart genom handel för egen räkning. Denna handel och möjligheten att genom rådgivning påverka andra placerare kan däremot inverka på börsen i utjämnande riktning även på längre sikt. En jämn kursutveckling har stor betydelse för börsens funktionsduglighet. Även om den kursutjämnandc effekten av kommissionärernas rätt till handel för egen räkning är begränsad, innebär den dock ett argument för att medge fondkommissionär att behålla denna rätt.

Ytterligare ett skäl som brukar anföras för rätten att handla för egen räkning är att denna handel skulle bidra till att göra marknaden mera likvid. Fondkommissionsfirmorna tar in aktier i egen portfölj när det inte finns någon annan köpare och säljer när det inte finns någon annan säljare. Framför allt använder de sitt eget innehav för att jämna ut udda poster när inte rätt antal papper har kunnat erhållas. Möjligheten att snabbt kunna realisera värdepapper på marknaden torde vara en förutsättning för att många sparare skall placera sina medel i aktier och andra värdepapper. På detta sätt bidrar rätten att handla för egen räkning till att göra marknadcn funktionsduglig. Det är enligt utredningens mening ett vägande argument för att fondkom- missionärerna också i fortsättningen skall få driva sådan handel.

Slutligen kan som skäl för fondkommissionärernas handel för egen räkning anföras att den torde få en verkningsfull kursutjämnandc effekt i fråga om aktier som mer sällan omsätts. Den omständigheten att fondkommissionärer upprätthåller en marknad i sådana aktier bidrar till att underlätta handeln. Den medverkar också till att undvika sådan orealistisk kurssättning som beror på avsaknad av köpare eller säljare under kortare eller längre perioder.

Enligt utredningens mening talar de anförda skälen vid en samlad bedömning för att fondkommissionsfirmornas nuvarande rätt att handla för egen räkning behålls i viss omfattning.

Prop. 1978/79z9 42

Som tidigare har nämnts saknar bankerna f.n. rätt att för egen räkning handla med aktier, förlagsbevis, emissionsbevis och andelar i aktiefonder. De synpunkter som utredningen har funnit avgörande för att tillerkänna fondkommissionsfirmorna rätt att i begränsad utsträckning handla för egen räkning talar för att även bankerna skall få denna möjlighet. Därtill kommer att handeln med större poster bör äga rum under förutsättningar som så långt möjligt är lika för skilda typer av fondkommissionärer. En ytterligare anledning att tillerkänna bankerna rätt att handla för egen räkning är deras möjlighet att därmed kunna genomföra rationaliseringar av handeln med små aktieposter, som f. n. är mycket kostnadskrävande.

Utredningen föreslår mot denna bakgrund att både fondkommissions— firmor och banker får köpa och sälja värdepapper av de slag och i den utsträckning som krävs för att underlätta kunders affärer genom att göra marknaden mer likvid och bidra till kursutjämning. Därtill bör handel för egen räkning få bedrivas i den utsträckning som behövs för att rationalisera handeln med små värdepappersposter. För att tillgodose dessa syften bör fondkommissionärernas eget innehav begränsas till vad som kan anses vara ett rent handelslager. Placeringar som inte direkt är ägnade att underlätta handeln med värdepapper bör däremot inte få förekomma.

llandeln för egen räkning föreslås bli begränsad så att fondkommissionä- rerna endast tillåts att placera i värdepapper intill ett visst högsta belopp. De värdepapper som bör omfattas av en sådan regel är aktier, emissionsbevis och andelar i aktiefonder men däremot inte t. ex. obligationer. Med hänsyn till att aktier och förlagsbevis jämställs i banklagstiftningens placeringsregler anser utredningen dock att bankers innehav av förlagsbevis också bör omfattas av bcgränsningsregeln. Mot bakgrund av att obligations- och förlagslånemark— naden har en speciell karaktär med små möjligheter för fondkommissions- firmorna att utnyttja sin ställning till egen fördel, anser utredningen att regleringen inte bör omfatta dessa värdepapper.

Utredningen har med dessa utgångspunkter bedömt det som tillräckligt att rätten att placera i nämnda värdepapper begränsas till ett innehav vars anskaffningsvärde inte får överstiga två milj. kr. Flera fondkommissionärer har en så ringa omsättning att det inte kan anses motiverat med en mera omfattande placeringsrätt. De större fondkommissionärernas omsättning är emellertid så stor att en sådan begränsad rätt inte skulle kunna tillräckligt påverka marknadens funktionsduglighet. Bankinspektionen bör därför kunna medge dispens för förvärv av aktie. emissionsbevis och andelar i aktiefonder samt, för bankernas del. förlagsbevis upp till ett anskaffnings- värde av fem milj. kr. för att uppnå berörda syfte. För att kunna nå kostnadsbesparande rationaliseringar inom handeln med små värdepappers- poster bör bankinspektionen därutöver kunna medge dispens för förvärv av aktie. emissionsbevis och andelar i aktiefonder samt för bankernas del även förlagsbevis. Detta bör gälla för ett innehav vars värde inte får överstiga fem

Prop. 1978/79:9 43

milj. kr. utöver vad som har medgivits för annat ändamål. Därvid skall beaktas vad som är erforderligt för att genomföra de rationaliseringar och kostnadsbesparingar som bank eller fondkommissionsfirma kan påvisa. Sammanfattningsvis föreslås att bankinspektionen får medge diSpens för förvärv upp till ett anskaffningsvärde av tillsammans tio milj. kr. för de två angivna syftena.

Ledamoten Langenskiöld har reserverat sig mot majoritetens förslag att begränsa fondkommissionärernas rätt till handel för egen räkning. Motsva- rande regel saknas i FL. Avsaknaden av reglering har inte lett till missför- hållanden eller olägenheter. Enligt Langenskiöld saknas därför anledning att nu införa förbud, begränsning ellerannan ändring. Förslaget kan tillsammans med de nya kapitaltäckningsreglerna innebära en allvarlig minskning av särskilt de större fondkommissionsfirmornas konkurrenskraft.

För att den föreslagna begränsningen i rätten att handla för egen räkning skall bli verkningsfull är det nödvändigt att vid beräkningen av aktieport- följen även beakta företag som har större ägarintressen i en fondkommis- sionsfirma. Utredningen har utgått från att en fondkommissionsfirma bör ha en fri och oberoende ställning och har därför övervägt att föreslå en begränsningsregel, som är tillämplig på varjejuridisk person med ägarintresse i en fondkommissionsfirma. Det är emellertid önskvärt att bland ägare till fondkommissionsfirmor skall kunna finnas finansiellt starka företag. Utred- ningen har därför stannat för att begränsningsregeln skall bli tillämplig först vid en gräns där ägarintresset är så stort att det normalt ger ett inflytande. Om juridisk person, som inte är oskiftat dödsbo, direkt eller genom annan juridisk person äger mer än en femtedel av aktierna eller aktier med mer än en femtedel av röstvärdet i en fondkommissionsfirma, föreslår utredningen att begränsningen i rätten 'att inneha aktier för egen räkning skall gälla även i fråga om den juridiska personen och moderbolag till denna.

De föreslagna begränsningarna i rätten att handla för egen räkning får konsekvenser för några av de nu verksamma fondkommissionsfirmorna. De portföljer som fondkommissionsfirmorna innehar är i en del fall större än vad som blir tillåtet med de regler som utredningen föreslår. Vissa placeringar har klara inslag av investmentkaraktär. Vidare innebär begränsningen i rätten att köpa aktier att flertalet firmor kommer att få skatta för dolda reserver genom att de inte vid ärsskiftena i bokslutsdisponerande syfte kan påtagligt öka sitt aktieinnehav. Anpassningen till de nya reglerna kan därför kräva relativt lång tid. Utredningen föreslår en övergångstid av tre år för att nedbringa aktieinnehavet till den nivå som föreslås. Beträffande de företag som äger så stor del i fondkommissionsfirma. att deras aktieportfölj räknas samman med firmans vid tillämpning av begränsningsregeln, föreslår utredningen också en övergångstid om tre år för att lösa upp ägarförhållandet eller vidta annan åtgärd så att de föreslagna reglerna kan följas. 1 sistnämnda fall föreslår utredningen dessutom att bankinspektionen får medge ytterligare anstånd med två år om synnerliga skäl föreligger.

Prop. l978/79:9 44

Ledamoten Langenskiöld har reserverat sig mot majoritetens förslag att utsträcka i 33 & lagförslaget angivna förbud och begränsningar till att omfatta också annat bolag i samma koncern. Med hänsyn till att bankinspektionen nyligen har godtagit ett större börsnoterat företag som innehavare av fondkommissionsfirma anser Langenskiöld förslaget obegripligt och opåkal- lat. Det kan få allvarliga ekonomiska konsekvenser för bl. a. anställda och ägare till de fondkommissionsfirmor som berörs.

Utredningen har övervägt kompletterande regler i anslutning till fondkom- missionärs självinträde i ett kunduppdrag. Rätt till självinträde kan kommis- sionären ha på grund av avtal, handelsbruk eller annan sedvänja. Bestäm- melserna om självinträde, som finns i 40—45 åå KL. är av tvingande natur. Det är genom att kommissionären, när han meddelar att ett uppdrag har utförts, uttryckligen talar om för kommittenten att han själv är köpare eller säljare som självinträde äger rum. Vill kommittenten göra gällande att kommissionären inte är berättigad till självinträde, skall han utan oskäligt uppehåll efter det att meddelandet om självinträde har kommit honom tillhanda meddela kommissionären detta. I annat fall får han inte avvisa självinträdet. Kommissionären är skyldig att vid självinträde tillvarata kommittentens intresse med samma omsorg, som när han utför sitt uppdrag genom att sluta avtal med tredje man. Priset får inte sättas lägre än det som var gängse vid den tidpunkt, då kommissionären avsände meddelandet om självinträde eller muntligen gav detta tillkänna.

Reglerna om självinträde kan betraktas som stränga. De har dock ej alltid strikt tillämpats av fondkommissionärerna. Utredningen har därför övervägt att som komplement till reglerna om handel för egen räkning utforma särskilda regler för självinträde i fondkommissionslagen. Emellertid har utredningen inte funnit tillräckliga skäl att föreslå sådana Specialregler. Utredningen anser de för alla kommissionärskategorier gällande reglerna i och för sig vara tillfyllest. En erinran om att kommissionslagens bestäm- melser gäller har dock. som tidigare har anförts, gjorts i förslaget till fondkommissionslagen.

Banker och fondkommissionsfirmor brukar biträda aktiebolag och inneha- vare av större aktieposter vid utförsäljning av aktier till allmänheten i samband med aktiernas introduktion på börsen. Ett marknadserbjudande föregås regelmässigt av ett omfattande förberedelsearbete. En närmare redovisning lämnas i betänkandets. 102—103. Fondkommissionär har också möjlighet att garantera avsättningen av utbjudna aktier. Affärsbank kan utfärda sådan garanti efter eget bedömande. medan sparbank och central- kassa förjordbrukskredit kan göra det först efter tillstånd av bankinspektio- nen. Aktie som måste förvärvas på grund av en sådan garanti skall avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet, om inte bankinspektionen förlänger fristen. För fondkommissionsfirmorna finns inte några sådana begränsningar.

'.!»

Prop. 1978/79z9 4

Utredningen ser positivt på den service som fondkommissionärer lämnar i samband med utförsäljning i förening med börsintroduktion. Emellertid framhålls den särskilt ömtåliga situation som kommissionären befinner sig i när han lämnar denna service. Kommissionären satsar sin prestige på att företaget är moget för börsintroduktion och att kurssättningen är skälig. Ett sådant ansvar kan innebära frestelser att söka påverka kursen. Särskilt riskabel är situationen om kommissionären har garanterat emissionen och därmed löper direkta ekonomiska risker. Utredningen anser det vara ett naturligt inslag i bankrörelse att banken lämnar garanti även vid försäljning av aktier i förening med börsintroduktion. En bank har de kapitalresurser som behövs för att klara en misslyckad emission. Bankernas rätt att lämna garanti vid emissioner bör kvarstå i nuvarande omfattning och gälla vid sidan av den rätt att förvärva aktier för egen räkning som utredningen har föreslagit. För en fondkommissionsfirma är det däremot för riskabelt att lämna en garanti i samband med emission. En sådan firma har i allmänhet inte de kapitalresurser som behövs för att kunna överta den del av en garanterad emission som man inte har lyckats placera i vanlig ordning. Följderna av en misslyckad emission gör frestelserna stora att utnyttja ställningen som fondkommissionär. Enligt utredningens mening bör fondkommissionsbolag därför inte få lämna garanti av emission.

Utredningen har tagit upp den handel för egen räkning som bedrivs av börsombud och andra som står fondkommissionärerna nära. Därvid har utredningen hänvisat till delbetänkandet Fondbörsen (s. 59—60). Börsombud föreslogs där bli skyldiga att vid äventyr av straffansvar till bankinspektionen anmäla innehav och ändring i innehavet av börsaktier och vissa andra värdepapper. t. ex. konvertibla skuldebrev. enligt ett system som var utformat med lagen (1971:827)om registrering av aktieinnehav som förebild. Emellertid är det enligt vad utredningen framhåller i slutbetänkandet inte bara börsombuden som har en speciellt känslig ställning. Överblick över orderläget och insikt i marknadssituationen har även andra medarbetare i en fondkommissionsfirma eller i en bank. Utredningen avser t.ex. chef för fondavdelning, analytiker och ordermottagarc men även ägare till fondkom- missionsfirma. Utredningen anser att även dessa kategorier bör få vidkännas begränsningar i sin rätt att handla för egen räkning. Utredningen föreslår därför att innehavare av ledande befattning hos fondkommissionsfirma elleri bank eller befattningshavare som normalt har insyn i uppdragsgivares affärer i värdepapper inte får för egen räkning genom köp, byte eller därmed jämförligt fång förvärva värdepapper annat än för långsiktig förmögenhets- förvaltning. De värdepapper som avses är aktier. emissionsbevis och konvertibla skuldebrev. ] det föregående har exemplifierats vilka befattnings- havare det kan bli fråga om. Förhållandena kan emellertid skifta mellan olika fondkommissionsfirmor liksom mellan olika banker. Det bör därför ankomma på varje firma och bank att efter samråd med bankinspektionen

Prop. 1978/7919 46

avgöra vilka befattningshavare som omfattas av bestämmelsen. Kan inte enighet nås om vilka personer som omfattas av inskränkningarna. fattar bankinspektionen beslut därom. Mot beslutet får talan föras hos rege- ringen.

Att avgöra vad som är annat än långsiktig förmögenhetsförvaltning kan vara en svår uppgift. Regeln utgör en inskränkning i förhållande till de regler som f. n. gäller för börsombuden enligt börsstyrelsens bestämmande. i fråga om realisationsvinstskatt gäller att all vinst som uppstår på en aktie som har innehafts kortare tid än två år beskattas i sin helhet. Med den regeln som utgångspunkt anser utredningen att en försäljning som sker inom två år från förvärvet kan presumeras vara annat än långsiktig förmögenhetsförvalt- ning.

En del av den tidvis omfattande handeln inom kretsen av närstående personer möjliggörs genom krediter. Utredningen har därför övervägt att införa ett förbud för denna krets att uppta kredit för köp av värdepapper. En sådan regel skulle emellertid innebära ett alltför drastiskt ingrepp i den enskildes ekonomi. Utredningen är dock av den uppfattningen att, om aktieköpare har tagit upp kredit för förvärvet, det finns anledning att presumera att detta skett för annat än långsiktig förmögenhetsförvaltning. Detta gäller i synnerhet om det är fråga om stora krediter.

De befattningshavare som avses med begränsningsregeln skall till banken respektive fondkommissionsbolaget ofördröjligen anmäla sitt innehav av aktier, emissionsbevis och konvertibla skuldebrev liksom ändring i inneha- vet. Äger banken aktiebolag, t. ex. i form av fondbolag, bör befattningshavare i detta bolag träffas av begränsningsregeln och anmälningsskyldigheten. Detsamma gäller om t. ex. ett fondkommissionsbolag har förlagt sin analysverksamhet till ett dotterbolag. Banken respektive fondkommissions- bolaget skall föra en förteckning över de anmälningar som görs. Förteck- ningarna skall hållas tillgängliga för bankinspektionen. Anmälningsskyldig- heten föreslås omfatta också befattningshavarens familjemedlemmar och sådanajuridiska personer med vilka han har väsentlig ekonomisk gemenskap på det sätt som f. n. gäller enligt börsordningen och lagen om registrering av aktieinnehav.

2.2.4. Andra verksamhetsgrenar

Utredningen framhåller att fondkommissionsrörelsen i en bank är en liten del av den totala rörelsen. medan den i en fondkommissionsfirma utgör den huvudsakliga verksamheten. Den egentliga bankverksamheten är ingående reglerad i lag. För fondkommissionsfirmorna finns inte någon sådan lörfattningsmässig reglering av den verksamhet som bedrivs utöver fond- kommissionshandeln. Utredningen har inte funnit anledning att föreslå några ändringar i de regler som gäller bankernas verksamhet utanför fondkommissionsrörelsen. Däremot föreslås att det i lag skall bestämmas vilken verksamhet utöver fondkommissionshandel — som en fondkom-

Prop. l978/79:9 4.7

missionsfirma får bedriva. 1 det följande behandlas de verksamhetsgrenzir som föreslås bli tillåtna.

Utredningen noterar att betänkligheter mot att fondhandelsverksamhet kombinerades med kreditgivning kom till uttryck redan i samband med FL:s tillkomst. Fondkommissionsftrmorna är ofta mindre företag. Därför går det knappast att skilja de olika verksamhetsgrenarna åt på ett effektivt sätt. Den som driver fondkommissionsrörelsen och har beslutanderätten där har också avgörandet beträffande kreditgivningen. Kreditvolymen hos firmorna har stigit påtagligt. Krediterna kan vara på betydande belopp och väsentligt överstiga vad låntagarna skulle ha kunnat erhålla i bank. Där sker kredit- prövningen utan organisatoriskt samband med fondkommissionsrörelsen och kredit för placering i värdepapper vägs mot kredit för andra ändamål. Utredningen anser det därför i viss mån diskutabelt att medge fondkom- missionsfirmorna rätt att också bedriva kreditgivning. Samtidigt har emel- lertid möjligheten att ge kredit stor betydelse från konkurrenssynpunkt. Redan strävan att få en så konkurrensneutral lagstiftning som möjligt gör utredningen benägen föreslå att även fondkommissionsfirmorna skall vara berättigade att ge kredit. Avgörande vikt fäster emellertid utredningen vid att tillgång till kredit i enkla former hos firmorna medverkar till att göra kundernas placeringar i värdepapper likvida och hela marknaden därmed smidigare. Utredningen föreslår därför att fondkommissionsfirmorna i princip får behålla sin rätt att med fondkommissionshandel förena kreditgiv- ning.

Rätten att ge kredit bör emellertid inte vara obegränsad. Kreditgivningen får inte bli av sådan omfattning att fondkommissionsfirmorna får karaktären av kreditinstitut. Utredningen har föreslagit att rörelsens huvudinriktning markeras genom att den inregistrerade firman för ett fondkommissionsbolag skall innehålla ordet fondkommission. För att i konsekvens härmed motverka att sådana bolag av allmänheten uppfattas som kreditinstitut och för att understryka den begränsning av kreditverksamheten som åsyftas. föreslår utredningen att ett fondkommissionsbolag inte i sin firma skall få använda ordet bankir eller därmed jämförlig svensk eller utländsk term.

Fondkommissionslirmornas kreditgivning har i allt väsentligt varit inriktad på förvärv av aktier eller andra värdepapper i samband med fondkommissionshandeln. Det har emellertid förekommit kredit även för andra ändamål. i framtiden bör kreditgivningen uttryckligen begränsas till att avse sådan utlåning som behövs för att underlätta handeln i kommission. Avsikten är att ett fondkommissionsbolag skall få ge kredit för förvärv av aktier. andra delaktighetsbevis i bolag.obligationcr, förlagsbevis och liknande skuldebrev samt andelar i aktiefonder. Anknytningen till fondkommissions- handeln bör dokumenteras genom den form av säkerhet som krävs. Utredningen anser att ett fondkommissionsbolag som säkerhet endast bör få ta emot värdepapper som har inregistrerats vid fondbörs eller som har bjudits

Prop. I978/79:9 48

ut till försäljning under sådana förhållanden att sannolika skäl finns att anta att de inom ett år från avtalet kommer att inregistreras vid fondbörs.

Den säkerhet som lämnas för en kredit måste vara betryggande. [ enlighet med vad som gäller f. n. bör bankföreningens belåningsvärden tjäna som riktmärke och utgöra högsta gräns för den kredit som kan ges mot ett visst slag av säkerhet. Den del av en kredit som överstiger säkerhetens belånings- värde börjämställas med en blancokredit. Sådan kredit bör i princip inte vara tillåten för fondkommissionsbolag. En kredittagare vars lån inte längre ligger inom belåningsvärdena bör anmodas att antingen nedbringa krediten eller ställa ytterligare säkerhet. Möjlighet bör dock enligt utredningen öppnas att ställa även annan egendom än värdepapper som tilläggssäkerhet. Denna möjlighet får dock inte utnyttjas i syfte att kringgå huvudregeln. Sålunda får inte tilläggssäkerhet i annan egendom godkännas, om säkerheten i form av värdepapper redan vid kreditens beviljande var otillräcklig.

Utredningen behandlar också fondkommissionsfirmornas utlåning på en hand. En riktpunkt vid bedömningen av om en sådan kredit är för stor kan vara att krediten inte överstiger 15 % av det egna beskattade kapitalet och det belopp som har avsatts till värderegleringskonto. För krediter som totalt ej överstiger något hundratusental kr. kan utgångspunkten sättas högre, t. ex. vid 30 %. Vid bedömningen bör krediter till kredittagare som är förbundna med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap räknas samman i en post. Överstiger det sammanlagda kreditbeloppet till kredittagare som står i sådan intressegemenskap de angivna gränserna för enhandskrediter, före- ligger en presumtiv fara för fondkommissionsfirmans solvens. Vilar den säkerhet som en fondkommissionsfirma mottar för olika krediter på ett och samma företags vinstkapacitet, kan även detta utgöra en fara för fondkom- missionsfirmans solvens. Utredningen avser sådana fall där säkerheten utgörs av aktier eller förlagsbevis som har givits ut av samma aktiebolag eller av aktiebolag som är förenade i nyssnämnda intressegemenskap.

Den säkerhet som fondkommissionsbolag föreslås få ta emot får anses vara av god kvalitet. För banker gäller enligt bankinspektionens praxis att i enhandskrediter ej räknas in krediter mot säkerhet av börsnoterade aktier inom aktiernas belåningsvärden. Det kan ifrågasättas om inte samma regel borde gälla för fondkommissionslirmorna. Kreditgivningen hos fondkom- missionsbolag kommer emellertid att ske enbart mot vissa slag av värdepap- per. 1 en bank förekommer en helt annan riskspridning såväl beträffande ändamålet med en kredit som beträffande säkerheten. Ensidigheten i säkerheterna och i rörelsen hos ett fondkommissionsbolag gör det nödvän- digt att i enhandskrediter inräkna även krediter mot säkerhet av börsnoterade aktier inom belåningsvärdena. Däremot bör man vid beräkning av enhands- krediter kunna bortse från krediter mot säkerhet av svenska obligationer inom av riksbanken tillämpade belåningsvärden eller medel som står inne på bankräkning.

Prop. 1978/79:9 49

Ledamoten Langenskiöld har reserverat sig mot majoritetens uttalanden i fråga om enhandskrediter. Langenskiöld, som inte har något att erinra mot den föreslagna författningstexten, anser att majoritetens uttalanden är omotiverade och t. o. m. felaktiga. De kan vidare uppfattas som direktiv för bankinspektionen och leda till att större kreditkunder förbehålls bankerna. Väl fungerande kundlörhållanden skulle kunna brytas sönder nred risk för allvarlig försämring av fondkommissionsfirmornas lönsamhet.

[ analogi med vad som gäller för banker föreslår utredningen vidare att ett fondkommissionsbolag inte får förbehålla sig andel i vinst på affär som bolaget inte själv får avsluta.

Fondkommissionslirmorna utövar f.n. verksamhet som består i att ta emot värdepapper till förvaring och I/ön'altning samt lämna råd ifråga om placering av medel i värdepapper. Denna service ställer särskilda krav på personella och lokalmässiga resurser och är därför kostnadskrävande. Höga anspråk bör ställas på snabb och säker bokföring av kundernas värdepapper. Effektiv åtskillnad mellan egna och andras värdepapper utgör förutsättning för att ett fondkommissionsbolag skall få tillhandahålla nu berörda tjänster. De värdepapper som fondkommissionsfirmorna förvaltar för kundernas räkning uppgår sammantaget till mycket betydande belopp. Kvalificerade, bankmässiga krav måste därför ställas på de valv eller bankfack vari värdepapper förvaras. Vidare måste valvsfunktionen och bokföringsfunk- tionen vara åtskilda i lirmornas verksamhet. Varje fondkommissionsbolag bör även hålla värdepapperen försäkrade till betryggande belopp. Det får ankomma på bankinspektionen att löpande tillse att nu skisserade krav upprätthålls.

Uppräkningen av de verksamhetsgrenar som enligt utredningen bör vara tillåtna för fondkommissionsbolag avses vara uttömmande. Utredningen har emellertid inte ansett sig böra hindra fondkommissionsbolag att driva all annan verksamhet. För sådan annan verksamhet bör dock krävas bankin- spektionens tillstånd. Det måste föreligga särskilda skäl för tillstånd och vidare förutsätts att verksamheten har samband med kommissionshandeln. Utredningen har närmare belyst dessa frågor i betänkandet s. 113.

F. n. anskaffar fondkommissionsfirmorna en mycket väsentlig del av det för rörelsen nödvändiga kapitalet genom in- och upplåning i olika former. En central roll för iirmornas inlåning spelar de s.k. kundkontona. Vid mera varaktiga relationer med firmans kunder sker redovisning över sådant konto, på vilket alla transaktioner mellan parterna bokförs. Ett kundkonto kan öppnas exempelvis i samband med att kunden till firman betalar in ett belopp med uppdrag att göra inköp på marknaden, när det ter sig gynnsamt. ] andra fall kan kunden från början deponera värdepapper hos lirman med uppdrag att göra lämpliga omplaceringar. Kunden kan också starta sin affärskontakt med lirman med ett försäljningsuppdrag som skall redovisas på ett nyöppnat konto. Denna metod att reglera förhållandet mellan en fondkommissions-

Prop. 1978/79z9 50

firma och dess kunder tillämpas allmänt och sedan länge av firmorna. Den har ansetts bidra till en snabb och enkel handläggning av uppdragen och därmed till goda kundkontakter och allmänt sett till en smidigare aktiehan- del. I en del fall saknas emellertid något omedelbart samband mellan kundkontot och kommissionshandeln. Det linns enligt utredningen anled- ning anta att firmorna tar emot en del av inlåningen på kundkonto för ren förräntning.

Utredningen konstaterar att kundkontot fyller en funktion i fondkommis- sionshandeln. Utgångspunkten för utredningen är att fondkommissionsbo- lagen egentligen inte bör ägna sig åt annat än kommissionshandel. De avsteg som har gjorts är föranledda av att de ansetts underlätta fondkommissions- handeln. Det är för att underlätta handeln i kommission som utredningen har godtagit att fond kommissionslirmorna också i fortsättningen skall få ägna sig åt kreditgivning och handel för egen räkning. Utredningen har understrukit det angelägna i att avstegen inte utformas så att fondkommissionsbolagen i praktiken blir en ny typ av auktoriserade kreditinstitut. Utredningen ser därför inte någon anledning att medverka till lagregler som skulle kunna uppfattas som inbrytning i bankernas ensamrätt att ta emot inlåning från allmänheten på bankräkning. Däremot anser utredningen att kundkontot i och för sig bör tillåtas när det har ett omedelbart samband med kommissions- handeln.

I syfte att så långt möjligt säkerställa kommissionskundens fordran föreslår utredningen som huvudregel att fondkommissionsbolagen åläggs att genast avskilja och insätta på räkning i bank de medel som har tagits emot med redovisningsskyldighet, dvs. alla medel som ett fondkommissionsbolag i egenskap av kommissionär tar emot från uppdragsgivare. Emellertid bör det öppnas möjlighet för bolagen att träffa avtal med sina kunder att de inte behöver avskilja mottagna medel. Har avtal träffats, får fondkommissions- bolagen ta emot medlen på kundkonto och använda dem i den egna rörelsen. Även om avtal föreligger. får emellertid kundkontot användas enbart för att ta emot förskott på värdepappersaflärer och försäljnings- och utdelningsbe- lopp avsedda att utbetalas eller tämligen omgående reinvesteras. Avtal får alltså endast slutas beträffande sådana medel som ståri ett nära samband med kundens värdepappersaffarer. Utredningen anser det angeläget att avtalet mellan kund och fondkommissionsbolag klarlägger kontots funktioner. Det bör därför vara ett krav att avtalet skall upprättas skriftligen. Regelsystemet föreslås också omfattajuridisk person som direkt eller genom annan äger mer än en femtedel av aktierna i ett fondkommissionsbolag. Med hänsyn till nuvarande ägarförhållanden bör en övergångstid av tre år gälla. Denna tid bör kunna förlängas två år av bankinspektionen om synnerliga skäl föreligger.

Ledamoten Lindencrona har reserverat sig mot förslaget om möjlighet att också i fortsättningen kunna använda sig av kundkonton. Enligt Linden-

Prop. 1978/79z9 51

crona bör undantag inte medges från skyldigheten att hålla anförtrodda medel avskilda.

! begreppet upplåning inbegriper utredningen all den externa finansiering som fondkommissionsfirmorna verkställer utan att anlita kundkonton. Denna upplåning äger i allt väsentligt rum mot revers eller i form av checkräkningskredit i bank. Den del av upplåningen som sker i bank har minskat i betydelse som finansieringskälla. Utredningen har förut under- strukit att fondkommissionsbolag inte bör få driva rörelse som ankommer på auktoriserade kreditinstitut. Utredningen föreslår därför att bolagen inte får verkställa sin upplåning genom att utfärda förskrivningar som är avsedda för den allmänna rörelsen. I syfte att undvika att bestämmelsen kringgås föreslår utredningen att förbudet skall omfatta också bolagen närstående juridiska personer och förses med övergångsbestämmelser i likhet med vad som har förordats i fråga om bolagens inlåning.

Utredningen tar i detta sammanhang upp de Iilwiditetskrav som bör ställas på fondkommissionsbolagen. Enligt utredningens mening bör bolagen åläggas att hålla en betalningsberedskap som är tillfredsställande med hänsyn till rörelsens an och omfattning. För att betalningsberedskapen skall kunna anses tillfredsställande måste den innefatta planering av likviditeten såväl på kort som på lång sikt. Som riktpunkt för kassalikviditeten bör gälla att avista tillgångar bör vara lika stora som avista skulder. Även annan likviditet än kassalikviditet bör planeras så att tillgångarnas bindningstid överensstämmer med skuldernas. Det bör ankomma på bankinspektionen att följa fondkom- missionsbolagens likviditetsplanering.

För en fondkommissionärs dagliga arbete spelar lagent 191 92242) med vissa bestämmelser om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper viss roll. Om lagens motiv och närmare innehåll hänvisas till betänkandets. 117—118. Utredningen har med hänsyn till praktiska svårigheter som lagen anses förorsaka — övervägt möjligheten att slopa regleringen. Utredningen anser emellertid att de olägenheter lagen med för får vika för det sk ydd den avses ge personer som investerar i värdepapper. En mindrejustering, vilken redovisas i specialmotiveringen, föreslås dock.

2.2.5. Kapitaltäckning

För den allmänhet som har överskott av likvida medel framstår placering i aktier som ett alternativ till insättning i bank. Genom banklagstiftningens regler om kapitaltäckning skyddas insättarna i bank motde riskerav olika slag som är förenade med bankverksamhet. Dessa regler föreskriver att banker skall hålla ett tillräckligt eget kapital med hänsyn till rörelsens art och omfattning. För den ena kategorin fondkommissionärer—bankerna —är alltså det egna kapitalets storlek noggrant reglerat genom banklagstiftningen. För den andra fondkommissionsfirmorna finns i kapitalhänseende det kravet

'Jr N

Prop. 1978/79z9

uppställt i FL att fondkommissionär som är aktiebolag skall ha ett aktiekapital som uppgår till minst 500000 kr. Är fondkommissionär fysisk person eller handelsbolag krävs enligt huvudregeln ett rörelsekapital om 200 000 kr. Med hänsyn till den rörelseutveckling hos fondkommissionsfirmorna som har ägt rum under det senaste årtiondet har bankinspektionen under hänvisning till 15% FL föreskrivit att fondkommissionsfirma skall ha en kapitaltäckning relaterad till rörelsens art och omfattning. En med hänsyn till riskerna otillräcklig täckning med eget kapital har av inspektionen ansetts kunna vara till skada för det allmänna. Föreskrifterna är utformade på så sätt att det riskbärande kapitalet skall uppgå till minst en viss andel av fondkommis- sionsfirmans placeringar enligt balansräkningen. En närmare redovisning av inspektionens föreskrifter finns i betänkandet s. 122—123.

Syftet med kapitaltäckningsregler är enligt utredningen att bereda allmän- heten det skydd mot förluster som krävs för att upprätthålla förtroendet för fondkommissionärerna. Fondkommissionsfirmorna själva har också ett intresse av att värna om sin soliditet och bygga upp ett eget kapital av sådan storlek att det är tillräckligt för att möta förluster. Med hänsyn till fondkommissionsfirmornas betydelse för aktiehandeln och därmed för kapitalmarknaden samt den statliga auktorisationens drag av soliditetsga— ranti är emellertid frågan om fondkommissionsfirmornas soliditet även ett samhällsintresse av betydelse.

Utredningen anser att förtroendet för en fondkommissionsfirma i prak- tiken kommer att ifrågasättas först när redovisat eget kapital måste tas i anSpråk för att täcka förluster. Om det egna kapitalet är obetydligt finns då en påtaglig risk för att även kunderna förorsakas förluster. Avsaknad av krav på kapitaltäckning innebär således att det helt överlåts på kunderna att skydda sig själva genom att undersöka om den fondkommissionsfirma de anlitar är tillräckligt solid. Regler om kreditprövning och säkerhet är inte tillräckliga för att uppnå det åsyftade skyddet för kunderna. Förluster på formellt oklander- liga krediter kan kunderna ovetande urholka kapitalbasen genom att reserven förbrukas samtidigt som verksamheten ändå fortsätter. Kapitaltäck- ningsregler krävs för att fastställa en gräns där någon rekonstruerande åtgärd måste vidtas till kundernas skydd.

Utredningen har övervägt möjligheten att kapitalregler ersätts med bestämmelse om att fondkommissionsbolag skall ta försäkring mot förluster. För att försäkring skall kunna bli en effektiv skyddsform måste samtliga kundförbindelser täckas. Rent försäkringstekniskt ställer det sig utomordent- ligt svårt att kvantifiera riskerna. Bl. a. med hänsyn härtill finner utredningen försäkringsalternativet inte genomförbart. Ledamoten Lindencrona har reserverat sig i denna fråga och anser att försäkringsmöjligheten kan vara ett alternativ till de av utredningen i det följande framlagda kapitaltäcknings- reglerna.

Utredningen föreslår att fullständiga regler om kapitaltäckning förs in i

'JI Lu

Prop. 1978/79z9

fondkommissionslagen. Med banklagstiftningen som förebild föreslås att dessa regler utformas som placeringsregler. l fråga om utredningens närmare överväganden rörande kapitaltäckningsnivå, teknisk utformning och alter- nativa modeller vid val av regelsystem hänvisas till betänkandet s. 126—139.

Utredningen föreslår att fondkommissionsbolags beskattade egna kapital enligt av bolagsstämma fastställd balansräkning skall uppgå till lägst ett belopp som motsvarar 20 procent av fastigheters och det egna aktieinneha- vets bokförda värde. 100 procent av organisationsaktiers bokförda värde samt 6 procent av övriga tillgångars bokförda värde. För placeringar som utred- ningen bcdömer inte medföra någon eller endast obetydlig förlustrisk föreslås inget kapitaltäckningskrav. Till denna kategori vill utredningen räkna kassa, checkar, postremissväxlar och dylikt med karaktär av kontanta medel. Kapitaltäckning föreslås inte heller för obligationer och andra fordringar, där ingen eller obetydlig kurs'risk föreligger, samt för lån för vilka staten, kommun, kreditaktiebolag, bankinstitut eller försäkringsbolag svarar.

Enligt utredningens förslag skall fondkommissionsbolagens aktieportfölj vara ett handelslager och således främst innehålla börsnoterade värdepapper. Utredningens förslag om kapitaltäckning för de egna aktierna förutsätter att fondkommissionsfirmorna värderar sina aktier på ett betryggande sätt så att normala kursfluktuationer inte framtvingar redovisade kursförluster. Till- synsmyndigheten bör ägna fondkommissionsfirmor med begränsade reserver särskild uppmärksamhet. Kapitaltäckningsnivån, 20 procent för aktier, är avvägd så att det egna kapitalet och reserven vid en betryggande värdering skall medge ett kundskydd för nedgång i aktiekurserna med 50 procent.

Beträffande organisationsaktier och andelar i företag som inte är dotter- bolag till fondkommissionsfirman anser, utredningen det självklart att det kapital som har föreskrivits som skydd för fondkommissionsfirmas kunder inte samtidigt kan utgöra riskkapital i annat företag. Eftersom det till annat företag överförda kapitalet i första hand utgör skydd för detta företags fordringsägare, tunnas kapitalskyddet ut för fondkommissionsbolagets kunder. Utredningen föreslår därför att bokförda värdet av organisationsak- tier och andelar skall räknas av från det risktäckande egna kapital, vilket motsvarar 100 procent kapitaltäckning för dessa tillgångar.

Finns mellan fondkommissionsbolag och annat företag, som har till ändamål att köpa eller sälja värdepapper eller biträda vid köp eller försäljning eller lämna kredit, ett närmare samband, anser utredningen att menliga verkningar för fondkommissionsbolagets kunder föreligger om det närstå- ende företaget inte uppfyller de föreslagna kapitaltäckningsreglerna. Ett sådant samband kan föreligga antingen om de båda företagen leds av i huvudsak samma personer eller om den vinst som kan uppkomma av båda företagen är avsedd att till betydande del. direkt eller indirekt, tillfalla i huvudsak samma personer.

Prop. 1978/79:9 54

Syftet med kapitaltäckningsreglerna är att åstadkomma skydd för fond- kommissionsbolagets kunder och även de borgenärer som bidrar med medel för utlåningen. Utredningen föreslår därför att upplånat kapital som för kreditgivaren medför rätt efter fondkommissionsbolagets övriga borgenärer får likställas med eget kapital i kapitaltäckningshänseende upp till ett belopp motsvarande firmans aktiekapital. En begränsning skall dock gälla i fråga om den del kreditgivaren kan återkräva inom fem år.

Beträffande bankinstitut som är fondkommissionärer anser utredningen att den kapitaltäckning som föreskrivs i banklagstiftningen är tillräcklig. Bankinstitutens storlek och spridning av deras placeringar åstadkommer en riskfördelning som i sig motiverar en lägre kapitaltäckning för de olika tillgångsslagen än vad som bör krävas av ett fondkommissionsbolag. Den enda tillgång i bankernas fondkommissionsrörelse som kan särskiljas från andra verksamhetsgrenar blir det av utredningen föreslagna handelslagret av aktier. Detta innehav blir dock enligt förslaget så försvinnande litet i förhållande till de olika bankernas totala placeringar och den ökade risken så obetydlig att utredningen inte anser någon ändring av bankernas kapitaltäck- ningsregler motiverad i detta sammanhang.

2.2.6. Courtage

För sina tjänster i samband med förmedling av köp och försäljning av värdepapper tar fondkommissionärerna ut ersättning, s. k. courtage. Handel med värdepapper förekommer både vid och utanför fondbörsen. För handeln vid fondbörsen finns regler om courtage i börsordningen ( 1969z546). För övrig handel tas regelmässigt ut courtage i enlighet med Svenska fondhandlare- föreningens rekommendationer. Oavsett var affär äger rum tar fondkommis- sionär för mindre affärer alltid ut ett minsta courtagebelopp per avräknings- nota, s.k. minimicourtage, i enlighet med rekommendationer från fond- handlareföreningen.

I 30 & börsordningen föreskrivs att börsmedlem skall av vardera kommit- tenten ta ut provision på avtal som han sluter för deras räkning vid fondbörsen. Provisionen är för aktier, konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning 4,5 promille av köpesumman, för svenska statens räntebärande obligationer l promille av köpesumman, för premieobligationer 2 promille av nominella värdet, för övriga i Sverige utfärdade obligationer l promille av köpesumman, för partial- och förlags- bevis l,5 promille av köpesumman och föri utlandet utfärdade obligationer 2.5 promille av köpesumman. De sålunda fastställda courtagesatserna är bindande för börsmedlemmarna och får varken över- eller underskridas. Börsordningens bestämmelser om courtage gäller endast affärer vid fondbör- sen. Enligt rekommendationer utfa'rdade av fondhandlareföreningen

'Jl 'JI

Prop. l978/79:9

tillämpas dock de fastställda courtagesatserna även i fråga om andra affärer i inregistrerade värdepapper som fondkommissionär medverkar till.

Svenska fondhandlareföreningen har också för sina medlemmar rekom- menderat courtagesatser för affärer i värdepapper som inte är inregistrerade vid fondbörsen. För aktier skall courtage utgå med 7 promille på köpeskil- lingen. Likaså beräknat på köpeskillingen skall courtage utgå med 2 promille för svenska obligationer — i vissa fall får dock courtage utgå enligt för inregistrerade obligationer gällande regler — vidare med 2.5 promille för svenska förlagsbevis och partialbevis samt med 3/8 procent för utländska obligationer och utländska förlagsbevis.

Som bakgrund till sina överväganden har utredningen redovisat fondkom- missionärernas marknads-, konkurrens- och resultatförhållanden. Enligt utredningen förmedlas de beloppsmässigt små affärerna i största utsträckning av bankerna. medan fondkommissionsfirmorna har en mycket liten andel transaktioner som beläggs med minimicourtage. Tillgängliga uppgifter tyder på att omkostnaderna, även för en mindre transaktion. skulle uppgå till omkring 50 kr., medan intäkterna utgörs av minimicourtaget. i flertalet fall 30 kr. I fråga om stora affärer'täcker courtaget mer än väl kostnaderna. Det innebär enligt utredningen att de små affärerna är förlustbringande, medan de större affärerna går med vinst. Enligt beräknade genomsnittliga courtagein- täkter per nota inbringar bankernas verksamhet som förmedlare av aktieaf- färer intäkter som endast nätt och jämnt täcker kostnaderna. Firmorna däremot visar god lönsamhet.

Mot bakgrund av att beloppsmässigt små värdepappersaffärer nästan uteslutande förmedlas av bankerna och torde gå med förlust skulle det kunna föreligga företagsekonomiska skäl till höjning av minimicourtaget. En sådan åtgärd skulle emellertid i hög grad försvåra för spararna att göra placeringar i aktier och andra värdepapper. Från allmän synpunkt anser utredningen det betydelsefullt inte bara att en verklig möjlighet till sparande genom köp av aktier o. d. står öppen för envar utan även att daglig handel förekommer i inregistrerade värdepapper.

Marknaden för förmedling av små affärer präglas av fåtalskonkurrens. som med nuvarande pris- och kostnadssituation är särskilt ägnad att leda till ej önskvärda prisöverenskommelser av kartelliknande slag. Mot den bakgrun- den föreslår utredningen att det överlämnas åt bankinspektionen att avgöra vilket högsta minimicourtage fondkommissionär har rätt att tillämpa iaffärer med värdepapper. Utredningen förutsätter därvid att bankinspektionen kommer att vara restriktiv vid beslut om förändring av maximipriset för små affärer. Enligt utredningens mening är det önskvärt att det nuvarande underskottet vid förmedling av små transaktioner på längre sikt elimineras och övergår i ett rimligt överskott. Det bör vara möjligt att åtminstone i fråga om VPC-anslutna aktier finna förenklade rutiner för fullständigt datorbase-

Prop. l978/79:9

'Ji &

rade transaktioner och notariatförvaltning. En omläggning i någon form av reglerna om fondstämpcl skulle vidare kunna betyda stora administrativa förenklingar inom banksystemet.

Frågan om reglering av courtaget för övriga värdepappersaffärer berör både banker och andra fondkommissionärer. Uppgifter om fondkommissionsfir- mornas vinster tyder enligt utredningens mening på att vinstmarginalen f. n. är så pass stor att en sänkning av courtagesatserna skulle kunna komma till stånd om det fanns möjlighet till priskonkurrens. Förutom kundernas direkta nytta av en prissänkning medför en priskonkurrens att ineffektiva företag inte längre kan skyddas av reglerat courtage samt att rationaliseringar och innovationer stimuleras. Från allmänna ekonomiska synpunkter bör således utrymme beredas för priskonkurrens såvida inte särskilda förhållanden inom värdepappershandeln talar emot en sådan ordning. Det kan göras gällande att priskonkurrens genom slopande av courtageregleringen i kombination med utredningens förslag till förändringar av fondkommissionsfirmornas situa- tion i övrigt, skulle så försämra firmornas konkurrensläge gentemot bankerna att en del av dem skulle slås ut från marknaden. Detta skulle från många synpunkter inte vara önskvärt. Utredningen har dock inte kunnat finna annat än att risken för en sådan utveckling måste bedömas som ringa. Därför föreslås att courtageregleringen i 305 börsordningen upphävs. Det ringa antalet fondkommissionärer medför dock risk för prissamarbete. Utred- ningen föreslår därför att det överlämnas åt bankinspektionen att pröva vilka högsta courtagesatser fondkommissionär har rätt att tillämpa i affärer med värdepapper. En närmare utveckling av bakomliggande överväganden lämnas i betänkandet s. 148—151.

1 en reservation av Grönqvist och Lindencrona, till vilken Langenskiöld har anslutit sig, anförs att det saknas skäl att upprätthålla en särskild prisreglering för fondkommissionärernas arbete i samband med värdepap- persaffärer. Det s. k. minimicourtaget bör enligt reservationen bestämmas så att det ger full kostnadstäckning. Vad gäller de små affärerna kan ett rätt avvägt courtage styra efterfrågan över till andra tjänster som bättre tillgodoser kundernas intresse, t. ex. köp av andelar i aktiefonder. l reservationen sägs vidare att om majoritetens förslag genomförs kommer bankerna att få ett starkt intresse att öka sin andel av de större affärerna. Sammanfattningsvis hävdar reservanterna att de föreslagna reglerna kan komma att minska fondkommissionsfirmornas lönsamhet i sådan grad att en del av dem kan falla bort som börsmedlemmar.

2.2.7 Tillsyn m. m.

Tillsynen över fondkommissionsfirmorna ankommer f. n. på bankinspek- tionen. Utredningen föreslår inte någon ändring härvidlag. Det bör enligt förslaget åligga inspektionen att övervaka att fondkommissionsbolagen i sin

Prop. 1978/79z9 57

verksamhet iakttar bestämmelserna i fondkommissionslagen. De föreslagna reglerna om kapitaltäckning, om rätten att handla för egen räkning och om registrering av vissa befattningshavares värdepappersaffärer är exempel på betydelsefulla moment att beakta i den löpande tillsynsverksamheten.

Fondkommissionslagens bestämmelser är minimikrav. Ett annat sådant krav ligger i att ett fondkommissionsbolag har att iaktta även andra lagbestämmelser av civilrättslig eller annan karaktär, t. ex. KL. Vid sidan härav föreslår utredningen en uttrycklig bestämmelse om att fondkommis- sionsbolag skall iaktta god affärssed. Affärsverksamhet utanför den egentliga kommissionsrörelsen får inte heller ge anledning till erinran från allmänt legala och etiska synpunkter. Det bör därför åligga inspektionen att,jämte en kontroll av efterlevnaden av olika Iagbestämmelser. övervaka att fondkom- missionsbolagen driver en från allmän synpunkt även i övrigt tillfredsstäl- lande verksamhet. För att fullgöra denna uppgift är det av vikt för inspektionen att känna till vilka som äger och handhar ledningen av ett fondkommissionsbolag. Bolagen föreslås därför inom ramen för det löpande tillsynsarbetet kunna åläggas att kontinuerligt rapportera förändringar i ägarförhållanden, styrelse och övrig ledning.

Inspektionens uppgift föreslås bli av övervakande och i efterhand kontrol- lerande karaktär. Tillsynsbestämmelserna får inriktas på att möjliggöra för myndigheten att följa rörelsens gång. Uppmärksammas härvid missförhål- landen, kan detta leda till att fondkommissionsbolag förlorar rätten att fortsätta sin rörelse. Först efter ett sådant ingripande mister ledningen för fondkommissionsbolag sin principiellt fria rätt att fritt avgöra hur verksam- heten skall bedrivas. lnspektionen bör emellertid i de fall den finner det påkallat utfärda generella föreskrifter för hur verksamheten skall bedrivas, t. ex. föreskrifter om räkenskapernas förande. om förvaring och insortering av värdehandlingar eller om likviditeten. Inspektionen föreslås också för enskilda fall kunna göra påpekanden, ge råd eller besluta formliga föreläg- ganden med eller utan vite.

En väsentlig del av tillsynen bör liksom f. n. utgöras av undersökningar hos de olika fondkommissionsbolagen. Dessa föreslås liksom hittills vara skyl- diga att för inspektionen hålla kassa, övriga tillgångar samt alla böcker, räkenskaper, protokoll och andra handlingar tillgängliga för granskning. Alla de handlingar som förvaras hos fondkommissionsbolag får sålunda inspek- tionen ta del av. Fondkommissionsbolagen bör genom sina olika befattnings- havare även i fortsättningen vara skyldiga meddela inspektionen de upplys- ningar som den behöver för tillsynen. För att ge eftertryck åt den upplys- ningsskyldighet som åvilar ett fondkommissionsbolags olika befattningsha- vare bör styrelseledamot eller befattningshavare hos bolag, som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar inspektionen oriktiga upplysningar om verksam- heten eller vilseleder inspektionen genom oriktig bokföring, kunna ställas till ansvar. l ringa fall bör emellertid inte dömas till ansvar.

Prop. I978/79:9 58

För bankinstitut gäller att inspektionen utser revisor som deltar i revisio- nen. Utredningen anser det lämpligt att inspektionen får utse revisor även i fondkommissionsbolag. Minst en av de av bolagsstämman utsedda reviso- rerna föreslås vara auktoriserad revisor eller auktoriserat revisionsbolag. Däremot vill utredningen lämna åt bankinspektionen att avgöra vilken formell kompetens den revisor skall ha som inspektionen utser. Utredningen föreslår också att inspektionen får kalla till sammanträde med fondkommis- sionsbolags styrelse. Har inspektionen begärt att styrelsen skall kalla till extra bolagsstämma men har styrelsen inte hörsammat en sådan begäran, får inspektionen enligt förslaget utfärda kallelse till extra bolagsstämma. Före- trädare för inspektionen föreslås få närvara vid bolagsstämma och vidare vid styrelsesammanträde. som inspektionen har utlyst, och delta i överläggning- arna.

När det gäller bankinstitut får bankinspektionen månadsrapporter över deras ställning. För bedömning av banks fondkommissionsrörelse behövs därför ingen särskild rapportering. De ställningsrapporter som bankinstituten lämnar ger emellertid inte möjlighet att särskilt följa den kreditvolym som avser kredit för placering i börsnoterade aktier eller andra marknadsmässiga värdepapper. Sådan möjlighet bör enligt utredningens mening beredas inspektionen. För varje tertial bör därför de bankinstitut som har rätt att bedriva fondkommissionsrörelse till inspektionen rapportera de krediter där säkerheten helt eller delvis utgörs av vid börsen inregistrerade aktier eller andra marknadsmässiga värdepapper.

Som ett yttersta maktmedel vid handhavandet av det allmännas kontroll bör i enlighet med vad som gäller enligt FL bankinspektionen ges möjlighet att återkalla fondkommissionsbolags tillstånd. Tillstånd bör enligt utred- ningens mening kunna återkallas om bolaget bryter mot fondkommissions- lagen eller annan lag, försummar att iaktta god affärssed eller uppenbart åsidosätter sina uppdragsgivares intressen eller på annat sätt visar sig olämplig att utöva fondkommissionsrörelse. Om rörelsen på annat sätt prövas vara till skada för det allmänna, skall återkallelse också kunna ske.

En mycket grav överträdelse bör givetvis föranleda återkallelse. Avsikten är däremot inte att varje överträdelse av fondkommissionslagen eller varje avsteg när det gäller att iaktta god affärssed osv. skall medföra att fondkommissionsbolagets tillstånd återkallas. Det är först när det visar sig att rättelse inte går att nå på annat sätt som detta yttersta medel är ämnat att tas i anspråk. Överskrider t. ex. ett fondkommissionsbolag flera gånger gränsen för egenhandel kan det bli aktuellt med ett återkallande av tillstånd. Ett annat exempel är om ett fondkommissionsbolag upprepade gånger åsidosätter de föreskrifter som bankinspektionen med stöd av fondkommissionslagen utfärdat. Utredningen utgår från att inspektionen på sätt som hittills har skett genom påpekanden under hand ingriper mot observerade försummelser. Inspektionen bör också liksom f. n. kunna tillgripa skriftliga erinringar, ev. i

Prop. l978/79:9 : St)

kombination med ett offentliggörande. Om det har förekommit upprepade anledningar till erinran på ett eller flera områden mot ett fondkommissions- bolag, kan detta vara tecken på allmän olämplighet hos bolagets ledning. En sådan allvarligare art av allmän olämplighet bör kunna föranleda att tillståndet återkallas.

FL innehållet som tidigare har nämnts särskilda regler för det fall att närmare samband föreligger mellan ett fondkommissionsbolag och annat företag som har till ändamål att köpa eller sälja värdepapper eller lämna kredit mot värdepapper. Enligt utredningens mening finns det anledning att även observera samband med företag som har till ändamål att biträda vid köp och försäljning av värdepapper eller ge kredit mot säkerhet av sådana värdepap- per. Finns mellan ett fondkommissionsbolag och sådant företag ett närmare samband, kan inspektionen ha anledning informera sig om även det senare företaget. Det bör enligt utredningens mening åligga fondkommissionsbolag att göra det antagligt att sambandet inte föranleder menliga verkningar för bolagets kunder eller det allmänna. Kan inte fondkommissionsbolag fullgöra ett sådant åliggande, bör enligt utredningens mening bolagets tillstånd kunna återkallas. Ett sätt att undanröja eventuella betänkligheter mot samarbetet är att inspektionen på frivillighetens väg bereds tillfälle att granska det med fondkommissionsbolaget samarbetande företagets böcker och övriga hand- lingar samt att i övrigt undersöka detta.

Återkallas ett fondkommissionsbolags tillstånd, bör bolaget få vidta de åtgärder som fordras för att fullgöra redan ingångna avtal eller för att skydda uppdragsgivarna mot förlust. För att även själva avvecklingen skall äga rum under så effektiv kontroll som möjligt föreslår utredningen att förordnandet för den av bankinspektionen utsedde revisorn inte upphör förrän fondkom- missionsrörelsen har avvecklats.

2.2.8. Övriga frågor

Bankinspektionen har i skrivelse till regeringen den 19 oktober 1973 hemställt om närmare precisering av inspektionens skyldigheter och befo- genheter när det gäller att verka för att fondhandeln äger rum på ett tillfredsställande sätt. Inspektionen begärde att den till fullgörande av nämnda åliggande gavs befogenhet att infordra de yttranden och göra de påpekanden och framställningar som föranledes av ärendets art. Inspek- tionen förklarade att den avsåg att begränsa sig till den personkrets. vars agerande var av omedelbar betydelse för allmänhetens förtroende för fondhandeln. Skrivelsen har tillsammans med övriga handlingar i ärendet överlämnats till utredningen för att tas i beaktande vid fullgörandet av utredningsuppdraget.

Mot bakgrund av bl.a. bankinspektionens skrivelse tar utredningen upp frågan om viss utvidgning av den offentliga kontrollen över fondhandeln.

Prop. 1978/79z9 60

Överväganden mynnar ut i förslag om förbättrade insynsmöjligheter för bankinspektionen genom att nya bestämmelser tillförs fondkommissions- lagen och lagen (19712827) om registrering av aktieinnehav utvidgas. I det följande lämnas först en redogörelse för de insynsmöjligheter som bör tillskapas i fondkommissionslagen. Därefter behandlas utvidgningen av den s. k. insiderlagen. Utredningen har tidigare föreslagit en förstärkt offentlig kontroll över fondbörsen. En sammanfattning av övervägandena bakom dessa förslag lämnas i betänkandet s. 159—160.

De enskilda personer som investerar sparmedel i aktier har under senare år ökat i antal. Utredningen har vidare pekat på nya inslag i aktiemarknaden av typ aktiefonder och den fjärde AP-fonden. Investeringskonsulternas verk- samhet har också berörts. Utredningen har konstaterat att antalet bolag med ett lågt aktiekapital och hög omsättningsbenägenhet beträffande innehavda börspapper har ökat under senare år. Mot bakgrund härav anser utredningen det angeläget att inspektionen för att kunna följa värdepappershandeln ges möjlighet att informera sig om marknaden. Fondkommissionärernas upplys- ningsskyldighet har tidigare behandlats. Utredningen anmärker att mark- nadsföringslagen (l970z412) och avtalsvillkorslagen (l971:112) har öppnat möjlighet för konsumentverket att av näringsidkare begära yttrande eller upplysning i ärende enligt respektive lag. På motsvarande sätt föreslås bankinspektionen få befogenhet att av den som utan att vara fondkommis- sionär yrkesmässigt bedriver eller medverkar vid handel med värdepapper begära upplysning angående denna handel. Härigenom blir det möjligt för inspektionen att få information från institutionella placerare såsom försäk- ringsbolag, investmentbolag och liknande placerare. Inspektionen kan vidare inhämta upplysningar av de konsulter som vänder sig till allmänheten genom annonsering eller cirkulärbrev med erbjudande om medverkan vid handel med värdepapper.

Även om värdepappershandeln inte är att betrakta som yrkesmässig kan information om verksamheten vara av betydelse för inspektionens möjlig- heter att verka för att handeln äger rum på ett tillfredsställande sätt. Inspektionen föreslås därför få rätt att inhämta upplysningar från juridiska personer angående deras handel med värdepapper även om den inte är yrkesmässig. Upplysningsplikten bör här begränsas till sådana juridiska personer som äger eller förvaltar värdepapper i en omfattning som ej endast är obetydlig.

Den information som inspektionen får genom svaren på sina frågor bör uteslutande tjäna som underlag för framställning om lagändring eller för kontakt med börsstyrelsen för att denna skall kunna få ett fylligare underlag för beslut om börsstOpp eller annan åtgärd. Med hänsyn till användnings- området för informationen blir det närmast frågor av utredande och klarläggande natur som inspektionen kommer att ställa. Frågorna kan avse vilka parterna är i en affär, om det gäller en bytes- eller kontantaffär, frekvensen av en viss typ av affärer etc. De kan även gälla blankningsaffärer

Prop. I978/79:9 : (II

och avse klarlägganden om blankning skett, vem som lånat ut sina värdepapper, vilka avtal som ligger bakom, avtalade tidsfrister, kurser och limiter. Yrkesmässigt verksamma konsulter bör av inspektionen kunna tillfrågas om vem som är deras uppdragsgivare, om konsulten för egen del har handlat med värdepapper vid den aktuella tidpunkten, tidigare eller senare. till vilken kurs, vilka värdepapper som har rekommenderats, skälen därtill, hur kundrekryteringen sker m. m.

Den i bankinspektionens skrivelse föreslagna utvidgningen av inspektio- nens befogenhet att begära information av andra kategorier än fondkommis- sionärer anser utredningen vara av något känslig karaktär. Utredningen vill därför för sin del inta en viss restriktivitet när det gäller den ifrågasatta befogenheten att göra påpekanden och har ej funnit skäl att ansluta sig till inspektionens förslag i denna speciella del.

De upplysningar som inspektionen kan finna anledning att inhämta med avseende på handeln med värdepapper måste, i den mån det ej är fråga om fysisk person, begäras av styrelsen eller verkställande direktören förjuridisk person, men får avse även den medverkan som ledning eller anställda kan ha lämnat vid handeln. Domineras en juridisk person av en eller ett fåtal aktieägare bör även dessa genom den juridiska personen få tillfrågas om nyssnämnda handel. Inspektionens förfrågningar kan vara muntliga, men måste vara skriftliga om den upplysningsskyldige begär det. Inspektionens begäran om upplysning är ett beslut som föreslås kunna överklagas i administrativ ordning. Underlåter den som har upplysningsskyldighet att lämna sådan. bör inspektionen kunna förelägga vite. Även beslut om föreläggande av vite skall kunna överklagas på sedvanligt sätt. Fråga om utdömande av vite prövas av allmän domstol.

Utredningen redovisar (betänkandet s. 162—164) det huvudsakliga inne- hållet i lagen (19712827) om registrering av aktieinnehav. den s. k. insiderla- gen, och de erfarenheter som hittills har vunnits av dess tillämpning. Vad angår frågan om vilka ytterligare personer som skulle kunna tänkas bli omfattade av anmälningsskyldighet enligt lagen är utredningen medveten om att de som kan ha förtrolig företagsinformation utgör en betydligt vidare krets än de som f. n. är anmälningsskyldiga. Utredningen är av den uppfattningen att den som kan ifrågakomma för anmälningsskyldighet bör ha någon uppenbar anknytning till bolaget. Utredningen anser att aktieägare med större innehav bör omfattas av anmälningsskyldighet enligt insiderla- gen. Var gränsen bör sättas kan vara föremål för olika uppfattningar. Ett aktieinnehav i svenska börs- eller fondhandlarnoterade bolag som uppgår till 10 procent utgör ett stort innehav. I likhet med vad som gäller i USA och Storbritannien anser utredningen att aktieinnehav och ändring i innehavet bör anmälas av den som äger minst 10 procent av aktiekapitalet i ett bolag eller aktier motsvarande 10 procent av röstvärdet för samtliga aktier i bolaget.

Prop. 1978/79z9 62

Vid beräkningen av aktieinnehavets storlek föreslås att hänsyn tas inte bara till de aktier en person själv äger utan också till vissa honom närstående personers innehav. Beträffandejuridiska personer bör innehavet beräknas på samma sätt som föreskrivs i den nu gällande insiderlagstiftningen. För juridisk person som ingår ien koncern innebär detta att detär moderföretaget som är anmälningsskyldigt för samtliga aktier i ett visst bolag vilka äges av de olika i koncernen ingående juridiska personerna.

En annan kategori med uppenbar anknytning till bolaget utgörs enligt utredningen av ledamöter i företagsnämnd. Dessa torde få information om företaget av beskaffenhet att kunna påverka kursutvecklingen. Även leda- möter i företagsnämnd i bolag som omfattas av lagen föreslås därför vara underkastade anmälningsskyldighet. Med den utveckling som äger rum på arbetslivets område i fråga om informationsskyldighet gentemot de anställda och dessas möjligheter att anlita expertis för att bedöma informationen torde även arbetstagarkonsulter få förtrolig företagsinformation och komma att få en uppenbar anknytning till bolaget. Dessa föreslås därför också omfattas av lagen. I fråga om funktionärer i banker och fondkommissionsbolag anser utredningen de föreslagna reglerna i fondkommissionslagen tillräckliga. Börskommentatorer och finansanalytiker föreslås också i fortsättningen stå utanför insiderlagen på grund av de yrkesetiska regler som gäller eller är under utarbetande.

Insiderlagen ger f. n. inte inspektionen några möjligheter att närmare informera sig om den handel som bedrivs av de anmälningsskyldiga såvitt avser aktier i de bolag vari de är insiders. I förslaget till fondkommissionslag förordar utredningen att bankinspektionen skall få befogenhet att infordra upplysningar även från andra än fondkommissionärer. För bevarandet av allmänhetens förtroende för börsen har det betydelse att den handel med aktier i det egna bolaget som en anmälningsskyldig bedriver ej framstår som diskutabel. Utredningen är därför av den uppfattningen att bankinspektionen även av den som är anmälningsskyldig enligt insiderlagen bör på samma sätt som i den föreslagna fondkommissionslagen kunna infordra uppgift om dennes handel med aktie i fråga om vilken anmälningsskyldighet föreligger. I likhet med den information som inspektionen erhåller enligt fondkommis- sionslagen bör även dessa upplysningar främst tjäna som underlag för framställningar om lagändring eller för kontakt med börsstyrelsen angående börshandeln. Däremot bör inspektionen inte ha någon befogenhet att för den upplysningsskyldige göra påpekanden angående dennes sätt att göra affä- rer,

Utredningen föreslår att bankinspektionen vid meddelande av föreskrift eller förbud enligt fondkommissionslagen får förelägga l-'fl(7. I likhet med vad som i övrigt gäller för inspektionens beslut enligt fondkommissionslagen föreslås att talan mot beslut om föreläggande av vite förs genom besvär till regeringen.

Prop. 1978/79z9 63

I fråga om sekretess- och it'stnat/sp/iklsratflc'r bygger utredningen på de förslag som har lagts fram av offentlighets- och sekretesskommittén (Ju 1970:49) samt av tystnadspliktskommittén (Ju 197520311betänkandenatSOU l975:22) Lag om allmänna handlingar resp. (SOU 1975: 102)Tystnadsplikt och yttrandefrihet. En närmare redovisning av utredningens förslag finns i betänkandet s. 166—167.

Utredningen föreslår att strat/" skall kunna ådömas den som driver fondkommissionsrörelse utan tillstånd och den som utan att ha tillstånd att driva sådan rörelse använder sig av ordet fondkommission i sin firma eller vid beteckningen av sin affärsrörelse. Vidare föreslår utredningen att straff skall kunna ådömas styrelseledamot eller befattningshavare hos fondkommis- sionsbolag som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar bankinspektionen oriktiga upplysningar om verksamheten eller vilseleder bankinspektionen genom oriktig bokföring.

För lagens ikraftträdande löreslår utredningen följande övergångsbesläm- nie/ser. Bestämmelserna om fondkommissionsbolags rätt att inneha aktier bör träda i kraft först efter en övergångstid av tre år. Vidare föreslås att bankinspektionen skall kunna förlänga denna frist med ytterligare två år, om det föreligger synnerliga skäl. I fråga om de föreslagna inskränkningarna för vissa större intressenter i fondkommissionsbolag föreslås motsvarande regler. För fondkommissionär som är affärsbank föreslås det gamla tillståndet gälla under återstående del av oktrojperioden. I övrigt föreslås att de nya reglerna för sådana fondkommissionärer skall träda i kraft utan någon övergångstid. För andra aktiebolag som driver fondkommissionsrörelse föreslås de nya reglerna träda i kraft omedelbart. Detta innebär att sådana fondkommissionärer dessförinnan måste söka nytt tillstånd för verksmhe- ten. För kommanditbolagen föreslås det gamla tillståndet gälla under en övergångstid av tre år. Under denna tid skall de äldre bestämmelser som särskilt tar sikte på denna kategori fondkommissionärer fortfarande gälla.

2.3. Remissyttrandena 2.3.1 Allmänna synpunkter

Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar i huvudsak utan erinran utredningens förslag till lagstiftning om fondkom- missionsrörelse. Till de remissinstanser som tillstyrker förslaget i stort hör bankinspektionen, RÅ, kammarrätten i Stockholm. kommerskollegitmi. konsu- mentverket. NO, riksbanks/itllmäktigp och Sveriges advokatsamfund.

En del remissinstanser ställer sig emellertid kritiska till utredningens förslag i erra avseenden och finner att de innebär alltför långt gående inskränkningar i verksamheten för de fondkommissionärer som inte är banker. Kritiska synpunkter lämnas av bl. a.finit/kontniissit;ns/irnmrna. SAF och SI. Svenska,företagare.; riksförbund . Svenska hand?/skammar/örbundcl och Sveriges aktiesparares riks/örbunrl.

Prop. 1978/79z9 64

Av de remissinstanser som tillstyrker utredningens förslag framhåller hankinspektimtcn att förslagen i det stora hela är väl avvägda. Ett betydelse- fullt problem för utredningen har varit att några av de största enskilda fondkommissionsfirmorna under senare år har fått starka inslag av bankir- verksamhet i Sin rörelse. Därigenom har kommissionshandeln med värde- papperi viss mån trätt i bakgrunden trots att även den har utvecklats starkt. inspektionen delar utredningens uppfattning att kommissionshandeln med värdepapper för kunders räkning skall dominera rörelsen och tillstyrker i princip de regler som utredningen föreslår med angivna målsättning. Inspektionen understryker vidare utredningens uppfattning att aktiespararna bör kunna göra anspråk på en offentlig tillsyn över värdepappersmarknaden, som är likvärdig med den som utövas i fråga om bank- och försäkringsrörelse. inspektionen nnner också att utredningen har visat fog för sina förslag att något skärpa samhällets reaktion mot företeelser som kan negativt påverka fondkommissionärernas vilja och lörmåga att tillvarata sina kunders intres- sen. _

RÅ anser att förslaget innefattar fördelar framför nuvarande ordning. Särskilt betydelsefullt är förslaget att kreditgivningen skall begränsas till att avse den utlåning som är nödvändig för att underlätta kommissionshandeln som sådan och att blankningsaffärer förbjuds.

Kammarrätten i Stockholm anser att ett behov av lagstiftning med i huvudsak det innehåll utredningen har föreslagit får anses dokumenterat. Som ett mera allmänt omdöme om utredningens förslag anför kammarrätten följande. Föråldrade regler och föreskrifter som har visat sig sakna praktisk betydelse har utrensats. Reglerna om tillståndsprövning har förenklats. Ett nytt och utförligt regelsystem för fondkommissionsbolags rörelse införs i lagstiftningen. Detta hari väsentliga hänseenden för rörelseidkarna preciserat och skärpt reglerna för verksamhetens utövande. De föreslagna reglerna, vilkas huvuduppgift är att bereda skydd för allmänheten, synes vara i huvudsak väl motiverade och avfattade. En bestämmelse om begränsning i rätt att hålla handelslager av aktier synes dock gå något längre än marknadens funktion kräver. Regeln kan även medföra vissa olägenheter. Reglerna om tillsyn och om tillsynsmyndighetens verksamhet inom området har moder- niserats och utökats med hänsyn till vad utvecklingen kan anses kräva. De föreslagna ändringarna för kreditinstituten bygger på samma tankegång som låg till grund för den samordning av rörelsereglerna för dessa institut som genomfördes vid 1968 års lagstiftning. Ett genomförande av nu föreslagna ändringar medför att yrkesmässig handel i kommission med värdepapper kommer att bedrivas på i huvudsak lika villkor oberoende av företags- form.

Kommerskollegium konstaterar att till grund för förslaget ligger dels önskvärdheten att så långt möjligt uppnå konkurrensneutralitet mellan banker och fondkommissionsfirmor.dels angelägenheten av att handeln med värdepapper organiseras och bedrivs i former som är godtagbara från

Prop. ]978/79z9 65

skyddssynpunkt. Enligt kollegiet ärde av utredningen föreslagna reglerna för fondkommissionshandel m. m. i allt väsentligt väl avvägda.

NO finner beträffande den allmänna inriktningen av förslaget att utred- ningen har haft som målsättning att stimulera konkurrensen mellan fondkommissionärerna och skapa förutsättningar för att konkurrensen kan ske på så långt möjligt lika villkor. Enligt NO ligger denna inriktning av förslagen i linje med de tankegångar som ligger bakom konkurrensbegräns- ningslagen. NO understryker konkurrensens betydelse fören väl fungerande värdepappersmarknad och en rationellt bedriven fondkommissionsverksam- het.

Riks'banksfuI/mäktiw delar utredningens åsikt att fondkommissionsbola- gens kreditgivning inte skall ha sådan omfattning att de får karaktären av kreditinstitut. De föreslagna reglerna begränsar på ett tillfredsställande sätt fondkommissionsbolagens kreditgivningsmöjligheter. Med hänsyn till ftnansieringsbolagskommitténs pågående arbete avstår fullmäktige från att ta upp frågan om kreditpolitisk reglering av fondkommissionsbolagens utlå- ning. Fullmäktige lätnnar vidare utan erinran utredningens förslag att begränsa fondkommissionsbolagens möjligheter till upplåning.

Sveriges advokatsamfuna' delar utredningens uppfattning att det inte behövs en sådan synnerligen vittomfattande tillsyn över hela värdepappersmark— naden som förekommer i vissa länder, t. ex. de anglosaxiska. investerarna erhåller rimligt skydd om reglerna för de institutioner och personer som tillåts att verka på marknaden utformas med särskilt beaktande av skyddssynpunk- terna. De förslag till sådana regler som utredningen framlägger för fondkom- missionsbolagen synes på det hela taget väl tillgodose rimliga anspråk på skydd för investerarna utan att fondkommissionsbolagens verksamhet onödigtvis försvåras.

LO anför att organisationen på grund av ärendets natur har avstått från att komma med synpunkter på utredningens förslag men framhåller det värdefulla i att den offentliga tillsynen ökar på berörda områden.

Kritiska synpunkter på utredningens förslag i stort eller i vissa delar lämnas som nyss har nämnts av flera remissinstanser.

SAF och S] framhåller att aktiemarknaden fyller en väsentlig uppgift när det gäller företagens försörjning med riskvilligt kapital. De senaste årens ökade nyemissionsaktivitet och ökade antal introduktioner av nya företag på Stockholms fondbörs hade knappast varit möjliga utan en fungerande aktiemarknad. Det är ur företagens och därmed också ur hela samhällets synvinkel angeläget att underlätta näringslivets försörjning med riskbärande kapital. Mot den bakgrunden är det av största vikt att en väl fungerande aktiemarknad existerar. Ingrepp och regleringar som försvårar eller försämrar aktiemarknadens funktion eller effektivitet bör undvikas. Däremot bör åtgärder som vidgar aktiemarknaden och som höjer dess effektivitet uppmuntras. Viktigt härvidlag är att den aktieinvesterande allmänheten kan känna trygghet och förtroende för de agerande på marknaden.

SAF och Sl anför vidare att fondkommissionärernas verksamhet är en nödvändig förutsättning för att aktiemarknaden skall fungera. Aktiemark-

Prop. l978/79:9 66

nadens effektivitet påverkas positivt om samtliga agerande på marknaden kan konkurrera på samma villkor. Särbestämmelser för vissa fondkommis- sionärer bör därför inte förekomma. inte heller bör tillträde till fondkommis- sionärsrörelse vara stängd för vissa institut beroende på den företagsform under vilken de arbetar. Väsentliga delar av utredningens förslag innebär ökad reglering och marknadsövervakning av fondkommissionsverksamhe- ten. Mot bakgrund av att bankinspektionen redan har betydande möjlighet till insyn i fondkommissionärernas verksamhet och av att missbruk från fondkommissionärs sida är ovanligt, är SAF och Sl tveksamma till behovet av en lagstiftning med det innehåll utredningen föreslår. Det kan dock vara befogat att i vissa avseenden, där tillsynsmyndigheten för närvarande själv har utformat regler. i stället i lag fastställa vad som skall gälla.

Svenskaföretaget-es riks/örbum/ ansluter sig till de synpunkter SAF och Sl har framfört samt understryker vikten av att handeln med värdepapper inte låses genom alltför snäva regler. Detta anses viktigt mot bakgrund av att även mindre företags värdepapper på längre sikt bör kunna bli föremål för en marknadsmässig värdering och handel.

Svenska handa/skanimar/örbrtndet anser det vara synnerligen angeläget att lagstiftningen utformas så att antalet börsmedlemmar inte blir alltför litet. En väl fungerande börs är nämligen av vital betydelse för värdepappershandeln och därmed för företagens kapitalanskaffning och för hela näringslivet. Enligt kammarens mening har utredningen emellertid i alltför liten grad beaktat denna aspekt. Liknande synpunkter framförs av Skånes handelskammare. Stockholms handelskammare och Sveriges aktiesparares riksförbund.

Fan(Ikammissions/irntorna är positiva till en viss reform av den nuvarande lagstiftningen men anser att utredningens förslag inte kan läggas till grund för ny lagstiftning utan en rätt genomgripande omarbetning. Firmorna anser att det är viktigt att kundernas intresse av att deras order utförs korrekt och av trygghet för de medel som har anförtrotts fondkommissionär alltjämt skall hållas kvar som riktpunkt för lagstiftningen. Firmorna menar emellertid att utredningen, även om den har tagit detta som utgångspunkt för sitt arbete, vid sin slutliga utformning av förslaget i flera hänseenden förlorat detta ur sikte. Utredningen synes i stället ha funnit det mera angeläget att begränsa fondkommissionsfirmornas nuvarande friheter i fondkommissionsverksam- heten liksom i annan därmed förbunden verksamhet så att den inte på någon punkt skall gå längre än bankernas utan att därför ge firmorna de friheter bankerna har. Begränsningarna har dessutom föreslagits utan saklig motive- ring och utan stöd av några påvisbara missförhållanden.

Fondkommissionslirmorna framhåller vidare att bankerna och firmorna arbetar under helt olika förutsättningar och villkor. Såväl banker som fondkommissionsfirmor bedriver visserligen vid sidan av fondkommissio- närsrörelse annan verksamhet. För bankerna är emellertid fondkommissio- närsrörelsen endast en tämligen obetydlig del av de tjänster som de erbjuder kundkretsen, medan den för firmorna är det väsentliga inslaget i deras

Prop. 1978/79:9 67

verksamhet. Vid sidan av denna rörelse har emellertid flertalet firmor upplåning och utlåning. Sådan sidoverksamhet är för flertalet fondkommis- sionsfirmor en nödvändighet för att firmorna skall få den omfattning och stabilitet som är önskvärd från företagsekonomisk synpunkt och för att ge värdepapperskundema trygghet för deras tillgångar hos fondkommissionä- ren. Det är fara värt att med de begränsningar som utredningen har föreslagit en eller flera av firmorna nödgas upphöra med sin verksamhet eller gå samman med andra fondkommissionärsftrmor. Sådana koncentrationsten- denser har avsevärda olägenheter för börshandeln och därmed för allmän- heten och näringslivet. Antalet börsmedlemmar är redan oroväckande lågt. Varje ytterligare bortfall innebär därför en allvarlig försvagning av börsen och dess effektivitet. Med ett fåtal större börsmedlemmar, av vilka envar har en betydande marknadsandel, följer också att inbördes affärer ökar på bekostnad av de affärer som avslutas på börsen mellan medlemmarna. Detta kan inte vara i kundernas intresse. Det tillvaratas bäst genom att affärerna avslutas mellan två parter av vilka envar på bästa sätt söker tillvarata sin kunds intresse.

Fondkommissionsftrmorna delar inte utredningens uppfattning att frrmornas möjlighet att bedriva ekonomisk verksamhet vid sidan av kommissionshandeln bör beskäras. 1 kundernas intresse måste framför allt ligga att de kan vända sig till väl konsoliderade fondkommissionsfirmor, vilka för att nå ett gott rörelseresultat inte behöver tänka på att driva upp volymen av omsatta värdepapper utan, när förhållandena på börsen inte motiverar någon handel. i stället kan använda företagets kapacitet för annan verksam- het. Firmorna delar inte heller utredningens åsikt att koncernbildningar och samarbete i andra former mellan fondkommissionsfirmor och andra företag såvitt möjligt bör förhindras genom lagstiftning. Detta innebär nämligen inte någon fara för frrmornas oberoende. Det måste tvärtom för en fondkommis- sionärs verksamhet vara utomordentligt väsentligt att den uppbärs av kapitalstarka företag. Man får därför inte som utredningen från början utesluta möjligheten att större företag, t. ex. börsnoterade sådana, går in som huvuddelägare i fondkommissionsfirmor. Firmorna har visserligen inte något att erinra mot utredningens uttalande att ett av målen för den nya lagstiftningen bör vara att stimulera konkurrens och skapa förutsättningar för att verksamheten så långt möjligt kan ske på lika villkor. Denna tanke synes emellertid av utredningen på en del punkter ha fullföljts så att verksamhet, som tidigare har bedrivits av fondkommissionsfirmorna mer eller mindre fritt, i fortsättningen skall underkastas tämligen långtgående restriktioner endast av den anledningen att sådan verksamhet icke tillåts för bankerna. Firmorna anser att tillsynslagstiftningen inte skall användas för att begränsa frrmornas verksamhet endast av denna anledning.

Sveriges jinansana/ytikersförening pekar på att det för att aktiemarknaden skall fungera väl krävs att aktiekurserna ger en så riktig och aktuell bild som

Prop. l978/79:9 68

möjligt av företagens framtidsutsikter. Detta förutsätter bl.a. att ett stort antal fristående placerare bör tillåtas konkurrera på marknaden i syfte att finna de bästa placeringsalternativen. Kursbildningen fungerar tillfredsstäl- lande på Stockholmsbörsen, trots börsens litenhet med relativt få banker och fondkommissionsfirmor agerande på marknaden. Detta tyder också på att konkurrensen mellan dessa institutioner fungerar tillfredsställande. Det är dock viktigt att antalet börsmedlemmar inte ytterligare minskar i framtiden, ty därigenom skulle effektiviteten i kursbildningen kunna försämras. Mot denna bakgrund understryker föreningen att en ny fondkommissionslag bl. a. bör syfta till att motverka och helst bryta den nu pågående koncentra- tionen till större och färre enheter bland börsmedlemmarna.

2.3.2 Tillståndsplikl. I/öretags/brm m. m.

Remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag att det även i fortsätt- ningen skall krävas tillstånd för rätten att driva fondkommissionsrörelse. Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller emellertid att en och samma myndighet bör pröva frågan om tillstånd att driva fondkommissionsrörelse oavsett om det är fråga om bank eller annan kommissionär. Fondkommis- sionshrmorna föreslår att regeringen ensam skall ha rätt att lämna tillstånd.

Förslaget att fondkommissionsrörelse skall få drivas även av sparbanker och föreningsbanker har tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbe- handlingen. Detsamma gäller utredningens förslag att vid sidan av banker endast aktiebolag skall få driva fondkommissionsrörelse. Sveriges advokat- samfund framhåller att en fördel med att enda tillåtna företagsformen blir aktiebolag bl.a. är att aktiebolagets kapital i stor utsträckning är bundet till skillnad mot handelsbolagets. 1 fråga om kravet på aktiekapital finner länsstyrelsen i Malmöhus län anmärkningsvärt att det lägsta tillåtna aktieka- pitalet för fondkommissionsbolag inte har satts högre än till 500 000 kr.

Utredningens förslag att tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får meddelas endast om rörelsen kan antas bli till nytta fördet allmänna tillstyrks av bankinspektionen och länsstyrelsen i Stockholms län. Däremot är NO. RR |," länsstyrelsen iMa/möhus län. Föreningen Auktoriserat/e revisorer. styrelsen,/ör Stockho/ms fondbörs och jon(lkommissions/irmorna kritiska mot förslaget. Även kommersko/Ie dum och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framför vissa kritiska synpunkter på förslagets utformning.

Bankinspektionen pekar bl. a. på att förslaget öppnar möjligheter för en smidigare prövning av tillståndsärendena genom att de i nuvarande lag angivna kraven på kompetens och lämplighet föreslås utgå. Enligt inspek- tionen bör det emellertid uttalas att någon skärpning i förhållande till gällande rätt inte åsyftas när det gäller den tid 3 år - under vilken VD och en av styrelseledamöterna skall ha vunnit tillräcklig erfarenhet för verksamhe-

ten.

Prop. l978/79:9 69

RR V konstaterar att utredningens förslag bygger på motsvarande bestäm- melse i banklagen men framhåller "att bankverksamhet på väsentliga punkter skiljer sig från fondkommissionärsverksamhet. Utredningen har framhållit att nyttorekvisitet kommer att bli ömtåligt att fixera på grund av att fondkommissionärsverksamheten ärså enhetlig. Utredningen har emellertid inte närmare utvecklat vilka egenskaper som skall bedömas och värderas hos tillståndssökare eller ägare. Bedömningen kommer att erbjuda avsevärda svårigheter och ge utrymme för stora skönsmässiga variationer. Samman- fattningsvis anser RRV att utredningen inte har lagt fram övertygande skäl för att nuvarande regler behöver ändras.

NO ställer sig tveksam till om det behövs en så långtgående nyetablerings- kontroll för fondkommissionärer som nu tillämpas för banker. Syftet att tillvarata kundernas berättigade intresse av bl. a. kapitalskydd tillgodoses genom andra förslag av utredningen. NO ställer sig också frågande till hur bevisbördan skall kunna fullgöras om krav ställs på positiv nytta. De övriga krav som uppställs beträffande bl. a. personlig lämplighet vill NO inte invända mot. Länsst_i-'relsen i Malmöhus län framhåller att lagen har tillkommit för att skydda den aktieägande allmänheten och föreslår att tillståndskravet formuleras så att tillstånd får meddelas endast om rörelsen kan antagas bli till nytta för en väl fungerande aktiemarknad.

Föreningen .—luktm-iserade revisorer ifrågasätter hur det skall styrkas att en fondkommissionsrörelse ärtill nytta för det allmänna. Föreningen föreslår att den som i övrigt fyller villkoren bör få tillstånd om verksamheten inte bedöms bli till skada för det allmänna. Styrelsen/ör S toekholmslone/börs anser att det 5. k. nyttorekvisitet utan olägenhet kan slopas i lagen.

Fandknmmissitms/irmarna erinrar om att de nuvarande olika rekvisiten för tillstånds meddelande är betingade av att bankerna vid sidan av fondkom- missionsrörelsen bedriver annan verksamhet. Firmorna anser sig dock inte kunna motsätta sig att tillstånd lämnas på enahanda sätt vare sig det gäller bank eller enskild firma. Firmoma är däremot starkt kritiska till utredningens tolkning av nyttorekvisitet. Enligt firmorna kan nämligen frågan huruvida ”endast seriöst arbetande personer" deltar i verksamheten knappast ha med frågan om rörelsens "nyttighet" att göra. Denna fråga hör i stället till den prövning av ledningens lämplighet som tillståndsmyndigheten har att företai samband med tillståndets beviljande. Firmorna är också starkt kritiska till vad utredningen anför om att företaget som sådant skall vara lämpligt för verksamheten. Prövningen bör endast omfatta VD, ordföranden i styrelsen och den styrelseledamot som det krävs särskild erfarenhet av.

Kommerskollegium delar utredningens uppfattning att prövningen bl. a. bör inriktas på den personliga lämpligheten hos den verkställande ledningen och när det gäller fondkommissionsbolag - även hos aktieägare med majori- tetsintresse. 1 de fall aktiebolag har majoritetsintresse förutsätter kollegiet att prövningen inriktas på bolagets seriösa natur. Lagtexten bör emellertid

Prop. 1978/79:9 70

preciseras så att prövningens innebörd, inriktning och omfattning kommer till klart uttryck. Vidare bör det framgå att en prövning skall ske även vid förändringar i bolagets ledning och ägareförhållanden. Länsstyrelsen i Göte- borgs och Bohus län sätter i fråga om inte prövningen kan begränsas till styrelsen samt aktieägare som på grund av sina aktieinnehav kan tänkas utöva ett bestämmande inflytande över verksamheten.

2.3.3. F andkommissionshandel och handel _lör egen räkning

Utredningens förslag att fondkommissionsfirmas funktion skall framgå av företagets namn och att fondkommissionärer genom straf f rättsligt skydd bör tillförsäkras ensamrätt till ordet fondkommission har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Vad utredningen haranförtifrågaom fond kommissionshandeln har vid remissbehandlingen lämnats utan erinran utom såvitt gäller förslaget att förbjuda fondkommissionär att medverka vid blankning.

Fandkommissionsjirmorna framhåller att inom den lilla krets av personer bland vilka fondhandel utspelar sig är det knappast möjligt att en firma annat än undantagsvis som ett olycksfall i arbetet skulle missköta en kunds intressen. En firma om vilken något dylikt tvivelaktigt blev känt skulle på grund av den starka konkurrensen snabbt gå sin undergång till mötes. Utredningen har enligt firmorna inte funnit något att anmärka på nuvarande förhållanden och har egentligen inte heller några nya förslag att komma med. lnom värdepappershandeln betingar förhållandena inte sällan avvikelser från vad utredningen redogör för. Systemet med bästorder och limiterade order fungerar inte i värdepappershandeln på samma sätt som inom varuhandeln. Någon skyldighet att hålla en kommittents värdepapper åtskilda från annans föreligger inte och så är i flertalet fall inte ens möjligt. Eftersom uppdrags- givaren inte har någon kännedom om med vem kommissionären har avslutat affären, har denne som regel ett del credereansvar gentemot uppdragsgiva- ren. Vad som på grund av handelsbruk eller förhållanden i övrigt gäller inom kommissionshandel är därför i viss mån något annorlunda än vad utred- ningen har redovisat. Eftersom utredningen inte framlägger något förslag till författningstext i detta hänseende finner emellertid firmorna inte anledning att framställa något yrkande.

1 samband med vad utredningen har anfört i fråga om in bö rd e s affärer framhåller fondkommissionsfirmorna att en stigande volym av inbördes affärer inte är helt utan olägenheter och kan påverka börsens funktionsduglighet i negativ riktning. Omsättningen hos varje fondkommis- sionär blir i så fall som en egen börs.

Utredningens förslag att fondkommissionärer skall förbjudas att utföra eller medverka vid bla n k nin g 5 a ffä re r vare sig dessa sker för egen eller annans räkning tillstyrks av RÅ och länsstyrelsen i Stockholms län samt lämnas

Prop. 1978/79z9 71

utan erinran av flertalet remissinstanser. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län kan det antagas att blankning utförs av personer med särskild överblick över marknadsläget och att dessa därför kan göra sig en förtjänst på bekostnad av den allmänhet som inte har motsvarande information. Länsstyrelsen framhåller också att det spekulativa i förfarandet är påtagligt.

Sveriges uktics/n'tr'ares riks/iirbtrnrl anser att blankningsaffärer inte helt bör förbjudas eftersom de har vissa positiva effekter. Förbundet föreslår därför att föndkommissionärerna skall få medverka vid blankningsaffäreri de 16 mest omsatta aktierna vid börsen. men att fondkommissionärerna inte skall få utföra blankningsaffärer för egen räkning. _

F anrika/nniris-sions/irmorna avstyrker ett generellt förbud mot blankningsaf- färer. Firmorna anser att det skulle föra för långt att nu förbjuda verksamhet av detta slag. Framför allt reagerar firmorna mot att de skulle förbjudas att utföra blankningsaffärer för kundernas räkning. Skillnaden mellan en blankningsaffär och försenad leverans från säljaren är svår att ange. Skulle förbudet leda till att fondkommissionären inte får utföra ordern. förrän han har förvissat sig om att kommittenten innebar det antal värdepapper för vilka säljordern har lämnats, skulle detta på ett olyckligt sätt försvåra rutinerna vid utförandet av kundernas order. Firmorna reagerar också mot att de i detta hänseende skulle fungera som poliser gentemot sina kunder och i en omfattning som har angivits i mycket vaga termer, undersöka huruvida kundens order har karaktär av blankningsaffär eller ej. Firmorna är dock beredda att förbinda sig att inte erbjuda kunder att ur firmans lager låna material för blankning.

Utredningens förslag att även banker skall få göra egna aktie- a ffäre r i begränsad omfattning tillstyrks av NO. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. r'iksbanks/it/lmäktige. styre/sert för Stockholms fondbörs. Sveriges aktiesparares riksförbund samt av bankernas och näringslivets organisationer. Förslaget lämnas utan erinran av bankinspekriunen och |forn/kornmissions/ir- NIO/"lla.

Bankinspektionen framhåller att det kan synas som om man frångick en av de grundläggande principerna i svensk banklagstiftning. om bankerna får rätt att inneha och handla med aktier. Utredningens förslag framtvingar emel- lertid inte ett ställningstagande i denna fråga, eftersom förslaget endast går ut på att ge bankerna en möjlighet att hålla ett handelslager av aktier och andra värdepapper. Förslaget syftar till att uppnå konkurrensneutralitet mellan bankerna och de privata fondkommissionärerna. Mot att bankerna får en aktieförvärvsrätt med denna begränsade målsättning synes några befogade invändningar knappast kunna resas.

Riksbanks/allmäktige finner de av utredningen anförda skälen för att bankerna skall få inneha ett mindre handelslager av aktier väl grundade. Svenska bank/öreningen anför att den föreslagna aktieförvärvsrätten för

Prop. l978/79z9 72

bankerna i huvudsak motsvarar de önskemål som föreningen har framfört men att aktieförvärvsrättens omfattning bör bestämmas på annat sätt. Svenska sparbanks/öreningen framhåller att bankerna genom förslaget får ytterligare möjligheter att effektivisera sin fondhandelsrörelse.

Fam/kommissions/irmorna. som av konkurrensskäl inte vill motsätta sig förslaget, understryker dock att det vore ytterst betänkligt om möjligheterna för bankerna att handla i egen räkning med aktier skulle utvecklas därhän att det på varje mer betydande bankplats i landet eller rentav bankdisk etableras en särskild marknad för inbördes affärer. '

Förslaget att fondkommissionärerna skall b c g r ä n s a sin h a n d e l fö r egen räkning har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. Flertalet remissinstanser delar dock utredningens grundläggande syn att någon form av begränsning behövs såvitt gäller rätten till handel för egen räkning. Från flera håll påpekas emellertid att de föreslagna beloppsgränserna är alltför schablonmässiga och snävt tilltagna. Enligt vissa remissinstanser finns det inte något skäl att införa begränsningar i rätten att handla för egen räkning.

Bankinspektionen tillstyrker förslaget och framhåller bl. a. att de föreslagna reglerna utgör ett viktigt led i strävandena att begränsa de bankmässiga inslagen i fondkommissionärernas verksamhet. Den vidsträckta diskretio- nära prövningsrätt som formellt skulle tillkomma inspektionen kan väcka betänkligheter. Dessa minskas dock väsentligt av att utredningens motiv innehåller klara riktlinjer för tillståndsgivning. Dessa riktlinjer är i huvudsak väl avvägda. I den mån fondkommissionärens värdepappersomsättning skall läggas till grund för tillståndsgivningen bör dock omsättningen i kommis- sionsverksamheten och inte den totala värdepappersomsättningen vara avgörande eftersom denna omsättning kan påverkas genom egna affärer. Inspektionen påpekar också att handeln med små poster i sådana aktier som finns i lager bör fungera så. att affärerna avslutas direkt efter fast prislista. baserad på senast kända börskurs. och att kunden betalar en avgift för transaktionen. Även kommerskollegium, riksbanles/irllmäkrige och PK -banken ansluter sig i princip till utredningens förslag. PK-banken förordar dock att beloppsgränserna anknyts till basbeloppet.

I fråga om de föreslagna beloppsgränserna invänder flera remissinstanser att de är alltför schablonmässiga och snävt tilltagna.

Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att den beloppsmässiga begräns- ningen kan innebära en ojämn fördelning bland fondkommissionärerna med hänsyn till verksamhetens omfattning. En begränsning i förhållande till omsättningen skulle därför vara en mer normal fördelningsgrund. Det kan vara befogat att i vart fall övergångsvis godta ett relativt begränsat handel- slager så att verkningarna kan överblickas. Å andra sidan bör kanske de föreslagna övergångstiderna något förlängas.

Prop. l978/79:9 73

Länsstyrelsen [ (läte/Jutas och Bil/IMS" lätt finner det redan med tanke på penningvärdets snabba förändringar knappast rationellt att fixera belopps- gränser i lagen. Kursförändringar gör att det kan sättas i fråga om det är lämpligt att bygga på anskaffningsvärdena. Det förtjänar också att diskuteras om inte beloppsgränserna är alltför låga för att man skall kunna nå de angivna syftena med handeln för egen räkning. Den metod utredningen har valt och som i princip skär alla fondkommissionärer över en kam synes alltför schablonmässig. Frågan skulle kunna lösas på det sättet att bankinspektionen årligen bestämmer det tillåtna innehavet för egen räkning till en procentuell andel av fondkommissionärens totala omsättning av berörda värdepapper under närmast föregående kalenderår. beräknad som sammanlagda beloppet av köpeskillingarna. För att en sådan regel inte skall gynna de större fondkommissionärerna på de mindres bekostnad bör den kompletteras med en bestämmelse som ger varje fondkommissionär, oberoende av omsättning, rätt att inneha värdepapper till visst värde, t. ex. två milj. kr. Bankinspek- tionen skulle inte bli bunden att tillämpa samma procentandel av omsätt- ningen på alla fondkommissionärer.

Även styrelsen/örStock/1alnts/Onc/böts anser att man bör undvika absoluta tal, som till följd av penningvärdeutvecklingen snart kan bli otidsenliga. Börsstyrelsen förordar därför en regel som begränsar fondkommissionärens aktievärden till att motsvara högst viss andel av kommissionärens handel i kommission i aktievärden under närmast föregående kalenderår. Huvudre- geln bör kompletteras med en bestämmelse som säger att kommissionären dock alltid skall ha rätt att förvärva aktievärden till ett belopp ej understi- gande två milj. kr.

RR V. Föreningen Auktoriserade revisorer, S vettska bankföreningen, Svenska hände/skammar/örbundet och Svenska sparbanks/öreningen anför liknande synpunktersåvitt gäller konstruktionen av de föreslagna reglerna. Sparbanks- föreningen framhåller att uppdelningen av totalramen i två delbelopp är olycklig. eftersom svårigheter kan uppstå att klart särskilja de båda inneha- ven. Sparbanksföreningen föreslår att i stället en generell högsta ram anges. Bankföreningen påpekar att i motiven uttalas att bank eller fondkommis- sionsfirma, som söker dispens att förvärva aktier i syfte att nå rationalise- ringseffekter inom handeln med små värdepappersposter, skall kunna "påvisa" rationaliseringar och kostnadsbesparingar. Enligt bankföreningen bör det räcka att banken i dispensärendet gör sådana effekter sannolika.

Skånes handelskammare finner det uppenbart att de föreslagna belopps- gränserna är otillräckliga för att de syften som ligger bakom rätten att handla för egen räkning skall kunna tillgodoses. Handelskammaren befarar att egenhandeln i första hand kommer att utnyttjas för handel med stora poster. Övriga syften kommer att motverkas. vilket blir till nackdel främst för de mindre aktiespararna. Därtill kommer att flera fondkommissionärer kommer att få betydande lönsamhetsproblem. om förslaget genomförs. Det tillåtna

Prop. 1978/79z9 74

innehavet bör årligen bestämmas till en procentuell andel av fondkommis— sionärens totala omsättning av berörda värdepapper under närmast föregå- ende kalenderår, beräknad som sammanlagda beloppet av köpeskillingarna. Regeln bör kompletteras med en bestämmelse som ger varje fondkommis- sionär, oberoende av omsättning, rätt att inneha värdepapper till ett värde av högst fem milj. kr. En sådan minimiregel fyller bl.a. den funktionen att effekten av en tillfällig kraftig nedgång i omsättningen motverkas. Av motsvarande skäl bör huvudregeln också kompletteras med en regel som maximerar tillåtet innehav till förslagsvis — tjugo milj. kr. Med hänsyn till riskaspekter och för att förhindra att en fondkommissionär agerar som bulvan i samband med övenagande av aktiemajoriteten i börsnoterade företag bör fondkommissionär ha rätt inneha förslagsvis högst fem procent av aktieka- pitalet i ett och samma börsnoterade bolag.

Direkt kritiska mot förslaget är kammarrätten iStoz-kltolm, NO. fondkom-

tnissimtslit'tnorna, SAF och S]. Stockholms ltant'felskatntnare och Sveriges aktiesparares l'ikS/Öl'bllm'l. Dessa instanser anser att någon begränsning i rätten att handla för egen räkning ej alls bör införas. [ den mån någon gräns skall fastställas bör den i vart fall sättas betydligt högre än vad utredningen har föreslagit.

Kammarrätten i Stockholm framhåller att utredningen ej har påvisat att den nu gällande rätten för fondkommissionärer att handla för egen räkning skulle ha missbrukats. Ej heller har utredningen gjort någon undersökning som belyser riskerna för sådant missbruk. Det saknas också tillräcklig utredning till grund för de föreslagna beloppsmässiga ramarna.

NO framför liknande synpunkter och framhåller att utredningens syfte bör kunna nås utan förbud med hjälp av de befogenheter, som den föreslagna lagstiftningen ger bankinspektionen, till undersökningar och stävjanden av missbruk i olika avseenden. Även SAF och SI pekar på bankinspektionens tillsynsmöjligheter och framhåller att förslaget kan leda till att en ökande del av värdepappershandeln kanaliseras genom bankerna. Därmed skulle målsättningen om en utjämning av konkurrensvillkoren mellan banker och fondkommissionsfirmor förfalla. Mot bakgrund härav och med hänsyn till de kapitaltäckningsregler som för närvarande och framgent tillämpas avstyrks förslaget.

Stockho/ms handelskammare anser att kapitaltäckningsreglerna i och för sig torde vara tillräckliga för att åstadkomma den önskvärda begränsningen av egenhandeln. De föreslagna begränsningarna i aktieförvärvsrätten kan få betydande negativa verkningar för fondkommissionsfirmorna.

Fandkommissions/innarna anser det helt orealistiskt att i egenhandeln se någon källa till intressekonflikter av annat slag än andra intressekonflikter inom kommissionshandeln. Det är därför meningslöst att begränsa egenhan- deln på det sätt utredningen har föreslagit. Kvantitativa begränsningar av detta slag eliminerar inte på något sätt intressekonflikter. De slår dessutom

Prop. l978/79:9 75

mycket ojämnt. Än värre är det om dessa kvantitativa begränsningar skall modifieras genom en på diskretionära grunder utövad dispensgivning. En dylik dispensbefogenhet lämnar utrymme för godtycke eller misstanke om godtycke. Egenhandeln har även enligt utredningen mycket starka positiva effekter, särskilt på en så liten fondbörs som den svenska. Egenhandeln gör fondbörsen likvid och bidrar åtminstone i någon mån till att utjämna kursdifferenser. Så länge skattelagstiftningen inte erbjuder någon annan form för avsättning av reserver till företagets konsolidering än lagerköp är det viktigt att denna möjlighet behålls. Firmorna avstyrker all begränsning av handeln för egen räkning i värdepapper.

Fondkommissionsfirmorna anför vidare att såväl inbördes affärer som egenhandel och närståendes affärer ger upphov till intressekonflikter eller misstanke om intressekonflikter. Ett medel att motverka detta är den i lag föreskrivna anmälningsskyldigheten för självinträde. Utredningen har dock inte särskilt uppmärksammat problematiken i samband därmed. Eftersom ett flertal köporder och säljorder en och samma dag leder till avslut i samma värdepapper. varav en del kan avse egna affärer, kan det bli omöjligt att avgöra till vilken affa'r självinträdet hänför sig. Rationaliseringsbehovet kräver att uppdragen bland banker och fondkommissionärsfirmor hanteras i klump. Firmorna föreslår att bestämmelserna i detta hänseende mjukas upp så att anmälan om självinträde inte behöver ske annat än i sådana fall då detta kan iakttas utan olägenhet. Om fondkommissionären t. ex. redan vid orderns mottagande är på det klara med att han avser att självinträda i affären, skall han uppge detta för kunden. Firmorna finner det även från deras synpunkt angeläget att någon utomstående myndighet får möjlighet till insyn i det sätt på vilket fondkommissionär handlägger kundernas uppdrag. Firmorna föreslår den ordningen att anmälan mot fondkommissionär beträffande missförhållanden i utförandet av kundens uppdrag anmäls till bankinspek- tionen. Om inspektionen finner anledning uppta anmälan till behandling, skall den kunna anhängiggöra ärendet hos fondbörsstyrelsen eller ett utskott av denna som utses för handläggning av dessa ärenden. [ sådant utskott bör, förutom juridisk expertis. ingå företrädare för såväl fondkommissionärerna som den aktieköpande allmänheten liksom för börsen själv (börschefen).

Utredningens förslag att komplettera begränsningarna i fråga om fond- kommissionärernas aktieinnehav med motsvarande b e g rä n s nin g a r fö r företag som har större ägarintressen i en fondkommis- s io n s fi r m a tillstyrks uttryckligen endast av bankinspektionen som efter att ha undersökt olika uppslag har funnit reglerna oundvikliga. inspektionen föreslår dock att den får rätt att utsträcka den generella övergångstiden med ytterligare två år redan vid "särskilda skäl" och inte efter den strängare- prövning som ligger i "synnerliga skäl", vilket utredningen har föreslagit.

Kommerskollegium, NO. Föreningen Auktorisetade revisorer, styrelsen för

Prop. l978/79:9 76

Stockholms _fflllt'lbölih'. .lflll(”(omnIiSS/tln.?fil'lnm'lla, Skånes llande/skanttnare, Stockho/ms han(le/skatntnrtre. Svenska ltande/skamntar/örbttttdet, SAF och SI är däremot kritiska till förslaget. Skånes handelskammare framhåller att förslaget motverkar företag, som med hänsyn till sin egen verksamhetsm- riktning och sina kapitalresurser i och för sig kan vara både intresserade och lämpliga att ingå som delägare i fondkommissionsfirmor. Därmed skulle en utveckling förhindras som från andra synpunkter måste betecknas som i hög grad önskvärd. Handelskammaren vill i stället förorda en regel att transak- tioner. som utförs på uppdrag avjuridisk person som äger en större andel av fondkommissionsfirman, skall anmälas till bankinspektionen, om inte transaktionen är av endast mindre omfattning. Eventuellt kan en sådan bestämmelse kompletteras med en föreskrift att sådana transaktioner i förhållande till tredje man skall likställas med självinträde. Därmed borde kunna förhindras att en inflytelserik ägare gynnas av fondkom missionären på andras bekostnad. Vad angår frågan vid vilken gräns ägarintresset är så stort att det motiverar tillämpning av en särregel anser handelskammaren att det finns skäl att bestämma gränsen så att negativa konsekvenseri görligaste mån undviks samtidigt som erfarenheter kan vinnas av hur en särregel i praktiken kommer att verka. Möt bakgrund härav vill handelskammaren förorda att gränsen sätts vid 50 procent.

KOH!l?l€l'.$'Å'0//L7_t-,'ifllll finner utredningens förslag väl drastiskt och hänvisar till vad Skånes handelskammare har anfört. Svenska handelskammar/ör- bundet framför liknande synpunkter. .S'tocklto/tns ltande/skatntnare anser att risken för intressekonflikter torde vara minimal med hänsyn till myndighe- ternas övervakningsmöjligheter. Däremot är det väsentligt att fondkommis- sionsfirmorna har stabila ägare. En sådan utveckling skulle dock motverkas av den föreslagna regeln.

NO och styrelsen./ör Stuck/to/tns/ondbiirs fi n ner att utred ningen ej har anfört några bärande skäl för de föreslagna reglerna. Härtill kommer enligt börsstyrelsen att det föreslagna olämplighetsrekvisitet som grund för till- ståndsåterkallelse synes innefatta tillräckligt skydd mot det presumtiva maktmissbruk som kan förmodas utgöra grunden för den föreslagna regeln.

Fondkatntttissimtsfirmm'na framhåller att den föreslagna regeln inte fyller någon funktion till kundernas skydd och att den kommer att få vittgående negativa konsekvenser för hela branschen.

Svenska bank/örenittgett påpekar att regeln i 54 ä' banklagen att bank inte får för egen räkning fö r v ä r v a fö rl a g 5 b e vis är föråldrad och att regeln bör upphävas åtminstone såvitt gäller förlagsbevis, som noteras på börsen och därmed har ett marknadsvärde. Så länge nuvarande regel i 54ä banklagen kvarstår, kan det dock vara följdriktigt att underkasta banks rätt att förvärva förlagsbevis särskild begränsning. Ett syfte med en banks rätt att förvärva förlagsbevis är att medverka till att material finns tillgängligt vid var tid för

Prop. 1978/79:9 77

dem som vill köpa eller sälja förlagsbevis. Förvärv av förlagsbevis i sådant syfte kan komma i fråga i sådan omfattning att en alltför stor delav de tänkta ramarna blir tagna i anspråk. Bankföreningen föreslår därför att bankerna ges rätt att efter medgivande från bankinspektionen förvärva förlagsbevis till det belopp som bankinspektionen fastställer för varje särskild bank. Detta belopp bör avvägas så att bankens medverkan för nyss angivna syfte kan nås och med beaktande av att konkurrensneutralitet gentemot fondkommissionsfir— morna bör finnas.

Styrelsen/("it- .S'toc'kltolms,l'ondbiirs framhåller att det sakligt sett knappast kan motiveras att, med utgångspunkt från banklagstiftningens föråldrade förbudsregel om förlagsbevis, göra åtskillnad mellan fondkommissionsbolags och bankinstituts rätt att disponera över ett handelslager av aktievärden. Detta lager bör för samtliga kategorier fondkommissionärer gälla samma slags värdepapper, nämligen aktier. emissionsbevis och andelar i aktiefon- der.

Utredningens förslag att fondkommissionsbolag inte skall få g a ra nte ra em i ss i o n e r har mött erinringar från flera remissinstanser. Siwe/sen för S tocklto/nts lo n dhörs. . jonr/kotntnissimts/irtnorna, Stockho/ins handelskammare, SAF och SI. Svenska hatide/skammar/ätitttna'et och Sveriges aktiesparares riksförbund avstyrker förslaget i sin helhet. Börsstyrelsen erinrar om att det är börsstyrelsen som ombesörjer den s. k. börsmognadsprövningen då aktier emitteras i syfte att skapa marknadsunderlag för aktiernas notering på fondbörsens A-lista. Det saknas därför skäl att förbjuda de privata fondkom- missionärerna att garantera dylika emissioner. Dessa kommissionärer har aldrig varit förhindrade att utfa'sta sådan garanti och några olägenheter har styrelsen veterligen hittills ej framkommit. Tillräckliga skäl kan därför ej anföras för att förvägra de privata fondkommissionärerna att garantera aktiecmissioner, där värdepapperen avses bli noterade på fondhandlareför- eningens kurslista för icke börsnoterade aktier.

Även Svenska handels/rammar/iirbttndet och Stockholms ltatitle/skatntttare påpekar att. såvitt de har erfarit, det inte har förekommit att kunder kommit till skada i samband med att fondkommissionsfirma har medverkat vid bolags börsintroduktion. Handelskammaren påpekar också att förslaget i denna del innebär ett avsteg från den utjämning av konkurrensvillkoren som utredningen allmänt säger sig förorda. SAF och Sl framför liknande synpunkter och framhåller att fondkommissionsfirmornas ekonomiska ställning regleras genom kapitaltäckningsregler med syfte att åstadkomma en för dessa firmor stabil ekonomisk ställning. Font/kommissiotts/irtnorna hävdar att om garantifunktionen vid emissioner skulle förbehållas någon typ av företag vore det snarare fondkommissionärsfirmorna och inte bankerna, eftersom bankerna i princip inte skall ta riskpositioner i aktier om sådant kan undvikas.

Prop. 1978/79:9 78

Kommerskollegium, NO. länsstyrelserna i Stockholms län och i Göteborgs och Bohus län samt Skånes handelskammare föreslår att fondkommissionsfir- morna -— på samma sätt som gäller för sparbanker och jordbrukskassor — skall kunna få tillstånd av bankinspektionen att garantera emissioner.

Skånes handelskammare påpekar att det är en strävan från den fondkom- missionär som medverkar vid introduktionen att introduktionskursen sätts lägre än den kurs marknaden kan väntas vara beredd att betala. Denna strävan hänger samman med en gemensam önskan hos fondkommissio- nären och de gamla aktieägarna att från början göra aktien populär på börsen. Enligt kammaren är risken för den som garanterar en emission relativt liten. Erfarenheten bekräftar vad nu har sagts. Självfallet utesluter detta inte att exempelvis vid ett mycket plötsligt kursfall på börsen en emission kan misslyckas och den garanterande fondkommissionären bli tvungen att själv förvärva ett betydande antal aktier. Att med utgångspunkt från en sådan situation helt förbjuda fondkommissionsfirmor att garantera emissioner är uttryck för en alltför långt driven försiktighet. Genom att i stället kräva tillstånd från bankinspektionen borde all rimlig försiktighet anses iakttagen. En sådan lösning öppnar möjlighet att beakta förhållandenai varje särskilt fall såsom fondkommissionsfirmans egna kapitalresurseri förhållande till emis- sionens storlek, fondkommissionsfirmans möjlighet att ställa komplette- rande säkerhet för garanti. Kommerskollegium hänvisar i sitt yttrande till vad Skånes handelskammare har anfört.

NO framhåller att de ekonomiska risker som den löper som garanterar en emission inte synes vara så stora att de motiverar ett totalt förbud för fondkommissionsfirmor att delta i sådant sammanhang. Bankinspektionens tillsyn borde vara tillräcklig. Tillsynen kan eventuellt kombineras med befogenhet för inspektionen att i individuella fall bestämma det högsta garantitagande som en fondkommissionär får ha. Länsstyrelsen iStockho/ms län framhåller att skyddet för allmänheten är väsentligt men att det kan sättas i fråga om inte de regler som gäller för sparbanker och jordbrukskassor bör införas också för fondkommissionsfirmorna. ] sådant fall bör dock införas en begränsningsregel beträffande på detta sätt förvärvade aktier. Länsstyrelsen i Götebotgs och Bohus lätt anför liknande synpunkter.

Utredningens förslag om förbud för innehavare av ledande befattning i fondkommissionsbolag eller i bank eller för befattningsha- vare som normalt har insyn i uppdragsgivares värdepappersaffärer att för egen räkning göra värdepappersaffärer annat än för långsiktig förmögenhets- förvaltning har fått ett i huvudsak positivt mottagande av remissinstan- serna.

Bankinspektionen ser med tillfredställelse att även andra kategorier än börsombud uppmärksammas i fråga om handel för egen räkning. inspek- tionen erinrar om att kreditjäv för befattningshavare numera enligt banklag- stiftningen inskränks till personer som intar en ledande befattning i bank och

Prop. 1978/79:9 79

utövar beslutanderätt i fråga om kreditgivningen. Det är angeläget att den föreslagna bestämmelsen i fondkommissionslagen skall gälla även den nyss nämnda kretsen kreditjäviga personer och inspektionen föreslår att detta fastslås. Kritik har anförts mot utredningens uppfattning att det kan finnas anledning att presumera att en aktieköpare. som har tagit kredit för förvärvet har gjort detta för annat än långsiktig förmögenhetsförvaltning. Inspektionen kan för sin del, mot bakgrund av sina erfarenheter, stödja utredningens uppfattning, särskilt när fråga är om större krediter. Som andra presumtioner kan den motbevisas. Så kan ske t.ex. genom att man visar en plan för värdepappersportföljens förvaltning. Innehav, som är långvarigare eller är avsedda att vara långvarigare än två år, får i allmänhet betecknas som långsiktiga. Med hänsyn till den utveckling som har ägt rum beträffande premieobligationer, i synnerhet där kredit tas för köpen, anser inspektionen att även obligationer bör omfattas av begränsningarna.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län sätter i fråga om den aktuella bestämmelsen av administrativa skäl bör omfatta smärre transaktioner. Sveriges aktiesparares riksförbund anser de föreslagna reglerna självklara för att allmänhetens förtroende för fondkommissionärerna skall kunna upprätt- hållas.

Styrelsen/ör Stockholmsjondbörs framhåller att avfattningen av lagtexten får till följd att alla innehavare av ledande befattning i bank. t. ex. chefen för kreditavdelning eller statistisk avdelning, omfattas av de föreslagna restrik- tionerna. Börsstyrelsen föreslår att lagtexten ändras så att endast de som i kreditinstituten är innehavare av ledande ställning. varmed följer insyn i uppdragsgivares affärer i värdepapper, blir underställda restriktionerna. Svenska bankföreningen framför liknande synpunkter. Bankföreningen vänder sig också mot utredningens uppfattning att. om aktieköparen har upptagit kredit för förvärvet, det finns anledning att presumera att detta har skett för annat än för långsiktig förmögenhetsförvaltning, i synnerhet i de fall då det är fråga om stora krediter. En rättstillämpning enligt detta uttalande skulle komma mycket nära ett förbud för de berörda personerna att finansiera värdepappersaffärer med kredit. Enligt bankföreningen saknas det fog för en sådan ordning.

Svenska bankmannaförbundet anför att i och för sig önskvärd kontroll över privata börsaffärer inte får leda till en lagstiftning. vars konsekvenser är svåra att överblicka av den som är föremål för kontrollen. Utredningens utgångs- punkt att en försäljning som sker inom två år från förvärvet kan presumeras vara annat än långsiktig förmögenhetsförvaltning anser förbundet felaktig. Om en tidsgräns måste sättas, bör den vara högst sex månader. Bankman- naförbundet föreslår i stället samma regler som gäller för börsombud. Avgränsningen av affärer som är något annat än en långsiktig förmögenhets- förvaltning bör göras genom att berörda tjänstemän inte får handla för mer än ett visst belopp årligen. Detta kan relateras till vederbörandes förmögenhet

Prop. 1978/79:9 80

enligt årets deklaration. Det är inte tillfredsställande definierat vilka katego- rier som bör vidkännas begränsningar i sin rätt att handla för egen räkning. Med "befattningshavare som normalt har insyn i uppdragsgivares affärer i värdepapper" skulle man kunna i vissa fall inbegripa kontorsföreståndare på bankernas avdelningskontor, vilket knappast kan ha varit avsikten med de föreslagna bestämmelserna. Utredningens förslag innebär en stor risk att tillämpningen inte blir likartad mellan olika banker och fondkommissionärer. ! fråga om anmälningsskyldigheten inte endast av befattningshavarens egna utan även av familjemedlemmars affärer ifrågasätts om detta är nödvändigt. l den mån anmälningsskyldigheten för närstående skall behållas talar detta för att krympa kretsen av befattningshavare som avses.

Skånes handelskammare ansluter sig helt till utredningens uppfattning att bestämmelser bör införas i syfte att kontrollera att vissa befattningshavare med speciellt god insikt i marknadsförhållandena inte utnyttjar sina kunskapertill kortsiktiga affärer på börsen. Det är uppenbartatt den insikt här aktuella befattningshavare besitter inte har något värde på längre sikt än högst ett år. En anmälningsplikt för berörda befattningshavare skulle vara tillräcklig för att förhindra missbruk och stärka allmänhetens förtroende för fondkommissionärerna. Oberoende av hur bestämmelserna slutligen utformas bör de av administrativa skäl ej omfatta mindre transaktioner.

Fondkommissionsfirmorna anför sammanfattningsvis att utredningen har uppställt en rad formella, i vissa fall tämligen långtgående restriktioner som försvårar eller förhindrar en rad transaktioner. utan att uppdragstagarna har blivit nämnvärt hjälpta därmed. Vill fondkommissionär eller befattningsha- vare hos denne både banker och lirmor — med åsidosättande av en uppdragsgivares intressen gynna sig själv eller någon närstående återstår alltjämt ett stort antal transaktioner att förbjuda och reglera. Insyn och offentlighet är i dessa hänseenden det bästa och juridiskt sett riktigaste remediet. Firmorna föreslår därför att de föreslagna reglerna ersätts med föreskrifter om skyldighet att öppet redovisa affärer i värdepapper såväl sådana för lirmornas egen räkning som för vissa befattningshavares. däribland börsombuden. För att full klarhet skall föreligga beträffande uppgiftsskyldighetens omfång bör de befattningshavare som träffas därav linnas bestämt angivna. Även de värdepapper som omfattas av förbudet måste finnas angivna. Skyldigheten att redovisa dylika affärer kan förslagsvis fullgöras så att samtliga avräkningsnotor i dessa affärer hålls tillgängliga för uppdragsgivaren. Ur lagtexten bör utmönstras de regler som begränsar en befattningshavares aktieaffärer till s.k. långsiktig lörmögenhetsförvaltning. De dubiösa presumtioner härför som utredningen har uppställt bör utgå.

Sveriges/inansanalvtikersjörening ställer sig bakom utredningens motiv för en begränsning av närståendes handel med värdepapper. Däremot vänder sig föreningen mot det sätt på vilket detta har kommit till uttryck i förslaget. Det är ologiskt att presumera missbruk av överblick över orderläge och insikt i marknadssituationen bara för att ett innehav av ett värdepapper underskrider

Prop. 1978/79:9 8|

två år eller baseras på kredit. Dylikt missbruk kan lika gärna förekomma i samband med förvärv eller försäljning av värdepapper som har innehafts under en period överstigande två år samt i de fall då ingen kredit lämnas i samband med förvärvet. De föreslagna presumtionsreglerna i kommenta- rerna till lagen bör utgå. Vad avser krediter som lämnas i samband med aktieförvärv är det tillräckligt om man i propositionen påpekar att krediterna skall ligga inom aktuella belåningsvärden. I utredningen sägs inte om begränsningen av närståendes handel med värdepapper även skall avse utländska värdepapper. En dylik begränsning är helt onödig, eftersom en befattningshavare i ett svenskt fondkommissionsbolag i praktiken inte torde kunna bereda sig egen vinning vid handel i utländska värdepapper genom överblick över orderläget och insikt i marknadssituationen.

Hänvisningar till S2-3-3

3.3.4. Andra verksamhetsgrenar

Utredningens förslag om vilka verksamhetsgrenar som skall vara tillåtna för ett fondkommissionsbolag och hur inlåningen skall organiseras harfått ett blandat mottagande av remissinstanserna.

Bankinspektionen, RÅ. riksbanks/itllmäktige och styrelsen för Stockholms fondbörs är i huvudsak positiva till förslagen. Bankinspektionen konstaterar att några av de största enskilda fondkommissionsfirmorna under senare år har fått så starka inslag av bankirverksamhet i sin rörelse att kommissions- handeln med värdepapper, trots att även den har utvecklats starkt, har trätt i viss mån i bakgrunden. De har blivit jämförliga med engelska merchant banks. Utredningens förslag innebär att kommissionshandeln med värde- papper för kunders räkning skall dominera rörelsen även om vissa inslag av bankirVerksamhet skall tillåtas också i framtiden. Bankinspektionen delar utredningens uppfattning. Det är i hög grad tveksamt om penninginstitut av typen merchant banks har någon uppgift att fylla i vårt ekonomiska liv vid sidan av de institutstyper som redan finns. Om sådana institut anses önskvärda. bör det skapas en lagstiftning speciellt för dem. Inspektionen kan därför i princip tillstyrka de regler som utredningen föreslår.

Även riksbanks/ii/Imäktige delar utredningens åsikt att fondkommissions- bolagens kreditgivning inte skall ha sådan omfattning att de får karaktären av kreditinstitut. De föreslagna reglerna om att kredit får lämnas endast för att underlätta handeln i kommission och mot säkerhet av börsnoterade aktier bör på ett tillfredsställande sätt begränsa bolagens kreditgivningsmöjligheter. Fullmäktige har mot bakgrund av den föreslagna begränsningen av möjlig- heterna att lämna kredit ej heller något att invända mot vad utredningen har anfört om den externa finansieringen.

Kammarrätten i Stockholm är kritisk mot utredningens förslag att det bortsett från vissa närmare angivna fall — skall krävas särskilt tillstånd för att fondkOmmissionsbolag skall få bedriva verksamhet som står i samband med

6 Riksdagen 1978/79. [ saml. Nr 9

Prop. 1978/79:9 . 82

kommissionshandeln. Kammarrätten erinrar om att i banklagcns reglering av företagens verksamhetsgrenar — utöver in- och utlåning — endast har intagits ett krav på att annan verksamhet skall stå i samband med den angivna huvudsakliga verksamheten. I fråga om fondkommissionsrörelse är nyss- nämnda krav på samband i sak väl motiverat. Ett sådant samband är också förhållandevis lätt att fastställa. En särskild tillståndsprövning skulle i praktiken i huvudsak grundas på behovet att närmare klarlägga förekomsten av ”särskilda skäl". om vars innebörd varken lagtexten eller utredningen ger något besked. Det i sak väsentliga är att fondkommissionsbolag inte får bedriva annan verksamhet än sådan som har samband med kommissions- handeln. Om det i konkreta fall skulle visa sig att missförhållanden förekommer i exempelvis konsultrörelse eller låneförmedlingsrörelse, som drivs i samband med kommissionshandel, kan bankinspektionen enligt förslaget för viss tid eller tills vidare förbjuda bolaget att utöva sådan annan verksamhet.

Flera remissinstanser är kritiska mot utredningens förslag att fondkom- missionsbolag endast skall få ägna sig åt sådana verksamhetsgrenar som har samband med kommissionshandeln. Hit hör länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lätt. Ifond/rommissions/irmorna. Skånes handelskammare, Stockholms handelskammare. Svenska hande/skammar/örbundet, SAF och Sl samt Sveriges aktiesparares riksförbund.

Dessa remissinstanser framhåller bl. a. att en inskränkning av verksam- heten sannolikt leder till att vissa fondkommissionsfirmor finner andra verksamhetsgrenar intressantare och nedlägger sin fondkommissionshandel. Detta skulle otvivelaktigt leda till en sämre effektivitet och konkurrens på aktiemarknaden. Bl. a. SAF och SI framhåller att den tillsyn som fondkom- missionsfirmorna är underkastade bör vara en tillräcklig garanti för att firmorna inte missbrukar sin ställning i avseende på kommissionshan- deln.

Fondkommissions/irmorna framhåller att ett stort antal av firmorna vid sidan av fondkommissionsrörelsen driver även annan verksamhet direkt i företaget eller i något närstående företag. Denna verksamhet är ofta av stor betydelse för den totala verksamhetens lönsamhet och därmed också för fondkommissionsfirmans stabilitet. Enligt firmorna är också kreditgivning, kreditförmedling, växeldiskontering. rembursverksamhet, factoring eller förvaltning av aktiefonder sådan verksamhet som med fördel kan kombi- neras med fondkommission och som därför inte bör förbjudas. De av utredningen föreslagna begränsningarna hotar allvarligt firmornas fortsatta existens och naturliga utvecklingsmöjlighcter och avstyrks därför av firmorna.

Vad utredningen har anfört om fondkommissionsbolags rätt till k reditgiv n i ng har mera ingående behandlats endast av_/'ondkommis- sionsfirmorna, som är starkt kritiska mot utredningens ställningstagande.

Prop. l978/79:9 83

Såvitt gäller blancokrediter har negativ kritik också riktats mot förslaget av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Skånes handelskammare. Utredningens förslag om enhandskrediter har uttryckligen tillstyrkts av bankinspektionen, medan styrelsen för Stockholms join/börs och Skånes handelskammare har anslutit sig till ledamoten Langenskiölds reservation att man i enhandskrediter för enskilda fondkommissionärer inte skall räkna in krediter mot säkerhet inom aktiernas belåningsvärde.

FOI](Ikon)miss/()IIS/ll'mm'lid anser att utredningen har förlorat ur sikte utgångspunkten för sin reglering av verksamheten, nämligen att trygga uppdragsgivarnas intresse och egendom. Firmorna kan inte finna någon anledning, varför deras kreditgivning skulle begränsas till vissa bestämda ändamål. Därvid förutsätts att firmorna finansierar denna kreditgivning genom annan inlåning än sådan som endast får förekomma i bankrörelse och att uppdragsgivarnas intresse och egendom vederbörligen säkerställs. Det förra intresset tillgodoses genom att firmorna inte har kontoinlåning för andra än värdepapperskunderna. Det senare intresset beaktas genom att uppdrags- givarnas värdepapper och medel hålls avskilda såsom egendom till vilken separationsrätt föreligger. Även om begränsningar med avseende på ända- målet för firmornas kreditgivning införs, är det svårt att inse att begräns- ningar behöver uppställas beträffande det slag av säkerhet som får mottagas. Säkerhetssynpunkterna skall dominera och dessa bör baseras på af färsmäs- siga överväganden och inte på därifrån avvikande formella kriterier.

Fondkommissionsfirmorna kan inte heller acceptera att de förbjuds att lämna blancokrediter, medan detta i viss utsträckning är tillåtet för bankerna. Det förefaller vidare orimligt att ett aktiebolag inte skulle äga använda ens sitt eget aktiekapital till utlåning enligt sin egen bedömning utan vara nödsakad att följa mera formella kn'terier.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Skånes handelskammare pekar på att, för att en effektiv notariatverksamhet skall möjliggöras, fondkom- missionsfirmorna bör ges tillstånd att lämna en notariatkund en blancokredit som står i relation till den förmögenhet som firman förvaltar för kundens räkning.

Utredningens förslag om enhandskrediter anser_londkommissionsfirmorna affärsmässigtorealistiskt. I den mån en kredit är säkrad genom pant som är tillfredsställande såväl från värde- som likviditetssynpunkt kan det inte föreligga någon anledning att uppställa särskilda begränsningar därför att den befinner sig på en hand. Däremot kan firmorna acceptera att för sådana delar av en kredit som inte är täckta av tillfredsställande säkerhet, begränsningar upprätthålls såväl för varje särskild kredittagare som för den totala kredit— givningen av detta slag. Firmorna har inte något att erinra mot en bestämmelse att fondkommissionsbolag skall ägna särskild uppmärksamhet åt att kredit ej lämnas till samma kredittagare eller till kredittagare som är förbundna med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap i sådan

Prop. l978/79:9 84

omfattning att fara kan uppkomma för fondkommissionsbolagets solvens. Firmorna framhåller att varje kreditvärdighetsbedömning måste vara baserad på verkliga förhållanden och inte på enbart formella kriterier som släktskap eller koncernförhållande.

Bankinspektionen bekräftar att flertalet fondkommissionsfirmors verk- samhet främst är inriktad på en kundkrets som ofta omsätter sina värde- papper på kort sikt. Fondkommissionsfirmornas kreditgivning är också i hög grad inriktad på dessa personer. Eftersom de krediter som beviljas kan vara betydande, kan de utgöra problem både för fondkommissionsfirmornas säkerhet och för kursbildningen. Det är därför viktigt att jämförelsevis stränga begränsningar gäller i fråga om möjligheterna att lämna stora krediter till en och samma låntagare. Utredningens förslag är från dessa utgångs— punkter närmast generöst. Inspektionen kan dock godta att det får tjäna som utgångspunkt för praxis.

Fondkommissionsnrmorna är kritiska mot vad utredningen har anfört angående fondkommissionsfirmas förhållande till 5. k. investeringskonsul- ter, vilka använder sig av firmans tjänster. Firmorna frågar sig vad det innebär som utredningen har uttalat att en fondkommissionsfirma bör känna ett särskilt stort ansvar, om den observerar att en investeringskonsult med benägenhet för spekulativa affärer handlar inte bara för sina kunders utan även i sitt eget intresse. Firmorna varken kan eller vill åta sig någon polisiär verksamhet i förhållande till sina uppdragsgivare för att övervaka att firmans uppdragsgivare tillvaratar sina uppdragsgivares intressen. Om en fondkom- missionär upptäcker något irreguljärt hos en investeringskonsult, som anlitar fondkommissionärens tjänster, ligger det i dennes intresse att tillse att kunderna inte associerar hans företag med investeringskonsulten. Att däremot ålägga firmorna någon övervaknings- eller undersökningsplikt i detta hänseende, vars åsidosättande kan ge anledning till anmärkning från tillsynsmyndighetens sida, finner firmorna orimligt.

Bankinspektionen uppmärksammar utredningens uttalande att en fond— kommissionsfirma som ger kredit för spekulation i aktier inte bör få förbehålla sig andel i den eventuella vinst som kredittagare gör på aktieaffä- ren, om därmed firmans gräns för handel för egen räkning överskrids. Inspektionen anser att en sålunda utformad regel är mindre lämplig. En av det allmänna auktoriserad och övervakad penninginstitution bör, vare sig fråga är om bank eller fondkommissionär. över huvudtaget inte få förbehålla sig andel i vinst vid kreditgivning eller på annans aktieaffär. Ersättning för kredit skall uttas genom ränta och sådana avgifter som är avsedda att täcka kreditgivarens direkta kostnader. För tjänster i samband med aktieaffärer skall ersättning uttas efter generell, på förhand fastställd taxa. .

Vad utredningen haranförti fråga om värdepappersförvari ngen och placeringsrådgivningensamt i fråga om utlandsrörelsen har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Prop. l978/79:9 85

Fondkommissions/irmorna är starkt kritiska till utredningens förslag att begränsa fondkommissionsfirmornas möjlighet till e x te rn fi n a n s i e- ri n g och befarar att dessa begränsningar på ett helt avgörande sätt kommer att äventyra firmornas lönsamhet och fortbcstånd. Utredningens utgångs- punkt att en fondkommissionsfirma inte bör ägna sig åt annat än kommis- sionshandel är enligt firmorna etableringsfientlig och konkurrensfientlig. Utgångspunkten bör vara kundernas, framför allt uppdragsgivarnas, krav på säkerhet. Firmorna accepterar dock att inlåning på konto till firmorna inte skall få förekomma annat än i samband med värdepappershandeln. Det är inte meningen att i det hänseendet etablera någon med bankerna konkurre- rande verksamhet fri från vissa av de restriktioner som bankerna är underkastade beträffande inlåningsräkning från allmänheten. Firmorna accepterar att medel som firmorna i kommissionshandeln mottar för uppdragsgivares räkning skall — om annat ej överenskoms — hållas åtskilda genom insättning på särskild räkning hos bank eller säkerställas på annat sätt. Firmorna motsätter sig emellertid att hinder mot firmornas reversupplåning uppställs och kan inte inse varför de som önskar lämna lån till firmorna i fullt medvetande om det ändamål för vilket upplåningen sker. nämligen finan- siering av fondkommissionärens låne- och värdepappersrörelse, skall hindras därifrån.

Fondkommissionsfirmorna sätter i fråga vad det tjänar till att, som utredningen föreslår. införa begränsningar beträffande de ändamål för vilket kundkontot får användas. Utredningen kan inte gärna mena att kontoha- varen inte skulle få göra ett uttag på kontot utan att för fondkommissions- firman redovisa det ändamål för vilket han avser att använda pengarna. Det kan då inte heller vara någon mening med att, som utredningen synes avse, förbjuda firman att verkställa periodiskt återkommande utbetalningar som skatter och dylikt. Utredningen föreslår visserligen inte någon författnings- text om dessa i motiven annonserade begränsningar, utan menar att detta kan regleras genom av bankinspektionen utfärdade föreskrifter om hur avtalen mellan kontokund och firma skall vara utformade. Firmorna kan inte acceptera godtyckliga begränsningar i kundens rätt att förfoga över kontot begränsningar som diskriminerar firmorna ijämförelse med vad som gäller för notariatförvaltning hos bank. Firmorna anser vidare att dylika begräns- ningar inte kan meddelas av bankinspektionen utan uttryckligt stöd i lag.

Fondkommissionsfirmorna framhåller vidare att firmorna som tidigare har anmärkts inte har funnit några bärande skäl att begränsa firmornas verk- samhet till kommissionsrörelse och med denna omedelbart förbunden kreditgivning eller att förbjuda firmorna att förvärva annat än vissa slag av tillgångar. Särskilt allvarliga konsekvenser uppkommer om sådana begräns- ningar utsträcks till att omfatta även närstående företag. Firmorna kan inte heller inse att en sådan utvidgning av verksamhetsförbudet skulle vara erforderlig för att nå de mål utredningen säger sig eftersträva därmed. Bedrivs

Prop. 1978/ 79:9 86

verksamheten i form av ett helägt dotterbolag är eventuella förlustrisker i dotterbolaget begränsade till dettas egna kapital. Förlustriskerna är också eliminerade om verksamheten bedrivs i systerbolag eller moderbolag. Endast i det fall okontrollerad kreditgivning skulle förekomma från fondkommis- sionsbolaget till andra koncernbolag skulle några förlustrisker i fondkommis- sionsbolaget kunna uppstå. Däremot skulle sidoverksamheten i särskilda bolag tillåta den för fondkommissionsbolaget och koncernen i dess helhet så nödvändiga konsolideringen, om denna kunde ske i verksamhetsgrenar i sidobolagen.

Vad gäller u p p l ä n i n ge n accepterar firmorna att fondkommissions- firma ej får verkställa upplåning genom att utfärda för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar såsom obligationer och förlagsbevis. Däremot motsätter sig firmorna bestämt att denna begränsning, liksom andra begränsningar avseende fondkommissionsfirmor, utsträcks att gälla även moderbolag och. vilket är än värre, större aktieägare, dvs. juridisk person. som har större intresse i fondkommissionsfirman än l/5 av aktierna. En sådan begränsning leder till att åtskilliga företag, som annars är väl kvalificerade som ägare av aktier i fondkommissionsfirma och genom vilka firmorna skulle tillföras betydande stabilitet. blir diskvalificerade som ägare. Den föreslagna begränsningen är inte nödvändig för kundernas trygghet. Upplåningen företas av ett fristående företag, som drabbas av eventuella förluster.

Såvitt gäller den föreslagna begränsningen för företag som har större ägarintressen i ett fondkommissionsbolag framförs, som har framgått under avsnitt 2.3.3, liknande synpunkter också av andra remissinstanser, däribland SAF och Sl samt Svenska llande/skammar/örbundel. Svenska bankföreningen framhåller att förslaget innebär att ett börsnoterat företag kan komma att drabbas av förbudet mot att utfärda för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar. Enligt bankföreningen föreligger det inte någon risk för att ett sådant företag skulle emittera lån på kapitalmarknaden i syfte att tillföra ett fondkommissionsbolag valutan för lånet. Bankföreningen föreslår därför att förbudet inte bör gälla för andra än fondkommissionsbolag. I andra hand föreslås att en dispensregel införs för dessa företag.

Utredningens förslag om fondkommissionsbolags betal- nin gsbe red s k a p . dvs. att bolagen skall hålla en sådan beredskap som med hänsyn till rörelsens art och omfattning är tillfredsställande, lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Kammarrätten i Stockholm finner dock den föreslagna bestämmelsen om likviditet väl allmänt avfattad och anser det önskvärt att lagtexten på sätt som har skett i banklagarna ges en mera konkret avfattning.

Fondkommissionsfirmorna finner också förslaget om betalningsbered- skapen så väsentligt att det är lämpligt att detta kommer till uttryck i lagen. En tillfredsställande likviditet är lika väsentlig eller t.o.m. viktigare än en

Prop. l978/79:9 87

reglering av kapitaltäckningskraven. Firmorna anser det inte nödvändigt att likviditetskraven närmare anges i lagen. Däremot bör möjligen i lagen anges att kravet på likviditet skall bedömas enligt affärsmässiga grunder. Då utredningen uttalar att avista tillgångar bör vara lika stora som avista skulder synes kraven. bedömt från affärsmässiga grunder,ställas för högt. Om,såsom firmorna har föreslagit. det tillåts dem att göra Obeskattade avsättningar till konjunkturutjämningsfonder, kunde samtidigt till främjande av likviditeten föreskrivas att hälften av avsättningen inte utan särskilt medgivande från bankinspektionen fick disponeras för annat ändamål än placering i avista tillgångar. Firmorna anser vidare att utredningen även borde ha undersökt huruvida inte fondkommissionsbolag liksom bank kunde få tillgång till upplåning direkt i riksbanken. Fondkommissionsfirmorna är f.n. för sin upplåning i stor utsträckning hänvisade till affärsbankerna.

Utredningens förslag att behålla lagen med vissa bestämmelser om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper kommenteras av Svenska bankföreningen och fondkommissions/irmorna. Bankföreningen anför att i denna lag uppställs särskilda villkor för återbelåning av annan tillhöriga fondpapper. Om fondpapperen skall återbelånas separat, dvs. utan att även den lånefordran pantsätts för vilken aktierna är i första hand pantförskrivna, så måste en särskild överenskommelse därom träffas mellan den förste långivaren ofta en fondkommissionsfirma och aktiernas ägare. För närvarande gäller att denna överenskommelse skall avfattas skriftligen i en särskild handling, vari fondpapperen beskrivs så tydligt att de kan skiljas från andra och vidare skall det förfogande som avses noggrant anges. Enligt utredningens förslag skall de värdepapper förfogandet avser ej längre behöva specificeras i överenskommelsen. Därmed har ett krav borttagits, som har ansetts betungande att upprätthålla i praxis. Bankföreningen ser positivt på en sådan ändring.

Fondkommissionsfirmorna anfö'r att även med den ändring i lagens bestämmelser som utredningen föreslår. kommer återbelåning av kundernas värdepapper att medföra betydande administrativa olägenheter utan att nämnvärt öka kundernas trygghet. Utredningens huvudsakliga skäl för att behålla lagen Synes vara att den drabbar en vidare krets än enbart fondkommissionärer. Firmorna vill dra den slutsatsen att fondkommissions- firma som står under bankinspektionens tillsyn bör kunna undantas från lagens tillämpning. I stället kan föreskrivas att rätten att förfoga över annans värdepapper skall. liksom rätten att förfoga över uppdragsgivarnas medel, regleras genom särskilt avtal mellan kunden och lirman enligt formulär som på förhand har godkänts av bankinspektionen.

Hänvisningar till US23

Prop. 1978/79:9 88

2.3.5 Kapital/täckning

Utredningens förslag till kapitaltäckningsregler har fått ett blandat motta- gande av remissinstanserna. Samtliga instanser anser dock att kapitaltäck- ningsregler måste finnas och från flera håll understryks också att reglerna bör lagfästas. Några remissinstanser anser att banklagsutredningens förslag till kapitaltäckningsregler för bankinstituten bör avvaktas, innan lagregler införs för fondkommissionsfirmorna.

Bankinspektionen OChIfö./"Sökl'lllgSl/lS/K'kliOlle/l tillstyrker de av utredningen föreslagna reglerna. Bankinspektionen förordar dock att nuvarande regler bör gälla under en övergångstid av tre år. Även NO tillstyrker förslaget men påpekar att det kan få till effekt att fondkommissionsfirmornas konkurrens- förutsättningar försämras. Enligt NO är emellertid skälen för de skärpta kraven så tungt vägande att det inte finns anledning att rikta invändningar mot förslagen.

Styrelsen/örStockholmsfo/tdböi's sätteri fråga om man behöver gå längre än till att ge bankinspektionen ett bemyndigande att fixera kapitaltäckningskrav för de olika fondkommissionsbolagen inom ramen för vad solvenssyn- punkten kräver och med beaktande av vad som från den enskilda firmans aspekter är praktiskt genomförbart. En sådan bestämmelse är i vart fall försvarlig till dess banklagsutredningen har lämnat sitt förslag till kapital- täckningsregler för bankinstituten. Även RRV förordar att banklagsutred- ningens förslag avvaktas så att en önskvärd samordning kan tillvaratas i syfte att undvika icke önskvärda effekter.

SAF och Sl ställer sig tveksamma till den föreslagna skärpningen av kapitaltäckningskraven, eftersom den kan tänkas påverka vissa fondkom- missionsfirmors konkurrenskraft i negativ riktning samt försvåra en nyeta- blering inom branschen. Det finns skäl att behålla det i praxis utvecklade kapitaltäckningskravet. Sveriges aktiesparares riksförbund framhåller att en annan lösning än utredningens bör övervägas, om förslaget kan påverka de enskilda fondkommissionärernas konkurrenskraft negativt.

Föreningen Auktoriserade revisorer och Skånes handelskammare framför viss kritik mot utformningen av kapitaltäckningsreglerna. Enligt handels- kammaren bör i det egna kapitalet kunna inräknas sådan säkerhet i form av exempelvis bankgaranti eller borgen som har ställts av annan för fullgörandet av firmans förpliktelser. Föreningen pekar på att kapitaltäckningsreglerna skulle bli likvärdiga för alla företag, om den dolda reserven inräknades i eget kapital och kapitaltäckningen beräknades på bokförda värden före avdrag för eventuellt dold reserv.

Fondkommissionsfirmorna är starkt kritiska mot förslaget och finner det svårt att på någon enda punkt godta detta. Firmorna pekar på att de medel som uppdragsgivarna riskerar i en kommissionärs konkurs endast är förskottslikvider för värdepappersinköp och ännu icke redovisade likvider vid värdepappersförsäljningar. Om dessa medel hålls åtskilda på bankräk-

Prop. 1978/ 79:9 89

ning, föreligger inte heller för dessa medel någon risk för uppdragsgivarna. Risk för förlust löper därför endast reversborgenär och sådana uppdragsgivare som enligt särskilt avtal med kommissionären har överenskommit att låta medlen innestå i dennes rörelse. Om konventionella belåningskurser tillämpas torde kreditgivning mot säkerhet i aktier och andra värdepapper höra till den minst riskfyllda kreditgivningen. Däremot är firmans egna aktieplaceringar mera riskfyllda. De kapitaltäckningskrav som för närva- rande tillämpas har firmorna i stort sett kunnat anpassa sig efter. Utred- ningens förslag att endast beskattat kapital skall läggas till grund för beräkningen av kapitaltäckningen kan firmorna däremot inte godta. För att skydda bolagets borgenärer mot förl ustriskeri rörelsen är de dolda reserverna lika användbara som det beskattade kapitalet. För bolaget däremot krävs det minst ett dubbelt så stort rörelseresultat för att bilda en beskattad reserv som en obeskattad. Att låta förlusterna täckas av beskattat kapital i stället för av Obeskattade reserver leder till en halvering av de medel med vilka borgenä- rerna skall tillfredsställas. Vidare framhålls att om kapitaltäckningskraven icke skulle vara uppfyllda vid någon tidpunkt, detta inte får tas till intäkt för att dra in tillståndet. En brådstörtad anpassning till kapitaltäckningskraven kan motverka deras eget syfte och framkalla förlustbringande realisationer. Vad angårde skilda procenttal utredningen föreslår som täckningsgrad måste dessa återspegla en på kommersiella grunder verkställd riskbedömning. Firmorna accepterar att vanligen endast värdepapper som är noterade eller eljest föremål för omsättning på börs i Sverige eller utlandet bör komma i fråga som säkerhet. Firmorna kan dock inte inse varför annan bankmässig realsäkerhet ej skall kunna godtas. Firmorna föreslår att bankinspektionen i lag bemyndigas att efter förhandlingar med fondkommissionärerna fastställa kapitaltäckningskraven för varje särskilt slag av placeringar.

Fondkommissionsfirmorna tar i detta sammanhang också upp frågan om firmornas konsolidering och framhåller att det är nödvändigt att överväga lösningar som tillåter firmorna att konsolidera sig genom Obeskattade avsättningar. Särskilt vansklig kan situationen bli om en firma nödgas avveckla, exempelvis på grund av att tillståndet dras in helt eller för viss period. I mindre företag med färre än 50 anställda borde reservation få göras för åtminstone 6—12 månaders lönekostnader. Detta kan emellertid, åtmin- stone om firmorna förbjuds att bedriva annat slag av verksamhet, knappast anses tillräckligt, utan möjlighet bör öppnas för avsättning till särskilda konjunkturutjämningsfonder. Firmorna sätter vidare i fråga varför ett närstående företag skall omfattas av de föreslagna kapitaltäckningsreg- lerna.

I fråga om kapitaltäckningskravet kan ersättas av ett försäkringsskydd framhåller fiera remissinstanser att denna fråga bör närmare undersökas. NO anser att det vore värdefullt om en sådan lösning utreddes närmare i

Prop. l978/79:9 ()()

samarbete med försäkringsexpertis och instämmer i övrigt i vad som anförs i reservation av ledamoten Lindencrona. Styre/sett för Stockholmsfondbörs, fam/komiriissiorts/it'tnorna. Skånes llande/skammare. SAF och Sl anför liknande synpunkter.

Försökringsinspektionen anför att det förhållandet att antalet svenska fondkommissionsbolag är ringa i och för sig inte utesluter en försäkringslös- ning. Inspektionen delar emellertid utredningens mening att skyddet för fondkommissionsbolagens inlåningskunder bör åstadkommas genom att fondkommissionärerna åläggs att hålla ett tillräckligt stort eget kapital. Ett försäkringsalternativ, om det alls går att realisera med tanke på den svårighet det är att kvantifiera riskerna, torde bli en omständlig lösning. Angelägen- heten av att en seriös kreditprövning upprätthålls av fondkommissionsbo- lagen kräver att kreditförsäkringen förses med en ej obetydlig självrisk. Redan av detta följer att försäkringsåtagandet inte kan helt ersätta kraven på eget kapital.

Svenska försäkringsbolags riksförbund framhåller sammanfattningsvis att frågan om ett försäkringsalternativ kan vara ett reellt alternativ till de föreslagna kapitaltäckningsreglerna är svårbedömd. Kreditprövningen måste utan tvivel bli mycket ingående för att risken skall kunna kvantifieras och ansvaret bestämmas. Detta får till följd att villkoren, under vilka försäkringen kommer att gälla, kan bli snäva och svårbemästrade vid handläggningen både för den försäkrade och försäkringsgivaren. Uteslutet är måhända ej att man i likhet med den danska lagstiftningen på området kan föreskriva att kapitaltäckningsreglerna kompletteras med ett försäkringsskydd. I detta sammanhang kan även alternativet bankgaranti uppmärksammas. Liknande synpunkter anförs av Folksam.

.? . 3 . 6 Courtage

Utredningens förslag i fråga om courtage har mött kritik och föranlett delade meningar vid remissbehandlingen. Bankinspektionen. kommerskolle- gium och NO förordar i princip helt fri konkurrens såvitt gäller courtagesat- serna. Länsstyrelsen i Stockholms län. styrelsen _för Stockholms ,föndbörs, _f'ondkommissionsfirmorna, Skånes handelskammare. Svenska sparbanks/ör- eningen och Sveriges aktiesparares riksförbund anser däremot att nuvarande courtagereglering bör behållas. Handelskammarenför Örebro och Västman- lands län. Gotlands handelskammare. Stockholms handelskammare. SAF och SI samt Svenska bankföreningen hänvisar i sina yttranden till den av ledamöterna Grönqvist och Lindencrona avgivna reservationerna.

NO framhåller att man visserligen inte kan bortse från de av utredningen påtalade riskerna för prissamarbete men förhållandena på den aktuella marknaden skiljer sig inte på ett så avgörande sätt från många andra marknader med oligopolistisk konkurrens att en särskild högstprisreglering

Prop. l978/79:9 91

är befogad. Bankinspektionen skall enligt sin instruktion utöva tillsyn över bl.a. fondkommissionärer samt följa utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden i fråga om sådan företag- samhet över vilken inspektionen har tillsyn. Om bankinspektionen, i ett läge med fria courtagesatser. skulle påvisa att prissamarbete förekommer mellan fondkommissionärerna ger konkurrensbegränsningslagen NO och mark- nadsdomstolen möjlighet att ingripa härcmot. Dessa möjligheter att ingripa mot från allmän synpunkt skadlig prissamverkan bör vara fullt tillräckliga. När det gäller den av utredningen förordade högstprisregleringen finns en risk för att sådana av en myndighet fastställda högstpriser kommer att av företagen uppfattas som av samhället sanktionerade priser. Erfarenheterna talar för att ett sådant högstprissystem skapar en prisstelhet på denna "godkända" nivå.

NO anför vidare att ett särskilt problem föreligger när det gäller de beloppsmässigt små värdepappersaffärerna. Utredningen synes räkna med att bankerna, om prissättningen blev fri, skulle övergå till en mera kostnadsanpassad prissättning innebärande höjt courtage vid små affärer. I och för sig är det inte otroligt med en viss prisanpassning uppåt vid små affärer. Mot bakgrund av att bankerna bör ha ett visst intresse av att ta hand om de små transaktionerna, därför att dessa kan tillföra bankerna kunder i andra rörelsegrenar. har man dock knappast anledning att befara att bankerna skulle försöka ta ut oskäliga priser vid småaffärer. Vid omsättningsbeIOpp på omkring 1 000 kr. och högre torde småspararen knappast påverkas i någon högre grad av skillnaden mellan ett kostnadstäckande belopp och dagens minimicourtage, särskilt om man betänker att kostnaden är avdragsgill vid beskattningen av eventuell vinst på affären. Vill man underlätta för småsparare att placera pengar i aktier kan det också vara anledning att beakta att den service som fondkommissionären lämnar i samband med affären säkerligen är av stor betydelse. Mot denna bakgrund anser NO att någon författningsbestämmelse om minimicourtage inte erfordras.

Bankinspektionen och kommerskollegium framför liknande synpunkter som NO. Bankinspektionen föreslår dock att det införs en bestämmelse som gör det möjligt för inspektionen att ingripa med åtgärder, om det skulle behövas.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att med hänsyn till de väsentliga förändringar i olika hänseenden som utredningens förslag innebär bör det övervägas att under några år iaktta utvecklingen på området och först därefter ta ställning till courtagefrågan. Skånes handelskammare anför liknande synpunkter.

Svenska sparbariks/iii'eriingeri anför att svenska fondhandlare med den nuvarande courtageregleringen har arbetat under internationellt sett mycket låga courtagesatser. Detta har i sin tur tvingat mäklarföretagen att iaktta största möjliga effektivitet i verksamheten. Det kan knappast hävdas att det

Prop. l978/79:9 92

finns utrymme för ytterligare rationaliseringsinsatser som skulle möjliggöra en minskning av det nuvarande totala courtageuttaget. Följden av en fri prissättning skulle bli en ökad konkurrens om större institutionella affärer till pressade priser. Samtidigt skulle fondhandlarna tvingas att öka avgiftsuttaget i samband med mindre transaktioner för privatpersoner. Dessa transaktioner torde nu vara klart förlustbringande för fondkommissionärerna. Bortfaller möjligheterna att kompensera detta genom intäkter från den institutionella handeln måste resultatet bli att de mindre transaktionerna i högre grad måste bära sina egna kostnader. Detta torde bl. a. leda till betydande höjningar av minimicourtagen. En sådan utveckling vore olycklig inte minst mot bakgrund av de nuvarande strävandena att öka spridningen av aktieägandet i landet och härigenom underlätta det svenska näringslivets försörjning av riskvilligt kapital. Erfarenheterna från bl.a. Förenta staterna tyder också på att en fri konkurrens beträffande courtagesatser leder till minskad lönsamhet i branschen, vilket i sin tur medför att företag slås ut eller läggs ned. Sveriges aktiesparares riksförbund framför liknande synpunkter.

Fondkommissions/irmorna framhåller att courtagefrågan är den för frrmornas verksamhet och bestånd måhända viktigaste frågan som utred- ningen behandlar. Firmorna menar att den nuvarande ordningen i stort sett har fungerat tillfredsställande. [ likhet med ledamöterna Lindencrona. Grönqvist och Langenskiöld anser firmorna att utredningens majoritet har underskattat de negativa verkningarna som de föreslagna nya begränsning- arna avseende fondkommissionsfirmornas verksamhet kan få för deras lönsamhet. Skall firmorna därtill utsättas för en priskonkurrens på de större posterna från bankerna — för vilka kostnaderna för fond kommissionsrörelsen endast har marginell betydelse —blir situationen verkligt allvarlig. Man kan då motsc en ytterligare reducering av antalet fondkommissionsfirmor. Firmorna motsätter sig ingalunda konkurrens på området men konkurrensen skall inriktas på den service de olika fondkommissionsfirmorna kan tillhandahålla och inte på priset. Enligt en internationell jämförelse är courtagesatserna redan nu låga. Dessutom innebär rabatter för de största köparna att kostnaderna sannolikt vältras över på de små. Skall fältet öppnas för priskonkurrens bör denna i så fall ur konsumenternas synpunkt inriktas på de smärre posterna, där provisionen kan tänkas ha någon större betydelse för kunden.

Handelskammaren/ör Örebro och Västmanlands län, Gotlands handelskam- mare och Svenska handelskammar/örbundet ansluter sig utan närmare motivering till reservanternas ståndpunkt. Stockholms handelskammare instämmer helt i reservationen och förklarar att den förordar att nuvarande courtagereglering behålls.

Svenska bankföreningen anser i likhet med reservanterna att det saknas anledning upprätthålla en särskild prisreglering för fondkommissionärernas arbete i samband med värdepappersaffärer. Denna uppfattning grundar

Prop. l978/79:9 93

bankföreningen i huvudsak på samma skäl som dem reservanterna har anfört. Bankföreningen understryker det oriktiga i att bankerna skulle genom lagstiftning eller myndighets påbud föranledas att till ett förlustbringande courtage medverka vid små aktieaffärer. som dock är tjänster vilka bankerna ej kan utesluta ur sitt sortiment. Den tänkta courtageregleringen skulle dessutom, tillsammans med de föreslagna begränsningarna i fondkommis- sionsfirmornas rätt att bedriva rörelse, kunna i sådan grad minska dessa firmors lönsamhet. att en del av dem skulle falla bort som börsmedlemmar. Detta skulle vara till nackdel för fondbörsens funktion och en sådan utveckling bör icke riskeras. Även SAF och Sl ansluter sig till reservationen samt hänvisar i övrigt till bankföreningens yttrande.

2.3.7 Tillsyn m. m.

Utredningens förslag om statlig tillsyn över fondkommissionärerna med bankinspektionen som tillsynsmyndighet har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Fondkommissionsfirmorna är dock starkt kritiska till utredningens förslag i dessa frågor.

Bankinspektionen understryker att aktiespararna bör kunna göra anspråk på en offentlig tillsyn över värdepappersmarknaden, som är likvärdig med den som utövas i fråga om bank- och försäkringsrörelse. Utredningen har också visat fog för sina förslag att något skärpa samhällets reaktion mot företeelser som kan negativt påverka fondkommissionärernas vilja och förmåga att tillvarata sina kunders intressen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att en effektiv tillsyn är särskilt betydelsefull eftersom det är fråga om en marknad som i allt större omfattning tas i anspråk av en bred allmänhet med ofta ringa kunnande och erfarenhet på området.

Fondkommi55ions/irmorna delar utredningens uppfattning att tillsynsmyn- dighetens uppgift bör vara av övervakande och i efterhand kontrollerande karaktär. Det är emellertid angeläget att gränserna för tillsynsmyndighetens befogenheter anges klarare än som har skett. Firmorna konstaterar att utredningen i sina motiv har förutsatt att inspektionen skall kunna utfärda föreskrifter av olika slag, t.ex. beträffande likviditeten. Inspektionen har emellertid enligt lagförslaget endast i ytterst begränsad utsträckning fått befogenhet att meddela för firmorna bindande beslut. Detsamma gäller inspektionens möjligheter att förelägga vite. Firmorna finner förslaget oklart i statsrättsligt hänseende men också sakligt otillfredsställande.

Såvitt gäller utredningens förslag om tillsyn över närstående företag konstaterar firmorna att insyn i ett närstående företags dispositioner kan vara lika påkallad som insyn i fondkommissionsfirmans eller dess befattningsha- vares affärer. Den föreslagna påföljden. tillståndets återkallande, liksom kravet på att fondkommissionsfirman skall visa att av sambandet ej uppkommer några menliga verkningar för fondkommissionsfirman eller dess

Prop. l978/79:9 94

kunder, synes dock alltför vittgående. Det borde vara fullt tillräckligt att det närstående företaget åläggs uppgiftsskyldighet på samma sätt som utred- ningen har föreslagit beträffande vissa andra företag. Skulle därvid fram- komma något som fondkommissionsfirman eller dess befattningshavare kan lastas för. får på grundval därav ingripande ske mot denna.

Beträffande frågan om återkallande av tillstånd framhåller fondkommis- sionsfirmorna att utredningen till det nya förslaget i stort sett har överfön de tidigare gällande reglerna, trots att det i utredningens uppdrag har ingått att se över reglerna om tillsyn liksom bestämmelserna i processuellt hänseende. Fråga om återkallande av tillstånd måste emellertid idag bedömas på andra grunder än vid tiden för gällande lagstiftnings tillkomst. Åtskilliga av firmorna räknar många anställda och har en betydande fast kundkrets. Ett återkallande av tillståndet på grund av missförhållande i rörelsen kan skada personal och kunder eller till och med åstadkomma allvarliga störningar i marknaden utan att förbättra situationen för några av firmans uppdragsgi- vare. Den nuvarande ordningen, som innebär att beslut om återkallelse för fondkommissionsfirmornas del fattas av bankinspektionen och går i verk- ställighet utan hinder av anförda besvär. bör ersättas av en för både banker och firmor enhetlig ordning. Beslut om återkallande skall fattas av regeringen efter förslag av bankinspektionen. Är det för tryggande av kunders och uppdragsgivares intressen och egendom nödvändigt att firman genast kommer under ny ledning. bör möjlighet finnas för tillsynsmyndigheten att utse interimsförvaltning i avvaktan på ärendets slutliga avgörande. Endast om detta inte är möjligt och skyddet för kunderna så kräver, bör tillståndet med omedelbar verkan kunna få återkallas. Utredningen nämner som exempel på skäl för återkallande av tillstånd att fondkommissionsfirma fiera gånger har överskridit gränsen för egenhandel. En överträdelse av föreskrifter av detta slag, vars överträdande inte skadar någon uppdragsgivare. står inte i någon rimlig proportion till påföljden att tillståndet återkallas.

Fondkommissionsfirmorna ställer sig frågande till utredningens förslag att underlåtenhet att iaktta god affärssed skall kunna åberopas som skäl för tillståndets återkallande. [ den mån åsidosättande av god affärssed innebär ett uppenbart åsidosättande av uppdragsgivares intresse, är inte något att invända mot en sådan bedömning. Hänför sig emellertid fondkommissionä- rens handlande till något annat än kundförhållandet,ärdetsvårt att förstå vad som åsyftas och som kan vara så allvarligt att tillståndet måste återkallas. Frågan om iakttagande av god affärssed bör bedömas av personer med egen erfarenhet av affärsverksamhet. Det kan vidare sättas i fråga vad som avses med återkallelsegrunden att rörelsen prövas vara till skada för det allmänna och om denna kan anses ha någon självständig betydelse vid sidan av övriga återkallelsegrunder.

Sammanfattningsvis anför fondkommissionsfirmorna att de inte har kunnat finna att utredningen har förebragt några skäl för ändring av de nu

Prop. 1978/79:9 %

gällande bestämmelserna. Dessa bör kunna behållas med det tillägget att återkallandet beslutas av regeringen och att tillståndet inte får återkallas så länge missförhållande, som kan föranleda återkallelse. i stället kan avhjälpas genom att firman interimistiskt ställs under särskild förvaltning.

Svenska bankföreningen är kritisk mot utredningens förslag att de bankin- stitut, som har rätt att driva fondkommissionsrörelse, skall för varje tertial till inspektionen rapportera de krediter,där säkerheten helt eller delvis utgörs av på börsen inregistrerade aktier eller andra marknadsmässiga värdepapper. Långt ifrån alla bankkrediter mot säkerhet av börsnoterade aktier avser inköp av sådana aktier. Vidare kan inköp av börsnoterade aktier finansieras med krediter som säkerställs med helt annan säkerhet, t. ex. inteckningar. eller med krediter helt eller delvis utan säkerhet. Den tänkta rapporteringen skulle därför inte ge någon rättvisande bild av den kreditvolym, som disponeras för placeringar i aktier. Med hänsyn härtill och då rapporteringen endast skulle vålla bankerna onödigt arbete, bör den inte genomföras.

3.3.8 Öw-igafråem'

Utredningens förslag att bankinspektionen skall få befogenhet att begära upplysningar av andra än fondkommissionärer om deras handel med värdepapper har fått ett blandat mottagande av remissinstan- serna. Förslaget tillstyrks av länsstyrelserna i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län som finner de föreslagna bestämmelserna vara ägnade att stärka allmänhetens förtroende för börsen. Bankinspektionen anser att det behövs en tillsyn från samhällets sida över fondhandeln men är kritisk mot förslaget, om inte inspektionen också får rätt att göra påpekanden med anledning av inhämtade uppgifter. Stockholms handelskammare. SA F . Sl och Svenska handelskammatförbundet förordar att bankinspektionens rätt att kräva upplysningar inskränks till fall, där sannolika skäl föreligger att värdepappershandeln inte har ägt rum på ett tillfredsställande sätt. Invest— men/bolagen sätter i fråga om reglerna är nödvändiga. Font/kommissionsfir- morna och Skånes handelskammare avstyrker förslaget.

Bankinspektionen anser att, om inspektionen inte får rätt att göra påpekan- den, det är lika bra att inte ha någon lagstiftning alls i detta avseende och avstyrker i så fall förslaget. Inspektionen framhåller att erfarenheterna från de gångna åren ytterligare har understrukit behovet av en tillsyn från samhällets sida. Liksom utredningen har inspektionen noterat att enstaka placerares agerande kan få kraftiga genomslag på Stockholms fondbörs. Vidare förekommer fåmansägda juridiska personer med värdepappersförvaltning som företer spekulativa inslag i förening med hög omsättningsbenägenhet. Därutöver har inspektionen vid granskning av avräkningsnotor emellanåt observerat affärer som ter sig förbryllande. Exempel härpå är. att personer som är anknutna till institutionella placerare har gjort egna affärer i

Prop. 1978/79z9 96

anslutning till att den institutionella placeraren har gått in i eller ut ett visst papper. Motsvarande iakttagelser har kunnat göras beträffande s. k. investe- ringskonsulter. För några år sedan påtalade inspektionen hos börsbolagens verkställande direktörer, att s.k. insiders gjort affärer i "egna" aktier påfallande kort tid före meddelande. som har kunnat påverka kurserna. Aktionen ledde till en påtaglig förbättring, men situationen har under år 1976 försämrats.

Bankinspektionen anför vidare att det å andra sidan är uppenbart att en tillsyn över fondhandeln är förenad med betydande svårigheter. Andelen affärer som bort uppmärksammas men som undgår upptäckt måste under alla förhållanden bli stor. De ekonomiska resurser som är engagerade i fondhan- deln är avsevärda och förtjänstmöjligheterna genom insideraffärer och andra från affärsetisk synpunkt diskutabla affärer betydande. Utredningens förslag innebär en förbättring såtillvida som det slås fast att bankinspektionen får skaffa sig information i tämligen betydande omfattning och därvid även anlita vissa tvångsmedel. Men inspektionen får enligt förslaget ingen befogenhet att använda den information som sålunda införskaffas. bortsett från de möjligheter som redan finns att vända sig till regeringen med lagstiftningsinitiativ resp. fondbörsstyrelsen beträffande handeln med visst värdepapper.

Enligt bankinspektionens mening måste en tillsyn över fondhandeln, för att få någon mening,även innefatta en rätt att framföra kritik mot begagnade affärsmetoder. En sådan rätt skulle motsvara endast en ringa del av de befogenheter som i USA tillkommer Securities and Exchange Commission och den har i Sverige motsvarighet i NO:s och KO:s verksamhet. Om inspektionen skulle få motsvarande befogenhet, skulle dess beslut kunna överklagas. Dessa skulle dessutom. i motsats till beslut av nyss nämnda institutioner, i regel inte bli offentliga. För den, vars agerande har blivit föremål för frågor från inspektionens sida, bör det vara ett befogat önskemål att få besked från inspektionen huruvida hans handlingssätt är anmärknings— fritt. Ett sådant besked skulle inspektionen inte kunna ge enligt utredningens förslag. Självfallet är det ytterst en politisk avvägningsfråga vilka befogen- heter statsmakterna vill ge samhällets tillsynsorgan.

Bankinspektionen anser från sina utgångspunkter klart visat, att det föreligger ett behov av samhällelig tillsyn över fondhandeln. Denna tillsyn bör då vara förenad med en befogenhet för inspektionen att för dem som vederbör ge uttryck för sin uppfattning om resultatet av tillsynen. Är statsmakterna inte beredda att ge inspektionen även denna befogenhet, måste inspektionen konstatera att en meningsfull tillsyn över fondhandeln inte kan åstadkommas. Det är då riktigare att överhuvudtaget inte ha någon tillsyn.

Konsumentverket erinrar om att det, vid sidan av den kontroll över fondkommissionsrörelse och värdepappershandeln som utredningen före- slår. är möjligt att göra ingripanden med stöd av marknadsföringslagen

Prop. l978/79:9 97

(1975zl418) och i vissa fall lagen (l97l:l 12.) med förbud mot oskäliga avtalsvillkor(avtalsvillkorslagen). Under marknadsföringslagen faller mark- nadsföring inte bara av fondkommissionärstjänster utan även av värdepapper som aktier och obligationer. Avtalsvillkorslagen gäller avtalsvillkor som näringsidkare tillämpar vid försäljning till konsument av vara eller tjänst. Från tillämpningsområdet undantas verksamhet som står under tillsyn av bank- eller försäkringsinspektionen.

Det är i dagens läge enligt konsumentverket inte helt klart om avtalsvill- korslagen kan tillämpas på villkor rörande försäljning av värdepapper till enskild konsument. Genomförs fondbörsutredningens förslag och ett aktu- ellt förslag att vidga avtalsvillkorslagcns tillämpningsområde betyder det att avtalsvillkorslagen tveklöst skulle vara tillämplig på villkor som används av den som. utan att vara fondkommissionär, yrkesmässigt säljer värdepapper till enskilda konsumenter. Konsumentverket kommer att inom sitt ansvars- område och självfallet i samverkan med främst bankinspektionen följa utvecklingen när det gäller marknadsföring av fondkommissionärstjänster och värdepapper samt villkor för köp av värdepapper och vid behov göra erforderliga ingripanden.

kammarrätten iStockho/m sätteri fråga om de av utredningen i 31 och 32 åå föreslagna bestämmelserna har sin plats i en ”fondkommissionslag", eftersom bestämmelserna avser annan handel med värdepapper än fondkom- missionshandeln.

Stockholms handelskammare framhåller att förslaget kommer att medföra avsevärd ökad administration för berörda företag och att det går längre än vad som krävs med hänsyn till den aktieköpande allmänheten. Missbruk eller anmärkningsvärda affärer torde endast förekomma i undantagsfall. Det bör också uppmärksammas att försäkringsbolag och investmentbolag har offent- liga representanter i sina styrelser. Handelskammaren förordar att bankin- spektionens rätt att kräva upplysningar inskränks till fall, där sannolika skäl föreligger att värdepappershandeln inte har ägt rum på ett tillfredsställande sätt. Liknande synpunkter framförs av SAFoch SI samt Svenska handelskam- mar/örbtindet.

Investmentbo/agen sätter i fråga om inte utredningen bättre bort klargöra, om missbruk verkligen förekommer vid bolagens utövande av sin verksam- het. innan byråkratiska pålagor införs.

Ska'nes handelskammare finner utredningens förslag gå avsevärt längre än vad som krävs med hänsyn till den aktieköpande allmänhetens intresse och avstyrker därför förslaget.

Fondkommissionsfirmorna finner utredningens förslag i denna del betänk- ligt framför allt såtillvida att den personkrets. som bankinspektionen skulle kunna begära upplysningar om, har fått en onödigt vid omfattning. Firmorna konstaterar däremot med tillfredsställelse att inspektionens begäran om upplysningar måste riktas till företaget och inte till anställda samt att de upplysningar inspektionen får skall behandlas med sekretess och endast

7 Riksdagen 1978/79. ] saml. Nr 9

Prop. l978/79:9 *.)8

användas för s.k. lagstiftningsinitiativ. Betänkligheterna mot att person- kretsen föreslås bli så vid dämpas därför i viss mån.

Svenska bankföreningen anser att det av lagförslaget inte klart-framgår om bankinspektionens frågor skall kunna avse inte bara de angivna juridiska personerna utan även de ansvariga tjänstemän,som hos dessa medverkar vid handeln med värdepapper. Enligt bankföreningen borde den senare tolk- ningen vara den naturliga.

Utredningens förslag att kategorin stora aktieägare, ledamöter i företags- nämnder och arbetstagarkonsulter skall omfattas av in sid e r i a ge n har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Detsamma gäller förslaget att bankinspektionen av den som är anmälnings- skyldig enligt insiderlagen skall få fordra in uppgift om dennes handel med aktier i fråga om vilken anmälningsskyldighet föreligger.

Bankinspektionen framhåller även i denna fråga att en meningsfull tillsyn inte kan åstadkommas, om inte inspektionen får befogenhet att ge uttryck för sin uppfattning om resultatet av tillsynen. Inspektionen ansluter sig emel- lertid i övrigt till utredningens förslag med den ändringen, att gränsen för det större aktieinnehav som föranleder registreringsplikt bör sättas vid 5 procent och inte 10 procent. Enligt inspektionen skulle annars den föreslagna registreringsplikten för större aktieägare bli praktiskt taget verkningslös.

Länsstvrelserna iStoekho/ms län, Göteborgs och Bohus län och tilll/IHÖ/HIS län tillstyrker förslaget på samma skäl som har angetts i fråga om insynsmöjlig- heter hos andra än fondkommissionärer.

Fondkommissions/irmorna, Skånes handelskammare. Stockholms handels- kammare, SA F och Sl . Svenska ltandelskammar/örbundet och Sveriges aktiesparares riksförbund lämnar i huvudsak förslaget utan erinran liksom flertalet remissinstanser.

Svenska hande/skammar/örbum/et pekar på att företagsnämndernas fram- tida position för närvarande är oklar. Förbundet erinrar vidare om att också med den nu föreslagna utvidgningen åtskilliga kategorier, som det i och för sig borde vara naturligt att föra in under lagen, alltjämt inte omfattas av denna. Inte minst gäller detta i fråga om personer verksamma vid myndig- heter med betydande insyn i börsnoterade företag och handeln med värdepapper, t. ex. bankinspektionen. Förbundet förordar att lagen komplet- teras med en regel som undantar mindre transaktioner från lagens tillämp- ningsområde. Skånes handelskammare framför liknande synpunkter.

Stockho/ms hande/skummare framhåller att myndigheterna i första hand borde försöka utnyttja de uppgifter som fortlöpande registreras hos VPC så att olägenheter i form av ökad administration kan undvikas.

SAF och Sl anför bl. a. att det är av vikt att de som skall påminnas om sin anmälningsskyldighet går att enkelt urskilja för bolagsledningen. Dessutom bör det vara personer som mer regelbundet får förtrolig ekonomisk informa- tion. Systemet skulle annars bli alltför betungande för företaget som skall administrera registreringarna och t. ex. måste tillse att anmälningarna

Prop. l978/79:9 99

innehåller alla de uppräknade uppgifterna samt vidarebefordra dem till bankinspektionen.

Sveriges aktiesparares riks/örbund ställer sig bakom utredningens förslag men framhåller att förbundet ser en fara i att insiderlagen så småningom kan komma att beröra en så stor grupp människor att den byråkratiska apparaten blir alltför omfattande.

Invesmien/bolagen framför samma synpunkter på en utvidgning av insi- derlagen som på frågan om insynsmöjligheter hos andra än fondkommissio- närer.

Utredningens förslag att bankinspektionen i vissa fall skall kunna förelägga v i te och att talan mot sådana beslut skall föras hos regeringen genom besvär har lämnats utan erinran av de fiesta remissinstanserna. Kammarrätten i_ Stockholm framhåller dock att beslut av denna art är mer lämpade för en domstolsmässig prövning.

Vad utredningen har anfört i fråga om sekretess har kommenterats endast av fondkommissionslirmorna. Firmorna pekar på att utredningen förutsätter att hemlighållandet av handlingar hos bankinspektionen skall vara beroende av att utlämnande kan medföra "skada” för den uppgiftsskyl- dige eller annan. Det förekommer att uppgifter, vilka vederbörande helst har velat se hemlighållna. lämnas ut av myndigheten eftersom den som berörs inte har kunnat påvisa att utlämnandet skulle medföra ”skada". Firmorna föreslår att uppgifter av detta slag inte lämnas ut annat än efter vederbörandes medgivande eller i de fall då det är uppenbart att vederbörande ej kan ha olägenhet eller förfång av ett offentliggörande.

De av utredningen föreslagna s t ra ffb e st ä m m el se r n a har lämnats utan erinran av remissinstanserna. däribland RÅ. Styrelsen/ör Stockho/ms Iom/börs framhåller dock att den föreslagna särskilda frågerätten för bankin- spektionen bör kompletteras med en bestämmelse om straff för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar inspektionen oriktiga uppgifter.

I fråga om 6 ve r g å n g 5 b e s t ä m m e l s e r n a föreslår bankinspektionen att kapitaltäckningsreglerna bör träda i kraft först efter en övergångstid av tre år. Vidare föreslår inspektionen den ändringen att kravet på ”synnerliga skäl" byts ut mot "särskilda skäl", såvitt gäller inspektionens möjlighet att under en ytterligare övergångstid av två år lämna dispens för fondkommissions- bolag att inneha värdepapper. Samma dispensregel föreslås också förjuridisk person som äger mer än en femtedel av aktierna i ett fondkommissionsbolag. såvitt gäller möjligheter att bedriva verksamhet utan hinder av föreslagna begränsningar. Patent- och registi'er'iri_t:.svet'k'et framhåller att det krävs en särskild övergångsbestämmelse som ger företag, vars firma inte står i överensstämmelse med de nya reglerna, en lämplig frist för att anta ny firma och få denna registrerad.

Prop. 1978/79z9 lim

3 Fondbörsen 3.I Nuvarande ordning

Fondbörsverksamheten i Sverige regleras genom lagen (l9l9z240) om fond kom missionsrörelse och fondbörsverksamhet (FL) samt genom börsord- ningen (l969:546). som har fastställts av regeringen. Därutöver gäller vissa ordningsregler för uppgörelse av börsaffärer, som har utfärdats av börssty- relsen. Fondbörsverksamheten står under offentlig tillsyn av bankinspektio- nen.

Lagbestämmelserna om fondbörsverksamhet, som finns i ett särskilt avsnitt av FL, syftar till att säkerställa att allmänna intressen tillgodoses i denna verksamhet. Enligt 26 & FL krävs regeringens tillstånd för att upprätta fondbörs. Förutsättning för sådant tillstånd är att börsen bedöms bli till nytta för det allmänna. Vid ansökan om tillstånd skall fogas förslag till börsordning. Regeringen prövar om förslaget överensstämmer med lag och andra författ- ningar samt om det är ändamålsenligt i övrigt. Regeringen fastställer börsordningen att gälla för en tid av tio år. Nuvarande börsordning _för Stockholms fondbörs gäller t. o. m. år 1979.

I börsordning skall enligt FL bl. a. anges villkoren för att bli medlem av fondbörsen. de slag av fondaffärer som får avslutas, villkoren för att fondpapper skall få göras till föremål för affärer på börsen. avregistrering av fondpapper och förordnande om tillfälligt avbrytande av notering och handel i fråga om fondpapper av visst slag.

Fondbörsens ändamål är att bereda köpare och säljare regelbundna tillfällen att avsluta affärer i värdepapper samt att med ledning av efterfrågan, utbud och avslut vid börsen notera köp-, sälj- och betalkurser. Enligt börsordningen skall börsstyrelsen leda fondbörsens verksamhet och förvalta dess angelägenheter. Köp och försäljning vid börsen får ske endast genom börsmedlem eller ombud för medlem s. k. börsombud. Frågor om förvärv och förlust av medlemskap prövas av börsstyrelsen, som också skall godkänna börsombud.

För inregistrering av värdepapper vid fondbörsen ställs i börsordningen upp särskilda krav. Förhandlingar för avslut i och kursnotering av inregistre- rade värdepapper skall i princip anordnas varje helgfri dag utom lördag. Förhandlingarna vid börsen får bara avse kassaaffärer, dvs. kontantaffärer. De skall ske i form av antingen offentliga upprop eller fria förhandlingar mellan börsmedlemmarna. De kurser som noteras vid förhandlingarna skall omedelbart offentliggöras genom anslag i börslokaletna. Börsstyrelsen bestämmer och ombesörjer publicering i övrigt av kursnoteringarna. l börsordningen finns vidare regler om börsmedlems rätt till provision på avtal i anledning av börsaffar, s. k. courtage.

Inom ramen för börsordningens bestämmelser får börsstyrelsen ge detalj- föreskrifter om förhandlingsförfarandet m. m. Sådana föreskrifter publiceras

Prop. l978/79:9 10]

av styrelsen under beteckningen Ordningsregler för Stockholms fondbörs.

Vid 1977 års utgång noterades på Stockholms fondbörs aktier till ett sammanlagt nominellt värde av 20.300 milj. kr. fördelade på 96 bolag. Under år 1977 omsattes på fondbörsen värdcpapper— aktier och obligationcr— till ett sammanlagt värde av 3 430 milj. kr.. varav aktier för I 750 milj. kr. och obligationer för I 680 milj. kr.

Utom den egentliga börshandeln förekommer i fondbörsens lokaler också handel med de värdepapper, som är upptagna på den s. k. fondhandlarlistan. För denna lista svarar Svenska fondhandlareföreningen, som är en samman- slutning av svenska fondkommissionärer. På listan noteras kurser och affärer som görs i vissa värdepapper, vilka inte är inregistrerade vid fondbörsen. Såväl svenska som utländska värdepapper är upptagna på listan. Utom aktier och obligationer noteras också andelar i aktiefonder. Den offentliga kontrollen över denna handel inskränker sig till att bankinspektionens tillstånd krävs för publicering av kurslistanl42 & andra stycket FL) samt till att fondbörsen håller viss uppsikt över verksamheten.

Vid 1977 års utgång noterades på fondhandlarlistan aktier i ett femtiotal bolag till ett sammanlagt nominellt belopp av ca 1 500 milj. kr. Omsättningen av listpapper under året var ca 70 milj. kr.

Vid sidan av börsen förekommer en ej obetydlig handel med såväl oregistrerade som börsregistrerade papper. Dessa transaktioner sker antingen genom förmedling av fondkommissionär eller genom avtal direkt mellan kontrahenterna. Offentlig kontroll över den värdepappershandel som sker under medverkan av fondkommissionär består i att deras verksamhet, som tidigare har berörts, står under tillsyn av bankinspektionen. Den privata handeln direkt mellan säljare och köpare med värdepapper är däremot inte föremål för annan än fiskalisk kontroll.

Under en följd av år har omsättningen av aktier på börsen utgjort ca 40 procent av den totala aktieomsättningen. När det gäller obligationshandeln är marknaden i räntebärande lån till huvudsaklig del förlagd utanför börsen. Handeln i premielån äger däremot i något högre grad än aktieomsättningen rum på fondbörsen.

Sammanfattningsvis kan värdepappersmarknaderna i Sverige indelas i följande huvudtyper.

]. Handeln på fondbörsen i där inregistrerade värdepapper.

2. Den handel i ej börsnoterade papper som försiggår i fondbörsens lokaler och för vilken Svenska fondhandlareföreningen bär ansvaret.

3. Den värdepappershandel som sker utanför fondbörsens lokaler genom förmedling av fondkommissionärer eller mellan dem.

4. Den värdepappershandel som sker direkt mellan köpare och säljare som ej är fondkommissionärer. I fråga om fondbörsens ledning gäller enligt 31 & FL (ändrad senast l974z848) att för fondbörs skall finnas en styrelse, bestående av nio ledamöter.

Prop. l978/79:9 102

Av dessa utses ordförande, vice ordförande och två andra ledamöter av regeringen. Fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret väljer gemensamt en ledamot. Svenska handelskammarförbundet en, Sveriges industriförbund en samt medlemmarna av fondbörsen två. För varje ledamot utses en suppleant i samma ordning.

Börsstyrelsens uppgifter är som tidigare har nämnts att handha ledningen av fondbörsens verksamhet och förvaltningen av dess angelägenheter. Styrelsen skall följa kursbildningen vid börsen och se till att handeln där sker under förhållanden som stämmer överens med lag och annan författning samt god affärssed. Enligt börsordningen tillsätter börsstyrelsen en börschef för den dagliga ledningen och förvaltningen av fondbörsen. Styrelsen fastställer en särskild instruktion för börschefen.

Styrelseledamöter, suppleanter och befattningshavare vid fondbörsen har tystnadsplikt då det gäller annans affärsförhållanden eller personliga förhål- landen.

Enligt 10% börsordningen får köp och försäljning vid fondbörsen ske endast genom börsmedlem eller börsombud. Ansökan om medlemskap prövas av börsstyrelsen. Endast den som har tillstånd att driva fondkom- missionsrörelse får antas till börsmedlem. Vidare ställs krav på svenskt medborgarskap och, för annan sökande än bank, ekonomisk säkerhet på minst 25 000 kr. Slutligen skall börsstyrelsen pröva om sökanden kan anses lämplig som börsmedlem.

Förfaller eller återkallas börsmedlems tillstånd att driva fondkommissions- rörelse. upphör samtidigt medlemskapet. I-Iar bankinspektionen enligt 18 & FL förbjudit fondkommissionären att fortsätta sin rörelse under viss tid. upphör medlemskapet för samma tid. Börsmedlemskapet kan vidare upphöra av andra skäl. Om sådana förändringar har skett i börsmedlems företag i fråga om delägarskap eller ledning att det är att anse som ett väsentligen nytt företag, kan börsstyrelsen förordna att medlemskapet skall upphöra. Börs- styrelsen kan vidare förordna att medlemskapet skall upphöra, om någon inte längre är lämplig som börsmedlem eller om medlem bryter mot börsord- ningen, ordningsreglerna eller styrelsens föreskrifter i övrigt. Vid lindrigare överträdelse kan styrelsen ge medlem skriftlig erinran.

Vid årsskiftet 1977/78 fanns vid Stockholms fondbörs 19 börsmedlemmar, varav 12 banker och 7 fondkommissionsfirmor.

Fråga om godkännande av börsombud prövas av börsstyrelsen. Som börsombud får godkännas den som är svensk medborgare, 25 år gammal. fast anställd hos börsmedlem och väl kvalificerad genom tjänstgöring inom fondkommissions-, bank- eller likartad rörelse. Ansökan om godkännande skall göras av den börsmedlem, hos vilken ombudet är anställt. Vid ansökningen skall fogas bl. a. uppgift om huruvida ersättning till ombudet huvudsakligen skall utgå som fast lön eller som provision.

I ISä tredje stycket börsordningen förbjuds börsombud att för egen

Prop. l978/79:9 103

räkning handla med börspapper eller andra värdepapper i större omfattning än som står i rimligt förhållande till hans inkomster och förmögenhetsför- hållanden. Börsstyrelsen har utfärdat anvisningar om innebörden av förbu- det. Enligt dessa tillåts ombud att under ett kalenderår handla för egen räkning till ett belopp som inte får överstiga fyra gånger den vid självdekla- rationen samma år uppgivna nettoförmögenheten. Saknas förmögenhet. tillåts ombudet handla för ett belopp om högst 100 000 kr. Ombud är vidare skyldigt att rapportera till bankinspektionen sådana värdepappersaffärer som rör honom själv eller hans närstående. Regeln kompletteras med en skyldighet för börsombudets arbetsgivare att lämna bankinspektionen motsvarande uppgifter.

Godkännande som börsombud förfaller, om arbetsgivaren upphör att vara medlem av fondbörsen. Godkännandet kan vidare återkallas, om börsombudct inte längre bedöms lämpligt för uppgiften eller om han bryter mot börsordningen, ordningsreglerna eller börsstyrelsens föreskrifter i övrigt. Vid lindrigare överträdelse kan börsstyrelsen ge ombudet skriftlig erinran.

Vid utgången av år 1977 hade börsmedlemmarna sammanlagt 87 börsom- bud. Av dessa företrädde 57 bankerna och 30 fondkommissionsfirmorna.

Handel och notering vid fondbörsen får som tidigare har nämnts avse endast värdepapper som har inregistrerats där, 5. k. börspapper. Som börspapper kan inregistreras aktier utfärdade i Sverige, i utlandet utfärdade aktier i dotterbolag till svenskt aktiebolag. vars aktier har inregistrerats vid fondbörsen. obligationer. utfärdade i Sverige eller i utlandet, samt i Sverige utfärdade partial- och förlagsbevis, konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Andra i utlandet utfärdade aktier än de nyssnämnda och utländska partial- och förlagsbevis kan således enligt gällande regler inte registreras vid fondbörsen.

Börsstyrelsen beslutar om inregistrering av värdepapper. Beslutet har i första hand den verkan att papperen får bli föremål för affärer och kursnotering vid fondbörsen men har rättsverkningar också utanför börslag- stiftningen, exempelvis vid beräkning av kapitalkravet i banklagstiftningen och vid värdering i skattelagstiftningen.

Villkoren för inregistrering skall enligt 27%.; 5 FL anges i börsordningen. Där anges också de formella kraven på en inregistreringsansökan. Vidare räknas vissa fall upp, då inregistrering inte får ske. 1 övrigt saknas direkta föreskrifter om vad som i materiellt avseende krävs för registrering. Börsstyrelsen har härvidlag utbildat praxis.

För inregistrering av aktier krävs att det ansökande företaget har ett aktiekapital om minst fem milj. kr. eller motsvarande belopp i utländsk valuta vid tiden för registreringen. En aktieserie vars nominella belopp understiger fem milj. kr. kan inregistreras, om bolaget har flera serier som sammanlagt uppgår till det föreskrivna beloppet. lnregistrering får inte ske av aktier i en emission som inte har blivit helt inbetald eller för vilken aktiebrev inte har

Prop. l978/79:9 104

utfärdats. Från sistnämnda regel görs undantag för aktier som har registrerats enligt lagen (l970:596) om förenklad aktiehantering.

Vidare krävs att det finns en marknad i bolagets aktier, dvs. att ett större antal personer innehar aktierna. Uppgift om aktiernas ungefärliga marknads- värde och spridning samt ungefärliga antalet aktieägare skall lämnas vid ansökan om inregistrering. Börsstyrelsen har under senare år uppställt som villkor förintroduktion att det finns inemot I 000 börspostägare. Börspost är den av styrelsen för varje värdepapper fastställda minimikvantitet som kan bli föremål för officiell kurssättning vid börsen.

] börsordningen finns vidare föreskrifter som hänför sig till det introduk- tionssökande bolagets kvalitet,dvs. dess ekonomiska situation och framtids- utsikter. Bolaget skall sålunda i regel foga årsredovisningar och revisionsbe- rättelser för de fem senaste räkenskapsåren till ansökningen om registrering. Börsstyrelsen har därutöver rätt att fordra in alla upplysningar som styrelsen anser sig behöva för att bedöma om värdepapperet i fråga är av sådan beskaffenhet att det bör inregistreras. lnregistrering av aktier får inte ske, om utfärdaren har inställt sina betalningar. försatts i konkurs eller trätt i likvidation. Börsstyrelsen medger inte introduktion utan att ha försäkrat sig om att bolaget uppfyller sådana anspråk på kapitalsställning, likviditet och vinstkapacitet som allmänt utmärker börsbolagen. F. n. krävs att värdet på ett ansökande bolags aktier ligger i storleksordningen 10 milj. kr. Något ovillkorligt krav på de senaste årens vinstutdelning ställs emellertid inte.

lntroduktionssökande bolag skall vidare lämna en utfästelse enligt formulär som fastställs av börsstyrelsen att offentliggöra upplysningar om bolaget och att medverka till att börsstyrelsen kan fullgöra sina uppgifter enligt FL och börsordningen. Bestämmelsen trädde i kraft den ljanuari l977. 'Till grund för utfästelsen ligger standardkontrakt. som har tillskapats branschvis efter överläggningar mellan börsstyrelsen och intresseorgan för näringslivet. Utöver åtaganden beträffande årsredovisning, delårsrapporter och emissionsprospekt utfäster sig bolaget enligt kontraktet att lämna information om betydelsefulla händelser som inträffar under verksamhetens gång, t. ex. avtal om samgående med annat företag eller beslut om nedläggande av en rörelsegren.

Vid inregistrering av andra värdepapper än aktier. dvs. obligationer, förlagsbevis och liknande skuldebrev. är börsstyrelsens prövning av närmast formell natur. De institutioner som har medverkat till att ge ut sådana lån antas ha gjort en prövning i sak. Spridningskravet anses uppfyllt genom att lånet faktiskt har placerats på marknaden. lnregistrering får inte ske om nominella beloppet av lånet eller den del som inregistreringen avser understiger, fem milj. kr. för obligations-, partial- och förlagslån. resp. tre milj. kr. för lån mot konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Registrering får inte heller ske. om vissa andra omständigheter föreligger. t. ex. om förfallna kuponger till lånet inte har

Prop. l978/79z9 105

infriats eller om utfärdaren har inställt sina betalningar.

För inregistrering av obligationer som har utfärdats i utlandet ställs dessutom särskilda krav. Bl.a. fordras att obligationerna avser lån i vars uppläggande svenskt bankaktiebolag har deltagit och att de har emitterats inom Sverige antingen genom offentligt annonserad teckningsinbjudan eller genom utsända prospekt.

Enligt 27% börsordningen skall värdepapper avföras från notering vid fondbörsen när det inte längre uppfyller villkoren för inregistrering eller om föreskrivna avgifter inte betalas eller börsordningens föreskrifter i övrigt inte följs. Regeln gäller dock inte om bristen eller uraktlåtenheten är av underordnad betydelse. Börsstyrelsen får vidare besluta att ett börspapper skall avföras från notering. om papperet inte har omsatts vid fondbörsen minst en gång under de senaste två kalenderåren eller om styrelsen finner att börspapperet av annan anledning inte längre bör noteras. [ praxis har under senare årtionden så gott som undantagslöst aktier avförts från notering till följd av att de köpts upp av annat bolag. Besluten har varit av rutinmässig karaktär. Detsamma kan sägas när obligationer och andra skuldebrev har avförts från notering. Obligationer brukar tas bort från listan ett par dagar före inlösnings- eller slutbetalningsdagen.

Enligt FL skall det finnas föreskrifter i börsordningen om tillfälligt avbrytande av handel och notering i fråga om fondpapper av visst slag. s. k. börsstopp. Börsstyrelsen får fatta sådant beslut.om det finns särskilda skäl för det. Beslutet får inte gälla längre än som oundgängligen behövs. Bestämmel- serna. som infördes år 1976. syftar till att undvika risker för snedvridning av kursbildningen.

Under den tid som ett förordnande om börsstopp gäller får enligt 10 ä & FL fondkommissionär inte vare sig vid eller utanför fondbörsen avtala eller medverka till avtal om köp eller försäljning av värdepapperet.

[börsordningen finns bestämmelser som i stora drag anger hur handel och notering skall gå till vid fondbörsen. Bestämmelserna kompletteras som tidigare har nämnts med de ordningsregler som utfärdas av börsstyrelsen. Vid fondbörsen får enligt börsordningen endast förekomma kassaaffärer. dvs. kontantaffärer. Utmärkande för en kassaaffa'r är att värdepapper levereras och likvid erläggs mycket snart efter avslutet. Detaljerade regler om hur uppgörelse av börsaffär går till lämnas i ordningsreglerna. Där finns också bestämmelser om hävningsrätt och skadestånd.

Enligt börsordningen skall avräkningsnota upprättas och avsändas samma dag som avtal har träffats. Närmare bestämmelser om avräkningsnota finns i förordningen (19081129 s. 1) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

Utöver kassaaffärer förekommer på en del utländska börser också termins- affärer. dvs. affärer där uppgörelse skall ske först vid en viss tidpunkt i framtiden. När köpeavtalet ingås behöver alltså köparen inte ha tillgång till

Prop. l978/79:9 106

Iikviden och säljaren behöver inte förfoga över de värdepapper som säljs. Affären kommer till stånd på grund av att parterna bedömer marknaden olika. Köparen räknar med att kursen på värdepapperen skall stiga. medan säljaren räknar med en kursnedgång.

Ett slags mellanform mellan kassa- och terminsaffär utgörs. k. blanknings- affärer. En sådan affär är oftast av kortsiktig natur och innebär en spekulation ikursnedgång. Säljaren överlåter aktier till köparen för leverans inom den för en kassaaffär bestämda leveransfristen. Säljaren äger emellertid inte aktierna utan har lånat dem av tredje man. Säljaren räknar med att kunna lämna tillbaka samma slags aktier till ägaren efter att ha köpt dem till en lägre kurs. Affärer av detta slag förekommer på sina håll i utlandet. bl. a. på New York- börsen. Aflärerna anses motverka ensidig haussespekulation och främjar därmed en jämnare kursutveckling. Den svenska börslagstiftningen reglerar inte blankningsaffärer. Det är ovisst i vilken utsträckning de förekommer på den svenska aktiemarknaden.

Om börsmedlem har tagit emot både köp- och säljorder i ett och samma värdepapper får han sammanföra dessa order. om det inte strider mot någon uppdragsgivares uttryckliga önskan. En affär som avslutas på detta sätt kallas inbördes affär.

Vid fondbörsen skall enligt börsordningen ske förhandling för avslut i och kursnotering av inregistrerade börspapper varje helgfri dag utom lördag. Förhandlingarna är dels offentliga (upprop). dels fria förhandlingar mellan börsmedlemmarna (efterbörs). De kurser som noteras skall omedelbart offentliggöras genom anslag i börslokalerna. Börsstyrelsen bestämmer och ombesörjer publicering i övrigt.

Uppropcn sker efter särskilda listor enligt den s. k. auktionsprincipen och leds av en tjänsteman vid fondbörsen. Så snart ett värdepapper har ropats upp får de börsombud som vill köpa eller sälja ange. "notera". den kurs till vilken han vill förvärva resp. avyttra det uppropade papperet. Om köp- och säljkurser sammanfaller har avslut ägt rum. Den kurs till vilken avslut skett (betalkurs). parternas namn och postens storlek noteras i börsprotokollet. Härefter utropas samma värdepapper återigen. När avslut inte kommer till stånd. noteras på samma sätt de slutliga köp- och säljkurserna.

Efter det att uppropen har avslutats följer efterbörsen. då börsmedlemmar och börsombud under fria förhandlingar avger sälj- och köpeanbud. De betalkurser som förekommer under efterbörsen förs in i börsprotokollet. För de sexton värdemässigt sett mest omsatta värdepapperen protokollförs under efterbörsen inte bara betalkurserna utan också köp- och säljkurser. Börspro- tokollet har betydelse som bevis för avslut och kurser och som grund för bedömning av marknadsläget. De kurser som har upptagits i börsprotokollet utgör printärmaterial för de tryckta listor som fondbörsen producerar och distribuerar.

Börsmedlem har rätt till provision. s. k. courtage för de tjänster han

Prop. l978/79:9 107

tillhandahåller. Enligt 27 ; FL skall börsordning innehålla bestämmelser om storleken av provisionen. ! börsordningen föreskrivs att börsmedlem av vardera kommittenten skall ta ut provision på avtal. som han sluter för annans räkning vid fondbörsen. Provisionen varierar mellan 4.5 promille av köpesumman för bl.a. aktier och en promille av köpesumman för bl.a. räntebärande statsobligationer. Courtagesatserna är bindande för börsmed- lemmarna och får varken över- eller underskridas.

Som har nämnts gäller courtagebestämmelserna bara affärer vid fondbör- sen. dvs. avslut som skall föras in i börsprotokollet. De fastställda courtage- satserna tillämpas emellertid också på andra affärer i inregistrerade papper som börsmedlem har medverkat till.

Svenska fondhandlareföreningen har för sina medlemmar bestämt cour- tagesatser för affärer i värdepapper som inte är inregistrerade vid fondbörsen. Satserna varierar med vissa undantag mellan 7 promille av köpesumman för aktier och 2 promille av köpesumman för svenska obligationer. Föreningen har vidare bestämt visst minimicourtage för värdepapperstransaktioner. oavsett om det är fråga om inregistrerade värdepapper eller ej. Minsta courtagebelopp för aktier är 15 kr. per avräkningsnota. orn notans belopp understiger 500 kr. och 30 kr. per nota för högre belopp. För obligationer är minsta courtagebeloppet 5 kr. och 10 kr. för notor vars belopp understiger 300 kr. resp. 1 500 kr. samt 20 kr. om beloppet är högre.

1 565 FL finns föreskrifter om s. k. börsauktion av innebörd att den som börsstyrelsen förordnar skall fullgöra de åligganden beträffande försäljning på offentlig auktion av fondpapper som enligt skilda författningar ankommer på isärskild ordning utsedd mäklare. Sedan det år 1965 har öppnats möjlighet att sälja utmätta aktier och obligationer genom fondkommissionär. har börsauk- tioner varit sällsynta.

Fondbörsen finansierar sin verksamhet genom att — i enlighet med föreskrifter i börsordningen ta ut avgifter av börsmedlemmarna och av de bolag och andra som har sina värdepapper inregistrerade vid börsen. Avgifterna är av två slag. dels inträdes- eller inregistreringsavgifter. dels årliga avgifter. De förstnämnda är direkt angivna i börsordningen ("13 och 24 åå). Årsavgifterna däremot fastställs av börsstyrelsen inom ramar som har angetts i börsordningen. Bestämmelserna ändrades med utgångspunkt i förslag från fondbörsutredningen år 1976 (SFS 1976:542) och har därefter på nytt justerats under hösten 1977 (SFS 1977:808).

Offentlig kontroll av fondbörsverksamheten i Sverige utövas av bankin- spektionen. som enligt 34 $$ FL skall övervaka att nämnda lag och börsord- ningen iakttas och att verksamheten också i övrigt bedrivs så att den är till nytta för det allmänna. Inspektionen kan med stöd av 36% FL kalla till sammanträde med börsstyrelsen. En representant för inspektionen har rätt att närvara vid börsstyrelsens sammanträden och delta i överläggningarna. llarbörsstyrelsen fattat beslut. som strider mot lagen eller börsordningen. får

Prop. l978/79z9 108

inspektionen vidare enligt 37% FL förbjuda verkställighet av beslutet. Har beslutet redan verkställts. får inspektionen förelägga börsstyrelsen att vidta rättelse. Vid meddelande av förbud eller föreskrift kan inspektionen förelägga vite. Vid sidan av nu angivna uppgifter skall inspektionen verka för att fondbörsverksamheten äger rum på ett tillfredsställande sätt och föreslå de åtgärder som kan vara påkallade i detta hänseende (38 & FL). Enligt 30 & FL kan inspektionen ge börsstyrelsen tillstånd att lörviss tid meddela föreskrifter som avviker från börsordningen. För att underlätta tillsynen skall börssty- relsen hålla protokoll och övriga handlingar tillgängliga för inspektionens granskning och även i övrigt lämna de upplysningar om börsverksamheten och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär.

Enligt 39 & FL. som innehåller vissa jävsbestämmelser för inspektionens anställda. får befattningshavare där inte vara fondkommisionär eller delägare i fondkommissionsföretag eller delta i styrelsen av fondbörs.

Fondkommissionär skall enligt 41 & varje år erlägga bidrag till kostnaden för bankinspektionens tillsy nsverksamhet enligt bestämmelser som medde— las av regeringen. F.n. är bidraget 1,5 procent av de provisioner som kommissionären under-året innan uppburit på avtal som han har slutit om köp och försäljning av fondpapper.

3.2 Fondbörsufredningens förslag (SOU l973:60)

3.2.1 Allmänna synpunkter

Fondbörsens funktion är att främja handeln med värdepapper genom att ge tillfälle till regelbundna affärer i ordnade former. Utredningen framhåller att frågan om fondbörsens funktion också kan ses i ett vidare perspektiv. På skäl som närmare utvecklas i betänkandet (s. 41—43) konstaterar utredningen att börshandeln fyller en viktig uppgift från olika samhälleliga synpunkter. Publiceringen av kursnoteringarna ger möjlighet till en snabb överblick av marknadsläget. Börshandeln och kursnoteringarna är av vikt i förhållandet mellan samhället och enskilda. t. ex. vid förmögenhetstaxering. Genom att börshändelserna uppmärksammas av massmedia främjas insynen i börsbo- lagen. vilket har betydelse för bl. &. de anställda i bolagen och bolagens kunder. Börshandeln med värdepapper har indirekt betydelse också för bolagens kapitalanskaffning. Ett företag. som behöver kapital. emitterar exempelvis aktier i avsikt att söka börsintroduktion. Vetskapen härom är av stor betydelse för köparna. som kan räkna med att det slags aktier som de har förvärvat. kommer att bli föremål för börshandel och därigenom utan större omgång kan förvandlas till pengar. Att värdepapper sålunda är relativt likvida medför att de blir mer attraktiva som placeringsobjekt. Detta är i sin tur ägnat att främja utbudet av riskvilligt kapital. Härigenom kommer företagens kapitalförsörjning att underlättas.

Prop. l978/79z9 100

I fråga om den svenska börsens betydelse som finansieringskälla för börsbolagen har dock under senare år framförts olika meningar. Å ena sidan har påpekats att nyemissionerna för börsbolag under perioden 1966—1970 bara uppgick till igenomsnittett par hundra milj. kr. perår. Å andra sidan har bl.a. hävdats att möjligheten till börshandel underlättar finansieringen för s. k. tillväxtbolag. dvs. företag som låter en del av vinsterna stanna i företagen för att nå en snabb tillväxt. Aktierna i tillväxtbolagen blir attraktiva genom utsikterna att'sälja dem på börsen med förtjänst.

3.2.2 Fondbörsens organisation nt. m.

Något entydigt besked om vad som avses med begreppet fondbörsverk- samhet ges inte i FL eller dess förarbeten. Enligt utredningen kan fondbörs- verksamhet materiellt sett sägas föreligga när. i och för handel och notering. köp- och säljanbud beträffande aktier. obligationer eller andra sådana värdepapper sammanförs regelbundet. Sådan verksamhet bör med hänsyn till de betydande ekonomiska värden det rör sig om utövas i former som ger den enskilda kapitalplaceraren och allmänheten bästa möjliga skydd.

Enligt utredningen bör statsmakterna genom lagstiftning se till att i princip all börsverksamhet drivs enligt nämnda grunder. Börshandel och kursnote- ring av värdepapper som omsätts i stor omfattning föreslås få ske endast med statlig auktorisation och under offentlig kontroll. Placeringar i värdepapper. framför allt aktier. bör anses som en sparform jämförlig med bank- och försäkringssparande. Utredningen finner det därför naturligt att allmänheten får sitt kapitalskyddsintresse tillgodosett i börsverksamheten på motsvarande sätt som i fråga om bank- och försäkringsrörelse.

] fråga om de institutionella former under vilka fondbörsverksamhet bör utövas finner utredningen att sådan verksamhet i princip bör handhas av Stockholms fondbörs. som redan är etablerad och har offentligrättslig prägel. Utredningen ser inte anledning att i nuvarande lagstiftning öppna möjlighet att inrätta annan fondbörs vid sidan av Stockholms fondbörs. Skulle i framtiden behov av ytterligare en fondbörs uppstå. får frågan om detta bli ett särskilt lagstiftningsärende.

Utedningen anser att man bör fastställa principen om ensamrätt för Stockholms fondbörs att idka börsverksamhet i Sverige. Detta skulle innebära att Svenska fondhandlareföreningen inte längre kan svara för handel med och notering av värdepapper på den s. k. fondhandlarlistan. En sådan konsekvens kan emellertid enligt utredningens mening diskuteras. Det kan göras gällande att det inte är behövligt att ingripa i fondbörsens och fondhandlareföreningens hävdvunna marknadsuppdelning. Det borde vara möjligt att skapa fastare procedurregler för notering m. m. av sådana värdepapper som finns på fondhandlarlistan och för vilka det behövs börsmässig handel och notering. Bankinspektionen skulle kunna föreskriva

Prop. l978/79:9 110

en sådan skärpning av reglerna som villkor för föreningens tillstånd att publicera kurslista. Skyddet för allmänheten skulle härigenom bli likvärdigt med det som Stockholms fondbörs erbjuder i sin börsverksamhet. Reglerna för föreningens börsverksamhet skulle i stort sett stämma överens med reglerna för Stockholms fondbörs. I praktiken skulle på så sätt ytterligare en reguljär fondbörs med fondhandlareföreningen som huvudman ha skapats. Utredningen framhåller att detsamma skulle gälla om man valde att införa en särskild lagstiftning för föreningens verksamhet. En sådan dubblering av börsverksamheten i Sverige finner utredningen olämplig både av ekonomiska skäl och därför att den inte heller fyller någon påvisbar funktion.

För att inte utan vidare bryta med den hittillsvarande ordningen föreslår utredningen i stället att styrelsen för Stockholms fondbörs får rätt att med bankinspektionens tillstånd uppdra åt därtill lämplig sammanslutning av svenska fondkommissionärendvs. f. n. Svenska fondhandlareföreningen.att i viss utsträckning besluta om inregistrering av värdepapper vid fondbörsen och ombesörja notering av kurs i fråga om dessa. Föreningen kan därigenom också i fortsättningen. fast inom fondbörsens ram. omhänderha börshandel och noteringi ungefär samma omfattning som nu. Börsstyrelsen skall enligt förslaget som uppdragsgivare övervaka verksamheten. Övervakningen skall i första hand bestå i att tillsammans med föreningen utforma närmare anvisningar. Dessa skall gälla introduktion av värdepapper på den särskilda kurslista som avser föreningens verksamhet. och andra centrala områden av verksamheten. bl.a. ordningen för handel och notering samt offentliggö- rande av omsättning och noteringar. Börsstyrelsen skall vidare fortlöpande förvissa sig om att föreningen fullgör sina skyldigheter i enlighet med uppdraget. Utredningen förutsätter att parterna. såväl börsstyrelsen som föreningen. skall kunna säga upp avtalet om skäl föreligger för det.

Den föreslagna ordningen finner utredningen medföra framför allt två fördelar. dels får Stockholms fondbörs monopol på fondbörsverksamhet. vilket från både formell och saklig synpunkt ter sig mest ändamålsenligt. dels tillvaratar man i väsentlig mån intresset av kontinuitet beträffande svensk börsverksamhet.

I fråga om fondbörsens ledning har nya regler införts den 1 januari 1975 (prop. 1974: 178. NU 58. rskr 370. SFS l974:848). Bestämmelserna. som i stort grundar sig på utredningens förslag. innebär att ordförande. vice ordförande och ytterligare två ledamöter utses av regeringen. Bland de av regeringen utsedda ledamöterna representerar en den aktiesparande allmänheten. Av styrelsen i övrigt utser fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgälds- kontoret gemensamt en. Svenska handelskammarförbundet och Sveriges industriförbund vardera en samt medlemmarna av fondbörsen två ledamö- ter.

Prop. l978/79:9 lll

3.2.3 Börsmedlemmar och börsombud

Som villkor för börsmedlemskap anser utredningen att liksom hittills bör gälla att sökanden har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse. Det kan ifrågasättas om inte ett sådant tillstånd. som meddelas av myndighet. borde vara det enda villkoret. För den som avser att delta i börshandeln krävs emellertid speciella kunskaper och erfarenheter om börsmetodik o.d.. vilka inte nödvändigtvis prövas i samband med att tillstånd till fondkommissions- rörelse lämnas. En fondkommissionär som vill bli börsmedlem måste vidare organisera sin rörelse så att det är praktiskt möjligt för honom att personligen ellergenom ombud delta i förhandlingarna på börsen dagligen. Detta innebär f. n. krav på att fondkommissionären har kontor i Stockholm. Utredningen anser mot bakgrund härav att börsstyrelsen liksom hittills bör ha möjlighet att pröva en fondkommissionärs lämplighet som börsmedlem.

Gällande krav för börsmedlemskap på svenskt medborgarskap och. för annan sökande än bank. på säkerhet för förbindelser som har ingåtts vid fondbörsen anser utredningen sakna praktisk betydelse. Dessa regler föreslås därför utgå.

Nuvarande bestämmelser om förlust av börsmedlemskap. avstängning från rätt att delta i fondbörsverksamheten och om förutsättningarna för att dela ut skriftlig erinran vid mindre regelbrott föreslås bli i sak oförändrade. 1 börsordningen finns en bestämmelse om att medlemskapet skall upphöra när sådana förändringar har skett i fråga om delägarskap eller ledning i börsmedlems företag att det är att anse som ett väsentligen nytt företag. Enligt utredningen bör konsekvenserna av sådana förändringar prövas av börsstyrelsen. Någon föreskrift om att medlemskapet automatiskt upphör vid sådana förändringar föreslås inte.

För godkännande av börsombud anser utredningen att man liksom f. n. bör kräva att ombudet har fast anställning hos börsmedlem. I fråga om börsombuds löneförhållanden uppställdes i 1939 och 1949 års börsordning krav på att ombudets ersättning huvudsakligen skulle utgå i form av fast lön. I 1960 års börsordning återgick man till de bestämmelser som gällde före år 1939. dvs. kravet på huvudsakligen fast lön övergavs. ] ansökan om godkännande av börsombud skulle anges huruvida den ersättning som i anställningsvillkoren hade tillerkänts ombudet beräknades utgå huvudsak- ligen som fast lön eller i form av provision. Nuvarande regler överens- stämmer i sak med 1960 års börsordning. Utredningen finner det i och för sig önskvärt att anställningsförhållande för börsombud helt eller huvudsakligen grundas på fast lön. men anser det dock inte nödvändigt att föreskriva ett sådant krav. Om nuvarande ordning skulle medföra olägenheter. t. ex. ge upphov till osund spekulation. får det förutsättas att börsstyrelsen ingri- per.

Enligt utredningens förslag skall som hittills krävas att ombudet har förvärvat den kunskap och erfarenhet som behövs för att klara arbetsupp-

Prop. 1978/79:9 112

gifterna. De nuvarande kraven i fråga om ålder och svenskt medborgarskap fyller enligt utredningen inte någon funktion och bör därför utgå. Det väsentliga för godkännande av ett börsombud är att sökanden uppfyller kraven på kunskap och erfarenhet och även i övrigt är lämplig från yrkesmässiga och affärsetiska synpunkter.

Börsombuds möjligheter till värdepappersaffärer för egen räkning behandlas också i detta betänkande. Utredningen har senare återkommit till denna fråga i slutbetänkandet. Utredningens förslag har redan redovisats i samband med redogörelsen för slutbetänkandet (se avsnitt 2.2.3).

3.2.4 Fondbörsens verksamhet

Utredningen föreslår— i enlighet med vad som f. n. gäller— att handel och notering av kurs vid fondbörsen får avse endast värdepapper som är inregistrerade där. Liksom hittills föreslås börsstyrelsen handlägga ärenden om registrering. [ fråga om prövningen av sådana ärenden framhåller utredningen att en stadig och omfattande börshandel ökar börsens möjlig- heter att fullgöra sina uppgifter och att det är av betydelse att handeln omfattar aktierna i de viktigaste företagen inom näringslivet. Det är alltså angeläget att aktierna i dessa företag också finns upptagna på börsen. Detta intresse måste emellertid vägas mot det primära intresset att börsen kan fungera på ett sätt som vinner allmänhetens förtroende. När det gäller börsintroduktion av aktier förutsätter detta att vissa krav ställs på bolaget och att aktierna har en sådan spridning bland allmänheten att en marknad kan väntas föreligga.

Utredningen diskuterar tre tänkbara tillvägagångssätt för att bestämma kraven för inregistrering vid börsen. En möjlighet är att använda helt formella kriterier. som visst minimikapital. viss räntabilitet m. m. En annan utväg är att låta det organ. som avgör frågor om inregistrering. företa en renodlat skönsmässig prövning. En tredje metod slutligen är en kombination av formella grunder och diskretionär bedömning.

Sistnämnda förfaringssätt tillämpas f. n. Utredningen anser att systemet. som används också vid de stora börserna i USA och Storbritannien. bör behållas. Visserligen skulle man genom att använda enbart formella förut- sättningar skapa helt entydiga schablonregler. men enligt utredningens mening är det svårt att beskriva vissa förutsättningar rent numeriskt. På grund härav anser utredningen att diskretionära bedöntningsgrunder inte kan undvaras.

Det anförda har betydelse inte bara för den inregistrering av värdepapper som börsstyrelsen avses ombesörja. s. k. inregistrering för börsnotering. utan också för motsvarande verksamhet som kan anförtros åt sammanslutning av fondkommissionärer. s. k. inregistrering för fondhandlarnotering.

Prop. l978/79:9 113

1 börsordningen krävs som förutsättning för registrering viss storlek på aktiekapitalet. Detta får inte understiga fem milj. kr. Enligt utredningen kan detta krav ibland ge en skev bild av bolagsstorleken. Utredningen anser att storleken av det totala egna kapitalet är en lämpligare norm. Utredningen föreslår därför som en förutsättning för börsnotering att detta kapital skall uppgå till minst tio milj. kr. Dessutom bör krävas att marknadsvärdet på företagets aktier vid introduktionstillfället kan beräknas till minst tio milj. kr. Om ett bolag har aktier av olika typ. t.ex. bundna och fria aktier. och särnotering påkallas av dessa olika serier. skall enligt utredningen kravet på marknadsvärde gälla var och en av serierna. Aktier av olika slag bör kunna inrymmas under samma inregistreringstitel. förutsatt att inte svårigheter av marknadsteknisk art blir följden.

Nu redovisade regler om bolagsstorlek föreslås bara gälla inregistrering för börsnotering. När det gäller inregistrering för fondhandlarnotering bör enligt utredningen inte krav på särskild bolagsstorlek låsas fast. Utredningen anser att sådan registrering skall kunna ske också av mindre bolag. Familjeföretag bör kunna söka sig till börsen för att utnyttja därmed förenade fördelar beträffande kapitalanskaffning m.m. Börsstyrelsen bör få utforma regler i detta avseende i samråd med den sammanslutning av fondkommissionärer som får uppdrag att närmast svara för fondhandlarnoteringen.

Vad gäller Spridningskravet måste det enligt utredningen finnas goda garantier för att det faktiskt kommer att finnas en marknad för det sökande bolagets aktier. Kurssättningen på börsen måste vara representativ. Om antalet börspostägare uppgår till inemot 1000, vilket f.n. krävs. anser utredningen det sannolikt att en regelbunden handel kommer till stånd. Nuvarande praxis beträffande Spridningskravet anser utredningen kunna vara vägledande också i fortsättningen. Om särnotering skall ske av olika aktieserier hos ett bolag bör Spridningskravet gälla för var och en av serierna.

Enligt utredningens mening skall börsstyrelsen inte bindas genom att preciserade regler om krav på marknadsunderlag tas in i en börsförfattning. Vad utredningen har anfört bör tjäna som riktmärke för börsstyrelsens handlande. Styrelsen skall ha fria händer att successivt utbilda praxis med utgångspunkt i hittillsvarande ordning och börsens uppgifter. Utredningen understryker att Spridningskravet vid inregistrering för fondhandlarnotering bör sättas lägre än vid inregistrering för börsnotering. Det måste dock alltid fordras att man med fog kan räkna med en regelbunden handel i pappe- ret.

Som tidigare har berörts har utredningens förslag om förbättrad informa- tion från börsbolagen till allmänheten och börsstyrelsen genomförts genom ändringar i börslagstiftningentprop. l975/76:l75.NU 1975/76:60.rskr l975/ 76:383.SFS l976:541 och 542). Dessa regler om inregistreringskontrakt m. m. gäller endast för bolag som söker introduktion på Stockholms fondbörs.

8 Riksdagen l978/79. ] saml. Nr 9

Prop. l978/79:9 114

Enligt utredningens förslag skall motsvarande förfarande tillämpas också vid ansökan om inregistrering för fondhandlarnotering.

Börsstyrelsens noggranna prövning av ett bolags kvalitet är en grundfor- utsättning för att aktier i icke seriösa eller annars tvivelaktiga bolag ej blir börsintroducerade. Vid prövningen bör beaktas också omständigheter som inte direkt hänför sig till bolagets ekonomiska ställning. bl. a. det allmänna förtroendet för företagsledningen och arten av bolagets verksamhet. Utred- ningen anser att börsstyrelsen bör vara oförhindrad att fortsätta sin nuva- rande praxis. Om det behövs och är förenligt med börsverksamhetens allmänna syften skall det dock stå styrelsen fritt att ändra praxis. Till skillnad från vad som gäller föreslår utredningen att underlaget för den bedömning som görs av det inregistrerande organet —börsstyrelsen eller sammanslutning av fondkommissionärer — i princip bör offentliggöras.

Då det gäller andelar i aktiefonder anser utredningen att frågan om

inregistrering bör prövas. om det uppstår behov av officiell handel och kursnotering av fondandelar.

Utredningen har i fråga om registrering av obligationer och liknande värdepapper ifrågasatt om inte allmänheten genom prospekttvång eller på annat sätt liksom beträffande aktier borde garanteras möjlighet att själv göra en kvalitetsbedömning av värdepapperen i samband med börsintroduktio- nen. Enligt utredningens mening behöver dock inte en sådan ordning införas främst på grund av obligationsmarknadens institutionella karaktär. Vidare står officiella organ och börsföretag i betydande utsträckning som utgivare av sådana värdepapper. En placering i obligationer o.d. är dessutom mindre riskbetonad än aktieinvestering. Utredningen anser därför att det nuvarande formella förfarandet vid inregistrering av obligationer och liknande värde- papper i stort sett kan behållas.

Vissa ändringar föreslås emellertid. En höjning av lånebeloppets nuva- rande nedre gräns från fem milj. kr. till tio milj. kr. förordas. bl. a. med hänsyn till penningvärdets förändring. Denna gräns föreslås dock gälla endast vid inregistrering för börsnotering. Vid inregistrering för fondhandlarnotering bör liberalare principer kunna tillämpas beträffande kapitalbeloppet.

Börsmässig handel med värdepapper och notering av kurs kan enligt utredningens förslag äga rum bara inom ramen för den verksamhet som bedrivs vid Stockholms fondbörs. Utredningen anser det önskvärt att alla värdepapper. både svenska och utländska. som fyller kraven i fråga om marknad. ekonomisk kvalitet m. m. kan registreras vid fondbörsen. Detta talar för att också aktier i utländska bolag. som inte är svenska dotterbolag. bör kunna inregistreras vid fondbörsen. En sådan utvidgning skulle också stå i överensstämmelse med de internationella strävandena att avskaffa diskri- minerande inslag i de grundläggande reglerna för börsverksamheten. Motsvarande skulle gälla för utländska partial- och förlagsbevis.

Prop. 1978/79:9 115

Den praktiska betydelsen av en sådan utvidgning är enligt utredningen beroende av gällande valutareglering. Omsättning av utländska aktier förekommer f.n. i viss utsträckning. Enligt valutaregleringen tillåts bl. a. omplaceringar av utländska aktier och överlåtelse av sådana aktier mellan valutainlänningar. På fondhandlarföreningens lista noteras utan att bolagen särskilt ansökt om det f. n. ett tjugotal olika utländska aktier. Dessutom har efter ansökan andelar i två utländska aktiefonder tagits upp på listan. Handeln är dock mycket begränsad och regelbundna avslut sker bara i ett fåtal papper. Eftersom tillgången på utländska värdepapper till följd av valutareg- leringen är knapp och efterfrågan relativt stor. har en överkurs — en s. k. switchpremie — uppkommit på sådana papper i förhållande till deras kurs i utlandet. I början på 1960-talet uppgick denna överkurs till cirka 2 procent men har under senare år legat mellan 15 och 20 procent.

Utredningen finner det inte uteslutet att också med en valutareglering av nuvarande slag aktierna i ett begränsat antal utländska bolag uppfyller de krav ifråga om marknad rn. m. som kan komma att gälla för fondhandlarnotering. Behovet av inregistrering av utländska aktier kan vidare växa vid lättnader i valutaregleringen.

Mot en ändring av bestämmelserna kan visserligen åberopas de skäl som ligger till grund för gällande regler och som i huvudsak bygger på att switchpremierna kan uppfattas som en återspegling av värderelationen mellan den svenska kronan och främmande valutor. Mot bakgrund bl. a. av de erfarenheter som sedan 1960-talet har vunnits av de hittillsvarande formerna för handel med utländska aktier, tillmäter dock utredningen inte dessa risker sådan vikt att de bör hindra den lösning som ligger i linje med utredningens allmänna syn på börshandelns organisation. Utredningen föreslår därför att utländska värdepapper i princip jämställs med svenska i fråga om rätten till inregistrering vid fondbörsen.

Enligt gällande ordning medför börsstyrelsens beslut om att avföra ett värdepapper från notering att affärer och notering i värdepapperet inte längre får förekomma vid fondbörsen. Sådant avförande av värdepapper från handel och notering kallas avregistrering. Utredningens utgångspunkt är att avregi- strering bör tillgripas endast när börsen inte längre fyller någon väsentlig funktion för värdepapperet.

lnregistrering vid börsen kan sägas vara en garanti för att allmänheten får en relativt utförlig information om bolagens ekonomiska utveckling och därigenom möjlighet att kontinuerligt bedöma sina investeringar. ] det avseendet ger börsregistrering allmänheten grundad anledning till förtroende för ett börsföretag. Allmänheten kan emellertid inte anses ha något berättigat anspråk på att börsaktier alltid är acceptabla placeringsobjekt. I börsens uppgifter bör därför inte ingå att från den synpunkten följa börsbolagens utveckling. Detta betyder att om ett börsbolags aktier försämras efter inregistreringen. utgör det inte utan vidare skäl för avregistrering. Utred-

Prop. l978/79z9 116

ningen diskuterar vidare om inte sådana skäl bör anses föreligga när försämringen är uppenbar och så svårartad att bolaget har råkat in i en ekonomisk krissituation. Det kan göras gällande att allmänhetens förtroende för börsen urholkas om börshandeln omfattar aktier i bolag som är på väg att gå omkull. Även om man på denna grund godtar att en ekonomisk krissituation talar för avregistrering, anser utredningen att hänsyn måste tas också till andra faktorer. En avregistrering kan vara ödesdiger för bolaget, dess aktieägare och anställda eftersom den i vida kretsar uppfattas närmast som ett definitivt utdömande av bolaget. Därför är det inte givet att avregistrering bör ske av aktier i företag som har råkat i kris. Denna kan vara tillfällig och möjligheter kan finnas att rekonstruera företaget.

Utredningen anser att börsstyrelsen i ärende om avregistrering måste göra en helhetsbedömning och i det enskilda fallet väga alla omständigheter för respektive mot avregistrering. Hänsyn bör tas till aktieägarna, de anställda m.fl. En avregistrering får vid denna bedömning inte framstå som olämplig från allmän synpunkt. Utredningen anser det sannolikt att avregistrering enligt förslaget framför allt kommer att äga rum när det inte längre finns någon nämnvärd marknad i ett bolags aktier, t. ex. när flertalet av dessa förvärvats i och för en fusion. En avregistrering i sådana lägen anser utredningen knappast vara olämplig från allmän synpunkt. Utredningsför- slaget innebär i huvudsak att den praxis som börsstyrelsen sedan länge har tillämpat fastställs.

De föreslagna grundsatserna för avregistrering av aktier har i princip giltighet också för avregistrering av andra värdepapper som obligationer o. d. Marknadsbegreppet inom denna finansiella sektor måste emellertid i bety- dande grad uppfattas på ett annat sätt än när det gäller aktier. Omsättningen av räntebärande obligationer är numera koncentrerad till ett begränsat antal institutionella placerare.

Den sammanslutning av fondkommissionärer som enligt utredningens förslag skall kunna få i uppdrag att besluta om inregistrering av värdepapper och ombesörja notering av papperen bör enligt utredningens mening få rätt att också besluta om avregistrering av sådana papper. Sammanslutningen bör tillämpa samma grundsatser vid sin bedömning som börsstyrelsen. Om sammanslutningen inte kan förmå ett företag att lämna de upplysningar som behövs för att avgöra exempelvis en fråga om avregistrering, får den vända sig till börsstyrelsen, som kan använda sig av de påtryckningsmedel som står till dess förfogande.

Utredningens förslag om tillfälligt avbrytande av handel och notering beträffande visst värdepapper och därmed sammanhängande frågor har som inledningsvis nämnts (avsnitt ]) redan föranlett lagstiftning (prop. 1975/ 76:175, NU 1975/76:60. rskr 1975/76:383, SFS l976:541 och 542). Utred- ningen föreslår i slutbetänkandet att dessa regler skall gälla också för den verksamhet som kan komma att omhändertas av sammanslutning av

Prop. l978/79:9 _ 117

fondkommissionärer. Så länge börsstopp gäller för ett fondhandlarnoterat papper skall fondkommissionär inte heller utanför börslokalerna få göra affärer i papperet.

Utredningen framhåller att förordnande om avbrytande av handel och notering i visst värdepapper bör skiljas från beslut att avbryta all handel och notering vid fondbörsen. Det sistnämnda fallet, dvs. stängning av börsen, kan bli aktuellt vid krig och andra onormala förhållanden. Någon närmare reglering av börsstängning finns f. n. inte. Utredningen anser att förutsätt- ningarna för börsstängning bör anges i lag och att frågan är så betydelsefull att den i princip bör prövas av regeringen. Utredningen föreslår därför att regeringen under utomordentliga förhållanden skall kunna besluta att all handel och notering vid fondbörsen skall avbrytas. Är fara i dröjsmål föreslås börsstyrelsen kunna meddela sådant beslut. Styrelsen bör därvid samråda med fullmäktige i riksbanken och bankinspektionen. Börsstyrelsens beslut föreslås få omfatta högst en vecka.

Förbud för fondkommissionär att handla med inregistrerade värdepapper föreslås gälla också vid börsstängning. Regeringen skall dock ha rätt att förordna annat i särskilt fall.

Ordet notering används f. n. i börsterminologien iolika bemärkelser. Enligt utredningens mening bör uttrycket i de nya börsreglerna avse kursfast- ställelse. Med notering av kurs avses alltså fondbörsens konstaterande av de köp-. sälj- och betalkurser som har förekommit. Konstaterandet föreslås äga rum genom protokollsanteckning.

Enligt utredningen skall inte alla kurser noteras. Notering syftar till att ge en god bild av marknadsläget. Det föreslås ankomma på den som sköter noteringen — börsstyrelsen eller i förekommande fall sammanslutning av fondkommissionärer att välja ut de kurser som är av betydelse för börsprotokollet, liksom vilka noteringar som bör finnas i en för spridning avsedd tryckt kurslista. Några föreskrifter i författning behövs inte beträf- fande detta enligt utredningens mening.

Protokollföring av kurs har f. n. rättslig betydelse i bevishänseende och vad avser parts bundenhet vid lämnat anbud. Utredningen anser att regler om detta inte behöver tas in i börslagstiftningen utan föreslår att nuvarande ordning behålls. Detta innebär att sedvänja och praxis blir avgörande i den mån börsstyrelsen inte meddelar speciella föreskrifter.

Börshandeln äger enligt nuvarande ordning rum under uppropen eller efterbörsen. Utredningen anser att dessa former för börshandel skall finnas också i fortsättningen. Oberoende av vem som handhar noteringen bör det ankomma på börsstyrelsen att bestämma i vad mån handel skall ske vid upprop eller på annat sätt. Börshandeln kommer kanske i framtiden att bedrivas med datatekniska hjälpmedel och så att börsombudens personliga inställelse i börslokalerna kanske inte kommer att behövas. Enligt utred- ningens mening bör den nya lagstiftningen öppna möjlighet till sådan ordning för handel och notering.

Prop. 1978/79:9 118

Utredningen förordar att man liksom f. n. begränsar handeln till kassaaf- färer och att börsstyrelsen får utfärda bestämmelser om uppgörelse av avtalade affärer. Enligt utredningen är f.n. den dagliga marknaden otill- räcklig och antalet börsmedlemmar alltför begränsat för att tillåta termins- handel vid Stockholms fondbörs.

Utredningen har i delbetänkandet tagit upp frågan om courtagets storlek bör vara reglerad i författning eller ej. Vissa förslag framfördes men endast som ett provisorium i avvaktan på slutbetänkandet, vari utredningen har återkommit till frågan. Utredningens slutliga förslag har tidigare redovisats (avsnitt 2.2.6).

Utredningen anser att institutet börsauktion inte längre behövs. Till grund för bestämmelsen om börsauktion i 56 & FL åberopas i motiven bl. a. att det i visssa fall är lämpligast att en av börsstyrelsen förordnad person — i stället för en mäklare utsedd enligt 1893 års mäklareordning— förrättar auktion på aktier och obligationer. Mäklareordningen tillämpas inte längre. Börsauktion har under senare år förekommit bara i undantagsfall. För utmätta värdepapper har institutet knappast någon uppgift att fylla vid sidan av möjligheten att sälja sådana värdepapper genom fondkommissionär. Erfarenheten visar enligt utredningen att det knappast längre föreligger något praktiskt behov av institutet börsauktion. Försäljning torde liksom nu gäller på orter utanför Stockholm lika väl kunna äga rum på sedvanlig offentlig auktion. Utredningen föreslår därför att någon motsvarighet till nu gällande regler i 56 & FL inte tas in i den nya börslagstiftningen.

3.2.5 Tillsyn

Beträffande tillsynen över fondbörsverksamheten föreslår utredningen inte några större sakliga ändringar i förhållande till vad som gäller f. n. Utredningen anser sålunda att det liksom nu bör åligga bankinspektionen att övervaka att fondbörsens verksamhet fortgår ändamålsenligt och i överens- stämmelse med utfärdade bestämmelser.

Inspektionen föreslås också i fortsättningen ha till uppgift att till regeringen eller börsstyrelsen lämna förslag till åtgärder som främjar börsverksamhe- ten.

Bankinspektionens rätt enligt 29 & FL att föreslå ändn'ng i börsordningen och föreskrifterna i 305 FL om inspektionens rätt att ge börsstyrelsen tillstånd att meddela regler som avviker från börsordningen, föreslås inte få några motsvarigheter i den nya börslagstiftningen. Detta följer enligt utredningen av förslaget om en annan konstruktion av börslagstiftningen, som bl. a. innebär att regler av det slag som f. n. finns i börsordningen i stället tas in i en av regeringen på sedvanligt sätt utfärdad förordning.

.lävsföreskrifter för befattningshavare hos bankinspektionen av det slag som finns i 39 & FL bör enligt utredningens mening utmönstras som onödiga med hänsyn till vad som enligt praxis, instruktioner eller annars gäller för

Prop. l978/79z9 119

anställda vid bankinspektionen.

Däremot föreslår utredningen att motsvarighet till bestämmelserna i 35—37 åå FL tas in i den nya lagstiftningen. Regler om skyldighet för börsstyrelsen att tillhandahålla protokoll m. m. och om rätt för inspektionen att förbjuda verkställighet av börsstyrelsens beslut etc. föreslås alltså överförda till den nya lagen.

Fondkommissionär är enligt 4lä FL skyldig att bidra till att täcka kostnaderna för bankinspektionens tillsyn i enlighet med bestämmelser som meddelas av regeringen. Utredningen erinrar om att inspektionens tillsyn enligt FL inte bara avser fondbörsen utan också fondkommissionärerna. Utredningen föreslår att i lagen om Stockholms fondbörs tas in en regel om bidrag till kostnaderna för tillsynen enbart av fondbörsen. Det bör åligga fondbörsen att på sätt som regeringen föreskn'ver erlägga dessa bidrag. Fondbörsen får i sin tur bestämma medlems- och värdepappersavgifter m. m. med hänsyn till utgifterna för bl. a. tillsynen. Härigenom får i huvudsak bara de kategorier som använder sig av börsens tjänster medverka till att betala kostnaden för tillsynen.

3.2.6 Övriga frågor

Utredningen har tagit upp frågan om börsens ekonomi. Utredningen anser att Stockholms fondbörs liksom hittills bör vara en självförsörjande instit- ution. Statliga subventioner bör i princip inte vara en förutsättning för börsens bestånd. De som använder sig av börsens tjänster bör betala för dem. De kategorier utredningen avser är liksom f. n. börsmedlemmarna och emitten- tema av de inregistrerade värdepapperna.

De årliga medlems- och värdepappersavgifterna utgör fondbörsens vikti- gaste inkomstkällor. Utredningen föreslår ingen ändring iden relation mellan avgifterna som gäller f. n., dvs. medlemmarnas årsavgifter skall sammanlagt uppgå till minst en femtedel av summan av dessa årsavgifter och årsavgif- terna för värdepapper.

Som inledningsvis har nämnts, har vissa av utredningens förslag angående börsens ekonomi redan föranlett lagstiftning (SFS l976:542).

Enligt förslaget skall avgift alltid erläggas till fondbörsen. Detta gäller också i det fall börsstyrelsen har uppdragit åt sammanslutning av fondkommissio- närer att svara för viss börsverksamhet. Frågan om ersättning till samman- slutningen för uppdraget avses bli löst genom avtal mellan fondbörsen och sammanslutningen.

Vad angår börsens ekonomi i övrigt anser utredningen att liksom f. n. en milj. kr. av börsens kapital bör utgöra grundfond. Utredningen har ifrågasatt det lämpliga i att börsen såsom f. n. har del av sin förmögenhet placerad i

Prop. l978/79:9 120

börsaktier. Utredningen påpekar att sådant ägande helt allmänt ter sig främmande för börsens verksamhet och rekommenderar att fondbörsen successivt avvecklar sitt aktieinnehav.

En särskild fråga som utredningen har tagit upp gäller förfarandet vid handläggningen av ärenden vid fondbörsen. FL innehåller inte några regler omjäv för ledamöter i börsstyrelsen. Emellertid haren praxis utvecklats, som utredningen föreslår lagfäst. Reglerna har utformats med förvaltningslagen (l97l:290) som förebild. lett par avseenden föreslås dock avvikelser. Enligt utredningen finns inte behov av regler om s.k. tvåinstansjäv eller om ombuds- och biträdesjäv. Förvaltningslagens regel om möjlighet att bortse från jäv när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse föreslås inte heller överförd till lagen om Stockholms fondbörs.

Enligt utredningen bör i likhet med nuvarande ordning i ärende om sanktioner mot börsmedlem eller börsombud den som beslutet avser beredas tillfälle att yttra sig. Denna kommunikationsprincip föreslås på liknande sätt komma till författningsmässigt uttryck i fråga om beslut om avslag på ansökan om inregistrering av värdepapper och om avregistrering av värde- papper. I dessa fall bör den som har utgett värdepapperet eller har trätt i dennes ställe beredas tillfälle att yttra sig över det som har tillförts ärendet av annan.

Börsstyrelsen föreslås liksom f. n. vara beslutför när ordföranden och minst fem andra ledamöter är närvarande. Utredningen föreslår vidare att styrel- sens beslut fattas med enkel röstövervikt. Vid lika röstetal bör ordförandens röst vara utslagsgivande. Gällande regler om kvalificerad majoritet för vissa beslut föreslås slopade. Utredningen hänvisar därvid till att reglerom fullföljd ifråga om vissa beslut föreslås intagna i den nya lagstiftningen. Möjlighet till ändring eller upphävande av felaktiga beslut främjar enligt utredningen rättssäkerheten. F. n. saknas möjlighet till överprövning av börsstyrelsens beslut i lämplighetsfrågor. Särskild betydelse har detta enligt utredningen i frågor som rör den enskildes rätt. Hit hör till en början beslut om avslag på ansökan om börsmedlemskap eller om godkännande som börsombud, vidare beslut om upphörande av medlemskap eller om återkallande av godkännande som börsombud. Frågor om inregistrering och avregistrering av värdepapper måste också anses ha speciellt stor betydelse för enskild rätt. Utredningen anser att besvärsrätt bör finnas i varje fall beträffande beslut som rör förvärv och förlust av rätten att vara börsmedlem eller börsombud. Eftersom bankinspektionen är tillsynsmyndighet bör den inte också vara besvärsin- stans. Talan mot beslut i nämnda frågor bör föras hos regeringen. Beträffande inregistrerings- och avregistreringsfrågor är utredningen mera tveksam om lämpligheten av besvärsrätt. Visserligen kan, såsom nyss har antytts, skäl finnas för införande av dylik rätt i dessa frågor. Utredningen menar emellertid att det bör helt och hållet ankomma på börsstyrelsen och sådan samman- slutning av fondkommissionärer, som erhållit särskilt uppdrag, att — inom ramen för givna regler om in- och avregistrering bestämma vilka värdepapper som skall få förekomma på börsen.

Prop. l978/79:9 . 121

Utredningen föreslår vidare att vissa föreskrifter straffsanktioneras. Sålunda föreslås att den som vid sidan av Stockholms fondbörs bedriver fondbörsverksamhet här i landet skall kunna fällas till ansvar. Utredningen föreslår att brottet rubriceras olaga fondbörsverksamhet och att strafllati— tuden bestäms till böter eller fängelse i högst ett år.

För ledamot av börsstyrelsen eller befattningshavare vid fondbörsen föreslås tystnadsplikt om sådant som har erfarits under uppdraget eller i tjänsten om annans affärsförhållanden eller personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot tystnadsplikten föreslås kunna straffas för brott mot börssekretess till böter eller fängelse i högst ett ar.

3.3 Remissyttrandena

3.3.1 Allmänna synpunkter

Utredningens förslag till ny börslagstiftning får i sina huvuddrag ett gott mottagande under remissbehandlingen. Från flera håll framhålls att den föreslagna regleringen synes väl avvägd och anpassad till de krav som från olika samhälleliga synpunkter kan ställas på dagens svenska börshandel. Remissinstanser med en klart uttalad positiv inställning är bl. a. bankinspek- tionen. kommerskollegium, Stockholms handelskammare m.fl.. kapitalmark- nadsutredningen, ful/mäktige [ Sveriges riksbank.fttllmäktig » i riksgäldskontoret, KF . styre/sen jär Stockholms föra/börs, Svenska spurban/t's/öreningen och S..—1 CO. NO anför att de föreslagna reformerna förefaller väl ägnade att stärka värdepappersmarknadens funktionsduglighet och allmänhetens förtroende för börsen.

3.3.2 Fondbörsens organisation m. m.

Remissinstanserna delar utredningens uppfattning att fondbörsverk- samhet bör få bedrivas endast med statlig auktorisation och under bankin- spektionens tillsyn. Enligt länsstyrelsen iMa/möhus län står det utom all diskussion att börshandeln, med hänsyn till de mycket stora värden som omsätts, måste ske under bestämda former och med möjlighet till statlig kontroll. Förslagets utformning ger garantier för att kraven på kontroll skall kunna uppfyllas utan att den lika eftersträvansvärda smidigheten och snabbheten i handeln motverkas. KF anser att tillstånd bör krävas främst därför att den organiserade värdepappershandeln som utgör en väsentlig del av ett lands finansiella system — för att kunna fullgöra sina uppgifter är beroende av att den drivs efter sunda principer och att den har allmänhetens förtroende.

Prop. l978/79:9 122

Den föreslagna ensamrätten för Stockholms fondbörs att driva fondbörs- verksamhet tillstyrks eller lämnas utan erinran av så gott som alla remiss- instanser. Länsstyrelsen iGöteborgs och Bohus län erinrar om att det redan vid tillkomsten av FL konstaterades att det inte fanns behov av fondbörs på annan ort än Stockholm och anför att detta i ännu högre grad gäller i dagens läge. Det saknas därför anledning att i den nya lagen öppna möjlighet för inrättande av ytterligare fondbörser. NO ifrågasätter värdet av att författ- ningsmässigt fastslå ensamrätten. Redan nu krävs regeringens tillstånd för att få bedriva fondbörsverksamhet. Det kan enligt NO inte heller uteslutas att det i en framtid kan uppstå behov av någon ytterligare fondbörs.

Utredningens definition av begreppet fondbörsverksamhet har inte mött erinringar vid remissbehandlingen.

Förslaget att börsstyrelsen med bankinspektionens samtycke skall kunna uppdra åt sammanslutning av svenska fondkommissionärer att besluta om inregistrering av värdepapper och ombesörja notering av kurs, har med ett undantag godtagits av remissinstanserna. Bland dem som uttryckligen tillstyrker förslaget är Stockholms handelskammare m.,/l.. KF samt NO och Föreningen Auktoriserade revisorer. De båda sistnämnda instanserna betonar särskilt värdet av fondhandlarregistrering för mindre företag, som önskar vinna introduktion på börsen. Svenska fondhandlareföreningen förklarar sig beredd att åta sig uppgifterna och medverka till att den föreslagna ordningen blir ändamålsenlig. Bankinspektionen finner emellertid att konstruktionen ger anledning till erinringar. Inspektionen anför bl. a. följande. Från allmän synpunkt förefaller det inte naturligt att anlita en enskild sammanslutning för uppgifter som enligt förslaget i princip skall förbehållas fondbörsen. Några egentliga praktiska fördelar vinns inte jämfört med alternativet att förlägga all inregistrering av värdepapper och därmed sammanhängande verksamhet till fondbörsen. Gränsdragningsproblem kan inte elimineras genom uppdel- ningen. Fondhandlareföreningens befattning med börsärenden kommer i princip och kvalitativt att bli av samma natur som börsstyrelsens, nämligen att fatta beslut om inregistrering av värdepapper, träffa avtal i fråga om inregistreringskontrakt. besluta om tillfälligt avbrytande av handel och notering m. m. Fondhandlareföreningens prövning av frågor om börsintro- duktion beträffande värdepapper som inte uppfyller de för börsintroduktion genom börsstyrelsen gällande normerna blir av särskilt kvalificerad beskaf- fenhet. Det får beaktas att den av fondhandlareföreningen bedrivna verk- samheten, som hittills i princip varit dess egen angelägenhet, enligt förslaget kommer att bli en del av Stockholms fondbörs och innefattad i dess offentliga auktorisation som landets enda fondbörs. Detta ställer särskilda krav på de former under vilka fondhandlareföreningen skall bedriva sin del av börsverk- samheten. Inspektionen erinrar om att fondhandlareföreningen enligt sina stadgar har till ändamål att vara en sammanslutning mellan Sveriges

lx) '_'—J

Prop. l978/79z9 ]

fondkommissionärer för tillvaratagandet av gemensamma intressen. Den av utredningen förutsatta arbetsfördelriingen mellan fondbörsen och fondhand- lareföreningen kräver enligt inspektionens uppfattning en översyn av fondhandlareföreningens associationsrättsliga förutsättningar. arbetsformer m. m. Detta finner inspektionen så mycket mer angeläget som fondkommis- sionärerna i egenskap av börsmedlemmar och medlemmar av fondhandlar- reföreningen på en och samma gång skulle komma att vara fondbörsens både nyttjare och handhavare. Också tillsy nsaspekter talar mot en uppdelning av fondbörsverksamheten. De av utredningen föreslagna bestämmelserna innebär att fondhandlareföreningen inte i och för sig kommer att stå under tillsyn. Visserligen skall börsstyrelsen ha överinseende över fondhandlare- föreningens verksamhet och vissa möjligheter torde finnas för inspektionen att via börsstyrelsen få insyn i verksamheten. Det kan emellertid inte anses tillfredsställande att legala möjligheter saknas till full insyn och kontroll. Erfarenheten visar att inspektionens möjligheter att agera kan vara begrän- sade om den som av någon anledning blir föremål för inspektionens verksamhet inte står under tillsyn. Enligt utredningens förslag till lagtext skall bankinspektionen lämna samtycke till beslut varigenom uppdrag lämnas åt fondhandlareföreningen att bedriva börsverksamhet. l realiteten torde redan statsmakternas godkännande av motiven bakom denna bestäm- melse innebära medgivande att uppdrag lämnas. Inspektionen torde inte kunna motsätta sig att så sker. Inspektionens uppgift skulle närmast vara att granska, godkänna eller i förekommande fall påverka utformningen av de bestämmelser varigenom uppdraget regleras. Kontrollen av efterlevnaden skulle dock ankomma på börsstyrelsen, eftersom fondhandlareföreningen i och för Sig inte omfattas av inspektionens tillsyn. Utredningens förslag innebär sålunda att en del av börsverksamheten överlämnas till ett särskilt rättssubjekt med beslutanderätt i börsärenden av väsentlig betydelse. Beslutanderätten blir inte i egentlig mening grundad på delegering från börsstyrelsen, den för all börsverksam het i princip ansvariga instansen. Härav följer oklarhet i ansvarsfrågor och även i fråga om tillsynen. Vidare måste vissa krav av associationsrättslig natur ställas på ett organ, som inom ramen för ett offentligt börsmonopol skall bedriva fondbörsverksamhet. Den föreslagna konstruktionen måste därför avstyrkas, även om motivet att bevara kontinuiteten i börshandeln i och för sig är beaktansvärt. Enligt inspektionens mening bör de uppgifter som i utredningsförslaget tillagts fondhandlareföreningen handhas av börsstyrelsen.

3.3.3 Börsmedlemmar och börsombud De föreslagna villkoren för börsmedlemskap och godkännande av börs- ombud samt förutsättningarna för förlust av medlemskap resp. upphörande av rätt att vara börsombud lämnas i huvudsak utan erinran av remissinstan- serna. Styrelsen/ör Stockholms/ondbörs anser att bestämmelserna om erinran bör utgå ur författningstexten. Emellertid kan enligt styrelsen fall tänkas där

Prop. l978/79:9 124

sådan överträdelse föreligger som i och för sig är skäl till återkallelse av medlemskap eller godkännande av börsombud. men där omständigheterna är mildrande. [ sådana fall bör styrelsen ha möjlighet att dela ut varning. Mot beslut om varning bör talan kunna föras genom besvär.

3.3.4 Fondbörsens verksam/ie!

Remissinstanserna ansluter sig allmänt till de principer utredningen anser bör följas vid in rcgistreri ng av värdepapper vid fondbörsen. nämligen en bedömning av ansökande företags ekonomiska ställning. marknadstörhållanden i fråga om värdepapperet och omständigheterna i övrigt. Förslaget att lörfattningstexten som nu endast skall innehålla vissa formella grunder och att prövningen i övrigt skall ske diskretionärt av börsstyrelsen har inte heller mött erinran.

Vad gäller kravet på viss bolagsstorlek vid inregistrering för börsnotering — ett eget kapital på minst 10 milj. kr. ifrågasätter Sveriges advokatsamfund om detta kriterium är tillräckligt. Om det egna kapitalet till en mycket ringa del är bundet, kan lämpligheten av en börsintroduktion allvarligt ifrågasättas. Som ett komplement till övriga villkor föreslår samfundet därför att det nuvarande kravet att aktiekapitalet skall uppgå till minst 5 milj. kr. behålls.

Flera remissinstanser anser att ett större antal familjeföretag bör beredas möjligheter att få sina aktier inregistrerade. Ska'nes handelskammare under- stryker det önskvärda i att börsstyrelsen i samråd med fondhandlareför- eningen tar upp frågan om en uppmjukning av nu gällande krav för inregistrering av ett företags aktier på fondhandlarlistan eller på en särskild lista för familjeföretag som inte uppfyller nuvarande krav. Liknande synpunkter framförs av Sveriges aktiesparares riksförbund och Familjeföre- tagens förening. Föreningen betonar att vissa av familjeföretagens problem, bl. a. förmögenhetsskatt. arvsskatt och utlösen av delägare, skulle minskas om handeln på aktiebörsen utsträcktes till att omfatta familjeföretag med lägre eget kapital än vad som nu krävs på fondhandlarlistan. Företagens kapitalförsörjning skulle underlättas och den ofta kritiserade substansvärde- ringen vid förmögenhetsbeskattningen skulle inte behöva diskuteras mellan företag och taxeringsmyndighet.

Svenska bankföreningen påpekar att utredningen inte närmare preciserat Spridningskravet vid inregistrering för fondhandlarnotering och utgår från att detta ej skall sättas högre än f. n. S venskafondhandlare/öreningen upplyser att föreningen f. n. tillämpar ett spridningskrav vid inregistrering för notering på föreningens lista för icke noterade aktier utgörande ca 400 ägare till minst en noteringsenhet var, vilket förespråkare för de familjeägda företagen ansett vara för strängt. Föreningen undersöker därför möjligheten att organisera handel också av aktier som inte uppfyller detta spridningskrav.

Förslaget att utländska värdepapper jämställs med svenska i fråga om rätten till inregistrering vid fondbörsen berörs av fill/mäktige i Sveriges riksbank. Fullmäktige tillstyrker utredningens förslag och ansluter sig till de

Prop. l978/79:9 IZS

synpunkter och motiveringar som framförs. Fullmäktige påpekar samtidigt att förslagets omedelbara konsekvenser beträffande omfattningen av handeln i utländska värdepapper självfallet är begränsade på grund av valutaregle- ringen. Något nettotillskott av material för den föreslagna börshandeln kan f. n. inte förvärvas från utlandet. Handeln kommer således bara att omfatta det material som redan finns i svensk ägo eller som kan anskaffas genom switchaffa'rer och som uppfyller de krav som kommer att gälla för fondhand- larnotering. Enligt fullmäktiges mening är det både logiskt och ur allmän informationssynpunkt värdefullt att handeln med utländska värdepapper äger rum under kontroll av den institution som föreslås få ensamrätt att driva fondbör3verksamhet i vårt land. Enligt utredningens uppfattning visar erfarenheterna från 1960-talet att risken för att den s. k. switchpremien skulle kunna uppfattas som en värdemätare på den svenska kronans valutakurs inte bör tillmätas någon större vikt. Fullmäktige instämmer därför i förslaget att inregistrering vid fondbörsen av utländska aktier och partial- och förslags- bevis bör kunna ske. Fullmäktige upplyser slutligen att valutastyrelsen förklarat sig inte ha någon erinran mot utredningens förslag.

Svenskafondhandlare/öreningen tar upp frågan om inregistrering av andelar i aktiefonder och föreslår att sådana skall kunna bli föremål för fondhand- larnotering. Fondhandlareföreningen har sedan länge på sina listor tagit upp fondandelar till notering för den handel i andelar som sker genom fondkom- missionärerna. Denna handel sker ofta till kurser som ligger mellan fondens utgivningspris och återlösningspriset och är det billigaste alternativet för både köpare och säljare. Förbud för sådan handel kan bara leda till en fördyring för allmänheten. Också Svenska bankföreningen anser att andelar i aktiefonder skall kunna registreras vid fondbörsen.

Utredningens synpunkter och förslag i fråga om a v re gis t re ri ng a v v ä rd e p a p p e r har inte föranlett några erinringar vid remissbehand- lingen.

Förslagen om b ö rs h a n d el n s fo r m e r tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissintanserna.

Svenska spa/'hank.s/öi'eriiiigarr anser det vara ytterst angeläget att en effektivt fungerande värdepappersmarknad kan existera och att den kan omfatta alla typer av företag, dvs. också de icke börsnoterade mindre och medelstora företagen och att därvid börsen kan utnyttjas som "marknadsplats". Sparbanksföreningen förutsätter därför att — i likhet med nuvarande förhål- landen —— inga begränsningar görs beträffande börsombudens möjligheter att inom börsen bedriva handel med även icke inregistrerade papper. Detta anser föreningen vara angeläget inte minst med utgångspunkt från familjeföreta- gens intressen och kapitalförsörjningsbehov. Svenskafondhandlareföreningen framför liknande synpunkter och nämner att handeln i värdepapper som inte är börs- eller fondhandlarnoterade sporadiskt kan anta viss regelmässighet. Medlem kan "ställa marknad". dvs. avge såväl köp- som säljanbud. Detta

Prop. l978/79:9 126

sker ibland i börsens lokaler i samband med efterbörsförhandlingarna och ibland utanför. Sådana kurser får emellanåt offentlighet genom medverkan av tidningarna. vilket från föreningens synpunkt är önskvärt. Föreningen kommer att sträva efter att söka få sådana värdepapper inregistrerade vid fondbörsen så snart förhållandena medger. Gränsdragningen kan bli proble- matisk. men föreningen anser att oklara frågor bör kunna regleras efter samråd med börsstyrelsen.

Förslaget att avskaffa institutet börsauktion har inte mött erinran eller annars föranlett några kommentarer vid remissbehandlingen.

3.3.5 Tillsyn

Utredningens förslag i denna del har i huvudsak lämnats utan erinran av remissinstanserna. Bankinspektionen föreslår med banklagstiftningen som förebild att bestämmelserna kompletteras med en föreskrift om skyldighet för bankinspektionen att övervaka sundheten i fondbörsverksamheten.

3.3.6 Övriga frågor

De av utredningen föreslagna jävsreglerna har, som tidigare har nämnts. utarbetats med förvaltningslagens (19711290) bestämmelser som förebild. På några punkter avviker emellertid förslaget från förvaltningslagen. Hovrätten för Skåne och Blekinge och styrelsen/ör Srackholmsfondbörs anser att skäl saknas för dessa avvikelser.

Från flera håll har vidare synpunkter förts fram på utredningens förslag till regler om beslutförhet i börsstyrelsen och om besvär över börsstyrelsens beslut.

Styrelsen/örSrockholmsfondhörs anser att för beslut i allmänhet bör gälla att fem ledamöter skall vara närvarande. Den mening skall gälla som styrelsens beslut, för vilken de flesta rösterna har avgivits. Vid lika röstetal skall den mening gälla som ordföranden vid sammanträdet biträder. När det gäller fråga om erinran eller varning till medlem eller ombud eller entledigande av ombud utan ansökan bör styrelsen vara fulltalig för att beslutförhet skall föreligga. Huvudregeln för beslut i allmänhet om enkel röstövervikt bör gälla också i dessa frågor. För beslut om utseende och entledigande av börschef, om instruktion för denne, om avregistrering av värdepapper mot utgivarens önskan samt om förlust av medlemskap utan ansökan bör också krävas fulltalig styrelse. Därutöver bör föreskrivas att för beslut krävs att två tredjedelar av styrelsen har biträtt beslutet.

Utredningens förslag att slopa kraven på kvalificerad majoritet för vissa av börsstyrelsens beslut har vidare mött erinran från flera håll. Bland remissin- stanser som förordar att nuvarande krav på kvalificerad majoritet för vissa beslut behålls kan nämnas Svenska bank/öreningen, S venskafondhand/are/ör- eningen och Svenska bankmanna/örbunder.

Prop. l978/79:9 l27

Utredningens förslag till besvärs- och straffbestämmelser har också rönt viss kritik. Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län ifrågasätter om inte talan mot börsstyrelsens beslut kan föras hos bankinspektionen. Vidare har från flera håll förts fram önskemål om besvärsrätt i flera typer av beslut än vad utredningen har föreslagit. Svenska bank/öreningen. S venskafandhandlare/iir- eningen, Sveriges advokatsamfund och Sveriges aktiesparares riks/iirbund anser således att beslut i in- och avregistreringsärende bör kunna överklagas.

[ stället för att såsom utredningen har föreslagit straffsanktionera olaga börsverksamhet anser havrättenfir Skärte och Blekinge det mer ändamåls- enligt att ge tillsynsmyndigheten befogenhet att vid vite förbjuda fortsatt verksamhet.

Prop. l978/79:9 128

Hänvisningar till PS2

4 Föredraganden

4.1. Inledning

Värdepappersmarknaden är i huvudsak att betrakta som en del av kapitalmarknaden. där långfristigt kapital utbjuds, omsätts och kanaliseras till olika sektoreri samhället. Handeln med värdepapper liksom kapitalmark- naden i övrigt påverkas av många olika faktorer. bl.a. konjunkturutveck- lingen inom och utom landet samt statsmakternas finans- och kreditpolitik. Allmänna ekonomiska frågor av sådant slag omfattas inte av de utrednings- förslag somjag skall behandla i det följande. Förslagen avser främst de former under vilka värdepappershandeln sker i vårt land samt de personer. banker och andra företags. k. fondkommissionärer, som yrkesmässigt handlar med värdepapper. Förslagen har alltså särskild betydelse för fondkommissions- handeln. dvs. den handel med värdepapper som sker i eget namn men för annans räkning. Vidare behandlas den värdepappershandel som äger rum på Stockholms fondbörs samt fondbörsens organisation m. m.

Med hänsyn till värdepapperens art brukar värdepappersmarknaden indelas i en aktiemarknad och en obligationsmarknad. En annan indelning kan göras med utgångspunkt ide former under vilka handeln sker. Först kan nämnas handeln på Stockholms fondbörs med där inregistrerade värdepap- per. Vidare försiggår handel inom fondbörsens lokaler med värdepapper. som inte är börsnoterade men noteras på den s. k. fondhandlarlistan. En tredje grupp är handeln utanför börsen i inregistrerade och icke inregistrerade värdepapper genom förmedling av fondkommissionärer eller mellan dem. Slutligen förekommer handel i värdepapper direkt mellan köpare och säljare utan förmedling av fondkommissionärer.

Handel med värdepapper fyller enligt allmän uppfattning en viktig uppgift i en marknadsekonomi och är ägnad att främja en fördelning av landets samlade tillgångar till de områden där de får den mest ändamålsenliga användningen. Värdepappershandeln bidrar därmed till den ekonomiska utvecklingen. På värdepappersmarknaden kan långfristigt kapital överföras från sparare och institutionella kapitalplacerare. t. ex. fonder och försäkrings- bolag. till låntagare inom olika sektorer av samhället." Staten och större kommuner ger sålunda ut obligationer för att skaffa kapital till investeringar m. m. För att täcka bostadsbyggandets långfristiga lånebehov emitteras obligationer bl. a. av bostadsfinansierande kreditinstitut. Näringslivets behov av kapital tillgodoses bl. a. genom obligations- eller aktieemissioner.

Det har ibland ifrågasatts huruvida värdepappershandeln och särskilt börshandeln främjar utbudet av kapital på kapitalmarknaden och underlättar kapitalförsörjningen för näringslivet. Att så är fallet när det gäller utgivning av obligationer och nyemission av aktier är uppenbart. Delade meningar har däremot kommit till uttryck i fråga om betydelsen av handeln med redan utgivna värdepapper. Att sådana värdepapper omsätts på en marknad kan

Prop. l978/79z9 129

enligt en uppfattning betraktas främst som ett. delvis med spekulativa inslag förenat byte mellan olika ägare. Enligt andra bedömare har man då bortsett från den stora betydelse som värdepappershandeln har för bedömningen och värderingen av de olika företagen och därmed för kanaliseringen av medel till de företag som bedöms vara framgångsrika och lovande. Börsnoteringen och omsättningen av värdepapper utgör för företagen en god mätare på deras effektivitet. En väl fungerande och rörlig värdepappersmarknad har enligt min mening stor betydelse för en utvecklad marknadsekonomi. Att värde- papper omsätts regelbundet på en sådan marknad och därigenom lätt kan förvandlas till pengar medför också att värdepapperen blir mer attraktiva som placeringsobjekt. Detta är i sin tur ägnat att främja utbudet av riskvilligt kapital. Börshandeln bidrar sålunda indirekt till att kapitalbehövande företag erhåller kapital för investeringar.

Gällande regler om fondkommissionshandel och fondbörsverksamhet är snart sextio år gamla och har inte omprövats eller ändrats nämnvärt under denna tid. Det finns därför anledning att anpassa reglerna till nya förhål- landen och de krav som följer av utvecklingen i samhället och inom det ekonomiska livet. Det kan vidare ställas krav på att lagstiftning och offentlig tillsyn så långt som möjligt skyddar allmänheten från förluster vid värde- pappershandel eller minskar risken härför. Detta är naturligt med tanke på det allmänna intresset av att allt flera och nya grupper av människor sparar i aktier och andra värdepapper. Ett viktigt syfte med den lagstiftning som nu skall behandlas bör därför vara att förbättra skyddet för den kapitalplacerande allmänheten. Lagstiftningen bör syfta till att skapa goda förutsättningar för en smidig och väl fungerande fondkommissionshandel och fondbörsverk- samhet som möts med allmänhetens förtroende.

Fondbörsutredningen (Fi 196732) har haft i uppdrag att se över börslag- stiftningen och enligt tilläggsdirektiv år 1972 också lagstiftningen om fondkommissionsrörelse. ! fråga om börshandeln har uppdraget bl. a. avsett åtgärder för att förbättra allmänhetens möjligheter till insyn i börsbolagen samt en översyn av fondbörsens verksamhet, organisation m. m. ] tilläggs- direktiven anfördes bl. a. att reglerna om fondkommissionsrörelse var delvis föråldrade och även redaktionellt i behov av översyn. Vissa förenklingar borde kunna göras och vidare borde övervägas att i olika avseenden precisera och skärpa reglerna om verksamhetens utövande. Utredningen har avgett flera delbetänkanden som har resulterat i lagstiftning, bl. a. om förenklad aktiehantering. om registrering av aktieinnehav och om större företags offentliga redovisning. l betänkandet (SOU l973:60) Fondbörsen har utred- ningen behandlat börslagstiftningen och föreslagit nya regler om fondbörsen OCh börsverksamheten i vårt land. Som förut nämnts har vissa delförslag i detta betänkande redan föranlett ändring i reglerna om fondbörsen. I sitt slutbetänkande (SOU l976:54) Om fondkommissionsrörelse m. m. har utredningen redovisat sina överväganden i fråga om fondkommissionärernas verksamhet m. m.

9. Riksdagen 1978/ 79_ [ saml. Nr 9

Prop. l978/79:9 130

Under senare år har den internationella utvecklingen av värdepappershan- deln tilldragit sig ökat intresse. lnom bl. a. organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) pågår ett omfattande arbete med att förbättra förutsättningarna för värdepappershandeln över gränserna. Som ett led i detta arbete antog OECD:s råd. efter förslag av OECD:s Committee on Financial Markets. år 1976 en rekommendation i fråga om villkoren för erbjudande till allmänheten av värdepapper ("OECD Minimum Disclosure Rules"). Sverige har deltagit i detta arbete och biträtt rekommendationen. Vidare har nämnda kommitte' avslutat en studie angående värdepappers- handel ('”Selfregulating Security Markets”). Detta arbete har visserligen inte lett till någon rekommendation, men studien innehåller intressanta aspekter på utvecklingen av olika marknadstyper samt en översikt av praxis i medlemsländerna när det gäller värdepappershandeln. Utredningen har i enlighet med sina direktiv följt den internationella utvecklingen av värde- pappershandeln och utformat sina förslag med beaktande härav.

Den av OECD antagna rekommendationen innebär i praktiken att varje utbjudande av värdepapper till allmänheten skall föregås av en omfattande information genom särskilda prospekt. För granskning av sådana prospekt och godkännande av värdepapper till försäljning bland allmänheten förut- sätts en offentlig marknadsövervakning av värdepappersemissioner av mer omfattande slag än den vi f. n. har i Sverige. Utredningen har framhållit att möjligheterna till granskning av emissioner avsevärt har förbättrats genom reglerna om emissionsprospekt i den nya aktiebolagslagen och att marknads- strukturen i vårt land i praktiken ger goda möjligheter till en god marknads- övervakning. Utredningens förslag får ses som ett steg i strävandena att i praktiken uppfylla den internationella standard för värdepappershandel som enligt OECD:s rekommendation bör införas på längre sikt. Enligt utred- ningen är frågan om ytterligare åtgärder i denna riktning inte särskilt aktuell i praktiken så länge den nuvarande valutaregleringen upprätthålls.

För egen del ansluterjag mig till utredningens uppfattning i de nu berörda frågorna. Skulle förhållandena väsentligt ändras. t. ex. i fråga om valutareg- leringen, får övervägas om några åtgärder då kan anses behövliga med hänsyn till OECD:s rekommendation.

4.2 Lagstiftning om fondkommissionsrörelse m. m.

4.2.1 Allmänna synpunkter

Fondkommissionsverksamhet utövas i Sverige av affärsbankerna och av speciella företag. i fortsättningen kallade fondkommissionsfirmor. l sist- nämnda grupp frnns f. n. åtta företag med delvis olika rörelseinriktning och arbetsformer. De båda företagskategorierna arbetar under väsentligt olika förutsättningar. För bankerna utgör fondkommissionsrörelsen endast en mindre del av en omfattande och differentierad verksamhet som avser in- och

Prop. 1978/79:9 131

utlåning. betalningsförmedling. notariatverksamhet m. m. För övriga fond- kommissionärer är i allmänhet fondkommissionsrörelsen den huvudsakliga arbetsuppgiften. Vid sidan därav kan fondkommissionsfirmorna emellertid driva olika slags verksamhet med större eller mindre anknytning till fondkommissionshandeln. t. ex. placeringsrådgivning, kreditgivning och notariattjänster.

Den volymmässiga utvecklingen av värdepappersmarknaden under senare år och de båda kommissionärskategoriernas marknadsandelar kan åskådlig- göras genom följande tabeller.

Tabell 1 Beräknad omsättning av aktier. totalt och genom fondkommissionärer samt bankers och övriga fondkommissionärers uppdelning av marknaden.

År Beräknad Därav ge- Fondkomis- Marknadsandelari % total ak- nom fond- sionärernas av kol. 3 tieomsätt- kommis- andel i % ning(mkr) sionärer av kol. l Banker Övriga

(mkr) fondkommis- sionärer

1 2 3 4 5

1950 1 039 535 51 74 26 1955 1 059 486 46 72 28 1960 1818 992 55 79 21 1965 3 552 1 917 54 76 24 1970 4 688 1 850 40 64 36 1972 6 445 4 147 64 56 44 1973 8 053 4 928 61 58 42 1974 7117 5130 72 57 43 1975 7 371 5244 71 61 39 1976 8 909 6 161 69 60 40 1977 6 481 4 781 74 63 37

Som framgår av tabellen har handeln med aktier genom fondkommissio- närer ökat under den senaste tjugoårsperioden. Samtidigt har den totala aktieomsättningen värdemässigt stigit kraftigt. Under år 1977 sjönk dock aktieomsättningen markant i kronor räknat. Det kan noteras att handeln i börsnoterade aktier i ökande grad har gått genom fondkommissionärer.

Fördelningen av omsättningen mellan banker och fondkommissions- firmor belyses också av tabell 1. Under 1970-talet har frrmornas ställning på marknaden stärkts och deras del av marknaden stabiliserats omkring 40 procent. Under åren 1975—1977 förlorade dock firmorna en del av markna- den.

Prop. l978/79:9 132

Tabell 2 Fondkommissionärernas obligationsomsättning 1966—1977

År Obligationsom- Marknadsandel i procent sättning mkr ————_———-———- Banker Fondkommissions- firmor 1966 3 808 97.2 2.8 1968 9 577 98.3 1.7 1970 5822 99.1 0.9 1972 7914 97.9 2.1 1973 11 737 98.4 1.6 1974 7 453 97.0 3.0 1975 8 717 95.2 4.8 1976 13 712 96.7 3.3 1977 13 675 97.1 2.9

Fondkommissionärernas handel med obligationer är endast till en liten del förlagd till fondbörsen. Den handel som förekommer där avsåg år 1977 till ca 95 procent premieobligationer. Återstoden av börshandeln avser till den ojämförligt största delen konverteringslån. För obligationsmarknaden som helhet spelar de stora institutionella placerarna. dvs. AP-fonden. försäkrings- bolagen m.fl. en helt dominerande roll. Som framgår av tabell 2 har fondkommissionsfirmorna en ringa del av denna marknad.

Fondkommissionärernas verksamhet regleras främst genom lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet (FL). Med fondkommissonsrörelse förstås yrkesmässigt idkad verksamhet som avser köp och försäljning i kommission av aktier och andra delaktighetsbevis i bolag samt obligationer. För att få driva sådan rörelse krävs särskilt tillstånd. Krav ställs bl. a. på utövarens erfarenhet. lämplighet och solvens. Lagen innehåller vidare bestämmelser om tillsyn m. m. Lagstiftningen syftar till att ge ett skydd åt allmänheten vid handel med värdepapper. Den skall sålunda inte behöva riskera att anförtro sina uppdrag åt personer som på grund av okunnighet eller vårdslöshet kan komma att handla i strid mot uppdragsgiva- rens intresse eller som på grund av sådana omständigheter eller dålig ekonomi kan åsamka uppdragsgivaren förluster.

Fondbörsutredningen föreslår en ny fondkommissionslag som är utformad med särskild hänsyn till allmänhetens skyddsintresse och till det allmänna intresset av att fondkommissionshandeln liksom fondbörsverksamheten bedrivs på ett tillfredsställande sätt och med allmänhetens förtroende. Bankernas fondkommissionsrörelse föreslås reglerad genom banklagstift- ningen. vari tas in hänvisningar till vissa bestämmelser i den nya fondkom- missionslagen.

Aktiesparare bör enligt utredningen kunna göra anspråk på en offentlig tillsyn över värdepappersmarknaden och fondkommissionshandeln likvär- dig med den som enligt bank- och försäkringslagstiftningen utövas över bank- och försäkringsrörelse. För att tillgodose sådana anspråk har utred-

Prop. l978/79:9 133

ningen särskilt behandlat frågor om tillståndsplikt för fondkommissionsverk- samhet. krav på särskild löretagstorm för sådan verksamhet. kapitaltäckning samt begränsningar av den verksamhet som traditionellt har bedrivits av fondkommissionsföretag. ! fråga om fondkommissionshandeln är utred- ningens förslag också uttryck för en strävan att i konkurrenshänseende jämställa banker och fondkommissionsfirmor. Utredningen har vidare sökt att tydligare än i nu gällande regler ange förutsättningarna för sådan handel och annan ekonomisk verksamhet som bedrivs i samband därmed.

Flertalet remissinstanser godtar de grundläggande tankarna i utredningens förslag. I fråga om fondkommissionsverksamheten har dock näringslivets organisationer Och fondkommissionsfirmorna uttryckt farhågor för att förslagen i vissa avseenden medför alltför stora inskränkningar och krav på de fondkommissionärer som inte är banker. Detta gäller särskilt de föreslagna begränsningarna i fråga om handel för egen räkning och vilka verksamhets- grenar som får bedrivas av fondkommissionsbolag. Andra frågor som särskilt har uppmärksammats gäller reglerna om koncernförhållanden och courtage. dvs. den ersättning som tas ut vid fondkommissionsuppdrag.

För egen del vill jag i likhet med de flesta remissinstanserna ansluta mig till de grundläggande principerna i utredningens förslag. En väl fungerande värdepappersmarknad är beroende bl. a. av en kår av yrkesskickliga och ansvarskännande fondkommissionärer. De nya reglerna bör syfta till att skydda allmänheten och skapa goda förutsättningar för att fondkommis- sionsverksamhet kan bedrivas med allmänhetens förtroende och på så långt möjligt samma villkor av alla fondkommissionärer. Reglerna får dock inte ges ett sådant innehåll att onödiga band läggs på fondhandeln och att seriösa fondkommissionsföretag löper risk att slås ut. De i det följande upptagna förslagen har utarbetats i syfte att tillgodose de angivna kraven.

Jag förordar att reglerna om fondkommissionsrörelse i 1919 års lag ersätts av en ny fondkommissionslag. som är gemensam för såväl banker som övriga fondkommissionärer. Förslaget innebär för bankerna att reglerna i banklag- stiftningen kompletteras med vissa bestämmelser i fondkommissionslagen. 1 de följande avsnitten kommerjag att behandla huvudfrågorna i förslaget till fondkommissionslag.

4.2.2 Tillstämlsp/ikl.företags/arm m. m.

Enligt gällande regler krävs tillstånd för att få driva fondkommissionsrö- relse. Tillstånd kan meddelas fysisk person. handelsbolag inklusive kom- manditbolag aktiebolag och bankaktiebolag. Som förutsättning för tillstånd finns i lagen angivet vissa krav. bl. a. på lämplighet och på visst minsta kapital. Vidare gäller att tillstånd inte får meddelas om den tillämnade rörelsen bedöms kunna bli till skada för det allmänna.

Nu gällande tillstånd att driva fondkommissionsrörelse avser rörelse som drivs av fjorton bankaktiebolag. dvs. samtliga affärsbanker. och åtta fond-

Prop. l978/79:9 134

kommissionsfirmor, varav fyra aktiebolag och fyra kommanditbolag.

Utredningen föreslår att särskilt tillstånd också i framtiden skall vara en förutsättning för att få driva fondkommissionsrörelse. Vidare föreslås att sådan rörelse förutom av bankinstitut endast skall få drivas av aktiebolag. I fråga om bankerna föreslår utredningen att inte bara affärsbank utan också sparbank och centralkassa för jordbrukskredit skall få driva fondkommis- sionsrörelse. Utredningen förordar vidare — med banklagstiftningen som förebild att tillstånd får meddelas endast om den tillämnade rörelsen kan antas bli till nytta för det allmänna. Denna grundläggande förutsättning föreslås gälla oavsett i vilken företagsform rörelsen kommer att drivas.

Jag anser i likhet med utredningen och en enig remissopinion att en tillståndsprövning liksom hittills är nödvändig på detta område. Jag föreslår därför att — i enlighet med vad som f. n. gäller— det skall krävas tillstånd för att man skall få driva fondkommissionsrörelse. Utredningens förslag om att sådan rörelse vid sidan av bankerna — endast skall få drivas av aktiebolag har inte heller mött erinringar vid remissbehandlingen. Även jag ansluter mig till förslaget i denna del. Jag instämmer vidare i förslaget att också sparbanker och centralkassor för jordbrukskredit i fortsättningen bör ha möjlighet att etablera sig inom fondkommissionshandeln. Emellertid avses med förslaget givetvis inte att varje sparbank eller föreningsbank skall få tillstånd att driva fondkommissionsrörelse. Någon särskild begränsning i lagen i fråga om sådana bankers rätt att driva fondkommissionsrörelse anserjag emellertid ej erforderlig.

Utredningens förslag om att tillstånd får meddelas endast om det kan antas att rörelsen blir till nytta för det allmänna har mött erinringar från flera håll. Jag anser också att bärande kritik kan anföras mot förslaget i denna del. Kravet har föreslagits under hänvisning till att ett sådant krav gäller vid tillståndsprövning enligt banklagstiftningen. Den behovsprincip som har kommit till uttryck i dessa regler bör ses mot bakgrund av de farhågor för överetablering som man har hyst i fråga om bankrörelse. Motsvarande risker föreligger enligt min mening inte för fondkommissionshandeln. som f. n. är starkt koncentrerad till ett fåtal företag förutom affärsbankerna. Det saknas därför anledning att skärpa nuvarande krav på det sätt utredningen har föreslagit. Jag förordar i stället att nuvarande krav i FL om att rörelsen inte kan antas leda till skada för det allmänna förs över till den nya fondkom- missionslagen.

Fråga om tillstånd för aktiebolag att driva fondkommissionsrörelse bör. som utredningen har föreslagit. prövas av bankinspektionen. Det är uppen- barligen en fördel om all tillståndsprövning verkställs av en och samma myndighet. Den omständigheten att regeringen prövar ärende om oktroj för affärsbank behöver enligt min mening inte föranleda att också ärende om tillstånd för sådan bank att driva fondkommissionsrörelse prövas av rege- ringen. Jag föreslår till skillnad från utredningen att det bör ankomma på bankinspektionen att pröva också bankinstitutens ansökningar om tillstånd

Jl

Prop. l978/79z9 13.

att driva fondkommissionsrörelse.

Som tidigare har redovisats innehåller FL flera krav för tillstånd att driva fondkommissionsrörelse. Utredningen föreslår att kravet på speciellt yrkes- kunnande förs över till de nya reglerna om fondkommissionsbolag. Förutom verkställande direktören bör enligt utredningen en av styrelseledamöterna genom tjänstgöring hos fondkommissionär eller på annat sätt ha skaffat sig den erfarenhet som behövs för verksamheten. Utredningen ställer inte upp några krav på formella meriter men framhåller att det får ankomma på tillståndsmyndigheten att bedöma om tillfredsställande sakkunskap finns i den organisation som presenteras i tillståndsärendet. De organisatoriska förhållanden under vilka rörelsen skall bedrivas bör också ägnas uppmärk- samhet vid tillståndsprövningen. Vidare bör enligt utredningen göras en prövning av den personliga lämpligheten hos den verkställande ledningen och hos ägaren. I fråga om ägaren blir prövningens omfattning beroende av bolagets ägarstruktur.

Utredningens förslag i dessa delar har inte mött erinran vid remissbehand- lingen. Även jag godtar utredningens förslag. Jag anser det angeläget att de nya reglerna dessutom liksom de nu gällande innehåller en uttrycklig bestämmelse om att tillstånd får meddelas endast om bolaget inte är olämpligt för uppgiften.

4.2.3 F ont/kommissions/ramlel och handel för egen räkning

Handel i kommission innebär att en uppdragstagare (kommissionär) åtar sig att för annans räkning men i eget namn sälja eller köpa varor, värdepapper eller annat. Rättsregler om sådana uppdrag finns i lagen (l9l4:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande (KL). Även om FL inte innehåller någon hänvisning till KL, anses KL ändå gälla för fondkommis- sionshandeln i den mån särskilda bestämmelser inte finns i FL. I likhet med utredningen anserjag att i fondkommissionslagens inledande bestämmelser. som skall gälla all fondkommissionshandel. bör tas in en erinran om att KL gäller vid sidan av fondkommissionslagen. I den mån särskilda bestämmelser inte ges i fondkommissionslagen skall liksom f. n. reglerna i KL gälla, t. ex. om kommissionärens rättigheter och skyldigheter, kommissionsuppdragets upphörande m. m. Såsom utredningen har framhållit får detta särskild betydelse vid självinträde och inbördes affärer. Kommissionären är alltså skyldig att alltid iaktta sin huvudmans intresse. Har denne exempelvis föreskrivit visst pris, är kommissionären skyldig att begära fördelaktigare pris, om omständigheterna medger det.

Gällande regler lägger inte hinder i vägen för s.k. blankningsaffärer. Sådana affärer utmärks av att säljaren inte äger de värdepapper han överlåter utan har lånat dem av tredje man. Avsikten är att säljaren senare skall återställa de lånade värdepapperen till tredje man genom att göra täck- ningsköp av samma slags papper till en förhoppningsvis lägre kurs. En 5. k.

Prop. 1978/79:9 l36

blankare förmodas alltså sälja i en marknad som han bedömer vara för hög för att göra täckningsköp senare vid kursnedgång till ett lägre pris.

Blankningsaffärer förekommer på de flesta börser utomlands men är ofta kringgärdade med ingående regler om hur sådana affärer får gå till. Effekten av blankningsaffärer är också omdiskuterad. De anses kunna ha en viss kursutjämnandc verkan. Särskilt på en liten fondbörs och med ett begränsat material av värdepapper tillgängligt för omsättning — som fallet är i fråga om Stockholms fondbörs — anser emellertid utredningen att skälen mot att tillåta blankning överväger. Utredningen har framhållit bl.a. att utpräglat speku- lativa inslag förekommer i samband med blankning och att den part som har en närmare kännedom om marknadsläget uppenbarligen har ett övertag i jämförelse med motparten. Utredningen föreslår ett förbud för fondkommis- sionärer att för egen eller annans räkning genomföra eller medverka till blankning. Några remissinstanser har uttryckligen tillstyrkt förslaget och det alldeles övervägande antalet har lämnat det utan erinran. Från ett par håll har emellertid kritik framförts. Fondkommissionsfirmorna avstyrker ett gene- rellt förbud mot blankningsaffärer men förklarar sig beredda att medverka till att firmorna inte erbjuder kunder lån av värdepapper för blankning. För egen del finnerjag i likhet med flertalet remissinstanser övervägande skäl talar för utredningens förslag. Jag förordar alltså att det i lagen införs förbud för fondkommissionär att utföra blankningsaffärer för egen räkning eller att medverka vid blankning för annans räkning.

| FL finns inte några bestämmelser om den verksamhet som en fondkom- missionär får driva vid sidan av kommissionshandeln. Något legalt hinder för fondkommissionsfirmor att göra värdepappersaffärer för egen räkning eller att driva annan verksamhet än fondkommissionshandel föreligger således inte. För bankerna däremot är verksamheten ingående reglerad i banklag- stiftningen. ] bankernas rörelse får vid sidan av in- och utlåning av pengar ingå endast annan verksamhet som står i samband därmed. Handel för egen räkning får bankerna bedriva endast med mynt, växlar, m. m. samt obligationer och vissa andra värdepapper. Däremot gäller ett principiellt förbud för banker att förvärva aktier, förlagsbevis m. m. för egen räkning.

Utredningen har ingående prövat frågan om fondkommissionärernas rätt till handel för egen räkning. Bakom utredningens överväganden ligger en strävan att begränsa egenhandeln till vad som är förenligt med en verksam- het. där kommissionshandeln utgör det väsentliga. Övervägandena har syftat till att undvika den intressekonflikt som kan uppkomma om den som köper och säljeri kommission. dvs. handlar på annans uppdrag, samtidigt handlar för egen räkning. Vidare har utredningen sökt att också i fråga om egenhandeln så långt möjligt utjämna konkurrensvillkoren mellan banker och andra fondkommissionärer. Övervägandena har föranlett utredningen att föreslå att alla fondkommissionärer, såväl banker som fondkommissions- bolag, får rätt att handla med aktier och vissa andra värdepapper i den utsträckning som behövs för att underlätta kundernas affärer. Syftet skall

Prop. l978/79z9 137

vara att underlätta fondkommissionshandeln genom att göra marknaden mera likvid och bidra till kursutjänming. Dessutom bör egenhandel få bedrivas för att rationalisera hanteringen av små värdepappersposter. Med dessa utgångspunkter föreslår utredningen. med undantag av en reservant som avstyrker förslaget, att fondkommissionärernas rätt att för egen räkning förvärva aktier, emissionsbevis och andelar i aktiefonder begränsas till ett handelslager, vars anskaffningsvärde inte får överstiga 2 milj. kr. För banker föreslås begränsningarna också omfatta förlagsbevis. Obligationsmarknaden har med hänsyn till sin speciella karaktär lämnats utanför begränsningsreg- lerna. Bankinspektionen föreslås kunna medge ytterligare förvärv. Dock får lagret ha ett anskaffningsvärde av högst 10 milj. kr. Sådant medgivande skall enligt utredningen syfta till attgöra marknaden mera funktionsduglig eller till att nå kostnadsbesparande rationaliseringar inom handeln med små värde- pappersposter.

Utredningens förslag till regler om fondkommissionärernas handel för egen räkning har fått ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. Förslaget tillstyrks av flcnalet remissinstanser, bl. a. bankinspektionen, kommerskollegium och riksbanksfullmäktige. Förslaget avvisas av bl.a. representanter för näringslivet och föndkommissionsflrmorna. De framhåller att skäl saknas att införa begränsning av egenhandeln, eftersom gällande regler inte har lett till några missförhållanden. Vidare framhålls att det är angeläget att möjligheten till konsolidering genom nedskrivning av aktie- portföljen behålls. En tredje grupp remissinstanser. däribland styrelsen för Stockholms fondbörs. ansluter sig till utredningens uppfattning att begräns- ningar behövs men för fram alternativa tekniska lösningar. Bl.a. pekas på möjligheten att inte bara genom anvisningar i motiven utan också genom regler i lagen begränsa högsta tillåtna innehav till viss procent av omsätt- ningen inom en ram av ett minsta och ett högsta belopp.

För egen del vill jag framhålla följande. De föreslagna reglerna om fondkommissionärernas rätt till handel för egen räkning syftar bl. a. till att utan drastiska förbud minska riskerna för den intressekonflikt som kan bli följden av att sådan handel drivs samtidigt med kommissionsuppdrag. Ett annat syfte är att nå en utjämning av konkurrensvillkoren mellan banker och andra fondkommissionärer genom att även bankerna föreslås få rätt att ha ett handelslager av aktier m. m. Det är enligt min mening angeläget att så långt möjligt söka tillgodose de angivna kraven. I detta sammanhang kan nämnas att man utomlands på olika sätt har begränsningar i fråga om rätten till egenhandel. Liksom utredningen anser jag att egenhandel också innebär fördelar för fondhandeln som bör tas tillvara. Vid en samlad bedömning finnerjag att utredningens förslag i stort sett innebär en lämplig avvägning av de olika intressen som bör beaktas. Jag ansluter mig därför till grundtankarna i utredningens förslag i fråga om fondkommissionärs handel för egen räkning. Detta innebär attjag i likhet med flertalet remissinstanser förordar att fondkommissionsbolagens egenhandel begränsas och att även banker

Prop. l978/79:9 l38

som driver fondkommissionsrörelse bör ha rätt att utan särskilt tillstånd förvärva och inneha aktier, dock endast i den omfattning som behövs för att underlätta fondkommissionshandeln. Om bankernas aktieinnehav endast har sådant syfte och begränsas på nämnda sätt, anser jag i likhet med bl.a. bankinspektionen att det inte möter betänkligheter att göra ett sådant mindre avsteg från huvudregeln enligt banklagstiftningen att banker i princip inte skall inneha eller handla med aktier och dylika värdepapper för egen räkning.

Emellertid anserjag att det finns visst fog för den kritik som har riktats mot den tekniska lösning som har valts. För egen del anserjag att en mer flexibel lösning är önskvärd. Jag föreslår därför att utredningens förslag kompletteras med en regel om att fondkommissionärernas aktieinnehav får uppgå till viss procentuell andel av omsättningen i fondkommissionshandeln. Som några remissinstanser har påpekat bör en fondkommissionär dock oberoende av rörelsens storlek ha rätt till ett eget aktieinnehav av ej alltför obetydlig omfattning. Jag förordar därför en grundregel att, oberoende av rörelsens omfattning, anskaffningsvärdet av detta innehav får uppgå till högst två milj. kr. Omsättningen i fondkommissionshandeln hos banken eller fondkom- missionsbolaget kan därutöver berättiga till ytterligare innehav. För att mer eller mindre tillfälliga förändringar i denna omsättning inte omedelbart skall påverka aktieinnehavets storlek föreslår jag att innehavet relateras till den genomsnittliga årsomsättningen för de närmaste fem föregående kalender- åren. För nystartade eller omorganiserade företag bör omsättningen beräknas förden tid företaget har varit verksamt i aktuelljuridisk fonn. Med hänsyn till omsättningen i fondkommissionshandeln och frrmornas nuvarande aktiein- nehav föreslårjag en regel som innebär rätt till ett aktieinnehav som svarar mot två procent av nämnda genomsnittliga årsomsättning i fondkommis- sionshandeln. Emellertid bör denna regel inte berättiga till alltför omfattande värdepappersinnehav. De mycket stora bankerna och fondkommissionsbo- lagen skulle om regeln inte försågs med någon begränsning kunna skaffa sig ett värdepappersinnehav som inte är motiverat med hänsyn till syftet med reglerna. Jag föreslår därför att aktieinnehavet får ha ett anskaffningsvärde av högst 10 milj. kr. De nu förordade fasta beloppsgränserna kan behöva omprövas efter några år.

I fråga om vilka värdepapper som skall omfattas av begränsningsregeln biträder jag utredningens förslag att den skall avse aktier, emissionsbevis. andelar i aktiefonder och dessutom andelar i ekonomiska föreningar. Regeln bör däremot inte avse obligationer eller. utom för bankerna, förlagsbevis. Med hänsyn till att banklagstiftningen f. n. ses över av banklagsutredningen är jag inte beredd att nu ta upp frågor om sådan ändring i denna lagstiftning som inte direkt föranleds av den föreslagna fondkommissionslagen. Som utredningen har föreslagit förordar jag därför med hänsyn till att aktier och förlagsbevis jämställs i placeringsreglerna för bankerna att i deras värdepap— persinnehav vid tillämpningen av begränsningsregeln medräknas förlagsbe-

Prop. l978/79:9 139

För att de av mig förordade begränsningarna för fondkommissionsbolagen inte skall leda till oskäliga resultat i vissa fall. förordarjag att möjlighet öppnas för bankinspektionen att om synnerliga skäl föreligger medge innehav eller förvärv i andra fall eller i större omfattning än enligt den nyss förordade huvudregeln.

l likhet med utredningen anserjag att fondkommissionsfirmorna genom liberala övergångsbestämmelser bör få rimlig tid att anpassa sig till det nya regelsystemet. Jag är beredd att på detta område sträcka mig något längre än vad utredningen har gjort och föreslår därför en anpassningstid om fem år. Under denna tid bör det ankomma på bankinspektionen att vid tillsynen med uppmärksamhet följa utvecklingen av frrmornas värdepappersinnehav.

l FL finns en bestämmelse som ger bankinspektionen möjlighet till insyn i sådan finansiell verksamhet som en fondkommissionär driver vid sidan av fondkommissionsrörelsen. Föreligger samband, som närmare beskrivs i FL, mellan fondkommissionär och annat företag som handlar med värdepapper eller lämnar kredit mot säkerhet i värdepapper och som inte står under bankinspektionens tillsyn, åligger det fondkommissionären att visa att sambandet inte medför menliga verkningar för kunderna i fondkommis- sionsrörelsen eller för det allmänna. [ annat fall kan tillståndet att driva rörelsen återkallas. Med stöd av denna bestämmelse har bankinspektionen kunnat få viss insyn i fondkommissionärerna närstående företag som sysslar med finansiell verksamhet. Utredningen föreslår att den nu berörda bestäm- melsen bör gälla även i fortsättningen och att den bör omfatta också sådana närstående företag som biträder vid köp och försäljning av värdepapper.

För att hindra att lagen kringgås föreslår utredningen vidare att några av de regler som föreslås för fondkommissionsbolag skall gälla även vissa juridiska personer som har ägarintresse i sådana bolag. Dessa regler avser begräns- ningen i rätten att inneha aktier för egen räkning. förbudet mot att utfärda obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar samt skyldigheten att avskilja kundernas penningmedel. Utredningen föreslår att nämnda regler skall gälla annan juridisk person än dödsbo som äger mer än en femtedel av aktierna eller aktier med mer än en femtedel av röstvärdet i fondkommissionsbolaget. Utredningen har vid utformningen av regeln vägt intresset av att fondkommissionsbolagen har en oberoende ställning mot betydelsen av att det bland ägarna till dessa bolag finns finansiellt starka företag. En utredningsledamot har reserverat sig mot förslaget att företag med ägarintresse i fondkommissionsbolag skall träffas av begränsningen i rätten att inneha aktier.

I fråga om förslaget att bankinspektionen skall ha möjlighet att ingripa med anledning av fondkommissionsbolags förhållande till närstående företag har fondkommissionsfirmorna anmärkt, att befogenheten att återkalla tillståndet är alltför vittgående och att det skulle vara tillräckligt med en uppgiftsskyl- dighct för det närstående företaget. Förslaget har i övrigt lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Prop. l978/79:9 140

Utredningens förslag att vissa regler för fondkommissionsbolag skall gälla även företag med större ägarintressen i sådana bolag tillstyrks av bankin- spektionen. som anser att regler av detta slag är oumbärliga. I övrigt möts förslaget av delvis kraftiga invändningar, främst från olika näringslivsorga- nisationer. Kritiken går bl. a. ut på att förslaget kommer att motverka att fondkommissionbolagen får ekonomiskt stabila ägare. Vidare framhålls att bankinspektionens tillsynsbefogenheter ger möjligheter till ingripande mot den fondkom missionär som visar sig olämplig och att det på detta sätt går att förhindra att bestämmelserna kringgås. Vissa remissinstanser anser att ett alternativ till den föreslagna regeln kan vara att fondkommissionsbolag, som utför en transaktion på uppdrag av sådan juridisk person som har ett större ägarintresse i bolaget, skall åläggas rapporteringsskyldighet till bankinspek- tionen. Svenska bankföreningen pekar på att förslaget kan leda till att börsnoterade företag drabbas av förbud att utge obligations- och förlags- lån.

Jag vill för egen del erinra om att man redan i samband med FL:s tillkomst underströk att det måste förhindras att en fondkommissionär kringgår lagen genom att driva fondkommissionshandeln i ett företag och annan verk- samhet som har samband därmed i ett annat företag. Utredningens förslag, som i allt väsentligt bygger på nuvarande regler, är enligt min mening inte invändningsfritt. Förslaget innebär att bankinspektionen får insyn i sidofö- retag endast via fondkommissionsbolaget. Jag anser denna ordning otillfreds— ställande från flera synpunkter. Genom organisatoriska arrangemang kan lagstiftningen i väsentliga stycken sättas ur spel. Om exempelvis en fondkommissionär förlägger sin kreditgivning och värdepappersförvaltning till ett företag vid sidan av fondkommissionsbolaget, kommer enligt förslaget fondkommissionslagen inte att gälla sidoföretaget. En lagstiftning, som i allt väsentligt syftar till att ge den aktiesparande allmänheten ett skydd som så långt möjligt är likvärdigt med andra sparares, får inte sättas ur kraft genom organisatoriska arrangemang. Inte heller bör bankinspektionens tillsynsbe- fogenheter begränsas genom sådana åtgärder.

I stället för den av utredningen föreslagna lösningen finner jag övervä- gande skäl tala för att bestämmelserna om fondkommissionsbolags rörelse och om tillsyn över sådana bolag i princip bör gälla också för vissa sidoföretag, som har nära samband med fondkommissionsbolag. Endast sådana företag vars huvudsakliga verksamhet ligger inom ramen för den rörelse som normalt bedrivs av fondkommissionsbolag bör omfattas av en sådan regel. De verksamhetsgrenar jag avser gäller förvaltning av och handel med värdepapper, rådgivning och annat biträde i samband med sådan handel samt kreditgivning mot säkerhet i värdepapper. Nära samband mellan ett fond- kommissionsbolag och annat företag bör med förebild i den nya aktiebo- lagslagens koncernbegrepp — anses föreligga om i huvudsak samma personer har ett bestämmande inflytande över företagen och en betydande andel i resultatet av företagens verksamhet.

Prop. 1978/79:9 141

Jag föreslår alltså att fondkommissionslagens regler om fondkommissions- bolags verksamhet och om tillsyn skall gälla i tillämpliga delar också för företag som har nära samband med fondkommissionsbolag och vars huvudsakliga verksamhet består i att förvalta, handla med eller biträda vid handel med värdepapper eller lämna kredit mot säkerhet i värdepapper. Därvid skall begränsningarna till vissa verksamhetsgrenar och i fråga om aktieinnehavet avse företagen gemensamt. llelt naturligt bör tillämpningen av fondkommissionslagen begränsas till vad som är erforderligt för att tillgodose syftet med bestämmelsen, dvs. att sidoföretaget inte används för att kringgå bestämmelserna för fondkommissionsrörelsen och att företaget inte innebär risker för fondkommissionsbolagets kunder. Om särskilda skäl föreligger, bör öppnas möjlighet att för visst företag medge undantag — helt eller delvis -— från den föreslagna regeln. Dispens kan exempelvis komma i fråga om nuvarande ägar- och organisationsstrukturär sakligt motiverad och inte utan mycket stora svårigheter kan anpassas till det nya systemet. Jag föreslår att dispensärendena prövas av bankinspektionen, vars beslut kan överklagas till regeringen.

Utredningens förslag om att vissa regler i fondkommissionslagen skall gälla även juridiska personer som äger mer än en femtedel av aktierna i fondkommissionbolag har, som tidigare nämnts, mött stark kritik vid remissbehandlingen. Jag anser att det finns visst fog för de invändningar som har rests mot förslaget i denna del. Det är sålunda otillfredsställande om fondkommissionsbolagen inte längre skulle ha möjlighet att som delägare ha ekonomiskt starka och även i övrigt lämpliga företag. Med den lösning jag förordar i fråga om närstående företag till fondkommissionsbolagen har behovet av en koncernregel i enlighet med utredningsförslaget avsevärt minskat. Det är enligt min mening fullt tillräckligt att i stället föreskriva att företag, som har inslag av finansiell verksamhet och som har annat samband med fondkommissionsbolag än som avses i huvudregeln, skall ha viss upplysningsskyldighet bl.a. om sitt samröre med fondkommissionbolaget. Jag avser att i det följande — i samband med redovisningen av tillsynsbe- stämmelserna närmare gå in på denna regel om upplysningsplikt.

En särskild fråga gäller fondkommissionärernas rätt att lämna garantier i samband med att aktier introduceras på fondbörsen. Några legala begräns- ningar finns f. n. inte i denna rätt. Utredningen anser emellertid det vara alltför riskabelt för fondkommissionsbolag att lämna sådana garantier och föreslår därför att i lagen tas in förbud med detta innehåll. För bankerna, som har betydligt större och enligt utredningen fullt tillräckliga resurser för att fånga upp en misslyckad emission, utgör sådana garantiåtaganden ett naturligt inslag i rörelsen. Några begränsningsregler för bankerna föreslås därför inte av utredningen i detta avseende.

Kritik har vid remissbehandlingen riktats mot förslaget om förbud för fondkommissionsbolag att garantera emissioner. Stockholms handelskam- mare m. fl. framhåller att gällande ordning såvitt känt inte har lett till skada för någon och att utredningsförslaget i denna del utgör ett avsteg från principen om konkurrensneutralitet mellan skilda kategorier av fondkom-

Prop. l978/79:9 142

missionärer. För egen del anser jag inte tillräckliga skäl föreligga att helt utesluta fondkommissionsbolagen från möjlighet att lämna garantier i samband med emissioner. Med förebild i den lagstiftning som gäller för sparbanker och föreningsbanker föreslårjag att fondkommissionsbolag efter medgivande av bankinspektionen får förvärva aktier som ingår i emission som garanteras av bolaget. Sådana aktier bör enligt huvudregeln avyttras inom ett år efter förvärvet i likhet med vad som f. n. gäller för bankerna. Rätten att ställa garanti eller på annat sätt medverka vid emission av värdepapper på den allmänna marknaden bör anges i lagen.

Rätten för vissa anställda och andra befattningshavare i fondkommissions- bolag och banker att göra affärer i värdepapper för egen räkning har diskuterats under senare år. Utredningen föreslår att innehavare av ledande befattning i fondkommissionsbolag eller bank eller annan befattningshavare som normalt har insyn i uppdragsgivares värdepappersaffärer inte får föregen räkning förvärva värdepapper annat än för långsiktig förmögenhetsförvalt- ning. Varje bolag eller bank får efter samråd med bankinspektionen avgöra vilka befattningshavare som omfattas av bestämmelsen. Placeringar som avvecklas inom två år från förvärvet bör enligt utredningen presumeras vara gjorda i annat syfte än för långsiktig förmögenhetsförvaltning. Detsamma gäller placeringar som finansieras genom kredit.

Utredningsförslaget har i denna del fått ett i huvudsak positivt mottagande av remissinstanserna. Från flera håll har dock anmärkningar riktats mot att den personkrets som omfattas av regeln har gjorts alltför vid. Kritik har också framförts mot de presumtionsregler som utredningen har angett i syfte att klarlägga innebörden av begreppet långsiktig förmögenhetsförvaltning.

För egen del kan jag i likhet med flertalet remissinstanser ansluta mig till grundprinciperna i utredningens förslag i denna fråga. Det är uppenbarligen av stor betydelse att de som är verksamma i fondkommissionshandeln omfattas av allmänhetens förtroende. Reglerna bör därför utformas så att sådana personer i eller med anknytning till banker och fondkommissions- bolag som normalt har insyn i enskildas värdepappersaffärer av större omfattning inte får möjlighet att utnyttja sin speciella kunskap för egen vinning. Det saknas enligt min mening anledning att låta alla personer i ledande ställning inom bank eller fondkommissionsbolag omfattas av den föreslagna regeln därför att de kan anses ha en allmän överblick över värdepappersmarknaden. Det avgörande bör vara om han eller hon normalt eller fortlöpande har insyn i uppdragsgivares värdepappersaffärer och därigenom får sådan kännedom om t.ex. orderläget för vissa aktier att försäljningsvärdet eller börskursen på aktierna kan påverkas. Jag föreslår därför att bestämmelsen skall gälla för befattningshavare eller annan med anknytning till bank eller fondkommissonsbolag,om han normalt har insyn i uppdragsgivares värdepappersaffärer av sådan omfattning att det allmänna försäljningsvärdet kan påverkas. Jag återkommer i specialmotiveringen närmare till frågan vilka personer som bör omfattas av bestämmelsen.

Prop. l978/79:9 143

I enlighet med vad utredningen har föreslagit bör personer inom den avsedda kretsen inte få förvärva värdepapper annat än för långsiktig lörmögenhetsförvaltning. [ fråga om innebörden av detta begrepp kan jag ansluta mig till vad utredningen har ansett bör gälla som presumtionsregler. Med anledning av de farhågor som har kommit till uttryck vid remissbe- handlingen villjag framhålla att dessa regler— i likhet med alla presumtions- regler — kan frångås efter särskild utredning i varje enskilt fall.

4 . 2 . 4 A ndra ver/(sunllielsgrenar

Som tidigare har nämnts innehåller FL inte några bestämmelser om den verksamhet en fondkommissionär får driva vid sidan av fondkommissions- handeln. För bankerna är däremot verksamheten noga reglerad i banklag- stiftningen. Utredningen föreslår att i fondkommissionslagen tas in bestäm- melser om den verksamhet förutom fondkommissionshandel som får drivas av fondkommissionsbolag. Vid sidan av fondkommissionshandeln och den egenhandel som har behandlats i föregående avsnitt skall enligt utredningen fondkommissionsbolag föratt underlätta kommissionshandeln få bedriva härför erforderlig kreditgivning. förvara och förvalta värdepapper samt lämna råd om placering av medel i värdepapper. För att öppna möjlighet för bolagen att utöva också annan verksamhet föreslås att bankinspektionen får meddela tillstånd till detta, om särskilda skäl föreligger. Sådant tillstånd får dock meddelas endast för verksamhet som har samband med fondkommis- sionshandeln.

Utredningen har ingående diskuterat i vad mån fondkommissionsbolagen bör ha rätt till kreditgivning och har slutligen stannat för att föreslå att denna verksamhet bör tillåtas med hänsyn till att kredit i enkla former hos bolagen medverkar till att göra värdepappersplaceringarna likvida och hela mark- naden smidigare. Utredningslörslaget innebär att kreditgivningen skall begränsas till att avse utlåning som behövs för att underlätta fondkommis- sionshandeln. Fondkommissionsbolagen får alltså inte utvecklas till kredit- institut. Krcditernas anknytning till fondkommissionshandeln kan doku- menteras genom den form av säkerhet som krävs. Utredningen föreslår att som säkerhet får godtas endast värdepapper som har inregistrerats vid fondbörs eller vilka sannolikt snart kommer att registreras där. Säkerheten måste vara betryggande. Bankföreningens belåningsvärden bör enligt utred- ningen tjäna som riktmärke och utgöra högsta gräns för den kredit som kan lämnas mot visst slag av säkerhet. Utredningen har understrukit vikten av att enhandskrediter inte lämnas i sådan omfattning att fondkommissionsbola- gens solvens kommer i fara.

Remissutfallet får i dessa frågor betecknas som splittrat. Bl. a. bankinspek- tionen och riksbanksfullmäktige har tillstyrkt förslagen. Styrelsen för Stock- holms fondbörs är också i huvudsak positiv till utredningens lösning. Kritik harå andra sidan förts fram från skilda håll. Fondkommissionsfirmorna anser

Prop. l978/79z9 144

att de föreslagna reglerna allvarligt hotar firmornas fortsatta existens genom att alltför kraftigt beskära deras verksamhetsområde. Liknande synpunkter anförs av Svenska handelskammarförbundet och Stockholms handelskam- mare, som båda anser att de föreslagna reglerna om tillsyn ger tillräckliga möjligheter till ingripande vid misstanke om missförhållande. Från annat håll ifrågasätts om bankinspektionen inte bör kunna medge att fondkommis- sionsbolag driver också annan verksamhet än sådan som har samband med fondkommissionshandeln. Remissinstanser som företräder näringslivet gör gällande att det föreslagna verksamhetsområdet är alltför snävt avgränsat.

Enligt min mening bör man i denna centrala fråga om fondkommissions- bolags verksamhetsområdc sträva efter en lösning som tillgodoser intresset av att skydda den allmänhet som berörs utan att alltför snävt begränsa bolagens verksamhetsområde. Jag anser i likhet med utredningen att den sidoverksamhet som skall vara tillåten bör klart definieras i lagen och i princip begränsas till sådant som syftar till att underlätta fondkommissionshandeln. De olika verksamhetsgrenar som av utredningen föreslås bli tillåtna vid sidan av själva kommissionshandeln ger enligt min mening ett godtagbart utrymme för fortsatt rörelse och expansion för fondkommissionsfirmorna. Jag förordar alltså i huvudsak samma regler som utredningen i fråga om vilka verksamhetsgrenar som normalt bör få ingå i fondkommissionsbolags rörelse.

[ den mån fondkommissionsbolag lämnar krediter bör denna verksamhet begränsas till vad som är erforderligt för att underlätta fondkommissions- handeln. Sambandet med fondkommissionsrörelsen bör som utredningen har föreslagit kunna framgå bl. a. av att som säkerhet får godtas endast värdepapper. som i allmänhet bör vara börsregistrerade. Jag vill i detta sammanhang anmärka att begränsningen av fondkommissionsbolagens kreditgivning inte är betingad av kreditpolitiska hänsyn utan grundar sig på samma skäl som utredningen har anfört.

Fondkommissionsbolag bör liksom f.n. ha rätt att ta emot medel på särskilt konto, s. k. kundkonto. Dessa konton har stor betydelse i fondkom- missionsfirmornas verksamhet genom att vidga möjligheterna till kreditgiv- ning och handel med värdepapper för egen räkning. Kundkontona fyller vidare en funktion genom att på ett smidigt sätt reglera det löpande betalningsförhållandet mellan firman och dess kunder och därigenom underlätta fondkommissionshandeln. Det bör dock betonas, att inlåningen skall begränsas till vad som erfordras för att på ett praktiskt sätt underlätta kommissionshandeln. Bolagen får lika litet som nu driva en inlåningsverk- samhet vid sidan härav på bankmässiga räkningar i strid med l & lagen (1955:183) om bankrörelse.

Utredningen har uppmärksammat den risk insättaren löper i händelse av att fondkommissionsbolag går i konkurs. Därför föreslås som huvudregel att fondkommissionsbolag åläggs att genast avskilja och sätta in på räkning i bank de medel som bolaget tar emot med redovisningsskyldighet, dvs. alla

Prop. 1978/79:9 145

medel som bolaget i egenskap av kommissionär tar em0t från uppdragsgivare. Emellertid bör det öppnas möjlighet för fondkommissionsbolag att träffa avtal med sina kunder om att bolaget inte behöver avskilja mottagna medel. Har sådant avtal träffats. får fondkommissionsbolag ta emot medlen på kundkonto och använda dem i den egna rörelsen.

I likhet med flera remissinstanser som har yttrat sig i nu nämnda frågor finnerjag utredningens förslag välgrundade. Jag förordar alltså lagregler med i huvudsak det innehåll som utredningen har föreslagit. l klarhetens intresse bör rätten att ta emot medel på konto uttryckligen anges i lagen.

De anmärkningar i övrigt som främst fondkommissionsfirmorna har riktat mot förslaget om verksam hetsområdets begränsning avseri huvudsak att det föreslagna systemet är stelt och inte tar hänsyn till de olika firmornas verksamhetsinriktning m. m. och att kravet på att all verksamhet skall ha samband med fondkommissionshandeln är ovillkorligt.

Som utredningen har föreslagit bör det finnas möjlighet för fondkommis- sionsbolag att. om särskilda skäl föreligger, få tillstånd av bankinspektionen att utöva också annan sidoverksamhet än sådan som anges i lagen. Det av utredningen uppställda kravet att sådan sidoverksamhet alltid måste stå i samband med fondkommissionshandeln kan emellertid enligt min mening få för långt gående och ej önskvärda konsekvenser, särskilt för sådan verk- samhet som sedan länge har utövats av nu verksamma fondkommissions- firmor. Jag är därför beredd att beakta den framförda kritiken på så sätt attjag i motsats till utredningen föreslår att något ovillkorligt krav på samband med fondkommissionshandeln inte behöver finnas. Det är emellertid uppenbart att skälen för att tillåta sådan verksamhet måste vara vägande. Verksamheter, som har bedrivits utan anmärkning under lång tid före de nya reglernas tillkomst, kan tjäna som exempel på när särskilt tillstånd bör kunna lämnas.

4.2.5 Kapilaltäckning

En fondkommissionsfirmas eget kapital utgör tillsammans med de medel kunderna och andra långivare anförtror åt firman de rörelsemedel som firman förfogar över. Med den omfattning fondkommissionsverksamheten har fått under senare år har dock det egna kapitalets viktigaste uppgift blivit att skydda firmornas kunder och andra långivare mot de risker av olika slag som är förenade med fondkommissionsverksamhet. Det egna kapitalet kan alltså betraktas som en buffert som skall fånga upp firmornas eventuella förluster och därmed skydda kundernas och andra långivares medel. Detta gäller också i fråga om bankernas rörelse. För bankerna finns detaljerade regler i banklagstiftningen om krav på det egna kapitalets storlek, 5. k. kapitaltäck- ningsregler.

En fondkommissionsfirma är liksom banker och andra företag beroende av kundernas förtroende för sin verksamhet och dess utveckling. Firmorna har

Prop. 1978/79:9 146

därför ett intresse av att värna om sin soliditet och bygga upp ett eget kapital av sådan storlek att det är tillräckligt att möta eventuella förluster.

Nuvarande regel i FL om fondkommissionärs eget kapital föreskriver endaSt att fondkommissionär som är aktiebolag skall ha ett aktiekapital uppgående till minst 500 000 kr. För fysisk person eller handelsbolag krävs att minst 200000 kr. disponeras för rörelsen. Det minimikapital som krävs kan vara upplånat. Återbetalas upplånat kapital och visar fondkommissionären inte bankinspektionen att han ändå uppfyller kravet på kapita1,är tillståndet förfallet. Tillståndet är likaledes förfallet, om en tredjedel av kapitalet förloras.

Mot bakgrund av den betydande ökning av rörelsevolymen som har ägt rum inom fondkommissionsbranschen under senare år har bankinspek- tionen funnit lagreglerna om det egna kapitalets storlek uppenbart otillräck- liga. Med hänsyn till fondkommissionärernas betydelse både för samhället och den enskilde har bankinspektionen därför lämnat anvisningar om hur stort en fondkommissionsfirmas egna kapital bör vara för att rörelsen inte skall anses vara till skada för det allmänna. Det riskbärande kapitalet. vari bl. a. värderegleringskonton ingår, skall uppgå till minst en viss andel av fondkommissionsfirmans placeringar enligt balansräkningen.

Utredningen har utgått från att kapitaltäckningsbestämmelser behövs för att trygga fondkommissionsfirmornas soliditet och därmed kunderna och långivarna. Däremot har utredningen avvisat möjligheten att ersätta kapital- täckningsregler med en föreskrift om att fondkommissionsfirma skall ta försäkring mot förluster. Utredningen har ansett det mest följdriktigt att — efter mönster från banklagstiftningen — utforma bestämmelserna som placeringsregler. differentierade efter placeringarnas art. Fondkommissions- firmornas placeringar har grupperats i olika riskgrader. Täckning med eget beskattat kapital krävs med varierande procentsatser allt efter hur stor risken med placeringarna anses vara. 1 fall där det jämte fondkommissionsfirman finns annat närstående företag förutsätter utredningen att menliga verk- ningar för fondkommissionslirmans kunder skall anses föreligga, om det närstående företaget inte uppfyller de föreslagna kapitaltäckningsreglerna. Såvitt gäller bankinstitut har utredningen ansett den kapitaltäckning som föreskrivs i banklagstiftningen tillräcklig.

Remissinstanserna är eniga om behovet av och syftet med kapitaltäck- ningsbestämmelser för fondkommissionsfirmor. De föreslagna kapitaltäck- ningsreglerna för fondkommissionbolag har emellertid mött viss kritik. Flera remissinstanser har framhållit att effekten av kapitaltäckningsreglerna blir att fondkommissionsbolagens konkurrenskraft försämras gentemot de banker som driver fondkommissionsrörelse. Fondkommissionsfirmorna har särskilt understrukit att förslaget att i kapitalbasen får inräknas endast beskattat eget kapital och inte vad som finns på värderegleringskontona är utomordentligt skadligt för fondkommissionsbolagen. Liknande synpunkter har framförts från vissa andra remissinstanser, som anser att det finns skäl att behålla det i

Prop. l978/79z9 147

praxis utvecklade kapitaltäckningskravet. Styrelsen för Stockholms fondbörs och riksrevisionsverket har ifrågasatt om inte banklagsutredningens förslag till kapitaltäckningsregler för bankinstituten bör avvaktas innan de föreslagna reglerna införs. Bankinspektionen har tillstyrkt förslaget men anser att den nuvarande ordningen bör bestå under en övergångstid av tre år.

Jag delar uppfattningen att det bör finnas särskilda kapitaltäckningsregler för fondkommissionsbolagen. ] fråga om banker som driver fondkommis- sionsrörelse är det tillräckligt med de kapitaltäckningsregler som finns i banklagarna. Dessa regler ses f.n. över av banklagsutredningen. Enligt direktiven har utredningen bl.a. att undersöka om det går att finna en lösning, där värderegleringsreserverna kan jämställas som täckningskapital. Det problem banklagsutredningen har att behandla är således detsamma som det flera remissinstanser har tagit upp och som har ansetts särskilt betydel- sefullt från konkurrenssynpunkt. Det är möjligt att man med ledning av banklagsutredningens förslag kan konstruera från konkurrenssynpunkt lämpligare kapitaltäckningsbestämmelser för fondkommissionsbolag än dem fondbörsutredningen har föreslagit. Som bankinspektionen har påpekat bör under alla förhållanden den nuvarande ordningen övergångsvis behållas. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag det lämpligast att avvakta banklagsutredningens förslag innan definitiv ställning tas till de föreslagna kapitaltäckningsreglerna för fondkommissionsbolagen.

Även om jag inte vill föreslå att kapitaltäckningsregler f.n. förs in i fondkommissionslagen, finner jag med hänsyn till vikten av att fondkom- missionsbolagen har en tillräcklig kapitaltäckning att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får möjlighet att fastställa bindande kapitaltäckningsregler för fondkommissionsbolagen. Härvid utgårjag från att de föreskrifter som kommer att utfärdas till sitt innehåll i huvudsak kommer att överensstämma med de anvisningar som bankinspektionen f.n. har lämnat. Jag vill dock framhålla att fondkommissionsbolagen bör planera sin Verksamhet så att de har en god beredskap om något strängare kapitaltäck- ningskrav skulle komma att gälla i framtiden.

4.2. 6 Courtage

För förmedling av köp och försäljning av värdepapper vid fondbörsen är börsmedlem enligt börsordningen berättigad till viss provision,s. k. courtage. För värdepappershandel som fondkommissionär förmedlar vid sidan av föndbörsen har Svenska fondhandlareföreningen rekommenderat visst cour- tage. Detta överensstämmer med det i börsordningen fastställda courtaget, såvitt gäller inregistrerade värdepapper, men är något högre för icke börsnoterade aktier. Därjämte har fondhandlareföreningen rekommenderat ett visst minimicourtage för värdepapperstransaktioner. dvs. ett minsta courtagebelopp per avräkningsnota, oavsett om det rör sig om inregistrerade värdepapper eller ej.

Prop. 1978/79z9 148

Utredningens förslag avser alla av fondkommissionär förmedlade värde- pappersaffärer och innebär att de nuvarande reglerna om courtage upphävs. På grund av risken för prissamarbete föreslås dock att bankinspektionen skall pröva vilka högsta courtagesatser en fondkommissionär skall ha rätt att tillämpa i affärer med värdepapper. Enligt utredningen bör medgivande till höjning av courtagesatserna ges restriktivt så att inte priskonkurrensens fördelar går förlorade. Vidare föreslår utredningen att bankinspektionen skall bestämma storleken av det 5. k. minimicourtaget, som får tas ut vid beloppsmässigt små värdepappersaffärer. Utredningen förutsätter att bankin- spektionen kommer att vara restriktiv vid beslut om ändring av detta courtage. Enligt utredningen är detta courtage f.n. så lågt att de små värdepappersaffärerna förorsakar fondkommissionärerna vissa förluster.

] en reservation anförs att det saknas skäl att upprätthålla en särskild prisreglering för fondkommissionärs arbete i samband med värdepappersaf- färer. Såvitt gäller dets. k. minimicourtaget sägs i reservationen att detta bör bestämmas så att det ger full kostnadstäckning. Vad gäller de små affärerna kan ett rätt avvägt courtage styra efterfrågan över till andra tjänster som bättre tillgodoser kundernas intresse. t. ex. köp av andelar i aktiefonder. l reserva- tionen sägs vidare bl.a. att om majoritetens förslag genomförs bankerna kommer att få ett starkt intresse att öka sin andel av de större affärerna. Sammanfattningsvis hävdar reservanterna att de föreslagna reglerna kan komma att minska fondkommissionsfirmornas lönsamhet i sådan grad att en del av dem kan falla bort som börsmedlemmar.

Utredningens förslag har vid remissbehandlingen mött kritik från olika utgångspunkter. Vissa remissinstanser som bankinspektionen och NO förordar i princip helt fri konkurrens. Andra instanser. däribland Svenska Sparbanksföreningen, Sveriges aktiesparares riksförbund och fondkommis- sionsfirmorna anser-att den nuvarande ordningen bör behållas. En tredje grupp, däribland Svenska bankföreningen, hänvisar i sina yttranden till reservationen. Bankföreningen understryker särskilt det oriktiga i att bankerna till ett förlustbringande courtage skall behöva medverka vid små aktieaffärer och att de föreslagna reglerna kan medföra att vissa fondkom- missionsfirmor faller bort som börsmedlemmar.

Som skäl för fri konkurrens anförs bl. a. att fondkommissionsmarknaden inte skiljer sig på så avgörande sätt från andra marknader med oligopolistisk konkurrens. dvs. fåtalskonkurrens, att en särskild högstprisreglering är befogad. Vidare anförs att de möjligheter som redan nu finns att ingripa mot skadlig prissamverkan torde vara fullt tillräckliga, eventuellt i kombination med en rätt för bankinspektionen att ingripa med åtgärder, om det skulle behövas. Det anses också finnas risk för att de av bankinspektionen fastställda högstpriserna kan komma att uppfattas som sanktionerade av samhället. Det finns enligt vissa instanser inte heller anledning att tro att det behövs särskilda regler som skall hindra bankerna att ta ut oskäliga priser vid små affärer.

Prop. 1978/79:9 . 149

De remissinstanser som förordar att den nuvarande ordningen behålls understryker särskilt att en fri konkurrens medföratt företag slås ut eller läggs ned. Svenska sparbanksföreningen pekar härvid på erfarenheterna från bl.a. Förenta staterna. Fondkommissionsfirmorna framhåller att situationen skulle bli verkligt allvarlig, om firmorna i fråga om de större värdepappers- posterna skulle utsättas för en priskonkurrens från bankerna för vilka kostnaden endast har marginell betydelse. Vidare framhålls att förslaget kommer att leda till betydande höjningar av minimicounagen vilket vore olyckligt mot bakgrund av de nuvarande strävandena att öka spridningen av aktieägandet i landet.

För egen del kan jag i och för sig dela uppfattningen att fondkommis- sionsmarknaden inte skiljer sig på något avgörande sätt från andra marknader med fåtalskonkurrens och att det finns möjligheter att ingripa mot skadlig prissamverkan. Fondkommissionsmarknaden är dock speciell såtillvida att frågan om courtaget är ytterst väsentlig för fondkommissionsbolagen medan den för de banker som är fondkommissionärer endast har marginell betydelse. Man kan därför inte bortse från risken att en fri konkurrens kan leda till att en del fondkommissionsbolag slås ut från marknaden. Erfaren- heterna från bl. a. Förenta staterna talar utan tvekan i denna riktning. Somjag tidigare har framhållit anserjag det angeläget att antalet fondkommissionärer inte nämnvärt reduceras. Antalet fondkommissionsfirmor uppgår inte ens till tio i hela landet. Vid en samlad bedömning av de olika synpunkter som kan läggas på frågan om courtage finner jag det lämpligast att grunddragen i det nuvarande systemet med fastställda courtagesatser behålls, i vart fall tills erfarenheter har vunnits om hur den nya lagstiftningen om fondkommis- sionsrörelse verkar i praktiken. Jag vill i detta sammanhang också under- stryka att de courtagesatser som i dag tillämpas är relativt låga vid en internationell jämförelse. Det är inte säkert att en fri konkurrens på detta speciella område i längden skulle innebära att courtagesatserna sänktes på något avgörande sätt.

Den nu rådande ordningen innebär att courtaget såvitt gäller handeln vid fondbörsen bestäms av regeringen och i övrigt efter rekommendationer av Svenska fondhandlareföreningen. Denna ordning är enligt min mening inte tillfredsställande. Det är från konsumentsynpunkt olämpligt att i en marknad där fri konkurrens inte råder överlåta åt dem som skall uppbära courtaget att också fastställa detta. Enligt min mening är den lämpligaste lösningen att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får rätt att fastställa courtagesatserna. Regeringen bör alltså kunna lämna bemyndigande härom till bankinspektionen, som har en god överblick över marknaden och kan förutsättas tillgodose också konsumenternas intressen. Jag föreslår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa courtagesatserna för all värdepappershandel som förmedlas av fondkommissionär.

Ett särskilt problem i detta sammanhang utgör dets. k. minimicourtaget,

Prop. l978/79:9 150

som f. n. inte ger kostnadstäckning för de små affärer som en fondkommis- sionär förmedlar. Utredningen och vissa remissinstanser har av hänsyn främst till den aktieköpande allmänheten ansett att detta courtage inte bör höjas. Från bl. a. reservanterna i utredningen och bankföreningen har å andra sidan framhållits att det är orimligt att fondkommissionärerna inte ges full kostnadstäckning för sitt arbete med dessa affärer. Enligt min mening kan starka skäl anföras för båda dessa synpunkter. Jag anser dock i princip att minimicourtaget i vart fall på sikt bör anpassas så att det ger kostnadstäck- ning. Härigenom kan efterfrågan på denna del av värdepappersmarknaden föras övertill andra tjänster som bättre kan tillgodose kundernas intresse som t. ex. köp av andelar i aktiefonder. Det bör emellertid, som följer av vad jag nyss har anfön, överlåtas till bankinspektionen att fastställa minimicourta- gesatserna.

4.2. 7 Til/syn m. m.

Ett väsentligt syfte med reglerna om fondkommissionshandeln är att skydda aktiespararnas intressen. I gällande lag anges sålunda vissa normer för fondkommissionärernas handlande. Vidare ingår som ett viktigt led i aktiespararnas skydd att fondkommissionärerna står under tillsyn av en offentlig myndighet, bankinspektionen.

Bankinspektionens uppgift är av övervakande och i efterhand kontrolle- rande karaktär. Inspektionen har enligt FL möjlighet att följa rörelsens gång men fondkommissionären får, så länge tillståndet inte återkallas, fritt avgöra hur han vill bedriva sin verksamhet. Bankinspektionen har däremot både rätt och skyldighet att meddela en fondkommissionär råd och anvisningar. Dessa är med visst undantag ej bindande för fondkommissionärerna. Det enda maktmedel som har tillagts inspektionen enligt gällande lag är möjligheten att återkalla en fondkommissionärs tillstånd. Detta kan komma i fråga om en fondkommissionär har överträtt lagen, uppenbart åsidosatt sina uppdragsgi- vares intressen eller på annat sätt visat sig olämplig att utöva fondkommis- sionsrörelse. Bankinspektionen kan vidare återkalla en fondkommissionärs tillstånd om rörelsen prövas vara till skada för det allmänna.

För att bankinspektionens tillsyn skall bli effektiv har fondkommissionä- rerna ålagts en omfattande rapporteringsskyldighet till bankinspektionen. Inspektionen har rätt att göra undersökningar hos fondkommissionärerna. Som tidigare nämnts har bankinspektionen utöver tillsynen över fondkom- missionärerna i praktiken också fått möjlighet till viss insyn i annan finansiell verksamhet som bedrivs av en fondkommissionär vid sidan av fondkom- missionsrörelsen. Fondkommissionärs verksamhet vid sidan av fondkom- missionsrörelsen kan också utgöra grund för återkallelse av tillstånd.

Utredningens förslag till lagbestämmelser följeri huvudsak de nuvarande reglerna. Utredningen framhåller att de nu föreslagna bestämmelserna är uttryck för minimikrav och att även andra lagregler t. ex. i kommissionsla-

Prop. l978/79z9 151

gen, måste följas av fondkommissionärerna. Vid sidan härav skall enligt förslaget en fondkommissionär iaktta god affärssed. Affärsverksamhet utanför den egentliga föndkommissionsrörelsen får inte heller ge anledning till erinran från allmänt legala och etiska synpunkter. BankinSpektionen bör därförjämte en kontroll av efterlevnaden av olika lagbestämmelser övervaka att fondkommissionsfirmorna driver en från allmän synpunkt även i övrigt tillfredsställande verksamhet. Det föreslås också att en fondkommissions- firma skall kunna åläggas att kontinuerligt rapportera ägarförhållanden. styrelse och övrig ledning till bankinspektionen.

Utredningen anser att tillsynen liksom hittills skall vara av övervakande och i efterhand kontrollerande karaktär och att en fondkommissionär, så länge tillståndet inte har återkallats, principiellt skall ha rätt att fritt avgöra hur verksamheten skall bedrivas. Inspektionen bör emellertid kunna utfärda generella eller särskilda föreskrifter för hur verksamheten skall bedrivas. Vidare skall inspektionen för enskilda fall kunna göra påpekanden, ge råd eller meddela förelägganden med eller utan vite.

Utredningen föreslår att en fondkommissionsfirmas tillstånd att bedriva fondkommissionsrörelse skall kunna återkallas på samma grunder som f. n. anges i FL. Därutöver föreslås att återkallelse skall kunna ske, om en fondkommissionsfirma försummar att iaktta god affärssed. Beslut om återkallelse skall meddelas av bankinspektionen och kunna överklagas hos regeringen.'Utredningen utgår från att inspektionen genom påpekanden och erinringar bör försöka komma till rätta med eventuella missförhållanden, innan återkallelse sker.

Utredningens förslag har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Bankinspektionen understryker att aktiespararna bör kunna göra anspråk på en offentlig tillsyn över värdepappersmarknaden, som är likvärdig med den som utövas i fråga om bank- och försäkringsrörelse. Andra remissinstanser framhåller bl. a. att en effektiv tillsyn är särskilt betydelsefull eftersom det är fråga om en marknad som i allt större omfattning tas i anspråk av en bred allmänhet med ofta ringa kunnande och erfarenhet på området.

Fondkommissionsfirmorna är däremot kritiska till förslaget i flera avse- enden och anser att nuvarande bestämmelser kan behållas med några få ändringar. Dessa avser att tillstånd skall återkallas av regeringen och att allvarligare missförhållanden i första hand bör avhjälpas genom att fondkom- missionsfirma interimistiskt ställs under särskild förvaltning. Firmorna anser att gränserna för tillsynsmyndighetens befogenheter bör anges klarare och att förslaget är alltför vittgående, såvitt gäller tillsyn av närstående företag. Enligt firmorna skulle det räcka med att närstående företag ålades viss uppgifts- skyldighet.

För egen del vill jag anföra följande. Mot bakgrund av värdepappersmark- nadens stora samhälleliga betydelse instämmer jag i bankinspektionens uppfattning att aktiespararna bör kunna göra anspråk på en offentlig tillsyn

Prop. l978/79:9 152

över fondkommissionsrörelse, som är likvärdig med den som utövas i fråga om bank- och försäkringsrörelse. De regler för tillsyn jag vill förorda ansluter sig också i stor utsträckning till de regler som gäller för bankinstituten.

[ fråga om inriktningen av tillsynen vill jag särskilt framhålla att bankinspektionen noga bör följa att fondkommissionärerna driver sin verksamhet i former som är godtagbara från kapitalskyddssynpunkt. Vidare bör inspektionen uppmärksamma sådana företeelser. som kan negativt påverka fondkommissionärernas vilja och förmåga att tillvarata sina kunders intressen, t. ex. om en fondkommissionär kan ha egna mot kunderna stridande intressen. Mot bakgrund av vad jag nu anfört kan jag i huvudsak ansluta mig till utredningens förslag i fråga om vad tillsynen över fondkom- missionsbolagen bör avse.

Inspektionen bör således tillse att fondkommissionsbolagen följer fond- kommissionslagen och andra författningar som reglerar fondkommissions- bolags verksamhet, t.ex. KL. Vidare bör inspektionen övervaka att fond- kommissionsbolag efterlever bolagsordningens bestämmelser. Om någon verksamhet drivs utanför den egentliga kommissionshandeln. bör bankin- spektionen också uppmärksamma sådan verksamhet i den mån det behövs för att bedöma fondkommissionärens lämplighet att driva fondkommissions- handel. Som utredningen har framhållit bör inspektionen också uppmärk- samma att den verkställande ledningen för och ägarna till ett fondkommis- sionsbolag utgörs av personer som kan väntas driva verksamheten på ett korrekt och omdömesgillt sätt. Vad jag nu har sagt kan sammanfattas så att inspektionen bör vaka över fondkommissionsbolagens verksamhet i den mån det behövs för att känna till de förhållanden som kan inverka på bolagets säkerhet eller annars är av betydelse för en sund utveckling av fondkom- missionsverksamheten.

På motsvarande sätt som vissa krav måste uppställas för att bolag skall få tillstånd att driva fondkommissionsverksamhet måste det finnas möjlighet att förhindra att den som inte uppfyller dessa krav fortsätter att utöva fondkommissionsverksamhet. Jag kan i allt väsentligt instämma i utred- ningens förslag såvitt avser grunderna för återkallelse av fondkommissionärs tillstånd. För det fall ett fondkommissionsbolag visar sig olämpligt att driva fondkommissionsrörelse bör således dess tillstånd liksom f. n. kunna åter- kallas. Utredningens förslag att underlåtenhet att iaktta god affärssed skall anges som särskild grund för återkallelse saknar motsvarighet i FL. Enligt min mening är begreppet god affärssed i detta sammanhang alltför vagt för att det vid sidan av olämplighetsrekvisitet skall kunna ges någon självständig betydelse då det gäller att ta ställning till om ett fondkommissionsbolags tillstånd skall återkallas. Jag kan därför inte biträda utredningens förslag på denna punkt. Jag förordar vidare, utöver vad utredningen har föreslagit, att tillstånd bör kunna återkallas, om ett fondkommissionsbolag förlorat över en tredjedel av sitt aktiekapital. Jag återkommer till dessa frågor i specialmoti- veringen.

Prop. l978/79:9 153

Jag delar utredningens uppfattning att ett fondkommissionsbolag, så länge tillståndet inte har återkallats,skall ha rätt att självt avgöra hur verksamheten bör bedrivas. lnspektionens uppgifter bör därför liksom hittills vara av övervakande och i efterhand kontrollerande karaktär. Vidare bör liksom hittills tillsynen utövas genom undersökningar hos fondkommissionsbo- lagen och genom att de åläggs viss rapporteringsskyldighet till inspektionen. Fondkommissionsfirmorna har i detta sammanhang kritiserat utredningsför- slaget för att det inte tillräckligt klart anger inspektionens befogenheter gentemot ett fondkommissionsbolag. Jag kan till viss del instämma i denna kritik och har därför sökt att i lagförslaget tydligare bestämma inspektionens tillsynsbefogenheter. Detta bör vara till fördel både för inspektionen och för fondkommissionsbolagen. Jag vill bl. a. peka på att det bör klart framgå av lagen i vilka avseenden bankinspektionen skall kunna utfärda för fondkom- missionsbolagen bindande generella föreskrifter. Detta bör enligt vad jag förordar kunna ske i fråga om kapitaltäckning. courtage. räkenskapernas förande och värdepappersförvaringen.

Enligt utredningens förslag skulle, i de fall fondkommissionsbolag inte följer bankinspektionens råd och anvisningar, inspektionen ytterst kunna påverka detta förhållande endast genom att återkalla bolagets tillstånd. En sådan ordning är enligt min mening inte tillfredsställande. Från flera synpunkter är det sålunda olämpligt att inspektionen i sådana fall skall behöva välja mellan att låta saken bero eller vidta en så drastisk åtgärd som att återkalla bolagets tillstånd. Jag förordar därför att inspektionen, utöver möjligheten att återkalla ett fondkommissionsbolags tillstånd, får befogenhet att meddela fondkommissionsbolag skriftlig erinran. Sådan erinran bör kunna kombineras med föreläggande vid vite att göra rättelse eller i övrigt vidta erforderliga åtgärder. Sådan erinran bör enligt min mening tillgripas i stället för återkallelse i de fall inspektionen kan anta att bolaget låter sig rättas därav. Detsamma bör gälla om det föreligger missförhållande som inte är av så allvarlig beskaffenhet att återkallelse av tillståndet är befogad.

Om ett fondkommissionsbolags tillstånd har återkallats bör avvecklingen av fondkommissionsrörelsen ske under så effektiv kontroll som möjligt. Utredningen föreslår därför att förordnandet för den revisor som utses av bankinspektionen skall gälla tills rörelsen har avvecklats. Utredningens förslag är enligt min mening inte helt tillfredsställande. Även i det fall att ett fondkommissionsbolags tillstånd har återkallats är det angeläget att inspek- tionen har möjlighet att vidta åtgärder för att skydda allmänhetens intressen i bolaget. Jag anser att en så ingripande åtgärd som att försätta bolaget i likvidation inte är nödvändig. Jag förordar i stället att utredningens förslag kompletteras så att inspektionen får rätt att vid vite förbjuda ett bolag, vars tillstånd har återkallats, att utöva verksamhet intill dess fondkommissions- rörelsen har avvecklats.

Jag har tidigare framhållit att den aktiesparande allmänhetens intressen kan komma i fara, om ett fondkommissionsbolag förlägger sådan finansiell

Prop. l978/79:9 154

verksamhet som har samband med fondkommissionsrörelsen utanför bola- get. I den mån samma personer har ett bestämmande inflytande i ett fondkommissionsbolag och i ett företag som huvudsakligen driver sådan finansiell verksamhet så bör enligt vad jag nyss har förordat fondkommis- sionslagen såvitt avser verksamheten och tillsynen i tillämpliga delar gälla också för detta företag. Jag förordade i detta sammanhang också att företag, som har inslag av finansiell verksamhet och står i visst samband med fondkommissionsbolag, bör ha viss upplysningsskyldighet bl.a. om sitt samröre med fondkommissionsbolaget. Det kan vara fallet om t. ex. samma personer har ett bestämmande inflytande i ett fondkommissionsbolag och i ett annat företag som, utan att det utgör det huvudsakliga verksamhetsom- rådet. driver sådan finansiell verksamhet som nyss har nämnts. Vidare avser regeln det fall att de personer som har ett bestämmande inflytande i fondkommissionsbolag också har ett inflytande, om än ej bestämmande, i företag som driver finansiell verksamhet. Det är givet att inflytandet i sidobolaget måste vara väsentligt. Jag avser att i specialmotiveringen närmare ta upp dessa frågor.

I sådana fall som nu har angetts är det angeläget att bankinspektionen kan inhämta uppgifter om det närstående företaget så att inspektionen kan övervaka att den aktiesparande allmänhetens intressen inte åsidosätts. Inspektionen bör således kunna informera sig om t. ex. i vilken omfattning det närstående företaget handlar med aktier och i vilken omfattning företaget lämnar kredit åt fondkommissionsbolagets kunder. Inspektionen bör sålunda kunna förelägga sådant företag att lämna upplysningar om förhållandet till fondkommissionsbolaget och om verksamhet som har samband med fondkommissionsbolagets rörelse.

Vad utredningen har anfört i fråga om tillsynen över bankinstituten och förutsättningarna för att återkalla tillstånd för bankinstitut att driva fond- kommissionsrörelse innebär att dessa frågor regleras enligt banklagstift- ningen. Detta hari huvudsak lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. För egen del kan jag instämma i att bankinspektionen redan enligt banklagarna har möjlighet att utöva tillsyn över bankinstituts fondkommis- sionsrörelse och att särskilda bestämmelser i detta avseende inte behövs. Med hänsyn till att bankinspektionen enligt mitt förslag bör verkställa tillstånds- prövningen för alla fondkommissionärer bör bankinspektionen ges rätt att pröva även fråga om återkallelse av bankinstituts tillstånd. Sådant tillstånd bör kunna återkallas på i huvudsak samma grunder som i fråga om fondkommissionsbolags tillstånd.

Bankföreningen har riktat kritik mot utredningens uttalande att bankin- stituten till inspektionen skall rapportera krediter för vilka säkerheten utgörs av marknadsmässiga värdepapper. Jag har förståelse för kritiken. Det får ankomma på bankinspektionen att i sin tillsynsverksamhet bedöma behovet och omfattningen av rapporteringsskyldigheten.

U| Jl Pr0p. 1978/79z9 1 .

4 . 3 . 8 Övriga _ frågor

Fondbörsutredningen har behandlat bankinspektionens framställning till regeringen om närmare precisering av inspektionens skyldigheter och befogenheter när det gäller att verka för att fondhandeln äger rum på ett tillfredsställande sätt. Inspektionen begärde att den gavs allmän befogenhet att infordra de yttranden och göra de påpekanden som föranleddes av ärendets art. Utredningen konstaterar bl. a. att även andra än fondkommis- sionärerna har betydelse för börsens funktioner samt att enstaka personers handlande kan få stor genomslagskraft på kursbildningen på en så begränsad börs som Stockholms fondbörs. Mot bakgrund härav föreslår utredningen att bankinspektionens insynsmöjligheter såvitt gäller värdepappersmarknaden förbättras.

Utredningens förslag innebär att bankinspektionen får rätt att av den som yrkesmässigt bedriver eller medverkar vid handel med värdepapper kräva upplysning angående denna handel. Samma rätt föreslås inspektionen få beträffande juridisk person som äger eller förvaltar värdepapper i en ej obetydlig omfattning. Utredningen föreslår vidare en utvidgning av lagen (l97lz827) om registrering av aktieinnehav, den s. k. insiderlagen, till kategorien stora aktieägare, ledamöteri företagsnämnder och arbetstagarkon- sulter. Enligt utredningen bör inspektionen ha rätt att av den som är anmälningsskyldig enligt insiderlagen infordra uppgift om dennes handel med värdepapper.

Utredningen konstaterar att den föreslagna utvidgningen av inspektionens befogenhet att begära information av andra kategorier än fondkommissionä- rer är av känslig karaktär. Utredningen intar därför viss restriktivitet. och finner ej skäl att ansluta sig till inspektionens förslag i fråga om befogenheten att göra påpekanden. Den information inspektionen får är avsedd att tjäna som underlag för framställningar om t. ex. lagändring eller för kontakt med börsstyrelsen för att denna skall kunna få fylligare underlag för t. ex. beslut om börsstopp.

Förslaget har fått ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. Vissa remissinstanser finner bestämmelserna ägnade att stärka allmänhetens förtroende för börsen och tillstyrker därför förslaget. Vissa av näringslivets organisationer finner däremot att förslaget går längre än vad som krävs med hänsyn till den aktieköpande allmänhetens intresse. Ban kinspektionen anser att,om inspektionen inte får rätt att göra påpekanden,det ärlika bra att inte ha någon lagstiftning alls i detta avseende och avstyrker i så fall förslaget. Enligt inspektionen har erfarenheterna från de gångna åren ytterligare understrukit behovet av en tillsyn från samhällets sida. Inspektionen konstaterar dock att en tillsyn över fondhandeln är förenad med betydande svårigheter och att andelen affärer som bort uppmärksammas men som undgår upptäckt under alla förhållanden måste bli stor. Om en tillsyn över fondhandeln alls skall ha någon mening måste den dock även innefatta en rätt att framföra kritik mot begagnade affärsmetoder.

Prop. 1978/79z9 156

Sedan fondbörsutredningens förslag remissbehandlats har bankinspek- tionen i en skrivelse den l3 december 1977 till regeringen pekat på vissa uppmärksammade händelser som ägt rum på värdepappersmarknaden under senare tid. Inspektionen påvisar bl. a. att ett bolag, som har ägnat sig åt värdepappersförvaltning och som inspektionen inte kunnat ingripa mot, har uppträtt på ett sådant sätt att åtskilliga personer drabbats av mycket stora förluster. Inspektionen pekar också på vissa misstänkta fall av insiderallärer i samband med försäljningen av ett börsnoterat företag. Inspektionen finner att det i samband med dessa händelser har förekommit inslag som är betänkliga särskilt utifrån intresset att bevara allmänhetens förtroende för värdepappershandeln. Inspektionen begär mot bakgrund bl. a. härav. att regeringen närmare överväger förutsättningarna för en skärpt lagstiftning på ifrågavarande område i syfte att kunna åstadkomma bättre möjligheter att komma till rätta med för samhället skadliga affärer av det slag som insideraffa'rer innebär. Enligt inspektionens mening är frågorna sannolikt så komplicerade att en särskild utredning kan vara motiverad.

För egen del vill jag anföra följande. Jag delar uppfattningen att det är väsentligt med en sådan tillsyn över värdepappersmarknaden att allmänhe- tens förtroende för värdepappershandeln kan bevaras. Utredningens förslag tillgodoser i viss utsträckning detta önskemål. De händelser bankinspek- tionen har redogjort för i sin skrivelse till regeringen tyder dock på att det finns skäl att närmare överväga förutsättningarna för att ytterligare skärpa lagstiftningen på ifrågavarande område. En möjlighet är att inspektionen ges rätt att göra påpekanden i anledning av den information inspektionen har inhämtat om hur värdepappershandeln äger rum. Utredningen har utan att gå närmare in på frågan avvisat en sådan lösning med hänsyn till frågans känsliga karaktär. Jag kan dela uppfattningen att frågan är känslig. Från den enskildes synpunkt skulle det t.ex. kunna ses som ett ingrepp i den personliga integriteten om inspektionen gavs möjlighet att genom offentliga påpekanden ge uttryck för sin uppfattning i hithörande frågor. Frågan kräver därför enligt min mening en noggrann prövning från bl. a. rättssäkerhetssyn- punkt. Varken utredningen eller remissinstanserna — bortsett från bankin- spektionen har emellertid behandlat dessa aspekter. Även om jag således anser att det kan finnas skäl att skärpa lagstiftningen på detta område ärjag därför f. n. inte beredd att slutgiltigt ta ställning till denna fråga utan anser att den bör övervägas ytterligare.

Utredningen föreslår att bankinspektionen liksom hitintills skall kunna förelägga vite och att talan mot sådana beslut skall föras hos regeringen genom besvär. Förslaget har i huvudsak lämnats utan erinran vid remissbe- handlingen. Kammarrätten i Stockholm framhåller dock att beslut av denna artär mer lämpade för en domstolsmässig prövning. Såvitt gäller möjligheten att förelägga vite går, som jag tidigare har nämnt, mitt förslag något längre än utredningens. Ett fondkommissionsbolag skall således vid vite t.ex. kunna åläggas att göra rättelser eller förbjudas att fortsätta viss verksamhet. Denna

Prop. l978/79z9 157

typ av beslut som huvudsakligen avser Iämplighetsfrågor är enligt min mening inte särskilt väl lämpade för en domstolsmässig prövning. Jag instämmer därför i utredningens förslag att besvär över beslut om föreläg- gande av vite bör föras hos regeringen. Detta överensstämmer också med principerna bakom förvaltningsrättsreformen.

Vad gäller tystnadsplikt för styrelseledamot i eller befattningshavare hos fondkommissionsbolag ansluterjag mig till utredningens förslag att sådana personer ej obehörigen skall få yppa eller nyttja vad de under uppdraget eller i tjänsten fåt veta om annans affärsförhållanden eller personliga förhållanden. Enligt min mening bör motsvarande gälla för styrelseledamot i eller befattningshavare hos bank.

Utredningens förslag till sekretess- och tystnadspliktsregler i övrigt bygger på de förslag (SOU l975:22 resp. SOU 19751102) som har lagts fram av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén samt tystnadspliktskom- mittén. Dessa förslag har ännu inte resulterat i lagstiftning. Inom regerings- kansliet pågår f. n. arbetet härmed. Jag anser det därför lämpligast att tills vidare i huvudsak behålla de regler som f. n. gäller. Såvitt gäller tystnadsplikt för den som hos bankinspektionen har tagit befattning med tillstånds- eller tillsynsärende föreslår jag dock att reglerna tills vidare utformas på likartat sätt som de regler som föreslås gälla för befattningshavare hos fondkommis- sionär.

Utredningen föreslår att straff skall kunna ådömas den som driver fondkommissionsrörelse utan tillstånd och den som utan att ha tillstånd att driva fondkommissionsrörelse använder sig av ordet fondkommission i sin firma eller vid beteckningen av sin affärsrörelse. Vidare föreslår utredningen att straff skall kunna ådömas styrelseledamot eller befattningshavare hos fondkommissionsbolag som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar bankin- spektionen oriktiga upplysningar om verksamheten eller vilseleder bankin- spektionen genom oriktig bokföring. De föreslagna bestämmelserna har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Även jag kan ansluta mig till utredningens förslag till straffbestämmelser.

I fråga om lagens ikraftträdande har utredningen föreslagit övergångsbe- stämmelser som i stora drag innebär att den nya lagen skall gälla fr. o. m. ikraftträdandet för fondkommissionärer som är banker eller aktiebolag. För kommanditbolag föreslås en anpassningstid om tre år. I några avseenden föreslås vidare en övergångstid av tre år, bl. a. i fråga om fondkommissions- bolags rätt att inneha värdepapper och inskränkningarna för större intres- senter i fondkommissionsbolag att driva viss verksamhet.

Utredningens förslag hari huvudsak godtagits av remissinstanserna. Även jag kan i allt väsentligt ansluta mig till utredningens förslag. Somjag tidigare har framhållit bör fondkommissionärerna genom lämpligt avvägda över- gångstider ges god tid att anpassa sig till de nya reglerna. Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den I januari 1980. Jag ämnar i specialmoti- veringen närmare behandla de övergångsbestämmelser jag förordar.

Samtidigt med FL tillkom lagen ( 19191242) med vissa bestämmelser om rätt

Prop. 1978/79z9 158

att förfoga över annan tillhöriga fondpapper. Motivet för sistnämnda lag var bl.a. att fondhandlarna då hade den uppfattningen att de kunde praktiskt taget fritt disponera över andras fondpapper, som de hade i sin besittning, bara de på utsatt tid återställde till ägaren ett lika antal papper av samma slag som de mottagna.

I lagen föreskrivs att överenskommelse genom vilken en fondkommis- sionär eller panthavare har erhållit rätt att för annans räkning än ägarens förfoga över fondpapper är utan verkan. om inte överenskommelsen har träffats skriftligen i särskild, endast därom upprättad handling. Vidare skall i denna handling fondpapperen beskrivas så tydligt att de kan skiljas från andra och det förfogande som avses noggrant anges. För pantsatta fondpapper gäller att de inte får återbelånas av panthavaren annat än i förening med den fordran som panten utgör säkerhet för, om inte överenskommelse om detta har träffats i sådan ordning som nyss har nämnts. Inte i något fall får pantsatta fondpapper återbelånas för högre belopp eller på strängare villkor än de för vilka de häftar hos panthavaren. Förfogande i strid med nämnda bestäm- melser bestraffas som olovligt förfogande, om det inte innefattar grövre brott. Lagen är generellt tillämplig på panthavare, dvs. även utanför kretsen av fondkommissionärer. I övrigt, dvs. vid innehav av annan tillhörigt fond- papper för försäljning i kommission. inköp i kommission eller för förvaring gäller Iagen i huvudsak endast för fondkommissionärer.

Utredningen har konstaterat att lagen komplicerar en fondkommissionärs möjligheter till finansiering av verksamheten och har därför övervägt att föreslå att lagen avskaffas. Lagen gäller emellertid inte enbart fondkommis- sionärer utan träffar en vidare krets av personer som mottar fondpapper som pant. Bankirer som ger kredit mot säkerhet av fondpapper torde enligt utredningen på senare tid ha ökat i antal. De står ej under tillsyn. Fondkommissionsfirmorna har vidare enligt utredningen ej alltid på ett tillfredsställande sätt iakttagit lagens bestämmelser. Hänsyn till den olägenhet lagen medför för fondkommissionärer och panthavare bör vika för det skydd som den i de avsedda fallen ger allmänheten. Utredningen föreslår därför att lagen behålls. Enligt utredningen bör emellertid olägenheten med nuvarande regler beaktas på det sättet att kravet på att fondpapperen noggrant skall beskrivas utgår ur lagen.

Utredningens förslag har tillstyrkts av Svenska bankföreningen och fondkommissionsfirmorna samt har i övrigt lämnats utan erinran av remissinstanserna. Fondkommissionsfirmorna har dock satt i fråga, om de inte kunde undantas från lagens bestämmelser med hänsyn till att de står under tillsyn av banpinspektionen.

Enligt min mening är de skyddssynpunkter som ligger till grund för ifrågavarande lag så starka att det kan sättas i fråga om någon ändring av lagen bör vidtas. Kravet på att de fondpapper överenskommelsen avser noggrant skall beskrivas syftar nämligen till att förhindra, att någon skall kunna genom en generell förklaring av annan förvärva sig rätt att för egen räkning förfoga

Prop. l978/79z9 15.9

över de fondpapper denne i en framtid kan komma att lämna honom. Genom de krav lagen i övrigt uppställer har emellertid bankinspektionen goda möjligheter att vaka över att fondkommissionärer och andra som står under inspektionens tillsyn inte kommer att missbruka en eventuell rätt att inhämta generella medgivanden. Jag föreslår därför att kravet på ett noggrant angivande av vilka fondpapper som avses inte längre skall gälla för den som står under bankinspektionens tillsyn. För andra personer anser jag det däremot inte försvarbart att göra någon ändring i fråga om nuvarande krav. Lagen bör emellertid i detta sammanhang omarbetas och ersättas av en ny lag. Några större sakliga ändringar avses inte utöver vad jag nyss angav.

4.3 Lagstiftning om fondbörsverksamhet

4 .3 . ] Allmänna synpunkter

Fondbörsens uppgift är att främja handel med värdepapper genom att skapa tillfälle till regelbunden handel och notering i ordnade former. Genom sin verksamhet bidrar fondbörsen till att placeringar i allmänt spridda värdepapper blir relativt likvida, dvs. snabbt kan omsättas i pengar. Detta medför att sådana värdepapper kan bli attraktiva placeringsobjekt. vilket i sin tur främjar utbudet av riskvilligt kapital. Härav följer också att börshandeln har betydelse för kapitalbehövande företag genom att underlätta deras kapitalförsörjning.

Aktiemarknaden anses av många vara en mätare på det ekonomiska klimatet i landet. Börsnoteringarna läggs sålunda ofta till grund för anta- ganden i fråga om den kommande ekonomiska utvecklingen. Genom att kursnoteringarna på värdepapper omedelbart offentliggörs får allmänheten en aktuell bild av marknadsläget. Särskild uppmärksamhet tilldrar sig därvid den s. k. börsbarometern, dvs. den senaste tendensen för aktiekurserna, som publiceras i dagstidningarna efter varje börsdag. Fondbörsen har genom att i samband med inregistrering av värdepapper ålägga utgivarna en tämligen omfattande informationsskyldighet också bidragit till att förbättra nyhets- spridningen i ekonomiskt viktiga angelägenheter. Börsverksamheten kan på så sätt bidra till en förbättrad insyn för allmänheten i flertalet av våra största företag.

Vid sidan av handeln med värdepapper som har registrerats vid fondbörsen bedriVS, som tidigare har nämnts, i börsens lokaler handel och notering med andra värdepapper. upptagna på den s.k. fondhandlarlistan. Denna lista handhas f. n. på eget ansvar av Svenska fondhandlareföreningen, som är en sammanslutning av fondkommissionärer med både banker och fondkom- missionsfirmor som medlemmar. I många fall innebär registrering på denna lista ett förstadium till börsintroduktion. Mindre företag av typ familjeföretag kan nämligen, i samband med en utförsäljning av aktier i företaget till ett flertal personer, tas upp på fondhandlarlistan. Aktierna blir därmed föremål

Prop. 1978/79:9 160

för sådan offentlig och marknadsmässig kurssättning som utgör en av förutsättningarna för börsintroduktion.

Det anförda utgör exempel på fondbörsens betydelse i skilda avseenden. Det är enligt min mening uppenbart att börshandeln fyller en viktig och central uppgift för värdepappersmarknaden i vårt land. Det är därför angeläget att reglerna om fondbörsen och börshandeln utformas så att de skapar goda förutsättningar för att denna verksamhet utövas på ett tillfreds- ställande sätt och med allmänhetens förtroende.

Under år l977 omsattes på Stockholms fondbörs aktier till ett belopp av l 740 milj. kr., vilket svarar mot ca 37 procent av den totala aktieomsätt- ningen. Vid utgången av året var aktier i 96 bolag inregistrerade med ett sammanlagt nominellt värde av 20 300 milj. kr.

På den s.k. fondhandlarlistan var vid utgången av år 1977 drygt 50 aktiebolag och tre aktiefonder registrerade. Nominella värdet av dessa bolags aktier var sammanlagt ca 1 500 milj. kr. Under år 1977 omsattes värdepapper registrerade på listan till ett värde av omkring 70 milj. kr.

På obligationsmarknaden är förhållandena, som tidigare har nämnts, annorlunda än när det gäller aktier. Marknaden för räntebärande lån är till övervägande del institutionaliserad med allmänna pensionsfonden, bankerna och försäkringsbolagen som de största placerarna. Denna marknad ligger praktiskt taget helt utanför börsen. I fråga om premielånen har däremot allmänhetens intresse ökat och obligationshandeln på börsen avser så gott som helt sådana lån.

De grundläggande bestämmelserna om fondbörsverksamhet finns i FL. Enligt dessa bestämmelser får fondbörs inte inrättas här i landet utan regeringens tillstånd. Förutsättning för tillstånd är att fondbörsen prövas bli till nytta för det allmänna. Även om lagen medger möjlighet att inrätta flera fondbörser i landet finns endast en, nämligen Stockholms fondbörs. Lagen innehåller vidare bestämmelser om börsens styrelse och om tillsyn över verksamheten. Närmare regler för fondbörsens verksamhet fastställs av regeringen för tio år i sänder i en börsordning, senast fastställd år 1969 (SFS 19691546). Därutöver gäller vissa ordningsregler för fondbörsen som har utfärdats av börsstyrelsen.

l betänkandet (SOU l973z60) Fondbörsen föreslår fondbörsutredningen en ny författningsmässig reglering för Stockholms fondbörs och dess verksam- het, bestående av en lag om Stockholms fondbörs och en författning som utfärdas av regeringen. Fondbörsverksamheten skall liksom hittills stå under tillsyn av bankinspektionen. Stockholms fondbörs föreslås få ensamrätt i fråga om fondbörsverksamhet och därmed karaktär av riksbörs. Börssty- relsen föreslås emellertid få rätt att med bankinspektionens tillstånd uppdra åt sammanslutning av svenska fondkommissionärer att i viss utsträckning besluta om inregistrering av värdepapper vid fondbörsen och ombesörja notering av kurs i fråga om dessa. Förslaget innehåller vidare uttryckliga jävsregler för ledamöterna i börsstyrelsen och för börschefen samt nya

Prop. 1978/79z9 lol

bestämmelser av processuell karaktär, innefattande bl. a. rätt till besvär över börsstyrelsens beslut.

l viktiga avseenden, t. ex. om värdepappersutgivares informationsplikt och om fondbörsstyrelsens sammansättning, har som tidigare nämnts utred- ningens förslag redan föranlett lagstiftning. Jag avser att i det följande ta upp återstående frågor. De av mig framlagda förslagen grundas i stor utsträckning på utredningens förslag, som i stort sett har godtagits av remissinstanserna. Jag vill emellertid redan här förutskicka, attjag i några fall t. ex. i fråga om börsstyrelsens möjlighet att överlåta viss börsverksamhet på annan — stannat för andra lösningar än utredningen. I likhet med utredningen förordarjag att de grundläggande reglerna om fondbörsverksamheten meddelas i en lag om Stockholms fondbörs. Det huvudsakliga innehållet i denna lag behandlas i följande avsnitt. Ytterligare bestämmelser om fondbörsen och dess verk- samhet bör liksom hittills kunna meddelas av regeringen och därutöver av börsstyrelsen genom t. ex. särskilda ordningsregler.

4.3.2 Fondbörsens alganisalion m. m.

För värdepapper som köps och säljs i större omfattning finns behov av att kurser noteras kontinuerligt och offentliggörs. Om köp- och säljanbud beträffande värdepapper sammanförs regelbundet för handel och kursnote- ring, föreligger vad som i allmänt språkbruk brukar betecknas som fondbörs- verksamhet.

I FL anges inte vad som skall förstås med fondbörsverksamhet. Som har berörts i föregående avsnitt får fondbörs inte upprättas utan regeringens tillstånd. För tillstånd krävs att börsen prövas vara till nytta för det allmänna. Utöver de regler som avser den officiella formen av fondbörsverksamheten finns i FL vissa föreskrifter, som kan sägas förutsätta börsverksamhet i mera allmän mening. I lagen förbjuds t.ex. utspridande av kurslista beträffande fondbörsnoterat papper, om listan upptar andra kurser än dem som har noterats. När det gäller värdepapper som inte är noterat på fondbörs i Sverige, får kurslista offentliggöras endast efter tillstånd av bankinspektionen. Svenska fondhandlareföreningen ombesörjer som tidigare har nämnts note- ring och publicering av en kurslista som upptar papper som inte är noterade på fondbörsen, den s. k. fondhandlarlistan. Verksamheten sker under börslik- nande former i fondbörsens lokaler. Stockholms fondbörs har dock inte något formellt ansvar för denna verksamhet.

Utredningen föreslår att i lagen uttryckligen anges att fondbörsverksamhet skall anses föreligga när köp- och säljanbud beträffande värdepapper regelbundet förs samman i och för handel och notering av kurs. Förslaget har inte mött erinran vid remissbehandlingen och även jag ansluter mig till det.

En utgångspunkt för utredningens överväganden är att all börsverksamhet bör bed rivas i former som ger den enskilde kapitalplaceraren och allmänheten

Prop. l978/79:9 IoZ

bästa möjliga skydd i samband med börstransaktioner. Utredningen föreslår därför att börsverksamhet skall få ske endast med statlig auktorisation och under offentlig kontroll. Utredningen jämför placeringar i värdepapper med bank- och försäkringssparande och finner det naturligt att allmänheten får sitt skyddsintresse tillgodosett på motsvarande sätt som i fråga om bank- och försäkringsrörelse.

Remissinstanserna delar utredningens uppfattning att all börsverksamhet bör vara underkastad offentlig kontroll. Med hänsyn till värdepappersom- sättningens stora ekonomiska betydelse och behovet av skydd för den aktiesparande allmänheten anser också jag det uppenbart att börsverksam- heten skall stå under offentlig tillsyn. Bankinspektionen bör liksom hittills vara tillsynsmyndighet.

Utredningen anser vidare att fondbörsverksamhet här i landet i princip skall förbehållas Stockholms fondbörs. Utredningen finner inte skäl att, som f. n. i FL,öppna möjlighet att vid sidan av Stockholms fondbörs inrätta andra fondbörser här i landet. Om man fullständigt genomför principen om ensamrätt för Stockholms fondbörs att driva fondbörsverksamhet. skulle det emellertid hindra den handel och notering på fondhandlarlistan som f.n. bedrivs av Svenska fondhandlareföreningen. För att inte utan vidare bryta mot det hittillsvarande systemet föreslår utredningen att styrelsen för Stockholms fondbörs får rätt att med bankinspektionens tillstånd uppdra åt sammanslutning av svenska fondkommissionärer att i viss utsträckning besluta om inregistrering av värdepapper och ombesörja notering av kurs i fråga om dessa. Annan sammanslutning av svenska fondkommissionärer än fondhandlareföreningen finns f.n. inte.

Fondhandlareföreningen skulle genom förslaget också i fortsättningen kunna ha hand om börshandel och notering i ungefär samma utsträckning som f.n. Verksamheten skulle äga rum inom fondbörsens lokaler och börsstyrelsen skulle som uppdragsgivare övervaka denna del av föreningens verksamhet. Övervakningen avses i första hand bestå i att tillsammans med föreningen utfonna närmare anvisningar för introduktion av värdepapper på den särskilda kurslistan, dvs. fondhandlarlistan, och för vissa andra mera centrala områden av verksamheten, t. ex. i fråga om ordningen för handel och notering. Börsstyrelsen förutsätts dessutom fortlöpande övervaka att föreningen fullgör sina skyldigheter enligt uppdraget. Avtalom uppdrag skall kunna sägas upp av både börsstyrelsen och föreningen.

Fördelarna med den föreslagna anordningen ligger enligt utredningen i att det kan införas ett monopol på börsverksamheten för Stockholms fondbörs. vilket utredningen finner mest ändamålsenligt från formell och saklig synpunkt, utan att kontinuiteten beträffande svensk fondbörsverksamhet eftersätts.

Förslaget om att Stockholms fondbörs skall ha ensamrätt att driva fondbörsverksamhet tillstyrks eller lämnas utan erinran av så gott som alla remissinstanser. Endast i ett yttrande ifrågasätts värdet av att fastslå

Prop. l978/79:9 l63

ensamrätten i lag. främst med hänsyn till ett eventuellt framtida behov av ytterligare fondbörser. För min del ansluterjag mig till den uppfattning som utredningen och flertalet remissinstanser har gett uttryck för. Jag förordar alltså att endast Stockholms fondbörs skall få driva fondbörsverksamhet häri landet och att detta anges i lagen.

Förslaget om att börsstyrelsen efter samtycke av bankinspektionen skall kunna överlåta på fondhandlareföreningen att besluta om registrering av värdepapper och notering av kurs i fråga om dessa godtas av remissinstan- serna utom bankinspektionen. Enligt inspektionens mening medför förslaget inte några egentliga praktiska fördelarjämfört med alternativet att förlägga all börsverksamhet till fondbörsen. Fondhandlareföreningens beslutanderätt kommer enligt inspektionen att gälla börsärenden av väsentlig betydelse och blir inte i egentlig mening grundad på delegationen från börsstyrelsen. Av detta följer oklarhet i ansvarsfrågor och även i fråga om tillsynen. lnspek- tionen erinrar om att fondhandlareföreningen inte fyller de krav av associa- tionsrättslig natur som måste ställas på ett organ som skall driva fondbörs- verksamhet inom ramen för ett offentligt börsmonopol. Bankinspektionen avstyrker därför den föreslagna konstruktionen. De uppgifter som utred- ningen har tillagt fondhandlareföreningen bör enligt inspektionens uppfatt- ning handhas av börsstyrelsen.

Jag har stor förståelse för önskemålet att bevara kontinuiteten i svensk börshandel och för att man av det skälet vill skapa möjligheter för Svenska fondhandlareföreningen att också i fortsättningen få ha hand om den handel med värdepapper och notering som nu sker i föreningens regi. Mot denna ordning har hittills inte heller riktats några anmärkningar. Jag finner emellertid bankinspektionens principiella invändningar mot utredningsför- slaget beaktansvärda. Fondhandlareföreningen är en intressesammanslut- ning för fondkommissionärer. Rätten att driva fondbörsverksamhet skall enligt förslaget i princip förbehållas Stockholms fondbörs, som är en institution med starka offentligrättsliga inslag. Det kan från allmän synpunkt då synas motsägelsefullt att en del av verksamheten skiljs ut och anförtros en privat sammanslutning, vars egentliga uppgift är av helt annan karaktär. Jag anser i likhet med vad som har uttalats av bankinspektionen att den konstruktion som har föreslagits av utredningen förutsätter en översyn av fondhandlareföreningen och dess arbetsformer. Därvid skulle också kunna sättas i fråga om man med börsstyrelsen som förebild borde tillförsäkra det allmänna visst inflytande i föreningen. ] sammanhanget kan erinras om att fondkommissionärerna i egenskap av börsmedlemmar och medlemmar i fondhandlareföreningen skulle bli såväl nyttjare som handhavare av viss börsverksamhet. Mot detta kan resas både principiella och andra invänd- ningar.

Den väsentligaste invändningen mot utredningsförslaget i denna del är emellertid enligt min uppfattning att alltför vittgående befogenheter läggs på fondhandlareföreningens styrelse.] dess åligganden skulle bl. a. ingå att fatta

Prop. l978/79:9 164

beslut av stor betydelse för marknadens intressenter. Utvecklingen på värdepappersmarknaden medför att sådana avgöranden. t. ex. introduktion av värdepapper. inte sällan blir av ganska komplicerad natur. 1 fråga om hanteringen av fondhandlarlistan skulle föreningen få samma befogenheter som börsstyrelsen har inom sitt område. Detta innebär att flera maktpålig- gande uppgifter Iäggs på föreningen. Det kan t. ex. röra sig om förhandlingar och avtal med introduktionssökande bolag eller beslut om inregistrering, avregistrering eller börsstopp. Dessa beslut och åtgärder har i många fall stor ekonomisk betydelse för både enskilda företag och marknaden i stort.

Som bankinspektionen har påpekat kan vidare vissa tillsynsproblem uppstå,öm fondhandlareföreningen tillåts driva börsverksamhet. Visserligen skall börsstyrelsen enligt utredningens förslag ha det formella ansvaret för verksamheten och föreningen skall följa börsstyrelsens anvisningar. Skulle något missförhållande uppstå. torde börsstyrelsen emellertid ha möjlighet att ingripa endast i efterhand. Bankinspektionen kommer enligt förslaget att få insyn i verksamheten endast indirekt via börsstyrelsen.

Även om de påtalade olägenheterna delvis skulle kunna hävas genom avtal med fondhandlareföreningen och ändringar i den föreslagna lagstiftningen, kvarstår dock enligt min mening så vägande skäl mot att uppdra åt en privat sammanslutning att utöva börsverksamhet, att denna lösning inte bör väljas. För min del anserjag i likhet med bankinspektionen väsentliga fördelar ligga i att samla allt ansvar för börsverksamheten i landet hos börsstyrelsen. Gränsdragnings- och ansvarsfördelningsproblem undviks och bankinspek- tionens tillsynsbefogenheter klarläggs. Börsstyrelsen får vidare en bättre överblick över hela marknaden, vilket bör underlätta strävandena att utbilda en enhetlig praxis t. ex. i introduktionsärenden.

Mot bakgrund av det anförda föreslår jag att börsstyrelsen anförtros ansvaret för all börsverksamhet här i landet. Någon möjlighet att överlåta på annan att svara för registrerings- och noteringsvcrksamhct bör inte finnas. Jag anser det emellertid mycket angeläget understryka att den av mig . föreslagna lösningen av de institutionella formerna för börsverksamheten inte bör medföra någon ändring i den nuvarande ordningen med skilda listor för aktier i olika bolagskategorier i dag betecknade "börsnoterade" resp. "fondhandlarnoterade" och med olika krav på ägarspridning m.m. för introduktion på resp. lista. Det är enligt min mening mycket värdefullt för mindre och medelstora företag att det även i fortsättningen finns en sådan mellanform till nuvarande börsintroduktion och notering på fondbörsen som fondhandlarlistan f. n. representerar. Det förhållandet att fondbörsen i framtiden själv skall svara för all börsverksamhet får alltså inte leda till väsentligt ändrade förutsättningar eller andra svårigheter för mindre och medelstora företag att vinna börsintroduktion i lämplig form. Inte heller är några mer påtagliga förändringar åsyftade av de mindre stränga regler som i olika hänseenden gäller för fondhandlarlistan. Jag förutsätter att börssty- relsen — genom att tillskapa skilda listor eller på annat sätt kommer att

Prop. l978/79:9 165

erbjuda företagen samma möjligheter som föreningen genom fondhandlar- listan hittills har gjort. Något hinder föratt verksamheten också i fortsätt- ningen kan drivas på i huvudsak samma sätt som f. n. torde inte föreligga.

Det är emellertid uppenbart att några på fondhandlareföreningens lista nu upptagna bolag inte har sina aktier spridda på så många händer att — ens efter en viss reduktion av de marknadskrav som f. n. ställs upp för börsintroduk- tion - aktierna bör genom notering på offentlig lista rekommenderas som placeringsobjekt av börspapperskaraktär. Även i andra avseenden kan ett fondhandlarnoterat papper vara bristfälligt eller diskutabelt. På börsstyrelsen får därförankömma att, innan den övertar huvudmannaskapet för fondhand- larnoterat papper, verkställa den individuella prövning som behövs för offentlig handel och notering. För detta krävs en inte alltför kort övergångs- tid. Under övergångstiden. som jag förordar bestäms till två år, bör fondhandlareföreningen, utan hinder av bestämmelsen om ensamrätt för Stockholms fondbörs att driva fondbörsverksamhet, få fortsätta med handel och notering av de värdepapper på föreningens lista beträffande vilka börsstyrelsen inte har meddelat beslut om registrering.

4.3.3 Bil/:snmI/mn/nar och br'irsombml

Endast den som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse kan enligt gällande regler antas till medlem av Stockholms fondbörs. Vidare fordras att fondkommissionär som är fysisk person skall vara svensk medborgare. Är fondkommissionären ett handelsbolag eller aktiebolag, krävs svenskt medborgarskap för en av bolagsmännen eller styrelseledamöterna. Annan fondkommissionär än bank skall ställa säkerhet 25000 kr. för de förbindelser som ingås vid fondbörsen. Slutligen skall fondkommissionären av börsstyrelsen bedömas lämplig som börsmedlem.

Utredningen förordar att kraven på svenskt medborgarskap slopas. Föreskriften om ställande av säkerhet föreslås också utgå, eftersom det enligt utredningens mening räcker med lagstiftningens krav på ekonomiska garantier för kommissionsverksamheten. 1 övrigt innebär utredningsför- slaget inte någon ändring i förhållande till vad som f.n. gäller.

Utredningens förslag har inte mött erinran vid remissbehandlingen. Jag ansluter mig också i princip till förslaget. För att bli medlem av fondbörsen bör alltså krävas tillstånd att driva fondkommissionsrörelse. Sådant tillstånd får i enlighet med vad jag har förordat i det föregående endast meddelas svenskt aktiebolag eller svenskt bankinstitut. Därutöver bör börsstyrelsen bedöma om sökanden kan anses lämplig som börsmedlem. Som utredningen påpekar kan det i och för sig diskuteras om den sistnämnda prövningen skall behövas. eftersom en lämplighetsprövning redan har gjorts i samband med att tillstånd att driva fondkommissionsrörelse har meddelats. l likhet med utredningen anserjag emellertid att börsstyrelsens lämplighetsprövning kan

Prop. l978/79:9 166

omfatta an nat än vad som har varit under bedömning i det tidigare tillståndsärendet. Jag finner därför att övervägande skäl talar för att behålla det nuvarande kravet på särskild lämplighetsprövning för medlemskap på börsen. Till skillnad från vad utredningen har föreslagit bör bestämmelse om börsstyrelsens lämplighetsprövning tas in i lagen.

Sambandet mellan rätten att vara fondkommissionär och rätten att vara börsmedlem visar sig ide regler som gäller om upphörande och suspension av börsmedlemskap. Dessa regler finns f. n. i börsordningen (1969:546) för Stockholms fondbörs (omtryckt l976:542). Förfaller eller återkallas börsmed- lems tillstånd att driva fondkommissionsverksamhet, upphör också medlem- skapet vid börsen. Om bankinspektionen har förbjudit fondkommissionär att fortsätta sin fondkommissionsrörelse under viss tid, gäller vidare att hans börsmedlemskap suspenderas för samma tid. Efter beslut av börsstyrelsen

kan börsmedlemskap slutligen upphöra, om börsmedlem inte längre är lämplig för uppdraget eller om han bryter mot börsordningen eller andra föreskrifter eller om sådana förändringar har skett i börsmedlems företag i fråga om delägarskap eller ledning att det är att anse som ett väsentligen nytt företag.

Det sakliga innehållet i nu nämnda bestämmelser bör frånsett bestäm- melserna om medlemskapets upphörande till följd av förändringari företaget samt om suspension av börsmedlemskapet enligt utredningens mening behållas men föras in i den föreslagna lagen om Stockholms fondbörs. Vid remissbehandlingen har förslaget i denna del lämnats utan erinran. För egen del ansluter jag mig också till förslaget.

Börsmedlem som ärjuridisk person måste vid börshandeln företrädas av särskilt ombud, s. k. börsombud. Som börsombud får enligt gällande bestämmelser (15 & börsordningen) godkännas den som är svensk medbor- gare och fast anställd hos börsmedlem. Övriga villkor för godkännande är att sökanden har fyllt 25 år — eller om särskilda skäl föreligger 20 år samt har goda kvalifikationer för uppdraget på grund av tjänstgöring inom fondkom- missions-. bank- eller likartad rörelse. Börsstyrelsen beslutar om godkän- nande och bestämmer antalet börsombud för varje medlem.

Enligt utredningen bör man också i den nya lagstiftningen uppställa krav på att börsombud skall ha fast anställning hos börsmedlem. En uttrycklig föreskrift om att anställningsförhållandet helt eller huvudsakligen skall grundas på fast lön anser utredningen dock inte nödvändig, även om det i och för sig är önskvärt att ersättningen till börsombud utgår huvudsakligen i form av fast lön. Enligt utredningens uppfattning bör vidare liksom f. n. uttryck- ligen krävas att ombud har erforderlig kunskap och erfarenhet för arbetsupp— gifterna. Kravet bör dock kunna uppfyllas också på annat sätt än genom tjänstgöring hos fondkommissionär eller bank eller inom likartad rörelse, t. ex. genom huvudsakligen teoretisk meritering. Däremot föreslår utred- ningen att de nuvarande kraven i fråga om ålder och svenskt medborgarskap slopas. då de kan vara diskriminerande och dessutom saknar funktion.

Prop. l978/79z9 167

Förslagen har inte mött erinran vid remissbehandlingen och jag förordar att de genom förs.

4.3.4 I'imr/ht'i/zsr'rrs t't'rksrrrrr/rt'!

Fondbörsens uppgift är att främja handeln med värdepapper genom att skapa tillfälle till offentligt noterade affäreri reglerade former. Av avgörande betydelse för en sund utveckling av fondbörshandeln är att denna äger rum på ett sådant sätt att allmänhetens förtroende för börsen bevaras. Dessa grundtankar har varit utgångspunkt för fondbörsutredningens arbete med den nya lagstiftningen om fondbörsens verksamhet. Som tidigare har nämnts har några av utredningens förslag redan föranlett lagstiftning (prop. 1974: 1 78 och l975/76:l75.NUl974:580chl975/76:60.rskr]974z3700ch1975/76:383, SFS l974:848-849 och l976:54l—542). De frågor som därvid har behandlats gäller bl. a. sammansättningen av börsstyrelsen, tillfälligt avbrytande av handel och notering i visst värdepapper — s. k. börsstopp — samt värdepap- persutgivarnas informationsskyldighet. Jag avser att i det följande ta upp återstående förslag till regler som bör ingå i den riksdagsbundna författningen om fondbörsen. Mera detaljartade bestämmelser om fondbörsens verk- samhet kan som tidigare har nämnts utfärdas av regeringen.

Utredningen föreslår i enlighet med vad som f. n. gäller— att handel och notering av kurs vid fondbörsen får avse endast värdepapper som är inregistrerade där. Förslaget har inte mött några invändningar vid remissbe- handlingen. Från ett par håll har understrukits att de nya reglerna inte bör lägga hinder i vägen för den handel i oregistrerade värdepapper som mer eller mindre sporadiskt kan förekomma och som försiggår såväl inom som utom börsens lokaler. Sådan handel är enligt dessa remissinstanser av särskilt intresse för ej börsnoterade mindre och medelstora företag och ägnad att tillgodose deras kapitalförsörjningsbehov.

I enlighet med vad utredningen har föreslagit anser jag att till den nya lagstiftningen bör föras över regeln om att handel och notering av kurs vid föndbörsen får avse endast värdepapper som har registrerats där. Jag har i samband med behandlingen av reglerna om fondbörsens organisation understrukit att det nya regelsystemet inte får leda till svårigheter för den marknadsmässiga handeln med aktier i mindre och medelstora företag eller deras möjligheter till ökad spridning. Jag utgår från att börsstyrelsen inte heller kommer att motverka den handel i oregistrerade värdepapper som kan förekomma i börslokalerna. Kurser som härvid förekommer får dock ej bli föremål för offentlig notering.

Beslut om inregistrering av värdepapper vid fondbörsen meddelas av börsstyrelsen. Om villkoren för inregistrering sägs i FL inte annat än att de skall anges i börsordningen. l börsordningen anges de formella kraven på en ansökan om inregistrering. Vad som i materiellt hänseende krävs för bifall till ansökningen anges inte uttryckligen. 1 stor utsträckning har det överlåtits på

Prop. l978/79:9 168

börsstyrelsen att utbilda praxis härvidlag. Dock anges i börsordningen vissa fall då inregistrering inte får ske.

Utredningen behandlar utförligt frågan om vilka krav som bör gälla för inregistrering av aktier vid fondbörsen. Det nuvarande systemet innebär en kombination av formella krav och en diskretionär prövning av börsstyrelsen. Denna ordning bör enligt utredningen behållas. Utredningen fäster stor vikt vid att garantier skapas för att börsbolag tillgodoser såväl allmänhetens som börsstyrelsens behov av information om bolaget. Med utgångspunkt i utredningens förslag har som förut nämnts bestämmelser om särskilda inregistreringskontrakt och andra regler som syftar till att trygga dessa behov redan införts i börslagstiftningen. Härutöver föreslår utredningen regler om inregistrering vid fondbörsen som i väsentliga stycken bygger på nuvarande ordning. Till skillnad från vad som f.n. gäller föreslås emellertid att de allmänna riktlinjerna för prövning av fråga om inregistrering av värdepapper tas in i lag. Bestämmelserna i övrigt avses bli utfärdade av regeringen.

Som grundläggande regel beträffande prövning av fråga om inregistrering vid fondbörsen av värdepapper anges i förslaget att hänsyn skall tas till ansökande företags ekonomiska ställning, marknadsförhållandena för det värdepapper som avses och omständigheterna i övrigt. Vid inregistrerings- tillfället måste sålunda ett ansökande företag uppfylla börsmässiga krav på soliditet, likviditet och manifesterad lönsamhet. Vidare skall värdepapperet vara spritt på ett relativt stort antal personer. Man bör med fog också kunna räkna med att det kommer att bli en regelbunden handel i värdepapperet. De angivna riktlinjerna föreslås gälla såväl den inregistrering av värdepapper vid fondbörsen som ombesörjs av börsstyrelsen som den inregistrering av värdepapper, likaledes vid fondbörsen, som sammanslutning av fondkom- missionärer enligt förslaget kan svara för. I fråga om ärende som prövas av börsstyrelsen har utredningen bl. a. uppställt det särskilda kravet att ansö- kande bolag skall ha ett totalt eget kapital på minst tio milj. kr. Marknads- värdet av dess aktier skall vid introduktionstillfället också uppgå till minst tio milj. kr. I fråga om inregistrering som avses bli prövad av sammanslutning av fondkommissionärer har ej några sådana krav föreslagits. Meningen är att sådan inregistrering skall kunna ske även av företag med mindre aktiekapital. lägre marknadsvärde och färre antal aktieägare.

Remissinstanserna ansluter sig allmänt till de riktlinjer för prövning av inregistreringsärenden som utredningen har dragit upp. Jag vill för egen del också ansluta mig till förslaget i denna del. De bestämmelser som jag föreslår intagna i lagen är av naturliga skäl generellt avfattade. De avses komplette- rade med i annan ordning utfärdade regler, som kommer att bygga på utredningens förslag och remissbehandlingen därav. Ytterst får det liksom f. n. ankomma på börsstyrelsen att med utgångspunkt i de angivna riktlin- jerna successivt utbilda praxis. Enligt den av mig förordade ordningen kommer börsstyrelsens verksamhetsområde att vidgas. Registrerings- ärenden som f. n. hanteras av fondhandlareföreningen kommer sålunda att

Prop. 1978/79z9 169

prövas av börsstyrelsen. Den nya ordningen avses inte leda till några påtagliga förändringar i sak. Jag utgår från att börsstyrelsen vid sin prövning av inregistreringsärenden kommer att differentiera och anpassa exempelvis spridningskrav och krav på ekonomisk kvalitet till de skilda behov som kan föreligga. Den föreslagna ordningen skapar förutsättningar för konsekvens och enhetlighet vid prövningen av inregistreringsärenden samtidigt som den inrymmer nödvändiga möjligheter till flexibilitet vid den praktiska tillämp- ningen.

FL innehåller inga bestämmelser om under vilka förutsättningar värde- papper skall avföras från notering vid fondbörsen. Enligt börsordningen skall sådan åtgärd vidtas. om värdepapperet inte längre uppfyller villkoren för inregistrering eller föreskrivna avgifter inte har betalats. Om ett värdepapper inte har omsatts vid fondbörsen minst en gång under de senaste två kalenderåren eller om börsstyrelsen anser att värdepapperet av annan anledning inte längre bör noteras vid fondbörsen, kan styrelsen också besluta att avföra papperet från notering, förutsatt att två tredjedelar av styrelsens samtliga ledamöter biträder beslutet.

] sitt förslag till ny börslagstiftning presenterade utredningen ett för svenska börsförhållanden nytt institut, nämligen avbrytande av handel och notering vid fondbörsen i fråga om värdepapper av visst slag. Detta förslag om s. k. börsstopp har som tidigare nämnts redan föranlett lagstiftning. Vidare föreslog utredningen att avregistrering av värdepapper skall kunna beslutas av börsstyrelsen, om marknadsförhållandena eller annan omständighet föranleder det och det inte är olämpligt från allmän synpunkt. Utredningen understryker att börsstyrelsen i dessa ärenden måste göra en helhetsbedöm- ning. Därmed åsyftas att börsstyrelsen i det enskilda fallet beaktar omstän- digheter som talar för resp. mot en avregistrering. Föreligger exempelvis en krissituation beträffande ett visst bolag, utgör sålunda detta förhållande i och för sig anledning att överväga avregistrering. Vid avgörandet måste emel- lertid börssty relsen självmant beakta övriga omständigheter, t. ex. de olägen- heter för aktieägare och anställda som en avregistrering medför. Anser styrelsen därvid att dessa olägenheter är större än olägenheten med fortsatt notering vid fondbörsen. bör avregistrering alltså inte äga rum.

Utredningens förslag i fråga om avregistrering har inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen. Även jag anser förslaget väl avvägt och förordar att en regel med det innehåll utredningen har föreslagit tas in i den nya börslagstiftningen.

FL innehåller inte heller några regler om stängning av börsen. Härmed avses avbrytande t. v. av all handel och notering, vilket kan bli aktuellt vid krig eller under andra exceptionella förhållanden. Utredningen anser att börsstängning är en så ingripande åtgärd att beslutet i princip bör ankomma på regeringen. Under utomordentliga förhållanden föreslås regeringen få besluta om avbrytande av all handel och notering vid fondbörsen. Är fara i dröjsmål bör beslutet i stället meddelas av börsstyrelsen efter samråd med

Prop. l978/79:9 170

fullmäktige i riksbanken och med bankinspektionen. Börsstyrelsens beslut föreslås få omfatta högst en vecka.

För egen del har jag i likhet med remissinstanserna inget att erinra mot förslaget i denna del. Jag föreslår alltså att regler om börsstängning införs i den nya lagstiftningen och utformas i enlighet med utredningens förslag. Av praktiska skäl bör emellertid kravet på obligatoriskt samråd med riksbanks- fullmäktige kunna utgå.

Utredningen framhåller att gällande regler om s. k. börsauktion synes ha tillkommit bl.a. därför att man ansåg det riktigast att en av börsstyrelsen förordnad person — i stället för en mäklare utsedd enligt 1893 års mäklarord- ning — förrättade auktion på aktier och obligationer. Eftersom denna mäklarordning inte längre tillämpas och börsauktioner under senare år endast förekommit undantagsvis, anser utredningen att institutet börsauktion inte längre behövs. Reglerna om börsauktion föreslås därför utgå.

Liksom remissinstanserna har jag inte något att erinra mot utredningsför- slaget i denna del. Auktionsförsäljning av värdepapper kan enligt min mening — såsom är fallet enligt gällande rätt i fråga om oner utanför Stockholm —äga rum på sedvanlig offentligauktion i stället för på fondbörsen. Därtill kommer att institutet börsauktion under senare år sällan använts i praktiken.

4.3.5 Tillsyn och övr/'_tar/i'ägor

Fondbörsverksamheten står under tillsyn av bankinspektionen. Någon ändring härvidlag föreslås inte av utredningen. Inte heller i övrigt innebär utredningsförslaget om tillsyn över fondbörsverksamheten några större sakliga ändringar i förhållande till vad som gäller f.n. Bankinspektionen föreslås också i fortsättningen ha till uppgift att övervaka att fondbörsens verksamhet bedrivs på ett tillfredsställande sätt och i överensstämmelse med gällande bestämmelser. Reglerna om skyldighet för börsstyrelsen att tillhan- dahålla inspektionen protokoll och andra handlingar samt om rätt för inspektionen att kalla till sammanträde med börsstyrelsen och förbjuda verkställighet av styrelsens beslut föreslås också överförda till den nya lagstiftningen. Vissa bestämmelser i FL — 29 och 30 Så om rätt för bankinspektionen att ta initiativ till ändring av börsordningen och om möjlighet för inspektionen att medge börsstyrelsen rätt att avvika från börsordningen föreslås dock bli utmönstrade. Med hänsyn till vad som enligt instruktion, praxis och i övrigt gäller för anställda vid inspektionen anser utredningen vidare att det är obehövligt att till den nya lagstiftningen föra över nuvarande förbud för anställda vid inSpektionen att bl.a. delta i styrelsen av eller vara anställd vid fondbörs.

De föreslagna reglerna om tillsyn hari huvudsak lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Bankinspektionen har dock anmärkt att man med förebild i banklagstiftningen bör ta in en bestämmelse om att inspektionen

Prop. 1978/79z9 171

också skall följa verksamheten i den mån det behövs för kännedom om förhållanden som är av betydelse för en sund utveckling äv börshandeln. Även jag anser att de nya reglerna om tillsyn över börsverksamheten bör innehålla en bestämmelse med den innebörd som bankinspektionen har föreslagit. ! övrigt R_ireslårjag tillsynsregler som i allt väsentligt bygger på vad utredningen har föreslagit.

1 förslaget förstärks fondbörsens offentligrättsliga karaktär. Detta medför enligt utredningen större krav än f. n. på att bÖl'Strlj verksamhet — förutom att vara ändamålsenlig och effektiv — måste präglas av rättssäkerhet. För att tillgodose detta krav lägger utredningen fram förslag till nya procedurregler för fondbörsen.

Nuvarande regler innehåller inte några föreskrifteromjäv för börschefeller ledamot av börsstyrelsen. En fast praxis har emellertid utvecklats på detta område och utredningen föreslår att denna praxis nu blir lagfäst. Vid utformningen av reglerna har utredningen använt förvaltningslagen (1971 :290)som förebild. l förvaltningslagen anges olika fall dåjäv skall antas föreligga, dvs. då hinder att delta i beslut föreligger på grund av att vederbörandes opartiskhet i saken kan sättas i fråga. 1 ett par avseenden föreslås dock avvikelser från förvaltningslagen. Enligt utredningen behövs inte i börslagstiftningen regler om s.k. tvåinstansjäv eller ombuds- och biträdesjäv. Förvaltningslagens regler om möjlighet att bortse från jäv, när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse, föreslås inte heller överförda till börslagstiftningen.

Styrelsen för Stockholms fondbörs och andra remissinstanser har anmärkt att det saknas anledning att avvika från förvaltningslagen på det sätt som utredningen har föreslagit. Skälen härför är bl. a. att de angivna jävsgrun- derna är klart definierade och att behov av undantagsregeln inte kan uteslutas. Även jag ansluter mig till den kritik av förslaget som sålunda har kommit till uttryck. Jag föreslår att förvaltningslagens regler om jäv utan undantag skall tillämpas i fråga om ledamot av börsstyrelsen och börsche- fen.

Utredningen föreslår också att börsstyrelsen liksom f. n. skall vara beslutför, när ordföranden och minst fem andra ledamöter är närvarande. Vidare föreslås att styrelsens beslut skall fattas med enkel röstövervikt. Vid lika röstetal bör ordförandens röst vara utslagsgivande. Gällande regler om kvalificerad majoritet förvissa beslut föreslås slopade. Sistnämnda förslag bör ses mot bakgrund av att utredningen föreslår besvärsrätt i fråga om vissa av börsstyrelsens beslut. F. n. saknas sådana regler. Den befogenhet bankin- spektionen har enligt FL att självmant ingripa mot sådana beslut av börsstyrelsen som inte har tillkommit i laga ordning är enligt utredningen en ofullständig ersättning för besvärsrätt, främst därför att den inte omfattar en prövning av lämplighetsfrågor.

Utredningens förslag innebäratt besvär skall kunna anföras hos regeringen i fråga om sådant beslut av börsstyrelsen som är av särskilt stor betydelse för

Prop. 1978/79:9 172 den enskildes rätt. Hit hör beslut om avslag på ansökan om börsmedlemskap eller om godkännande av börsombud. Vidare hänför utredningen till denna grupp beslut om upphörande av börsmedlemskap eller om godkännande av börsombud. Utredningen har ingående övervägt om besvärsrätt bör finnas i fråga om inregistrering och avregistrering vid fondbörsen. Man har därvid stannat för att inte föreslå besvärsrätt i fråga om dessa beslut. Det bör enligt utredningen helt ankomma på börsstyrelsen att inom ramen för givna regler på detta område bestämma vilka värdepapper som skall få förekomma på fondbörsen.

Förslaget om att slopa kravet på kvalificerad majoritet för vissa av börsstyrelsens beslut har mött kritik från flera håll. Bankföreningen. föndhandlareföreningen och bankmannaförbundet förordar att nuvarande regler behålls. Styrelsen för Stockholms fondbörs anser också att kvalificerad majoritet bör krävas för vissa beslut. lnvändningar har vidare riktats mot utredningens förslag att begränsa besvärsrätten på det sätt som har skett. Bankföreningen, föndhandlareföreningen och Sveriges aktiesparares riksför- bund anser att besvärsrätt bör finnas också i fråga om beslut om in- och avregistrering av värdepapper vid fondbörsen.

Jag har för egen del förståelse för utredningens strävan att förstärka rättssäkerheten genom regler om besvärsrätt och att underlätta börsstyrelsens arbete genom enkla bestämmelser om förfarandet, t. ex. i fråga om beslut- förhet. Med hänsyn till de synpunkter på förslagen som har kommit fram vid remissbehandlingen ärjag emellertid inte övertygad om att utredningen har stannat för den lämpligaste lösningen. Enligt vad jag har inhämtat har gällande bestämmelser om särskilda förutsättningar för beslutförhet inte vållat några större problem för börsstyrelsen. Det är enligt min mening viktigt just från rättssäkerhetssynpunkt att bakom de beslut det här rör sig om står en kvalificerad majoritet av börsstyrelsen. Starka skäl talar således föratt i allt väsentligt behålla gällande regler om beslutförhet. Vad gäller frågan om besvärsrätt vill jag erinra om att det är nödvändigt och sedan några år tillbaka en medveten strävan att så långt möjligt begränsa antalet besvärsärenden i regeringskansliet. Med hänsyn till att ärendena avser prövning av skilda frågor från Iämplighets- och skälighetssynpunkter torde dock om besvärs- rätt skall införas — inte finnas någon annan lämplig besvärsinstans än regeringen. Vid en samlad bedömning av dessa olika argument finnerjag att övervägande skäl talar för att till den nya lagstiftningen föra över nu gällande regler. Dessa har enligt erfarenheterna hittills fungerat fullt tillfredsställande. Innebörden av mitt förslag är att det liksom hittills kommer att krävas kvalificerad majoritet för vissa av börsstyrelsens beslut, t. ex. om återkallande av börsmedlemskap, och att regler om besvär inte förs in i den nya lagstiftningen.

Enligt utredningens mening böri likhet med vad som f. n. gäller i ärenden om sanktioner mot börsmedlem eller börsombud den som beslutet avser beredas tillfälle att yttra sig över det som har tillförts ärendet av annan än

Prop. 1978/79:9 173

honom själv. Häri ligger att den som berörs av beslutet skall få del av utredningsmaterialet i ärendet. Kommunikationsprincipen bör enligt utred- ningen på liknande sätt anges i Iagen också i fråga om beslut om avslag på ansökan om inregistrering av värdepapper samt i fråga om beslut om avregistrering. Utredningens förslag har i dessa delar inte mött några invändningar vid remissbehandlingen. Jag kan för egen del också ansluta mig till förslagen. Enligt min mening bör avslagsbeslut i ärende om börsmedlem- skap eller om godkännande av börsombud inte heller få meddelas utan föregående kommunikation. Med förebild i förvaltningslagen förordarjag att undantag görs för det fall att åtgärden bedöms vara uppenbart obehövlig. Kravet på kommunikation bör vidare vika om beslutet inte tål uppskov.

Den föreslagna lagen om Stockholms fondbörs bör liksom fondkommis- sionslagen träda i kraft den 1 januari 1980. Jag återkommer i specialmotive- ringen till de övergångsbestämmelser som jag förordar.

5 Upprättade lagförslag

] enlighet med vad jag nu har anfört har inom ekonomidepartementet upprättats förslag till

fondkommissionslag, lag om Stockholms fondbörs. lag om rätt att förfoga över annan tillhöriga värdepapper, lag om ändring i lagen (19551183) om bankrörelse, lag om ändring i lagen (19551416) om sparbanker. lag om ändring i lagen (19561216) om jordbrukskasserörelsen.

PIF—SHF).—

.a

Jag har samrått med chefen förjListiticdepartementet i fråga om lagför— slaget under 3.

Lagförslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som hila- ga _l.

Rörande de enskilda bestämmelserna i lagförslagen vill jag ytterligare anföra följande.

Prop. 1978/79z9 174

6 Specialmotivering 6.l Förslaget till fondkommissionslag

De lagtekniska lösningarna i departementsförslaget bygger i huvudsak på fondbörsutredningens förslag. De bestämmelser i FL som handlar om fondkommissionsrörelse föreslås bli ersatta av en ny fondkommissionslag. Det sakliga innehållet i lagen avviker, som tidigare har nämnts, på flera punkter från utredningens förslag. Dispositionen av lagen är också delvis en annan än vad utredningen har föreslagit. Lagtexten har delats in i sju avsnitt nämligen allmänna bestämmelser. fondkommissionsbolag, fondkommis- sionsbolags verksamhet, tillsyn över fondkommissionsbolag, bankinstituts fondkommissionsrörelse, särskilda bestämmelser samt straff m. m. 1 lagen finns dessutom övergångsbestämmelser.

Lagen, som har rubricerats fondkommissionslag, avses omfatta alla former av fondkommissionsrörelse. Drivs sådan rörelse av bankinstitut, kommer dock banklagstiftningen att gälla i fråga om t.ex. rörelsens bedrivande och tillsyn. På några punkter kompletteras dock banklagstiftningen med regler i fondkommissionslagen.

'.

.»1/lnriimra bcsliirrrrrrefser

Lagens inledande allmänna bestämmelser gäller generellt, dvs. för all fondkommissionsrörelse som drivs med tillstånd enligt lagen.

] &?

Paragrafen innehåller vissa definitioner. På i huvudsak samma sätt om i få FL anges i punkt 1 att med fondkommissionsrörelse förstås yrkesmässigt utövad verksam het som avser handel med värdepapper för annans räkning i eget namn. Handel med värdepapper för egen räkning av fondkommissionär eller vissa befattnings- havare hos fondkommissionär omfattas också av vissa bestämmelseri lagen. Däremot faller sådan handel av andra personer — även om handeln är omfattande eller sker yrkesmässigt utanför lagens tillämpningsområde.

l paragrafen anges vidare vad som förstås med fondkommissionär, fondkommissionsbolag, bankinstitut och värdepapper. Definitionen av värdepapper överensstämmer med 1 å andra stycket förslaget till lag om Stockholms fondbörs och kommenteras närmare i specialmotiveringen till nämnda paragraf.

2.5

Till skillnad från FL innehåller den nya lagen en erinran om att bestämmelserna om handelskommission i lagen (l9l4z45) om kommission.

Prop. 1978/79:9 175

handelsagentur och handelsresande (KL) gäller i den mån särskilda bestäm- melser inte ges i fondkommissionslagen. Bestämmelsen har behandlats i allmänna motiveringen under avsnitt 4.2.3.

3.5

Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen under avsnitt 4.2.2 krävs liksom f. n. särskilt tillstånd för rätt att driva fondkommissions- rörelse.

Sådant tillstånd meddelas av bankinspektion i fråga om alla fondkommis- sionärer. Tillstånd får meddelas svenskt aktiebolag eller svenskt bankinstitut. Till skillnad från vad som gäller enligt FL får tillstånd inte beviljas enskild person eller handelsbolag.

45

Paragrafen överensstämmer med 8 5 andra stycket utredningsförslaget. l paragrafen stadgas ensamrätt för fondkommissionär att i sin firma eller annars vid beteckning av verksamheten använda ordet fondkommission eller avledning härav. Överträdelse av föreskriften i paragrafen straffbeläggs i 47 å andra stycket.

5»?

l paragrafen, som motsvarar 575 FL. undantas från lagens tillämpnings- område den fondkommissionsrörelse som drivs av Sveriges riksbank.

F (utr/kunrnrissimrshrr/ug 6 &

I denna paragraf föreskrivs vissa villkor för att tillstånd skall få meddelas för aktiebolag att driva fondkommissionsrörelse.

Punkt ] har sin förebild i banklagstiftningen (4,5 1 mom. fjärde stycket lagen (1955:183) om bankrörelse. 7 & lagen (1955z416) om sparbanker och 7 & andra stycket lagen (1956z216) om jordbrukskasserörelsen). Som bankinspek- tionen har framhållit i sitt remissyttrande är det angeläget att bolagsord- ningen granskas i tillståndsärendet. Departementsförslaget innehåller vissa tvingande regler som skall beaktas vid denna granskning. Som exempel kan nämnas bolagets firma, föremålet för bolagets verksamhet, aktiekapitalets storlek och styrelsens sammansättning.

Punkt 2 innehåller samma krav som f. n. gäller enligt 3 _S 4. 4 & 3 och 5 & 2 FL. Den lämplighetsprövning som här föreskrivs utgör en väsentlig del av bankinspektionens prövning av ett tillståndsärende och spänner över ett vitt område. De organisatoriska förhållanden under vilka rörelsen skall drivas bör

Prop. 1978/79:9 176

uppmärksammas. l sakens natur ligger vidare att en prövning skall ske av den personliga lämpligheten hos den verkställande ledningen och hos ägarna. Som villkor för tillstånd måste krävas att verksamheten kan antas bli bedriven på ett korrekt och omdömesgillt sätt.

Enligt punkt 3 får tillstånd — i överensstämmelse med vad som nu gäller enligt 5 så 4 FL— meddelas endast om rörelsen kan antas ej bli till skada för det allmänna. Skälen till att detta allmänna tillståndskrav har valts framför utredningsförslagets krav på att verksamheten skulle kunna antas bli till nytta för det allmänna har utvecklats i den allmänna motiveringen under avsnitt4.2.2. I enlighet med vad som framhölls i samband med FL:s tillkomst inrymmer rekvisitet "ej bli till skada för det allmänna" förutom en lämplighetsbedömning från allmänna utgångspunkter också ett hänsynsta- gande till om behov av rörelsen föreligger.

För att öv riga i fondkommissionslagen uppställda villkor skall uppfyllas av ett bolag som ansöker om tillstånd finns i punkt 4 en bestämmelse som ålägger bankinspektionen att förvissa sig om detta i tillståndsärendet.

Andra stycket innebär att möjlighet öppnas för bankinspektionen att meddela tillstånd innan bolaget har registrerats.

7.3

Med förebild i banklagstiftningen (45 1 mom. femte stycket lagen om bankrörelse, 6—7 5,3 lagen om sparbanker och 75 andra stycket lagen om jordbrukskasscrörelsen) föreskrivs i första stycket att fondkommissionsbo- lags bolagsordning godkänns av bankinspektionen i samband med att tillstånd meddelas för bolaget.

Enligt andra stycket skall beslut om ändring av bolagsordningen prövas av bankinspektionen och får inte registreras innan det har godkänts av inspektionen. Sådana beslut bör alltså fattas av bolagsstämman med uttryckligt förbehåll för bankinspektionens godkännande.

85

I enlighet med 4 & utredningsförslaget tas i denna paragraf in en bestämmelse om att vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet gäller för fondkommissionsbolag, om inte annat följer av fondkommissionslagen. Detta innebär bl. a. att aktiebolagslagensf1975: 1 385)regler om Iåneförbud(12 kap. 7 &) kommeratt gälla också för fondkommissionsbolag. Frågan om dessa bolag skall vara underkastade låneförbudsbestämmelserna har inte behand- lats av fondbörsutredningen men har tidigare varit föremål för prövning (prop. l975:lf)3. LU l975/76:4, rskr 1975/76:114). Finansieringsbolagskom- mitten hari sitt betänkande (SOU l977z97) Finansieringsbolag berört frågan om låneförbudets tillämpning i fråga om bolag med kreditgivande verksam-

Prop. l978/79z9 177

het. Det kan finnas anledning att i samband med behandlingen av detta betänkande ta upp frågan om undantag från aktiebolagslagens låneförbud vad gäller skilda bolag med verksamhet som inrymmer kreditgivning.

9s'

Paragrafen överensstämmer med Så 3 FL och Så utredningsförslaget. Någon motsvarighet till bestämmelsen i 5 å andra stycket FL om att rörelsen inte får öppnas förrän minst hälften av aktiekapitalet har inbetalats finns inte i departementsförslaget. Bakgrunden härtill är reglerna i aktielxrlagslagen om att bolag inte kan förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter innan det har registrerats (2 kap. 13 Noch att hinder för registrering föreligger om inte aktiekapitalet har inbetalats och eventuellt förekommande apportegendom har tillförts bolaget (2 kap. 9 _S 2—3).

lOå

Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med öå utredningsförslaget. Den upptar endast delvis FL:s detaljerade krav på kompetens och skicklighet. Någon saklig förändring av kraven har inte åsyftats. Det får alltså i allmänhet anses vara tillräckligt om verkställande direktören och en av styrelseledamö- terna genom tre års väl vitsordad tjänstgöring hos fondkommissionär eller på annat sätt har vunnit den erfarenhet som behövs för verksamheten.

11%

Paragrafen överensstämmer med 7 & utredningsförslaget. Något krav på att revisor skall vara auktoriserad finns inte i FL. 1 enlighet med vad som gäller för bankaktiebolag (97 å andra stycket lagen om bankrörelse) föreskrivs att minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor eller auktoriserat revisionsbolag.

12%

Paragrafen saknar motsvarighet i FL. Mot den i 4 & departementsförslaget inskrivna ensamrätten för fondkommissionärer att vid beteckning av verksamheten använda ordet fondkommission svarar enligt denna paragraf en skyldighet för fondkommissionsbolag att i firman ta in nämnda ord. Förbudet i andra meningen mot att vid beteckningen av verksamheten använda ordet bankir eller avledning därav är föranlett av att fondkommis- sionsbolagen inte gentemot allmänheten bör framstå som någon form av kre- ditinstitut.

12 Riksdagen 1978/79. ] sam/. Nr 9

Prop. 1978/79:9 178

Forn/konrrrrrissimrshu/ags verksam/rel 13 &

Paragrafen saknar motsvarighet i FL och har närmare behandlats i allmänna motiveringen under avsnitten 4.2.3 och 4.2.4.

I första stycket anges uttömmande de verksamhetsgrenar som fondkom- missionsbolag får driva vid sidan om själva fondkommissionshandeln. Bestämmelsen bör ses mot bakgrund av att vissa fondkommissionsfirmor under senare år har fått så starka inslag av annan verksamhet, bl.a. kreditgivning, i sin rörelse att kommissionshandeln med värdepapper i viss mån har kommit i bakgrunden. Enligt departementsförslaget skall fondkom- missionshandeln vara fondkomissionsbolagens huvudsakliga och centrala verksamhetsgren. Den ytterligare verksamhet som tillåts enligt detta stycke skall har samband med fondkommissionsrörelsen och ha till syfte att underlätta denna. Enligt andra stycket kan bankinspektionen —om särskilda skäl föreligger— tillåta också annan verksamhet oavsett om den har samband med fondkommissionsrörelsen.

14,5

Paragrafen, som saknar motsvarighet i FL,överensstämmer med 9 & tredje stycket utredningsförslaget. Fondkommissionsbolag får alltså inte låna upp medel för verksamheten genom att utfärda obligationer, förlagsbevis eller andra skuldebrev som är avsedda för den allmänna rörelsen. Bestämmelsen hänger samman med de förordade begränsningarna av fondkommissionsbo- lagens egenhandel och kreditgivning, vilka kan antas leda till att bolagens upplåningsbehov blir mindre än f.n. Möjlighet att utfärda obligationer o. (1. skulle vidare kunna leda till att bolagen av allmänheten uppfattades som kreditinstitut.

15å

Paragrafen saknar motsvarighet i FL. ! första stycket anges de förvärv ett fondkommissionsbolag får göra för egen räkning. Paragrafen har utformats med förebilder i banklagstiftningen (55 & lagen om bankrörelse. 24 S, lagen om sparbanker och 32 & lagen om jordbrukskasserörelsen).

Enligt andra stycket får fondkommissionsbolag endast med bankinspek- tionens tillstånd förvärva aktier och andelar i ekonomisk förening, om förvärvet ingår som ett led i bolagets verksamhet. En förutsättning för sådant tillstånd är att förvärvet inte framstår som olämpligt från allmän synpunkt. Det kan vara fallet om en uppdelning av rörelsen på olikajuridiska personer medför risk för att regleri fondkommissionslagen eller annan lagstiftning inte får avsedd verkan.

I tredje stycket finns bestämmelser om fondkommissionsbolags möjlighet

Prop. 1978/79:9 179

att medverka vid emission av aktier på den allmänna marknaden. Bestäm- melsen har behandlats i allmänna motiveringen underavsnitt 4.2.3.

Bankinspektionen kan enligt fjärde stycket medge förvärv av annan egendom än vad som anges i första stycket. Sådant medgivande får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger. Jämfört med utredningsförslaget, enligt vilket krävdes särskilda skäl för inspektionens medgivande. innebär bestäm- melsen alltså en skärpning. Härmed markeras att tillämpningen skall vara restriktiv och att medgivande skall lämnas endast när ett klart dokumenterat och angeläget behov föreligger.

löä

Paragrafen, som saknar motsvarighet i FL, innehåller bestämmelser om fondkommissionsbolags rätt till innehav av aktier, emissionsbevis samt andelari aktiefonder och ekonomiska föreningar. Bestämmelsen har behand- lats i allmänna motiveringen under avsnitt 4.2.3.

Bankinspektionen kan enligt tredje stycket - om synnerliga skäl föreligger — medge innehav i större omfattning än vad som angesi första stycket. I likhet med vad som gälleri fråga om motsvarande bestämmelse i 15 å" förutsätts en restriktiv tillämpning. Medgivande skall lämnas endast när ett klart doku- menterat och angeläget behov föreligger. Det kan t.ex. vara fallet om avvecklingen av det egna värdepappersinnehavet — trots övergångstidens längd —skulle leda till konsekvenser som framstår som uppenbart oskäliga för bolaget.

1755

Paragrafen saknar motsvarighet i FL men överensstämmer i huvudsak med 11 & utredningsförslaget. Bestämmelsen har sin förebild i banklagstift- ningen (56 å lagen om bankrörelse. 25 & lagen om sparbanker och 33 & lagen om jordbrukskasserörelsen). l likhet med vad som gäller för bankinstituten men till skillnad från utredningsförslaget föreskrivs att fondkommissionsbo- lagen ofördröjligen skall anmäla till bankinspektionen de förvärv som görs med stöd av paragrafen.

Hänvisningar till US44

18%

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i FL. behandlar fondkommis- sionsbolagens kapitaltäckning och har behandlats i den allmänna motive- ringen under avsnitt 4.2.5.

Hänvisningar till US45

19%

I denna paragraf, som saknar motsvarighet i FL, föreskrivs i enlighet med 1455" utredningsförslaget att fondkommissionsbolag skall hålla en med

Prop. ]978/79:9 180

hänsyn till rörelsens art och omfattning tillfredsställande betalningsbered- skap. Dct ankommer på bankinspektionen att vid utövande av tillsynen över bolagen också uppmärksamma företagens likviditetsläge. Den befogenhet att utfärda bindande föreskrifter som i departementsförslaget finns i fråga om kapitaltäckning saknar motsvarighet i denna paragraf. Synpunkter på betalningsbcredskapen kan — bortsett från anmärkningar i samband med erinran eller återkallelse av tillstånd komma bolagen till del genom råd eller annan form av rekommendation från bankinspektionens sida.

Bestämmelsen innebär krav på att bolagen planerar sin likviditet såväl på kort som lång sikt. Som riktpunkt bör som utredningen har framhållit på kort sikt gälla att tillgångarnas bindningstid i huvudsak överensstämmer med skuldernas.

zos

Paragrafen, som saknar motsvarighet i FL, har kommenterats i den allmänna motiveringen under avsnitt 4.2.4. Jämför lagen (1944:181) om redovisningsmedel.

Hänvisningar till US47

21.5

Paragrafen, som saknar motsvarighet i FL. hänger samman med de begränsningar som införs i fråga om fondkommissionsmlags rätt till kreditgivning. Bestämmelsen har berörts i den allmänna motiveringen under avsnitt 4.2.4.

Kravet enligt första stycket på betryggande säkerhet bör tolkas på samma sätt som enligt banklagarna. ] fråga om värdepapper, som enligt huvudregeln är den enda typ av säkerhet som godtas. får kravet anses uppfyllt om krediten ligger inom det av bankerna fastställda belåningsvärdet för värdepapperet.

Enligt andra stycket kan under vissa förutsättningar borgen och annan egendom än som harangetts i första stycket godtas som säkerhet. Syftet med bestämmelsen är att öppna möjlighet för långivare, vars säkerhet för lån under kredittiden har blivit otillräcklig, att kräva ytterligare säkerhet av annan art än vad som gäller enligt huvudregeln. Bestämmelsen får givetvis inte tillämpas så att sådan säkerhet i värdepapper som var otillräcklig redan vid kreditens upptagande tillåts bli kompletterad med borgen eller annan egendom.

Hänvisningar till US48

225

Enligt denna paragraf. som saknar motsvarighet i FL men överensstämmer med 17 & utredningsförslaget,åläggs fondkommissionsbolag att ägna särskild uppmärksamhet åt att kredit inte lämnas till samma kredittagare eller till kredittagare, som är förbundna med varandra i väsentlig ekonomisk

Prop. l978/79:9 181

intressegemenskap, i sådan omfattning att fara kan uppkomma för att fondkommissionsbolaget inte kan fullgöra sina förpliktelser. Bestämmelsen har förebilder i banklagstiftningen (60 & lagen om bankrörelse, 29 & lagen om sparbanker och 375 lagen om jordbrukskasserörelsen). Det ankommer på bankinspektionen att följa fondkommissionsbolagcns kreditgivning. Därvid bör särskild uppmärksamhet ägnas de 5. k. enhandskretliterna. En lämplig riktpunkt för bedömningen kan vara att kredit på en hand inte bör översriga 15 procent av det egna beskattade kapitalet jämte vad som har avsatts på värdcregleringskonto.

En särskild fråga gäller utredningsmajoritetens uttalande om att fondkom- missionsbolag — till skillnad från bankerna — som enhandskredit bör räkna också lån mot säkerhet i börsnoterade aktier inom belåningsvärdena. De säkerheter som lämnas för bolagens krediter kan otvivelaktigt bedömas vara av hög kvalitet. Ensidigheten i rörelsens inriktning och koncentrationen av säkerhetema till endast värdepapper gör emellertid att deras situation är en annan än bankernas. Enligt min mening bör frågan bedömas på samma sätt som utredningsmajoriteten har gjort. Jag vill emellertid framhålla att vid en samlad bedömning av ett bolags kreditgivning bör en viss enhandskredit kunna tillåtas ha en större omfattning än vad som följer av den nyss angivna riktpunkten.

23.5

Paragrafen saknar motsvarighet i FL men överensstämmer med 18,5 utredningsförslaget. Bestämmelsen har utformats med förebilder i banklag- stiftningen (64,5 lagen om bankrörelse. 33% lagen om sparbanker och 41 & lagen om jordbrukskasserörelsen). Den är en följd av förbudet för fondkom- missionsbolag att driva annan verksamhet än den som harangetts i lagen eller för vilken bolaget har fått särskilt tillstånd ( 13 ä'). Om ett fondkommissions- bolag lörbehåller sig andel i vinst på en viss affär, kan bolaget genom förbehållet anses bli delaktigt i affären och om denna är sådan att bolaget inte självt hade fått avsluta den, kommer det genom förbehållet uppkomna engagemanget i affären uppenbarligen att stå i mindre god överensstämmelse med den restriktivitet som kommer till uttryck i 13 &.

Andra stycket saknar motsvarighet i FL men överensstämmer med 20,5 utredningsförslaget. Bestämmelsen har behandlats i allmänna motiveringen under avsnitt 4.2.3.

Gällande regler lägger. som tidigare har nämnts, inte hinderi vägen förs. k. blankningsaffärer. Det är ovisst i vilken omfattning blankning förekommer. Sannolikt har intresset avtagit sedan man genom ändring (SFS 1976:343) i kommunalskattelagen (19281370) har utsträckt realisationsvinstbeskatt- ningen till att omfattar också blankningsaffärer. Enligt anvisningarna till 36 &" kommunalskattelagen gäller numera att vinst eller förlust vid blankningsaf- färer skall beräknas som skillnaden mellan vad som erhålls vid avyttringen av

Prop. l978/79:9 lgz

den lånade aktien och anskaffningskostnaden för motsvarande aktie. som återställs till långivaren.

245

Paragrafens första stycke motsvarar 10 a 5 FL. Enligt andra stycket gäller förbudet också vid 5. k. börsstängning. om regeringen inte förordnar annat. Regler om börsstängning finns i 265 förslaget till lag om Stockholms fondbörs. Bestämmelsen innebäratt regeringen under utomordentliga förhål- landen kan besluta att all handel och notering vid fondbörsen skall avbrytas.

Hänvisningar till US49

255

Paragrafen, som ersätter 175 FL, har närmare behandlats i allmänna motiveringen under avsnitt 4.2.3.

Tillsyn över_linn/kom;Missions/anlag 26 5

1 denna paragraf. som saknar direkt motsvarighet i FL och utredningsför- slaget, slås fast att fondkommissionsbolag står under tillsyn av bankinspek- tionen.

Hänvisningar till US50

275

Denna paragraf, som delvis motsvarar 23 5 utredningsförslaget, innehåller grundläggande bestämmelser om den tillsyn som skall utövas av bankin- spektionen. Bestämmelsen har, som framgått av den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.7) utformats efter mönster från banklagstiftningen.

1 första stycket föreskrivs att bankinspektionen vid tillsynen skall vakar över att fondkommissionsbolag följer fondkommissionslagen och annan författning som reglerar fondkommissionsbolags verksamhet. Hit hör exem- pelvis aktiebolagslagen, KL och den föreslagna lagen om rätt att förfoga över annan tillhöriga värdepapper samt sådana generella föreskrifter t. ex. om kapitaltäckning som bankinspektionen kan komma att utfärda (jfr. prop. 1975/76:112 s. 62). Däremot är inspektionen inte skyldig att särskilt vakar över att fondkommissionsbolag iakttar sådan allmän lagstiftning, som i ett eller annat avseende tillämpas även på fondkommissionsbolag. Som framgår av 7 & skall bolagsordning för fondkommissionsbolag godkännas av inspektio- nen. Eftersom bolagsordningen ligger till grund för tillstånds beviljande. hör inspektionen självfallet också vaka över att bolagen i sin verksamhet följer bolagsordningens bestämmelser. lnSpektionen skall vidare bevaka att fond- kommissionsbolag följer de föreskrifter som med stöd av lag eller bolagsord-

Prop. l978/79:9 183

ning har meddelats av bolagsstämma eller styrelse. Vidare följer av bestäm- melsen att inspektionen bör vakar över att verkställande direktören eller annan tjänsteman följer de riktlinjer och anvisningar som styrelsen kan har meddelat såvitt gäller den löpande förvaltningen.

Andra stycket upptar de allmänna principer efter vilka bankinspektionen bör utöva tillsynsverksamheten. Det är naturligt med tanke på lagens karaktär av skyddslagstiftning att bankinspektionen har ålagts att med uppmärksamhet följa fondkommissionsbolags verksamhet i den mån det behövs för kännedom om de förhållanden som kan inverka på bolagets säkerhet eller annars är av betydelse för en sund utveckling av fondkom- missionsverksamheten. Som framgått av allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.7) bör utgångspunkten för tillsynen vara bl. a. att fondkommissionsbolag driver verksamheten i former som är godtagbara från kapitalskyddssynpunkt. Detta innebär emellertid inte att tillsynen i detta avseende bör inskränkas till en uppsikt över solvens- och likviditetsförhållanden. lnom fondkommis- sionsrörelse kan det finnas verksamhetsgrenar som utan att äga omedelbar betydelse för solvens och likviditet indirekt kan ha betydelse för fondkom- missionsbolagens säkerhet. Ett exempel är den verksamhet som består i att mottaga värdepapper till förvaring och förvaltning och som utan särskilt tillstånd får drivas av fondkommissionsbolag.

Fondkommissionsbolag bör enligt utredningen iaktta stor restriktivitet i sin kreditgivning till kunder hos investeringskonsulter med hänsyn till de vittgående fullmakter konsulter ofta har och till de avtal om andel i kundens vinst som normalt gäller mellan konsulter och deras kunder. Sådan kredit bör enligt utredningen ej alls förekomma, om de lånade medlen kan antas bli använda för utpräglat spekulativa ändamål med eventuella störningar i kursbildningen som följd. Vid remissbehandlingen har utredningens utta- landen kommenterats endast av fondkommissionsfirmorna som anser att det är orimligt att de skulle åläggas någon" övervaknings- eller undersökningsplikt i detta hänseende. Vad utredningen haranfört stämmer överens med den syn på vad tillsynen bör avse som jag tidigare gett uttryck för och jag kan därför ansluta mig till vad utredningen anfört. Det sagda innebär dock inte att fondkommissionsbolagen åläggs någon direkt övervaknings- eller undersök- ningsplikt gentemot kunderna. Om det emellertid i ett låneärende finns anledning anta att kunden har anlitat en investeringskonsult, bör fondkom- missionsbolaget iaktta särskild försiktighet. Det fårankomma på bankinspek- tionen att särskilt uppmärksamma den kreditgivning som sker till investe- ringskonsult och dennes kunder.

I tredje stycket har efter mönster från banklagstiftningen intagits en reservation för att inspektionen inte skall behöva ingripa i frågor av formell art, som endast berör aktieägarnas intressen. Bestämmelsen är emellertid så formulerad. att inspektionen. om den anser att det behövs kan ta befattning även med sådana förhållanden.

Mot inspektionens skyldighet att hålla uppsikt över fondkommissions-

Prop. l978/79:9 184

verksamheten i enlighet med bestämmelserna i denna paragraf svarar inspektionens befogenheter och förpliktelser att ingripa enligt 29—31, 33 och 45 55. l lindrigare fall kan inspektionen också under hand framföra sina synpunkter till bolaget och låta det bero därvid.

28.5

Den na paragraf, som saknar direkt motsvarighet i utredningens förslag. har sin förebild i 148 5 lagen om bankrörelse och innehåller de grundläggande bestämmelserna om hur tillsynen bör utövas. Av paragrafens avfattning framgår att tillsynen inte är avsedd att vara fortlöpande i den meningen, att den skall utgöra en daglig kontroll av fondkommissionsbolagens verksam- het. Vidare är det självklart att inspektionens övervakning inte skall innefatta något slags förhandsprövning av fondkommissionsbolagsledningens beslut. Detta utesluter emellertid inte att inspektionen på begäran eller när det annars påkallas kan ge råd om hur verksamheten bör bedrivas.

Hänvisningar till US51

295

Denna paragraf innehåller bestämmelser om förutsättningarna för återkal- lande av tillstånd. Bestämmelserna har i huvudsak sin motsvarighet i 14 och 15 55 FL och i 24 5 utredningsförslaget. Bestämmelserna hari sina huvuddrag behandlats i avsnitt 4.2.7.

Enligt första punkten kan tillstånd återkallas.om ett fondkommissionsbo- lags eget kapital understiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte blivit fylld inom tre månader efter det den blev känd för bolaget. Bestämmelsen saknar motsvarighet i utredningsförslaget men överensstämmer delvis med 14 5 FL. Den skiljer sig från bestämmelsen i FL bl. a. genom att det inte föreskrivs att tillståndet automatiskt förfaller. då ett f'ondkommissionslxulag förlorat eget kapital till angiven del. Bankinspek- tionen får istället från fall till fall bedöma. om ett bolags ekonomiska ställning blivit så osäker att det finns risk föratt kundernas medel kan komma i fara och bolaget därför inte längre bör få fortsätta sin rörelse. Bestämmelsen, som delvis har sin motsvarighet i 1205 lagen om bankrörelse, utgör bl.a. ett komplement till kapitaltäckningsbestämmelserna. Underlåtenhet att iaktta dessa kan självfallet också medföra att ett fondkommissionsbolags tillstånd återkallas.

1 andra punkten. som i huvudsak har sin motsvarighet i 15 5 FL och 24 5 utredningsförslaget, föreskrivs att tillståndet kan återkallas om fondkommis- sionsbolag överträder fondkommissionslagen, uppenbart inte iakttar sina uppdragsgivares intressen eller på annat sätt visar sig olämpligt att utöva sådan rörelse. Liksom f.n. enligt FL innehåller den föreslagna lagen inte några bestämmelser som ger bankinspektionen möjlighet att ingripa direkt mot enskilda ägare av eller befattningshavare i ett fondkommissionsbolag.

Prop. l978/79:9 185

Ett eventuellt missbruk från dessa personer har cmcllertid betydelse då det gäller att bedöma. om det föreligger sådana förhållanden att tillståndet bör återkallas eller andra åtgärder bör vidtas mot bolaget. Med anledning av ett i'cmisspäpekandc vill jag framhålla att återkallelse i sådant fall då fondkom- missionsbolag bryter mot annan lag än fondkommissionslagen kan ske på grund av att bolaget därigenom har visat sig olämpligt att driva fondkom- missionsrörelse.

Föreskriften att fondkommissionsbolags tillstånd kan återkallas om ett fondkommissionsbolag "på annat sätt visat sig olämpligt att utöva sådan rörelse" innebäratt olämplighet kan visas även genom åtgärder som ligger vid sidan av fondkommissionsrörelsen. Härvid bör i första hand transaktioner som kan äventyra bolagets ekonomiska ställning och därmed säkerheten för bolagets kunder beaktas. Det kan även vara fråga om sådana åtgärder som kan inverka på bedömningen av den personliga lämpligheten hos ägarna och befattningshavarna i ett fondkommissionsbolag.

I tredje punkten. som har sin motsvarighet i 15 5 FL och 24 5 utrednings- förslaget. föreskrivs att tillstånd kan återkallas om rörelsen "an nars prövas vara till skada för det allmänna". Rekvisitet "skada för det allmänna". har samband med att motsvarande rekvisit används i tillståndsprövningen (6 5 3) och tar sikte på t.ex. sådana situationer då. utan att något olämpligt förfarande kan läggas ett fondkommissionsbolag till fast. detta genom sin dubbla egenskap av föndkommissionär och kreditgivare förorsakat uppkom- sten av omfattande osund spekulation.

30 5

Denna paragraf'innehäller bl. a. närmare bestämmelserom bankinspektio- nens befogenheter då tillstånd har återkallats och har berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.7).

1 första stycket, som saknar motsvarighet i FL och i utredningens förslag. föreskrivs att bankinspektionen, då ett fondkommissionsbolags tillstånd att driva fondkommissionsrörelse har återkallats, kan förelägga bolaget att upphöra med sådan rörelse, och intill dess fondkommissionsrörelsen har avvecklats, annan verksamhet.

Har ett fondkommissionsbolags tillstånd återkallats står det inte längre under bankinspektionens tillsyn. Bestämmelsen öppnar möjlighet att hindra att ett sådant bolag fortsätter verksamhet som ligger vid sidan om fondkom- missionsrörelsen. om det finns risk för att fondkommissionärskundernas intressen härigenom sätts i fara. För det fall att ett bolag. vars tillstånd har återkallats. skulle fortsätta att driva fondkommissionsrörelse kan ställföre- trädare för bolaget ådömas straffenligt 47 5. Vitesft'jreläggande kan dock ofta vara ett effektivare medel än en straffsanktion föratt garantera att ett bolag. vars tillstånd har återkallats, inte fortsätter att driva fondkommis- sionsrörelse. Inspektionen har därför getts möjlighet att förbjuda ett bolag att

Prop. 1978/79:9 186

fortsätta med sådan rörelse och att kombinera ett föreläggande om förbud med vite. Ett viteslöreläggande komtner att kunna riktas mot bolaget eller ställföreträdare för bolaget. Frågan om utdömande av vite och om ådömande av straff för samma förseelse som har föranlett vitesföreläggande behandlas i 49 5.

Andra stycket, som saknar motsvarighet i FL, överensstämmer med 24 5 andra stycket i utredningens förslag och avser annan verksamhet som drivs efter särskilt tillstånd enligt 13 5 andra stycket.

l tredje stycket. som överensstämmer med 19 5 FL och 26 5 utrednings- förslaget. föreskrivs att ett bolag även om tillståndet har återkallats får vidta de åtgärder som behövs för att fullgöra ingångna avtal eller för att skydda uppdragsgivare mot förlust. Denna bestämmelse gäller även för det fall att bankinspektionen har förelagt bolaget att upphöra med viss verksamhet.

Hänvisningar till US52

31.5

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i FL och i utredningens förslag. innehåller de i avsnitt 4.2.7 behandlade reglerna om möjlighet för bankin- spektionen att på annat sätt än genom återkallelse av tillstånd ingripa mot fondkommissionsbolag. när anmärkning kan riktas mot bolagets sätt att driva verksamheten. Bestämmelserna har i viss mån sin motsvarighet i 153 och 154 55 lagen om bankrörelse och 288 5 lagen (1948:433) om försäkringsrö- relse. För att komma till rätta med missförhållanden har bankinspektionen enligt denna paragraf befogenhet att — såvitt inte ett formlöst påpekande under hand anses tillräckligt — meddela fondkommissionsbolag skriftlig erinran. Om missförhållandet är sådant som enligt 29 5 2 och 3 skulle kunna medföra återkallelse av tillståndet, förutsätts för att skriftlig erinran i stället skall kunna meddelas, att det kan antas att bolaget låter sig rättas därav. . Inspektionen har enligt andra stycket befogenhet att förelägga bolaget att göra rättelse eller att i övrigt vidta erforderliga åtgärder. En förutsättning härför är självfallet att rättelse kan ske. Exempel på fall då förelägganden kan utfärdas är om bolaget bryter mot fondkommissionslagens regler om t. ex. handelsla- ger, kapitaltäckning eller bestämmelserna om rätt att lämna kredit och missförhållandena inte bedöms vara så allvarliga att bolagets tillstånd bör återkallas. Bankinspektionen kan vidare ingripa om bolagets organisation uppvisar brister i fråga om t. ex. värdepappersförvaringen eller de kontroll- åtgärder som tillämpas inom bolaget.

32.5

I denna paragraf. som saknar motsvarighet i FL och som överensstämmer med 275 utredningens förslag. föreskrivs att bankinspektionen skall utse revisor i fondkommissionsbolag. Paragrafens första stycke har sin motsva- righet i 149 5 lagen om bankrörelse. För revisionen inom fondkommissions- bolag gälleri övrigt bestämmelserna i aktiebolagslagen. Något krav påatt den

Prop. 1978/79:9 l87

av inspektionen utsedde revisorn skall vara auktoriserad har inte uppställts.

I andra stycket föreskrivs i anslutning till utredningens förslag att förordnandet för den av bankinspektionen utsedde revisorn skall gälla till dess fondkommissionsrörelsen har avvecklats och revisorn till bankinspek— tionen har överlämnat en berättelse över avvecklingen. Som tidigare nämnts står ett bolag, vars tillstånd har återkallats, inte längre under inspektionens tillsyn. lnspektionens insyn i ett sådant bolag tillgodoses i stället genom den inblick revisorn får i bolaget. På grundval av revisorns synpunkter har inspektionen möjlighet att ingripa mot bolaget jämlikt 30 5.

Hänvisningar till US53

33.5

1 paragrafen. som i huvudsak överensstämmer med 255 FL och 295 i utredningens förslag. finns bestämmelser som bl.a. ger bankinspektionen befogenhet att sammankalla styrelsen för ett fondkommissionsbolag och att föranstalta om extra bolagsstämma.

34 och 35 55

Dessa paragrafer motsvaras i huvudsak av 23 och 24 55 FL och 285 i utredningens förslag.

1 34 5, som har sin motsvarighet i 151 5 lagen om bankrörelse, föreskrivs bl. a. att bankinspektionen får meddela föreskrifter om hur värdehandlingar skall förvaras och inventeras. Självfallet bör sådana föreskrifter inte vara mera ingripande än som påkallas av kundernas krav på trygghet. I huvudsak torde de kunna begränsas till att avse värdepapper under öppet förvar.

1 355 finns närmare regler om vissa skyldigheter. som åligger ett fondkommissionslnlag gentemot bankinspektionen.

För att bankinspektionen skall kunna ta ställning till om fondkommis- sionsbolags tillstånd skall återkallas enligt 29 5 ] föreskrivs i andra stycket att inspektionen kan ålägga fondkommissionsbolag att upprätta balansräkning, om inspektionen finner anledning anta att fondkommissionsbolags eget kapital understiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet. Balans- räkningen skall upprättas enligt bestämmelserna i 11 kap. aktiebolagsla- gen.

365

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i FL och i utredningens förslag. innehåller bestämmelser som ger bankinspektionen rätt till insyn i företag som driver viss finansiell verksamhet.om det i annat fall än som anges i 25 5 finns ett väsentligt samband mellan företaget och ett fondkommissionsbolag. Som har framgått av den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.7) är bestäm-

Prop. l978/79:9 188

melsen avsedd som ett komplement till 25 5.

Paragrafen tar sikte bl. a. på det fall att det föreligger i 25 5angivet samband mellan ett fondkommissionsbolag och ett företag som driver viss finansiell verksamhet utan att denna utgör företagets huvudsakliga verksamhetsom- råde. Härutöver ger bestämmelsen inspektionen rätt till insyn i företag som driver finansiell verksamhet i de fall annat väsentligt samband än som anges i 25 5 råder mellan ett fondkommissionsbolag och ett sådant företag. Som en allmän riktpunkt för bedömningen av frågan om ett sådant väsentligt samband skall anses föreligga bör gälla att sådant samband föreligger. om i huvudsak samma personer har ett sådant inflytande i de båda företagen att det ekonomiska resultatet i dessa i väsentlig mån är beroende av dessa personers förmåga, handlande eller ståndpunktstagande. Som utredningen har anfört får den som innehar tjugo procent av aktierna i ett fondkommis- sionsbolag anses ha ett sådant inflytande. Vid bedömningen bör vidare hänsyn bl. a. tas till det samlade aktieinnehavet hos personer som är varandra närstående. En förutsättning för att bestämmelsen skall tillämpas är att bankinspektionen finner att det behövs för att tillsynen över fondkommis- sionsverksamheten skall bli effektiv. I praktiken torde inspektionen inte behöva vända sig till ett sådant företag för att få fram önskade uppgifter. I regel torde nämligen det berörda fondkommissionsbolaget kunna tillhanda- hålla den information som inspektionen vill ha.

Hänvisningar till US54

Bankinstim/s.fbltt/kommissionsrörelse 37 och 38 5.5

Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om bankinstituts rätt att driva fondkommissionsrörelse. Till skillnad från utredningens förslag och FL skall enligt 3 5 gälla att bankinspektionen prövar fråga om tillstånd för alla slag av bankinstitut att driva fondkommissionsrörelse och fråga om återkallelse av sådant tillstånd.

Frågan om när tillstånd kan beviljas har behandlats i den allmänna motiveringen underavsnitt 4.2.2. För att bankaktiebolag skall ha rätt att driva fondkommissionsrörelse krävs att detta anges i bolagets bolagsordning och att bankinspektionen ger sitt tillstånd härtill. Härutöver gäller att bolagsord- ningen skall ha stadfästs av regeringen, vilket kan ske bl. a. inför varje ny oktrojperiod och i samband med att bolagsordningen ändras.

Den tillsyn bankinspektionen enligt banklagarna (147 5 lagen om bankrö- relse. 80 5 lagen om sparbanker och 68 5 lagen om jordbrukskasscrörelsen) skall utöva över bankinstitut består bl. a. i att inspektionen skall vaka över att bankinstitut ställer sig till efterrättelse författningar. såvitt de särskilt berör bankinstitut. Härav följer att bankinspektionen skall tillse att bankinstitut som driver fondkommissionsrörelse även följer bestämmelserna i fondkom- missionslagen. Inspektionen skall vidare enligt banklagarna bl. a. med

Prop. l978/7929 | gt)

uppmärksamhet följa bankinstituts verksamhet iden mån det är av betydelse för en sund utveckling av bankverksamheten.

Driver bankinstitut fondkommissionsrörelse ingår denna i bankverksam- heten och inspektionen skall därför vid sin tillsyn följa sådant bankinstituts verksamhet även i den mån det är av betydelse för en sund utveckling av fondkommissionsverksamhetcn.

I 38 5 anges vilka bestämmelser i föndkommissionslagen som även gäller för bankinstitut. Såvitt gäller bestämmelserna om fondkommissionsbolags verksamhet har 15, 17—19, 21 och 22 55 samt 235 första stycket i huvudsak sin motsvarighet i banklagarna. Även 16 5 kommer enligt mitt förslag att få sin motsvarighet i 55 5 lagen om bankrörelse, 24 5 lagen om sparbanker och 32 5 lagen om jordbrukskasserörelsen. Bestämmelserna i 13. 14. 20 och 25 55 tar däremot särskilt sikte på fondkommissionsbolag. Bestämmelserna i 23 5 andra stycket och 245 skall däremot gälla även för bankinstitut. Även de bestämmelser som avser tillsyn över fondkommissionsbolag har till övervä- gande del sin motsvarighet i banklagarna. De förutsättningar som gäller för att ett tillstånd för bankinstitut att driva fondkommissionsrörelse skall återkallas är desamma som enligt 295 2 och 3 gäller för återkallelse av ett fondkommissionsbolags tillstånd. Har ett bankinstituts tillstånd återkallats skall bankinstitutet på motsvarande sätt som enligt 30 5 tredje stycket gäller för fondkommissionsbolag få vidta de åtgärder som behövs för att fullgöra ingångna avtal eller för att skydda uppdragsgivare mot förlust. Dessa beStämmelser har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.7). Härutöver kan inspektionen med stöd av banklagarna ingripa mot ett bankinstitut. vars fondkommissionsverksamhet ger anledning till anmärk- ning (t.ex. enligt 153 och 154 55 lagen om bankrörelse). Såvitt gäller de särskilda bestämmelserna i följande avsnitt av fondkommissionslagen saknar de i stort sett motsvarighet i banklagarna. De skall emellertid i huvudsak även gälla för bankinstituten.

Särskilda bestämmelser 39—41 5.5

Dessa paragrafer, som saknar motsvarighet i FL. överensstämmer ( huvudsak med 21 och 22 55 utredningsförslaget och innehåller bestämmelser om förbud för vissa personer med anknytning till fondkommissionsbolag eller bank att förvärva värdepapper annat än för långsiktig förmögenhetsför- valtning. Dessa personer skall dessutom anmäla såväl sitt eget som vissa närståendes värdepappersinnehav till det bolag resp. bankinstitut till vilket de har anknytning. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motive- ringen (avsnitt 4.2.3).

De personer som träffas av förbudet i 395 är t. ex. börsombud. chef för banks fondavdelning. ordermottagare eller andra befattningshavare i bank

Prop. l978/79:9 190

eller fondkommissionsbolag som i sitt arbete normalt får sådan kännedom om uppdragsgivares värdepappersaffärer att de därigenom kan skaffa sig ekonomiska fördelar på bekostnad av kunderna. Befattningshavare som endast i begränsad omfattning eller vid enstaka tillfällen har sådan insyn i uppdragsgivares värdepappersaffärer träffas däremot inte av förbudet. Detta innebär att t.ex. chef för banks kreditavdelning eller avdelningskontor i allmänhet inte kommer att omfattas av förbudet. Kammarrätten i Stockholm har pekat på att förbudet enligt utredningen skall gälla även för befattnings- havare i fondkommissionsbolag eller bank närstående företag, t.ex. om fondkommissionsbolag har förlagt sin analysverksamhet till ett dotterbolag, men att detta inte framgår av utredningens lagtext. Med den av mig föreslagna formulering av lagtexten kan även sådana befattningshavare träffas av förbudet. En annan kategori med anknytning till fondkommis- sionsbolag som kan komma att träffas av förbudet är t. ex. konsulter till fondkommissionsbolag och ägare som aktivt tar del i bolagets verksam- het.

Bestämmelserna i 40 och 41 55 har i huvudsak utformats med förebild i reglerna om anmälningsskyldighet m. m. i lagen (l97lz827) om registrering av aktieinnehav. Skyldigheten i 41 5 för styrelse eller verkställande direktör att erinra den som avses i 395 om att han omfattas av förbudet mot värdepapperstransaktioner har inte straffsanktionerats bl. a. med hänsyn till att bankinspektionen vid sin tillsyn över fondkommissionsbolag och banker kan bevaka att bestämmelsen efterlevs och förelägga vite, om skyldigheten inte fullgörs. Straffhar inte heller stadgats för den som bryter mot förbudet att inneha aktier eller åsidosätter föreskriven anmälningsskyldighet. Bankin- spektionen har emellertid vid sin tillsyn att vaka över att bestämmelserna efterlevs även i detta avseende. Åsidosätts bestämmelserna kan detta inverka på bedömningen av bolagets resp. bankens lämplighet att driva fondkom- missionsrörelse.

Hänvisningar till US55

425

Denna paragraf, som delvis har sin motsvarighet i 27 5 6 FL, innehåller bestämmelser om fondkommissionärs rätt till provision (counage) och har behandlats under avsnitt 4.2.6.

43.5

Denna paragraf, som i huvudsak motsvarar 41 5 i FL och 365 i utredningens förslag, innehåller bestämmelser om fondkommissionärs skyl- dighet att bidra till kostnaderna för bankinspektionens tillsynsverksamhet.

Prop. 1978/79'9 191

Hänvisningar till US56

445

Bestämmelsen i denna paragrafersätter bestämmelserna i 11 och 48 55 FL och föreskriver tystnadsplikt för ledamot i fondkommissionsbolags eller bankinstituts styrelse eller befattningshavare i sådant företag. Tystnadsplikt åläggs vidare den som hos bankinspektionen har tagit befattning med tillstånds- eller tillsynsärende enligt fondkommissionslagen. Såvitt gäller tystnadsplikt för styrelseledamot i och befattningshavare hos fondkommis- sionsbolag har bestämmelsen sin motsvarighet i 195 utredningens förslag. Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås bestämmelsen dessutom bli tillämplig på styrelseledamöter i eller befattningshavare hos bank. I förhållande till 11 5 FL innebär bestämmelsen en viss utvidgning av tystnadsplikten. Dessmom kommer till skillnad från f.n. straff att kunna ådömas den som bryter mot tystnadsplikten.

Bestämmelsen innebär förbud att obehörigen yppa eller nyttja vad som under uppdraget eller i tjänsten har erfarits om annans affarsförhållanden eller enskilds personliga förhållanden. En förutsättning för att ansvar skall kunna utkrävas är alltså att yppandet eller nyttjandet av vad som meddelats harskett obehörigen. Som exempel kan nämnas att den tystnadspliktige i sina privata aktieaffärer utnyttjar en uppgift om ett börsbolag som han fått i förtroende. Tystnadsplikten kan emellertid brytas av vittnesplikt eller annat tvingande skäl. Obehörigt yppande eller nyttjande torde inte heller föreligga. om den som berörs av åtgärden har lämnat medgivande till den eller uppenbarligen inte kan lida någon skada därigenom.

Bestämmelser om påföljd för brott mot tystnadsplikt finns i brottsbalken. Enligt 20 kap. 35 brottsbalken skall den som yppar vad han till följd av lag eller annan författning är pliktig att hemlighålla eller som olovligen utnyttjar sådan hemlighet dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Stadgandet förutsätter uppsåt. Begås brottet av oaktsamhet är påföljden böter. Brott mot sådan tystnadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägande får enligt 20 kap. 5 5 brottsbalken åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

455

Enligt denna paragraf. som motsvarar 235 i utredningens förslag, kan bankinspektionen förelägga vite vid meddelande av föreskrift eller förbud enligt fondkommissionslagen.

Besvär över bankinspektionens beslut att förelägga vite enligt denna lag prövas av regeringen. Mål om utdömande av vite skall enligt allmänna regler avgöras av allmän domstol.

Prop. l978/79:9 192

465

I denna paragraf, som motsvarar 405 FL och 375 utredningens förslag, anges att talan mot bankinspektionens beslut enligt lagen föres hos rege- ringen och att besluten länder till omedelbar efterrättelse. om inte annat beslutas. Sådant förordnande kan ges av inspektionen i själva beslutet eller av regeringen i samband med besvär.

Straff m. m.

47 och 48 55

Dessa paragrafer. som innehåller straffbestämmelser. svarar i huvudsak mot 43 och 47 55 FL samt 38 och 39 55 utredningsförslaget och har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.8).

495

Bestämmelsen i denna paragraf. som saknar motsvarighet i FL och utredningens förslag. avser att förhindra att dubbla sanktioner i form av både straffoch vite skall kunna förekomma för samma gärning. lenlighet med den princip som har kommit till uttryck i t. ex. marknadsföringslagen(1975: 1418) skall för sådant fall. då viiesförcläggande har meddelats. gälla att vite går före straff. Enligt paragrafen skall sålunda gälla att den som har överträtt vitesföreläggande, som har meddelats enligt fondkommissionslagen. inte får dömas till straff för gärning som omfattas av föreläggandet.

Övergångsbestä mm elser

Den nya lagen föreslås träda i kraft den ljanuari 1980. Bestämmelse härom och om upphävande av gällande lag om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksam het, såvitt den avser fondkommissionsrörelse. har tagits in i punkt 1 av övergångsbestämmelserna.

Enligt 45 fondkommissionslagen får företag. som inte har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse, inte använda ordet fondkommission eller avledning därav i sin firma. Som patent- och registreringsverket har framhållit krävs det en övergångsbestämmelse som ger sådana företag en lämplig frist för att anta ny firma och få denna registrerad. Bestämmelse härom har tagits in i punkt 2.

Som har framgått av den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.3) behöver fondkommissionsfirmorna en längre tid på sig för att kunna anpassa sin verksamhet till de föreslagna reglerna om begränsning i deras rätt att handla för egen räkning. Denna tid har satts till fem år. En bestämmelse härom har tagits in under punkt 3.

Enligt bestämmelsen i 25 5 kommer reglerna om fondkommissionsbolags

Prop. 1978/79:9 193

verksamhet och om tillsynen över sådant bolag att i tillämpliga delar gälla även för vissa företag som har ett nära samband med fondkommissionsbolag. Sådana företag måste få viss tid på sig för att kunna lägga om sin verksamhet så att den stämmer överens med de nya reglerna. Genom bestämmelsen i punkt 4 får sådana företag två år på sig för denna omställning. Som framgår av punkt 1 kommer under denna tid bestämmelsen i 175 FL, som ger bankinspektionen möjlighet till insyn i sådana företag, fortfarande att gälla.

För fondkommissionsfirmor, som inte är aktiebolag eller bankaktiebolag och som har utövat verksamhet före den nya lagens ikraftträdande föreslås en övergångstid på två år för att de skall ha möjlighet att ändra förvaltningsform till aktiebolag enligt de krav som uppställs i lagen. Detta innebär att sådana firmor får fortsätta sin verksamhet till utgången av år 1981. Äldre bestäm- melser som särskilt tar sikte på sådana firmor skall gälla under övergångstiden men i övrigt kommer de nya reglerna att gälla fr.o.m. ikraftträdandet. Bestämmelser i nu angivna hänseende har upptagits i punkt 5.

För aktiebolag, som vid lagens ikraftträdande har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse. kommer det att krävas förnyat tillstånd med prövning enligt de nya bestämmelserna. För sådana aktiebolag föreslås en övergångstid på ett år, dvs. till utgången av år 1980. Har ansökan om tillstånd att driva fondkommissionsrörelse ingetts före utgången av år 1980. får dock verksamheten utövas även därefter till dess ansökningen slutligt har prövats. Bestämmelser härom har intagits i punkt 6.

För bankaktiebolag, som vid lagens ikraftträdande har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse, föreslås att tillståndet inte skall behöva förnyas förrän i samband med utgången av den tid som gällande oktroj avser. Bestämmelse härom har intagits i punkt 7.

Enligt punkt 8 skall. om det i lag eller annan författning förekommer hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse iden nya lagen, i stället tillämpas den nya bestämmelsen.

6.2 Förslaget till lag om Stockholms fondbörs

Departementsförslaget bygger på fondbörsutredningens förslag till lag om Stockholms fondbörs. I lagen har tagits in bestämmelser som anger grunddragen för vad som i olika hänseenden gäller för fondbörsverksamhe- ten. Mera detaljerade bestämmelser avses meddelade i en av regeringen utfärdad författning. Därjämte förutsätts att börsstyrelsen — liksom f.n. — svarar för regler som har karaktär av ordningsförcskrifter.

Departementsförslaget har delats in i sex avsnitt, nämligen allmänna bestämmelser. organisation och förvaltning, börsmedlemmar och börsom- bud, fondbörsens verksamhet, tillsyn samt övriga bestämmelser. 1 lagen finns dessutom övergångsbestämmelser.

Prop. I978/79:9 194

Allmänna bestämmelser 1 5

I paragrafen definieras de för lagstiftningen centrala begreppen fondbörs- verksamhet och värdepapper.

Fondbörsverksamhet anses enligt första stycket föreligga när köp- och säljanbud beträffande värdepapper regelbundet förs samman i och för handel och notering av kurs. Det skall sålunda enligt definitionen vara fråga om att någon. en institution eller annat subjekt. på visst sätt och i visst syfte ombesörjer sammanförande av köp- och säljanbud beträffande värdepap- per.

Kravet på regelbundet sammanförande av köp- och säljanbud innebär att den som anordnar verksamheten öppnar möjlighet till att anbud från olika håll koncentreras. Detta kan ske genom att verksamheten förläggs till en viss lokal. Den föreslagna lagtexten hindrar emellertid inte att anbuden förs samman på annat sätt, exempelvis i ett datamaskinellt system. Föreskriften om att sammanförandet skall ske regelbundet innebär vidare krav på viss periodicitet. Något krav på att verksamheten skall ha viss omfattning har inte ställts upp. Det får anses ligga i sakens natur att det måste vara fråga om verksamhet i relativt stor skala. Det behöver inte nödvändigtvis föreligga ett stort antal anbud beträffande varje särskilt slag av värdepapper. Huvudsaken är att verksamheten i sin helhet vanligen omfattar ett stort antal anbud. Detta betyder att fondbörsverksamhet i princip kan föreligga även om verksam- heten avser endast ett enda slags värdepapper.

Vid avgörande av om viss verksamhet har sådan omfattning att fondbörs- verksamhet skall anses föreligga. bör beaktas syftet att ge Stockholms fondbörs ensamrätt till fondbörsverksamhet häri landet. Innebär verksam- heten ett inte obetydligt intrång i den officiella fondbörsens monopol, bör den bedömas som fondbörsverksamhet.

För att fondbörsverksamhet skall föreligga krävs enligt definitionen vidare att sammanförandet av anbuden sker i visst syfte, nämligen i och för handel och notering av kurs. Med notering av kurs avses att den som anordnar verksamheten ombesörjer att köp-. sälj- och betalkurser i viss form fastställs eller i varje fall bereder tillfälle till detta.

137 5 departementsförslaget har tagits in en bestämmelse om straff för den som vid sidan av Stockholms fondbörs här i landet bedriver fondbörsverk- samhet.

Med värdepapper förstås enligt andra stycket aktie, annat delaktighetsbevis i bolag. obligation. förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt andel i aktiefond. Till skillnad från motsvarande defini- tioneri 1 5FL och l 5tredje stycket utredningsförslaget har som värdepapper i departementsförslaget tagits upp andel i aktiefond. Tillägget hänger samman med att dessa värdepapper numera genom aktiefondslagen

Prop. 1978/79z9 195

(l974z93l) har fått sin rättsliga reglering och att ett behov av officiell handel och kursnotering kan komma att föreligga. Några aktiefonder registreras f. n. på den s. k. fondhandlarlistan.

Utredningen har ingående behandlat frågan om registrering av utländska aktier på Stockholms fondbörs och föreslagit ett slopande av de formella hinder som gällande lagstiftning innehåller på detta område. Förslaget har i denna del inte mött några invändningar vid remissbehandlingen. Departe- mentsförslaget ansluter till utredningsförslaget, vilket innebäratt aktier anses som värdepapper i lagens mening oavsett om de är svenska eller utländska. Gällande förbud att registrera utländska aktier på fondbörsen, som finns i 25 börsordningen (l969:546),avses inte bli överfört till den förordning som avses komplettera lagen. Till följd av gällande valutalagstiftning kommer detta i praktiken emellertid inte att leda till något tillskott av utländskt material i den svenska börshandeln.

Med uttrycket liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning förstås exempelvis konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Till skillnad från utredningen anser jag att med liknande skuldebrev också bör kunna avses s. k. bankcertifikat (certificates ofdeposit). dvs. sådana av bank utfärdade kortfristiga skuldebrev till fast ränta. som utgör en form av inlåning. Detsamma bör gälla liknande av exempelvis börsregistrerade industriföretag utfärdade fordringsbevis (commercial paper).

25

l paragrafen fastslås principen om ensamrätt för Stockholms fondbörs att bedriva fondbörsverksamhet här i landet. Bestämmelsen har behandlats i allmänna motiveringen under avsnitt 4.3.2.

35

Paragrafen överensstämmer med I 5 andra stycket börsordningen och innehåller bestämmelse om att fondbörsen står under tillsyn av bankinspek- tionen.

Organisation och förvaltning 4—7 55

Paragraferna, som i allt väsentligt överensstämmer med gällande rätt, innehåller regler om börsens styrelse, om börschef och om möjlighet att delegera vissa avgöranden till arbetsutskott. styrelsens ordförande eller börschef.

4 5 överensstämmer med 31 5 första punkten och 32 5 första punkten FL och behandlar börsstyrelsens uppgifter.

Prop. 1978/79:9 106

5 5 motsvarar återstoden av 31 5 FL. Frågan om börsstyrelsen, dess sammansättning och hur styrelsen väljs behandlades i prop. l974zl78 och ledde till lagstiftning som trädde i kraft den ljanuari 1975 (NU 1974158, rskr l974:370, SFS 1974:848).

6 5 första stycket överensstämmer med 5 5 första stycket börsordningen. Andra och tredje styckena saknar motsvarighet i gällande rätt. Enligt andra stycket kan börsstyrelsen utse ställföreträdare för börschefen. I tredje stycket föreskrivs att beslut om tillsättande eller entledigande av börschef skall ha biträtts av minst två tredjedelar av börsstyrelsens samtliga ledamöter.

7 5, som överensstämmer med 5 a 5 börsordningen och 35 tredje stycket utredningsförslaget, handlar om börsstyrelsens möjligheter att delegera vissa frågor till ordföranden, börschefen eller särskilt arbetsutskott.

85

Paragrafen, som motsvaras av 75 första och tredje styckena börsord- ningen. behandlar börsstyrelsens beslutförhet m. m. och har kommenterats i allmänna motiveringen under avsnitt 4.3.5.

95

Paragrafen, som handlar om jäv för ledamot av börsstyrelsen och börschefen, saknar motsvarighet i gällande författningar. Bestämmelsen har kommenterats i allmänna motiveringen under avsnitt 4.3.5.

105

Paragrafen, som handlar om att revisor skall granska börsstyrelsens och börschefens förvaltning. överensstämmer med det huvudsakliga innehållet i 8 5 första stycket börsordningen. Till skillnad från vad som f. n. gäller skall dock den av bankinspektionen utsedde revisorn vara auktoriserad.

Börsmedlemmar och börsombud 11—12 55

Paragraferna. som motsvaras av 115 resp. 145 första stycket första punkten börsordningen. har behandlats i den allmänna motiveringen under avsnitt 4.3.3.

135

Paragrafen, som handlar om disciplinära åtgärder mot börsmedlem. överensstämmer i huvudsak med 145 börsordningen. Första och andra

Prop. 1978/79z9 197

styckena har kommenterats i allmänna motiveringen under avsnitt 4.3.3. Tredje stycket har behandlats under avsnitt 4.3.5.

Hänvisningar till US58

145

Paragrafen motsvaras av bestämmelser i 155 första stycket, 165 första punkten och 175 första stycket börsordningen. Den har behandlats i allmänna motiveringen under avsnitt 4.3.3.

Hänvisningar till US59

155

Enligt paragrafens första mening gäller att,om börsmedlem upphöratt vara medlem av fondbörsen, samtidigt förfaller godkännande för medlemmens börsombud. Bestämmelsen överensstämmer med 18 5 första stycket börsord- ningen. 1 andra meningen föreskrivs vidare att godkännande av börsombud förfaller. om ombudets anställning hos den medlem som har sökt om hans godkännande upphör.

165

Paragrafen. som motsvaras av 185 andra och tredje styckena börsord- ningen. innehåller bestämmelser om disciplinära åtgärder mot börsombud. Reglerna hänför sig till vad som enligt 13 5 gäller för börsmedlem.

175

Paragrafen, som delvis motsvaras av 145 fjärde stycket och 18 5 tredje stycket börsordningen, innehåller bestämmelser om kommunikation i vissa ärenden rörande börsmedlem och börsombud. Den har behandlats iallmänna motiveringen under avsnitt 4.3.5.

1 departementsförslaget anges att kommunikation skall ske med sökande eller annan som berörs av beslutet. Med sistnämnda uttryck avses i vissa situationer börsmedlem eller börsombud. Gäller exempelvis ett beslut börsombud, bör också den medlem hos vilken ombudet är anställt anses berörd av beslutet och alltså berättigad till underrättelse enligt huvudre-' geln.

F (nu/börsens verksamhet I 8 5

Paragrafen. som överensstämmer med 2 5 första stycket börsordningen, har behandlats i allmänna motiveringen under avsnitt 4.3.4.

Prop. 1978/79z9 198

19.5

Paragrafen. som i allt väsentligt saknar motsvarighet i FL eller börsord- ningen, innehåller regler om inregistrering av värdepapper på fondbörsen.

1 första stycket anges att inregistreringsbeslut meddelas av börsstyrelsen. Inget hindrar emellertid styrelsen från att med stöd av 7 5 delegera åt exempelvis ordföranden att besluta i registreringsärenden av visst slag.

Andra stycket har berörts närmare i den allmänna motiveringen under avsnitt 4.3.4.

1 tredje stycket ges uttryck för den s. k. kommunikationsprincipen. Beslut om avslag på ansökan om inregistrering får normalt inte meddelas förrän sökanden har beretts tillfälle att yttra sig över det som har tillförts ärendet av annan än honom själv. Bestämmelsen avser givetvis inte underhandsförfräg- ningar hos t.ex. börschefen om möjligheterna att vinna registrering av visst värdepapper.

Hänvisningar till US60

205

Paragrafen, som motsvaras av 105 börsordningen, anger att handel vid fondbörsen får ske endast genom börsombud. Bestämmelsen hänger samman med 35 andra stycket förslaget till fondkommissionslag. enligt vilket stadgande tillstånd att driva fondkommissionsrörelse endast kan meddelas svenskt aktiebolag eller svenskt bankinstitut. Sådant tillstånd är i sin tur förutsättning för börsmedlemskap. Endast juridisk person kan alltså bli börsmedlem och sådan medlem skall vid börshandeln vara företrädd av börsombud. Den som annars företräder sådanjuridisk person får alltså delta i börshandeln bara om han har godkänts som börsombud.

215

! paragrafen. som delvis motsvaras av 335 FL och 295 andra stycket börsordningen, föreskrivs att kurser skall noteras med ledning av köpanbud. säljanbud och avslut vid fondbörsen samt att noteringarna omedelbart skall offentliggöras. Det ankommer på börsstyrelsen att svara för detta arbete.

22—23 5.5

Paragrafernas innehåll motsvarar 32 5 FL, som ändrades senast år 1976 med utgångspunkt i fondbörsutredningens förslag (prop. 1975/76:175. NU 1975/76:60. rskr 1975/76:383. SFS 1976:541). Bestämmelsen kommenterades i propositionen (s. 18—20 och 24—25).

Prop. l978/79:9 109

245

Paragrafen,som ersätter 27 5 börsordningen, innehåller regler om avregist- rering av värdepapper. Det materiella innehållet i bestämmelsen har behandlats i allmänna motiveringen under avsnitt 4.3.4.

Enligt andra stycket skall beslut om avregistrering utan föregående ansökan ha biträtts av minst två tredjedelar av börsstyrelsens samtliga ledamöter. Bestämmelsen har kommenterats i den allmänna motiveringen under avsnitt 4.3.5.

Tredje stycket innehållcr regler om kommunikation som har utformats på samma sätt som i 19 5 tredje stycket departementsförslaget.

255

Paragrafen. som överensstämmer med 27a5 börsordningen. innehåller regler om s. k. börsstopp. Dessa regler infördes i börslagstiftningen år 1976 och bygger på fondbörsutredningens förslag. Bestämmelserna kommente- rades i prop. 1975/76:175 (s. 21—22).

26.5

Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande lagstiftning, handlar om s. k. börsstängning,dvs. avbrytande av all handel och notering vid fondbör- sen. Bestämmelsen har behandlats i allmänna motiveringen under avsnitt 4.3.4.

Beslut om börsstängning är ett drastiskt ingrepp i det ekonomiska livet. Enligt huvudregeln ankommer prövningen på regeringen. För beslut förut- sätts att utomordentliga förhållanden råder. dvs. att krig. krigsfara eller andra för landet hotande lägen föreligger. Krävs snabbt beslut om börsstängning. t. ex. föratt mildra verkningarna av panik bland aktieägarna, får börsstyrelsen meddela sådant beslut efter samråd med bankinspektionen. Börsstyrelsens beslut skall tidsbegränsas och får inte avse längre tid än en vecka.

1 sammanhanget kan erinras om bestämmelserna i förslaget till fondkom- missionslag (24 och 38 55) att fondkommissionär varken vid eller utanför fondbörsen får avtala eller medverka till avtal om köp eller försäljning av värdepapper som berörs av börsstopp. Detsamma gäller i fråga om alla börsnoterade värdepapper under den tid beslut om börsstängning gäller. om inte regeringen beslutar annat.

275

Enligt paragrafen fär av börsmedlemmarna och av den vars värdepapper har registrerats vid fondbörsen tas ut avgifter till bestridande av kostnaden för fondbörsens verksamhet. Närmare föreskrifter härom meddelas av rege- ringen. F. n. finns bestämmelser om detta i 13 Och 24 55 börsordningen.

Prop. 1978/79:9 200

Fondbörsen avses även fortsättningsvis vara en självförsörjande institu- tion. De som använder sig av börsens tjänster, dvs. medlemmarna och de företag eller andra vars värdepapper är inregistrerade, har ansetts böra stå för vad det kostar att driva fondbörsen. Liksom f.n. bör avgifter tas ut av börsmedlemmarna i form av inträdesavgift och ärlig medlemsavgift och av den vars värdepapper har registrerats vid fondbörsen i form av inregistre- ringsavgift och årsavgift. Avgifterna får inte sättas högre än vad som behövs för täckande av kostnaden för fondbörsens verksamhet.

Hänvisningar till US62

285

Paragrafen, som i huvudsak överensstämmer med 95 börsordningen, anger att av fondbörsens kapital en milj. kr. skall sättas av till en grundfond. Dessutom lämnas föreskrifter om under vilka förutsättningar fonden får användas.

Tillsyn 29—35 55

Paragraferna. som har behandlats i allmänna motiveringen under avsnitt 4.3.5. handlar om bankinspektionens tillsyn över fondbörsen.

29 5 motsvarar 34 5 och 38 5andra stycket FL. Ett tillägg har, som nämnts i den allmänna motiveringen, gjorts av innebörd att bankinspektionen också skall följa verksamheten i den mån det behövs för kännedom om förhål— landen som är av betydelse för en sund utveckling av börshandeln.

30 och 31 55 överensstämmer med 35 resp. 37 55 FL. 32 5 motsvaras av 36 5 FL. 33 5 föreskriver tystnadsplikt för den som hos bankinspektionen har tagit befattning med tillsynsärende enligt lagen. Bestämmelsen motsvaras av 48 5 FL och överensstämmer i stort sett med vad som gäller enligt 445 andra stycket förslaget till fondkommissionslag. Bestämmelsen innebär förbud att obehörigen yppa eller nyttja vad som har erfarits i tillsynsärende om annans affärsförhållanden eller personliga förhållanden. En förutsättning för att ansvar skall kunna utkrävas är alltså att yppandet eller nyttjandet av vad som meddelats har skett obehörigen. 1 det senare avseendet kan nämnas som exempel att den tystnadspliktige i sina privata aktieaffärer utnyttjar en uppgift om ett börsbolag som han fått i tjänsten. Tystnadsplikten kan emellertid brytas av vittnesplikt eller annat tvingande skäl. Obehörigt yppande eller nyttjande torde vidare inte föreligga. om den som berörs av åtgärden har lämnat medgivande till den eller uppenbarligen inte kan lida någon skada därigenom.

Bestämmelser om påföljd för brott mot tystnadsplikt finns i brottsbalken. Enligt 20 kap. 3 5 brottsbalken skall den som yppar vad han till följd av lag eller annan författning är pliktig att hemlighålla eller som olovligen utnyttjar

Prop. 1978/79z9 201

sådan hemlighet dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Stadgandet förutsätter uppsåtBegås brottet av oaktsamhet är påföljden böter. Brott mot sådan tystnadsplikt som gäller till förmån förenskild målsägande får enligt 20 kap. 5 5 brottsbalken åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

34 5. som motsvarar 41 5 första punkten FL. föreskriver att fondbörsen årligen skall erlägga bidrag till bestridande av kostnaden för bankinspek— tionens tillsynsverkst-tmhet. Närmare föreskrifter om sådant bidrag avses utfärdade av regeringen. Bidraget får inte sättas högre än vad som behövs för att täcka kostnaden för inspektionens tillsynsverksamhet.

35 5.som motsvarar 40 5 FL.angeratt talan mot bankinSpektioncns beslut enligt lagen förs hos regeringen och att besluten länder till omedelbar efterrättelse. om inte annat förordnas. Sådant förordnande kan ges av inSpektionen i själva beslutet eller av regeringen i samband med besvär.

Hänvisningar till US64

Övriga bestämmelser 36 5

Paragrafen motsvarar 37 a 5 FL och har kommenterats i prop. 1975/76:175 s. 2526.

37.5

Paragrafen. som saknar motsvarighet i FL eller börsordningen, föreskriver straff för den som idkar olaga fondbörsverksamhet. Gärningen består i att vid sidan av Stockhoms fondbörs bedriva fondbörsverksamhet här i landet. Vad som avses med sådan verksamhet framgår av 1 5 första stycket. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år. Särskild åtalsregel har inte mcdtagits i denna paragraf.

Overgängsbesrämmelser

1 lagen finns övergångsbestämmelser angivna i åtta punkter. Enligt pänkt 1 träder lagen i kraft den 1 januari 1980. Samtidigt upphör bestämmelserna om fondbörsverksamhet i FL att gälla i fråga om fondbörs- verksamhet.

Vid remissbehandlingen föreslogs en övergångsregel av innebörd att den nya lagen skulle ersätta tillstånd för Stockholms fondbörs enligt 265 FL att driva fondbörsverksamhet. Bakgrunden till förslaget var att det ifrågasattes. om den nya lagen skulle leda till en sådan förändring av den rättsliga ställningen hos Stockholms fondbörs att en ny juridisk person skulle anses bildad. Någon regel med detta innehåll har inte tagits in bland övergångsbe-

Prop. 1978/79:9

tu :> ru

stämmelserna. eftersom den nya lagen inte med för den angivna förändringen av fondbörsens rättsliga status.

1 punkterna 2—4 anges vissa förordnanden och beslut. vilka har meddelats med stöd av äldre bestämmelser och som skall gälla också efter ikraftträdan- det.

Enligt punkt 5 får Svenska fondhandlareföreningen under en övergångstid av högst två år fortsätta sin handel med och notering av värdepapper på den s. k. fondhandlarlistan. i den mån verksamheten dessförinnan inteövertas av styrelsen för fondbörsen. Sannolikt kommer fondbörsens övertagande att ske successivt under övergångstiden. Bestämmelsen har kommenterats i allmänna motiveringen under avsnitt 4.3.2.

Enligt punkt 6 gäller äldre bestämmelser i fråga om avregistrering av värdepapper och börsauktion, om ansökan har gjorts före ikraftträdandet.

1 punkt 7 finns en regel för det fall att i lag eller annan författning finns hänvisning till den s. k. fondhandlarlistan. Hänvisningen kan avse hela listan eller endast s. k. fondhandlarnoterat värdepapper. Enligt regeln skall hänvis- ningen — om noteringsvcrksamheten i berört hänseende har övertagits av fondbörsen i stället avse motsvarande kurslista på fondbörsen. Bestäm- melsen tillämpas oavsett om börsstyrelsen kommer att notera fondhandlar- noterade värdepapper på en särskild kurslista eller på annat sätt.

Enligt punkt 8 skall, om det i lag eller annan författning förekommer hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i den nya lagen. i stället tillämpas den nya bestämmelsen.

6.3 Förslaget till lag om rätt att förfoga över annan tillhöriga värde- papper

Bestämmelserna i denna lag överensstämmer i stora drag med vad som f. n. föreskrivs i lagen (1919:242) med vissa bestämmelser om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper. De sakliga ändringar som har vidtagits är att legaldefinitionen fondpapper ersatts med värdepapper och att vissa tillägg har gjorts till den uppräkning av papper som skall omfattas av denna definition. Denna ändring överensstämmer med de ändringar som har gjorts i förslagen till fondkommissionslag och till lag om Stockholms fondbörs. Vidare har, som framgår av den allmänna motiveringen under avsnitt 4.2.8, lagen ändrats på så sätt att något krav på specifikation av de värdepapper som bl.a. panthavare får medgivande att disponera över inte längre uppställs. om panthavaren står under bankinspektionens tillsyn.

Det bör också nämnas att bestämmelserna i 4 5, som har sin förebild i 35 nuvarande lag. har ändrats så att uttrycken "sätta ut" och "utsättande" av pantsatta fondpapper ersatts med uttrycken "pantsätta eller överlåta panträt- ten" resp. "återpantsättning eller överlåtelse". I förarbetena till lagen (prOp. 19192115 5. 9) talas visserligen endast om återbelåning av pantsatta fondpap- per. Uttrycket "sätta ut" används emellertid också i 10 kap. 6 5 handelsbalken

Prop. l978/79:9 203

och har tolkats så att därmed avses såväl återpantsättning som överlåtelse av panträtten till pantsatta fondpapper. De skyddssynpunkter som ligger till grund för bestämmelserna är desamma vid återpantsättning och överlåtelse. Bestämmelserna i 4 5 har därför utformats så att det klart framgår att de avser såväl återpantsättning som överlåtelse av pantsatta värdepapper.

1 fråga om Straffbestämmelsen i 5 5 har vissa formella ändringar vidtagits jämfört med 45 nuvarande lag. Straffbestämmelsen i denna lag tillämpas även då annan än fondkommissionär har mottagit fondpapper till förvaltning. En sådan person omfattas dock inte av de övriga bestämmelserna i lagen. Det saknas anledning att låta en sådan person omfattas av Straffbestämmelsen. eftersom han kan ådömas straffi första hand enligt 10 kap. 4 5 brottsbalken för olovligt förfogande. På grund härav har bestämmelsen i 5 5 lagförslaget utformats på delvis annat sätt än i nuvarande lag.

6.4 Förslagen till ändringar i banklagstiftningen

53 5 lagen om bankrörelse. 23 _5 lagen om sparbanker och 305" lagen om _iordbrtrkskasscröre/sen

1 fondkommissionslagen finns bestämmelser om att bankinspektionen under vissa förutsättningar kan lämna bankinstitut tillstånd att driva fondkommissionsrörelse samt bestämmelser om vad som gäller för sådan rörelse. En erinran härom har förts in i 53 5 lagen om bankrörelse. 23 5 lagen om sparbanker och 305 lagen om jordbrukskasserörelsen.

55 5 lagen om bankrörelse. 24 5 lagen om sparbanker och 325 lagen om .jordbrukskasserörelsen

Som framgår av den allmänna motiveringen under avsnitt 4.2.3 föreslås att bankinstitut skall få rätt att inneha ett handelslager av värdepapper. Bestämmelser härom har införts i 55 5 lagen om bankrörelse. 24 5 lagen om sparbanker och 32 5 lagen om jordbrukskasserörelsen.

74 _5 lagen om bankrörelse och 24 5 lagen om sparbanker Enligt paragraferna tillåts bankaktiebolags och sparbanks styrelse att på viss eller vissa personer överlåta delegera — avgörandena i ärenden. som i och för sig är av sådan beskaffenhet att de ankommer på resp. styrelses egen prövning.

Svenska bankföreningen har i skrivelse till regeringen begärt ändring av delegationsreglerna för det fall att möjlighet öppnas för bankerna att förvärva värdepapper i enlighet med fondbörsutredningens förslag. Framställningen är föranledd av att bankernas styrelser inte sammanträder så ofta att det i praktiken är möjligt att skaffa styrelsebeslut för varje förvärv eller omplace- ring av värdepapper. Motsvarande gäller i samband med bankernas förvärv av värdepapper vid emissioner på den allmänna marknaden.

Bankinspektionen har efter remiss anslutit sig till bankföreningens fram- ställning.

Enligt de föreslagna bestämmelserna öppnas möjlighet för bankbolags och sparbanks styrelse att till enskild styrelseledamot eller annan delegera

Prop. 1978/79z9 204

beslutanderätten i fråga om förvärv av värdepapper enligt 55 5 andra och tredje styckena lagen om bankrörelse resp. 245 femte och sjätte styckena lagen om sparbanker. Det torde kunna förutsättas att bankstyrelserna kommer att ställa upp krav på att förvärv med stöd av delegationen rapporteras till styrelsen. Ändring av nu berört slag är inte erforderlig i fråga om lagen om jordbrukskasserörelsen.

Hänvisningar till US67

7. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till 1. fondkommissionslag.

lag om Stockholms fondbörs.

lag om rätt att förfoga över annan tillhöriga värdepapper. lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse. lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker. lag om ändring i lagen (19561216) om jordbrukskasserörelsen.

av:—ww

8. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1978/79:9 205

1 Förslag till Lag om Stockholms fondbörs

Inledande bestämmelser

15 Fondbörsverksamhet här i riket får bedrivas endast av Stockholms fondbörs. som står under tillsyn av bankinspektionen. Fondbörsverksamhet skall enligt denna lag anses föreligga när köp- och säljanbud beträffande värdepapper regelbundet sammanföres i och för handel och notering av kurs. Med värdepapper förstås idenna lag aktier. andra delaktighetsbevis i bolag. obligationer. förlagsbevis och liknande skuldebrev.

Organisation. . förval/ning och revisorer

25 För fondbörsen skall finnas en styrelse. som leder dess verksamhet och förvaltar dess angelägenheter. Styrelsen består av ordförande och sju andra ledamöter. Ordföranden jämte suppleant för honom samt två andra ledamöter och suppleanter för dem utses av Konungen. 1 övrigt utses genom valen ledamot jämte suppleant för honom av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldsk ontoret samfällt. en ledamot och suppleant för honom av Handels- kamrarnas nämnd. en ledamot och suppleanter för honom av Sveriges industriförbund. samt två ledamöter och suppleanter för dem samfällt av de fondkommissionärer som är börsmedlemmar enligt 13 5. Sker ej val som i andra stycket sägs. utser Konungen ledamot och suppleant som skulle ha utsetts genom sådant val. Ordföranden. övriga ledamöter och suppleanter utses för en tid av tre år. Avgår någon innan denna period utgått utses efterträdare för den återstående tiden.

Konungen fastställer arvoden till ordföranden samt övriga ledamöter och suppleanter.

35 För den dagliga ledningen och förvaltningen av fondbörsen tillsätter börsstyrelsen en börschef. Börsstyrelsen kan utse en ställföreträdare för börschefen. Börsstyrelsen kan uppdraga åt ordföranden och börschefen att gemensamt. var för sig eller i förening med en eller flera ledamöter av styrelsen avgöra ärende eller grupp av ärenden. som ej är av sådan vikt att prövning därav bör ankomma på styrelsen. liksom att fatta beslut i fråga som ej tål uppskov.

Prop. l978/79:9 206

45 Börsstyrelsen är beslutsför när ordföranden och minst fem andra ledamöter är närvarande. Ledamot är jävig.

1. om frågan angår honom själv eller hans make. föräldrar. barn eller syskon eller annan honom närstående eller avgörandet i frågan kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv eller någon honom närstående,

2. om han eller någon honom närstående är ställföreträdare för den som frågan angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av avgörandet i frågan. eller

3. om eljest särskild omständighet föreligger som är ägnad rubba förtro- endet till hans opartiskhet i frågan. .

Känner någon till omständighet. som kan antagas utgörajäv mot honom. skall han självmant ge det till känna.

Är ledamot av börsstyrelsen jävig. får han i den fråga som avses dock vidtaga åtgärd. som ej utan olägligt uppskov kan ombesörjas av annan.

Bestämmelserna om jäv äger motsvarande tillämpning beträffande börs- chefen.

55 För granskning av fondbörsens räkenskaper samt börsstyrelsens och börschefens förvaltning utser årligen Konungen en revisor och en suppleant för denne samt de fondkommissionärersom är börsmedlemmarenligt 13 5 en revisor och en suppleant för denne. Den av Konungen utsedde revisorn skall liksom dennes suppleant vara auktoriserad revisor.

Fondbörsens verksamhet

6 5 Handel och notering av kurs vid fondbörsen får avse endast värdepapper som är inregistrerade där. Beslut om inregistrering meddelas av börsstyrel- sen.

Vid prövning av fråga om inregistrering av värdepapper skall hänsyn tagas till utgivarens eller. om annan trätt i hans ställe. dennes ekonomiska ställning. marknadsförhållandena för det värdepapper som avses och omständigheterna i övrigt.

Beslut om avslag på ansökan om inregistrering får ej meddelas innan sökanden beretts tillfälle att yttra sig över det som tillförts ärendet.

Om det kan anses påkallat av marknadsförhållandena eller andra omstän- digheter. fär börsstyrelsen med bankinspektionens samtycke uppdraga åt sammanslutning av svenska fondkommissionärer att besluta om inregistre- ring av värdepapper och att ombesörja notering av kurs i fråga om dessa.

Närmare bestämmelser om inregistrering meddelas av Konungen.

Prop. l978/79:9 207

75 Handel vid fondbörsen får ske endast genom börsmedlem eller genom ombud för denne (börsombml). Är börsmedlem juridisk person skall medlemmen därvid vara företrädd av börsombud.

85 Kurser noteras med ledning av köpanbud. säljanbud och avslut vid fondbörsen sarnt offentliggöres omedelbart. Närmare bestämmelser härom meddelas av Konungen.

95 Börsstyrelsen skall följa kursbildningen vid fondbörsen och tillse att handeln där sker under förhållanden som överensstämmer med lag och författning samt god affärssed.

105 Den som utgivit värdepapper inregistrerat vid fondbörsen eller. om annan trätt i hans ställe. denne skall liksom börsmedlem och börsombud lämna börsstyrelsen de upplysningar som styrelsen anser erforderliga för fullgörande av sina uppgifter enligt denna lag.

11 5 Beslut om avbrytande av handel och notering vid fondbörsen i fråga om värdepapper av visst slag får. om särskilda skäl finns för det. meddelas av börsstyrelsen eller. om notering ombesörjes av sammanslutning av svenska fondkommissionärer. av denna. Sådant beslut får ej gälla längre än ound- gängligen behövs.

Under den tid då beslut enligt första stycket gäller får fondkommissionär icke. vare sig vid eller utanför fondbörsen. avtala om eller medverka till avtal om köp eller försäljning av värdepapper som beslutet avser. Utan hinder härav får dock uppgörelse ske av redan avslutade affärer.

Under utomordentliga förhållanden får Konungen besluta om avbrytande av all handel och notering vid fondbörsen. Är fara i dröjsmål får sådant beslut meddelas av börsstyrelsen efter samråd med fullmäktige i riksbanken och bankinspektionen. Beslut som meddelas av börsstyrelsen får ej avse längre tid än en vecka. Andra stycket äger motsvarande tillämpning i nu avsedda fall. om ej Konungen förordnar annat.

Börsstyrelsen skall omedelbart offentliggöra beslut enligt denna paragraf samt genast underrätta fondkommissionärerna härom.

12 5 Avregistrering av värdepapper kan ske. om mark nadsförhållandena eller annan omständighet föranleder det och det ej är olämpligt från allmän synpunkt.

Avregistrering beslutas av börsstyrelsen eller. om notering ombesörjes av sammanslutning av svenska fondkommissionärer. av denna. Beslut som nu sagts skall omedelbart offentliggöras.

Om ej särskilda skäl föranleder annat. får beslut om avregistrering ej meddelas innan den som utgivit värdepapperet eller. om annan trätt i hans ställe. denne beretts tillfälle att yttra sig över det som tillförts ärendet.

Prop. l978/79:9 208

Börs/n(*(Ilc'nmmr och börsombud

1315 Till börsmedlem får antagas endast den som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse enligt fondkommissionslagen(l9l9:240). Ansökan om medlemskap prövas av börsstyrelsen.

Mä Förfaller eller återkallas börsmedlems tillstånd att driva fondkommis- sionsrörelse. upphör samtidigt medlemskapet. Har bankinspektionen med stöd av 18 & fondkommissionslagen (l9l9z240) förbjudit fondkommissionär som är börsmedlem att fortsätta sin rörelse under viss tid. får medlemmen under denna tid ej själv eller genom börsombud deltaga i verksamheten vid fondbörsen.

IS & Bryter börsmedlem mot denna lag eller mot föreskrift. som meddelats med stöd därav. eller är han eljest olämplig som börsmedlem. kan börssty- relsen besluta att medlemskapet omedelbart skall upphöra. Vid lindrigare överträdelse får börsstyrelsen ge medlemmen skriftlig erinran.

l6å Endast den som är fast anställd hos börsmedlem kan godkännas som börsombud. Ansökan om godkännande göres av börsmedlemmen. Börsstyrelsen bestämmer det högsta antalet börsombud för varje medlem.

Godkännande som ombud gäller för ett kalenderår i sänder eller till årets utgång.

17 å Upphör börsmedlem att vara medlem av fondbörsen. förfaller samtidigt godkännande för medlemmens börsombud. Upphör börsombuds anställning hos den medlem som ansökt om hans godkännande. förfaller detta godkän- nande.

18 & Börsombud skall utan dröjsmål till bankinspektionen i den omfattningi 19 & sägs anmäla innehav och ändring i innehavet av aktie som är inregistrerad vid fondbörsen.

Vad som föreskrives om aktie gäller även bevis om rätt att teckna eller erhålla aktie som avses i första stycket. Detsam ma gäller sådant av aktiebolag utfärdat skuldebrev som är inregistrerat vid fondbörsen och som kan helt eller delvis utbytas mot aktie eller är förenat med optionsrätt till nyteckning av aktie eller är förenat med rätt till ränta vars storlek helt eller delvis beror på utdelningen till aktieägare i bolaget eller på bolagets vinst.

l9ä Anmälningsskyldighet enligt l8 & omfattar aktie och annat där angivet värdepapper som äges av börsombudet. hans make eller omyndigt barn som står under hans vårdnad. Har någon av dem eller flera av dem tillsammans sådan väsentlig ekonomisk gemenskap med juridisk person som grundas på andelsrätt eller därmedjämförligt ekonomiskt intresse. omfattar anmälnings- skyldigheten även denjuridiska personens aktieinnehav och ändring däri. om börsombudet har väsentligt inflytande över den juridiska personens verk- samhet.

Prop. l978/79:9 209

205 Bankinspektionen meddelar närmare bestämmelser om sättet för fullgörande av anmälningsskyldighet enligt 18 5. Börsstyrelsen får ta del av uppgift om innehav och ändring däri som avses i nämnda paragraf.

21 5 Bryter börsombud mot denna lag eller mot föreskrift. som meddelats med stöd därav. eller är han eljest olämplig som börsombud. kan börssty— relsen återkalla godkännandet. Vid lindrigare överträdelse får börsstyrelsen ge ombudet skriftlig erinran.

22 5 Beslut om upphörande av börsmedlems medlemskap. om återkallande av godkännande som börsombud och om skriftlig erinran får ej meddelas. innan den beslutet avser beretts tillfälle att yttra sig över det som tillförts ärendet. [ ärende om återkallande av godkännande som börsombud eller om skriftlig erinran avseende börsombud skall den börsmedlem hos vilken börsombudet är anställd höras. innan beslutet fattas.

A tag!/ler och gnmd/bnd

23 5 För finansiering av fondbörsens verksamhet får uttagas avgifter enligt vad Konungen därom föreskriver.

245 Av fondbörsens eget kapital skall en miljon kronor utgöra grundfond. som ej får nedsättas. Uppstår förlust. som ej kan täckas av övrigt eget kapital. skall börsstyrelsen vidtaga åtgärder syftande till att förlusten inom högst fem år täckes genom överskott i verksamheten.

Til/sw;

25 5 Bankinspektionen övervakar att verksamheten vid fondbörsen försiggår enligt denna lag och med stöd därav meddelade föreskrifter. Vidare skall inspektionen verka för att även i övrigt fondbörsens verksamhet sker på ett tillfredsställande sätt samt föreslå de åtgärder som kan vara påkallade.

Börsstyrelsen skall hålla protokoll och övriga handlingar tillgängliga för inspektionen. Börsstyrelsen skall även i övrigt meddela inspektionen alla de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständig- heter som inspektionen begär.

265 Har börsstyrelsen fattat beslut som strider mot denna lag eller mot föreskrift som meddelats med stöd därav. får bankinspektionen förbjuda verkställighet av beslutet. Om beslutet gått i verkställighet får inspektionen förelägga börsstyrelsen att göra rättelse när så kan ske. Inspektionen får även eljest förelägga börsstyrelsen att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller annan författning. såvitt den särskilt avser fondbörsverksamhet. Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om beslut som meddelats av sammanslutning av svenska fondkommissionärer till följd av uppdrag enligt 6 5 fjärde stycket.

Prop. 1978/79z9 2l0

Inspektionen får föreskriva vite vid meddelande av förbud eller föreläg- gande enligt denna paragraf.

275 Bankinspektionen får sammankalla börsstyrelsen. när inspektionen finner det erforderligt.

28 5 Till bestridande av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet skall fondbörsen årligen erlägga bidrag enligt vad Konungen därom förcsk ri- ver.

Besvär

295 Talan får föras mot börsstyrelsens beslut

1. om avslag på ansökan om medlemskap eller om godkännande som börsombud.

2. om upphörande av medlemskap eller om återkallande av godkännande som börsombud.

Mot beslut som avses i första stycket får talan föras av den beslutet gäller och om beslutet avser avslag på ansökan om godkännande som börsombud eller återkallande av godkännande som börsombud. även av den börsmedlem hos vilken ombudet är anställd.

Talan föres genom besvär hos Konungen. Beslut som avses i första stycket får verkställas utan hinder av förd talan. om ej Konungen förordnar annat.

Vid besvär enligt första stycket skall besvärshandling ha inkommit till finansdepartementet inom tre veckor från den dag då klaganden ftck del av beslutet.

30 5Ta1an mot beslut. som meddelas av bankinspektionen på grund av denna lag. föres hos Konungen genom besvär. Beslutet får verkställas utan hinder av förd talan. om ej Konungen förordnar annat.

Strul/bestämmelse/'

31 5 Ledamot av börsstyrelsen eller befattningshavare vid fondbörsen får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han under uppdraget eller i tjänsten erfarit om annans affarsförhållanden eller personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes för brott mot bötssekreress till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

325 Börsombud som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt 18—20 55 anmäla värdepappersinnehav eller ändring i innehavet eller lämnar oriktig uppgift vid fullgörandet av sin anmälningsskyldighet. dömes för brott

Prop. 1978/79:9 211

mot skyldig/10! all anmäla värda/)apparsimiahat' till böter eller fängelse i högst sex månader. 1 ringa fall dömes ej till ansvar.

335 Den som vid sidan av Stockholms fondbörs här i riket bedriver fondbörsverksamhet. dömes för olaga jondbörsverksamher. till böter eller fängelse i högst ett år.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

2. Börsstyrelse. börschef och revisorer för tid efter utgången av år l974 utses deszörinnan enligt den nya lagen.

3. Beslut om inregistrering av värdepapper vid fondbörsen. som äri kraft vid utgången av år 1974. gäller efter nämnda tidpunkt. dock längst till utgången av år 1975.

4. Beslut om antagande till börsmedlem och om godkännande av börsombud. som är i kraft vid utgången av år 1974. gäller efter nämnda tidpunkt.

5. Verksamhet. som enligt nya lagen utgör fondbörsverksamhet och före den 1 januari 1975 bedrives av sammanslutning av svenska fondkommissionärer. får fortsätta till dess sammanslutningen på grund av uppdrag enligt 65 fjärde stycket skall påbörja notering av kurs. dock längst till utgången av år 1975.

6. Notering av kurs med anledning av uppdrag enligt 65 fjärde stycket nya lagen får ej äga rum förrän verksamhet som avses i 5 upphört i sin helhet.

7. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avregistrering av värdepapper. varom ansökan gjorts före den 1 januari 1975 av den som utgivit värdepapperet eller. om annan trätt i hans ställe. av denne.

8. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om börsauktion. varom ansökan gjorts före den 1 januari 1975.

9. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till före- skrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag. tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop. 1978/79:9

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1919z240) om fondkommissions- rörelse och fondbörsverksamhet

dels att rubriken till lagen skall lyda Fondkommissionslag. dels att 26—37. 42 och 56 5.5 skall upphöra att gälla. dels att 38—39 och 49 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 & Tillsynsmyndigheten skall vara gemensam för hela riket. Jämte de uppgifter. som eljest i denna lag omfön'nälas. har tillsyns- myndigheten att verka för att fond- handeln och_fondbörsverksamheten i riket äga rum på ett tillfredsställande sätt samt att föreslå de åtgärder. vilka i sådant hänseende kunna vara påkallade.

Jämte de uppgifter. som eljest i denna lag omförmäles. har tillsyns- myndigheten att verka för att fond- handeln i riket äger rum på ett till- fredsställande sätt samt att föreslå de åtgärder. vilka i sådant hänseende kunna vara påkallade.

Närmare bestämmelser om tillsynsmyndighetens organisation och verk- samhet meddelas av Konungen.

39

Den, som hos tillsynsmyndig- heten innehar befattning. på grund av vilken han har att granska fond- kommissionärers eller jbndbörsers verksamhet eller eljest deltaga i handläggning av ärenden. vilka röra tillämpningen av denna lag. må icke vara fondkommissionär eller an- ställd hos fondkommissionär eller deltaga i styrelsen av bolag. som driver fondkommissionsrörelse. el- ler äga del i sådant bolag. med undan/ag av bankakliebo/ag eller soli- dariskr bankbolag, ej heller deltaga i Styrelsen av eller vara anställd vid fondbörs.

5

Den. som hos tillsynsmyndig- heten innehar befattning. på grund av vilken han har att granska fond- kommissionärers verksamhet eller eljest deltaga i handläggning av ären- den. vilka röra tillämpningen av denna lag. må icke vara fondkom- missionär eller anställd hos fond- kommissionär eller deltaga i styrel- sen av bolag. som driver fondkom- missionsrörelse. eller äga del i sådant bolag.

Prop. 1978/79z9

Nuvarande lydelse

49

Till dagsböter dömes I) den, som bryter mot vad i 4.7 9 stadgas;

2)den.som offentliggöreller bland ett flertal personer utsprider medde- lande. vilket uppenbarligen har till syfte att uppmuntra till spekulation i fondpapper;

3) den. som i syfte att inverka på allmänhetens eller ett flertal perso- ners uppfattning om fondpappers värde eller om fondmarknadens läge över huvud utsprider rykte. som han vet vara osant. ingår skenavtal eller annorledes svikligen förfar;

4) den. som för egen eller annans fördel begagnar sig av någons oerfa- renhet eller lättsinne till att förleda honom till spekulation i fondpapperi större utsträckning än som med hänsyn till hans tillgångar kan anses rimligt.

Är brott som under 3) eller 4) sägs grovt. må dömas till fängelse i högst ett år.

I fråga om brott. som under 3) eller 4) avses. må ovan stadgade strafficke tillämpas. om för gärningen är stadgat strängare straff i brottsbal- ken.

5

r.) CJ

[Fires/agan lydelse

Till dagsböter dömes l)den. som offentliggör eller bland ett flertal personer utsprider medde- lande. vilket uppenbarligen har till syfte att uppmuntra till spekulation i fondpapper;

2) den. som i syfte att inverka på allmänhetens eller ett flertal perso- ners uppfattning om fondpappers värde eller om fondmarknadens läge över huvud utsprider rykte. som han vet vara osant. ingår skenavtal eller annorledes svikligen förfar;

3) den. som för egen eller annans fördel begagnar sig av någons oerfa- renhet eller lättsinne till att förleda honom till spekulation i fondpapper i större utsträckning än som med hänsyn till hans tillgångar kan anses rimligt.

Är brott som under 2) eller 3) sägs grovt. må dömas till fängelse i högst ett år.

I fråga om brott. som under 2) eller 3) avses. må ovan stadgade strafficke tillämpas. om för gärningen är stadgat strängare straff i brottsbal- ken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Prop. l978/79:9 2l4

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1971:827) om registrering av aktie- innehav

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1971:827) om registrering av aktieinnehav att 1 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

] 5 Denna lag är tillämplig på sådan Denna lag är tillämplig på sådan aktie i svenskt aktiebolag som aktie i svenskt aktiebolag som noteras vid Stockholms fondbörs noteras vid Stockholms fondbörs. eller på lista utgiven av sammanslut- ning av svenska fondkommissionärer.

Bestämmelserna i denna lag om aktie gäller även bevis om rätt att teckna eller erhålla aktie som avses i första stycket. Detsamma gäller sådant av svenskt aktiebolag utfärdat skuldebrev som noteras enligt första stycket och som kan helt eller delvis utbytas mot aktie (konvertibelt skuldebrev) eller är förenat med rätt till ränta vars storlek helt eller delvis beror på utdelningen till aktieägare i bolaget eller på bolagets vinst (vinstandelsbevis).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

lx) 'Ji

Prop. l978/79z9

Utredningens lagförslag (SOU 197654)

1 Förslag till Fondkommissionslag

Inledande bestämmelser

1 5 Med fondkommissionsrörelse förstås yrkesmässig handel i kommission med följande slag av värdepapper nämligen aktier. andra delaktighetsbevis i bolag. obligationer. förlagsbevis och liknande skuldebrev samt andelar i aktiefonder. För fondkommissionsrörelse gäller denna lag utöver bestäm- melserna om handelskommission i lagent l9l 4:45) om kommission. handels- agentur och handelsresande.

25 Fondkommissionsrörelse får bedrivas endast efter vederbörligt tillstånd. Sådant kan lämnas aktiebolag. bankaktiebolag. sparbank och centralkassa för jordbruksk redit. Tillstånd får meddelas endast om rörelsen kan antagas bli till nytta för det allmänna.

35 Tillstånd att bedriva fondkommissionsrörelse beviljas i fråga om aktie- bolag som icke bedriver bankrörelse av bankinspektionen. Om tillstånd i övriga fall gäller vad som finns föreskrivet i lagen(l955:183)om bankrörelse. lagen (1955z416) om sparbanker och lagen (l956:216) om jordbrukskasserö- relsen.

Fantlknmmissionsbolag

4 5 För aktiebolag som bedriver fondkommissionsrörelse utan samband med bankrörelse (lönt/kommissionsbolag) gäller om annat ej följer av den na lag vad om aktiebolag i allmänhet är föreskrivet,

55 Fondkommissionsbolags aktiekapital skall uppgå till minst femhundra- tusen kronor.

65 Fondkommissionsbolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter. Styrelsen skall utse en verkställande direktör. Denne och en av ledamöterna skall genom tjänstgöring hos fondkommissionsbolag eller på annat sätt ha vunnit för verksamheten tillräcklig erfarenhet.

75 Minst en av de av bolagsstämman utsedda revisorerna skall vara auktoriserad revisor eller auktoriserat revisionsbolag.

85 Fondkommissionsbolags ftrma skall innehålla ordet fondkommission. Fondkommissionsbolag får ej i sin firma eller eljest vid beteckning av sin

Prop. l978/79:9 2l6

affärsrörelse använda ordet bankir eller avledningar därav eller någon utländsk form av sådant ord.

Annan än den som har tillstånd att bedriva fondkommissionsrörelse får ej i sin firma eller eljest vid beteckning av sin affärsrörelse använda ordet fondkommission eller avledningar därav.

Fondkommissionsbolags rörelse

95 Fondkommissionsbolag får för att underlätta handeln i kommission jämte denne bedriva härför erforderlig kreditgivning. köpa och sälja värde- papper för egen räkning med den begränsning som anges i 105. mottaga värdepapper till förvaring och förvaltning ävensom lämna råd i fråga om placering av medel i värdepapper. Föreligger särskilda skäl får fondkommissionsbolag efter tillstånd av bankinspektionen bedriva även annan verksamhet än som avses i första stycket. om verksamheten står i samband med kommissionshandeln. Fondkommissionsbolag får ej upplåna för verksamheten erforderliga medel genom utfärdande av förskrivningar avsedda för den allmänna rörelsen.

105 Fondkommissionsbolag får förvärva

1. fast egendom och tomträtt för att bereda bolaget lokaler för rörelsen eller tillgodose därmed sammanhängande behov.

2. inventarier som anskaffas för rörelsen eller till fastighet. som fondkom- missionsbolag äger. eller till lokaler som bolaget i övrigt innehar.

3. obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskriv- ningar.

4. aktier. emissionsbevis. andelar i aktiefonder ävensom andelar i eko- nomisk förening.

För förvärv av aktier som ingår som ett led i organisationen av bolagets verksamhet och andelar i ekonomisk förening erfordras medgivande av bankinspektionen. Anskaffningsvärdet av andra aktier än sådana som förvärvats efter medgivande. av emissionsbevis samt av andelar i aktiefonder får sammanlagt uppgå till högst två miljoner kronor eller med särskilt tillstånd av bankinspektionen tio miljoner kronor. Sådant tillstånd får lämnas tills vidare eller för viss tid.

Om särskilda skäl föreligger kan bankinspektionen medge att fondkom- missionsbolag får förvärva även annan egendom än i första stycket sägs.

115 Utan hinder av vad i 10 5 sägs får fondkommissionsbolag för att skydda fordran dels på offentlig auktion eller fondbörs eller vid exekutiv försäljning köpa egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen. dels. om det är uppenbart att bolaget annars skulle lida avsevärd förlust. som betalning övertaga pantsatt eller annan egendom. Sådan egendom skall fondkommis-

Prop. 1978/79z9 2l7

sionsbolaget avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast när det kan äga rum utan förlust för bolaget.

125 Fondkommissionsbolag skall ha eget kapital till visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande till bolagets tillgångar(placeringar). Med eget kapital får intill ett belopp motsvarande bolagets aktiekapital likställas upplånat kapital. som för kreditgivaren medför rätt till betalning efter fondkommissionsbolagets övriga borgenärer. I fråga om upplånat kapital som nyss nämnts och som kreditgivaren kan återkräva inom fem år skall dock iakttagas att med eget kapital får likställas högst så stor del av det varje år förfallande beloppet som motsvarar tio procent av bolagets aktiekapital. Från eget kapital enligt första stycket skall avräknas bokförda värdet av de aktier eller andelar i ekonomisk förening som fondkommissionsbolaget förvärvat efter medgivande enligt 105 andra stycket första punkten.

135 Eget kapital kräves ej för inneliggande kassa. checkar och postremiss— växlar. ej heller för obligationer och andra fordringar för vilka svarar staten. kommun. kreditaktiebolag. bankinstitut eller försäkringsbolag och vilka löper med rörlig ränta som vid varje tidpunkt ej understiger det allmänna ränteläget eller vilkas återstående löptid ej överstiger två år. Vidare krävs ej eget kapital för fordran hos annat fondkommissionsbolag på likvid för utförd värdepappersaffär. För fondkommissionsbolagets andra placeringar skall vid varje tidpunkt finnas eget kapital till lägst ett belopp som sammanlagt motsvarar summan av

tjugo procent av bokförda värdet av fastigheter och andra aktier än sådana som innehas som ett led i organisationen av bolagets verksamhet. emissions- bevis samt andelar i aktiefonder samt sex procent av bokförda värdet av övriga placeringar.

Med tillgångs bokförda värde avses här värdet enligt räkenskaperna efter avdrag för eventuellt särskilt red0visat värdereglerings- eller värdeminsk- ningskonto.

14 5 Fondkommissionsbolag skall hålla en med hänsyn till rörelsens art och omfattning tillfredsställande betalningsberedskap.

15 5 Medel som fondkommissionsbolag mottar med redovisningsskyldighet skall genast avskiljas och insättas på räkning i bank. om annat ej avtalats.

Avtal varigenom uppdragsgivare medger fondkommissionsbolag rätt att ej avskilja mottagna medel skall upprättas skriftligen i den ordning regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen föreskriver.

l6 5 För kredit som fondkommissionsbolag lämnar skall finnas betryggande säkerhet i värdepapper inregistrerade vid fondbörs eller som utbjudits till försäljning under sådana förhållanden att sannolika skäl finnes lör antagande att de inom ett år från kreditens beviljande kommer att inregistreras vid

Prop. l978/79:9 218

fondbörs. Om vid kreditens beviljande ställd säkerhet under kredittiden nedgår i värde. får även annan egendom godtagas som tilläggssäkerhet.

17 5 Fondkommissionsbolag skall ägna särskild uppmärksamhet åt att kredit ej lämnas till samma kredittagare eller till kredittagare. som är förbundna med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap. i sådan omfattning att fara kan uppkomma för fondkommissionsbolagets solvens. Motsvarande skall gälla om den säkerhet ett fondkommissionsbolag mottar utgörs av aktier eller förlagsbevis. som utgivits av sam ma aktiebolag eller av aktiebolag som är förenade i nyssnämnd intressegemenskap.

185 Fondkommissionsbolag får ej vid avtal om kredit eller eljest i sin rörelse förbehålla sig andel i vinst på affär. som bolaget ej självt får avsluta.

19 5 Ledamot i fondkommissionsbolags styrelse eller befattningshavare hos bolaget får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han under uppdraget eller i tjänsten erfarit om annans ttffärsRirhällanden eller personliga förhållan- den.

205 Fondkommissionsbolag får ej för egen räkning försälja värdepapper som mottagits som försträckning av annan (blankning). Ej heller får fondkom- missionsbolag medverka vid blankning för annans räkning.

215 Innehavare av ledande befattning hos fondkommissionsbolag eller befattningshavare som normalt har insyn i uppdragsgivares affärer i värde- papper får ej för egen räkning genom köp. byte eller därmed jämförligt fång förvärva värdepapper annat än för långsiktig förmögenhetsförvaltning.

Befattningshavare som avses i första stycket skall till fondkommissions- bolaget ofördröjligen anmäla sitt innehav av aktier. emissionsbevis och konvertibla skuldebrev och ändring däri. Fondkommissionsbolaget är skyl- digt att föra en förteckning över sådana anmälningar samt att hålla den tillgänglig för bankinspektionen.

Anmälningsskyldigheten enligt andra stycket omfattar även aktier. emis- sionsbevis och konvertibla skuldebrev som äges av befattningshavarens make eller omyndigt barn som står under befattningshavarens vårdnad. Har någon av dem eller flera av dem tillsammans sådan väsentlig ekonomisk gemenskap med juridisk person som grundas på andelsrätt eller därmed jämförligt ekonomiskt intresse. omfattar anmälningsskyldigheten även den juridiska personens aktieinnehav och ändring däri. om befattningshavaren har väsentligt inflytande över den juridiska personens verksamhet.

225 Styrelsen eller verkställande direktören skall skyndsamt skriftligen meddela den som innehar befattning som avses i 21 5 första stycket att han är anmälningsskyldig enligt denna lag.

Prop. 1978/79:9 2l9

Tillsyn och tillit-vrsnrwn/ig/J(»!

235 Bankinspektionen har att övervaka att fondkommissionsbolag i sin verksamhet iakttar bestämmelserna i denna lag och driver en från allmän synpunkt även iövrigt tillfredsställande verksamhet. Bankinspektionen kan vid meddelande av föreskrift eller förbud enligt denna lag förelägga vite.

245 Tillstånd för fondkommissionsbolag att bedriva fondkommissionsrö- relse kan av bankinspektionen återkallas. om bolaget överträder denna lag eller ej iakttar god affairssed eller uppenbart åsidosätter sina uppdragsgivares intressen eller på annat sätt visar sig olämpligt att utöva sådan rörelse eller om rörelsen eljest prövas vara till skada för det allmänna. Hänför sig missförhållande till verksamhet som avses i 9 5 andra stycket. kan bankinspektionen förbjuda fondkommissionsbolaget att utöva sådan annan verksamhet för viss tid eller tills vidare.

255 Finnes mellan fondkommissionsbolag och annat företag. som har till ändamål att köpa eller sälja värdepapper eller biträda vid köp eller försäljning eller lämna kredit. ett närmare samband antingen så. att båda företagen ledes av i huvudsak samma personer. eller så. att den vinst som kan uppkomma av båda företagen är avsedd att till betydande del, direkt eller indirekt, tillfalla i huvudsak samma personer. kan tillståndet för fondkommissionsbolaget återkallas. om det ej kan antagas att sambandet ej föranleder menliga verkningar för fondkontmissionsbolagets kunder eller det allmänna.

265 Fondkommissionsbolag. vars tillstånd återkallas. får dock vidtaga åtgärder. som erfordras för att fullgöra redan ingångna avtal eller för att skydda uppdragsgivare mot förlust.

275 Bankinspektionen skall förordna en revisor att med övriga revisorer delta i revisionen. Bankinspektionen kan när som helst återkalla förordnande som här avses och i stället utse ny revisor. Har tillstånd för fondkommissionsbolag att bedriva fondkommissionsrö— relse återkallats upphör ej förordnandet för den av bankinspektionen utsedde revisorn förrän fondkommissionsrörelsen avvecklats och revisorn till bankinspektionen avlämnat en berättelse över avvecklingen.

285 Fondkommissionsbolag är skyldigt att för bankinspektionen hålla kassa. övriga tillgångar samt alla böcker. räkenskaper. protokoll och andra handlingar tillgängliga för granskning samt att även i övrigt meddela de upplysningar som bankinspektionen behöver för tillämpning av denna lag. Det åligger bolaget vidare att rätta sig efter bankinspektionens föreskrifter om sättet för förande av bolagets räkenskaper och om förvaring och inventering av värdehandlingar samt att så snart det kan ske efter räken— skapsårets utgång till bankinspektionen insända årsredovisning och i före-

Prop. l978/79z9 220

kommande fall koncernredovisning för bolaget jämte revisionsberättelse och protokoll. som upptar de på bolagsstämma i anledning av nämnda berättelser fattade besluten.

29 5 Bankinspektionen får kalla till sammanträde med fondkommissionsbo- lagets styrelse och. om styrelsen ej efterkommit begäran av inspektionen om utfärdande av kallelse till extra bolagsstämma. till sådan stämma. Företrädare för inspektionen får närvara vid bolagsstämma och vid styrelsesammanträde. som inspektionen utlyst. och deltaga i överläggningarna.

Särskilt/a baslånune/ser

305 Jämte de uppgifter som i övrigt åligger bankinspektionen enligt denna lag skall inspektionen verka för att värdepappershandeln äger rum på ett tillfredsställande sätt. '

31 5 För att fullgöra det i 305 angivna åliggandet får bankinspektionen av dem som yrkesmässigt bedriver eller medverkar vid handel med värdepapper kräva upplysning angående denna handel. Samma rätt har bankinspektionen beträffande sådan juridisk person som. utan att bed riva yrkesmässig handel. äger eller förvaltar värdepapper i en omfattning som ej endast är obetyd- lig.

325 Underlåter den av vilken upplysning begäres med stöd av 31 5 att meddela sådan. kan bankinspektionen förelägga vite.

335 Äger juridisk person. som ej är oskiftat dödsbo. direkt eller genom annanjuridisk person mer än en femtedel av aktierna eller aktier med mer än en femtedel av röstvärdet iett fondkommissionsbolag gäller bestämmelserna i 95 tredje stycket. 105 andra stycket andra punkten samt 15 5 även i fråga om den juridiska personen och moderbolag till denna.

34 5 Ledamot av styrelsen för eller befattningshavare hos bankinspektionen får ej vara ledamot i styrelsen för eller anställd hos fondkommissionsbolag eller bolaget närståendejuridisk person. Ej heller får ledamot av styrelsen för eller befattningshavare hos bankinspektionen äga aktie i sådant bolag.

355 Befattningshavare hos bankinspektionen har tystnadsplikt jämlikt 18 och 20 55 lagen (0000:000) om offentliga funktionärers tystnadsplikt och. såvitt gäller fondkommissionsbolags affarsförhållanden.jämlikt 19 5 samma lag.

365 Till bestridande av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverk- samhet skall den som har rätt att bedriva fondkommissionsrörelse årligen erlägga bidrag. Närmare föreskrifter om bidragets storlek och om dess fastställande och erläggande meddelas av regeringen.

Prop. 1978/79z9 221

Besvär

375 Talan mot bankinspektionens beslut enligt denna lag föres hos rege- ringen genom besvär. Bankinspektioncns beslut går i omedelbar verkstäl- lighet om regeringen ej förordnar annorlunda.

Slral'lbvs/ämmelser

385 Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som bedriver fondkommissionsrörelse utan tillstånd. Den som bryter mot bestämmelserna i 85 andra stycket dömes till böter.

395 Styrelseledamot eller befattningshavare hos fondkommissionsbolag som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar bankinspektionen oriktiga upplysningar om verksamheten eller vilseleder bankinspektionen genom oriktig bokföring dömes till böter eller fängelse i högst ett år. 1 ringa falldömes ej till ansvar.

40 5 Bestämmelserna i denna lag gäller ej för Rmdkommissionsrörelse. som Sveriges Riksbank bedriver.

1. Denna lag träder. utom såvitt avser 10 5 andra stycket andra punkten och 33 5. i kraft den 1 januari 1978. varvid lagen (19192240) om fondkom- missionsrörelse och fondbörsverksamhet upphör att gälla. Bestämmelserna i 105 andra stycket andra punkten och 335 träder i kraft den 1 januari 1981.

2. Den som vid ikraftträdandet av denna lag med vederbörligt tillstånd "bedriver fondkommissionsrörelse och som då icke är aktiebolag får utan hinder av lagens bestämmelser bedriva sådan rörelse längst intill den 1 januari 1981. Bestämmelserna i 45 första stycket 1. 2 och 4 samt 9 5. 13 5 l. 2 och 5. 18 5 och 23 5 andra stycket i den upphävda lagen är tillämpliga ifråga om nu avsett slag av rörelse. 1 övrigt gäller i fråga om sådan rörelse bestämmelserna i l 5 samt 8-40 55 iden nya lagen i tillämpliga delar på det sätt som följer av dessa ikraftträdandebestämmelser i övrigt.

3. Föreligger synnerliga skäl får bankinspektionen medge. att fondkom- missionsbolag får inneha värdepapper. som avses i 10 5 andra stycket andra punkten. utöver vad där föreskrives samt att juridisk person som avses i 33 5 får bedriva verksamhet utan hinder av 9 5 tredje stycket och 15 5 dock längst intill den 1 januari 1983.

Prop. l978/79:9 222

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 5 Med den inskränkning nedan sägs må bankaktiebolag. jämte in- och utlåning av penningar. idka annan verksamhet som därmed står i samband

Om rätt för bankbolag att idka Utan särskilt tillstånd av regeringen .land/('t)ntmissionsröre/se ("ir sa'/skilt jär bankaktiebolag dock icke bedriva stadgat. jöndkontmissionsrr'ire/se. Ifråga om

tillstånds beviljande och rörelsens bedrivande giiller Iörutont bestäm/nel— serna i denna lag även l—3, 19—22 5.5 i ./i)ndkmntnissionslagen (()!)(10.'/)()/)).

55 5 Bankaktiebolag får förvärva

1. fast egendom. tomträtt och bostadsrätt för att bereda banken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov.

2. aktie i bolag. vilket uteslutande har till syfte att förvalta fast egendom eller tomträtt som förvärvats för det under 1 angivna ändamålet. och förlagsbevis. utfärdat av sådant bolag.

3. inventarier. vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet. som bankbo- laget äger. eller till lokaler. som bolaget i övrigt innehar.

4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i banken.

5. efter tillstånd av regeringen. aktie i annat bankaktiebolag. i utländskt bankföretag och i svenskt aktiebolag eller utländskt företag. vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna. samt garantifondbevis eller förlagsbevis utfärdat av bolag eller företag som nu nämnts.

Bankbolag som medverkar vid emission av aktier eller förlagsbevis på den allmänna marknaden får förvärva aktie eller förlagsbevis som ingår i emissionen. Sådan aktie eller sådant förlagsbevis skall bolaget dock avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl föreligga kan tillsynsmyndigheten förlänga denna frist.

Bankaktiebolag. som erhållit till- stånd att bedriva.löndkonunissimtsrö- relse. får dessutom förvärva aktier. emissionsbevis, förlagsbevis och ande- lar i aktie/ander med den begränsning som sägs i [0,5 andra stycket andra punkten _ fandkontmissions/agan ( 0000 :OO/)).

Prop. 1978/79:9 223

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. Utan hinder av de nya bestämmelserna i 53 5 andra stycket får bankak- tiebolag. som vid ikraftträdandet innehar tillstånd att bedriva fondkommis- sionsrörelse. fortsätta denna. dock längst intill utgången av den tid som då gällande oktroj avser. De nya bestämmelserna i 535 andra stycket andra punkten och 55 5 tredje stycket gäller dock även sådan rörelse.

Prop. 1978779:9 224

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (19551416) om sparbanker

Nuvarande hala/so Föreslagen little/se

23 5 Sparbank får ej för egen räkning driva handel med eller. med de undantag som angivas i 24 och 25 55. förvärva annat än guld. mynt. växlar. checkar. anvisningar. obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar utom sådana som medföra rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis).

Utan särskilt tillstånd av til/syns- myndighet fär sparbank ickc bedriva .fond/('ommissionsrärelse. Ifråga om sdf/ant tillstånds beviljande och rörel- sens bedrivande gäller förutom be- stämmelserna i denna lag även 1—3 och ]9—22 55" i jondkommissionslagen

(0000:()()()).

24 5 Sparbank får förvärva

1. fast egendom. tomträtt och bostadsrätt för att bereda sparbanken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov.

2. aktie i bolag. vilket uteslutande har till syfte att förvalta fast egendom eller tomträtt som förvärvats för det under 1 angivna ändamålet. och förlagsbevis. som utfärdats av sådant bolag.

3. inventarier. vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet. som spar- banken äger. eller till lokaler. som sparbanken i övrigt innehar.

4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i sparban- ken.

Ärende om förvärv enligt första stycket av fast egendom. tomträtt eller aktie avgöres av huvudmännen. om ej annat följer av sparbankens regle- mente. Detsamma gäller ärende om förbättring av byggnad i vilken sparbankens lokaler äro eller avses bliva inrymda.

Sparbank får till belopp. som vid varje tidpunkt sammanlagt svarar mot högst tio procent av sparbankens egna fonder. förvärva andel i sådan ekonomisk förening eller aktie i sådant bolag. som med regeringens godkännande verkar som en sammanslutning av svenska sparbanker för tillgodoseende av gemensamma intressen. eller garantifondbevis eller förlagsbevis. som utfärdats av föreningen eller bolaget. eller i övrigt tillskjuta medel till föreningen eller bolaget.

lx) Ju Prop. 1978/79:9 2 _

;Nf'uvarande lule/se Föreslagen [vr/else

Utöver vad som följer av tredje stycket får sparbank efter tillstånd av tillsynsmyndigheten tillskjuta medel till föreningen eller aktiebolag som avses i nämnda stycke. om antingen det tillskjutna kapitalet icke kan grunda upplåningsrätt eller täcka krav på eget kapital hos föreningen. bolag eller annorstädes eller fråga är om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-. kontors- eller aflärsfastighet. Efter tillstånd av regeringen får Sparbank förvärva aktie även i annat svenskt aktiebolag. vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna. samt garantiftmdbevis eller förlagsbevis utfärdat av sådant bolag.

Sparbank som medverkar vid emission av aktier eller förlagsbevis på den allmänna marknaden får efter tillstånd av tillsynsmyndigheten förvärva aktie eller förlagsbevis som ingår i emissionen. Sådan aktie eller sådant förlagsbevis skall sparbanken avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl föreligga. kan tillsynsmyndigheten förlänga denna frist.

Sparbank. som erhäl/i/ tillstånd att! bedriva jondkommissitmsrörelse jär dessutom förvärva aktier. emissions- bevis. förlagsbevis och andelar i aktie- _ lander med den begränsning som sägs i [(N andra stycket andra punkten _löndkommissionslagen (()0()().'()(l()).

Denna lag träder i kraft den I januari 1978.

15 Riksdagen 1978/79. ] sam/. Nr 9

Prop. 1978/79:9 226

4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1956z216) om jordbrukskasserörelsen

Nuvarande lvl/else F "likt?/(1.110? lvl/(”ISP

30 &

Kreditkassa får låna ut pengar och anskaffa medel till utlåningen i den ordning denna lag föreskriver samt idka verksamhet som står i samband därmed.

Jordbrukskassa får ej för egen räkning låna in pengar från allmänheten. Utan tillstånd av tillsynsmyndigheten får kreditkassa icke mottaga värde- handlingar till förvaring och förvaltning. Tillstånd får meddelas endast om kassan med hänsyn till dess organisation och förvaringsordningar samt fonder kan på ett betryggande sätt handha sådan verksamhet. När förutsätt- ningar icke längre föreligga för tillstånd. får det återkallas;

Ej heller _ får centralkassa . lör . iord- brukskredit utan regeringens eller eller regeringens h('llll'll(lfuaII(/(' lillsvns- myndighetens tillstånd bedriva fond- kontmissionsröt'else. lji'äga om sådan! tillstånds beviljande och rörelsens bedrivande gäller löru/om bestämmel - serna i denna lag 1—3. 19—22 M i löndkommissions/agen (()(ll)().'()()()).

l kreditkassas stadgar skall angivas vilken rörelse kassan får utöva.

32 % Kreditkassa får förvärva

1. fast egendom. tomträtt och bostadsrätt för att bereda kassan eller ansluten kassa lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed samman- hängande behov.

2. aktie i bolag. vilket uteslutande har till syfte att förvalta fast egendom eller tomträtt som förvärvats för det under ] angivna ändamålet. och förlagsbevis. som utfärdats av sådant bolag,

3. inventarier. vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet. som kassan äger. eller till lokaler. som kassan i övrigt innehar.

4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i kassan eller i ansluten kassa.

Ärende om förvärv enligt första stycket av fast egendom. tomträtt eller aktie avgöres av stämman. om ej annat följer av kreditkassans stadgar. Detsamma gäller ärende om förbättring av byggnad i vilken kassans eller ansluten kassas lokaler äro eller avses bliva inrymda.

Centralkassa får till belopp. som vid varje tidpunkt sammanlagt svarar mot

Prop. l978/79z9

Px) |») Xl

Nuvarande lydelse Föreslagen [Vf/(”IW

högst tio procent av kassans och anslutna jordbrukskassors eget kapital. förvärva andel i sådan ekonomisk förening eller aktie i sådant bolag. som tillgodoser för kreditkassor gemensamma intressen. eller garantifondbevis eller förlagsbevis. som utfärdats av föreningen eller bolaget. eller i övrigt tillskjuta medel till föreningen eller bolaget.

Utöver vad som följer av tredje stycket får centralkassa efter tillstånd av tillsynsmyndigheten tillskjuta medel till förening eller aktiebolag som avses i nämnda stycke. Om antingen det tillskjutna kapitalet icke kan grunda upplåningsrätt eller täcka krav på eget kapital hos föreningen. bolaget eller annorstädes eller fråga är om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-. kontors- eller affarsfastighet. Efter tillstånd av regeringen får centralkassa förvärva aktie även i annat svenskt aktiebolag. vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna. samt garantifondsbevis eller förlagsbevis utfärdat av sådant bolag.

Centralkassa som medverkar vid emission av aktier eller förlagsbevis på den allmänna marknaden får efter tillstånd av tillsynsmyndigheten förvärva aktie eller förlagsbevis som ingår i emissionen. Sådan aktie eller sådant förlagsbevis skall centralkassan avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl föreligga kan tillsynsmyn- digheten förlänga denna frist.

Centralkassa för jardbrukskredit. som erhållit tillstånd att bedriva/and- kommissionsrörelse. får dessutom för- värva aktier, emissionsbwis. förlags— bevis och andelar i aktiefonder med den begränsning som sägs i I!) 'a' andra stycket andra punkten föndkommis— sionslagen (OOO/):OO/l).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Prop. 1978/79z9

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1971:827) om registrering av aktie- innehav

lliirigenom förordnas i fråga om lagen (1971:827) om registrering av aktieinnehav att rubriken till lagen skall lyda Lagen om registrering av aktieinnehav in. rn.

Nuvt'trandc lvdeIse Föreslagen ll'fll'l-S'f”

Denna lag är tillämplig på sådan Denna lag är tillämplig på sådan aktie i svenskt aktiebolag som aktie i svenskt aktiebolag som inregi- noteras vid Stockholms fondbörs strerats vid Stockholms fondbörs. eller på lista utgiven av sammans/ul- niug av svenska .[undkommissionärer.

Bestämmelserna i denna lag om aktie gäller även bevis om rätt att teckna eller erhålla aktie som avses i första stycket. Detsamma gäller sådant av svenskt aktiebolag utfärdat skuldebrev som noteras enligt första stycket och som kan helt eller delvis utbytas mot aktie (konvertibelt skuldebrevlellcr är förenat med rätt till ränta vars storlek helt eller delvis beror på utdelningen till aktieägare i bolaget eller bolagets vinst (vinstandelsbevis).

2 &

Aktieinnehav och ändring i innehavet skall anmälas av den i bolaget som är

]. styrelseledamot eller suppleant.

2. verkställande eller vice verkställande direktör.

3. revisor eller suppleant.

4. chef för bolagets bokföring eller medelslörvaltning.

5. innehavare av annan ledande befattning som normalt medför förtrolig kännedom om sådana bolagets förhållanden som kan påverka kursen på aktier i bolaget.

ö. ledamot av företagsnämml och at'be/stagarkonsttlter.

Aktieinnehav och ändring i itt/te- havet skall anmälas även av den som äger minst tio procent av aktiekapitalet eller aktier motsvarande minst tio procent av röstvt'irdet lör samtliga aktier i bolaget.

l-"id beräkningen av aktieinne/tave/s storlek skall hänsyn tagas till samtliga aktier för vilka atunä/ningssky/dighel föreligger enligt 4 l.

Prop. l978/79:9

Nuvarande lydelse

Styrelsen eller verkställande di- rektören skall skyndsamt skriftligen meddela den som innehar befattning enligt Zå 4 eller 5 om hans anmäl- ningsskyldighet enligt denna lag.

'.'.) 71:

220

F öres/agerr lydelse

Styrelsen eller verkställande di- rektören skall skyndsamt skriftligen meddela den som innehar befattning enligt 2 äförstastvcket 4. 5 eller () om hans anmälningsskyldighet enligt

denna lag.

4 s*

Anmälningsskyldighct omfattar sådan aktie i bolaget som äges av den anmälningsskyldige. hans make eller omyndigt barn som står under hans vårdnad. Har någon av dem eller llera av dem tillsammans sådan väsentlig ekonomisk gemenskap med an nan juridisk person än bolaget som grundas på andelsrätt ellerdärmedjämlörligt ekonomiskt intresse.omfattaranmälnings- skyldigheten även dcn juridiska personens innehav av aktier i bolaget. om den anmälningsskyldige har väsentligt inflytande över den juridiska perso- nens verksamhet.

För anniä/ningssltjvldig enligt _7 + andra stycket som är juridisk person omfattar anmä/nirtgssky/t/igheten även aktier sorti äges av juridisk person som är dotterföretag till den arrmäl- ningsskyldige. Dotter/öretagel är icke anrnäln ingsskyldigt .

Aktieinnehav och ändring i innehavet skall anmälas skriftligen till den som för aktieboken.

Anmälan skall ske endast en månad efter det att !. aktier i bolaget noterats enligt 1. aktier i l &. enligt ] ;".

2. den anmälningsskyldige erhållit sådan befattning i bolaget som anges i

bolaget inregistrerals

2 ;" 1—3 eller fått meddelande enligt 3 &.

3. den anmälningsskyldige eller sådan närstående eller juridisk person som avses i 4; förvärvat eller överlåtit aktie i bolaget eller annan ändring skett i aktieinnehavet.

6 & Anmälan skall innehålla uppgift Anmälan skall innehålla uppgift om om 1. den anmälningsskyldiges ]. den anmälningsskyldiges namn.

ad re ss .

personnummer och post- namn. personnummer eller motsva-

rande beteckning och postadress.

Prop. l978/79:9 230 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2. hans befattning i bolaget och 2. bolagets firma och belröf/ände bolagets firma. antnö/ningssky/dig enligt Zi" jörsta stycket hans befattning i bolaget. 3. antal och olika slag av aktier 3. antal och olika slag av aktier som han äger i bolaget, som den antnö/ttingsskvldigr-t äger i bolaget,

4. tidpunkt förändring i aktieinnehav elleri annat förhållande som medför anmälningsskyldighet.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på anmälan beträffande sådan närstående eller juridisk person som avses i 4 &. Sådan anmälan skall dessutom innehålla uppgift om släktskapet mellan den anmälningsskyldige och den närstående samt den anmälningsskyldiges anknytning till den juridiska personen. För var och en som anmälan omfattar skall anges det antal aktier som anmälan avser.

8 %

Uppgift enligt öä får avföras ur förteckningen en månad efter det att anmälningsskyldigheten upphört och skall avföras ur förteckningen inom ett år därefter. Uppgift som avförts skall bevaras minst tio år.

Föres förteckningen av annan än bolaget, skall detta skyndsamt meddela den som för förteckningen när någon som är upptagen i denna frånträtt sådan befattning i bolaget som avses i 2 &.

..4nma'lningsskvldig enligt 2 _f andra stycket skall skvndsanu meddela den som för jörteckningen när antna'l- ningsskyldighet upphört.

9 %

Förteckning eller utskrift av denna skall för var och en hållas tillgänglig hos bolaget och annan som för förteckningen.

Var och en har rätt att mot ersättning för kostnaderna få utskrift av förteckningen eller del av denna.

Aktiebolag som avses i 1 & skall Aktiebolag som avses i l & skall lämna bankinspektionen uppgift om lämna bankinspektionen uppgift om innehållet i förteckningen och om innehållet i förteckningen och om personer som avses i 2 &. Inspek- personer som avses i 2 &. tionen kan vid vite förelägga sådant aktiebolag att./itllgöra denna ski-'ldig- het. Talan mot inspektionens beslut om jöreläggande av vite _löres hos Konungen genom besvär.

Prop. 1978/79:9

Nuvarande [_l-delse

23]

Föreslagen lydelse

lOå

Till böter eller /öngelse i ltögst sex tttåttader (lö/nes den sattt uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. under/åter all inottt I/("t'reskriven tid anmäla aktieinnehav eller ändring i innehavet.

2. låtttnar oriktig uppgi/t vid./itl/gö- randet av sitt attnza'lttingsskyldighet. om ej gärningen är belagd ttted strå/fi brottsbalken.

3. underlåter att jul/göra vad som åligger honom enligt 3 eller 7—9 N'. I ringa/all dötttes ej till ansvar.

Bankittspek/ionett får. om att/ed- ttingjittttes till antagande att någon är attttt('i/ningssky/dig enligt 2 &" andra stycket. av dett/te in/ördra de uppgifter som år er/örderligajör bedömande av om attttta'lnitigssk_t-'/digltel föreligger.

Battk'illSpP/x'limtt'llfå!" av den som år attmå/ningssky/(Iig ett/igt dettna lag itt/öt'dra uppgift om dennes samt i l/al/ som avses i 4 55" andra stycket jåmväl dotter/öt'etags handel ttted aktie i höga om vilken atttttå/nittgssky/digltet föreligger.

llå

Bankinspektionen kan vid vite/öre- lågga den som är skyldig att lämna uppgift enligt 9 _xl' tredje stycket eller 10! att fullgöra skyldigheten. Talan tttot inspektionens beslut om föreläg— gande vid vite föres hos regeringen genom besvär.

125

Till böter ellerjöngelse i högst sex månader dötttes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. under/åter att ittottt jöreskriven tid anmäla aktieinnehav eller ändring i innehavet.

2. lämnar oriktig uppgift vid./itl/gö— randet av sin atttttälttittgsskyldighet. om ej gärningen är belagd ttted straffi brottsbalken.

3. underlåter att jul/göra vad som åligger honom ett/igt 3 eller 7—10 sis”.

[ ringa./all dömes ei till ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Prop. l978/79z9

lx) i.u lx)

6 Förslag till Lag om ändring i lagen (SFS 000(l:(l00) om allmänna handlingar

Nuvarande lvde/se Föreslagen lydelse

30 &

Handling hos riksbanken. bankinspektionen eller försäkringsinspektionen skall hållas hemlig i vad den lämnar upplysning om enskilds förhållande till inrättning, som står under riksbankens eller inspektionernas tillsyn.

Handling som i första stycket sägs skall jämväl hållas hemlig. om den lämnar sådan upplysning om affars- eller driftförhållandcn hos inrättning som står under tillsyn. att utlämnande kan medföra avsevärd skada för inrättningen. Beträffande hos inspektionerna förda kartellregister gäller vad i 20 å andra stycket sägs.

Handling hos riksbanken i ärende enligt lagen (l974:922) om kreditpoli- tiska medel skall hållas hemlig. om den lämnar sådan upplysning om kreditinstituts eller annan uppgiftsskyldigs affars- eller driftförhållanden. att utlämnande kan medföra skada för den uppgiftsskyldige.

Handling hos bankinspektimten i ärende enligt 31 oIfont/kommissions- Iagett (0000:000) eller [I) + ( I 97 I 182 7 ) om registrering av aktiein-

lagen

nehav m. m. sont inkommit till eller upprättats hos inspektionen skall hål- las hemlig. om den lämnar sådan upplysning att utlämnande katt med- jöra skada .för den uppgifts.sk_vldige eller annan.

omnämnda I denna paragraf omnämnda

I denna paragraf handlingar. bortsett från kartellregis- ter. får dock utlämnas. om tillsyns- myndigheten finner det erforderligt för fullgörande av sin uppgift. Hem- lighållande får avse en tid av högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den . . .

handlingar. bortsett från kartellrcgis- ter. får dock utlämnas, om tillsyns- myndigheten ftnner det erforderligt for fullgörande av sin uppgift. Hem- lighållande får avse en tid av högst tjugo år.

Prop. l978/79z9

7 Förslag till Lag om ändring i lagen (l9l9z242) med vissa bestämmelser om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper

Härigenom förordnas i fråga om lagen (l9l91242) med vissa bestämmelser om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper att rubriken till lagen skall lyda

Lag med vissa bestämmelser om rätt att förfoga över annan tillhöriga

värdepapper.

Nuvarande lydelse

Medfondpapper förstås i detttta lag aktier ( bank/alter) och andra delaktig- hetsbevis i bolag ävensom obligatio-

"(*/'.

lnnehar någon såsotn pant eller till försäljning i kommission eller på grund av inköp i kommission fond- papper eller har någon. som yrkes- mässigt i kommission köper och säljer./ondpapper. till förvaring mot- tagit sådana papper. vare överens- kommelse, genom vilken han erhål- lit rätt att för annans räkning än ägarens förfoga över densamma. utan verkan. där ej överenskom- melsen skriftligen avfattas i särskild allenast därom upprättad handling. Fa"i.fondpapperen så tydligt beskrivas. att de kunna skiljas från andra. och det förngande som avses noggrant attgives.

Pantsatta fondpapper må ieke annor- ledes ätt i förening ttted I/t'trdringen. varför de hätta. av panthavaren sättas ut till anmtn. såframt ei överenskom- tne/se (lårottt skrift/igen avfattas i den

:IJ.

Föreslagen l_l*(l('l5()

Denna lag avser föll/ande slag av vt'irde/ntpper nämligen aktier. andra de/aktig/tetsbevis i bolag, obligationer. förlagsbevis och liknande skuldebrev

samt andelar i aktiefonder.

Innehar någon sotn pant eller till försäljning i kommission eller på grund av inköp i kommission värde- papper eller har någon. som yrkes- mässigt i kommission köper eller säljer förvaring mottagit sådana papper. är överens- kommelse. genom vilken han erhål- lit rätt att för annans räkning än ägarens förfoga över densamma. utan verkan. om ej överenskom- melsen skriftligen avfattas i särskild

värdepapper, till

handling. där det förfogande som avses noggrant anges.

'11'.

Pantsatta värdepapper får pantha- varen i sin tur pantsätta endast i förening med dett/itt'dratt som värde- papperet] tttgör pan /_ för. För åter/tant - sättning på annat sätt./ordras skrift/ig

Prop. l978/79z9 Nuvarande lvdelse

ordttittg. som i] xi otnförtnt'i/es. Utsät- tande av pantsatta fondpapper för högre belopp eller på strängare villkor än de hos panthavaren hälta för vare ej i något fall tillåtet.

Förfogar den. vilken såsom pant eller till förvaring eller till försäljning i kommission mottagit eller i kom- mission inköpt./ondpapper. utan laga rätt för annans räkning än ägarens däröver. dömes. om ej för gärningen är stadgat strängare straff. för olov- ligt förfogande såsom i l0 kap. 49; brottsbalken sägs.

GI./J

Föreslagen lydelse

it'verenskonune/se i den ordning sotn sägs i .? s*"— Äterpantsättnittg av värde- papper för högre belopp eller på strängare villkor än hos panthavaren är ej tillåtet i något fall.

Förfogar den. vilken såsom pant eller till förvaring eller till försäljning i kommission mottagit eller i kom- mission inköpt värdepapper. utan laga rätt för annans räkning än ägarens däröver. dömes. om ej för gärningen är stadgat strängare straff, för olovligt förfogande såsom i 10 kap. 45 brottsbalken sägs.

Denna lag träder i kraft den l januari 1978.

Prop. l978/79z9 235

1 Förslag till Fondkommissionslag

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

l & I denna lag förstås med

[. fondkommissionsrörelse: yrkesmässigt utövad verksamhet som avser handel med värdepapper för annans räkning i eget nanm.

2. fondkommissionär: den som har tillstånd att driva fondkommissions- rörelse.

3. fondkommissionsbolag: aktiebolag som har tillstånd att driva fondkom- missionsrörelse.

4. bankinstitut: bankaktiebolag. sparbank och centralkassa förjordbruks- kredit.

5. värdepapper: aktie. annat delaktighetsbevis i bolag. obligation. förlags- bevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt andel i aktiefond.

lä Om annat ej följer av denna lag. gäller för fondkommissionsrörelse bestämmelserna om handelskommission i lagen (l9l4:45) om kommission. handelsagentur och handelsresande.

3 5 Fondkommissionsrörelse får drivas endast efter tillstånd av bankinspek- tionen. Tillstånd får meddelås svenskt aktiebolag och svenskt bankinstitut.

4 S' Annan än fondkommissionär får ej i sin firma eller annars vid beteckning av verksamhet använda ordet fondkommission eller avledning därav.

55 Denna lag gäller ej fondkommissionsrörelse som drivs av Sveriges riksbank.

Prop. l978/79:9 236

Fondkommissionsbolag

6 ;" Tillstånd för aktiebolag att driva fondkommissionsrörelse får meddelas endast om

!. bolagsordningen ej strider mot denna lag eller annan ft.")rfattning.

2. bolaget ej är olämpligt att driva sådan rörelse. 3.—rörelsen kan antagas ej bli till skada för det allmänna.

4. bolaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag. Ansökan om tillstånd får göras innan bolaget har registrerats. Har sådan ansökan gjorts inom sex månader från stiftelseurkundens undertecknande. räknas den i 2 kap. 9 & första stycket aktiebolagslagen( l975zl385) föreskrivna tiden frän tillståndsbeslutet.

75 Bankinspektionen godkänner fondkommissionsbolags bolagsordning i samband med att tillstånd meddelas för bolaget. Beslut om ändring av fondkommissionsbolags bolagsordning skall prövas av bankinspektionen och får ej registreras innan det har godkänts av inspektionen.

8 & För fondkommissionsbolag gäller vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet. om annat ej följer av denna lag.

99" Fondkommissionsbolags aktiekapital skall uppgå till minst femhundra- tuscn kronor.

109" Fondkommissionsbolags styrelse skall bestå av minst tre ledamöter. Styrelsen skall utse en verkställande direktör. Denne och en av ledamöterna skall genom tjänstgöring hos fondkommissionär eller på annat sätt ha skaffat sig den erfarenhet som behövs för verksamheten.

llä Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor eller auktoriserat revisionsbolag.

129" Fondkommissionsbolags firma skall innehålla ordet fondkommission. Vid beteckning av verksamheten får ej användas ordet bankir. avledning därav eller utländsk form av sådant ord.

Fondkommissionsbolags verksamhet

13? Fondkommissionsbolag får. för att underlätta fondkommissionsrörel- sen. i samband med denna

l. lämna kredit mot säkerhet enligt Zl $.

2. mottaga medel på konto under förutsättning att avtal enligt ZOå har träffats.

Prop. 1978/79z9 237

3. köpa. sälja och byta värdepapper för egen räkning med den begränsning som anges i 15 och l6 så.

4. genom att lämna garanti eller på annat sätt medverka vid emission av värdepapper på den allmänna marknaden. 5. mottaga värdepapper och andra värdehandlingar till förvaring eller förvaltning.

6. lämna råd om placering av medel i värdepapper. Om särskilda skäl föreligger. får fondkommissionsb(.>lag efter tillstånd av bankinspektionen utöva även annan verksamhet än som anges 1 första

stycket.

Hä Fondkommissionsbolag lår ej utfärda obligationer. förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar.

155 Fondkommissionsbolag får för egen räkning förvärva

1. fast egendom.tomträtt eller bostadsrätt föratt bereda bolaget lokaler för rörelsen eller tillgodose därmed sammanhängande behov.

2. inventarier för rörelsen eller till fastighet som fondkommissionsbolaget äger eller till lokaler som bolaget i övrigt innehar.

3. obligation. förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar.

4. aktie. emissionsbevis. andel i aktiefond och iekonomisk förening med de begränsningar som anges i andra och tredje styckena samt 16 ;.

Aktie eller andel i ekonomisk förening får fondkommissionsbolag ej förvärva utan tillstånd av bankinspektionen. om förvärvet ingår som ett led i organisationen av bolagets verksamhet.

Fondkommissionsbolag. som har lämnat garanti enligt 13 & första stycket 4. får ej heller utan tillstånd av bankinspektionen förvärva aktie på grund av garantiåtagandet. Sådan aktie skall bolaget avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl föreligger. kan bankinspektionen förlänga denna friSt.

Om synnerliga skäl föreligger. kan bankinspektionen medge att fondkom— missionsbolag får förvärva annan egendom än som avses i första stycket.

[Gå Fondkommissionsbolag får inneha sådan egendom som anges i 15.5 första stycket 4 till ett anskaffningsvärde som uppgår till högst två miljoner kronor eller som svarar mot två procent av den genomsnittliga årsomsätt— ningen i bolagets kommissionshandel under de fem närmast föregående kalenderåren . dock högst tio miljoner kronor. I fråga om bolag som ej har varit verksamt under fem kalenderår skall den genomsnittliga årsomsättningen i stället avse den tid bolaget har varit verksamt.

Vid tillämpningen av första stycket skall ej medräknas innehav av sådan aktie eller andel som avses i 15 & andra och tredje styckena.

Om synnerliga skäl föreligger. kan bankinspektionen medge att fondkom-

Prop. l978/79:9 238

missionsbolag får inneha egendom som avses i första stycket i större omfattning än som anges där.

17 5 För att skydda fordran får fondkommissionsbolag utan hinder av vad i 15 och 16 i;" sägs dels på offentlig auktion eller fondbörs eller vid exekutiv försäljning köpa egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen. dels som betalning övertaga för fordringen pantsatt eller annan egendom. om det är uppenbart att bolaget annars skulle lida avsevärd förlust.

Egendom som fondkommissionsbolag har förvärvat enligt första stycket skall avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast när det kan äga rum utan förlust för bolaget.

Förvärv enligt första stycket skall ofördröjligen anmälas till bankinspek- tionen.

l8å Fondkommissionsbolag skall till uppdragsgivarnas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp i förhållande till bolagets tillgångar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om vad som vid tillämpningen av första stycket skall anses som eget kapital eller får likställas därmed samt om beräkningen i övrigt av kapitalkravet.

19 & Fondkommissionsbolag skall hålla en med hänsyn till rörelsens art och omfattning tillfredsställande betalningsberedskap.

205 Medel som fondkommissionsbolag mottager med redovisningsskyl- dighet skall genast avskiljas och insättas på räkning i bank. om annat ej har överenskommits enligt skriftligt avtal.

21 5 För kredit som fondkommissionsbolag lämnar skall finnas betryggande säkerhet i värdepapper som har inregistrerats vid fondbörs eller som har utbjudits till försäljning under sådana förhållanden att det är sannolikt att de inom ett år från kreditens beviljande kommer att inregistreras vid fond- börs.

Om säkerhet som har ställts vid kreditens beviljande nedgår i värde under kredittiden. får även annan egendom eller borgen godtagas som tilläggssä- kerhet.

225 Fondkommissionsbolag skall ägna särskild uppmärksamhet åt att kredit ej lämnas till samma kredittagare eller till kredittagare. som är förbundna med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap. i sådan omfattning att fara kan uppkomma för att fondkommissionsbolaget inte kan fullgöra sina förpliktelser. Detsamma skall gälla om den säkerhet ett fondkommissions- bolag mottager utgörs av aktier eller förlagsbevis. som har utgivits av samma aktiebolag eller av aktiebolag som är förenade i sådan intressegemenskap.

Prop. 1978/79:9 239

Första stycket andra meningen skall tillämpas också på borgen gentemot fondkommissionsbolag.

23ä Fondkommissionsbolag får ej förbehålla sig andel i vinst på affär. som bolaget ej får avsluta för egen räkning.

Fondkommissionsbolag får ej heller för egen räkning sälja värdepapper som bolaget har mottagit som lån (blankning) eller meoverka vid blankning för annans räkning.

249" Under tid. då sådant beslut om avbrytande av handel och notering som avses i 25 & lagen tl978:000) om Stockholms fondbörs gäller. får fondkom- missionsbolag ej vid eller utanför fondbörsen avtala eller medverka till avtal om köp eller försäljning av värdepapper som beslutet avser. Uppgörelsc får dock ske av redan avslutad affär.

Första stycket skall tillämpas också i fråga om beslut enligt 26 & lagen om Stockholms fondbörs. om regeringen ej föreskriver annat.

25 Q' Finns nära samband mellan fondkommissionsbolag och annat företag. vars huvudsakliga verksamhet består i att förvalta. handla med eller biträda vid handel med värdepapper eller lämna kredit mot säkerhet i värdepapper. gäller bestämmelserna om fondkommissionsbolags verksamhet och om tillsyn över fondkommissionsbolag i tillämpliga delar i fråga om sådant företag. Därvid skall i 13 och 16 & angivna begränsningar av verksamheten avse företagen gemensamt. Nära samband skall anses föreligga om i huvudsak samma personer har ett bestämmande inflytande över företagen och en betydande andel i resultatet av företagens verksamhet. Om särskilda skäl föreligger. får bankinspektionen medge undantag från första stycket i fråga om visst företag.

Tillsyn över fondkommissionsbolag

26 & Fondkommissionsbolag står under tillsyn av bankinspektionen.

27ä Bankinspektionen skall övervaka att fondkommissionsbolag följer denna lag och annan författning. som reglerar fondkommissionsbolags verksamhet. samt bolagsordningen och de beslut som med stöd av lag eller bolagsordningen har meddelats av bolagsstämman eller styrelsen.

Det åligger inspektionen att även i övrigt med uppmärksamhet följa fondkommissionsbolags verksamhet i den mån det behövs för kännedom om de förhållanden söm kan inverka på bolagets säkerhet eller annars är av betydelse för en sund utveckling av fondkommissionsverksamheten.

Inspektionen är ej skyldig att vaka över att sådana bestämmelser iakttages som gäller rättigheter och skyldigheter för aktieägare i fondkommissions-

Prop. l978/79z9 240

bolag i förhållande till bolaget eller till annan aktieägare eller sådana bestämmelser som angår bolagets inre angelägenheter.

285 Bankinspektionen utövar tillsyn med ledning av handlingar. som fondkommissionsbolag enligt denna lag skall lämna till inspektionen. och upplysningar som inspektionen inhämtar vid undersökning hos bolaget eller på annat sätt. Undersökning hos fondkommissionsbolag skall äga rum när bankinspek- tionen anser det behövligt eller när regeringen beslutar om det.

295 Tillstånd att driva fondkommissionsrörelse kan återkallas av bankin- spektionen om

1. fondkommissionsbolags eget kapital understiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen ej har blivit fylld inom tre månader efter det den blev känd för bolaget.

2. fondkommissionsbolag överträder denna lag. uppenbart ej iakttager uppdragsgivares intresse eller på annat sätt visar sig olämpligt att utöva sådan rörelse.

3. rörelsen annars prövas vara till skada för det allmänna.

30 å Återkallarbankinspektionen fondkommissionsbolags tillstånd att driva fondkommissionsrörelse. kan inspektionen förelägga bolaget att upphöra med sådan rörelse och. intill dess fondkommissionsrörelsen har avvecklats. annan verksamhet.

Hänför sig förhållande som avses i 29,5" till verksamhet som drivs med tillstånd enligt 13: andra stycket. kan bankinspektionen återkalla sådant tillstånd och förelägga bolaget att upphöra med denna verksamhet för viss tid eller tills vidare.

Har tillstånd återkallats får bolaget dock" vidtaga de åtgärder som behövs för att fullgöra ingångna avtal eller för att skydda uppdragsgivare mot förlust.

31 & Föreligger förhållande som avses i 29 ä 2 eller 3 får bankinspektionen i stället för att återkalla tillstånd meddela skriftlig erinran. om det kan antagas att fondkommissionsbolag låter sig rättas därav. Skriftlig erinran får vidare meddelas.om det föreligger missförhållande av mindre allvarlig beskaffenhet i fråga om bolaget eller dess verksamhet.

Skriftlig erinran enligt första stycket får förenas med föreskrift att göra rättelse eller att i övrigt vidtaga de åtgärder som behövs.

325 Bankinspektionen skall förordna en revisor att med övriga revisorer deltaga" i revisionen av fondkommissionsbolag. Bankinspektionen kan när som helst återkalla sådant förordnande och i stället utse ny revisor. Har tillstånd för fondkommissionsbolag att driva fondkommissionsrörelse återkallats. gäller förordnandet för den av bankinspektionen utsedde revisorn

Prop. 1978/79z9 241

till dess fondkommissionsrörelsen har avvecklats och revisorn till bankin- spektionen har avlämnat en berättelse över avvecklingen. Fondkommissionsbolag skall till revisor. som har förordnats enligt första stycket. utge ersättning med belopp som bankinSpektionen bestämmer.

339" Bankinspektionen får kalla till sammanträde med fondkommissionsbo- lags styrelse eller begära att styrelsen kallar till extra bolagsstämma. Har styrelsen ej efterkommit sådan begäran. får inspektionen kalla till extra bolagsstämma. Företrädare för inspektionen får närvara vid styrelsesamman- träde. som inspektionen har utlyst. och vid bolagsstämma samt deltaga i

överläggningarna.

34; Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur fondkommissionsbolags räkenskaper skall föras och hur värdehandlingar skall förvaras och inventeras.

359' Fondkommissionsbolag skall på tid och sätt som bankinspektionen bestämmer

l. hålla bolagets kassa. övriga tillgångar. räkenskapsmaterial och andra handlingar tillgängliga för granskning av inspektionen.

2. upprätta och till inspektionen lämna översikt som visar bolagets tillgångar och skulder.

3. till inspektionen lämna årsredovisning och i förekommande fall koncernredovisning jämte revisionsberättelse och protokoll. som upptar de på bolagsstämma med anledning av nämnda berättelser fattade besluten.

4. till inspektionen anmäla vem som har utsetts till styrelseledamot. verkställande direktör eller suppleant samt ändring i förhållande som har anmälts.

5. underrätta inspektionen om bolaget har beslutat upphöra eller annars upphör med fondkommissionsrörelse.

6. även i övrigt meddela inspektionen alla de upplysningar och uppgifter som inspektionen anser behövliga för tillämpningen av denna lag.

Finner bankinspektionen anledning antaga att fondkommissionsbolags eget kapital understiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet.skall bolaget på anmodan av inspektionen ofördröjligen upprätta balansräkning och kalla revisorerna att granska denna.

Bög Finns i annat fall än som anges i 25; väsentligt samband mellan föndkommissionsbolag och sådant företag som förvaltar. handlar med eller biträder vid handel med värdepapper eller lämnar kredit mot säkerhet i värdepapper. får bankinspektionen besluta att företaget skall lämna upplys- ningar om förhållandet till fondkommissionsbolaget och om sådan verk- samhet som anknyter till fondkommissionsbolagets rörelse.

16 Riksdagen 1978/79. [ saml. Nr 9

Prop. 1978/79:9

lx) .:;— lx)

Bankinstituts fondkommissionsrörelse

375 Tillstånd för bankinstitut att driva fondkommissionsrörelse får meddelas endast om bankinstitutet ej ärolämpligt att driva sådan rörelse och om rörelsen kan antagas ej bli till skada för det allmänna.

385 I fråga om bankinstituts fondkommissionsrörelse gäller 23 å andra stycket. 24 ;". 29 55 2 och 3. 30 & tredje stycket samt. alltefter bankinstitutets art. lagen (l955:l83) om bankrörelse. lagen (19551416) om sparbanker eller lagen (1956z216) om jordbrukskasserörelsen.

Särskilda bestämmelser

39ä Befattningshavare eller annan med anknytning. till fondkommis— sionsbolag eller bankinstitut får ej för egen räkning genom köp. byte eller därmed jämförligt fång förvärva värdepapper annat än för långsiktig förmö- genhetsförvaltning. om han normalt har insyn i uppdragsgivares värdepap- persaffärer. som har sådan omfattning att det allmänna försäljningsvärdet kan påverkas.

405 Den som avses i 39 ;" skall till fondkommissionsbolaget eller bankinsti- tutet ofördröjligen anmäla innehav av värdepapper och ändring i innehavet. Fondkommissionsbolag och bankinstitut skall föra förteckning över anmäl- ningarna och hålla den tillgänglig för bankitispektionen. Anmälningsskyldighct enligt första stycket omfattar värdepapper som ägs av den anmälningsskyldige. hans make eller omyndigt barn som står under hans vårdnad. Har någon av dem eller flera av dem tillsammans sådan väsentlig ekonomisk gemenskap med annan juridisk person än fondkom— missionsbolaget eller bankinstitutet som grundas på andelsrätt eller därmed jämförligt ekonomiskt intresse. omfattar anmälningsskyldigheten även den juridiska personens innehav av värdepapper. om den anmälningsskyldige har väsentligt inllytande över den juridiska personens verksamhet. Vid tillämpningen av denna paragraf likställs äktenskapsliknande samlevnad med äktenskap. om de sammanlevande tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.

41 5 Styrelsen för eller verkställande direktör i fondkommissionsbolag eller bankinstitut skall skyndsamt skriftligen erinra den som avses i 30 : om hans anmälningsskyldighet enligt denna lag.

425 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer lär meddela föreskrifter om den provision (courtage) som fondkommissionär uppbär med anledning av kommissionsuppdrag.

Prop. 1978/79:9 243

439" Till bestridande av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverk— samhet skall fondkommissionär årligen erlägga bidrag enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Bidraget får ej överstiga tre procent av det sammanlagda beloppet av de provisioner fondkommissionären under nästföregående räkenskapsår har uppburit på avtal som kommissionären har slutit i fråga om köp eller försäljning av värdepapper.

us Den som är eller har varit ledamot i fondkommissionsbolags eller bankinstituts styrelse eller befattningshavare i sådant företag får ej obehö- rigen yppa eller nyttja vad han under uppdraget eller i tjänsten har fått veta om annans aflärsförhållanden eller personliga förhållanden.

Första stycket gäller också den som hos bankinspektionen har tagit befattning med tillstånds- eller tillsynsärende enligt denna lag.

455 Meddelar bankinspektionen föreskrift eller förbud enligt denna lag får inspektionen förelägga vite.

465 Talan mot bankinspektionens beslut enligt denna lag förs hos rege- ringen genom besvär. lnspektionens beslut länder till omedelbar efterrättelse. om ej annat beslutas.

Straff m. m.

475 Den som driver fondkommissionsrörelse utan tillstånd döms till böter eller fängelse i högst ett år. Den som bryter mot 4 ; döms till böter.

485 Styrelseledamot eller befattningshavare hos fondkommissionsbolag som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar bankinspektionen oriktiga upplysningar om verksamheten eller genom oriktig bokföring vilseleder bankinspektionen döms till böter eller fängelse i högst ett år. l ringa fall skall ej dömas till ansvar.

49 5 Den som ej har efterkommit vitesföreläggande som har meddelats enligt denna lag får ej dömas till ansvar för gärning som omfattas av föreläggan- det.

Overgångsbestämmelser

1. Denna lag träder med nedan angivna undantag i kraft den 1 januari 1980. då lagen (19191240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverk- samhet upphör att gälla i fråga om fondkommissionsrörelse. Bestämmelseni 17; sistnämnda lag gäller dock till utgången av år l981.

Prop. 1978/79:9 244

2. Den som vid lagens ikraftträdande har ordet fondkommission eller avledning därav i sin firma och som ej har tillstånd att driva fondkommis- sionsrt'jrelse får utan hinder av 4.5 använda denna firmabetcckning till utgången av år 1980 eller. om ansökan om registrering av ny firma då har getts in. till dess ansökningen slutligt har prövats.

3. Bestämmelsen i 16; träder i kraft _den I januari 1985. såvitt avser fondkommissionsbolag.

4. Bestämmelsen i 25 & träder i kraft den 1 januari 1982.

5. Den som vid lagens ikraftträdande driver fondkommissionsrörelse med tillstånd och som ej är aktiebolag eller bankaktiebolag får utan hinder av lagens bestämmelser fortsätta verksamheten till utgången av år 1981. Bestämmelserna i 7—9. 12. 13. 15. 18—24. 38—41 . 44. 47. 48 och 50 N gamla lagen gäller i tillämpliga delar i fråga om sådan verksamhet. 1 övrigt gäller 13—15. 17—24. 26—35 och 39—49 ss nya lagen i tillämpliga delar.

6. Aktiebolag som vid lagens ikraftträdande har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får fortsätta verksamheten oaktat bolaget ej uppfyller föreskrifterna is)—12.5; och utan hinder av att tillstånd enligt 6 & ej har meddelats. dock längst till utgången av år 1980 eller. om ansökan om tillstånd då har getts in. till dess ansökningen slutligt har prövats.

7. Bankaktiebolag som vid lagens ikraftträdande har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får fortsätta denna utan hinder av att tillstånd enligt nya lagen ej har meddelats. dock längst till utgången av den tid som gällande oktroj avser.

8. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag. tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop. l978/79:9 245

2 Förslag till Lag om Stockholms fondbörs

lläri 'enom föreskrivs följande. 1—

Allmänna bestämmelser

lä Med fondbörsverksamhet förstås i denna lag att köp- och säljanbud beträffande värdepapper regelbundet sammanförs för handel och notering av kurs.

Med värdepapper förstås i denna lag aktie.annat delaktighetsbevis i bolag. obligation. lörlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsätt- ning samt andel i aktiefond.

25 Fondbörsverksamhet får här i riket utövas endast av Stockholms fondbörs.

35 Fondbörsen står under tillsyn av bankinspektionen.

Organisation och förvaltning

JSFörfondbörsen skall finnas en styrelse. som leder verksamheten och ll'jrvaltar fondbörsens angelägenheter.

5 & Börsstyrelsen skall bestå av nio ledamöter. Ordförande. vice ordförande och två andra ledamöter utses av regeringen. ] övrigt utses genom val en ledamot av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret samfällt. en ledamot av Svenska handelskammarförbundet. en ledamot av Sveriges industriförbund samt två ledamöter av medlemmarna av fondbör- sen. För varje ledamot skall finnas en suppleant som utses i samma ordning som ledamoten.

Sker ej val enligt första stycket. utser regeringen ledamot och suppleant som skulle ha utsetts genom sådant val.

Börsstyrelsens ledamöter och suppleanter för dem utses för tre kalenderår. Avgår någon i förtid. utses efterträdare för återstående tid.

Regeringen bestämmer arvoden för ledamöter och suppleanter.

65 För den dagliga ledningen och förvaltningen av fondbörsen tillsätter börsstyrelsen en börschef.

Börsstyrelsen kan utse ställföreträdare lör börschefen.

Beslut om tillsättande och entledigande av börschef skall ha biträtts av minst två tredjedelar av börsstyrelsens samtliga ledamöter.

75 Börsstyrelsen kan uppdraga åt ordföranden och börschefen att gemen- , samt. var för sig eller i förening med en eller flera av styrelsens ledamöter avgöra ärende eller grupp av ärenden, som ej är av sådan vikt att prövningen bör ankomma på styrelsen. samt fatta beslut i fråga som ej tål uppskov.

Prop. l978/79:9 246

8 & Börsstyrelsen är beslutför med ordförande och minst fem andra ledamö- ter.

Beslut fattas med enkel röstövervikt. om ej annat följer av 6. 13 eller 24 s. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden biträder.

95 Bestämmelserna om jäv i 4 och 5 & förvaltningslagen (197lz290) skall tillämpas i fråga om ledamot av börsstyrelsen och börschefen.

l0ä För granskning av fondbörsens räkenskaper samt börsstyrelsens och börschefens förvaltning skall finnas två revisorer. Bankinspektionen utser den ene revisorn, som skall vara auktoriserad. och medlemmarna av fondbörsen den andre. Revisorernas uppdrag gäller ett kalenderår.

För varje revisor skall utses en suppleant. Vad som föreskrivs i denna lag om revisor skall i tillämpliga delar gälla om suppleant för honom,

Börsmedlemmar och börsombud

ll äTill medlem av fondbörsen får antagas endast den som enligt fondkom- missionslagcn (l978:000) har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse ochi övrigt är lämplig som börsmedlem.

Ansökan om medlemskap prövas av börsstyrelsen.

125 Återkallas börsmedlems tillstånd att driva fondkommissionsrörelse. upphör medlemskapet.

13 5 Bryter börsmedlem mot denna lag eller mot föreskrift som har meddelats med stöd av lagen eller är han av annat skäl olämplig som börsmedlem, får börsstyrelsen besluta att medlemskapet skall upphöra.

Föreligger förhållande som avses i första stycket. får börsstyrelsen. i stället föratt besluta om medlemskapets upphörande meddela medlemmen skriftlig erinran, om det kan antagas att denne låter sig rättas därav. Skriftlig erinran får vidare meddelas. om det föreligger missförhållande av mindre allvarlig beskaffenhet i fråga om börsmedlemmen eller dennes verksamhet.

Beslut om upphörande av medlemskap utan ansökan skall ha biträtts av minst två tredjedelar av börsstyrelsens samtliga ledamöter.

14 & Som ombud för börsmedlem (börsombud) får godkännas endast den som är fast anställd hos börsmedlem och i övrigt är lämplig för uppdraget.

Ansökan om godkännande skall göras av börsmedlemmen och prövas av börsstyrelsen.

IS & Upphör börsmedlem att vara medlem av fondbörsen. förfaller samtidigt godkännande för medlemmens börsombud. Upphör börsombuds anställning hos den medlem som har ansökt om hans godkännande. förfaller detta godkännande.

165 Börsstyrelsen får återkalla godkännande av börsombud eller meddela ombud skriftlig erinran. Därvid tillämpas bestämmelserna i 13 s".

Prop. 1978/79:9 247

175 Börsstyrelsen får ej meddela beslut utan att sökande eller annan som berörs av beslutet har beretts tillfälle att yttra sig över det som har tillförts ärendet genom annan än honom själv. om beslutet avser ]. avslag på ansökan om börsmedlemsskap.

2. upphörande av medlemskap utan ansökan.

3. avslag på ansökan om godkännande som börsombud.

4. återkallelse av godkännande som börsombud.

5. skriftlig erinran enligt l3 eller l6 &. Börsstyrelsen får dock meddela beslut utan att åtgärd enligt första stycket har vidtagits. om åtgärden är uppenbart obehövlig eller om beslutet ej kan uppskjutas.

Fondbörsens verksamhet

18 5 Handel och notering av kurs vid fondbörsen får avse endast värdepapper som är inregistrerade där.

195 Beslut om inregistrering av värdepapper meddelas av börsstyrelsen. Vid prövning av fråga om inregistrering skall hänsyn tagas till utgivarens eller. om annan har trätt i hans ställe. dennes ekonomiska ställning. marknadsförhållandena för det värdepapper som avses och andra omstän- digheter av betydelse för en ändamålsenlig börshandel. För inregistering kan vidare krävas utfästelse av utgivaren eller den som har trätt i hans ställe att offentliggöra upplysningar om verksamheten. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om villkoren för inregistrering. Ansökan om inregistrering får ej avslås utan att sökanden har beretts tillfälle att yttra sig över det som har tillförts ärendet genom annan än honom själv. om ej åtgärden är uppenbart obehövlig eller beslutet ej kan uppskju- tas.

209" Handel vid fondbörsen får ske endast genom börsombud.

215 Kurser noteras med ledning av köpanbud. säljanbud och avslut vid fondbörsen samt offentliggörs omedelbart.

225 Börsstyrelsen skall följa kursbildningen vid fondbörsen och se till att handeln där sker under förhållanden som överensstämmer med denna lag och annan författning samt med god affärssed.

23å Den som har utgivit värdepapper. vilket har inregistrerats vid fondbör- sen. eller annan som har trätt i utgivarens ställe samt börsmedlem och börsombud skall lämna börsstyrelsen de upplysningar som styrelsen anser behövliga föratt den skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag och annan författning.

245 Börsstyrelsen får besluta om avregistrering av värdepapper. om mark- nadsförhållandena eller annan omständighet föranleder det och det ej är

Prop. l978/79:9 248

olämpligt från allmän synpunkt. Beslutet skall omedelbart offentliggöras.

Beslut om avregistrering av värdepapper utan ansökan av utgivaren ellerav den som har trätt i hans ställe skall ha biträtts av minst två tredjedelar av börsstyrelsens samtliga ledamöter.

Avregistrering enligt andra stycket får ej beslutas utan att utgivaren eller den som har trätt i hans ställe har beretts tillfälle att yttra sig över det som har tillförts ärendet genom annan än honom själv. om ej åtgärden är uppenbart obehövlig eller beslutet ej kan uppskjutas.

ZSä Om särskilda skäl föreligger. får börsstyrelsen besluta att handel och notering vid fondbörsen skall avbrytas i fråga om värdepapper av visst slag. Sådant beslut får ej gälla längre än som oundgängligen behövs.

Börsstyrelsen skall omedelbart offentliggöra beslut enligt första stycket och beslut om återupptagande av handel och notering. Om sådant beslut skall styrelsen samtidigt underrätta dem som har tillstånd att driva fondkommis- sionsrörelse.

26 5 Under utomordentliga förhållanden får regeringen besluta att all handel och notering vid fondbörsen skall avbrytas. Är fara i dröjsmål. får sådant beslut meddelas av börsstyrelsen efter samråd med bankinspektionen. Börsstyrelsens beslut får avse högst en vecka.

I fråga om beslut enligt första stycket tillämpas 25 å" andra stycket.

275 Till bestridande av kostnaden för fondbörsens verksamhet får uttagas avgifter av börsmedlem och den vars värdepapper har registrerats vid fondbörsen i enlighet med de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen.

28ä Av fondbörsens kapital skall en miljon-kronor avsättas till en grund- fond.

Fonden får användas endast för att täcka förlust som har uppkommit i fondbörsens verksamhet och som ej kan täckas av andra medel.

Nedgår fonden under en miljon kronor.skall börsstyrelsen vidtaga åtgärder som syftar till att den snarast åter uppgår till föreskrivet belopp.

Tillsyn

295 Bankinspektionen skall övervaka att verksamheten vid fondbörsen utövas i enlighet med denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Inspektionen skall vidare verka för att verksamheten vid fondbörsen sker på ett tillfredsställande sätt och med uppmärksamhet följa verksamheten i den mån det behövs för kännedom om förhållanden som är av betydelse för en sund utveckling av denna.

30 & Börsstyrelsen skall hålla protokoll och övriga handlingar tillgängliga för bankinspektionen. Styrelsen skall även i övrigt lämna inspektionen de

Prop. l978/79:9 249

upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständig- heter som inspektionen begär.

31 & Har börsstyrelsen fattat beslut som Strider mot denna lag eller mot föreskrift som har meddelats med stöd av lagen. får bankinspektionen förbjuda att beslutet verkställs. l-lar beslutet redan verkställts. får inSpek- tionen förelägga börsstyrelsen att göra rättelse. om det kan ske. lnSpektionen kan även förelägga börsstyrelsen att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen.

Meddelar bankinspektionen föreläggande eller förbud enligt denna para- graf får inspektionen utsätta vite.

32 5 (_)m särskilda skäl föreligger. lär bankinspektionen kalla till samman- träde med börsstyrelsen. Vid börssty relsens sammanträden får företrädare för inspektionen närvara och deltaga i överläggningarna.

3.3 ä Den som hos bankinspektionen har tagit befattning med tillsynsärende enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid har fått veta om annans aflärsförhållanden eller personliga förhållanden.

34 äTill bestridande av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet skall fondbörsen årligen erlägga bidrag enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen.

35 å Talan mot bankinspektionens beslut enligt denna lag förs hos regeringen genom besvär. lnspektionens beslut länder till omedelbar efterrättelse. om ej annat beslutas.

Övriga bestämmelser

36 & Den somar eller har varit ledamot av börsstyrelsen. styrelsesuppleant eller befattningshavare vid fondbörsen får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han under uppdraget eller i tjänsten har fått veta om annans affärsförhål- landen eller personliga förhållanden.

375 Den som i strid med 2 & bedriver fondbörsverksamhet döms för olaga .fi)"(IhÖ/"Sl't'l'kaHn/I()! till böter eller fängelse i högst ett år.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den l januari l980. då lagen tl9l91240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverkSamhet upphör att gälla i fråga om fondbörsverksamhet.

2. Fi'irordnande som enligt äldre bestämmelser har meddelats för ledamot av börsstyrelsen. revisor eller börschef gäller fortfarande. Detsamma gäller i fråga om förordnande som suppleant för ledamot av börsstyrelsen eller för revisor samt som ställföreträdare för börschef.

Prop. 1978/79z9 250

3. Beslut som enligt äldre bestämmelser har meddelats om antagande av börsmedlem eller om godkännande av börsombud gäller fortfarande.

4. Beslut som enligt äldre bestämmelser har meddelats om inregistrering av värdepapper vid fondbörsen och som är i kraft vid utgången av år l979 gäller även efter nämnda tidpunkt.

5. Verksamhet. som enligt den nya lagen är fondbörsverksamhet och som vid ikraftträdandet bedrivs av sammanslutning av svenska fondkommissio- närer. får fortsätta i den mån verksamheten inte övertages av Stockholms fondbörs. dock längst till utgången av år 1081.

6. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avregistrering av värdepapper och börsauktion. om ansökan har gjorts före nya lagens ikraftträdande.

7. Hänvisning i lag eller annan författning till kurslista som förs av sammanslutning av svenska fondkommissionärer. skall avse motsvarande kurslista på fondbörsen iden mån noteringarna har övertagits av Stöckholms fondbörs.

8. Förekommeri lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag. tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop. l978/79:9 251

3 Förslag till Lag om rätt att förfoga över annan tillhöriga värdepapper

Härigenom föreskrivs följande.

lä Med värdepapper förstås i denna lag aktie. annat delaktighetsbevis i bolag. obligation. förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt andel i aktiefond.

25 Avtal om rätt för den som innehar värdepapper som pant att förfoga över värdepapperen för annans räkning än ägarens skall slutas skriftligen i särskild för ändamålet upprättad handling. där det förfogande som avses noggrant anges. Står panthavaren inte under bankinspektionens tillsyn. skall värde- papperen specificeras i handlingen genom uppgift om nummer eller på annat lämpligt sätt. Avtal som inte uppfyller de angivna formföreskrifterna är ogiltigt. Första stycket skall tillämpas också på den som innehar värdepapper till försäljning i kommission eller på grund av inköp i kommission och på fondkommissionär. som har mottagit värdepapper till förvaring.

35 Avtal om att panthavare. om panten inte löses på utsatt tid. får sälja panten på offentlig auktion eller på fondbörs utan att iakttaga i lag föreskrivna former får träffas på annat sätt än som anges i 2 ;" första stycket.

45 Den som innehar värdepapper som pant får i sin tur pantsätta eller överlåta panträtten till dem endast tillsammans med den fordran för vilken de utgör pant. För återpantsättning eller överlåtelse på annat sätt fordras överenskommelse enligt 2 & första stycket. Återpantsättning eller överlåtelse får inte ske för högre belopp eller på strängare villkor än hos panthavaren.

55 Den som förfogar över värdepapper utan att ha rätt till det enligt 2 eller4å skall dömas för olovligt förfogande enligt lO kap. 4 ;" brottsbalken. om inte strängare straff är föreskrivet för gärningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. då lagen (19191242) med vissa bestämmelser om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper upphör att gälla.

Prop. l978/79:9

ru 'Jl N

4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

llärigenom föreskrivs att 53. 55 och 74 ;; lagen ( l9551183) om bankrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

.ö-"m'aramlt' fi*(lr'lsc Förr-slutna) [.fi/(IIS?

535 Med den inskränkning nedan sägs må bankaktiebolag. jämte in- och utlåning av penningar. idka annan verksamhet som därmed står i samband. Om rätt för bankbolag att idka Om rätt för bankbolag att idka fondkommissionsrörelse är särskilt fondkommissionsrörelse finns be- s/mlqal. srr'imnwlsar i [OmIk!)mmissions/agan (I 978.000).

U| U| yn

Bankaktiebolag får förvärva l. fast egendom. tomträtt och bostadsrätt för att bereda banken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov.

2. aktie i bolag. vilket uteslutande har till syfte att förvalta fast egendom eller tomträtt som förvärvats för det under I angivna ändamålet. och förlagsbevis. som utfärdats av sådant bolag,

3. inventarier. vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet. som bankbo- laget äger. eller till lokaler. som bolaget i övrigt innehar.

4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i banken. 5. efter tillstånd av regeringen. aktie i annat bankaktiebolag. i utländskt bankföretag och i svenskt aktiebolag eller utländskt företag. vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna. samt garantifondbevis eller förlagsbevis utfärdat av bolag eller företag som nu nämnts.

Bankbolag som medverkar vid emission av aktier eller förlagsbevis på den allmänna marknaden får förvärva aktie eller förlagsbevis som ingår i emissionen. Sådan aktie eller sådant förlagsbevis skall bolaget dock avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl föreligga. kan tillsynsmyndigheten förlänga denna frist.

Bankbolag som har tillstånd all driva .lam/kammissionsrörelse får. _ för att underlätta rörelsen. i samband med denna (lassa/am förvärva aktie. emissionsbevis. förlagsbevis samt an- del i aktie/ond och i ekonomisk förening. Bolag jär dock ej inne/ia

lSenasrc lydelse l975:227.

Prop. 1978/79:9 353 Naturum/t' lyda/sc /"'c')'/'t>s"/c'l_t:€'ll [WIF/W

sådan tigern/am till högre ariska/'I- ningsviirt/v än som anges i 16 IQ./fjl'åltl sive/(w . Ionr/kninmissmns/agwr // 9.7.5'5/100).

Om synnerliga skäl [fira/lgga. kan lil/si*llsnltfm/lghmen mer/giva all ban/t'- bolag/"(ir inna/iu (quam/mn som avses i tror/ja sive/(ul i större rrnz/at/iiing (in som ' anges (liir.

74 &?

Styrelsen skall inom sig utse verkställande direktör att under styrelsens inseende leda verksamheten. däri inbegripet att i den utsträckning styrelsen bestämmer avgöra ärenden av beskaffenhet att eljest ankomma på styrelsens egen prövning. Där förhållandena så påkalla. må bland styrelseledamöterna eller styrelsesuppleanterna flera verkställande direktörer utses. Styrelsen skall även förordna styrelseledamot eller styrelsesuppleant att vara ställföre- trädare för verkställande direktör.

Styrelsen måjämväl uppdraga åt annan än verkställande direktör att ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet att eljest ankomma på styrelsens egen prövning.

Angående den befogenhet i olika avseenden. som skall tillkomma verkställande direktör eller person som avses i andra stycket. åligger det styrelsen att meddela föreskrifter i en för ett år i sänder fastställd instruktion. Avser uppdraget beviljande av kredit. skola grunderna för kreditgivningen fastställas. Hava flera verkställande direktörer utsetts. skall instruktionen angiva huru ledningen av bankens verksamhet skall mellan dem fördelas. Styrelsen skall. så snart kan ske. till tillsynsmyndigheten insända avskrift av instruktionen ävensom. där ändringar vidtagas i densamma. meddela myndigheten därom.

Uppdrag som sägs i denna paragraf må när som helst återkallas eller inskränkas. Utan hinder av uppdrag äger styrelsen själv avgöra ärende av varje slag.

Styrelsen må icke åt enskild styrelseledamot eller annan uppdraga att avgöra ärende. som avser:

]. inrättande eller indragning av avdelningskontor eller övertagande av annan bankrörelse;

2. förvärv eller avyttring av fastighet. avsedd för bankens inrymmande eller för att tillgodose därmed sammanhängande behov;

3. beviljande av kredit till befattningshavare. som avses i 61; första

?senaste lydelse l975:227.

Prop. l978/79:9

|») 'J't 4;—

Nui'aranile lvl/else föreslagen liv/else

stycket.eller annan befattningshavare. som ensam eller i förening med annan får avgöra på styrelsen ankommande ärenden, till den som är gift med sådan befattningshavare, till person som avses i 6l & andra stycket eller till bolag. förening eller annan sammanslutning. vari sådan person är styrelseledamot eller såsom delägare eller medlem äger ett väsentligt ekonomiskt intresse". styrelsen dock obetaget att för person eller sammanslutning. som nu nämnts, fastställa vissa gränser. inom vilka utan styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit må beviljas vederbörande i och för en av honom idkad rörelse;

4. förvärv av aktie eller förlags- 4. förvärv av aktie.emissionsbevis. bevis i andra fall än då fråga är om förlagsbevis sam! andel i aktie/bmi akne eller förlagsbevis, som är för och i ekonrnniskI/iirening i andra fall bankbolagets fordran utmätt eller än då fråga är om sådan! värdepap- pantsatt'. ner. som är för bankbolagets fordran

utmätt eller pantsatt. eller förvärvet sker med slöd av 555& andra eller lrecl/e stycke! och styrelsebeslut angå- endejöwärvel ej kan man olägenhet avvaktas,"

5. fastställande av allmänna räntesatser för in- och utlåning; dock att beslut. där så påkallas av allmän ränteförändring. må utan styrelsens hörande meddelas för tiden intill nästkommande styrelsesammanträde.

] denna paragrafmeddeladc bestämmelser angående kredit skola gälla även i fråga om garantiförpliktelse. som bankbolag ikläder sig.

Denna lag träder i kraft den I januari 1980.

Prop. l978/79z9 2 'Jl '_II

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1955:4l6) om sparbanker

Härigenom föreskrivs att 23. 24 och 39 ä;" lagen (l955:416) om sparbanker skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande liv/else F öres/agan liv/else

23 ä'

Sparbank får ej för egen räkning driva handel med eller. med de undantag som angivas i 24 och 25 så. förvärva annat än guld. mynt. växlar. checkar. anvisningar. obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar utom sådana som medföra rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis).

Om räl/l/örsparbank an driva./ant!- kannnissionsröre/se l/inns bastant/nel- ser i .[i)/idkarninissions/agen (19 78.000).

24 &?

Sparbank får förvärva ]. fast egendom. tomträtt och bostadsrätt för att bereda sparbanken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behöv.

2. aktie i bolag. vilket uteslutande har till syfte att förvalta fast egendom eller tomträtt som förvärvats för det under ] angivna ändamålet. och förlagsbevis. som utfärdats av sådant bolag.

3. inventarier. vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet. som spar- banken äger. eller till lokaler. som sparbanken i övrigt innehar.

4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i sparban- ken.

Ärende Om förvärv enligt första stycket av fast egendom. tomträtt eller aktie avgöres av huvudmännen. om ej annat följer av sparbankens regle- mente. Detsamma gäller ärende om förbättring av byggnad i vilken sparbankens lokaler äro eller avses bliva inrymda.

Sparbank får till belopp. som vid varje tidpunkt sammanlagt svarar mot högst tio procent av sparbankens egna fonder. förvärva andel i sådan ekonomisk förening eller aktie i sådant bolag. som med regeringens godkännande verkar som en sammanslutning av svenska sparbanker för lillgOdOSBende av gemensamma intressen eller garantifondbevis eller förlags- bevis. som utfärdats av föreningen eller bolaget. eller i övrigt tillskjuta medel till föreningen eller bolaget.

Utöver vad som följer av tredje stycket får sparbank efter tillstånd av

'Senaste lydelse l968:602. 3Senaste lydelse l975:228.

Prop. 1978/79z9 256 Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

tillsynsmyndigheten tillskjuta medel till förening eller aktiebolag som avses i nämnda stycke. om antingen det tillskjutna kapitalet icke kan grunda upplåningsrätt eller täcka krav på eget kapital hos föreningen. bolaget eller annorstädes eller fråga är om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads—. kontors- eller affärsfastighet. Efter tillstånd av regeringen får sparbank förvärva aktie även i annat svenskt aktiebolag. vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna. samt garantifondbevis eller f("irlagsbevis utfärdat av sådant bolag.

Sparbank som medverkar vid emission av aktier eller förlagsbevis på den allmänna marknaden får eftertillstånd av tillsynsmyndigheten förvärva aktie eller förlagsbevis som ingår i emissionen. Sådan aktie eller sådant förlagsbevis skall sparbanken avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl föreligga. kan tillsynsmyndigheten förlänga denna frist.

Sparbank som har tillstånd att driva .['om/kommissionsrörelse lär. jär att under/dua rörelsen, i samband med denna dessutomförvärva aktie. emis- sionsbevis. lörlagsbevis samt andel i aktie/ond och i ekonomisk I/örening. Sparbank får dock ej inneha sådan egendom till högre anska/lningsvärde än som anges i lön jörsta sive/ret . Iom/kommissionslagen (I 978:()00).

Om synnerliga skäl föreligga. kan til/S_vnsm_vndigheten met/giva all spar- bank./är inneha egendom som avses i sjätte stycket i större ant/atlning än som anges där.

39 _?

Styrelsen får. om reglementet medgiver det, uppdraga åt styrelseledamot eller annan att ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet att annars ankomma på styrelsens egen prövning.

Om den befogenhet.som skall tillkomma person som avses i första stycket. åligger det styrelsen att meddela föreskrifter i en för ett år i sänder fastställd instruktion. Avser uppdraget beviljande av kredit. skola grunderna för kreditgivningen fastställas. Styrelsen skall. så snart det kan ske. till tillsyns- myndigheten insända avskrift av instruktionen och underrätta myndigheten

JStenas": lydelse l975:228.

Prop. 1978/79z9 . 257 .:N'lfll'ul'tllltlt' lydelse l'r'it'e.slu_t:en lydelse

om de ändringar som vidtagas i instruktionen.

Uppdrag enligt första stycket katt när som helst återkallas eller inskränkas. Utan hinder av uppdrag får styrelsen själv avgöra ärende av varje slag.

Styrelsen får ej uppdraga ät enskild styrelseledamot eller annan att avgöra ärende. som avser

l_ inrättande eller indragning av filial eller övertagande av annan bankrö- relse.

2. förvärv eller avyttring av fastighet. som är avsedd för sparbankens inrymmande eller för att tillgodose därmed sammanhängande behov.

3. beviljande av kredit till befattningshavare. som avses i 309" första stycket. eller annan befattningshavare. som ensam eller i förening med annan får avgöra på styrelsen ankommande ärenden. till den som är gift med sådan befattningshavare. till person som avses i 30 ;" andra stycket eller till bolag. förening eller annan sammanslutning. vari sådan person är styrelseledamot eller som delägare eller medlem har ett väsentligt ekonomiskt intresse; för kredit. som nu sägs. får dock styrelsen fastställa vissa gränser. inom vilka utan styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit får beviljas i och för en av låntagaren idkad rörelse.

4. förvärv av aktie eller förlags— 4. förvärv av aktie.einissimtshevis. bevis i andra fall än då fråga är om förlagsbevis samt andel i aktie/ond (ik/ie eller liir/(tusbei'is. som är utmätt och !" ekwiomisk [ören/ng i andra fall eller pantsatt för sparbankens ford- än då fråga är om sådant varde/mp— ran. per. som är utmätt eller pantsatt för

sparbankens fordran. eller fört-("inet ske/' med stöd av 34 l sjätte stvrket och styrelsebeslut angående Nirvana-'I ej kan titan olägenhet avvaktas,

5. fastställande av allmänna räntesatser för in— och utlåning; dock att beslut. om det är påkallat av allmän ränteförändring. fär utan styrelsens hörande meddelas för tiden till nästa styrelsesammanträde.

6. meddelande av bestämmelser om kassaverksamheten vid sparbanken eller om rörelsen i dess helhet vid filial och hur denna rörelse skall övervakas frän huvudkontorets sida.

Bestämmelser om kredit skola gälla även i fraga om garantiförbindelse. som sparbank ikläder sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

17 Riksdagen 1978/79. ! saml. Nr 9

Prop. l978/79z9 258

6 Förslag till Lag om ändring i lagen fl956:2]6) om jordbrukskasserörelsen

l-lärigenom föreskrivs att 30 och 32 &; lagen (l956z216) om jordbrukskas- serörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande fvt/('lse Färm/(Igen ftt/v/st'

30 s' lx't'editkassa får låna ut pengar och anskaffa medel till utlåningen i den ordning denna lag föreskriver samt idka verksamhet som står i samband därmed. Jordbrukskassa får ej för egen räkning lana in pengar från allmänheten. Utan tillstånd av tillsynsmyndigheten får kreditkassa icke mottaga värde- handlingar till förvaring och förvaltning. Tillstånd får meddelas endast om kassan med hänsyn till dess organisation och förvaringsanordningar samt fonder kan på ett betryggande sätt handha sådan verksamhet. När förutsätt- ningar ieke längre föreligga för tillstånd. får det återkallas. l kreditkassas stadgar skall angivas vilken rörelse kassan får utöva. (.)/n räl! liir (Plural/vassa all driva [ond/mmntis.st'oltsr'(irt"fs(> finns hPSKfIH- melse/' !" loin/ltommissirms/agan (IUZSÖ'I/I'I/l).

Kreditkassa får förvärva i. fast egendom. tomträtt oeh bostadsrätt för att bereda kassan eller ansluten kassa lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sam man- hängande behov.

2. aktie i bolag. vilket uteslutande har till syfte att fi'irvalta fast egendom eller tomträtt som förvärvats för det under ] angivna ändamålet. och lörlagsbevis. som utfärdats av sådant bolag.

3. inventarier. vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet. som kassan äger. eller till lokaler. som kassan i övrigt innehar.

4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i kassan eller i ansluten kassa.

Ärende om förvärv enligt första stycket av fast egendom. tomträtt eller aktie avgöres av stämman. om ej annat följer av kreditkassans stadgar. Detsamma gäller ärende om förbättring av byggnad i vilken kassans eller ansluten kassas lokaler äro eller avses bliva inrymda.

Centralkassa får till belopp. som vid varje tidpunkt sammanlagt svarar mot högst tio procent av kassans och anslutna jordbrukskassors eget kapital

lSenaste lydelse 1968605 fSenaste lydelse l0?51229.

Prop. l978/79:9 259 Nuvarande lydelse I-"örr'slagl'n lyda/sv

förvärva andel i sådan ekonomisk förening eller aktie i sådant bolag. som tillgodoser för kreditkassor gemensamma intressen. eller garantifondbevis eller f("jrlagsbevis. som utfärdats av föreningen eller bolaget. eller i övrigt tillskjuta medel till föreningen eller bolaget.

Utöver vad som följer av tredje stycket får centralkassa efter tillstånd av tillsynsmyndigheten tillskjuta medel till förening eller aktiebolag som avses i nämnda stycke, om antingen det tillskjutna kapitalet icke kan grunda upplåningsrätt eller täcka krav på eget kapital hos föreningen. bolaget eller annorstädes eller fråga är om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt "ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-. kontors- eller affarsfastighet. Efter tillstånd av regeringen får centralkassa förvärva aktie även i annat svenskt aktiebolag. vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna. samt garantifondbevis eller förlagsbevis utfärdat av sådant bolag.

Centralkassa som medverkar vid emission av aktier eller förlagsbevis på den allmänna marknaden får efter tillstånd av tillsynsmyndigheten förvärva aktie eller förlagsbevis som ingår i emissionen. Sådan aktie eller sådant förlagsbevis skall centralkassan avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl föreligga. kan tillsynsmyn— digheten förlänga denna frist.

Cen/ralkassa som har lil/stånd all driva . li)ndkoinmissirmsrr'irclse . får, . för all under/älta nära/scn. I samband med denna dessutom I/ön'a'rva aktie. emissionsbevis. jör/agsbt'vis sam! an— del i aklit'linnl (n'/) i ekonomisk [ören/"ng. Centra/kassa jär dock (7' inna/ra sådan agan/mn Ill/ högre anska/liringsvärde än som anges i lö % första Sll'l'ÅT'l famllt'mnmissions/aut"); (I 978:()(I/)).

Om synnerliga skäl föreligga, kan fil/s_t'nsmj'ndighalen nia/giva att can— tra/kassa [är inneha egendom som avses i själ!? slyc'kel [större (nn/aiming än som anges där.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Prop. l978/79:9 260

Utdrag LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde l978-05-29

Närvarande: f. d.justitierådet Brunnberg. regeringsrådet Petrén.justitierådet Sven Nyman. justitierådet Knutsson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1978 har rege- ringen på hemställan av statsrådet Bohman beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

]. fondkommissionslag. lag om Stockholms fondbörs. lag om rätt att förfoga över annan tillhöriga värdepapper. lag om ändring i lagen (l955:l83) om bankrörelse. lag om ändring i lagen (l955z4l6) om sparbanker, lag om ändring i lagen (l956:2l6) om jordbrukskasserörelsen. Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna Lars Bredin och Lars Noltorp.

Förslagen föranleder följande yttranden.

???—PJ!”

Förslaget till fondkommissionslag

1.5

Brunnberg. Petrén och Sven Nyman: [ denna paragrafdeftnieras bl. a. termen värdepapper. Det finns anledning att något dröja vid hur objekten för den handel som regleras genom lagförslaget skall betecknas.

I nuvarande lagstiftning benämnes de värdehandlingar om vilka är fråga i detta lagstiftningssammanhang fondpapper. Förändringen beträffande terminologin från fondpapper till värdepapper föreslogs av fondbörsutred- ningen i dess betänkande Fondbörsen (SOU l973:60 s. 131). Motiveringen därtill var att termen fondpapperi förordningen (1908:129 s. 1) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper har givits en speciell innebörd.som något avviker från definitionen i l & FL. Utredningens förslag har följts i lagrådsremissen utan närmare kommentarer.

Det finns emellertid skäl överväga om den nuvarande terminologin skall överges så lättvindigt. Till att börja med kan fastslås att. såvitt är känt. den nu rådande olikheten beträffande begreppet fondpapper i FL och i nämnda stämpelförordning icke föranlett några olägenheter. Något akut behov av en ändring finns ej.

Prop. 1978/79:9 261

I första hand måste beaktas att begreppet värdepapper för närvarande förekommer på många håll i lagstiftningen i en annan och mera vidsträckt bemärkelse än termen ges i lagförslaget. Gränserna är flytande och mening- arna om begreppets innebörd delade. En färsk och översiktlig framställning av debatten om ordet värdepappers rättsliga innebörd finns i Walin: Lagen Om skuldebrev, 1977 s. 87 not ]. Allmänt kan sägas att termen vanligen användes i lagspräket ien vid betydelse, t. ex. då i 15 kap. 7 ;” föräldrabalken talas om "penningar eller värdepapper" som allmän beteckning för en viss kategori av myndlings tillgångar. I samma kapitels 5 & talas om "aktier eller därmed jämförliga värdepapper" för vilkas inköp krävs tillstånd av överför- myndare i den tydliga avsikten att utesluta alla sådana värdepapper vilka icke är jämförliga med aktier. Att termen värdepapper i lagspråket har en vidsträckt innebörd och brukas för att helt allmänt beskriva dokument som representerar ett överlåtbart värde framgår även av 45 lagen (l9l4z45) om kommission, handelsagentur och handelsresande, som talar om att försälja eller inköpa varor, värdepapper eller annan lös egendom. Ofta utgår man i lagstiftningen från att det finns en stor mängd värdehandlingar av skilda slag. Av dessa tar man ut den grupp man vill behandla, t. ex. aktier, andelsbevis eller Obligationer, och lägger vid beskrivningen avrundande till "och andra liknande värdepapper".

Mot bakgrund av denna lagstiftningsteknik, som synes allmänt godtagen, ter det sig enligt vår mening mindre välbetänkt att i nu förevarande lagstiftning gå över till att ge en legaldefinition av termen värdepapper, som innebär att den inskränkes till att avse vissa i deftnitionen uppräknade slag av Värdepapper med uteslutande av alla andra existerande former av värdepap- per, vilka i mera generella lagar inräknas i begreppet värdepapper. Med fortsatt tillämpning av denna metod kan efterhand ordet värdepapper komma att i skilda lagar beteckna mycket varierande grupper av värdepapper.

Det synes därför oklokt att när det nu finns i lagstiftningen sedan mer än 50 år en klar term "fondpapper" överge denna. För ett fasthållande vid denna talar också att sammansättningsledet fond- har en i dessa sammanhang inarbetad betydelse. Det talas sålunda om fondbörs. fondhandel, fondkom- missionär. Begreppet fondpapper har visserligen ursprungligen avsett endast räntebärande slatsobligationer, men det har i vart fall sedan 1919 omfattat även in- och utländska aktier och andra obligationer. Att nu vidga begreppet ytterligare något och låta det täcka även konvertibla skuldebrev och andelar i aktiefond synes naturligt. Fondpapper är alltså en klart avgränsad grupp inom det större begreppet värdepapper. ] nu gällande ] & FL tillämpas denna teknik, SOm är den i föräldrabalken rn. fl. centrala lagar accepterade. Värdepapper är det övergripande begreppet. Då blir fondpapperna en del av dessa. l l & FL uttrycks det så: Värdepapper som nu sagts dvs. aktier, obligationer etc. benämns i lagen fondpapper.

Man bör undvika ett lagspråk där termen värdepapper brukas dels generellt

Prop. 1978/79z9 262

som beteckning för allehanda värdehandlingar som på ett eller annat sätt är föremål för överlåtelse dels i olika slag av speciell lagstiftning med legaldefinitioner som benämning på varierande sammansatta grupper av värdepapper. 1 en definition avses vissa värdepapper, i en annan andra.

Med hänvisning till det anförda finner vi anledning ifrågasätta om man icke borde överväga att i de nu framlagda lagförslagen genomgående utbyta termen värdepapper mot termen fondpapper, när man blott har de kategorier papper varom nu är fråga i tankarna. Skulle man komma till att så bör ske, fåri förevarande definitionsparagraf ordet värdepapper i punkt 5 bytas mot fondpapper. 1 13 & torde ordet värdepapper brukas såväl i den vidare meningen som i överensstämmelse med den i lagförslaget angivna legalde- finitionen. Då i 13 & första stycket 3 talas om värdepapper synes nämligen vid en jämförelse med 15 & första stycket 3 och 4 avses även andel iekonomisk förening och andra papperän sådana som täcks av definitionen i 1 &. Näri 13 & första stycket 5 talas om värdepapper och andra värdehandlingar får man anta att ordet värdepapper följer legaldefinitionen och ordet värdehandlingar givits en övergripande betydelse.

7?

Lagrådet:

Föreskriften i första stycket att bankinspektionen skall godkänna fond- kommissionsbolags bolagsordning är utformad efter mönster av banklagstift- ningens bestämmelser om stadfästelse av bolagsordning för bankaktiebolag samt reglemente för sparbank och jordbrukskreditkassa. Sådan stadfästelse äger rum i ett tidigt skede av företagsbildningen och är en förutsättning för att registrering skall få ske. Tillstånd att driva fondkommissionsrörelse kan däremot sökas av ett redan registrerat aktiebolag. 1 sådant fall kan bankin- spektionens granskning av bolagsordningen inte få någon direkt inverkan på bolagets registrering. Granskningen blir endast ett led i inspektionens prövning av tillståndsfrågan. Mot denna bakgrund synes 7 & första stycket sakna självständig betydelse, och lagrådet föreslår att bestämmelsen utgår.

Beträffande prövningen av bolagsordningen må ytterligare påpekas följande. Enligt 2 kap. 4 & aktiebolagslagen skall bolagsordningen ange bl. a. bolagets firma. Enligt den föreslagna fondkommissionslagen skall fondkom- missionsbolags firma innehålla ordet fondkommission (12 5), medan annan än fondkommissionär inte får använda detta ord i sin firma (4 5). Härav följer å ena sidan att bankinspektionen vid sin prövning av en ansökan om tillstånd till fondkommissionsrörelse skall kontrollera att ordet f ondkommission ingår isökandebolagets firma, och å andra sidan att patent- och registreringsverket torde ha att vägra registrering av ett aktiebolag, vars firma innehåller detta ord, eller av en ändring i bolagsordningen, som innebär att ordet införs i firman, såvida inte bolaget har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse.

Prop. l978/79z9 263

Detta innebär att, om ett nytt bolag bildas för att driva fondkommissionsrö- relse, tillståndsfrågan bör prövas innan bolaget registreras, vilket möjliggörs av regeln i 6>$ andra stycket. Skall ett existerande bolag övergå till sådan rörelse, får först bolagsstämman besluta om erforderliga ändringari bolags- ordningen, bl. a. såvitt rör firman, varefter bolaget kan ansöka om tillstånd hos bankinspektionen. Sedan sådant tillstånd har lämnats kan beslutet om ändringar i bolagsordningen registreras.

8.5

Lagrådet:

Att vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet gäller också sådant aktiebolag som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse behöver inte uttryckligen utsägas. Det kan inte heller anses behövligt att ange att de särskilda regler som lagen innehåller om fondkommissionsbolag har före- träde framför vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet. Med hänsyn härtill och då bestämmelsens placering innebär vissa problem förordar lagrådet att paragrafen får utgå ur lagen. Om så sker kan till undvikande av större ändringar i paragrafindelningen 6 å andra stycket lämpligen brytas ut till en särskild 7 5 och nuvarande 7 & betecknas 8 &.

15 och 16 5.5

Lagrådet:

Bland de värdepapper som fondkommissionsbolag enligt 15 & första stycket 3 och 4 får förvärva för egen räkning nämns inte konvenibla skuldebrev. Anledningen härtill torde vara att de betraktats såsom obligatio- ner, vilka enligt 15 å första stycket 3 får av fondkommissionsbolag förvärvas för egen räkning. En följd av detta betraktelsesätt blir att konvertibla skuldebrev inte träffas av regeln i 16 å som syftar till att begränsa fondkom- missionsbolags innehav av för spekulation lämpade värdepapper. till vilken kategori obligationer inte hänförts.

Det kan emellertid ifrågasättas om inte konvertibla skuldebrev är väl lämpade som spekulationsobjekt. Som utredningen anmärkt (SOU 1976:54 s. 106) avgörs kurssättningen på obligationsmarknaden i stort sett av den allmänna räntenivån och genom förhandlingar mellan jämstarka parter. Skuldebrevets kurs påverkas givetvis av dess obligationskaraktär såtillvida att kursen rimligen ej bör falla under ett värde som bestäms av Skuldebrevets ränta, återstående löptid och det allmänna ränteläget. Ovanför denna värdegräns synes dock kursen variera i relativt nära överensstämmelse med kursen på den aktie mot vilken skuldebrevet skall få utbytas. Skuldebrevet torde därför som spekulationsobjekt vara att jämföra med aktien.

Det anförda talar för att konvertibla skuldebrev borde upptagas som en

Prop. l978/79z9 264

särskild kategori värdepapper under 15 5 första stycket 4. Detsamma gäller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Emellertid är att märka att bankinstitut för närvarande torde ha obegränsad rätt att för egen räkning driva handel med och förvärva dessa slag av värdepapper (jfr 54 & lagen om bankrörelse. 23 ä' lagen om sparbanker och 31 & lagen om jordbrukskasserö- relsen). Eftersom fondkommissionsbolag inte bör åläggas längre gående restriktioner i detta hänseende än bankinstituten vill lagrådet inte föreslå någon ändring i det remitterade förslaget på denna punkt. Skulle den pågående översynen av banklagstiftningen leda till att konvertibla skulde- brev Iikställes med aktier, synes motsvarande ändring böra göras i fondkom- missionslagen.

23%

Lagrådet: Enligt första stycket i denna paragraf får fondkommissionsbolag ej förbehålla sig andel i vinst på affär, som