Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås regeringen få bemyndigande att föreskriva att en myndighets beslut om högsta tillåtna färdhastighet inte behöver kungöras enligt lagen (1976z633) om kungörande av lagar och andra författningar. Vidare föreslås att tingsrätterna i fortsättningen skall vara sista instans vid prövning av beslut om fclparkeringsavgifter enligt lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift. Slutligen förordas att verkställigheten av riksdagens beslut om mopedregistrering får anstå.

! Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 6

• Sida 2
•  Original

Prop. 1984/85: 6

IJ

] Förslag till Lag om ändring i lagen (l976:633) om kungörande av lagar och andra författningar

Härigenom föreskrivs att 2 och *) ss lagen ( l97o: 63.1! om kungörande av lagar och andra författningat" skall ha nedan angivna lydelse.

Nararandt' lydelse l-"art'xlagt'a lytlt'lsu

:s"

1 fraga om andra författningar an lagar galler att 4—9 ås" inte tillämpas pa en författning

!. som på grttnd av sekretesslagen (1980: llttl) inte far li'tmnas ut till envar eller

2. som endast reglerar en statlig myndighets inre förhallanden eller förhållandet mellan statliga myndigheter inbördes. förutsatt att författning- en inte innehaller något som kan vara av väsentligt intresse för utomstaen- de eller för berörda arbetstagares eller uppdragstagares rattsstallning.

Regeringen får föreskriva att lo- Regeringen far föreskriva dels att kala trafikföreskriftet' inte behöver lokala trafikföreskrifter inte behö— kungöras på det sätt som anges i ver kungöras pa det satt som anges 9 _s- i 9 s". dt'lx an_fi'n't'sltrif'lt'r om lu'igs/a

til/(ihm _li'l'rtI/mxliglu'I flllt' [n'/törer kungöras [ni (It'l .u'ill som angav i (isf.

Författning som beslutas av lans- Författning som beslutas av läns- styrelse eller av annan regional el- styrelse eller av annan regional el- ler lokal statlig myndighet som är ler lokal statlig myndighet som är underordnad regeringen och ej till- underordnad regeringen och ej till- hör försvarsmakten skall kungöras i hör försvarsmakten skall kungöras i fömtttningssamlingen för det lan författningssamlingen för det lan inom vilket myndigheten har sitt inom vilket myndigheten har sitt Säte. Detsamma skall gälla beträf- siite. Länets förfallningssamling fande för/anning som beslutas av utges genom länsstyrelsensförsorg. skogsvårdsstyrelsc. Länets författ- ningssamling utges genom länssty- relsens försorg.

Gör utomordentliga förhållanden det påkallat kan regeringen medge att författning som avses i första stycket kungöres på annat sätt än i länets författningssamling.

Om kungörande av författning som beslutas av regional eller lokal myn- dighet som tillhör försvarsmakten beslutar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den ljanuari l985.

' Lagen omtryckt 1982: l254.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1984/85: 6 3

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (l975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik. transporter och kommunikationer

Härigenom föreskrivs att lä lagen ll975zt48) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik. transporter och kommunikationer" skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyda/se Fr'h'eslagwrr lyda/se

| sl

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 eller 5 s regeringsformen. om föreskrifterna gäller

1. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten.

2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av järnvägsföretag till komplettering av eller som ersättning för järnvägsbefordran som avses under I.

3. säkerheten i spårbunden trafik eller ordningens upprätthållande i samband med sådan trafik.

4. postbefordran eller telekommunikationer.

5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt far- tyg.

6. trafikregler eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium eller för sjötrafiken med svenska fartyg. sjöflygplan och svävare utanför Sveriges sjöterritorium.

7. skeppsmätning.

8. trafik på väg eller i terräng.

9. fordons beskaffenhet och utrustning.

IO. registrering eller annan kon- IO. registrering eller annan kon— troll av fordon. troll av fordon.

II. skyldighet för kommunerna att tillhandahålla föreskrifter och andra uppgifter som rr'r'rj'iirhållan- dana [ ”"a-liken.

lZ. riks/Zirdljänsr.

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för gransk- ning eller kontroll enligt bcstämmelse som avses i första stycket 3. 9 eller 10. Regeringen bemyndigas också att besluta föreskrifter om avgifter för farledsverksamheten samt om avgifter för skeppsmätning och avgifter för tillstånd enligt första stycket 5.

Denna lag träder i kraft den ljanuari l985.

' Lagen omtryckt l978:233. : Senaste lydelse 1982: 167.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1984/85: 6 4

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att I. 3. 4. 10 och 11 ss lagen (19761206) om felparkeringsavgift' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rs2

Regeringen fär förordna att denna lag skall tillämpas i fr'äga om överträ- delser av föreskrifter som rör parkering eller stannande av

1. fordon som är upptagna i bilregistret eller motsvarande utländska register,

2. fordon som är trpptagna i det militära fordonsregistret. eller

3. fordon som brukas med stöd av saluvagns-. turistvagns-. esportvagns- eller interimslieens.

om överträdelsen inte är belagd med straff.

Vad som sägs i lagen om ägare av fordon gäller, ifråga om jordan som brukas med stöd av licens som anges ij. lieensinnelravaren.

3.5 Regeringen får ange det högsta och det lägsta belopp som felpar'kerings— avgifter får fastställas till. Beloppen fär därvid varieras med hänsyn till skilda slag av parkeringsöverträdelser. Att beloppet höjs i vissa fall fram- går av ss andra stycket.

1 de kommuner som svarar för trafikt'ivervakning enligt lagen ( 1964:321 ) om kommunal trafik- övervakning fastställer komman- frdlmäktige felparkeringsavgi/tens belopp. I andra konrnrrarer fast- ställs beloppet av länsstyrelsen.

Den som trär överträdelsen sked- de var antecknad som fordonets ägare i register som avses i 1.6 är ansvarig för att felparkeringsavgif- ten betalas. Detta gäller dat-k ej om omständigheterna gör det sannolikt att fordonet har frånhänts honom genom brott.

' Lagen omtryckt 1981: 142.

Avgiftens beloppfastställs av re- geringen eller den myndig/ret eller kommun som regeringen bestäm— mer.

Fardtmets ägare ansvarar för att felparkeringsavgiften betalas. Äga- ren ansvarar dock inte om omstän- digheterna gör det sannolikt att för- donet frånhänts honom genom brott.

Med fordonets ägare avses [. den som när örertrt'idelsen skedde var antecknad som _f'ordo- nets ägare i något av de register sattt avses i ] _Q' ! eller 2 eller

: Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1984/85: 6

Nuvarande lst/else

Mot beslut enligt 95 som innebär att betalningsansvaret undanröjts får talan ei./Firas.

Talan tnot annat beslut enligt 955 _fi'ires genom besvär hos den tings- rätt inom vars domkrets överträdel- sen har ägt rum. Vid prövning av besvären tillämpas lagen ( l946: 807) om handläggning av domstolsären- den om ej annat anges i denna lag. Därvid gällcri fråga om besvär vad i den lagen sägs om ansökan. Be- svär skall dock alltid anföras skrift- ligen.

Talan mot tingsrätts hesltttji'ires genom besvär i ltovrt'itten.

Mot hovrätts heslttt _lät' talan ej _li'iras.

I tingsrätt och hot-rätt för allmän åklagare det allmännas talan.

'Jl

Ii't't'reslagen lydelse

2. ifråga ontjordon som brukas med städ av lit'ens som anges i lä 3. den som vid samnta tid innehade Iit'ensen.

tos-z

Beslut enligt 9.6 som innebär att bctalningsansvaret undanröjts får inte överklagas.

Andra beslut enligt 955 _liir äver- klagas genom besvär hos den tings- rätt inom vars domkrets överträdel- sen har ägt rum. Vid prövning av besvären tillämpas lagen ( l946: 807) om handläggning av domstolsärcn- den om ej annat anges i denna lag. Därvid gälleri fråga om besvär vad i den lagen sägs om ansökan. Be- svär skall doek alltid anföras skrift- ligen.

Tingsrättens överklagas.

heslttt får inte

llå

Vid tingsrätten för allmän åklaga- re det allmännas talan.

Denna lag träder i kraft den I januari l985. [ fråga om överträdelser som skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

" Ändringen innebär bl. a. att fjärde stycket upphävs.

• Sida 6
•  Original

l*rop. l984/85: 6 6

Utdrag

KOM M t!NlKA'l'lUNSl'Jl-ZPAR'l'liM EN'l'E'l' PROTOKOLL vid regeringssammanträde l984—05- 17

Närvarande: statsministern l'alme. ordförande. och statsräden Lundkvist. Sigurdscn. (iustal'sson. Leijon. Hjelm-Wallén. Andersson. Boström. Bod- ström. (iöransson. (iradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Thunborg. Wickbom

Föredragande: slatsriidct Boström

Proposition med förslag till lag om ändring i lagen tl976:633) om kungö- rande av lagar och andra författningar. m.m.

[ Inledning

I en framställning den 6 december l983 till regeringen har trafiksäker- hetsvcrket. TSV. hemställt om sådana författningsändringar att verkets föreskrifter om högsta tillätna hastighet inte skall behöva kungöras i ver- kets författningssamling. Jag avser nu att behandla de frägor om ändring bl.a. i lagen (l9761633) om kungörande av lagat och andra författningar som 'l'Sst framställning aktualiserat. Jag vill ocksä i sammanhanget aktualiscra en smärre ändring i samma lag med anledning av skogsvärds- styrelsernas förstatligande. Vidare anhällerjag om att fii ta upp vissa frägor om ändring i lagen (l976: 206) om felparkeringsavgift och om registrering av mopeder.

2.1. Traliksäkerhetsverkets framställning

Enligt 64.5 vägtrafikkungörelscn ( l972: 603. omtryckt l978: l000. ändrad senast l984: 78). VTK. är högsta tillåtna färdhastigheten inom tättbebyggt område 50 km./tim. Enligt 65 & första stycket VTK är högsta tillåtna hastig- heten utom tättbebyggt område 70 km/tim. l 65% andra stycket har dock TSV fätt bemyndigande att besluta att den högsta tillätna hastigheten skall vara 90 eller llt) km/tim. eller pä motorväg 90. Itt) eller llt) km/tim.

Särskilda föreskrifter om färdhastighet kan ocksä meddelas genom lo— kala traftkföreskriftcr. Enligt l47 och Hass V'liK fär kommunen och. i fråga om vägar som är avsedda för gent'tmfartstrafik. länsstyrelsen medde-

• Sida 7
•  Original

Prop. l984/85: (»

x..

la föreskrifter om lärdhastighet med avvikelse frän tvi s*" eller med begräns- ning till lägre hastighet än som följer av bl.ai. his eller beslttt som har meddelats med stöd av (»5 5.

Hur beslut enligt (»5 eller 147; V'l'ls' skall tillkännages finns det bestäm- melser om i vägmärkesl'i'trordningen (WH: llltll. ändrad senast 1984: 70). VMF. VTK och lagen (|9762633l om kungörande av lagar och andra författningar (omtryckt l9821l25—1. ändrad senast IOS—t: Zl l). kungi'trande— lagen.

I två VMF föreskrivs att sayäl lokala trafikföreskrifter som andra beslut om hastighetsbegränsningar skall tillkännages ttted vägmärken.

Enligt kttngörandelagcn skall författningar som beslutas av en central förs-altningsmyndighet ttttder regeringen kungöras i författningssamling som myndigheten enligt regeringens beslut läler utge. Om en författning har geografiskt begränsad giltighet kan myndighetett besluta att författ— ningen i stället skall kungöras i berörda Iäns författningssamling. 6.5. lin författning som beslutas av länsstyrelsen skall enligt %* kungöras i länets författningss'amling. Regeringen fär dock enligt :s" andra stycket föreskri- va att lokala trafikföreskrifter inte behöver kungöras pa det sätt sotn anges i 9 .s.

Lokala traftkföreskrifter skall enligt liZå V'l'K tas in i en särskild Iiggarc som förs av kommunen. Lokala tt'alikföreskfifter som inte tillkännages mcd 'ägmärken skall därutöver kungöras i författningssamling. ISZÖ inne- häller ocksä bestämmelser om berörda myndigheters"skyldighet att särskilt underrätta varandra. Slutligen skall länsstyrelsen enligt l57å VTK före mars mänads utgäng varje är utfärda en kungörelse om vägar och lokala trafiklöreskrifter inom länet. ls'ungörclsen skall införas i länets författ- ningssamling.

I enlighet med de bestämmelser jag nu har redogjort för tillkännages bädc TSV: s beslut enligt (M VTK och lokala trafikföreskrifter med has— tighetsbestämmelser med vägmärken. 'l'SV:s beslut kttngörs därutöver i verkets författningssamling. 'l'SVl—"S. medan de lokala trafikföreskrifterna tas in i kommunens liggare.

Den nu beskrivna ordningen föratt tillkännage lokala trafikföreskrifter infördes 1978. l samband med att riksdagen behandlade propositionen om vissa kommunala trafik- och tratiksz'ikcrhetsfrägor (prop. 1977/78; tll) tog trafiktttskottct tipp frågan om kttngörandet av lokala trafikföreskrifter (TU l977/78z20l. Utskottet redogjorde inledningsvis för en framställning från bl.a. länsstyrelsernas organisationsnämnd om att lokala trafikföreskrifter som tillkännages med vägmärken inte skttllc behöva kungöras i länets författningssamling. Utskottet konstaterade härefter bl.a. att föreskrifter- na skall tas in i en särskild liggare och i länsstyrelsens ärskungörelse samt antingen utmärkas med vägmärken eller kungöras i ortstidning, Mot bak- grund härav fann utskottet att det dävarande kungörelseförfarandet i länets författningssamling starkt kunde ifrägasi'tttas. Pä utskottets hemställan an-

• Sida 8
•  Original

Prop. 1984/85: 6 8

tog sedermera riksdagen en ändring i 2.5 kungörandelagen som innebar att regeringen bemyndigades att i vissa fall föreskriva undantag från 9? (rskr 1977/781226).

I en framställning till regeringen den 6 december l983 har TSV hemställt att sådana författningsändringar genomförs att verkets beslut enligt 655 andra stycket VTK kan behandlas på samma sätt som kommunernas och länsstyrelsernas beslut om lokala trafikföreskrifter. Verket har anfört bl. a. följande.

Besluten om hastighetsgränser som verket meddelar med stöd av 655 VTK kungörs alltsedan lagen om kungörande av lagar och andra författ- ningar tillkom år l977 i TSVFS. Sedan 1977 har besluten ändrats ett stort antal gånger pt" grund av att nya vägar tillkommit eller gamla byggts om. Varje ändringsbeslut har föranlett en ny författning. Fram till den | sep- tember l983 har sammanlagt 327 författningar med hastighetsbestäm- melser införts i TSVFS. — Genom att hastighetsbesluten tas in i TSVFS får de onödigt stor spridning — en prenumerant i norra Sverige får också besluten som avser södra Sverige och vice versa. Det är givetvis möjligt att distribuera besluten mer differentierat. En differentierad distribution blir dock administrativt tungarbetad. — Den enda skillnaden mellan de beslut om färdhastighet som TSV meddelar och de som meddelas av länsstyrel- sen är att verkets beslut verkar höjande och länsstyrelsens sänkande. Denna skillnad motiverar inte olikheterna i kungörelseförfarandet. Om verkets framställning skulle bifallas. behöver förutom berörda kommuner endast den som svarar för väghållningen underrättas särskilt. Detta skulle innebära en väsentlig administrativ förenkling.

2.2. Föredraganden

Likheten mellan de beslut som trafiksäkerhetsverket fattar enligt 65.5

' VTK och de som kommuner och länsstyrelser fattar om lokala trafikföre-

skrifter om färdhastighet är mycket stor. Rättsverkningarna av de båda typerna av beslut är desamma.

Den omständigheten att de lokala trafikföreskrifter som tillkännages med vägmärken inte kungörs i någon författning har såvitt kant inte vållat några problem från rättssäkerhetssynpunkt. Detta är. enligt min mening. inte särskilt förvånande. Allmänhetens behov av information om gällande hastighetsbegränsningar torde nämligen tillgodoses genom vägmärkena. Har ett beslut om färdhastighet inte utmärkts med vägmärke på föreskrivet sätt kan straffrättslig påföljd inte utgå för den som överskridit den besluta- de hastigheten (1675 VTK). Berörda myndigheters — främst polis och väghållare — behov av särskild information om hastighetsbesluten kan tillgodoses både säkert och enkelt på. annat sätt än genom att besluten kungörs i författning. Det är också uppenbart att TSV:s administrativa rutiner med hastighetsbesluten kan förenklas väsentligt om besluten inte

• Sida 9
•  Original

Prop. 1984/85: 6 9

behöver kungöras i författning. Jag föreslår därför att TSV: s framställning bifalls. Ett bifall till framställningen förutsätter att regeringen får ett be- myndigande att föreskriva undantag från 6.8 kungörandelagcn i fråga om beslut om tillåten färdhastighet.

Min tanke är alltså att hastighetsbeslutcn enligt 65 & VTK skall inlemmas i det system för tillkännagivande som gäller för lokala trafikföreskrifter. Lokala trafikföreskrifter skall. som jag tidigare nämnt. tas in i en särskild liggare som kommunerna för. Förslaget medför därför vissa nya arbets- uppgifter för kommunerna, eftersom också TSV: 5 beslut avses bli intagna i liggaren. Regeringen har i lagen (1975: 88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik. transporter och kommunikationer (omtryckt 1978z233. ändrad senast 1982: 167), bemyndigandedelagen. tillerkänts en rad befogenheter på traftklagstiftningens område. Något direkt bemyndi- gande att föreskriva skyldighet för kommunerna att föra liggare över trafikföreskrifter har emellertid inte lämnats. Jag förordar att regeringen nu får ett sådant bemyndigande. Ett sådant bemyndigande bör formuleras så att inte den nuvarande formen för att tillhandahålla uppgifter låses. I sammanhanget vill jag också framhålla att det måste ankomma på TSV att utforma sina beslut så att de nya arbetsuppgifterna inte blir betungande för kommunerna.

Om det förslag som jag nu lägger fram leder till lagstiftning. avserjag att återkomma till regeringen med förslag till följdändringar i VTK.

Riksdagen har godkänt riktlinjer för den fortsatta verksamheten med riksfärdtjänst (se prop. 1983/84: 100 bil. 8. TU 1983/84z23, rskr 1983/ 84: 289) som innebär bl. a. att ersättning kan lämnas till densom svarar för befordran av personer som har tillstånd att anlita riksfärdtjänst. För att det inte i något hänseende skall råda tvekan om regeringens kompetens att meddela de. föreskrifter som- behövs föreslår jag ett tillägg (p. 12) i 1 & bemyndigandelagen med den lydelse som framgår av förslaget till lag om ändring i denna lag.

Avslutningsvis vill jag anmäla. att vägverket och länsstyrelsernas or- ganisationsnämnd. LON. i en gemensam framställning till regeringen den 26 mars 1984 föreslagit vissa ändringar i VTK. De ändringar som föreslås avser huvudsakligen befogenheten att fatta beslut om lokala trafikföre- skrifter. men också att besluten om färdhastighet enligt 65 & VTK i fortsätt- ningen skall fattas av väghållaren i stället för av TSV. Inom kommunika- tionsdepartementet pågår f. n. en översyn av vägtrafiklagstiftningen i bl. a. de avseenden som vägverket och LON tar upp i sin framställning. De lagändringar som jag nu förordat bör enligt min mening genomföras obero- ende av denna översyn. '

Skogsvårdsstyrelserna är sedan den I juli 1981 statliga myndigheter. Den särskilda bestämmelsen om skogsvårdsstyrelsernas författningar som nu finns i 9.5 kungörandelagen är därför överflödig och bör upphävas.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1984/85: 6 10

3.1. Besvärsinstanser

Bestämmelser om rättelse av felaktiga beslut om felparkeringsanmärk- ningar och om fullföljd av talan mot beslut om betalningsansvar för felpar- keringsavgifter finns i 8— 1 1 55 lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift (omtryckt 1981: 142. ändrad senast 1982: 195). Bestämmelserna innebär i korthet följande.

Anser en fordonsförare eller ägare att en parkeringsanmärkning inte hade hört meddelas. får han ansöka om rättelse hos polismyndigheten. Om denna ansökan bifalls. skall polismyndigheten undanröja betalningsansva- ret. Beslut med anledning av en ansökan om rättelse kan inte överklagas.

Fordonsägaren kan också skriftligen hos polismyndigheten bestrida be- talningsansvaret. Detta gäller även om han har fått avslag på en ansökan om rättelse. Han skall då ange grunden för bestridandet. Polismyndigheten verkställer den utredning som behövs. Om det beslut som polismyndighe- ten meddelar med anledning av bestridandet innebär att bctalningsansvaret undanröjs. kan beslutet inte överklagas. l annat fall får beslutet överklagas genom besvär hos tingsrätten. Tingsrättens beslut kan i sin tur överklagas genom besvär i hovrätten. Allmän åklagare för det allmännas talan i tingsrätt och hovrätt.

[ prop. 1975/76: 106 med förslag till lag om felparkeringsavgift föreslog regeringen att tingsrätt skulle vara sista instans vid prövning av betalnings- ansvar för felparkeringsavgifter.

Med anledning av en motion i ämnet anförde traftkutskottet i sitt betän- kande (TU 1975/76: 14) över propositionen emellertid följande ts. 13).

Med hänsyn till behovet av prejudikat på området (inner utskottet det erforderligt att i varje fall under en övergångstid talan mot ifrågavarande ärenden kan föras i hovrätt. Skttllc det visa sig att det blir en stor tillström- ning av ärenden av ifrågavarande slag till hovrätterna bör denna överklag- ningsmöjlighet efter övergångstiden kunna avskaffas. Utskottet vill också erinra om att enligt propositionen behandlingen av ärendena i fråga t.v. förlagts till polismyndighet och allmän domstol i avvaktan på hur andra liknande frågor om övergång till avgiftssystem kommer att få sin lösning. i samband därmed torde — mot bakgrund av erfarenheter av lagens tillämp- ning — även frågan om prejudikatsinstans komma att upptas till förnyad prövning.

Riksdagen antog förslaget till lag om felparkeringsavgift med de ändring- ar som utskottet föreslagit bl.a. beträffande fullföljdsrz'itten (rskr 1975/76: 240).

Lagstiftningen om felparkeringsavgifter trädde i kraft den 1 april 1977 och har nu alltså tillämpats i ungefär sju år. Erfarenheterna av lagstiftning- ens tillämpning är i allt väsentligt goda. En domstolspraxis har ttnder

• Sida 11
•  Original

Prop. 1984/85: 6 1 I

denna tid hunnit utvecklas. Jag anser därför att tiden nu är mogen att överväga frågan om antalet besvärsinstanser.

Det finns inte någon särskild statistik över antalet ärenden enligt lagen om felparkeringsavgift hos hovrätterna. Någon exakt kunskap om hur handläggningen av dessa ärenden påverkar hovrätternas arbetsbörda har vi därför inte. Ingenting tyder i och för sig på att tillströmningen av parkeringsärendcn normalt är anmärkningsvärt stor. Varje lättnad i hov- rätternas arbetsbörda är emellertid önskvärd. Detsamma gäller åklagarna. Eftersom behovet av prejudikat numera torde vara tillgodosett. finns det enligt min mening inte längre skäl att ha tre prövningsinstanser i ärenden enligt lagen om felparkeringsavgift. Jag föreslår därför att tingsrätterna i fortsättningen skall vara sista instans.

3.2 Vissa bemyndiganden m. m.

Regeringen fastställer enligt 35 första stycket lagen om felparkeringsav- gift det högsta och lägsta belopp som avgiften får fastställas till. Enligt andra stycket samma paragraf skall beloppet fastställas av kommunfull- mäktige i de kommuner som svarar för traftkövervakning enligt lagen ( 1964:321 ) om kommunal trafikövervakning (ändrad senast 1978: 235) och av länsstyrelsen i övriga kommuner.

En sådan delegation direkt från riksdagen står inte i överensstämmelse med bestämmelserna i 8 kap. regeringsformen om delegation av normgiv- ningsmakten. Jag föreslår därför att 35 lagen om felparkeringsavgift ändras så att regeringen bemyndigas besluta vilka statliga eller kommunala organ som skall bestämma avgifternas belopp. Nödvändiga vidare bemyndigan- den kan regeringen därefter lämna i förordningen (1976: 1128) om felpar- keringsavgift (omtryckt 1981: 144. ändrad senast 1983: 189).

Slutligen föreslårjag att vissa redaktionella jämkningar görs i 1 och 4155. Bakgrunden till detta förslag är ett önskemål om förtydligande av innebör- den av begreppet licensinnehavare.

4. Mopedregistrering

Riksdagen beslöt i april 1982 att införa obligatorisk registrering av-mo— pedcr (prop. 1981/82: 81. TU 1981/82: 19 och 26. rskr 1981/82: 231). Riksda- gens beslut var i linje med ett förslag som trafiksäkerhetsutredningen är 1979 lade fram i betänkandet Säkrare mopedtrafik (Ds K 1979: 3).

På uppdrag av regeringen har TSV övervägt och kommit med förslag till hur registrering av mopederna skall ordnas. Datainspektionen har yttrat sig över TSV: s förslag.

Enligt min mening finns det nu tillräckliga uppgifter och kunskaper om hur nmpedregistreringen lämpligen bör genomföras.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1984/85: 6 12

När det gäller frågan om lämplig tidpunkt för att införa mopedregistre- ring. finns det emellertid anledning att beakta utvecklingen på mopedområ- det under de senaste åren. Stora förändringar har nämligen skett från vad som gällde vid tidpunkten för de utredningar och förslag på vilka riksdags- beslutet i väsentliga drag baserades.

Traflksäkcrhctsutredningen. som förutsatte att registreringen totalt skul- le omfatta 300000—400000 mopeder. utgick ifrån ett årligt tillskott på ca 30000—40000 mopeder. Bilden har emellertid förändrats radikalt. vilket framgår av följande uppgifter. År 1977 såldes ca 41000 mopeder. år 1981 såldes ca 15800. är 1982 ca 12600 och år 1983 endast ca 8 300. Från 1977 till 1983 har alltså mopedförsäljningen minskat med ca 80 procent. En kraftig nedgång har noterats också av antalet trafikförsäkrade mopeder.

I sammanhanget kan redovisas att också olycksbilden förändrats kraftigt på mopedsidan. Som exempel kan nämnas att antalet trafikdödade mope- dister år 1974 uppgick till 92. år 1977 till 73. år 1980 till 34 och år 1983 till 31.

De senaste årens förändringar på mopedområdet är så omfattande att det finns anledning ifrågasätta om tidpunkten nu är den rätta för att införa mopedregistrering. Enligt min mening bör man därför — utan att rubba riksdagens principbeslut — avvakta ytterligare någon tid bl. a. för att se om den starkt nedåtgående utvecklingen fortsätter.

5. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom kommunikationsdepartemen- tet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen ( 1976:633 ) om kungörande av lagar och andra författningar.

2. lag om ändring i lagen ( 1975:88 ) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik. transporter och kommunikationer.

3. lag om ändring i lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift. Det under 1 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet.

Lagförslagen är okomplicerade och av enkel beskaffenhet. Jag anser därför att en lagrådsgranskning inte är påkallad.

6. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta de upprättade lagförslagen. Vidare hemställerjag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om registrering av mopeder.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1984/85: 6 13

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd eller det ändamål som föredraganden har hemställt om.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984

• Sida 14
•  Original