Propositionens huvudsakliga innehåll

l propositionen läggs fram Förslag till lag 'om felparkeringsavgift. Enligt den föreslagna lagen avkriminaliseras de flesta former av parkeringsfo'rseelser och den nuvarande parkeringsbotcn ersätts med en avgift, som fordons- ägaren är betalningsansvarig för. invändningar mot parkeringsanmärkningen avses inte inverka på skyldigheten att erlägga avgiften menavgiften återbetalas om invändningen godtas vid den rättsliga prövning som fordons- ägaren kan begära om han bestrider anmärkningen. Den nya avgiften fö- reslås i princip tillfalla vederbörande kommun efter avdrag för statsverkets administrationskostnader. Genom det nya sanktionssystemet åstadkoms — utan avkall på rättssäkerheten — en enklare och mindre resurskrävande ord- ning för bcivrande av parkeringsförseelser.

Vidare föreslås vissa jämkningar i lagen (l967:420)om flyttning av fordon i vissa fall. Ändringarna innebär bl. a. att felparkerat fordon får flyttas om det inte är osannolikt att parkeringen innebär fara för trafikolycka eller hinder i trafiken.

i Riksdagen I 976. ] saml. Nr 106

• Sida 2
•  Original

Prop. 1-97'5/76: 106 ' . 2

1

1. Förslag till

Lag om felparkeringsavgift Härigenom föreskrives följande.

l & Regeringen får förordna att denna lag skall tillämpas i fråga om över- trädelse av föreskrift rörande. parkering eller stannande av fordon som är upptaget i bilregistret eller motsvarande utländska register om överträdelsen ej är belagd med straff. '

25 Överträder någon föreskrift som avses i l Q' är han skyldig att erlägga avgift (felparkeringsavgift).

3 Q' Felparkeringsavgift 'ut'gör lägst femtio och högst etthundrafemtio kronor. [ kommun, som svarar för trafikövervakning enligt lagen (196413le om kommunal trafikövervakning. fastställer kommunfullmäktige felparkerings- avgiftens belopp. l annan kommun fastställes beloppet av länsstyrelsen.

49" Den som när överträdelsen skedde var antecknad som fordonets ägare i register som avses i l & är ansvarig för att felparkeringsavgiften betalas. Detta gäller dock ej om omständigheterna gör det. sannolikt att fordonet har frånhänts honomlgenom. brott.

Sä Har fordon stannats eller parkerat-s i strid mot föreskrift som avses i l 35, får polisman eller sådan trafikövervakare som avses i 2 & lagen ( 1964z321) om kommunal trafiköyervakning meddela parkeringsanmärkning. Sådan an- märkning skall innehålla uppmaning att inom viss tid betala den fastställda avgiften. Anmärkningen överlämnas till fordonets förare eller ägare eller fästes på fordonet. ' '

6 & Betalas ej felparkeringsavgift inom föreskriven tid, skall fordonets ägare erinras om betalningsansvaret och uppmanas att inom viss tid betala av- giften. . .

Betalas ej avgiften efter uppmaning som avses i första stycket utfärdas åläggande för fordonets a'gare att betala avgiften inom viss tid. Efterkommes ej åläggandet, skall avgiften indrivas.

7 & Avgift skall erläggas inom föreskriven tid även om talan föres om undan- röjande av betalningsskyldigheten.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975/76: 106 3

85 Meddelas parkeringsanmärkning och anser fordonets förare eller ägare att så ej hade bort ske. får han ansöka om rättelse hos polismyndigheten i det polisdistrikt där anmärkningen meddelades. Bifalles ansökan, undan- röjer myndigheten betalningsansvaret. . . _

Bifalles ej ansökan om rättelse eller kan'fråga'n ic'ke' lämpligen'prövas i denna ordning. erinras den som har' begärt 'rätt'else om 'möjligheten att bestrida betalningsansvar på det sätt som anges i 95 .. .

Mot beslut med anledning av begäran om rättelse får talan ej föras.

9 5 Ägare av fordon i fråga om vilket parkeringsanmärkning har meddelats får hos polismyndigheten i det polisdistrikt där parkeringsanmärkninge'n meddelades skriftligen anmäla att han bestrider betalningsansvar. Därvid skall grunden för bestridandet anges. ' ' ' '

llar bestridande anmälts, verkställer polismyndigheten den utredning som behövs. Sedan utredningen har avslutats meddelar polismyndigheten beslut med anledning av bestridandet. Finner myndigheten att parkeringsanmärk- ning ej hade bort meddelas eller att betalningsansvar av annan anledning ej åvilar den som bestritt sådant ansvar. undanröjer/'den betalningsansvaret. .

Anmäles bestridande senare än sex månader efter det att avgiften har. erlagts eller utmätningsman vidtagit åtgärd förlindrivning'av avgiften, 'avÅ visas anmälan. ' ' ' ' ' '

105 Mot beslut enligt 95 som innebär att betalningsansvaret undanröjts fär talan ej föras. Talan mot annat beslut enligt 95 föres genom besvär hos den tingsrätt inom xats domkrets överträdelsen har ägt rum. Vid prövning av besvären tillämpas lagen (1946z807) om handläggning av domstolsärenden om ej annat anges i denna lag. Därvid gäller i fråga om besvär vad i den lagen sägs om ansökan. Besvär skall dock alltid anföras skriftligen. Mot tingsrätts beslut får talan ej föras.

115 l tingsrätt för allmän åklagare det allmännas talan.

125 Tingsrätt är vid handläggning av ärende enligt denna lag domför med en Iagfaren domare.

135 Om ej annat följer av denna lag äger bestämmelserna i uppbördslagen (1953z272) om indrivning, avkortning och avskrivning motsvarande tillämp- ning i fråga om felparkeringsavgift. Åläggande enligt 6 5 andra stycket får ej utfärdas senare än ett år efter den dag då överträdelsen skedde. Åtgärd för indrivning av felparkeringsavgift får ej vidtagas senare än fem år efter den dag överträdelsen skedde.

145 Väckes åtal eller utfärdas strafföreläggande för gärning som icke om- fattas av förordnande enligt denna lag och ingår i gärningen förfarande som kan föranleda parkeringsanmärkning, skall sådan anmärkning ej meddelas.

• Sida 4
•  Original

Prop. l975/76: 106 4

155 Felparkeringsavgift återbetalas om : .

]. betalningsansvaret har undanröjts genom beslut som har vunnit laga kraft,

2. avgift tidigare har erlagts för samma överträdelse,

3. det i annat fall har förekommit fel som avsett ärendets handläggning och felet har varit till men för den som erlagt avgift eller

4. avgiften redan har erlagts, när åtal väckeseller strafförcläggande ut- färdas i fall som avses i 14 5.

165 Har parkeringsanmärkning meddelats i kommun som svarar för tra- fikövervakning enligt lagen (1964z321) om kommunal trafikövervakning till- faller felparkeringsavgiften kommunen. I annat fall tillfaller avgiften stats- verket. Vid utbetalning till kommun av erlagd felparkeringsavgift avdrages stats- verkets kostnader med belopp som fastställes av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. '

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. När lagen träder i kraft skall lagen (1960z683) om parkeringsbot upphöra att gälla. I fråga om överträdelse som skett före den nya la'g'ens ikraftträdande skall dock äldre bestämmelser tillämpas.

• Sida 5
•  Original

Prop. l975/76: 106

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen ( 1967:420 ) om flyttning av fordon i vissa fall

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (l967:420) om flyttning av fordon i vissa fall,

dels att i 11 5 ordet ”Konungen" skall utbytas mot ordet ”regeringen”. dels att 2, 3. 4, 6 och 8 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2?

Fordon får flyttas enligt denna lag om det

1. är uppställt så att fara för tra- fikolycka uppstår eller betydande hinder uppkommer i trafiken,

2. är uppställt i strid mot före- skrift om uppställning av fordon så att renhållning, snöröjning eller an- nat arbete på väg avsevärt försvåras, eller

3. med hänsyn till sitt skick. den tid under vilken det stått uppställt på samma plats eller annan omstän- dighet måste anses övergivet.

3 5 Beslut om flyttning av fordon som avses i 2 5 ] meddelas och verkstäl- les av polismyndigheten.

] * Riksdagen 1976. I saml. Nr 106

Föreslagen lydelse

Fordon får flyttas enligt denna lag om det

1. är uppställt så att fara för tra- fikolycka uppstår eller hinder upp- kommer i trafiken,

2. är uppställt i strid mot före- skrift om uppställning av fordon så att renhållning, snöröjning eller an- nat arbete på väg avsevän försvåras, eller

3. med hänsyn till sitt skick, den tid under vilken det stått uppställt på samma plats eller annan omstän- dighet måste anses övergivet.

Har _lbrdon ställts upp i strid mot

_ /öreskr_ift om stannande eller parkering ska/I fall som avses ijörsta stycket 1 anses/öreligga, om det ej är osannolikt att/ara uppstår eller hinder uppkom- mer.

Beslut om flyttning av fordon som avses i 2 5 l meddelas och verkstäl- les av polismyndigheten. ! kommun som svarar/ör trq/ikövetvakning enligt lagen (I 964.321) om kommunal tra-

fikövetvakningfär sådant beslut med-

delas oclt verkställas av kommunal myndig/tet.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1975/76: 106

Nuvarande lydelse

Beslut om flyttning av fordon som avses i 2 5 2 eller 3 meddelas av po- lismyndigheten. om vägförvaltning eller kommunal myndighet begär det, och verkställes av den som på- kallat bcslutet. 1 den mån Konungen bestämmer får vägförvaltning eller kommunal myndighet själv besluta om sådan flyttning.

Föreslagen lydelse

Beslut om flyttning av fordon som avses i 2 5 2 eller 3 meddelas av po- lismyndigheten, om vägförvaltning eller kommunal myndighet begär det, och verkställes av den som på- kallat beslutet. 1 den mån regeringen bestämmer får vägförvaltning eller kommunal myndighet själv besluta om sådan flyttning.

[ flyttningsbeslut anges om fordonet är fordonsvrak.

4 Fordonsvrak som flyttas skall så snart det lämpligen kan ske skrotas eller und-anskaffas på annat sätt. Flyttas annat fordon, skall det ställas upp så nära den plats där det anna_/lades. att det lätt kan åter/in- ttas. Kattjot'donet ei lämpligen ställas upp på sådant sätt eller är det att anse som övergivet enligt 25' 3. skall det _lön'aras på särskild uppställningsplats förjordon som_ flyttas enligt denna lag.

När beslut om flyttning medde- lats, skall pt'tlistttvndiglteten underrät- * ta ägaren så snart det kan ske.

Har fordon ställts upp till förva- ring på särskild uppställningsplats och har ägaren ej kunnat anträffas, skall polis-tnyndiglteten utan dröjsmål kungöra flyttningen i tidning inom orten eller på annat lämpligt sätt samt vidtaga de fortsatta undersök- ningar och åtgärder som kan anses på- kallade föratt göra underrättelse möj-

lig.

Ägare av fordon som flyttats en- ligt denna lag är skyldig ersätta kost- naden för flyttningen och övriga åt- gärder som vidtagits med stöd av la- gen. Ersättningsskyldighet förelig-

8

5

Flyttas annat fordon. skall det./ör- varas på särskild uppstäl/ttingsplats_/ör fordon som./lyllos ett/igt denna lag el- ler ställas upp så nära den plats där det anträllades att det lätt kan åter/innas.

.”IJ:

När beslut om Hyllning medde- lats, Skall (len tttt'tttligltet som mer/- delat beslutet underrätta ägaren så snart det kan ske.

Har fordon ställts upp till förva- ring på särskild uppställningsplats och har ägaren ej kunnat anträffas, skall den myndig/tet sattt verkställt flyttningen kungöra den i tidning inom orten eller på annat lämpligt sätt samt vidtaga de fortsatta under- sökningar och åtgärder som kan anses påkallade för att göra underrättelse möjlig. 5

Ägare'av fordon som flyttats en- ligt denna lag är skyldig ersätta kost- naden för flyttningen och övriga åt- gärder som vidtagits med stöd av la- gen. Ersättningsskyldighet förelig-

• Sida 7
•  Original

Prop. l975/76:106

ger ej. när ägaren gör sannolikt, att fordo'net frånhänts honom genom brott, eller när järn eller hinder som avses i 2 _xf [ uppstått till följd av om- ständighet som inte bort förutses av den som ställt uppfördanet.

ger ej, när ägaren gör sannolikt, att fordonet frånhänts honom genom brott eller attförhållattdena vid tiden

för uppställningen var sådana att den icke innebar eller kunde förutses kam- ma att innebära färd eller hinder sattt avses i 2 _5 l .

Vid beräkning av kostnaderna skall avdragas fordonets värde, om

äganderätten övergått enligt 75.

Fordon som förvaras på särskild uppställningsplats behöver ej utlämnas, förrän kostnaderna betalats.

Kostnad. som ej uttages av ägaren, bäres av statsverket eller, om flytt- ningsbeslutet verkställts av kommunal myndighet. av kommunen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975/76: 106 8

3. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives, att 20 & kommunalskattelagen (19281370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen [vr/else

20 ä'

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skola från samt- liga ur förvärvskällan under beskattningsåret härflutna intäkter i penningar eller penningars värde (b r u t t o i. n ( ä kt) avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Att koncern- bidrag, som icke utgör sådan ornkostnad, ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren framgår av 435 3mom.

Avdrag må icke ske för: den skattskyldiges levnadskostna- der och därtill hänförliga utgifter, däruti inbegripet vad skattskyldig utgivit såsom gåva eller såsom pe- riodiskt understöd eller därmed jäm- förlig periodisk utbetalning till per- son i sitt hushåll;

värdet av arbete, som i den skatt- skyldiges förvärvsverksamhet ut- förts av den skattskyldige själv, and- re maken, hemmavarande barn un- der 16 år eller hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej 18 år och som ej anses tillhöra arbetspersonalen;

ränta å den skattskyldiges eget. i hans förvärvsverksamhet nedlagda kapital;

svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning å skuld; avgift enligt 8 kap. studiestödsla- gen (l973z349);

avgift enligt lagen (l972:435) om överlastavgift;

belopp för vilket arbetsgivare är

lSenaste lydelse l975zll74.

Avdrag må icke ske för: den skattskyldiges levnadskostna- der och därtill hänförliga utgifter. däruti inbegripet vad skattskyldig utgivit såsom gåva eller såsom pe- riodiskt understöd eller därmed jäm- förlig periodisk utbetalning till per- son i sitt hushåll;

värdet av arbete, som i den skatt- skyldiges förvärvsverksamhet ut- förts av den skattskyldige själv, and- re maken, hemmavarande barn un- der 16 år eller hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej 18 år och som ej anses tillhöra arbetspersonalen;

ränta å den skattskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet nedlagda kapital;

svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning å skuld;

avgift enligt 8 kap. studiestödsla- gen (1973z349);

avgift enligt lagen (l972:435) om överlastavgift;

belopp för vilket arbetsgivare är

• Sida 9
•  Original

Prop. 1975/76: 106 ' 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ansvarig enligt 755 uppbördslagen ansvarig enligt 75ä uppbördslagen (1953z272); — (19531272):

avgift enlig! lagen ( [ 976.000) uni lel- parkeringsanazi/i;

förlust. som är att hänföra till ka- förlust, som är att hänföra till ka- pitalförlust. pitalförlust. (Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

• Sida 10
•  Original

Prop. l975/76:106 10

Utdrag KOMMUNlKATlONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-01-22

Närvarande: statsrådet Sträng, ordförande,och statsråden Andersson, J ohans- son, llolmqvist, Aspling, Geijer. Bengtsson, Norling, Lidbom, Feldt, Si- gurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson.

Föredragande: statsrådet Norling.

Proposition med förslag till lag om felparkeringsavgift m. m.

2.2. Åtgärder vid parkeringsförseelser 2.2.1 Stralf'rättsligt beivrande

Överträdelse av de redovisade bestämmelserna i VTK eller av lokal tra- fikföreskrift om stannande eller parkering av fordon kan medföra ansvar för vårdslöshet i trafik eller hinder i trafik enligt lagen (l951:649) om straff för vissa trafikbrott (ändrad senast 19751611 — TBL). Är gärningen inte straff- bar enligt TBL, döms till böter, högst 500 kr., enligt 1645)" första stycket

• Sida 13
•  Original

Prop. l975/76: 106 13

5,9 eller 10 VTK eller 71 ä 5 TTK. Har motorfordon stannats eller parkerats i strid mot 69,5 första stycket, 71 &, 72 9" 1—5 eller 7—9, 73 ;" eller 745 första stycket VTK eller förbud som gäller på grund av lokal trafikföreskrift enligt VTK och är det inte utrett vem som förde fordonet, döms i stället ägaren till straff (subsidiärt ägaransvar). Gör omständigheterna det sannolikt att fordonet har frånhänts ägaren genom brott, straffas han dock inte (164ä andra stycket VTK). Bestämmelsen om subsidiärt ägaransvar har gällt sedan utgången av år 1969. Regeln är så avfattad att utredning måste ske inte endast om ägaren bestrider ansvar utan även om han endast underlåter att betala parkeringsboten.

Straff för brott mot reglerna om stannande och parkering kan givetvis utdömas av domstol efter åtal. Vidare kan åklagare genom strafföreläggandc i stället för att väcka åtal förelägga den misstänkte det straffhan anser brottet förskylla. Slutligen finns möjlighet att förelägga den misstänkte par- keringsbot eller ordningsbot. _

Pa r k e ri n g 5 b 0 t 5 fö r fa ra n d et regleras i lagen(l960:683)om par- keringsbot (omtryckt 19682194) och parkeringsbotskungörelsen (1968z200, ändrad senast l973z977). Förfarandet kan bara tillämpas beträffande mo- torfordon och endast vid förseelser mot 695 första stycket; 71 g",- 72% l. 2, 4, 5 och 7. 73% samt 74ä första stycket 2. 4. 5 och 6 VTK samt mot lokala trafikföreskrifter som avses i 147 & andra stycket 7 VTK (förbud mot stannande eller parkering). Förfarandet kan numera användas i samtliga po- lisdistrikt. Det innebär att, när en sådan förseelse har begåtts, polisman eller kommunal trafikövervakare som avses i lagen (19641321) om kommunal trafikövervakning (ändrad senast 1967161) kan lämna till föraren eller lästa på fordonet en anmaning att betala parkeringsbot inom viss tid. Botens belopp fastställs av riksåklagaren inom vissa i lagen angivna gränser. lägst 10 och högst 100 kr. Enligt riksåklagarens beslut (l968:397)om parkeringsbot utgår parkeringsbot i Stockholms polisdistrikt med 50 kr. och i övriga po- lisdistrikt med 35 kr. Boten betalas till rikspolisstyrelsen och tillfaller sta- ten. Underden tid som har angetts i anmaningen får åtal inte ske. Betalas boten inom tiden eller senare men innan stämning, stämningsansökan, strafföreläg- gande eller föreläggande av ordningsbot har utfärdats vidtas inga ytterligare åt- gärder. Om strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot har hunnit ut- färdas kan den som utfärdat föreläggandet förklara att betalningen skall gälla och återkalla föreläggandet. Har parkeringsbot betalats med giltig verkan före- tas ingen utredning om vem som begått förseelsen utan den skyldige behåller sin anonymitet. Vid dubbelbetalning och i vissa andra fall skall parkeringsbot återbetalas. Reglerna härom finns i parkeringsbotskungörelsen.

Även o rd nin g 5 b 0 t 5 s y ste m et är numera tillämpligt i hela lan- det. Det regleras i 48 kap. rättegångsbalken och ordningsbotskungörelsen (19681199. ändrad senast 1974:1078). Riksåklagaren bestämmer i samråd med rikspolisstyrelsen med viss i rättegångsbalken angiven begränsning vil-

2* Riksdagen 1976. I Saml. Nr 106

• Sida 14
•  Original

Prop. l975/76: 106 14

ka förseelser som får beivras genom föreläggande av ordningsbot. Rikså- klagarens nu gällande beslut( 1973:154,ändrat senastden 1 l'april 1975)om ord- ningsbot för vissa brott upptar samtliga förseelser mot bestämmelser om stan- nande och parkering som redovisats tidigare utom förseelse mot 70 &, 74 & första stycket 3 VTK, som inte träderi kraft före den 1 maj 1976, och mot före- skrift enligt 57 å andra stycket 2 TTK. Det bördock anmärkas, att ordningsbot i praktiken knappast torde användas, då parkeringsbotsförfarandet är tilläm p- ligt. Riksåklagaren bestämmer också botens belopp. Enligt riksåklagarens be- slut är ordningsboten för alla de överträdelser som kan beivras med parkerings- bot densamma som parkeringsbotcn. Medan parkeringsbotssystemet bara är tillämpligt i fråga om motorfordon, kan ordningsbotssystemet tillämpas även när det gäller olaga stannande eller parkering av andra fordon. t. ex. släpfor- don och cyklar. Föreläggande av ordningsbot får utfärdas av polisman med vis- sa kvalifikationer i fråga om tjänsteställning eller utbildning. För att föreläg- gande skall få utfärdas gäller bl. a. att den misstänkte inte förnekar gärningen. Föreläggandet utfärdas till godkännande omedelbart eller inom viss tid. Har visstidangettsfårfrågaomansvarförbrottet inteprövaspånyttförräntiden har gått ut. Om godkännande skersedan stämning eller stämningsansökan har ut- färdats, ärdet ogiltigt. Detsamma gällerom godkännande efter det att åklagare har utfärdat strafföreläggande, om inte åklagaren förklarar godkännandet gil- tigt och åtcrkallar strafföreläggandet. Godkänt föreläggande gäller som laga- kraftvunnen dom men kan undanröjas enligt bestämmelserna i 59 kap. 5—9 ää- rättegångsbalken. '

S t r a ffö rel äg ga n d e regleras i 48 kap. rättegångsbalken och straff- föreläggandekungörelsen (1970:60. ändrad senast 1975z288). Strafföreläg- gande innebär att-åklagaren förelägger den misstänkte till godkännande ett bötesstraff, fastställt efter vad åklagaren anser brottet förskylla. Eftersom strafföreläggandc är ett alternativ till åtal förutsätts att åklagaren har samma beslutsunderlag som vid beslut om åtal. Detta innebär att reglerna om för- undersökning i 23 kap. rättegångsbalken och lörundersökningskungörelsen (1947:948.omtryckt 1969:589,ändrad senast 19752969lskall tillämpas. Formell förundersökning behöver inte ske i fråga om bötesbrott om tillräckliga skäl för åtal ändå föreligger. Sedan strafföreläggande förett brott har utfärdats får frågan om ansvar för brottet inte prövas på nytt förrän tiden för godkännande utgått. Godkänt strafföreläggande gäller som lagakraftvunnen dom men kan undan- röjas enligt reglerna i 59 kap. 5—8 ä;" rättegångsbalken. Om strafföreläggandet inte godkänns, får åklagaren väcka åtal i vanlig ordning.

Vid d 0 m 5 t 01 handläggs mål om parkeringsförseelser på samma sätt som andra brottmål. Eftersom endast böter ingår i straffskalan är tingsrätt domför med en Iagfarcn domare. Om målet handläggs av tingsnotarie skall dock nämnd delta i avgörandet. Liksom andra brottmål förutsätter mål om parkeringslörseelser i tingsrätt huvudförhandling inför rätten.

Om parkeringsbot har tillämpats kan anmälan till körkortsregistret inte ske. När parkeringsbotssystemet infördes undantogs emellertid från anmälan till

• Sida 15
•  Original

Prop. l975/76:106 1>

registret inte bara förseelser som har beivrats genom parkeringsbot utan samtli- ga motsvarande förseelser oavsett hur de beivrats i det enskilda fallet. Enligt 119 & körkortskungörelsen (l972z592, omtryckt 1975158, ändrad senast 1975: 1038 — KKK) skall således anmälan inte ske när det gäller överträdelse av 69 % första stycket, 71 &, 72 ä 1, 2, 4, 5, 7, 8 ellcr9 eller 73 äellcr 74 _q" VTK och inte heller närdet gälleröverträdelse av lokal trafikföreskrift om stannandeeller parkering.

2.2.2. Flyttning (lv/ordan

Enligt Zå lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall (ändrad senast 1969z728), får fordon flyttas om det

1. är uppställt så att fara för trafikolycka uppstår eller betydande hinder uppkommer i trafiken,

2. är uppställt i strid mot föreskrift om uppställning av fordon så att renhållning, snöröjning eller annat arbete på väg avsevärt försvåras. eller

3. med hänsyn till sitt skick, den tid under vilken det stått uppställt på samma plats eller annan omständighet måste anses övergivet.

Beslut om flyttning meddelas av polismyndigheten. Beslut om flyttning enligt 2 s 2 och 3 kan få fattas av vägförvaltning eller kommunal myndighet i den mån regeringen bestämt det. Ett tiotal kommuner har fått sådan rätt. Flyttningsbeslut verkställs av den som har fattat beslutet. Om flyttning skall ske enligt 2 & 2 eller 3 och beslutet har meddelats av polismyndighet verkställs flyttningen dock av den som påkallat beslutet.

När ett fordon flyttas skall det i första hand ställas upp så nära den plats där det anträffades att det lätt kan återfinnas. Om någon sådan plats inte finns tillgänglig eller om fordonet är att anse som övergivet skall det flyttas till särskild uppställningsplats. Ägaren till fordonet skall underrättas om be- slut om flyttning så snart det kan ske. Om fordonet flyttats till särskild uppställningsplats skall flyttningen kungöras på visst sätt. Fordonsägaren är skyldig att betala flyttningskostnaden, om han inte gör sannolikt att for- donet frånhänts honom genom brott eller fara eller hinder som avses i 2 & ] uppstått till följd av omständighet som inte bort förutses av den som ställde upp fordonet.

2.3. Ägaransvar i trafiklagstiftningen

Av den tidigare redogörelsen framgår att ägare av fordon har ett visst ansvar för parkeringsförseelser som begås med hans fordon. Därutöver har fordons- ägare ett långt gående ansvar föratt fordonet inte brukas i strid mot gällande be- stämmelser. Brukas fordonet trots att det är bristfälligt utrustat eller av vissa andra anledningar inte får användas straffas ägaren enligt 105 och 106 ät" for- donskungörelsen (19722595, ändrad senast 19751881 — FK) om han inte visar att han hargjort vad han kunnat föratt hindra att fordonet brukades. Liknande ansvarsbestämmelser finns, när det gäller terrängfordon, i 70 och 71 åå TTK

• Sida 16
•  Original

Prop. l975/76:106 16

och, i fråga om förseelser mot bilavgaskungörelsen (l972z596, ändrad senast 1975259 — BAK), i 10 & BAK. Vidare straffas enligt 163 & VTK ägare av fordon som har brukats i strid mot gällande last- och viktbestämmelserom han ej visar att förseelsen har berott påomständighet som han inte harkunnat rådaöver. Be- träffande dessa bestämmelser gäller parallellt även ett visst ansvar för föraren. Liknande bestämmelser om ägaransvar förekommer även'i bilregisterkungö- relsen(1972:599,omtryckt l973:765,ändrad senast l975z431— BRK).

Om fordonet ägs av staten, kommun ellerjuridisk person gäller särskilda bestämmelser i de nämnda författningarna om vem som skall bära ägar- ansvaret (1665 VTK. 76.5 TTK, 112; FK, 925 BRK). I fråga om bilar som innehas på grund av avbetalningsköp gäller enligt 165 # VTK. 6 % TTK, 6 s" FK, 143S BAK och 7 & BRK att bestämmelserna om ägare i stället skall gälla innehavaren. 1 138 & KKK och 75 & TTK finns bestämmelser om straff för vårdnadshavare eller arbetsgivare för det fall att moped eller terrängskoter förs av barn som inte har fyllt femton år.

Av intresse i förevarande sammanhang är också lagen (1972:435) om över- lastavgift (ändrad senast l974z292). Enligt denna påförs ägaren av ett fordon som framförs i strid mot bestämmelserna om vägars och fordons belastning överlastavgift. vars storlek är beroende av överlastens omfattning. Denna lagSIiftning infördes sedan det hade visat sig inte vara möjligt att enbart inom ramen för ett straffrättsligt sanktionssystem komma till rätta med de allt vanligare, från en rad synpunkter allvarliga förseelserna mot belastnings- bestämmelserna. Det kan nu — på grundval av bl. a. uppgifter från polishåll — konstateras att det nya påföljdssystemet i allt väsentligt synes ha motsvarat förväntningarna.

2.4. Kommunal trafikövervakning

Kontrollen av att bestämmelserna i VTK och lokala trafikföreskrifter rö- rande stannande och parkering av fordon efterlevs skeri första hand genom po- lisens försorg.

Länsstyrelse kan enligt lagen om kommunal traftkövervakning förordna att kommun inom visst område skall ombesörja övervakning av hur fö- reskrifter rörande stannande och parkering av fordon efterlevs. Förutsättning för sådant beslut är dock att kommunen tar ut avgift för begagnande av allmän parkeringsplats. Övervakningen gäller all fordonsuppställning och alltså inte bara den avgiftsbelagda parkeringen. Den fullgörs av särskilt ut- bildad personal. traflkövervakare. Förordnande för tralikövervakare med- delas av polischefen. Personalen står också i sin tjänstgöring under polis- chefens ledning. Kommunen har däremot den administrativa ledningen av personalen och brukar också tillhandahålla tjänstelokaler för trafiköverva- karna. Länsstyrelsen skall då den förordnar om kommunal trafikövervakning bestämma det område inom vilket kommunen skall ombesörja trafiköver- vakningen och det minsta antal övervakare som behövs. Kommunal tra- fikövervakning finns nu anordnad i ett stort antal kommuner.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1975/76:106 17

4. Några utländska lösningar

1 D a n mar k gällersedan år 1972 nya regler om "afgift for standsnings- og parkeringsovertra: delser". Sådan avgift används vid överträdelse av lokala restriktioner rörande stannande och parkering och vid vissa andra förseelser mot parkeringsreglerna. Betalningsanmaning lämnas till föraren eller fästs på fordonet. Föraren äri första hand betalningsskyldig men om avgiften inte beta- ' las inom föreskriven tid. tio dagar, är ägaren skyldig att betala den efter anma- ning i brev. Om betalning ändå inte inkommertillställs den betalningsskyldige ett kravbrev. Någon delgivning sker inte. En vecka efter avsändandet av krav- brevet anmodas utmätningsmannen att mäta ut avgiften hos fordonsägaren, om betalning inte skett. ' Politimesteren prövar besvär över ålagd avgift och kan också medge an- stånd mcd betalning. Eftergift sker när ägarförhållandena inte tillräckligt klart kan utredas, när rimligt bevistvivel uppstått och när förseelsen begåtts av allvarligt rörelsehindrad person eller, i vissa fall, avläkare. Polisen har rätt att flytta fordon som befinner sig på område där faerd- selsloven gäller bl. a. om fordonet är uppställt i strid mot bestämmelse om stannande eller parkering. Erfarenheterna av de nya bestämmelserna anses goda. 1 F i nl a n d gäller sedan år 1970 ett förenklat förfarande för bcivrande av överträdelser av förbud och begränsningar beträffande stannande. uppställ- ningoch parkering,s. k. parkeringsfel. Anmaningatt betala parkeringsbot läm- nas till föraren eller fästs påfördonet. Kan inte detta ske, tillställs fordonets äga- re en_betalningsanmaning. Ansvarig för betalningen är, förutom föraren, äga- ren till fordonet ellerden som enligt anmälan till motorfordonsregistrct varak- tigt övertagit besittningen av fordonet. Denne kan göra sig fri från ansvar bara om han gör sannolikt att fordonet, när förseelsen begicks, olovligen brukades av föraren, eller påvisaratt han till följd av att han tillhör diplomatkåreneller av annan liknande anledning inte är skyldig att svara för boten. Erläggs inte boten inom en vecka höjs beloppet med hälften. Polischefen, som är parkeringsövervakare. skall då i denna egenskap meddela fordonets ägare ett föreläggande att inom ytterligare en vecka från delgivning betala den förhöjda boten. Om betalning inte sker i enlighet med föreläggandet. kan utsökning ske omedelbart. Parkeringsövervakare kan förlänga betal- ningstiden om tvingande skäl föreligger. Parkeringsövervakaren skall pröva protest mot betalningsanmaning. fö- reläggande att betala parkeringsbot eller förhöjning av parkeringsbotcn. Pro- test skall inges inom betalningstiden. Om protest inges senare kan den ändå prövas om särskilda skäl till förseningen förelegat. Den som är missnöjd med parkeringsövervakarens beslut kan besvära sig hos länsstyrelsen. Mot länsstyrelsens beslut får talan ej föras. Även om besvär anförs över par- keringsövervakarens beslut måste betalning ske om inte boten skall förhöjas

• Sida 19
•  Original

Prop. 1975/76: 106 19

eller tas ut genom utmätning. Besvären avvisas om klaganden inte visar att han fullgjort betalningsskyldigheten.

Om kommunal trafikövervakning är anordnad utses en kommunal tjäns- teman till parkeringsövervakare. Denne står emellertid under ledning och tillsyn av polischefen.

Enligt finsk lag kan felparkerat fordon flyttas genom parkeringsövervaka- rens försorg. Avgifterna förbilflyttning tas ut på samma sätt som parkeringsbo- ten.

Erfarenheterna visar att 60—70 % av parkeringsböterna betalas omedelbart och att ytterligare omkring 30 % betalas efter föreläggande. Erfarenheterna av det nya systemet anses goda och vägande anmärkningar har inte framförts sedan systemet tagits i bruk.

1 N o rge finns två delvis gemensamma system för beivrande av par- keringsförseelser. Det ena avser överträdelse av avgiftsbelagd parkering. Sanktionen är en tilläggsavgift om 30 kr. Det andra systemet avser övriga parkeringslörseelser. Dessa medför en gebyr om 50 kr. Betalningsanmaning lämnas till föraren eller fästs på fordonet. Om betalning inte sker inom föreskriven tid höjs beloppet. i fråga om tilläggsavgift till 50 kr. och be- träffande gebyr med 50 %. Ägaren underrättas om förhöjning med rekom- menderat brev. Om betalning ändå inte sker kan fordonet tas som säkerhet och eventuellt säljas till täckande av tilläggsavgiften eller gebyren. Rätt finns också att utmäta beloppet hos den som begått förseelsen eller den registrerade ägaren till fordonet. Möjlighet finns att påkalla rättslig prövning av såväl tilläggsavgift som gebyr. Betalningsskyldigheten påverkas dock inte avklagan. Avgiftsparkering administreras och kontrolleras av kommun men polisen skall godkänna var avgiftsparkering får användas. Gebyr föreläggs av polisen. Kommun kan få rätt att använda gebyr. Polisen har i så fall överinseendet.

Polisen kan kräva att fordon flyttas eller, om nödvändigt. flytta eller ta i förvar fordon bl.a. om det är uppställt i strid mot bestämmelse i veg- traflkloven eller som meddelats med stöd av denna. [ fråga om förfarande och ansvar för kostnader liknar reglerna de svenska.

5. Promemorian

5.1. Inledning

1 promemorian erinras om att frågan om ägaransvar för parkeringsför- seelser behandlades av parkeringskommittén i dess betänkande(SOU 1968: 18)

• Sida 20
•  Original

Prop. 1975/76: 106 ' 20

Parkering. Betänkandet lades till grund förden proposition(1969:140)som led- de till de från och med år 1970 gällande reglerna om subsidiärt ägaransvar. Det anförs vidare att ett av skälen till att. i propositionen inte förordades det av kom- mittén föreslagna strikta ägaransvaret för parkeringsförseelser var att det tidi- gare bilregistret var i hög grad missvisande. I propositionen förutskickades dock att frågan kunde komma i ett annat läge sedan ett nytt förbättrat bilregister hade införts och tillämpats någon tid. Dessa förutsättningar för omprövning anses nu föreligga.

5.2. Aykriminalisering och strikt: ägaransvar

[promemorian uttalas att de förväntningarsom ställdes pådet år 1970 införda systemet inte har infriats. Det främsta skälet anses vara att respekten för sy- stemet inte har ökat i och med införandet av subsidiärt ägaransvar. Underlåten- het att betala eller höra av sig till polisen har på grund av bristande utrednings- resurser först efter lång tid medfört reaktion från myndigheternas sida. De fe- lande har också varit medvetna om dessa brister, vilka har medfört att ett förne- kande av gärningen i många fall pågrund av bevissvårigheter och polisens ar- betsbelastning lett till att ärendet avskrivits. .

l promemorian framhålls att parkeringsförseelserna knappast uppfattas som brott i egentlig mening. De har i princip inte heller någon betydelse för körkortsinnehavet. Sanktionen för överträdelse av parkeringsbestämmel- ser bör därför få formen av en avgift som inte har straffrättslig karaktär.

Det mest effektiva sättet att uppnå en bättre efterlevnad av parkerings- bestämmelserna torde enligt promemorian vara införandet av ett strikt ägar- ansvar. Regelmässigt är det också ägaren eller en denne närstående person som för bilen. Ägaren har då möjlighet att utkräva erlagdfelparkeringsavgift av den som fått disponera fordonet. Om sanktionen får formen av en avgift kan inte heller resas principiella invändningar mot en regressrätt. Leasing- företagen torde också ha möjlighet att i avtal säkerställa sig för de ekonomiska följderna av kundernas agerande.

Mot denna bakgrund föreslås i promemorian att sanktionen för parke- ringsöverträdelser får formen av en avgift. förslagsvis kallad felparkerings- avgift, och att fordonets registrerade ägare görs strikt ansvarig för avgiften.

5.3. Omedelbar betalningsskyldighet och avgiftsförhöjning

1 promemorian anförs att en oxfillkorlig betalningsskyldighet oberoende av invändning är en förutsättning för ett effektivt sanktionssystem. I annat fall kommer förfarandet att fördröjas genom obefogade bcstridanden i förhalningssyftc. En sådan betalningsskyldighet kan inte heller anses orim- lig med tanke på att avgiften uppgår till ett förhållandevis ringa belopp. Om parkeringsanmärkningcn vid senare prövning visar sig ha varit felaktig, kan återbetalning ske.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1975/76: 106 21

Det framhålls i promemorian att man i vissa länder tillämpar ett system innebärande att avgiften i något skede av förfarandet höjs. En sådan för- höjning kan motiveras dels som ett påtryckningsmedel mot den betalnings- skyldige föratt få denne att betala inom förelagd tid, dels som en ersättning till myndigheterna för de extrautgifter som uppkommer genom påminnelse-, delgivnings- och indrivningsåtgärder. En förhöjning anses kunna utgå med enhetligt belopp utan hänsyn till orsaken till fördröjningen. Möjlighet bör dock enligt promemorian finnas för beslut att förhöjning i vissa fall ej skall utgå.

l promemorian föreslås på grundval av nu redovisade överväganden att betalningsskyldighet skall inträda för felparkeringsavgift oberoende av om betalningsskyldighet bestritls. Vidare bör enligt promemorian övervägas om felparkeringsavgiften i något skede av förfarandet bör höjas om betalning ej sker inom förelagd tid.

5.4 Rättelse och bestridande m. m.

I promemorian anges att det är nödvändigt att utforma enkla och prak- tiska tillvägagångssätt för att framföra invändningar mot ålagd felparke- ringsavgift.

Den enklaste formen — i promemorian kallad rättelse — innebär att föraren omedelbart uppsöker prövande myndighet och anger varför han inte kan godta anmärkningen. Ofta kan invändningen omedelbart prövas. Detta för- farande bör endast användas i enklare fall som kan avgöras snabbt. Ett beslut om rättelse bör enligt promemorian få formen att parkeringsanmärk- ningen återkallas och besked därom lämnas till den myndighet som skall uppbära betalning.

Om begäran om rättelse inte bifalls eller om sådan begäran inte framställs, måste möjlighet till rättslig prövning finnas. Den kan då utformas på så sätt att den som ålagts betalningsskyldighet genom en hänvändelse — i pro- memorian kallad bestridande — till myndighet kan få betalningsskyldigheten prövad. Prövning av bestridande föreslås ankomma på polismyndighet, var- vid behörighet att fatta beslut bör tillkomma den som innehar eller uppehåller tjänst som polisöverintendent, polisintendent, polissekreterare eller polis- eller kriminalkommissarie (jämför förordningen (l975z986) om handläggning av vissa polischefsuppgifter). Prövningen bör, anförs det, ske med tillämpning av vanliga bevisvärderingsregleroch utmynna i ett beslut, som kan överklagas till tingsrätt och vidare till hovrätt. Någon fullföljd från hovrätt bör enligt prome- morian ej tillåtas.

Såväl för begäran om rättelse som för bestridande bör enligt promemorian gälla att framställning i princip ej kan göras sedan det harblivit möjligt att över- lämna ärendet för indrivning.

l promemorian anförs att behov kan finnas av en möjlighet att även efter utgången av betalningsfristen få betalningsskyldigheten prövad. Om

3* Riksdagen 1976. [ saml. Nr ] ()()

• Sida 22
•  Original

Prop. 1975/76: 106 22

begäran om rättelse eller bestridande inte tidigare förekommit beträffande avgiften bör ansökan om återupptagande kunna göras. En förutsättning för bifall till ansökan äremellertid,enligt promemorian, att förseningen ej harorsa- kats av den klagande. Ansökan om återupptagande bör göras så fort det blivit möjligt och senast inom sex månader från det att kronofogdemyndighet riktat krav mot den betalningsskyldige. Prövningen bör gestalta sig på samma sätt som om den skett efter bestridande.

l promemorian föreslås således att parkeringsanmärkning skall kunna be- mötas dels — inom betalningsfristen — genom begäran om rättelse eller genom bestridande, dels — sedan betalningsskyldighet inträtt — genom ansökan om återupptagande.

5.5. Det administrativa systemet

Det inledande skedet av förfarandet bör enligt promemorian kunna ge- stalta sig ungefär som i det nuvarande parkeringsbotssystemet. Parkerings- anmärkningen bör emellertid kompletteras med uppgifter om vilken myn- dighet som upptar fråga om rättelse och bestridande. Anledning att ändra nuvarande betalningsfrist — åtta dagar — anses inte föreligga.

Om betalning inte inflyter inom den i parkeringsanmärkningen föreskriv- na tiden bör enligt promemorian ägaransvaret aktualiseras genom att den i bilregistret antecknade ägaren tillställs en kopia av anmärkningen med erinran om ägaransvaret och uppmaning att betala avgiften inom en viss kortare tid. Om betalning ändå inte sker förordas det i promemorian att ägaren i rekommenderat brev med mottagningsbevis åläggs att inom tio dagar från mottagandet erlägga betalning vid äventyr att ärendet överlämnas för indrivning. Skulle brevet inte bli avhämtat. föreslås att åläggandet sänds ut på nytt i vanligt brev och anses mottaget dagen efter avsändandet. Om detta brev återkommer med anteckning av posttjänsteman om obeställbar- het, anses vanliga delgivnings- och efterspaningsåtgärder få vidtagas.

Prövning av rättelse bör enligt promemorian ankomma på lokal polisenhet, vaktkontor eller motsvarande. medan prövning av bestridande — som jag nyss har angett — bör tillkomma polisbefäl med juridisk utbildning.

lnbetalning av avgift föreslås ske till rikspolisstyrelsen på samma sätt som nu sker med parkeringsbot. Om betalning ej sker, avses rikspolissty- relsen skola överlämna indrivningen till kronofogdemyndighet som skall handlägga indrivningen i huvudsak på samma sätt som nu gäller beträffande böter. Förvandling av felparkeringsavgift enligt lagen (l964zl68) om verk- ställighet av bötesstraff (ändrad senast l974:386) anses av naturliga skäl inte kunna komma i fråga.

5.6. Kommunal trafikövervakning

l promemorian har, under hänvisning till att systemets effektivitet inte påverkas av om trafikövervakningen är kommunal eller statlig. inte tagits

• Sida 23
•  Original

Prop. l975/76: 106 23

ställning till frågan om staten eller kommunen bör ha överinseendet över parkeringsövervakningen och inte heller till frågan om avgifterna helt eller till någon del bör tillfalla vederbörande kommun.

5.7. Panträtt och flyttning av fordon

l promemorian anförs beträffande Stockholms gatunämnds hemställan om införande av legal panträtt i felparkerat fordon till säkerhet för fel- parkeringsavgift att det kan ifrågasättas om kostnaderna föratt på ett effektivt sätt få tag på de fordon som skall bli föremål för panträtt står i rimlig pro- portion till resultatet. Vidare påpekas att sådan panträtt. ett slags själv- panträtt, är tämligen okänd för det svenska rättssystemet. Den huvudsakliga effekten av en panträtt som den föreslagna får enligt promemorian anses ligga i det hot som panträtten innebär. En effekt liknande denna torde emellertid, framhålls det, kunna uppnås geriom tillämpning av lagen om flyttning av fordon i vissa fall. I promemorian ifrågasätts om inte flyttning redan nu borde kunna ske i betydligt fler fall på den grund att fordonet är uppställt så att fara för trafikolycka uppstår eller betydande hinder upp— kommer i trafiken. Nackdelarna med de nuvarande bestämmelserna anses emellertid bli alltmer märkbara efterhand som trafiken växer. Enligt pro— memorian torde det med hänsyn till utvecklingen framstå som mera naturligt att utgå från att ett feluppställt fordon utgör en fara för trafiksäkerheten eller ett hinder i trafiken.

l promemorian föreslås därför att flyttning av fordon får ske om fordonet 'är uppställt i strid mot VTK eller lokal trafikföreskrift och förhållandena ej är sådana att uppställningen inte innebär fara för trafikolycka eller hinder för trafiken. Panträtt till säkerhet för felparkeringsavgift anses däremot "ej lämplig.

5.8. Avgiftsdifferentiering

l promemorian anförs att större differentiering av felparkeringssanktionen bör kunna ske även inom ett och samma polisdistrikt. Felparkeringsavgiften kan t. ex. vara högre i de centrala delarna av en stad där trängseln är stor och en felaktig uppställning orsakar allvarliga olägenheter och lägre i ytter- områden och på landsbygden. En differentiering anses också vara motiverad av att ett högre belopp krävs för att den återhållande effekten skall vara tillräcklig när parkeringsutrymmena är begränsade och avgiften för upp- ställning i parkeringshus o.d. relativt sett är högre.

5.9. Vissa andra frågor

5.9.l R((gisrrcringsfräjmr

Om den i bilregistret antecknade ägaren inte är faktisk ägare och detta beror på felaktig registerföring. skall enligt promemorian ansvaret för fel-

• Sida 24
•  Original

Prop. l975/76: 106 24

parkeringsavgift inte vila på den i registret upptagne. När felaktighet har konstaterats bör,anses det,ansvaret undanröjas efter rättelse av registeruppgif- ten. [ samband med ägarskifte kan problem uppstå om både köpare och säljare underlåter att göra anmälan. Ett ansvar för den registrerade ägaren ökar emel- lertid dennesintresseav attanmälaöverlåtelsen,och detstrikta ansvaret försäl- jaren kan enligt promemorian inte anses otillbörligt i en sådan situation.

När det gäller utlandsregistrerade bilar anses problemet vara ganska litet i förhållande till svårigheterna att bemästra den inhemska situationen. Det torde därför inte medföra alltför stora olägenheter att nu inte ta upp frågan om parkeringsförseelser begångna av utländska turister.

5.9.2. Lagkankurrcns

Enligt 167 & VTK skall inte dömas till straff för förseelse mot kungörelsen om gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken eller TBL. Motsva- rande bör enligt promemorian gälla även om sanktionen för felparkering förändras till en avgift. Om ansvar för vårdslöshet i trafik eller hinder i trafik enligt 1 eller 2å TBL ifrågasätts, antas parkeringsanmärkning som regel ej ha utfärdats. Har det emellertid skett bör förfarandet avbrytas, när frågan om straffansvar tas upp. Om den felparkerande falls till ansvar anses parkeringsanmärkning och betalningsåläggande böra förfalla. Om avgiften undantagsvis har erlagts bör den återbetalas. Om ansvarstalan ogillas bör, enligt promemorian, domstolen ålägga felparkeringsavgift.

5.9.3 Delgivningsf'rzigor m. m.

[ promemorian framhålls att delgivning normalt sker enligt bestämmel- serna i delgivningslagen (l970:428, ändrad senast l972:725). Ordinär del- givning enligt delgivningslagen sker genom att den delgivne till myndig- heten återställer ett delgivningserkännande. Särskild postdelgivning och stämningsmannadelgivning sker genom personligt överlämnande av hand- lingen till den som söks för delgivning genom tjänsteman. I vissa fall kan delgivning ske även med andra än den som söks för delgivning (s. k. sur- rogatdclgivning).

Sanktionssystemet bör enligt promemorian utformas på ett sådant sätt att man med tillräcklig grad av säkerhet kan räkna med att åläggande av felparkeringsavgift kommer fordonsägaren tillhanda. Lättnader i delgiv- ningstvånget anses av flera skäl böra ske. Dels kan det endast sällan inträffa att den till vilken ett åläggande riktas är omedveten om det pågående för- farandet. dels rör det sig om — i de enskilda fallen — bagatellartade över- trädelser och små belopp. Några biföljder av åläggandet förekommer inte. Slutligen får den som ålagts att betala felparkeringsavgift senast i samband med exekutionen vetskap om den ålagda avgiften och kan då ansöka om

• Sida 25
•  Original

Prop. 1975/76: 106 25

återupptagande.

Mot denna bakgrund föreslås i promemorian det system som jag tidigare har redovisat och som innebär att betalningsåläggande tillställs bilens ägare i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Om brevet inte avhämtas bör det följas av ett vanligt lösbrev som anses mottaget dagen efter av- sändandet. Om detta återkommer med anteckning av posttjänsteman om obeställbarhet får vanliga delgivnings- och efterspaningsåtgärder vidtas. Des- sa fall antas emellertid i promemorian bli ovanliga med hänsyn till till- förlitligheten i bilregistrets adressuppgifter. Betalningsanmaning anses inte behöva tillställas ägare eller förare på annat sätt än genom vanligt lösbrev. l promemorian uttalas att det är naturligt att ägaren då han får en be- talningsanmaning invänder att betalningsskyldigheten åvilar annan person som förare. En lösning kan vara att den uppgivne föraren då får en be- talningsanmaning med viss betalningsfrist. Om betalning inte inflyter, åläggs ägaren betalningsskyldighet. Det framhålls dock i promemorian att detta innebär en fördröjning av förfarandet och att föraren redan genom par- keringsanmärkningen fått en betalningsanmaning som inte lett till betalning.

5.9.4. Exekutionen

] promemorian erinras om att böter som åläggs genom domstols dom, strafföreläggandc eller föreläggande av ordningsbot utkrävs via rättsväsen- dets informationssystem. Bötesbeloppen registreras maskinellt hos rikspo- lisstyrelsen. som upprättar saköreslängd. Denna sänds via länsstyrelse till kronofogdemyndighet för indrivning. lndrivning av felparkeringsavgift fö- reslås följa samma administrativa rutin.

Genom att kronofogdemyndigheterna sammanför fiera samtidigt före- liggande ärenden mot samma person anses effekten av myndighetens arbete bli bättre. Belastningen på de exekutiva myndigheterna bör därför inte bli så stor som antalet ärenden skulle kunna tyda på.

I promemorian påpekas. att förvandling av felparkeringsavgift till fängelse på det sätt som nu kan ske med böter enligt lagen om verkställighet av bötesstraff naturligtvis inte kan ske. Däremot anses de i utsökningslagcn medgivna indrivningsformerna böra kunna tillämpas. Enligt bestämmel- serna i införsellagen (19682621. ändrad senast l975:1265) kan införsel ske för bl.a. böter, skatter och vissa allmänna avgifter. Det förefaller enligt promemorian rimligt att införsel får ske även för felparkeringsavgift.

6. Remissyttrandena

Förslagen. om a v k ri m i nal is e r i n g av parkeringsförseelserna och om st ri k t a' ga r a n s v a r för felparkeringsavgift har tillstyrkts eller läm- nats utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser. däribland statens tra/iksv'ikcrlwtsverk, Näringslivets tra/ikdp/egatian och Svenska transportarbeta-

• Sida 26
•  Original

Prop. 1975/76: 106 26 -

relä/bundet. Riksåklagaren har anfört att det synes nödvändigt att införa ett helt strikt ägaransvar. Göta./tovrätt har funnit det föreslagna systemet vara en framkomlig väg för att komma till rätta med parkeringsöverträdelserna. Såvitt angår frågan om strikt ansvar har dock Motorbranschens riks/örbund och llfotoramar/lisationer/tas samarbetsde/egation avstyrkt förslaget och för sin del förordat en omarbetning av nu gällande regler om subsidiärt ägaransvar. Riksförbundet har pekat på att reglerna kan medföra att ägaren av praktiska - skäl betalar avgiften även om han objektivt sett inte är skyldig att göra det. Samarbetsdelegationen har ansett det ej acceptabelt att flytta över skyl- digheten att uppspåra föraren från polisen till ägaren.

_Promemorians förslag om betaln i ngss ky ] dighet oberoen- d e av bestrida n de har godtagits av samtliga remissinstanser.

Riksåklagaren. rikspolisstyrelsen. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Stockholms kommun har tillstyrkt att fe ! p a r k e r i n g 5 a v g i ft e n i något skede höjs för att stimulera till tidigare betalning. Göta hovrätt har avstyrkt att sådan förhöjning införs förrän det föreslagna systemet prövats. Därvid har hovrätten anfört att systemet kompliceras av en sådan regel eftersom den måste förses med begränsande undantag.

När det gäller sättet för delgivning av parkeringsan- m ä r k n i n g har promemorians förslag i allt väsentligt lämnats utan erin- ran. Län-SSU're/sen [ illa/mollus län har dock anfört att det inte är nödvändigt att tillställa ägaren någon underrättelse om parkeringsanmärkningen innan han delges betalningsåläggande. Rikspo/tsstvrelsen har ansett omgången med rekommenderat brev onödig. Göteborgs kommun har förordat att parkerings- anmärkningen i stället läggs till grund för ansökan om betalningsförcläg- gande.

Huvuddelen av remissinstanserna har ej haft någon erinran mot pro- memorians förslag om möjligheter till r ä t t e l s e o c h b e strid a n d e. Stm-kho/ms kommun har emellertid föreslagit att klagan över parkeringsan- märkning prövas av kommunalt organ. Göteborgs kommun har anfört att önskemålen tillgodoses genom det av" kommunen föreslagna förfarandet med betalningsföreläggande. Överåk/agaren i Stockholms äklagarclistrikt och länsri'k/agaren i Uppsala län har förordat att talan mot polismyndighets beslut i anledning av bestridande fullföljs i administrativ ordning.

[ promemorian har anförts att en k 0 m m u nal is e r i n g av sa n k t ion s s y 5 t e m et torde sakna betydelse för dess effektivitet. Nå- gon ställning har därför inte tagits till frågan. Flertalet remissinstanser har lämnat uttalandena utan erinran. Länsstvrelsen iStockho/ms län. Stockholms. Göteborgs och illa/mo" kommuner samt Svenska kommunförbundet har givit sitt stöd åt tanken att felparkeringsavgift skall tillfalla vederbörande kom- mun. Länssnvelsen i Stockholms län. Stockholms och Göteborgs kommuner samt kommttn/örbundet har dessutom förordat att kommunerna får huvud- mannaskapet för parkeringsövervakningen. Länsstvre/serna i .l-lalmöhus samt Göteborgs och Bohus län har ansett att skäl inte föreligger att ändra nuvarande ordning.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1975/76: 106 27

Flertalet remissinstanser har avstyrkt att en legal pa n t rätt i fordon ' tillskapas för att trygga exekutionen av felparkeringsavgift. Sådan panträtt har dock tillstyrkts av b_v_t:gnadsst_vn'Isen och Stockholms kommun.

Så gott som samtliga remissinstanser har däremot ansett att en utvidgning av rätten att flytta fordon vore värdefull för att motverka felparkeringar. Endast lllotororganisationernas samarbetsde/e- gat/on har motsatt sig en_sådan utvidgning och därvid förklarat sig anse att nu gällande regler är tillräckliga.

Riksåklagaren. rikspolisstyrelsen och Göteborgs kommun har — främst av praktiska skäl — inte velat biträda förslaget att fel pa r k e r i n gs- av g i ft e n d i ffe re nt ie ras inom ett och samma distrikt. varemot tra/iksäkerhetsverket tillstyrkt differentiering med hänsyn till om parkering skett i strid mot stannandeförbud eller parkeringsförbud.

7. Utvecklingen efter departementspromemorian 7.1 Inledning

Sedan promemorian utarbetades har bilden i vissa hänseenden förändrats beroende på de särskilda resurskrävande insatser som har gjorts för att kom- ma till rätta med problemen. lnom departementet har utvecklingen kartlagts i den omfattning som har bedömts erforderlig för att få en bild av läget. Intresset har därvid främst inriktats på storstadsområdena vars problem på ett markant sätt dominerar bilden. Exempelvis utfärdades 1974 i Stockholms polisdistrikt 37.61 Fl") av samtliga i riket utfärdade parkeringsanmärkningar. - Motsvarande siffror är för Göteborg 15.20 ".. och för Malmö 9.04 ”... medan återstående polisdistrikt svarade för 38.1 "o.

En sammanställning över antalet utfärdade parkeringsanmärkningar och betalningsfrekvens bör fogas'till protokollet i detta ärende som bilaga.

7.2. Parkeringsbotsrutinen

I prop. l969zl40 påpekade jag att betalningsfrekvensen inom parkerings- botsrutinen — räknad som den andel av utfärdade (minus återkallade) par- keringsanmärkningar som har lett till betalning inom loppet av kalender- kvartalet efter det då anmärkning utfärdats — hade sjunkit kraftigt under loppet av år 1968 och första halvåret 1969 i landet som helhet. Betalningsfrekvensen hade första kvartalet 1969 gått ned till 66.4 (kl. Mot denna bakgrund utarbetades propositionens förslag om införande av ett subsidiärt ägaransvar för parkeringsförseelser. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 1970 och medförde en tillfällig förbättring genom att betal- ningsfrekvensen. som fjärde kvartalet 1969 hade sjunkit till 59. 'i'.. under första kvartalet l970 steg till 66.l "... Den sjönk emellertid snabbt igen och var under återstoden av år l970 obetydligt högre än 60 '.'... Fram till och

• Sida 28
•  Original

Prop. 1975/76: 106 28 med tredje kvartalet l972 låg den sedan på en nivå under 60 '-'u (56,2 % under andra kvartalet 1972). Sedan rikspolisstyrelsen från årsskiftet 1970—71 genomfört vissa rationaliseringar i handläggningsrutinerna och gjort re- surskrävande insatser för att komma till rätta med problemen. började betal- ningsfrekvensen åter stiga under fjärde kvartalet 1972. Den tycks nu ha stabili- serat sig på en nivå omkring 70 % (70.3 % andra kvartalet 1975) eller endast obetydligt över 1969 års nivå.

Särskilt kritisk var situationen i Sto c k h ol m,där betalningsfrekvensen första kvartalet 1969 var endast 52.4 %. Trots de regler om subsidiärt ägar— ansvar som infördes den 1 januari 1970 hade vid utgången av år 1970 be- talningsfrekvensen gått ned till 43, fl.. Från årsskiftet 1970—71 genomfördes i Stockholm en kraftig förstärkning av personalen i polisdistriktcts parke- ringskontor. Förstärkningen innebar att personalstyrkan ökades från ca 40 årsarbetskrafter till omkring 100 årsarbetskrafter. Vidare genomfördes ra- tionaliseringar i utredningsförfarandet. Bakgrunden till dessa förändringar var den oroande utvecklingen beträffande betalningarna inom parkerings- botsrutinen som hade iakttagits. Förstärkningsåtgärderna tycks ha fått effekt på betalningsfrekvensen först under tredje kvartalet 1972 då den för första gången steg över 45 % (45,1 ”(i ). En viss ytterligare successiv ökning har sedan skett men ännu tre år senare — andra kvartalet 1975 — ligger be- talningsfrekvensen fortfarande på en nivå (ca 60 %) som är helt otillfreds- ställande även om den är något högre än vid det tillfälle i början av år 1969 då särskilda åtgärder ansågs påkallade.

Även när det gäller G 6 t e b 0 r g 5 polisdistrikt har förstärkningsåtgärder vidtagits. Omfattningen och effekten av dessa är dock inte lika lätt att utröna. Från rikspolisstyrelsen har uppgett-.; att man vid flera tillfällen tillfört po- lisdistriktet ytterligare personal när betalningsfrekvensen har sjunkit. När situationen sedan blivit bättre har personalen kunnat omdisponeras för andra uppgifter. Man har också mot bakgrund av erfarenheter från Stockholms polisdistrikt kunnat sätta in förstärkningarna på ett tidigare stadium.

[ fråga om ö v r i g a p 01 is distrikt låter sig några uppskattningar inte göras. Att utveéklingen på olika håll varit likartad den i Stockholm och Göteborg visas av de ovan angivna siffrorna för landet som helhet. Självklart har situationen även utanför storstadsområdena inneburit påfrest- ningar. särskilt som möjligheten att möta svårigheterna med rationaliseringar — beroende på enheternas mindre storlek — ofta varit begränsad.

7.3. Strafförelägganderutinen

I de fall då betalning inte sker inom parkeringsbotssystemet. utreds par- keringsförseelsen genom polisens försorg i form av förundersökning. Ären- det redovisas sedan till åklagare. som — om förutsättningar föreligger — ut- färdar strafföreläggandc.

För la n d et s 0 m h el h et gäller att totala antalet inom åklagarvä-

• Sida 29
•  Original

Prop. 1975/76: 106 29

sendet årligen utfärdade strafförelägganden har ökat från något under 190 000 år 1971 till ca 230 000 år 1974. Det har inte varit möjligt att i detalj undersöka hur stor andel av strafiöreläggandena som avser parkeringsförseelser men tillgängliga uppgifter ger vid handen att den är omkring hälften. Detta in- nebär att antalet strafförelägganden för parkeringsförseelser har ökat med ca 20 '.l'; under den senaste fyraårsperioden och för år 1974 sannolikt uppgick till bortåt 115000. Inom Stockholms åklagardistrikt.därproblemenvaritmest markerade. utfärdades 1970 totalt omkring 22 600 strafförelägganden. varav 10 400 avsåg parkeringsförseelser. Därefter har utvecklingen fortgått på det sätt som framgår av följande uppställning.

År Antal strafförelägganden Totalt Avseende parkeringsförseelser 1971 42 800 35 200 1972 58 774 46 319 1973 71921 46121 1974 84 888 57 786

Ökningen av antalet strafförelägganden på grund av parkeringsförseelser har alltså i Stockholm varit ännu kraftigare än i landet i övrigt. För den senaste fyraårsperioden har antalet nästan sexdubblats. Av det totala antalet strafförelägganden utgör de som avser parkeringsförseelser numera nästan 70 %. Den angivna utvecklingen torde kunna ses som ett resultat av de personalförstärkningar som har skett inom polisdistriktet och som har lett

till att ett större antal fall kunnat utredas.

Av utfärdade strafförelägganden godkänns 70 a 80 %. Så gott som alla ej godkända strafförelägganden fullföljs genom åtal. .

1 Göteborgs åklagard istri kt utfärdas årligen omkring 26000 strafförelägganden. varav ca 15 000 avser parkeringsförseelser. Även i Gö- teborg fullföljs i stort sett alla inte godkända strafförelägganden till åtal.

Såsom framgår av siffrorna för landet som helhet kan man för 6 v rig a ä k laga rd ist ri k t räkna med att utvecklingen — liksom i fråga om par— kerinngotsförfarandet — varit i princip likartad den i Stockholm och Gö- teborg.

7.4. Domstolsförfarandet

Problemet med parkeringsförseelser kan när det gäller domstolsväsendet statistiskt bäst klarläggas i fråga om Stockholms tingsrätt. Då tingsrätten vid årsskiftet 1969—1970 fick sin nuvarande organisation. sammanfördes samtliga s. k. bötesmål till en särskild bötesenhet'inom nittonde avdelningen. Målutvecklingen på enheten framgår av följande tabell. År lnkomna mål 1970 7078 1971 7 212 1972 16 305 1973 13 188 1974 1 1 469

• Sida 30
•  Original

Prop. 1975/76: 106 30

Att antalet mål, som redovisas som inkomna. har sjunkit de senaste åren innebär inte att måltillströmningen minskat. Förklaringen liggeri att många stämningsansökningar avser tilltalade mot vilka åtal redan har väckts men ej hunnit prövas. I sådana fall registreras den nya stämningsansökan under det tidigare målet. varför statistiken blir missvisande. Enligt uppgift från tingsrätten kan man även fortsättningsvis under överskådlig tid räkna med att det kommer in 1 200—1 400 mål per månad till enheten. Av målen har under de senaste åren ungefär två tredjedelar rört parkeringsförseelser.

Den kraftigt ökade måltillströmningen har lett till att bötesenheten fått förstärkas på personalsidan. Sedan enheten tillkom har antalet handläggare mångdubblats.

8. F öredraganden

8.1. Inledning

Bestämmelser som reglerar rätten att stanna och parkera fordon på väg finns dels i vägtrafikkungörelsen (19722603, ändrad senast 19752882 — VTK). dels i lokala trafikföreskrifter som har utfärdats med stöd av VTK. Enligt den allmänna bestämmelsen i 701.; VTK är det förbjudet att stanna eller parkera fordon på sådan plats eller på sådant sätt att fara uppstår eller trafiken onödigtvis hindras eller störs. 1 6955" första stycket och 71—74 åå VTK anges vidare vissa konkreta fall där stannande eller parkering inte får ske. I fråga om stannande och parkering utanför väg gäller terräng- trafikkungörelsen ( 19722594. ändrad senast 1975zl315 —TTK).

Överträdelse av parkeringsbestämmelserna kan medföra ansvar för vårds- löshet i trafik eller hinder i trafik enligt lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (ändrad senast 19751611 — TBL). Är gärningen inte straffbar enligt TBL. döms till böter. högst 500 kr.. enligt 16455 första stycket 5, 9 eller 10 VTK. Har motorfordon stannats eller parkerats i strid mot vissa av bestämmelserna och är det inte utrett vem som förde fordonet. döms i stället ägaren till straff (subsidiärt ägaransvar). Gör omständigheterna det sannolikt att fordonet har frånhänts ägaren genom brott, straffas han dock inte (164å andra stycket VTK). Bestämmelsen om subsidiärt ägar- ansvar har gällt sedan ingången av år 1970.

Straff för brott mot reglerna omstannande och parkering kan utdömas av domstol efter åtal. Vidare katt åklagare i stället för att väcka åtal genom strafföreläggandc förelägga den misstänkte det straff han anser brottet för- skylla. Slutligen finns möjlighet att anmana den misstänkte att betala parke- ringsbot eller förelägga honom ordningsbot. Parkeringsbot är den vanligaste påföljden. Anmaning att betala sådan meddelas av polisman eller kommunal trafikvakt. Ordningsbot får föreläggas endast av polisman med viss utbildning

ellertjänsteställning. Enligt lagen ( 1967:420 ) om flyttning av fordon i vissa fall (ändrad senast

1969:728). kan fordon flyttas bl. a. om det är uppställt så att fara för tra- fikolycka uppstår eller betydande hinder uppkommer i trafiken.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1975/76: 106 3l

I prop. 1969:140 med förslag till kungörelse om ändring i vägtrafikför- ordningen (l951:648). m. m. påpekade jag — som en bakgrund till förslaget om subsidiärt ägareansvar — att bilismens kraftiga expansion hade medfört att långt gående begränsningar i möjligheterna att parkera fordon hade blivit nödvändiga. Denna utveckling har fortsatt under tiden därefter. Möj- ligheterna att förverkliga trafik- och bebyggelsepolitiska målsättningar är i hög grad beroende av effektiviteten i systemet för bcivrande av parke- ringsöverträdelser. I detta sammanhang vill jag peka på de uttalanden som har gjorts av kommittén (K 1971101) för utredning om kollektivtrafik i tät- orter. För att förbättra förhållandena för den kollektiva trafiken krävs så- lunda effektiva styrmedel med avseende på framkomlighet och trafikav- veckling. Liknande önskemål gör sig också gällande i fråga om distribu- tionstrafiken. Slutligen pågår ett angeläget trafik- och bebyggelsesancrings- arbete i de centrala delarna av särskilt de största kommunerna. Detta arbete är också till stor del beroende av en väl fungerande parkeringsreglering.

Mot denna bakgrund vill jag nu ta upp frågan om en reform av sank- tionssystemet beträffande överträdelser av föreskrifter om stannande och parkering. Såvitt gäller slopande av parkeringsbotcn har jag samrått med chefen för justitiedepartementet.

Rikspolisstyrelsen och Stockholms gatunämnd har begärt särskilda åt- "gärder för att komma till rätta med parkeringsproblcmen. 1 en departements- promcmoria (Ds K 197316") Vissa frågor om kontroll av parkeringsbestäm- melsernas efterlevnad har föreslagits bl. a. att den nuvarande parkeringsbotcn skall ersättas med en särskild felparkeringsavgift. Promemorian har remiss- behandlats.

8.2. Allmänt om reformbehovet

En av anledningarna till införandet av de nu gällande reglerna om sub- sidiärt ägaransvar för parkeringsförseelser var att allt färre parkeringsan- märkningar leddeltill betalning. Författningsändringarna medförde också till en början en förbättring av betalningsfrekvensen. mätt som betalningar inom kalenderkvartalet efter det då parkeringsanmärkning utfärdades. Den- na förbättring visade sig emellertid vara av endast tillfällig natur. Trots författningsändringarna och kraftigt ökade utredningsinsatser har det inte lyckats att inom ramen för det nuvarande systemet uppnå några avgörande förbättringar jämfört med förhållandena i början av år 1969. då förslagen till författningsändringar utarbetades. Följande siffror belyser utvecklingen.

Under första kvartalet 1969 betalades 66.4 '!” av utfärdade parkerings- anmärkningar. I slutet av året hade siffran gått ner till 59.4 "... Efter ikraft- trädandet av de nya reglerna om subsidiärt ägaransvar steg betalningsfre- kvensen tillfälligt till 66,1 "n första kvartalet 1970 men sjönk därefter åter snabbt. Först under slutet av år 1972, sedan de särskilda resursförstärk- ningarna fått effekt. började betalningsfrekvensen att stiga på nytt. Vid års- skiftet 1974—1975 synes emellertid ökningen ha upphört och andelen bc-

talningar ha stabiliserats på en nivå omkring 70 ".. .

• Sida 32
•  Original

Prop. 1975/76: 106 32

1 Stockholm betalades första kvartalet 1969 endast 52.4 % av antalet ut- färdade parkeringsanmärkningar. Under de tre följande kvartalen s_iönk be- talningsfrekvensen ytterligare så att den under fjärde kvartalet uppgick till endast 41.8 %. Under de båda första kvartalen 1970 — sedan de nya be- stämmelserna börjat tillämpas — steg betalningsfrekvensen för Stockholm till 54 % respektive 52.6 % men sjönk sedan åter. Av de under fjärde kvar- talet 1970 utfärdade anmärkningarna betalades endast 43.7 % inom näst- följande kalcnderkvartal. Förklaringen till denna utveckling torde — såsom ' framhållits i departementspromemorian och bestyrkts under remissbehand- lingen — stå att finna i att det subsidiära ägaransvaret endast kan aktualiseras efter utredning om vem som förde bilen vid anmärkningstillfället. Detta förhållande började mer eller mindre systematiskt utnyttjas, vilket medförde en orimlig belastning på utredningsresurserna. Denna oroande utveckling ledde till att personalen vid parkeringskontoret med början år 1971 ökades från 40 till 100 årsarbetskrafter. Betalningsfrekvensen låg sedan kvar på en nivå mellan 41 och 45 '.l'i till och med tredje kvartalet 1972. då den ökade utredningsinsatsen började få effekt och betalningsfrekvensen började stiga. Trots de betydande. särskilda resursinsatserna har betalningsfrekvensen under de tre följande åren inte ökat till mer än ca 60 %. Detta får bedömas som helt otillfredsställande även om nivån är något högre än första kvartalet 1969. det år då särskilda lagstiftningsåtgärder ansågs erforderliga. Betalningsfrekvensen för övriga polisdistrikt visar - som framgår av uppgifterna för landet som helhet — ungefär samma utveckling även om den hela tiden legat något högre än i Stockholm (se bilaga). I hela landet utfärdas årligen mer än 200000 strafförelägganden. Antalet förelägganden som utfärdas inom åklagarväsendet har stigit från knappt 190000 år 1971 till nästan 230000 år 1974. Tillgängliga uppgifter ger vid handen att omkring hälften av föreläggandcna avser parkeringsförseelser, vilket visar den betydelse som frågan om utformningen av parkeringssank- tionssystemet har även i fråga om åklagarnas verksamhet. 1 Stockholm och Göteborg. där det har varit möjligt att få mera exakta uppgifter. är andelen parkeringsförseelser ännu större. Såvitt gäller Stockholms åklagardistrikt ut- färdades år 1970 för parkeringsförseelser 10 400 strafförelägganden av totalt 22 600. För åren 1971. 1972 och 1973 är motsvarande siffror 35 200 av totalt 42 800. 46 700 av totalt 59 000 och 46 000 av totalt 72 000. Under år 1974 utfärdades närmare 85 000 strafförelägganden. av vilka nästan 58 000 eller närmare 7 'h. avsåg parkeringsförseelser. Detta innebär en sexdubbling av antalet strafförelägganden för parkeringsförseelser under åren 1970—1974. Från Göteborgs åklagardistrikt har upplysts att man årligen utfärdar om- kring 26 000 strafförelägganden. varav ca 15 000 eller närmare 60 % avser parkeringsförseelser. Inom domstolsväsendet kan förhållandena statistiskt bäst kartläggas i fråga om Stockholms tingsrätt. där målen handläggs på en särskild bötesenhct inom en av avdelningarna. Under åren 1970 och 1971 inkom till enheten något över7 000 mål pcrår. Undcrår 1972 ökade emellertid måltillströnmingcn på ett uppseendeväckande sätt. Redan under första halvåret inkom över 7 000 mål

• Sida 33
•  Original

Prop. 1975/76: 106 33

och under hela år 1972 kom 16 305 mål in. År 1973 stämdes över 13 000 mål in till enheten och år 1974 ca 1 1 500. Nedgången är emellertid endast skenbar och förklaras av att ett nytt mål inte läggs upp i de fall nya stämningsansökningar avser redan tidigare åtalade personer. för vilka åtalet inte har prövats, något som pågrund av den betydande balansen är tämligen ofta förekommande.

Från "tingsrätten har upplysts att man med ledning av uppgifter från åkla- garmyndigheten beräknar att tillströmningen av mål till bötesenheten fort- sättningsvis kommer att vara av storleksordningen ] 200—1 400 mål per må- nad. Undersökningar i tingsrätten ger vid handen att målen åren 1973 och 1974 till omkring två tredjedelar har rört parkeringsförseelser. Den stegrade tillströmningen av mål åren 1970—1974 har föranlett en tredubbling av den handläggande personalen på bötesenheten. '

När det gäller att bedöma behovet av en reform av systemet för sanktioner mot parkeringsförseelser vill jag till en början understryka vikten av att bestämmelserna om stannande och parkering av fordon efterlevs. Över- trädelser av dessa bestämmelser får — särskilt om de blir av större omfattning — allvarliga följder från både trafiksäkerhets- och framkomlighetssynpunkt. Även enstaka oriktigt uppställda fordon kan orsaka betydande olägenheter. De nu beskrivna problemen accentueras i takt med att trafiken ökar och blir allt intensivare i främst våra tätorter. Behovet att effektivt kunna ned- bringa antalet förseelser växer också genom de skärpta kraven på förbättring av tralikmiljön och av den kollektiva trafikens betingelser. Särskilt i befintlig bebyggelse måste trafiksaneringen i stor utsträckning ske genom reglerande åtgärder och olika slag av restriktioner. Det arbete som i allt fler kommuner bedrivs i trafiksanerande syfte medför ett tilltagande behov av att styra utvecklingen bl. a. genom bestämmelser om stannande och parkering av fordon. Det finns således anledning förvänta att kraven på sanktionssys- temets effektivitet ökar. Som framgår av den föregående redovisningen har det — trots de stora insatser som gjorts för att komma till rätta med problemen — inte lyckats att inom ramen för parkeringsbotssystemet nå den effektivitet som åsyftades med reformen år 1969. I stället har betalningsfrekvensen stabiliserats på en obetydligt högre nivå jämfört med läget vid den tidpunkt då reform- förslaget utarbetades. Systemet har kommit att förutsätta en uppföljning genom resurskrävande förfaranden i en omfattning som måste anses orimlig. bedömd med utgångspunkt i en riktig prioritering av polis-. åklagar- och domstolsväsendets resurser. Jag kan exempelvis peka på att det inom Stock- holms kommun har krävts att den vid polismyndigheten och tingsrätten med parkeringsförseelser sysselsatta personalstyrkan mer än fördubblats på. ett par år. När det gäller åklagarväsendet kan konstateras att i landet som helhet nästan hälften och i Stockholm och Göteborg avsevärt mer än hälften av alla strafförelägganden avser parkeringsförseelser. Självfallet måste de nu beskrivna förhållandena få negativa effekter när det gäller myndighe- ternas möjligheter att tillgodose andra angelägna behov. På sikt finner jag det inte godtagbart att resurser av den tidigare beskrivna omfattningen av-

• Sida 34
•  Original

Prop. 1975/761106 34

delas för det i ett större sammanhang sett begränsade syftet att åtgärda förseelser mot bestämmelser om fordons stannande och parkering. .

Jag vill i sammanhanget också erinra om det ökade behov av övervakning som — enligt vad jag nyss redovisat — kan antagas bli en följd av trafik- saneringsarbetet. Mot denna bakgrttnd kan man' alltså förutse en utveckling där ett bibehållande av nuvarande sanktionssystem skulle ställa krav på att en allt större del av polisens. åklagarväsendets och domstolarnas resurser avdelas för uppföljning av parkeringssanktionssystemet.

Sammanfattningsvis föreligger enligt min mening ett angeläget behov av att ändra sanktionssystemet. Målet bör vara att genom en reform — med tillgodoseende av rättssäkerhetsintresset — skapa ett enkelt system med ra- tionella rutiner och en hög betalningsfrekvens. Härigenom vinner man dels en förbättrad efterlevnad och därmed bättre trafiksäkerhet och framkom- lighet på gator och vägar, dels en önskvärd omprioritering av de rättsvårdande myndigheternas resurser.

Den främsta bristen i dagens system är enligt min bedömning att fordonets ägare genom en invändning eller ren passivitet åstadkommer att förseelser måste utredas och frågan om uttagande av sanktion föras ända till domstol innan betalningsskyldighet inträder och exekution kan ske. Härigenom upp- når ägaren — utan att själv orsakas olägenheter - i första hand ett betydande uppskov med betalningen. Därutöver har han också möjligheten att slippa betalning genom att sanktionsfrågan avskrivs på grund av bristande ut- rcdningsresurser. Detta har också under vissa perioder skett i betydande omfattning.

I departementspromemorian har dessa problem belysts närmare. Den lösning som anvisas där ligger i en avkriminalisering och införandet av ett strikt ägaransvar och en betalningsskyldighet. som gäller i princip obe- roende av invändningar men med återbetalning i efterhand. om giord in- vändning godtages efter rättslig prövning. Denna lösning anknyter nära till de system som tillämpas i våra nordiska grannländer. varifrån redovisats positiva erfarenheter. Således tillämpas i Danmark. Finland och Norge sank- tionssystem med strikt ägaransvar och ovillkorlig betalningsskyldighet. 1 Danmark och Norge har parkeringsförseelserna avkriminaliserats. Vidare skall konstateras att en lösning i enlighet med förslagen i departements- promemorian har fått ett klart positivt bemötande av alla remissinstanser på något undantag när.

På grundval av erfarenheterna i våra nordiska grannländer och remiss- behandlingen av departementspromemorian vill jag med hänvisning till mina tidigare redovisade överväganden förorda en reform i enlighet med huvudlinjerna i departementspromcmorian. Jag skall i det följande mera i detalj ta upp de olika delfrågorna för sig. men jag vill redan här redovisa mina bedömningar rörande de resursbesparingar som kan uppnås genom den av mig förordade reformen. Jag utgår därvid — för att underlätta jäm- förelsen — från ett oförändrat antal parkeringsanmärkningar. Som framgår av den föregående redovisningen har det inte varit möjligt att — annat än

• Sida 35
•  Original

Prop. 1975/76: 106 35

för Stockholm — få en mera ingående kännedom om storleken av de ex- trainsatser som har fått göras. Å andra sidan är parkeringsproblemen i Stock- holm även med hänsyn till förhållandena i landet i dess helhet så betydande att besparingsmöjlighcterna där får anses väga tungt. Min bedömning är — såvitt gäller Stockholm — att det med ett nytt sanktionssystem bör vara möjligt att nedbringa arbetsstyrkan på parkeringskontoret till den förutsedda, nämligen 40 personer. vilket innebär en minskning med ca 60 årsarbets- krafter. Vad gäller åklagarväsendet kan konstateras att all den personal som sysselsätts med strafförelägganden på grund av parkeringsförseelser kan fri- göras för andra arbetsuppgifter. Med hänsyn till att antalet parkeringsan- märkningar som förs upp till prövning i tingsrätten kan förväntas gå ner kraftigt, blir det också i detta led en minskad belastning. Graden är inte möjlig att ange men en reducering av arbetsmängden såvitt avser parke- ringsförseelser med mer än hälften synes sannolik.

För landet i övrigt gäller att det inte är möjligt att ange storleksordningen av besparingarna men man bör märka att det på många håll har inneburit större svårigheter än i Stockholm att inpassa hanteringen av parkerings- anmärkningarna i övriga rutiner. vilket ofta medfört att mera kvalificerad personal fått tas i anspråk. Jag bedömer därför att det även utanför Stockholm skall bli möjligt att — genom införandet av ett förenklat sanktionssystem — göra vissa från allmän synpunkt angelägna omdiSponeringar av perso- nalresurser inom rättsväsendet. '

8.3 Avkriminalisering och strikt ägaransvar

Rikspolisstyrelsen understryker i sin framställning att en förutsättning för att det nuvarande systemet skall fungera bra är att det övervägande antalet ärenden leder till betalning utan att utredning behöver tillgripas. Trots att utredningsresurserna förstärktes vid årsskiftet 1970—1971 och ra- tionaliseringar genomfördes i utredningsförfarandet. är det enligt rikspo- lisstyrelsens uppfattning uppenbart att det krävs ytterligare åtgärder för att avhjälpa brister och nå en långsiktig lösning av problemen. Rikspolisstyrelsen föreslår därför att det införs ett strikt straffrättsligt ägaransvar för parke- ringsförseelser.

Stockholms gatunämnd anger i sin skrivelse att efterlevnaden av par- keringsbestämmelserna närmast kan jämföras med förhållandena före ägar- ansvarets införande. Gatunämnden föreslår att ett strikt - dock inte straff- rättsligt — ansvar för den registrerade ägaren skall införas genom att par- keringsbotcn ersätts med en s.k. kontrollavgift.

1 departementspromemorian erinras om att ett av skälen till att det i prop. 19692140 med förslag till ändringari parkeringssanktionssystemet inte förordades ett strikt ansvar för bilägaren var att det tidigare bilregistret var i hög grad missvisande .men att frågan kunde komma i ett annat läge när ett nytt förbättrat bilregister hade tagits i bruk. Det uttalas vidare att förseelser

• Sida 36
•  Original

Prop. 1975/76: 106 36

av denna art inte uppfattas som brott i egentlig mening och i princip inte heller har någon betydelse för körkortsinnehavet. Mot bakgrund av att det inte har bedömts vara möjligt att —- inom ramen för nuvarande system och med rimliga resursinsatser — komma till rätta med problemen föreslås i departementspromemorian att parkeringsförseelserna avkriminaliseras och att sanktionen får formen av en avgift. felparkeringsavgift. Vidare föreslås att den registrerade ägaren görs strikt ansvarig för betalning av felparke- ' ringsavgift. Det framhålls därvid att fordonet i allmänhet förs av ägaren eller en denne närstående person och att det efter avkriminalisering inte heller torde möta något hinder för ägaren att i sin tur återkräva erlagd fel- parkeringsavgift av den som vid tillfället förde bilen.

Så gott som samtliga remissinstanser — däribland riksåklagaren, Göta hov- rätt, statens trafiksäkerhetsverk. Näringslivets trafikdelegation och Svenska transportarbetareförbundet — har godtagit eller lämnat utan erinran prome- morians förslag i dessa delar. Motorbranschens riksförbund och Motoror- ganisationernas samarbetsdelegation har dock rest invändningar mot in- förandet av ett strikt ägaransvar.

Jag delar uppfattningen i promemorian att parkeringsförseelser knappast anses som brott i egentlig mening. I princip påverkar parkeringsförseelser inte heller frågan om körkortsinnehav. Mot denna bakgrund föreslår jag att de förseelser mot bestämmelserna om stannande och parkering som nu kan beivras genom parkeringsbotsförfarande avkriminaliseras och att sanktionen för sådana överträdelser får formen av en avgift. kallad felpar- keringsavgift.

Jag anser också att frågan om strikt ansvar för den registrerade ägaren kommit i ett annat läge sedan det nya bilregistersystemet nu har varit i brttk en tid. Man har numera anledning att räkna med att den registrerade ägaren — utom i rena undantagsfall — också är faktisk ägare. Från denna synpunkt kan nu inte längre resas några rimliga invändningar mot ett strikt ägaransvar. Innebörden i ansvaret torde kunna formuleras så att den som enligt bilregistret är ägare till ett visst fordon svarar för betalningen av fel- parkeringsavgift. Skulle någon i ärende om felparkeringsavgift göra gällande att ägaruppgiften i bilregistret är oriktig, bör han hänvisas till att begära rättelse enligt bestämmelserna i bilregisterkungörelsen (19722599. omtryckt 19732765, ändrad senast 1975z431 — BRK). Sker rättelse. skall hans betal- ningsskyldighet upphävas och förfarande inledas mot den som i stället an- tecknats som ägare. Med den nu redovisade principen ligger det vid över- låtelse i säljarens intresse att snarast till bilregistret anmäla ägarbytet.

I fråga om fordon som innehas på grund av avbetalningsköp gäller enligt 755 BRK att innehavaren i registreringshänseende skall anses som ägare.

1 16658 VTK finns bestämmelser om vem som skall bära ägarens ansvar i fråga om fordon som tillhör staten. kommun. aktiebolag eller annanjuridisk person. Inom ramen för ett avgiftssystem möter inte något hinder att i stället för denna ordning ha en regel som innebär att den myndighet etc.

»

• Sida 37
•  Original

mp. 1975/76: 106 37

som i registret har upptagits som ägare också svarar för betalningen. Vid överväganden av hur ett sanktionssystem bör utformas framhävs ibland vikten av att föraren — dvs. den som har begått förseelsen — inte lämnas utanför förfarandet i de fall han inte är fordonsägaren. Med anledning härav vill jag betona att det även enligt det av mig förordade sanktions- systemet är föraren som en betalningsanmaning först riktas till. genom att parkeringsanmärkningen — liksom enligt dagens system — skall lämnas till föraren eller fästas på fordonet (jfr under 8.6). I allmänhet används också fordonen — i den mån de inte förs av ägaren — av en denne närstående person, vanligen en familjemedlem eller anställd. Ägaren har därför som regel inga svårigheter att utröna vem som har fört bilen. Om sanktionen för parkeringsöverträdelse är en avgift kan inga principiella invändningar göras mot att ägaren riktar regresskrav mot den som verkligen har fört bilen. När det gäller långtidsförhyrda fordon uppstår inga problem med att göra regresskraven gällande. Något svårare ställer det sig vid korttidsför- hyrning. Jag anser emellertid inte att problemen beträffande denna förhål- landevis lilla grupp av fordon bör få hindra genomförandet av en i övrigt angelägen reform. Det torde — som erfarenheten från våra nordiska grann- länder visar — inte vara någon större svårighet för uthyrningsföretagen att ekonomiskt säkerställa sig för kundernas eventuella parkeringsöverträdelser.

Vissa problem uppkommer när det gäller utlandsregistrerade fordon. Dessa problem är inte heller helt lätta att bemästra. Med hänsyn till att denna grupp av fordon är relativt liten anserjag emellertid att man bör undvika en speciell reglering. Jag återkommer senare ( avsnitt 8.10 ) till denna fråga.

Med hänvisning till mina tidigare redovisade överväganden rörande be- hovet av en reform och om huvudpunkterna i en sådan förordar jag att parkeringsbotssystemet ersätts med ett avgiftssystem som innebär strikt ägaransvar i enlighet med vad jag nu har beskrivit.

8.4 Omedelbar betalningsskyldighet och avgiftsförhöjning

1 promemorian föreslås att eventuella invändningar av fordonsägaren inte skall stoppa vidtagandet av sanktioner. I de fall då rättelse av en felaktig parkeringsanmärkning sker först efter det att felparkeringsavgiften har be- talats, förutsätts återbetalning ske. Det har också anförts i promemorian att det kan övervägas att i något skede av förfarandet införa en förhöjning av avgiften för att motverka ogrundade bestridanden. stimulera till tidigare betalning och täcka myndigheternas extra kostnader för indrivning om be- talning inte sker inom föreskriven tid.

1 remissyttrandena har förslaget om omedelbar betalningsskyldighet god- tagits av samtliga remissinstanser. Riksåklagaren. rikspolisstyrelsen. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Stockholms kommun har tillstyrkt att regler om avgiftsförhöjning införs. Göta hovrätt har — med

• Sida 38
•  Original

Prop. 1975/762106 38

motivering att systemet kompliceras av en regel om avgiftslörhöjning — avstyrkt att sådan lörhöjning införs. innan det föreslagna systemet har prövats.

Jag delar uppfattningen att betalningsskyldighet oberoende av invänd- ningar är nödvändig för att komma till rätta med bristerna i det nuvarande systemet. Jag vill härvidlag hänvisa till vadjag tidigare har anfört om vikten av en riktig prioritering av samhällets resurser för brottsutredande och brotts- förebyggande ändamål.

När det gäller frågan om avgiftsförhöjning anser jag att skäl i och för sig talar för införande av regler om sådan förhöjning. Dels kan det anses rimligt att den som dröjer med att erlägga betalning utöver medgivna be- talningsfrister får betala en — med nödvändighet schabloniscrad — ersättning för de extrakostnader som orsakas myndigheterna. dels kan sådana regler behövas för att ge tyngd åt bestämmelsen om omedelbar betalningsskyl- dighet. Jag anser emellertid — i likhet med Göta hovrätt — att regler om avgiftsförhöjning inte bör införas, innan erfarenheter har vunnits av det nu föreslagna systemet och behovet av en sådan förhöjning kunnat klar- läggas.

8.5 Rättelse och bestridande m. m.

lpromemorian föreslås att klagan över parkeringsanmärkning skall kunna prövas på olika sätt. Det ena innebär möjlighet att efter hänvändelse till myndighet i omedelbart samband med parkeringsanmärkningen på ett täm- ligen formlöst sätt få felaktiga parkeringsanmärkningar återkallade. Detta förfarande kallas i promemorian rättelse och avses bli tillämpat endast då det är fråga om invändningar vars bärkraft kan prövas så gott som omedelbart och torde motsvara det informella rättelseförfarande som tillämpas redan i dagens system. Beslut i frågor om rättelse anses böra meddelas av personal vid lokal polisenhet. dvs. vaktkontor eller motsvarande. Vidare föreslås ett system för prövning av invändningar som antingen inte har godtagits i rättelseförfarandet eller inte är av den enkla beskaffenhet att de lämpligen kan prövas på det sättet. Detta andra förfarande inleds med att den som har fått en parkeringsanmärkning skriftligen hos myndighet bestrider be-' talningsskyldighet. varefter myndigheten genom formligt beslut tar ställning till framförda invändningar. Beslut i sådana frågor bör enligt promemorian ankomma på polismyndighet. varvid behörighet att fatta beslut bör till- komma den som innehar eller uppehåller tjänst som polisöverintendent, polisintendent, polissekreterare. poliskommissarie eller kriminalkommissa- rie. Talan avses sedan kunna fullföljas till tingsrätt och därifrån till hovrätt. Det förutsätts dock för prövning att bevis om betalning bifogas besvärs- handlingarna. ] promemorian förutsätts vidare att bestridande inges inom föreskriven betalningsfrist. Slutligen föreslås ett system för klagan över par- keringsanmärkning efter betalningsfristens utgång. Detta system förutsätter en ansökan om återupptagande. Sådan ansökan skall kunna bifallas om rättelse- eller bestridandetörfarande inte tidigare har förekommit beträffande

• Sida 39
•  Original

Prop. 1975/76: 106 . 39

samma parkeringsanmärkning och förseningen inte har orsakats av den kla- gande. Vidare anges att ansökan skall kunna bifallas endast om den görs så snart det varit möjligt och senast inom sex månader från det krono- fogdemyndighet riktat krav mot den betalningsskyldige. Om ansökan bifalls, handläggs sedan frågan på samma sätt som om det varit fråga om bestri- dande.

Huvuddelen av remissinstanserna har lämnat promemorians förslag i den- na del utan erinran. Stockholms kommun har emellertid förordat att klagan över parkeringsanmärkning prövas av kommunalt organ. Göteborgs kom— mun har föreslagit att parkeringsanmärkning läggs till grund för ansökan om betalningsföreläggande och att invändningar mot parkeringsanmärkning prövas inom detta förfarande. Länsstyrelsen i Stockholms län har förordat att frågor om felparkeringsavgift handläggs enligt vanliga civilprocessuella regler. Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt och länsåklagaren i Upp— sala län har föreslagit att talan mot beslut i anledning av bestridande skall föras i administrativ ordning. .

Enligt min mening måste det givetvis finnas ett system för överprövning av parkeringsanmärkningar. Med tanke på ärendenas karaktär och frekvens finns anledning att i första hand söka utreda och pröva eventuella misstag i fråga om parkeringsanmärkningar hos annan instans än domstol. Den i promemorian föreslagna ordningen med rättelse genom hänvändelse till polisvaktkontor e. d. tillgodoser i hög grad önskan om ett enkelt och snabbt system för att klara ut. uppenbara misstag vid utfärdande av parkerings- anmärkning. l denna del har inte heller vid remissbehandlingen riktats någon kritik mot förslaget. Jag biträder detta. Förslaget innebär också att det mera formella överprövningsförfarandet. som inleds genom bestridande av for- donsägaren. skall tas upp av statliga organ. Jag vill emellertid erinra om att en del remissinstanser har förordat en annan lösning. T. ex. har Stock- holms kommun föreslagit att klagan över parkeringsanmärkning prövas av ett kommunalt organ. Någon naturlig och lämplig kommunal instans för en sådan uppgift synes emellertid f.n. inte finnas. Mot bakgrund härav och i avvaktan på hur andra liknande frågor om övergång till avgiftssystem kommer att få sin lösning bör man t.v. förlägga prövningen till samma organ som nu handlägger motsvarande frågor. dvs. polismyndighet och all- män domstol.

Den avkriminalisering av felparkeringarna jag har förordat bör ha till följd att domstolsprocessen inte ges brottsmålskaraktär. Den vanliga tvistemåls- processen är emellertid enligt min mening — även om man beaktar de möj- ligheter till förenklad handläggning som ges i lagen (l946:808)0m lagsökning o'ch betalningsföreläggande (ändrad senast 19741183) och lagen (197418) om rättegången i tvistemål om mindre värden (ändrad senast 19741387) — inte lämpad för mål av den typ som det nu är fråga om. Jag förordar därför att handläggningen i stället får i huvudsak bygga på förfarandet enligt lagen (l946:807) om handläggning av domstolsärenden (ändrad senast 1973:1155). Med hänsyn till sanktionens ringa storlek och arten av de frågor som kan

• Sida 40
•  Original

Prop. l975/76: 106 40

komma upp till bedömning synes det vara tillfyllest med en prövning i två instanser utöver den som sker vid begäran om rättelse.

Den i promemorian föreslagna begränsningen av rätten att anföra be- stridande till i huvudsak tiden före betalningsfristens utgång anser jag inte behövlig. Om betalningsskyldigheten — i enlighet med vad jag tidigare har förordat —— gäller oberoende av invändningar. har den betalningsskyldige inte något intresse av att dröja med bestridande. Den i departementspro- memorian angivna sexmånadersfristen. räknat från det att kronofogdemyn- dighet riktat krav mot den betalningsskyldige, skulle därmed inte gälla för ansökan om återupptagande utan för bestridande. Härigenom kan det sär- skilda förfarandet i fråga om återupptagande slopas. Vidare bör det vara möjligt att i vissa avseenden förenkla det administrativa förfarandet. en fråga somjag strax återkommer till (avsnitt 8.6).

Mcd avvikelse från promemorian vill jag också förorda att betalning av avgiften inte görs till förutsättning för prövning av fullföljd talan. De regler som föreslagits om omedelbar betalningsskyldighet anser jag innebära till- räckliga garantier för att betalning sker i rätt tid.

8.6 Det administrativa systemet

Det inledande skedet av förfarandet bör enligt promemorian kunna ge- stalta sig ungefär som i det nuvarande parkeringsbotssystemet. Parkerings- anmärkningen bör emellertid kompletteras med uppgifter om vilka myn- digheter som upptar frågor om rättelse och bestridande. Om betalning inte inflyter inom den på parkeringsanmärkningen angivna fristen. bör den för fordonet registrerade ägaren tillställas en kopia av anmärkningen med erinran om ägaransvaret och en uppmaning att inom viss kortare tid betala avgiften. Om betalning ändå inte sker. föreslås det i promemorian att ägaren i rc- kommenderat brev med mottagningsbevis åläggs att inom tio dagar från mottagandet erlägga betalning vid äventyr att ärendet överlämnas för in- drivning. Skulle brevet inte avhämtas förordas att åläggandet utsänds på nytt i vanligt brev och anses mottaget dagen efter avsändandet. Om detta brev — eller den rekommenderade försändelsen — återkommer med anteck- ning av posttjänsteman om obeställbarhet. får vanliga delgivnings- och efter- spaningsåtgärder vidtagas lnbetalning av felparkeringsavgift föreslås ske till rikspolisstyrelsen. Om inbetalning inte sker, skall rikspolisstyrelsen enligt promemorian överlämna ärendet till kronofogdemyndighet för indrivning. indrivningen bör kunna utformas i huvudsak på samma sätt som nu gäller beträffande böter. Förvandling enligt lagen (19642168) om verkställighet av bötesstraff (ändrad senast 19741386) kan av naturliga skäl inte komma i fråga.

Promemorians förslag har i dessa delari allt väsentligt lämnats utan erinran av remissinstanserna. Rikspolisstyrelsen har dock ansett omgången med rekommenderat brev onödig. Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört att det inte är nödvändigt att tillställa ägaren någon underrättelse om parke-

• Sida 41
•  Original

Prop. 1975/76: 106 41

ringsanmärkningen innan han delges betalningsåläggande. Länsstyrelsen i Stockholms län har uttalat att handläggningen av avgiftsfrågor bör ske helt efter civilprocessuella regler. Polisorganisationen bör enligt länsstyrelsens uppfattning befrias från befattning med dessa ärenden. Göteborgs kommun har förordat att parkeringsanmärkningen läggs till grund för ansökan om betalningsföreläggande.

För egen del anserjag att i promemorian gjorts en i allt väsentligt rimlig avvägning mellan rättssäkerhetskraven och intresset att förfarandet blir snabbt och smidigt. Det innefattar tillräckliga garantier för att ägaren får kännedom om parkeringsanmärkningen innan indrivningsåtgärder vidtas. Om särskilda krav — som jag nyss har förordat — inte ställs upp för prövning av bestridande efter betalningsfristens utgång. torde något behov av bevis om att fordonsägaren fått del av betalningsåläggandet inte föreligga. Med hänsyn härtill förordar jag — i enlighet med rikspolisstyrelsens förslag — att åläggandet tillställs fordonsägaren i brev som inte behöver vara rekommen- derat.

8.7 Kommunal trafikövervakning

l framställningen från Stockholms gatunämnd har föreslagits att parke- ringsövervakning och uppbörd av felparkeringsavgifter blir en helt kom-' munal angelägenhet.

[ promemorian har någon ställning inte tagits i frågan med hänsyn till att den inte bedömts ha någon betydelse för systemets effektivitet.

I flertalet remissyttranden har promemorian i denna del lämnats utan erinran. Länsstyrelsen i Stockholms län. Stockholms. Göteborgs och Malmö kommuner samt Svenska kommunförbundet har emellertid givit sitt stöd åt tanken att felparkeringsavgift skall tillfalla vederbörande kommun och dessutom förordat att kommunerna får huvudmannaskapet för parkerings- övervakningen. Länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län har ansett att det inte föreligger några skäl att ändra nuvarande ordning.

Jag har redan tidigare erinrat om att det — särskilt i de största kommunerna — pågår ett arbete för att genom trafiksaneringsåtgärder öka trafiksäkerheten. förbättra betingelserna för kollektiv- och distributionstrafiken och underlätta trafikavvccklingen i övrigt. Strävandena i dessa avseenden är — som jag påpekat — väsentliga också med hänsyn till önskemålen att även utanför nybyggnadsområden genom trafiksanering förbättra trafiksäkerhet och miljö. Detta arbete åvilar kommunerna och medför att de får göra i många fall betydande insatser för trafikreglering. En stor del av de parkeringsreglerande bestämmelserna tillkommer också genom beslut på det lokala planet i form av lokala trafikföreskrifter. Det bör även'beaktas att en stor del av par- keringsövervakningen redan nu sker genom kommunalt anställda trafikvak- ter. Väsentliga delar av parkeringsfrågan vilar alltså redan på kommunerna. Om parkeringsöverträdelserna avkriminaliseras är det enligt min mening naturligt att felparkeringsavgifterna i princip tillfaller kommunerna. särskilt som det finns anledning att förmoda att allt fler kommuner kommer att

• Sida 42
•  Original

Prop. 1975/76: 106 42

begära och få förordnande enligt lagen om kommunal trafikövervakning. Det är också att märka att kommunerna därigenom kan få bättre möjligheter att intensifiera övervakningen av parkeringsbestämmelserna.

För att systemet till rimlig kostnad skall fungera så smidigt och effektivt som avsetts. måste — med hänsyn till ärendevolymen — enhetliga och ra- tionella handläggningsrutiner eftersträvas. vilket torde förutsätta en sam- ordnad hantering med utnyttjande av ADB-teknik. Rikspolisstyrelsen har inom parkeringsbotsförfarandet byggt upp datarutiner för det nuvarande förfarandet som i de nu aktuella delarna företer stora likheter med den föreslagna handläggningsordningen. Den datorkapacitet som frigörs genom att parkeringsbotssystemet slopas kan utnyttjas för det nya avgiftssystemet. Om kommunerna själva skall svara för administreringen försvåras uppbygg- naden av enhetliga och likartade rutiner med risk för en i hög grad fördyrande resurssplittring. Det ankommer på regeringen att meddela föreskrifter i äm-

net. Genom att förfarandet till en viss del innebär att statliga resurser ställs

till förfogande för handläggningsrutinerna måste statsverket få gottgörelse för sina kostnader för verksamheten. Däri ingår blankett- och driftskostnader för datarutinerna. personal- och lokalkostnader vid polis- och åklagarmyndig- heter. domstolar och utsökningsmyndigheter. En granskning av'de olika pos- terna som gjorts inom kommunikationsdepartementet visar att kostnaderna i 1975 års penningvärde torde kunna beräknas till ca 18 kronor för varje betald parkeringsanmärkning. Kostnaderna är i allt väsentligt löneberoende och kan därför beräknas stiga i samma takt som löneutvecklingen för offentligt anställ- da.]ag förordaralltså attersättningent. v. fastställstill l8 kronori 1975 års pen- ningvärde med uppräkningtill följd av löneutvecklingen. Det börankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att med utgångspunkt i det anförda fastställa avdragsbeloppet. Utvecklingen bör följas och om några år kandetbliaktuelltattutvärderaresultatenavdenangivnaberäkningsgrunden.

Vad jag nu har sagt är i huvudsak tillämpligt endast beträffande kom- muner. där kommunal trafikövervakning finns anordnad. I övriga kom- muner bör statsverket uppbära hela felparkeringsavgiften.

Dessa överväganden har i och för sig ingen betydelse för bedömningen av frågan om hur huvudmannaskapet för den kommunala trafiköverva- karkåren skall anordnas. Jag vill emellertid erinra om att jag — med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 oktober 1974 — har tillkallat en sakkunnig (K 1974103) med uppdrag att utreda vissa kommunala trafik- och trafiksäkerhetsfrågor. Överväganden om huvudmannaskapet för trafik- övervakarkåren ligger inom ramen för den sakkunniges uppdrag. Jag anser det därför inte lämpligt att nu ta ställning till i vad mån några förändringar är påkallade.

• Sida 43
•  Original

mp. 1975/76: 106 | 43

8.8 Panträtt och flyttning av fordon

I framställningen från Stockholms gatunämnd har föreslagits införande — efter norskt mönster — av en legal panträtt i felparkerat fordon till sä- kerställande av felparkeringsavgift.

I promemorian har ifrågasatts om kostnaderna för att på ett effektivt sätt få tag i de fordon som skall bli föremål för panträtt står i rimlig proportion till resultatet. Även principiella invändningar anses kunna riktas mot för- slaget. Panträttens egenskap att motverka benägenheten att överträda par- keringsbestämmelserna kan enligt promemorian tillgodoses genom en även ur andra synpunkter önskvärd utvidgning av möjligheterna att tillämpa lagen om flyttning av fordon i vissa fall. Den nuvarande förutsättning för flyttning som innebär att fordonet skall vara uppställt så att fara för trafikolycka uppstår eller betydande hinder uppkommer i trafiken föreslås ändrad på det sättet att flyttning får ske om förhållandena inte är sådana att upp- ställningen inte innebär fara för trafikolycka eller hinder i trafiken.

Flertalet av remissinstanserna har godtagit promemorians förslag i dessa delar. Byggnadsstyrelsen och Stockholms kommun har dock ansett att legal panträtt bör införas. Motororganisationernas samarbetsdelegation har mot- satt sig en utvidgning av möjligheterna att flytta fordon och ansett nu gäl- lande regler tillräckliga.

Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i departementspro- memorian angående legal panträtt. Jag vill också framhålla att det kan te sig stötande att för ett anspråk på några tiotal kronor ta i pant ett fordon med ett värde av flera tusen kronor. Däremot anser jag att skäl föreligger att något utvidga möjligheterna att flytta felparkerade fordon. F.n. gäller i detta hänseende att fordon får flyttas bl. a. om det är uppställt så att fara för trafikolycka uppstår eller betydande hinder uppkommer i trafiken. Som framhålls i promemorian finns det god grund för antagandet. att ett fel- parkerat fordon i allmänhet innebär en fara för trafikolycka eller ett hinder i trafiken. Jag anser därför att en ändring av regelns innehåll på i huvudsak det sätt som har föreslagits i promemorian är påkallad för att uppnå de eftersträvade effekterna. nämligen dels möjlighet att flytta felparkerade for- don som hindrar trafiken. dels påverkan på trafikanterna för att förebygga felparkeringar. Jag vill också erinra om att man i Danmark. Finland och Norge har regler som innebär vidare möjligheter att flytta felparkerade fordon än vad som gäller i Sverige f. n. Såvitt känt har dessa regler inte medfört några olägenheter.

Enligt gällande bestämmelser skall ett flyttat fordon — om det inte är att anse som övergivet — i första hand ställas upp så nära den plats där det anträffades att det lätt kan återfinnas. Först om detta inte är möjligt får fordonet flyttas till särskild uppställningsplats. Möjligheterna att parkera ett flyttat fordon i närheten av den ursprungliga uppställningsplatsen har i praktiken visat sig vara mycket begränsade. Det torde vara mera realistiskt att utan särskilda förbehåll medge flyttning till särskild uppställningsplats.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1975/76: 106 44

Med hänsyn till den omgång som är förenad med sådan flyttning finns inte anledning anta att detta skall utnyttjas om enklare förfarande står till buds. Jag förordar således den angivna ändringen i lagen om flyttning av fordon i vissa fall.

Nuvarande bestämmelser innebär att ett fordon som är uppställt så att det utgör fara eller hinder i trafiken får flyttas endast efter beslut av po- lismyndigheten. 1 linje med det ökade kommunala ansvar för trafikmiljön som legat till grund för mitt tidigare förslag att inflytande felparkerings- avgifter i princip skall tillfalla kommunen. vill jag förorda att kommun. som har anordnat kommunal trafikövervakning. får besluta om flyttning i nu angivna fall.

8.9 Avgiftsdifferentiering

1 promemorian har uttalats att en differentiering av felparkeringsavgiften bör kunna ske även inom ett och samma polisdistrikt t. ex. på det sättet att avgiften [är högre i de centrala delarna av en stad där trängseln är stor och en felaktig uppställning kan orsaka allvarliga olägenheter.

Riksåklagaren. rikspolisstyrelsen och Göteborgs kommun har inte velat biträda detta förslag och främst åberopat praktiska skäl. Trafiksäkerhets- verket har tillstyrkt en differentiering med hänsyn till om parkering skett i strid mot stannandeförbud eller parkeringsförbud.

Enligt min mening finns det vissa skäl som talar för den i promemorian föreslagna ordningen. Jag vill emellertid framhålla att en differentiering med- för att ytterligare en omständighet — avgiftens storlek med hänsyn till var den felaktiga uppställningen har skett — kan bli föremål för invändningar och på det sättet komplicera systemet. Det kan emellertid förekomma si- tuationer — t.ex. när det gäller storstädernas innerområden eller kollektiv- körfält — där särskilt starka skäl talar för en differentiering och där den nyss nämnda komplikationen inte är aktuell. Mot denna bakgrund vill jag inte förorda något direkt förbud mot avgiftsdifferentiering. l den mån sådan tillämpas. är det emellertid av största vikt att man har en enkel och klar avgränsning.

8.10 Vissa andra frågor

Promemorian utgår från att det föreslagna systemet skall omfatta alla de typer av parkeringsöverträdelser som nu kan beivras med parkeringsbot. På denna punkt har promemorian inte föranlett några ut- talanden under remissbehandlingen. Jag finner denna avgränsningsprincip rimlig och lämplig för det föreslagna systemet.

l promemorian tas inte upp frågan om storleken av felparke- ri n g sav gifte n . Det finnsinte anledning attutforma regleringen på något principiellt annat sätt än vad som nu gäller i fråga om parkeringsbot. nämligen

• Sida 45
•  Original

Prop. 1975/762106 45

attden lokaltskall bestämmas inom ett visst intervall. En anpassning med hän- syn till penningvärdesförändringarna sedan år 1960. då nuvarande intervall fastställdes, är dock påkallad. Förändringar av. pris- och lönenivån sedan 1960 skulle motivera en två- till fyrdubbling av det maximala beloppet. Med hänsyn till attde faktiska bötesbeloppen varit lägre förordarjag att uppräkningen av av- giftsintervallet t. v. begränsas. Ienlighet härmed böravgiften nu utgöra lägst 50 kronor och högst 150 kronor. 1 och med att parkeringsöverträdelserna avkrimi- naliseras saknas skäl att lägga fastställelsen av avgiftens storlek iolika kommu- ner på riksåklagaren. I stället bör kommun. som förordnats att svara för trafik- övervakningen. själv fastställa avgiftens storlek inom angivna intervall. I övri- ga kommuner bör fastställelsen ankomma på länsstyrelsen.

] promemorian har ställning inte tagits till vilka fo r (1 o n 5 kate g 0 r i e r som skall omfattas av det föreslagna systemet. Under remissbehandlingen har denna fråga inte heller föranlett några uttalanden. Parkeringsbotssys- temet ärendast tillämpligt på motorfordon. vilket innebär att t. ex. släpfordon inte omfattas av detta system. Dåvarande chefen för justitiedepartementet anförde i prop. l960:l75 med förslag till lag om parkeringsbot m. m.. att det — även om den föreslagna lagstiftningen inte torde få någon praktisk betydelse med avseende på mopeder — inte syntes vara anledning att undanta den kategorin från lagens tillämpningsområde.

Det av mig förordade systemet är uppbyggt med syfte att skapa enkla och rationella handläggningsformer utan att rättssäkerhetsintresset eftersätts. En väsentlig förutsättning för att systemet skall kunna fungera på angivet sätt är att frågan om ägandeförhållandena normalt är ostridig och att särskild utredning därom inte behöver ske inom ramen för sanktionssystemet. Detta innebär i princip att systemet kan tillämpas endast i fråga om fordon som är intagna i bilregistret. Avgränsningen bör i enlighet härmed göras så att felparkeringsavgift uttas endast i fråga om registrerat motordrivet fordon och släpfordon — dvs. inte moped eller. med något undantag. motorredskap.

När det gäller oregistrerade fordon — cyklar. mopeder och de flesta mo- torredskap — torde förekommande överträdelser av parkeringsbestämmcl- serna inte ha den omfattningen att de föranleder några problem. Jag avser att senare föreslå regeringen att upphäva bestämmelserna om straff för sådana förseelser utan att de ersätts av andra regler om sanktioner. I de få fall då felparkerade fordon av dessa typer verkligen är till olägenhet i trafiken. kan de flyttas enligt bestämmelserna i lagen om flyttning av fordon i vissa fall. _ Jag har tidigare (avsnitt 8.3) uttalat att avgiftssystemet i princip bör till- lämpas även i fråga om utlandsregistrerade fordon. l betydande utsträckning rör det sig om fordon från de nordiska grannländerna. varifrån det är för- hållandevis lätt att inhämta behövliga uppgifter. Det bör också finnas möj- ligheter att — liksom i fråga om överlastavgift - nå överenskommelse med de andra nordiska länderna om indrivning av påförd avgift. Jag anser det därför riktigt att inte utesluta i utlandet registrerade fordon från det föreslagna systemet.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1975/76: 106 46

Det framhålls i promemorian att systemet ger möjlighet att tillställa en u p p g i ve n fö r a r e betalningsz'tnmaning. Uttalandet har under remiss- behandlingen inte föranlett några synpunkter. Jag vill emellertid understryka att själva parkeringsanmärkningen — som jag redan har påpekat — lämnas till föraren eller fäSts på fordonet och alltså riktas mot den som vid tillfället brukar det. Om föraren inte ser sig föranlåten att betala felparkeringsavgiften redan på detta stadium. finns det inte någon anledning anta att han skall betala på grund av en senare anmaning. Med hänsyn härtill finnerjag inte skäl förorda att sanktionssystemet betungas med särskilda påminnelser till föraren. .

När det gäller delg i v n i ngs frågo rna har jag i samband med be- handlingen av det administrativa systemet redovisat vad som har anförts i promemorian och av remissinstanserna liksom mitt eget ställningstagande. Jag vill också erinra om att arbete pågår för att förenkla delgivningsför- farandet i andra sammanhang.

Beträffande e x e k u t ion e n påpekas i promemorian att indrivning av parkeringsböter liksom av andra böter f.n. sker genom kronofogdemyn- dighet sedan rikspolisstyrelsen upprättat saköreslängd. Enligt promemorian synes det lämpligt att indrivningen av felparkeringsavgift sker på motsva- rande sätt. Betalningsbestämmelserna beträffande böter återfinns nu i lagen om verkställighet av bötesstraff. medan indrivningen regleras i utsöknings- lagen. Det anmärks vidare att införsel enligt införsellagen (19681621. ändrad senast 197521265) kan äga rum bl. a. för böter. I promemorian anförs att indrivning av felparkeringsavgift bör ske efter samma regler som nu gäller beträffande böter. Av naturliga skäl kan dock förvandling av avgiften till fängelse enligt reglerna om förvandling i bötcsverkställighetslagen inte kom- ma i fråga. Uttalandena i promemorian har inte föranlett några erinringar under remissbehandlingen.

Sanktionen i det föreslagna systemet har snarast karaktär av offentlig avgift. Jag anser det därför naturligt att anknyta till reglerna om uppbörd och indrivning av restförd skatt och förordar en lösning i enlighet härmed.

1 promemorian framhålls beträffande ] a g k on k u r re n 5 att 167 ;" VTK innebär att straff inte utdöms för förseelse mot kungörelsen om gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken eller TBL. Detta anses böra gälla även felparkeringsavgift. Som regel torde parkeringsanmärkning inte ha ut- färdats om fråga kan uppkomma om ansvar för brott. Skulle det ha skett. bör förfarandet avbrytas när frågan om ansvar prövas. Om straff utdöms bör parkeringsanmärkning och betalningsåläggande förfalla. Om ansvarsta- lan ogillas. bör domstolen ålägga felparkeringsavgift. Uttalandena föranledde inga erinringar under remissbehandlingen.

För min del vill jag förorda en förenkling i förhållande till förslaget i promemorian. Detta innebär att uttag av felparkeringsavgift inte kommer i fråga om åklagare utfärdar strafföreläggande eller ansöker om stämning för brott. vari felparkeringen ingår som ett led. och detta oavsett om fö- reläggandet godkänns resp. fällande dom meddelas.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1975/76: 106 47

Slutligen vill jag efter samråd med chefen för finansdepartementet förorda att genom ändring i 205 kommunalskattelagen (1928z370) (205 ändrad senast 197511174) klargörs att felparkeringsavgift inte är avdragsgill vid beräkning av skattepliktig inkomst.

Det är inte nu möjligt att i alla detaljer bedöma hur lång tid som behövs för framtagning av behövliga blanketter. ändring av vissa datarutiner. ut- arbetande av verkställighetsföreskrifter etc. Det bör därför ankomma på re- geringen att besluta om i k r a ft t r ä (1 an d e av de föreslagna bestämmel- serna och om upphävande av äldre bestämmelser i ämnet. I fråga om över- trädelser som skett före den nya lagstiftningens ikraftträdande. bör dock äldre bestämmelser gälla.

8.11 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommunikationsdepar- tementet upprättats förslag till

1. lag om felparkeringsavgift.

2. lag om ändring i lagen ( 1967:420 ) om flyttning av fordon i vissa fall.

3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z370).

8.12 Specialmotivering 8.12.1 F örslager till lag om jé/parkeringsavgj/i

1 &

När det gäller frågan om vilka typer av överträdelser som skall beivras med felparkeringsavgift. får regeringen meddela närmare föreskrifter. Som jag redan antytt ( avsnitt 8.10 ) torde systemet i första hand böra tillämpas på de typer av överträdelser som nu kan beivras med parkeringsbot. Det an- kommer på regeringen att besluta om upphävande av de straffbestämmelser som ersätts av reglerna om felparkeringsavgift.

3 5

Som jag tidigare har påpekat ( avsnitt 8.9 ) bör det i allmänhet inte fö- rekomma att felparkeringsavgift sätts till olika belopp för olika delar av samma kommun.

4 %

Av formuleringen följer att anteckning om äganderätten inte behöver vara införd när överträdelsen sker. Införs den senare måste dock - om be- talningsskyldighet skall inträda för ny ägare —'- uttryckligen anges att an- teckningen avser förhållandena vid tiden för överträdelsen. Jfr i samman- hanget 54 och 99 åå BRK. Förfarandet mot den nye ägaren inleds i enlighet med 6 _S.

• Sida 48
•  Original

'Prop. 1975/76: 106 43 .

1 7 & BRK anges att den som innehar fordon på grund av avbetalningsköp skall anses som ägare vid tillämpning av BRK.

I fråga om fordon som ägs av staten registreras som ägare den myndighet som disponerar fordonet.

l paragrafen har också intagits en bestämmelse om att ansvaret inte gäller när omständigheterna gör det sannolikt att fordonet har frånhänts ägaren genom brott. Detta innebär ingen ändring i förhållande till nu gällande regler.

5—7 &&

Vilka tidsfrister som bör användas torde få anges i verkställighetsföre- skrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen be- stämmer.

Närmare föreskrifter om blanketter m. m. torde det ankomma på rege- ringen eller — efter regeringens bemyndigande — myndighet att utfärda.

8 5

Med hänsyn till att ansökan om rättelse lämpligen bör framställas i nära samband med överträdelsen torde det vara lämpligt att även förare som inte är ägare till fordonet får begära rättelse.

Som jag tidigare anfört (avsnitt 8.5) är begäran om rättelse endast avsedd för prövning av vissa typer av invändningar. Detta kant. ex. gälla invändning om att vederbörliga vägmärken inte funnits uppsatta eller andra invänd- ningar som inte påkallar närmare utredning. I fråga om andra typer av in- vändningar — vilka som regel kräver mera ingående undersökning och pröv- ning av sakförhållandena eller överväganden av rättslig natur — bör hänvisas till bestridandeförfarande. Begäran om rättelse bör prövas av lokal polisenhet (vaktkontoreller motsvarande). vilket kan fastställasi verkställighetsföreskrif- tertilllagen.

Med hänsyn till möjligheten till bestridande saknas anledning att medge rätt att fullfölja talan mot beslut om avslag på ansökan om rättelse. Av hänsyn till systemets effektivitet torde det inte vara lämpligt att medge rätt att fullfölja talan mot beslut som innebär bifall till en ansökan om rättelse.

9 5 .

Rätt att anmäla bestridande bör tillkomma endast fordonets ägare med hänsyn till att denne har att svara för att avgiften erläggs. Om ägaren inte vill anmäla bestridande trots att föraren anser detta befogat. kan detta enligt allmänna civilrättsliga regler få återverkningar på ägarens regressrätt. .

Det torde inte vara motiverat att i lagen ge närmare bestämmelser om hur utredningen skall bedrivas utan regler härom bör ges i verkställighets- föreskrifterna. Därvid bör utgångspunkten vara att utredningen skall be- drivas i huvudsak på samma sätt som en förundersökning. vilket torde vara en förutsättning för att polismyndigheten skall ha tillräckligt underlag

• Sida 49
•  Original

Prop. 1975/76: 106 49

för beslut. Självfallet får utredningen anpassas till vad som behövs i det särskilda fallet. Jag vill peka på att utredning i egentlig mening kan vara obehövlig i de fall som åsyftas i 23 kap. 22%" rättegångsbalken .

Om bestridande har anmälts för sent torde det inte finnas anledning till annan utredning än som behövs för att konstatera att anmälan inkommit för sent.

Av förordningen ( l975:986) om handläggning av vissa polischefsuppgifter framgår att beslut kan meddelas även av vissa andra befattningshavare inom polisväsendet (jfr under 5.4).

Att bestämmelserna i förvaltningslagen(l971:290.ändrad senast 1975:672) är tillämpliga på förvaltningsmyndighets handläggning enligt lagen om fel- parkeringsavgift följer av 1 och 25% förstnämnda lag.

10 &

Grundprincipen för det föreslagna systemet är att förfarandet skall vara enkelt och smidigt utan att rättssäkerhetskraven eftersätts. Med hänsyn härtill har jag inte velat förorda bestämmelser om rätt att fullfölja talan mot polismyndighets beslut att undanröja betalningsansvar.

För handläggningen i tingsrätt bör — med hänsyn bl. a. till arten och om- fattningen av den utredning som behövs — gälla reglerna för handläggning av domstolsärende. Vissa undantag har dock ansetts nödvändiga. Dessa undantag har upptagits i 11 och 12 åå. Jag vill emellertid erinra om att 20 5 lagen ( 1946:804) om införande av nya rättegångsbalken medför att brott- målsreglerna i vissa hänseenden — bl. a. i fråga om rättegångskostnader — blir tillämpliga.

11 5 Med allmän åklagare avses åklagare i det åklagardistrikt till vilket po- lisdistriktet hör.

15 &

Återbetalning av avgift efter begäran om rättelse eller anmälan av bc- stridande bör — för att systemet inte skall kompliceras — ske först när av- görandet har vunnit laga kraft.

16 & Jag vill här endast hänvisa till vad jag tidigare har anfört ( avsnitt 8.7 ).

• Sida 50
•  Original

Prop. 1975/761106 50

9. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till 1. lag om felparkeringsavgift. 2. lag om ändring i lagen ( 1967:420 ) om flyttning av fordon i vissa fall. 3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z370)

10. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som fö- redraganden har lagt fram.

• Sida 51
•  Original

Antal utfärdat/e parkeringsanmärkningar och betalningspror'enI

STOCKHOLM GÖTEBORG MALMÖ HELA LANDET

Kvart- Antal Antal Antal Antal % Antal Antal Antal Antal 96 ] tal utf bct . utf bet bet utf bet utf bet bet p-anm p-anm p-anm p-anm p-anm p-anm p-anm p-anm

Prop. 1975/76

1/69 79 805 40 587 2/69 74 862 35 732 28 547 18 640 68.3 13 138 9 574 74.1 186 842 120 878 66.4 25 844 16 426 67.2 11 436 7 906 70.7 160 799 98 108 62.9 3/69 67 578 30 371 26 309 16 331 66.2 14 283 9 658- 69.2 162 694 98 406 62.4 4/69 71037 28926 26001 15216 61.8 17511 10976 64.5 181033 104416 59.4 1969 293 282 135 616 106 701 66 613 56 368 38 114 691 368 421 808 1/70 73 638 38 357 26 586 16 225 64.3 15 601 10 442 68.7 188 062 120 514 66.1 2/70 90 855 46 335 26 716 16 303 64.2 14943 10160 69.5 187 976 115 725 63.4 3/70 79 901 36 959 26 318 15 929 63.9 13 801 9 206 68.3 176120 104 562 61.2 4770 87305 37036 30851 18477 62.8 17175 11212 66.5 212241 124105 60.1 1970 331 699 158 687 110 471 66 934 61 520 41 020 . 764 399 464 906 1/71 86 320 35 682 25 199 14 208 15 594 9 531 62.3 200039 111 766 2/71 79412 34 339 - .- 22058 13022 15557 9905 65.0 172377 98139 3/71 75463 30 802 42. 27249 15294 16514 10215 63.7 179331 99141 4/71 75988 30545 41.4 36724 20659 19464 11714 61.2 213188 121037 1971 317183 131368 111230 63183 67129 41365 764 935 430 083 1772 82401 34 222 42.9 32922 18014 21 165 12553 6 5 220401 124718 2/72 76 926 32 597 43.6 27 603 15 201 18 880 11 056 5 7 179567 98 341 3/72 72 851 31872 34 261 18 581 20187 11421 5 .6 190662 106 655 4/72 88 416 40363 . 34516 20 689 21729 12481 5 6 228 887 136158 1972 320594 139 054 129302 72 485 81961 47 511 819 517 465 872 1/73 92 223 43 822 35127 20770 62.2 20 029 12140 621 234 377 141310 2773 73 706 37 438 29766 18 713 66.1 18 428 12 125 66.8 186 380 118 384 3/73 76 871 39 987 29198 18118 65.0 19 254 12 569 66.3 192 997 122 284 4/73 76 854 39 882 _ 35 600 22 499 66.0 20 519 13 073 64.8 224 998 146 647 1973 319 654 161 129 129 691 80 100 78 230 49 907 838 752 528 625 1/74 75 328 40 548 35 711 23 604 69.3 19 373 12 620 66.4 214 568 142786 68.3 2/74 78 624 44 850 28 891 19 289 69.4 15 733 10254 66.3 193 341 130 242 68.9 nu 90 056 51 791 32 580 21 525 68.6 21 765 13 666 63.6 224 710 149 987 68.2- 4/74 93 854 54 093 39 367 27 379 71.7 24 296 16117 67.2 265 718 184 211 70.7 11334 337 862 191 282 136549 91 797 81 167 52 657 898 337 607 226

; 95 873 55 564 . 41291 28 477 71.2 25165 16871 .1

2/75 79 912 47 555 60. 38 491 26 424 70.7 23 415 15 241 22 ] äg; ååå 182 430 70.1 ' Avser procent av antalet utfärdade minus antalet återkallade ' 1' 3 785 70'3

106 'TÖlf'q'w

Nelo—' tr.—ru”:-

ocgtxtx 'TNINF”, vain-fvt

*T'QCDN se,-::- 01"? vr—r _mtqrx C:a—oem urna-nm rxocxo'oo lr,'f,lf1lf,

sotx'txm chi-r,.— CDON—-

'f1'A'f1NO ovqox 'fllfl'flo

intx -+-r

(*; 'f,

-—-r»o,-t- OPIMN frin-nur. '_'”!qu IF:»C 01.)ch

'Jl

Bilaga ]

NTZO ln oc- oc 05 In lr; lr, m,

"3 & ln

,411171: Antals- och procentupp terna om betalning avser de beta ingar som skett i parkeringsbotsrutinen under tiden t.o.m. kalenderkvartalet eller det då

förseelsen begicks.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1975/76: 106

Innehåll Propositionen ............................................ Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... Lagförslag ............................................... Utdrag av pretokoll vid regeringssammanträde den 22januari 1976 1 Inledning ............................................. 2 Nuvarande ordning .................................... 2.1 Bestämmelser om stannande och uppställning ........ 2.2 Åtgärder vid parkeringsförseelser .................... 2.2.1 Straffrättsligt bcivrande ........................ 2.2.2 Flyttning av fordon .......................... 2.3 Ägaransvar i trafiklagstiftningen .................... 2.4 Kommunal trafikövervakning ....................... 3 Framställningarna ...................................... 4 Några utländska lösningar .............................. 5 Promemorian .......................................... 5.1 Inledning ......................................... 5.2 Avkriminalisering och strikt ägaransvar .............. 5.3 Omedelbar betalningsskyldighet och avgiftsförhöjning. 5.4 Rättelse och bestridande m.m ...................... 5.5 Det administrativa systemet ........................ 5.6 Kommunal trafikövervakning ....................... 5.7 Panträtt och flyttning av fordon .................... 5.8 Avgiftsdifferentiering .............................. 5.9 Vissa andra frågor ................................. 5.9.1 Registreringsfrågor ............................ 5.9.2 Lagkonkurrens ............................... 5.9.3 Delgivningsfrågor m.m ........... Z ............ 5.9.4 Exekutionen ................................. 6 Remissyttrandena ...................................... 7 Utvecklingen efter departementspromemorian ............. 7.1 Inledning ......................................... 7.2 Parkeringsbotsrutinen .............................. 7.3 Straf'förelägganderutinen ............................ 7.4 Domstolslörfarandet ............................... 8 Föredraganden ..... ' ................................... 8.1 Inledning ......................................... 8.2 Allmänt om reformbehovet ........................ 8.3 Avkriminalisering och strikt ägaransvar .............. 8.4 Omedelbar betalningsskyldighet och avgiftsförhöjning. 8.5 Rättelse och bestridande m. m.._ .................... - 8.6 Det administrativa systemet ........................

CNN—>_—

10 10

10 12

12 15 15 16 17 ' 18 19 19 20 20 21 22 22 23 23 23 23 24 24 25 25 27 27 27 28 29 30 30 31 35 37 38 40

• Sida 53
•  Original

Prop. 1975/76: 106

8.7 Kommunal trafikövervakning ....................... 8.8 Panträtt och flyttning av fordon .................... 8.9 Avgiftsdifferentiering .............................. 8.10 Vissa andra frågor ................................. 8.11 Upprättade lagförslag ..............................

8.12 Specialmotivering .................................. 8.12.1 Förslaget till lag om felparkeringsavgift . ...... '. . ..

9 Hemställan ......................................... 10 Beslut .............................................

Bilaga Statistiska uppgifter beträffande parkeringsbotsrutinen ..

53

41

43 44 44 47 . 47 47 50 50

51

• Sida 54
•  Original