om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs
> Regeringens proposition
1987/88:2 | | =
om ändring i lagen (1970: 741) om statlig Prop
lönegaranti vid konkurs 1987/88:2
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 juni 1987. | På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Anna-Greta Leijon
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag till sådana ändringar i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs som föranleds av den nya konkurslagen. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.
1 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 2
Propositionens lagförslag Prop. 1987/88: 2
Förslag till. ==.
Lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs |
Härigenom föreskrivs att 2—8 §§ lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti
vid konkurs skall ha följande lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
28!
Betalning enligt garantin utgår för sådan fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970: 979) och för fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma
lag.
Har någon på grund av fordran Har någon på grund av en fordsom omfattas av garantin ansökt ran som omfattas av garantin anom gäldenärens försättande i kon- sökt ätt gäldenären skall försättas i
kurs, utgår betalning även för kost- konkurs, utgår betalning även för naden härför och, om konkursen kostnaden för det och, om konkuravskrivits enligt 185 d§ konkursla- sen avskrivits enligt 10 kap. 1 § kon-
gen (1921:225),; för kostnad som kurslagen (1987:672), för kostnad
han ålagts att utge enligt /88§ sam- som han har ålagts att utge enligt 14
ma lag. kap. 3§ samma lag.
Beträffande fordran med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen gäller garantin för varje arbetstagare högst ett belopp som motsvarar tolv gånger
det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt I kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Betalning utgår därvid för fordran ” som avser ersättning för särskilda kostnader framför annan fordran.
38 Betalning enligt garantin utgår Betalning enligt garantin utgår
endast för fordran som bhevakats i endast för ex fordran som blir känd konkursen eller, i fall som avses i för den kronofogdemyndighet som 7§, blir känd för myndighet som avses i 6§ inom ett år från det att där sägs inom ett år från det att konkursen avslutades eller beslut
beslut om avskrivning av konkur- om att avskriva konkursen vann sen vunnit laga kraft. Har arbetsgi- laga kraft. Om bevakningsförfaran-
varen tidigare varit försatt i kon- de har anordnats, utgår dock betalkurs, utgär icke betalning för ford- ning endast för en fordran som har
ran som gjorts eller kunnat göras bevakats. Om arbetsgivaren tidigagällande i den konkursen. re har varit försatt i konkurs, utgår
inte betalning för ex fordran som
gjorts eller kunnat göras gällande i
den konkursen.
! Senaste lydelse 1979: 344, " Senaste lydelse 1975: 1261. [NS
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
Från belopp som avses i 28 av- Från garantibelopp som avses i
räknas vad arbetstagaren får Iyfta 2 § skall räknas av vad som enligt enligt 143§ konkurslagen Il kap. 148 — konkurslagen
(1921:225). (1987:672) har betalats i förskott
till arbetstagaren för en fordran
som omfattas av garantin.
5§
Garantibelopp betalas av myndighet som regeringen bestämmer. Härvid ' verkställes skatteavdrag samt avdrag med belopp som skall innehållas på grund av beslut om införsel eller utmätning i lön.
Garantibelopp får ej betalas förrän beslutet om konkurs vunnit laga kraft
och ej heller förrän arbetstagarens fordran har förfallit till betalning. 'Garantibelopp som avser fordran på lön för uppsägningstid får betalas efter
hand under uppsägningstiden. Åberopas motfordran hos arbetstagaren, får garantibelopp. som motsvarar sådan del av motfordringen med vilken kvittning kan ske enligt lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvittningsrätt, betalas först om det utrönes att motfordringen icke föreligger. Betalning enligt garantin av ford- Betalning enligt garantin av en ran som avses med underrättelse fordran som bedöms som klar eller enligt 6§ första stycket första eller betalningsgrundande och som är andra meningen får dock ske utan förfallen till betalning får dock ske
hinder av att beslutet om konkurs trots att konkursbeslutet inte har icke vunnit laga kraft. vunnit laga kraft. |
Om ett bevakningsförfarande har
anordnats, får betalning enligt ga-
rantin inte ske på grund av en un-
derrättelse enligt 8§ fjärde stycket.
Om en sådan betalning redan har
skett, skall denna räknas av från
det lönegarantibelopp som arbets-
tagaren senare visar sig har rätt
till.
6 5
Förvaltare i konkurs, som hand- Förvaltaren skall snarast underlägges i enlighet med vad som i all- rätta kronofogdemyndigheten i den mänhet är föreskrivet i fråga om. ort där gäldenären är bosatt om såkonkurs, skall snarast efter kon- dana fordringar som garantin kan kursbeslutet underrätta myndighet antas omfatta. Myndigheten har som avses i 5§ om fordran på lön behörighet som borgenär, även om.
för uppsägningstid i den mån ford- staten inte har någon fordran mot ringen enligt förvaltarens bedö- gäldenären.
mande är klar. Underrättelse bör Rätten skall underrätta kronolämnas även om annan fordran fogdemyndigheten om tid för ed-
som omfattas av garantin under gångssammanträdet.
samma förutsättning. I övrigt skall Avser förvaltaren att till arbetsunderrättelse lämnas utan dröjsmål tagaren enligt Il kap. 14 § konkurs-
när fordran som omfattas. uv ga- lagen (1987:000) i förskott betala ut
I Senaste lydelse 1975: 1261. + Senaste lydelse 1979: 344.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
rantin efter bevakning blivit utdel- belopp som kan omfattas av garanningsgill. tin, skall förvaltaren dessförinnan
Underrättelse som avses i första underrätta — kronofogdemyndighe-
stycket behöver icke lämnas i den ten och den myndighet.som avses i
mån arbetstagaren får lyfta betal- 5§ om det.
ning för sin fordran enligt 1435§
konkurslagen A1921:225), beträf-
fande fordran på lön för uppsäg-
ningstid på fordringens förfallodag och beträffande annan fordran utan dröjsmål sedan fordringen bli-
vit utdelningsgill. När underrättelse lämnas enligt första stycket första eller andra me-
ningen skall konkursförvaltaren
samtidigt för arbetstagarens räkning bevaka fordran som avses med underrättelsen. Bevakning
sker genom att förvaltaren tillställer konkursdomaren två kopior av underrättelsen med angivande av att denna avser bevakning. Förval-
taren skall i sådant fall genast un-
derrätta arbetstagaren om bevakningen.
785 Handlägges konkurs som mindre Om ett bevakningsförfarande har
konkurs enligt konkurslagen anordnats, gäller följande. Förval-
(1921:225) och finnes anledning an- taren skall snarast underrätta den taga att fordran, som omfattas av myndighet som avses i 5§ om fordgarantin, kan göras gällande, skall ran på lön för uppsägningstid, i den konkursdomaren genast sända un- mån fordringen enligt förvaltarens derrättelse därom till kronofogde- bedömning är klar. Under samma myndigheten i den ort, där gälde- förutsättning bör underrättelse nären bör svara i tvistemål som an- lämnas även om andra fordringar går gäld i allmänhet. Sedan tid för som omfattas av garantin. I övrigt gäldenärens edgång har bestämts, skall underrättelse lämnas utan skall myndigheten underrättas där- dröjsmål när fordran, som omfatom. Myndigheten har behörighet tas av garantin, efter bevakning som borgenär, även om staten icke har blivit utdelningsgill.
innehar fordran hos gäldenären. Första stycket gäller i tillämpliga Underrättelse som avses i första
delar, när konkursdomaren från stycket behöver inte lämnas i den konkursförvaltaren mottagit anmä- mån fordringen redan har betalats
lan som avses i 186§ konkurslagen av garantin. Underrättelse behöver eller fråga på annat sätt uppkom- inte heller lämnas i den mån medel
mit om avskrivning av konkursen betalas ut i förskott till arbetstagaenligt nämnda paragraf utan att ren enligt Il kap. 14§ konkurslagen underrättelse som avses i 6§ läm- (1987:672), beträffande fordran på
nats dessförinnan. lön för uppsägningstid senast på
fordringens förfallodag och beträf-
5 Senaste lydelse 1979: 344. fande annan fordran utan dröjsmål
Nuvarande lydelse . Föreslagen lydelse
sedan fordringen blivit utdelnings-
gill.
Förvaltaren skall för arbetstaga-
rens räkning bevaka fordran som
enligt förvaltarens bedömning är
klar. Om en underrättelse har skett
enligt första stycket, får bevakning-
en ske genom att förvaltaren till-
ställer rätten två kopior av under-
rättelsen och anger att den avser
bevakning. Förvaltaren skall i ett
sådant fall genast underrätta ar-
betstagaren om bevakningen.
88"
Det åligger kronofogdemyndig- Den kronofogdemyndighet som
het som får underrättelse enligt 7§ får en underrättelse enligt 6 § första eller anmälan enligt 185 b§ kon- stycket skall skyndsamt pröva i vad
kurslagen (1921:225) att skyndsamt mån betalning enligt garantin skall pröva i vad mån betalning enligt ga- utgå för en fordran i konkursen. rantin skall utgå för fordran i kon- Detta gäller även när en fordran i kursen. Detta gäller även när ford- konkursen på annat sätt blir känd
ran i konkursen på annat sätt blir för myndigheten.
känd för myndigheten.
Arbetsgivare är skyldig att vid kronofogdemyndighetens prövning enligt första stycket på anfordran lämna uppgift om arbetstagares anställningsoch avlöningsförhållanden eller pensionsförhållanden. Undandrager sig arbetsgivaren att fullgöra detta, kan han efter omständigheterna hämtas eller häktas.
Beslut om hämtning eller häkt- Beslut om hämtning eller häktning meddelas av konkursdomaren ning meddelas av den tingsrätt som
efter framställning från kronotfogde- handlägger konkursärendet efter
myndigheten. Kostnaden för hämt- framställning från kronofogdemynning eller häktning utgår av all- digheten. I övrigt gäller beträffanmåänna medel. I övrigt gäller be-. de sådana åtgärder 6 kap. 95§ tredje
träffande sådan åtgärd 95§ kon- och fjärde styckena, 108 andra
kurslagen i tillämpliga delar. stecket och 118 konkurslagen
(1987:672) i tillämpliga delar. Om
arbetsgivaren är en juridisk person,
tillämpas även 6 kap. 13§ konkurs-
lagen. ”
Kronofogdemyndigheten = skall Kronofogdemyndigheten = skall
e
utan dröjsmål underrätta den i 5 8 utan dröjsmål underrätta den i 5 § avsedda myndigheten angående avsedda myndigheten angående en
fordran som vid prövning enligt fordran som vid prövning enligt första stycket funnits vara betal- första stycket funnits vara betal-
ningsgrundande. Förekommer an- ningsgrundande. Sådan underrät-
ledning därtill får kronofogdemyn- telse skall dock inte ske i den mån
" Senaste lydelse 1979: 344. 'n
Nuvarande lydelse Föreslågen lydelse
digheten återkalla sitt beslut, om underrättelse enligt 6 § tredje stycdet sker innan utbetalning har ägt ket om förskottsbetalning har lämrum. nuts. Om det förekommer anled-
ning till det får kronofogdemyndig-
heten återkalla sitt beslut, om det
sker innan utbetalning enligt garan-
tin har ägt rum.
Denna lag träder i kraft den I januari 1988. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet. Vad som i dessa bestämmelser sägs om konkursdomaren skall dock i stället avse tingsrätten. |
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 juni 1987
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S: Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Wickbom, Johansson, Hulter- ström, Lindqvist, G. Andersson, |
Föredragande: statsrådet Leijon:
Proposition om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs
1¶Inledning
Genom beslut den 2 juni 1987 antog riksdagen ett förslag att ersätta 1921” års konkurslag med en ny lag i ämnet samt förslag till följdändringar i annan lagstiftning (prop. 1986/87:90, LU 32, rskr 320). Reformen träder i kraft den 1 januari 1988.
Till grund för den nya konkurslagen ligger konkurslagskommitténs betänkande (SOU 1983: 29) Ny konkurslag och kommissionens mot ekono-
misk brottslighet (Eko-kommissionen) betänkande (SOU 1983:60) Åter--
vinning i konkurs. Konkurslagskommitténs betänkande innehåller även
förslag bl. a. till följdändringar i annan lagstiftning. | Det huvudsakliga innehållet i den nya konkurslagen är följande. De. olika
handläggningsformerna ordinär konkurs och mindre konkurs slås samman till en enhetlig handläggningsform. Institutionen konkursdomare avskaffas -:
och ersätts med konkursdomstolen (tingsrätten) som sådan. Bevaknings-'.
förfarande skall äga rum först efter särskilt beslut av rätten. Detta förutsätts ske endast om de oprioriterade fordringarna kan antas komma i i fråga för utdelning. |
Konkurslagskommitténs förslag till ny konkurslag skiljer sig från rege- ' ringsförslaget bl.a. därigenom att de nuvarande skilda handläggningsfor-
merna i konkurs föreslogs bestå: Med utgångspunkt i detta förslag har
kommittén föreslagit följdändringar i bl.a. lagen (1970:741) om statlig : lönegaranti vid konkurs (LGL). Under beredningen av kommitténs förslag
beslöt chefen för justitiedepartementet efter samråd med mig att avstå från att lägga fram några ändringsförslag rörande LGL. Anledningen till detta var den inom arbetsmarknadsdepartementet pågående beredningen av lö- - negarantiutredningens (A 1982: 04) olika förslag till reformering av lönega-
rantisystemet.
Lönegarantiutredningen har avlämnat två delbetänkanden. Det första (Ds A 1983: 15) Ändringar i lönegarantisystemet avlämnades i november 1983 och det andra (SOU 1986: 9) Ny lönegarantilag i mars 1986. '
Delbetänkandet Ändringar i lönegarantisystemet innehåller förslag om begränsningar av dels maximibeloppet för-lönegarantin, dels rätten till ersättning från lönegarantin beträffande fordringar som förfallit till betal- ning före konkursansökan.
Delbetänkandet Ny lönegarantilag innehåller i första hand förslag som rör förfarandet kring lönegarantin. Jag återkommer strax till dessa. I betänkandet behandlas också vissa materiella frågor.
Båda betänkandena har remissbehandlats. Förteckningar över remissinstanserna och sammanställningar av dessas yttranden har upprättats inom arbetsmarknadsdepartementet och finns tillgängliga i ärendet (dnr R 4185/83).
Utredningen arbetar f.n. med att analysera orsakerna till att lönegarantiutbetalningarna har ökat och med att föreslå de åtgärder som analysen ger anledning till. Detta arbete kommer att redovisas i ett tredje och sista betänkande.
I det följande redovisar jag mina överväganden i ärendet och den:'behandling av ett lagförslag som ägt rum i lagrådet. |
2¶Föredragandens överväganden
2.1¶En större reform bör anstå
Av de förslag utredningen hittills har lagt fram är de mest genomgripande de som rör själva förfarandet. Jag tänker särskilt på förslaget om vem som skall pröva anspråk på lönegaranti: .
I dag hanteras dessa anspråk på skilda sätt beroende på i vilken form konkursen handläggs. I en ordinär konkurs åligger det förvaltaren att underrätta den utbetalande myndighéten — länsstyrelsen — om klara löne- fordringar samt att för löntagarnas räkning bevaka samma fordringar i konkursen. Om förvaltaren anser sig inte kunna godta ett löneanspråk, ankommer det på löneborgenären att bevaka sin fordran på sedvanligt sätt. :- Fordringen får, efter framställd anmärkning, prövas på samma sätt som andra tvistiga fordringar i konkursen. I en mindre konkurs — för närvarande nästan 95 procent av alla konkurser — handhas däremot lönegarantifrågorna av kronofogdemyndigheten. Prövningen av anspråk på betalning enligt garantin sker hos kronofogdemyndigheten i ett från konkursen skilt förfarande. .
I betänkandet från år 1986 har lönegarantiutredningen föreslagit att den prövning som kronofogdemyndigheterna nu gör skall flyttas över till konkursförvaltarna, i regel advokater. Dettå innebär att förvaltarna, vid sidan av sina uppgifter inom konkursförfarandet, får en i särskild ordning reglerad uppgift som de för närvarande inte har och som dessutom på det sättet är främmande för dem att den innefattar myndighetsutövning.
Utredningens förslag på denna punkt har visserligen godtagits eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Åtskilliga har dock kritiserat förslaget, inte minst från principiella utgångspunkter. Kritikerna har satt i fråga bl.a. om inte en sådan central uppgift i systemet som. innefattar myndighetsutövning bör ligga på en myndighet. Många av de
remissinstanser, som i och för sig godtar en förvaltarprövning, anser på
olika grunder att staten bör ges betydligt bättre möjligheter än vad utredningen föreslagit att kontrollera förvaltarnas beslut i varje enskilt ärende. Kritik av detta slag kan även den uppfattas som ett ifrågasättande av de bärande principerna för utredningsförslaget. Även annan kritik har förts fram, bl. a. att det medför risk för större kostnader såväl i fråga om själva . lönegarantin som ersättningen till förvaltarna. Det har också påpekats att det skadeständsrättsliga ansvaret för den myndighetsutövning som utförs
av konkursförvaltaren kommer att åvila staten. Staten skulle alltså ta på
sig ett betydligt större ansvar än I dag men med begränsade möjligheter att övervaka den verksamhet man har ansvar för.
Enligt min mening saknar den kritik som sålunda har framförts inte fog.
Starka skäl talar tvärtom för att en uppgift av detta slag bör ävila en myndighet. De skäl som utrédningen har anfört för sitt förslag, bl. a. att prövningen skall vara bäde smidig och enhetlig, kan för övrigt tillgodoses
också med en sådan lösning.
Jag vill mot den här bakgrunden inte förorda att utredningens förslag genomförs. Jag vill i stället, i samräd med dem som är närmast berörda av lönegarantisystemet, närmare överväga en lösning av förfarandefrågorna
som går ut på att kronofogdemyndigheten får prövningsansvaret för alla
lönegarantianspråk. Det kan i sammanhanget förtjäna att nämnas att kronofogdemyndigheterna nu har denna uppgift i de mindre konkurserna och att handläggningsreglerna för sådana konkurser:har utgjort mönster för det föreslagna nya enhetliga konkursförfarandet. Jag anser vidare att ansvaret för utbetalning av lönegarantimedel, åtminstone på sikt. bör flyttas över från länsstyrelserna till kronofogdemyndigheternå. Enligt min mening finns det också anledning, bl.a. mot bakgrund av'den nya konkurslågen. att överväga om lönegarantiprövningen bör frikopplas från konkursförfa-
randet. |
Vad jag nu har sagt innebär inte att jag avvisar utredningens i många avseenden väl grundade förslag om förvaltarnas medverkan i lönegarantihanteringen. I stället bör dessas roll.-.som utredningen föreslagit, förstärkas i den majoritet av konkurser där kronofogdemyndigheterna -i dag prövar anspråken utan förvaltarens medverkan. Enligt min mening bör man pröva förutsättningarna att skapa ett enhetligt förfarande i detta avscende där — även om den slutliga och formella prövningen: skulle förbehållas myndigheten — förvaltarna, med utnyttjande av sina insikter om konkursföretaget och sin närhet till de anställda och deras organisationer, arbetar fram eu underlag för lönegarantibeslutet. Fit sådant underlag skulle i så fall kronofogdemyndigheten vid sin prövning i normalfallet kunna utgå från utan att företa någon egen utredning av lönekraven. Också på detta sätt skulle man främja en snabb och. effektiv utbetalning av
garantibeloppen samtidigt som risken skulle minska för att förvaltaren och
kronofogdemyndigheten utför ett onödigt dubbelarbete. Man skulle i stäl-
let bygga på en samverkan mellan konkursförvaltaren, arbetstagaren/löne-
borgenären och kronofogdemyndigheten. Det formella ansvaret för prövningen av lönegarantianspråk skulle emellertid; liksom utbetalningen av : garantibelopp., ligga på myndigheten.
1 Riksdagen 198788. I saml. Nr 2
Enligt min mening skulle de rent praktiska skillnaderna mellan utred-
ningens förslag och en sådan lösning inte bli så stora. Det finns emellertid viktiga formella skillnader. Jag vill därför — innan jag tar slutlig ställning till hur ett nytt lönegarantisystem närmare skall utformas — ha ytterligare
kontakter med företrädare för de myndigheter och organisationer som
berörs av lönegarantihanteringen för att inhämta deras synpunkter på mina förslag. I samband därmed får övervägas i vad mån en myndighetslösning
leder till ett ökat resursbehov och hur en sådan reform i så fall skall
finansieras.
Det finns dessutom en annan särskild anledning att avvakta någon tid med en reform på lönegarantiområdet som på ett mera genomgripande sätt berör kronofogdemyndigheterna. Riksdagen har nämligen hösten 1986 be-
slutat om ändringar av den nuvarande organisationen för kronofogdemyndigheterna (prop. 1986/87:52, LU 12, rskr. 103). Den nya organisationen, som skall träda i kraft den 1 juli 1988, innebär att landets 81 kronofogde-
myndigheter ombildas till 24 myndigheter, en i varje län. Genom denna omorganisation skapas nya förutsättningar att genomföra en koncentration av lönegarantihanteringen inom 'kronofogdemyndigheterna. Inom ramen för de nya myndigheternas verksamhet kommer det att erbjudas bättre
möjligheter att tillvarata och utveckla en specialistkompetens för lönegarantifrägor. Jag kommer att samråda med den särskilda kommitté som nu
håller på att utarbeta förslag till hur den nya organisationen närmare bör
utformas. En viktig fråga som då får övervägas är om lönegarantisystemet
bör förändras samtidigt som kronofogdemyndigheterna organiseras om
eller om det, just på grund av myndigheternas nya organisation, kan finnas
skäl att införa ett nytt lönegarantisystem något senare.
På de grunder jag nu har redovisat kommer jag i detta sammanhang inte att vidare behandla utredningens båda betänkanden och presentera förslag
till ett nytt lönegarantisystem. Jag kommer i stället att föreslå endast de ändringar i LGL som är nödvändiga på grund av den nya konkurslagen.
Jag räknar med att senare återkomma till regeringen med de mer omfattan-
de förslag till ändringar i lönegarantisystemet som jag här helt översiktligt har berört. Jag kommer då även att redovisa mina ställningstaganden till utredningens övriga förslag, bl.a. i fråga om garantins omfattning. I det sammanhanget kommer jag också att närmare redogöra för remissinstansernas inställning till lönegarantiutredningens båda betänkanden.
Regeringen beslutade den 27 maj 1987 att inhämta lagrådets yttrande
över ett inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti. vid konkurs. De föreslagna ändringarna är föranledda av den nya konkurslagen. Lagrådsremissens lagförslag bör fogas ull protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Lagrädet har yttrat sig över förslaget den 9 juni 1987. Jag äterkommer i
specialmotiveringen under 4 § till ett påpekande som gjorts av lagrådet. I övrigt har lagrådets granskning endast lett till vissa redaktionella ändringar
i lagtexten. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2. |
Jag skall nu redogöra för det nuvarande lönegarantisystemet och konkurslagsreformen i relevanta delar. Därefter kommer jag att presentera mina förslag till ändringar i LGL med anledning av den nya konkurslagen.
2.2¶Det nuvarande garantisystemet Prop. 1987/88: 2
LGL trädde i kraft den I januari 1971. Lagen innebär att.staten svarar för |
betalning av arbetstagares fordringar hos en arbetsgivare som har försatts i konkurs. De fordringar som omfattas av lönegarantin är lönefordringar och andra
ersättningar med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970: 979), pensionsfordringar med förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag och vissa konkurskostnader. Beträffande lön och annan ersättning på grund av anställning gäller förmånsrätten och därmed garantin endast fordran som har förfallit till betalning senare än ett år innan konkursansökningen gjor-
des och vidare under en skälig uppsägningstid om högst sex månader. För att ge rätt till garantibetalning får en fordran i princip inte ha överlåtits. .
Undantag gäller för vissa fordringar som överlåtits till en facklig organisation. Garantin är maximerad till ett belopp (maximibelopp) som motsvarar
tolv basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring för fordringar : med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen, d.v.s. fordringar för lön och annan ersättning samt förfallna pensionsfordringar. För år 1986 upp-
gick maximibeloppet till 279 600 kr. Beloppsbegränsningen gäller inte för
fordringar på framtida pension.
Förfarandet för att pröva anspråk enligt garantin är som sagt olika i
konkurser som handläggs i enlighet med vad som i KL i allmänhet är
föreskrivet i fråga om konkurs och i mindre konkurser. Pröv ningen ankommer formellt på kronofogdemyndigheten i i mindre konkurs och, praktiskt sett, på konkursförvaltaren i ordinär konkurs. Garantibeloppen betalas ut av en särskild utbetalningsmyndighet. Denna myndighet är i dag länsstyrelsen.
Prövningen av lönegarantianspråk 1 en ordinär konkurs är uppbyggd kring bevaknings- och anmärkningsförfarandet. Betalning enligt garantin
en till bevaknings- och anmärkningsförfar andet innebär även alt vad som genom detta förfarande bestäms om den bevakade fordringen, såväl beträf-
fande betalningsrätt som förmånsrätt i konkursen, blir gällande också för
lönegarantin. Konkursförvaltaren är skyldig att snarast efter konkursbeslutet sända en underrättelse till länsstyrelsen om lönefordringar som enligt förvaltarens mening är klara. |
I en mindre konkurs saknas direkt motsvarighet till bevaknings- och
anmärkningsförfarandet i ordinär konkurs. För de mindre konkurserna
gäller en särskild — från konkursförfarandet fristående — ordning hos
kronofogdemyndigheten för prövning av lönegarantianspråk.
Hos kronofogdemyndigheten kan anspråken på lönegarantimedel an-
hängiggöras informellt. Kronofogdemyndigheten är nämligen skyldig att
självmant pröva om garantin är tillämplig så snart en fordran blir känd för myndigheten. Betalning enligt garantin utgår endast för en fordran som
blivit känd för myndigheten inom ett år från det att beslut om avskrivning av konkursen vunnit laga kraft. Det har förutsatts att kronofogdemyndig-
heten på olika sätt får vetskap om förekommande fordringar. Arbetstaga-
ren eller dennes fackliga organisation kan göra anmälan om anspråk hos 1
kronofogdemyndigheten eHer konkursförvaltaren. Vid sidan härav finns det också en regel om att konkursdomaren är skyldig att underrätta krono-
fogdemyndigheten om fordringar som kan antas omfattade av garantin.
Sedan kronofogdemyndigheten prövat om villkoren för lönegaranti är
uppfyllda, skall myndigheten utan dröjsmål underrätta utbetalningsmyndigheten om cen fordran som vid prövningen befunnits vara betalningsgrun-
dande. Kronofogdemyndigheten har möjlighet att äterkalla sitt beslut och ompröva ärendet, om det sker innan utbetalningsmyndigheten betalat ut
beloppet. |
Finner kronofogdemyndigheten vid sin prövning att arbetstagarens fordran inte omfattas av garantin, meddelar myndigheten ett avslagsbeslut.
Avslagsbeslutet får överklagas till hovrätt. Hovrättens beslut får inte över-
klagas. Det finns också möjlighet att begära omprövning av kronotogdemyndighetens beslut.
Länsstyrelsen betalar ut garantibelopp enligt de underrättelser som
kommer in från kronofogdemyndigheter och konkursförvaltare. Länssty-
relsen har inte befogenhet att ifrågasätta riktigheten av underrättelserna.
Betalningen sker till arbetstagaren. I samband med utbetalningen verkstäl-
ler länsstyrelsen avdrag för skatt samt avdrag enligt eventuella införseleller löneutmätningsbeslut. Länsstyrelsen fullgör även arbetsgivarens
skyldighet att lämna kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen. På länsstyrelsen ankommer det vidare att beakta regeln om maximibelopp i LGL.
Garantibelopp får enligt huvudregeln inte betalas förrän konkursbeslutet har vunnit laga kraft och inte heller förrän arbetstagarens fordran har förfallit till betalning. Uppsägningslön betalas efter hand som den förfaller
till betalning, i nära anslutning till ordinarie utbetalningsdag.
Sedan länsstyrelsen enligt garantin betalat arbetstagarens fordringar inträder staten i arbetstagarens rätt mot konkursgäldenären. För att bevaka statens rätt i konkursen förordnar länsstyrelsen en kronofogdemyndighet.
2.3¶Det nuvarande konkursförfarandet
Den ännu gällande konkurslagern (1921:225, KL) utgår, som jag tidigare nämnt, från två olika konkursförfaranden, den ordinära konkursen och den mindre konkursen. Den ordinära konkursen är utförligt reglerad i KL
medan bestämmelserna som rör de mindre konkurserna — vilka utgör det
stora flertalet — i stor utsträckning består av hänvisningar till reglerna om ordinär konkurs. | |
Mindre konkurser kan handläggas på två principiellt skilda sätt. I de konkurser vari tillgångarna inte räcker till betalning av konkurskostnaderna beslutar konkursdomaren vanligen att konkursen skall avskrivas sedan gäldenären avlagt bouppteckningsed och en s.k: förvaltningsberättelse upprättats. Om däremot tillgångarna räcker till betalning av konkurskostnaderna, skall vanligtvis ett fullständigt utdelningsförfarande genomföras.
En viktig skillnad i jämförelse med det ordinära förfarandet är att borgenärerna i en mindre konkurs inte behöver formligt bevaka sina fordringar. Också i mindre konkurser utses numera alltid förvaltare.
Tillsynen över konkursförvaltarens verksamhet handhas av vissa kronö-
Prop. [987/88: 2
fogdemyndigheter. Tillsynsmyndigheten (TSM) skall i första hand göra en efterhandsgranskning av de av förvaltarna utförda förvaltningsåtgärderna. TSM har emellertid som uppgift att också under konkursens gång se till att avvecklingen av boet inte onödigt fördröjs och att konkursen avslutas . snarast möjligt. Ett viktigt inslag i tillsynsfunktionen är också TSM: s rätt att yttra sig över förvaltarens kostnadsräkning.
2.4¶Den nya konkurslagen
Den nya konkurslagen grundar sig på bl. a. konkurslagskommitténs slutbetänkande (SOU 1983: 24) Ny konkurslag. Kommittén har som cn avslut-
ning på det reformarbete som påbörjades på 1960-talet sett över KL: s'
systematik och därvid lämnat förslag till en ny konkurslag. I prop. 1986/87: 90 har förslaget bearbetats och kompletterats med regler om ett ett enhetligt konkursförfarande.
De nuvarande båda handläggningsformerna för ordinär konkurs resp. mindre konkurs slås alltså samman till ett enhetligt förfarande. Förfarandet
har i huvudsak handläggningen av mindre konkurser som förebild. Hand-
läggningsformen mindre konkurs anses nämligen i de flesta avseenden vara mest praktiskt och ändamålsenlig. Ca 95 procent av alla konkurser handläggs också som mindre konkurser.
Enligt det nya förfarandet skall i samband med konkursbeslutet en
förvaltare utses (begreppet interimsförvaltare utmönstras) och tidpunkten för ett edgångssammanträde fastställas. Detta sammanträde ersätter ed-
gång i mindre konkurs och första borgenärssammanträde i ordinär konkurs. Vid sammanträdet skall det föreligga en bouppteckning som anger boets tillgångar och skulder samt borgenärerna.
I normalfallet beslutas om den fortsatta handläggningen först efter det att gäldenären har beedigat bouppteckningen. Är tillgångarna otillräckliga, skall konkursen avskrivas snarast möjligt. Om det däremot finns tillgångar av den omfattningen att konkurskostnaderna och boets skulder kan betalas. skall handläggningen av konkursen fortsätta. tillgångarna avvecklas och ett utdelningsförslag upprättas. Om det behövs, kan rätten besluta om ett särskilt bevaknings- och anmärkningsförfarande. Ett sådant förfarande skall som regel inte behövas i andra fall än då oprioriterade fordringar beräknas kunna få utdelning. Det kan därför antas att antalet konkurser med ett bevaknings- och ':anmärkningsförfarande kommer att bli färre än antalet ordinära konkurser i dag. i
I fråga om själva konkursförvaltningen innebär den nya lagen bl. a. alt förvaltaren åläggs en skyldighet att höra TSM innan han eller hon vidtar viktigare förvaltningsåtgärder. Förvaltaren ges möjlighet att beakta inte bara borgenärsintressen utan i viss utsträckning även intresset att långsiktigt trygga sysselsättningen vid bedömningen av olika frågor som rör
förvaltningen. |
Den nya konkurslagen innebär också att utdelningsförfarandet avsevärt
förenklas. Det överensstämmer i huvudsak med vad som nu gäller för
mindre konkurs.
+2 Riksdagen 198788. 1 suml. Nr 2
Vidare slås reglerna om interimsutdelning och förskottslyftning samman . Prop. 1987/88:2
till ett förfarande, benämnt förskottsbetalning. Förskott kan — i motsats
till enligt nu gällande regler — utgå även för en oprioriterad fordran.
2.5¶Ändringar i garantisystemet
Den nya konkurslagen kräver i huvudsak endast formella ändringar i LGL. | Det nuvarande systemet med en prövning av lönegarantifrågor inom ramen för bevaknings- och anmärkningsförfarandet — när sådant beslutas — bör behållas. I övrigt bör kronofogdemyndigheten, liksom nu, pröva krav på utbetalning enligt garantin.
Enligt den nya konkurslagen blir handläggning utan n bevakningsförtarande, d.v.s. den handläggningsform som närmast motsvarar mindre konkurs. även formellt huvudregel. Detta bör avspeglas i LGL bl. a. genom att
nuvarande 6 och 7 §§ byter plats. |
Andra nödvändiga ändringar i LGL föranleds främst av att konkursdomarens uppgifter i och med den nya konkurslagen övertas av tingsrätten
som sådan och att viss särreglering som nu finns i LGL blir överflödig. Dessutom måste beaktas att i fortsättningen alla fordringar — således även oprioriterade — i alla konkurser kan bli föremål för förskottsbetalning. Till dessa och vissa andra ändringar i LGL återkommer jag i specialmotive-
ringen. |
. Det nya enhetliga konkursförfarandet kommer emellertid i praktiken också att leda till att flera lönegarantiärenden än för närvarande får avgö-
ras av kronofogdemyndigheterna. Detta hänger samman med att ett bevak-
nings-'och anmärkningsförfarande skall anordnas endast då det kan antas att även oprioriterade fordringar kommer i fråga för utdelning. Ökningen kan dock antas innefatta ärenden av i huvudsak okomplicerad beskaffen-
het. Denna förskjutning av lönegarantiprövningen från själva konkursförfarandet till kronofogdemyndigheterna ligger för övrigt väl i linje med de tankar på ett mer enhetligt lönegarantisystem som jag tidigare har redo-
gjort för. .
Till skillnad från i dag, då beslut om ordinär konkurs innefattande bevaknings- och anmärkningsförfarande fattas i samband med konkursbeslutet, kommer frågan om konkursens slutliga handläggningsform enligt den nya konkurslagen att kunna hållas öppen under något längre tid än i
dag. I praktiken kommer samtliga konkurser att inledas på samma sätt, d.v.s. i princip som en mindre konkurs. Skall bevakningsförfarande anordnas, beslutas detta i normalfallet först någon månad efter konkursbeslu-
tet i samband med edgångssammanträdet.
Den nu beskrivna situationen kan givetvis — i något större utsträckning.
än i dag — skapa osäkerhet beträffande handläggningen inom lönegarantisystemet. Detta gäller särskilt i inledningsskedet av konkursen. Jag vill emellertid inte för den reglering som det nu är fråga om författningsvägen
styra handläggningsordningen i denna fråga. Därtill kommer att det endast i begränsad .omfattning blir fråga om att ”byta handläggningsform”'. Be-
vakningsförfarande kommer inte i fråga i mer än en mycket liten del av alla
konkurser. I en del av dessa fall torde det också från början stå helt klart 14
att bevakningsförfarande kommer att anordnas. De praktiska svårigheter
som kan uppkomma får lösas på samma sätt som i dag vid byte från mindre
konkurs till ordinär konkurs. En särskild avräkningsregel för dessa fall föreslås dock. Jag återkommer till den i specialmotiveringen (5 §).
3¶Upprättat lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartemen-
tet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig
lönegaranti vid konkurs. Förslaget har granskats av lagrådet.
4¶Specialmotivering
2§
Betalning enligt garantin utgår för sådan fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970: 979) och för
fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.
Har någon på grund av en fordran som omfattas av garantin ansökt att gäldenären skall försättas i konkurs, utgår betalning även för kostnaden för det och, om konkursen avskrivits enligt 10 kap. 13 konkurslagen (1987:672), för kostnad som han har ålagts att utge enligt 14 kap. 3 8
samma lag. |
Beträffande fordran med förmånsrätt enligt 12 § förmänsrättslagen gäller
garantin för varje arbetstagare högst ett belopp som motsvarar tolv gånger det vid tiden tör konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Betalning utgår därvid för fordran
som avser ersättning för särskilda kostnader framför annan fordran.
Hänvisningar till KL har ersatts med hänvisningar till motsvarande be-
stämmelser i den nya konkurslagen.
38 Betalning enligt garantin utgår endast för en fordran som blir känd för den
kronofogdemyndighet som avses i 6 §& inom ett år från det att konkursen
avslutades eller beslut om att avskriva konkursen vann laga kraft. Om bevakningsförfarande har anordnats, utgår dock betalning endast för en fordran som har bevakats. Om arbetsgivaren tidigare har varit försatt i konkurs, utgår inte betalning för en fordran som gjorts eller kunnat göras gällande i den konkursen.
I denna paragraf anges i dag att betalning enligt garantin utgår endast för '
fordran som har bevakats i konkursen. Vidare sägs att betalning också utgår i mindre konkurs för fordran som blir känd för kronofogdemyndigheten inom ett år från det att avskrivningsbeslutet vann laga kraft. I paragrafen anges också att betalning inte utgår för en fordran som gjorts eller
kunnat göras gällande i en tidigare konkurs.
Ändringarna innebär en anpassning till den nya konkurslagen så till vida
att normalfallet, nämligen att någon bevakning inte skall ske, nämns först
och att det också anges att konkursen kan avslutas på annat sätt än genom
avskrivning. Enligt 11 kap. 18 § i den nya konkurslagen anses en konkurs Prop. 1987/88: 2 avslutad när tingsrätten har fastställt utdelningen enligt 11 kap 7 8. . Om bevakningsförfarande har anordnats, utgår dock betalning enligt
garantin endast för en fordran som har bevakats. Att det normalt sett är förvaltaren som skall ombesörja bevakningen framgår av 7 § tredje stycket. |
Den situation som uppstår när det har beslutats om bevakning företer, såvitt gäller hanteringen av lönegarantin, stora likheter med den situation som i dag inträder när det beslutas att en mindre konkurs skall handläggas som en ordinär konkurs: Som jag tidigare: framhållit (se avsnitt 2.5) är
emellertid detta förhållande inte helt tillfredsställande eftersom det kan
skapa en viss osäkerhet hos handläggande organ. Av skäl som jag anförde i den allmänna motiveringen har jag funnit det inte vara nödvändigt att i lagen införa några andra bestämmelser för denna situation än en särskild
avräkningsregel (se 5 §). De praktiska svårigheter som i övrigt skulle
kunna uppkomma får som jag nämnt lösas på samma sätt som i dag vid
byte av handläggningsform.
48 Från garantibelopp som avses i 2 § skall räknas av vad som enligt 11 kap.
14 § konkurslagen (1987:672) har betalats i 1 förskott till arbetstagaren för en fordran som omfattas av garantin.
Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall avräkning göras från belopp
med vilket betalning enligt garantin annars skulle utgå. d.v.s. om för-
skottslyftning inte äger rum och efter hänsynstagande till bestämmelsen om maximibelopp. Avräkningen gäller inte endast beräkningen av vad arbetstagaren maximalt kan erhålla enligt lönegarantin utan även beräk-
ningen av vad arbetstagaren erhåller inom den maximala ersättningsnivån.
Om cn arbetstagare genom förskottslyftningar får — helt eller delvis — uppbära ett häremot svarande belopp, saknas anledning att låta lönegarantin tas i anspråk i motsvarande mån.
I den föreslagna lydelsen av lagrummet har hänvisningen till 143 & KL ersatts med en hänvisning till 11 kap. 14 § den nya konkurslagen. Eftersom enligt den nya lagen förskottsbetalning, till skillnad från vad som är fallet.
enligt 143 & KL. kan komma i fråga för i princip alla fordringar i konkur-
sen, måste 4 & LGL utformas så att det görs klart att avräkning endast skall ske mot en förmånsberättigad löne- celler pensionsfordran. På inrådan av lagrådet har lagrummet preciserats så att det nu angivna syftet med avräkningsregeln klart framgår.
5§ | .
Garantibelopp betalas av myndighet som regeringen bestämmer. Härvid verkställes skatteavdrag samt avdrag med belopp som skall innehållas på grund av beslut om införsel eller utmätning i lön.
Garantibelopp får ci betalas förrän beslutet om konkurs vunnit laga kraft
och ej heller förrän arbetstagarens fordran har förfallit till betalning. Garantibelopp som avser fördran' på lön för uppsägningstid fär betalas efter
hand under uppsägningstiden. Åberopas motfordran hos arbetstagaren. får 16
garantibelopp. som motsvarar sådan del av motfordringen med vilken
kvittning kan ske enligt lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt,
betalas först om det utrönes att motfordringen icke föreligger.
Betalning enligt garantin av en fordran som bedöms som klar eter betalningsgrundande och som är förfallen till betalning får dock ske trots att konkursbeslutet inte har vunnit laga kraft.
Om ett bevakningsförfarande har anordnats. får betalning enligt garantin inte ske på grund av en underrättelse enligt 8 § fjärde stycket. Om en sådan
betalning redan har skett, skall denna räknas av från det lönegarantibelopp
som arbetstagaren senare visar sig ha rätt till.
I denna paragraf finns bestämmelser om utbetalning av garantibelopp. Enligt andra stycket får utbetalning inte ske förrän beslutet om konkurs vunnit laga kraft och fordringen förfallit till betalning. I tredje stycket görs
undantag från kravet på laga kraft för fordringar som förvaltaren i en
ordinär konkurs bedömt såsom klara. |
Den ändring som vidtagits hänför sig till tredje stycket. Ändringen innebär att fordringar som bedöms som klara enligt 7 § första stycket cHer
betalningsgrundande enligt 8 § fjärde stycket och omfattas av garantin och
som år förfallna till betalning får betalas genom garantin trots att konkurs-
beslutet inte har vunnit laga kraft. Att bestämmelsen därmed utvidgats att gälla även för fordringar i "mindre konkurser” torde i sak inte innebära någon skillnad i förhällande till vad som i dag gäller i såväl ordinär som
mindre konkurs.
I ett nytt fjärde stycke har införts förbud mot utbetalning på grund av en
underrättelse från kronofogdemyndigheten om utbetalning av garantime-
del när bevakningsförfarande har anordnats. Anledningen är att ett beslut
om att anordna bevakningsförfarande kan fattas på ett sent stadium i konkursen och att de båda systemen med prövning av kronofogdemyndig-
het resp. prövning inom-ramen för konkursförfarandet då gär i varandra. När bevakningsförfarunde har anordnats får utbetalning grundas endast på underrättelse från förvaltaren enligt 7 §. Skulle utbetalning då redan ha skett på grund av en underrättelse från kronofogdemyndigheten, skall detta givetvis leda till en avräkning från lönegarantibelopp som arbetstagaren sedemera befinns berättigad till genom bevakningsförfarandet. En uttrycklig regel om det föreslås. Skulle i en sådan situation den som fått betalt senare befinnas inte vara berättigad till ersättning, blir reglerna om
återbetalning i 12 §& LGL tillämpliga. De innebär att vad som har betalats ut i ett fall som det berörda i regel torde få behållas. En sådan situation kan av olika skäl antas bli mycket sällsynt.
68 Förvaltaren i konkursen skall snarast underrätta kronofogdemyndigheten i den ort där gäldenären är bosatt om sådana fordringar som garantin kan
antas omfatta. Myndigheten har behörighet som borgenär, även om staten inte har någon fordran mot gäldenären. Rätten skall underrätta kronofogdemy ndigheten om tid för edgångssammanträdet.
Avser förvaltaren att enligt 11 kap. 14 § konkurslagen (1987: 672) till arbetstagaren i förskott betala ut belopp som kan omfattas av garantin.
skall förvaltaren dessförinnan underrätta kronofogdemyndigheten och den
myndighet som avses i 5-$ om det.
Som tidigare nämnts blir enligt den nya konkurslagen handläggning utan
bevakningsförfarande, d:v.s. den händläggningsform som närmast mot- .
svarar mindre konkurs, även formellt huvudregel. Detta bör avspeglas även i LGL bl.a. genom att nuvarande « 6 och 7 Sr får byta plats. Den nu
nuvarande 7 § första stycket. Någon motsvarighet till 7 § andra stycket.
som föreskriver att bestämmelserna i första stycket i tillämpliga delar gäller även när ordinär konkurs skrivs av på grund av otillräckliga tillgångar (186 & KL), har dock inte föreslagits eftersom den nya konkurslagen
saknar motsvarande regler. |
I den nuvarande 7 § regleras konkursdomarens underrättelseskyldighet i i mindre konkurser och kronofogdemyndighetens. behörighet som borgenär när det har uppkommit en lönegarantifråga i en sådan konkurs.
Den underrättelseskyldighet som idag åvilar konkursdomaren enligt 7 8
första stycket första meningen har i den nya 6 § första stycket lagts på
konkursförvaltaren (jfr 185 b & tredje stycket KL). Denna skyldighet att underrätta kronofogdemyndigheten upphör då bevakningsförfarande an-
ordnas. Vad som då gäller föreskrivs i nya 7 §. Underrättelseskyldigheten enligt andra meningen av 7 § första stycket i
lagrummets nuvarande lydelse har däremot lagts på rätten och regleras i 6 §
andra stycket. Med hänsyn till att den nya konkurslagen reglerar endast ett enda konkursförfarande har denna bestämmelse fått en något ändrad innebörd. Rätten blir — till skillnad från konkursdomaren i dag — skyldig att i
alla konkurser meddela kronofogdemyndigheten om ett förestående edgångssammanträde, d.v.s. det institut som ersätter edgång i en mindre konkurs och det första borgenärssammanträdet i en ordinär konkurs. Bestämmelsen har tagits in i ett nytt stycke för att markera att den gäller oavsett om bevakningsförfarande anordnas eller cj.
Bestämmelsen om kronofogdemyndighetens behörighet i konkursen har
Eftersom förskottsbetalning & av lönefordran som omfattas av garantin
kan förekomma i alla konkurser enligt den nya konkurslagen måste det förhindras att utbetalande myndighet betalar ut garantimedel enligt en
underrättelse från kronofogdemyndigheten (jfr 8 § fjärde stycket) samtidigt
som förvaltaren betalar ut medel i förskott för samma lönefordran. I tredje
stycket har därför tagits upp en föreskrift som ålägger förvaltaren att före en förskottsbetalning underrätta såväl kronofogdemyndigheten som den
utbetalande myndigheten.
78 Om ett bevakningsförfarande har anordnats, gäller följande. Förvaltaren skall snarast underrätta den myndighet som avses i 5 8 om fordran på lön
för uppsägningstid, i den mån fordringen enligt förvaltarens bedömning är
klar. Under samma förutsättning bör underrättelse lämnas även om andra fordringar som omfattas av garantin. I övrigt skall underrättelse lämnas
utan dröjsmål när fordran, som omfattas av garantin, efter bevakning har
blivit utdelningsgill.
Underrättelse som avses i första stycket behöver inte lämnas i den mån
fordringen redan har betalats av garantin. Underrättelse behöver inte heller lämnas i den mån medel betalas ut i förskott till arbetstagaren enligt 11 kap. 14 § konkurslagen (1987: 672), beträffande fordran på lön för uppsägningstid senast på fordringens förfallodag och beträffande annan ford-
ran utan dröjsmål sedan fordringen blivit utdelningsgill.
Förvaltaren skall för arbetstagarens räkning bevaka fordran som enligt förvaltarens bedömning är klar. Om en underrättelse har skett enligt första "stycket, får bevakningen ske genom att förvaltaren tillställer rätten två
kopior av underrättelsen och anger att den avser bevakning. Förvaltaren
skall i ett sådant fall genast underrätta arbetstagaren om bevakningen.
Den föreslagna lydelsen av 7 § motsvarar i huvudsak den nuvarande 6 8 som reglerar konkursförvaltarens underrättelse- och bevakningsskyldighet i ordinär konkurs såvitt gäller lönegarantin. Förutom vissa redaktionella
ändringar har hänvisningen till KL i andra stycket ersatts med en hänvisning till motsvarande lagrum i den nya konkurslagen.
När bevakningsförfarande anordnas inträffar — som nämnts — en situation som för lönegarantins det företer stora likheter med den situation då konkursdomaren 1 dag beslutar att en mindre konkurs skall handläggas som en ordinär konkurs. I princip gäller som villkor för betalning enligt garantin att fordringarna har bevakats. Ansvaret för lönegarantiprövningen övergår till de olika organ som deltar i själva konkursförfarandet. Förvaltaren underrättar den utbetalande myndigheten om fordringar som förvaltaren bedömer vara klara eller sedemera blir utdelningsberättigade.
Av det andra stycket följer att förvaltaren inte behöver lämna underrät-
telse i den mån fordringen redan har betalats enligt garantin. Denna bestämmelse finns inte i dag. Förvaltaren behöver inte heller lämna underrättelse när han — liksom i dag — inom viss tid betalar ut medel till arbetstagarna 1 förskott. |
Det åligger förvaltaren enligt tredje stycket att bevaka de lönefordringar som han anser vara klara för betalning enligt garantin. Bevakningsskyldigheten avser även sådana fordringar som betalats av garantin på grund av en underrättelse från kronofogdemyndigheten enligt 8 § fjärde stycket. Om förvaltaren själv har lämnat underrättelse beträffande en fordran, får bevakningen göras på samma sätt som i dag. nämligen genom att han tillstäl-
ler tingsrätten två kopior av underrättelsen. Förvaltaren skall också under-
rätta arbetstagaren om bevakningen.
83 . :
Den kronofogdemyndighet som får en underrättelse enligt 6 § första styc-
ket skall skyndsamt pröva i vad män betalning enligt garantin skall utgå för
en fordran i konkursen. Detta gäller även när en fordran i konkursen på annat sätt blir känd för myndigheten.
Arbetsgivaren är skyldig att vid kronofogdemyndighetens prövning enligt första stycket på anfordran lämna uppgift om arbetstagares anställnings- och avlöningsförhållanden eller pensionsförhållanden. Undandrager sig arbetsgivaren att fullgöra detta, kan han efter omständigheterna hämtas eller häktas.
Beslut om hämtning eller häktning meddelas av den tingsrätt som handlägger konkursärendet efter framställning från kronofogdemyndigheten. I
övrigt gäller beträffande sådana åtgärder 6 kap. 9§ tredje och fjärde Prop. 1[987/88:2 styckena, 10 § andra stycket och 11 8 konkurslagen (1987: 672) i tillämpliga delar. Om arbetsgivaren är en juridisk person, tillämpas även 6 kap. 13 § konkurslagen.
Kronofogdemyndigheten skall utan dröjsmål underrätta den i 5 § avsedda myndigheten angående en fordran som vid prövning enligt första styckel funnits vara betalningsgrundande. Sädan underrättelse skall dock inte ske i den mån underrättelse enligt 6 § tredje stycket om förskottsbetalning har lämnats. Om det förekommer anledning till det får kronofogdemyndigheten återkalla sitt beslut, om det sker innan utbetalning enligt garantin har ägt rum. |
I lagrummet regleras kronofogdemyndighetens prövningsskyldighet, en arbetsgivares skyldigheter och tvångsmedel mot denne samt kronofogdemyndighetens åliggande sedan prövning verkställts.
I första stycket har som en följd av förslaget till ny lydelse av 68 hänvisningen till 7 § ändrats.
Hänvisningen till 185 b & KL, som avser lagrummets tredje stycket. har strukits eftersom den nya konkurslagen saknar en motsvarande bestämmelse. |
Tredje stycket innehåller hänvisningar till de bestämmelser i den nya konkurslagen som reglerar hämtning > och häktning. Det kan i sammanhaneget förtjäna att nämnas att dessa bestämmelser har preciserats och i någon män skärpts i förhållande till vad som gäller i dag.
I det fjärde stycket har förts in en föreskrift som anger att kronofogdemyndigheten inte skall lämna underrättelse beträffande en fordran för vilken förvaltaren enligt 6 § tredje stycket har aviserat att förskottsbetal-
ning kommer att ske. |
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Ändringarna i LGL bör träda i kraft samtidigt med den nya konkurslagen.
d.v.s. den I januari 1988. Äldre bestämmelser bör dock gälla även i
fortsättningen när det är fråga om en konkurs i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet. Det bör också anges att vad som i de äldre bestämmelserna sägs om :'konkursdomare i stället skall avse tingsrätten. .
5 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta det av lagrådet granskade förslaget till lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs med vidtagna ändringar.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan- 20 den har lagt fram.
Bilaga I
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs
Härigenom föreskrivs att 2—8 §§ lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 &!
Z
Betalning enligt garantin utgår för sådan fordran på lön eller annan
ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979)
och för fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma
lag.
Har någon på grund av. fordran Har någon på grund av en ford-
som omfattas av garantin ansökt ran som omfattas av garantin anom gäldenärens försättande i kon- . sökt att gäldenären skall försättas i
kurs, utgår betalning även för kost- konkurs, utgår betalning även för
naden härför och, om konkursen kostnaden för det och, om konkuravskrivits enligt 185 d§ konkursla- sen skrivits av enligt 10 kap. 1§ gen (1921:225), för kostnad som konkurslagen (1987:000), för kosthan ålagts att utge enligt /88§ sam- nad som han Aar ålagts att utge enma lag. | ligt /4 kap. 3§ samma lag.
Beträffande fordran med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen gäller
garantin för varje arbetstagare högst ett belopp som motsvarar tolv gånger
det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt I kap. 6 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Betalning utgår därvid för fordran
som avser ersättning för särskilda kostnader framför annan fordran.
32
Betalning enligt garantin utgår Betalning enligt garantin utgår endast för fordran som bevakats i endast för en fordran som blir känd konkursen eller, i fall som avses i för den kronofogdemyndighet som
7§, blir känd för myndighet som avses i 6§ inom ett år från det att där sägs inom ett år från det att: konkursen avslutades eller beslut
beslut om avskrivning av konkur- om att skriva av konkursen vann ” sen vannit laga kraft. Har arbetsgi- laga kraft. Om bevakningsförfaranvaren tidigare varit försatt i kon- de har anordnats, utgår dock betal-
kurs, utgår icke betalning för ford- ning endast för en fordran som har
ran som gjorts eller kunnat göras hevakats. Om arbetsgivaren tidigagällande i den konkursen. re har varit försatt i konkurs, utgår
inte betalning för en fordran som
gjorts eller kunnat göras gällande i
den konkursen. | Senaste lydelse 1979: 344. ” Senaste lydelse. 1975: 1261.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§ Från belopp som avses i 2 % av- Från belopp som avses i 2 § skall
räknas vad arbetstagaren får Iyfta det belopp räknas av som enligt I 1
enligt 143 § konkurslagen — kap. 14§ konkurslagen (1987:000) (1921:225). | har betalats i förskott till en arbets-
tagare för en förmånsberättigad
fordran.
sy
Garantibelopp betalas av myndighet som regeringen bestämmer. Härvid verkställes skatteavdrag samt avdrag med belopp som skall innehållas på grund av beslut om införsel eller utmätning i lön.
Garantibelopp får ej betalas förrän beslutet om konkurs vunnit laga kraft
och ej heller förrän arbetstagarens fordran har förfallit till betalning. Ga-
rantibelopp som avser fordran på lön för uppsägningstid får betalas efter hand under uppsägningstiden. Åberopas motfordran hos arbetstagaren, får garantibelopp, som motsvarar sådan del av motfordringen med vilken kvittning kan ske enligt lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvittningsrätt, betalas först om det utrönes att motfordringen icke föreligger. -
Betalning enligt garantin av ford- Betalning enligt garantin av en ran som avses med underrättelse fordran som bedöms som klar eller enligt 6 § första stycket första eller betalningsgrundande och som är
andra meningen får dock ske utan förfallen till betalning får dock ske
hinder av att beslutet om konkurs trots att konkursbeslutet inte har icke vunnit laga kraft. vunnit laga kraft.
Om ett bev akningsförfarande har
anordnats, får betalning enligt garantin inte ske på grund av en un-
derrättelse enligt 8§ fjärde stycket. Om en sådan betalning redan har skett, skall denna räknas av från lönegarantibelopp som arbetstagaren sedermera befinns vara berättigad till.
6 5"
Förvaltare i konkurs, som hand- Förvaltaren skall snarast underlägges i enlighet med vad som i all- rätta kronofogdemyndigheten i den mänhet är föreskrivet i fråga om ort där gäldenären är bosatt om så-.
konkurs, skall snarast. efter kon- dana fordringar som garantin kan
kursbeslutet underrätta myndighet antas omfatta. Myndigheten har
som avses i 5§ om fordran på lön behörighet som borgenär, även om
för uppsägningstid i: den mån ford-- staten inte har någon fordran mot ringen enligt förvaltarens bedö- gäldenären.
mande är klar. Underrättelse bör Rätten skall underrätta kronolämnas även om annan fordran fogdemyndigheten om tid för ed-
som omfattas av garantin under gångssammanträdet.
samma förutsättning. I övrigt skall Avser förvaltaren att till arbetsunderrättelse lämnas utan dröjsmål tagaren enligt II kap. 14§ konkurs-
3 + Senaste lydelse 1975: 1261. + Senaste lydelse 1979: 344. [NE] rö
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse
när fordran som omfattas av ga- lagen (1987:000) i förskott betala ut
räntin efter bevakning blivit utdel- belopp som kan omfattas av guranningsgill. tin, skall-förvaltaren dessförinnan
Underrättelse som avses i första underrätta — kronofogdemyndighestycket behöver icke lämnas i den ten och den myndighet som avses i
mån arbetstagaren får lyfta betal- 5§ om det.
ning för sin fordran enligt 143§ konkurslagen (1921:225), beträf-
fande fordran på lön för uppsägningstid på fordringens förfallodag
och beträffande annan fordran
utan dröjsmål sedan fordringen blivit utdelningsgill.
När underrättelse lämnas enligt första stycket första eller andra meningen skall konkursförvaltaren samtidigt för arbetstagarens räk-
ning bevaka fordran som avses med underrättelsen. Bevakning sker genom att förvaltaren tillställer konkursdomaren två kopior av
underrättelsen med angivande av att denna avser bevakning. Förvaltaren skall i sådant fall genast underrätta arbetstagaren om bevåkningen.
78 Handlägges konkurs som mindre Om ett bevakningsförfarande har konkurs — enligt — konkurslagen anordnats, gäller följande. Förval- (1921:225) och finnes anledning an- taren skall snarast underrätta den taga att fordran, som omfattas av myndighet som avses i5§ om fordgarantin, kan göras gällande, skall ran på lön för uppsägningstid, iden. konkursdomaren genast sända un- mån fordringen enligt förvaltarens derrättelse därom till kronofogde- bedömande är klar. Underrättelse ' myndigheten i den ort, där gälde- bör lämnas även om andra fordnären bör svara i tvistemål som an- ringar som omfattas av garantin
går gäld i allmänhet. Sedan tid för under samma förutsättning. I öv-
gäldenärens edgång har bestämts, rigt skall underrättelse lämnas utan skall myndigheten underrättas där- dröjsmål när fordran som omfattas
om. Myndigheten har behörighet av garantin efter bevakning blivit
som borgenär, även om staten icke utdelningsgill. innehar fordran hos gäldenären.
Första stycket gäller i tillämpliga Underrättelse som avses i första
delar, när konkursdomaren från stycket behöver inte lämnas i den
konkursförvaltaren. mottugit anmä- mån fordringen redan har betalats .
lan som avses i 186§ konkurslagen av garantin. Underrättelse behöver.
eller fråga på annat sätt uppkom- inte heller lämnas i den mån medel
mit om avskrivning av konkursen betalas ut i förskott till arbetstagaenligt nämnda paragraf utan att ren enligt II kap. 14§ konkurslagen
underrättelse som avses i 6§ läm- (1987:000), beträffande fordrun på näts dessförinnan. lön för uppsägningstid senast på
" Senaste lydelse 1979: 344.
«
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivydelse
fordringens förfallodag och beträf-
fande annan fordran utan dröjsmål
sedan fordringen blivit utdelnings-
- gill.
Förvaltaren skall för arbetstaga-
rens räkning bevaka fordran som
enligt förvaltarens bedömande är
klar. Har underrättelse skett enligt '
första stycket, får bevakningen ske
genom att förvaltaren tillställer rät-
ten två kopior av underrättelsen
med angivande av att denna avser
bevakning. Förvaltaren skall i ett
sådant fall genast underrätta ar-
betstagaren om bevakningen.
83”
Det åligger kronofogdemyndig- Den kronofogdemyndighet som het som får underrättelse enligt 7§ får en underrättelse enligt 6§ skall eller anmälan enligt 185 b§ kon- skyndsamt pröva i vad mån betal-
kurslagen (1921:225) att skyndsamt ning enligt garantin skall utgå för en pröva i vad mån betalning enligt ga- . fordran i konkursen. Detta gäller
rantin skall utgå för fordran i kon- även när en fordran i konkursen på
kursen. Detta gäller även när ford- annat sätt blir känd för myndigheran i konkursen på annat sätt blir ten.
känd för myndigheten.
Arbetsgivare är skyldig att vid kronofogdemyndighetens prövning enligt
första stycket på anfordran lämna uppgift om arbetstagares anställnings-
och avlöningsförhållanden eller pensionsförhållanden. Undandrager sig
arbetsgivaren att fullgöra detta, kan han efter omständigheterna hämtas eller häktas.
Beslut om hämtning cller häkt- Beslut om hämtning eller häktning meddelas av konkursdomaren ning meddelas av den tingsrätt som
efter framställning från kronofogde- handlägger konkursärendet efter
myndigheten. Kostnaden för hämt- framställning från kronofogdemynning eller häktning utgår av all- digheten. I övrigt gäller beträffanmänna medel. I övrigt gäller be- : de sådana åtgärder 6 kap. 9§ tredje '
träffande sådan åtgärd 95§ kon- och fjärde stvckena, 10§ andra kurslagen i tillämpliga delar. stycket och 118 konkurslagen
(1987:000) i tillämpliga delar. Om
arbetsgivaren är en juridisk person,
tillämpas även 6 kap. 13 § konkurslagen. |
Kronofogdemyndigheten = skall .Kronofogdemyndigheten = skall
utan dröjsmål underrätta den i 5 § utan dröjsmål underrätta den i 5 § avsedda myndigheten ängående avsedda myndigheten angående en fordran som vid prövning enligt fordran som vid prövning enligt
första stycket funnits vara betal- första stycket funnits vara betalningsgrundande. Förekommer an- ningsgrundande. Underrättelse
ledning därtill får kronofogdemyn- skall dock inte lämnas i den mån
" Senaste lydelse 1979: 344, 24
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
digheten återkalla sitt beslut, om «underrättelse enligt 6§ tredje stvcdet sker innan utbetalning har ägt ket om förskottsbetalning har lämrum. nats. Om det förekommer anled-
ning till det får kronofogdemyndig-
heten återkalla sitt beslut, om det
sker innan utbetalning har ägt rum.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet. Vad som i dessa bestämmelser sägs om konkursdomare skall dock i stället avse tingsrätten. |
Bilaga 2
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-06-09
Närvarande: f. d. justitierådet Hult, justitierådet Erik Nyman, regeringsrå-
det Dahlman. | | |
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1987 har regeringen
på hemställan av statsrådet Leijon beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs.
Förslaget har inför lagrådet föredragits av revisionssekreteraren Håkan
Sandesjö.
Förslaget föranleder inte någon annan erinran från lagrådets sida än att
4 §, för att syftet med lagrummet skall komma till klarare uttryck, bör ges
följande lydelse:
Från garantibelopp som avses i 2 § skall räknas av vad som enligt 11 kap.
14 § konkurslagen (1987: 000) har betalats i förskott till arbetstagaren för
en fordran som omfattas av garantin.
- Sid PrOpOsitiON s.ssossrsresserrerrerr ess er rea zrreererr reser r rr er ra l Propositionens huvudsakliga innehåll sssosossesresss rss r sis rea | Propositionens lagförslag =.sssosssssrrerrerer re rer rr rer rr rr rea 2 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 juni 1987 7 I Inledning -sssosseserssrersererr esset Ferrer ra er reser re ss 7 2 Föredragandens överväganden .sssssssssererererrr reser eran 8