om verksamheten i Studsvikskoncernen, m.m.
Regeringens proposition ÄN
1990/91:184 IE
eY
om verksamheten i: Studsvikskoncernen, m.m.
Reveringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 april 1991.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Rune Molin
Propositionens huvudsakliga innehåll
[propositionen redovisas inriktningen för en omstrukturering av
verksamheten och ägarförhållandena i koncernen Studsvik AB med dotterbolag. - oo
Ett översripande mål är att dela upp verksamheterna inom koncernen på tre delar som var och en får ägarförbållanden och andra förutsättningar som är mest lämpliga för respektive del.
Förhandlingar har inletts om en överlåtelse av de kärntekniska anläggningarna inklusive forskningsreaktorn R2 till kärnkraftsproducenterna.
En försäljning till industriella intressenter av koncernens kommersiellt utvecklingsbara delar bör eftersträvas.
Regeringen kommer senare denna dag att överföra ägarfunktionen för Studsvik AB till statens vattenfallsverk (Vattenfall). Härigenom får verket förutsättningar att fortsätta och avsluta de förhandlingar som har inletts om försäljning av verksambeter inom koncernen. Vattenfall bör behålla fastigheten och de delar av Studsvikskoncernen, som inte avskiljs och
säljs. i i |
1 Riksdagen 1990!91.1 saml. Nr 184
Industridepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 april 1991
Närvarande: — statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Freivalds, Lööw, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Molin
Proposition om verksamheten i Studsvikskoncernen, m.m.
I Studsviks tillkomst och statens engagemang
AB Atomenergi bildades år 1947 med uppgift att handha det målbundna forsknings- och utvecklingsarbetet på kärnenergiområdet (prop. 1947: 313, SU217, rskr. 403). Staten tecknade aktier för 2 milj.kr. av det totala aktiekapitalet om 3,5 milj.kr. Resterande aktier tecknades av kommunala och privata kraftföretag och industriföretag. År 1956 fastställde riksdagen (prop. 1956:176, 3LU22, rskr. 344) allmänna riktlinjer för bolagets verksamhet. Riktlinjerna har sedan modifierats vid flera tillfällen i samband med riksdagens prövning av anslag till bolaget.
Under åren 1957 - 1964 uppfördes forskningsanläggningen i Studsvik,
innefattande bl.a. materialprovningsreaktorn R2. Investeringarna uppgick
totalt till 250 milj.kr.
År 1968 upprättades ett tioårigt konsortialavtal mellan staten och dåvarande ASEA AB. Merparten av ASEAs atomverksamhet och delar av AB Atomenerris resurser, överfördes till ett av staten och ASEA samägt företag, Asea-Atom. Företagets aktiekapital fastställdes till 60
milj.kr. (prop. 1968:160, SU199, rskr. 408).
Samtidigt avtalades mellan staten och AB Atomenergi att bolaget skulle
bedriva visst reaktor- och bränsletekniskt utvecklingsarbete parallellt med
forskning av mera långsiktig karaktär, huvudsakligen i Studsvik. Resurserna skulle stå till förfogande för såväl Asea-Atom som andra företag.
År 1969 övertog staten samtliga aktier i AB Atomenergi. Året därefter
godkände riksdagen (prop. 1970:1, bil 15, s. 97, SU13, rskr. 13) särskilda riktlinjer för bolagets kärnenergiverksamhet under femårsperiod-
en 1970/71 - 1974/75. Dessa riktlinjer innebar bl.a. att bolaget skulle
intensifiera ansträngningarna att uppnå en mera marknadsinriktad verksamhet och öka volymen betalda uppdrag.
[NS]
Vid femårsperiodens slut år 1975 redovisade bolaget ett underskott i den löpande verksamheten på 40 milj.kr. Underskottet täcktes med hjälp
av realisationsvinster på försåld egendom.
I propositionen 1975/76:109 om anslag till Aktiebolaget Atomenergi för budgetåret 1976/77, m.m., angavs att Atomenerwis ställning som ett
centralt kärnforskningscentrum innebar att även bedriva viss verksamhet som utifrån rent företavsekonomiska kriterier inte kan motiveras. För
sådana kostnader borde bolaget liksom tidigare ges särskild ersättning.
Samtidigt betonades i propositionen att de redovisade riktlinjerna och
anslagsberäkningarna innebar krav på en påtaglig begränsning och
rationalisering av bolagets verksamhet.
I propositionen 1977/78:110 om energiforskning m.m., angavs en delvis ny inriktning för bolagets verksamhet. AB Atomenergi föreslogs få omfattande uppgifter utöver det kärntekniska området, främst utveckling av inhemska bränslen. Verksamheten kom därvid att till betydande del finansieras venom energiforskninysprogrammet.
År 1978 bytte AB Atomenergi namn till Studsvik Energiteknik AB och omorganiserades.
I november 1981 avstyrkte statens kärnkraftinspektion av säkerhetsskäl
en ansökan från Studsvik Energiteknik AB om fortsatt koncession för drift av R2-reaktorn. Anledningen till detta var s.k. försprödning av
reaktortanken. Bolagets styrelse och ledning beslutade att reaktortanken
skulle bytas ut. Beslutet verkställdes år 1984.
En successivt ökad andel av verksamheten vid Studsvik kom att finansieras genom intäkter från kommersiella uppdrag och tjänster, inte minst på den internationella marknaden. Samtidigt hade bolaget i enlighet med statsmakternas intentioner rgjort betydande satsningar utanför kärnenergiområdet, företrädesvis inom teknikområdet förgasning och förbränning av kol och inhemska bränslen.
På grund av R2-reaktorns avställning i åtta månader för byte av reaktortank samt vikande orderingång från affärsområden som varit expansiva uppvisade bolaget år 1985 en förlust. För det förlängda räkenskapsåret 1 juli 1984 - 31 december 1985 redovisade koncernen ett underskott, efter finansiella intäkter och kostnader, med drygt 20 milj.kr. Omsättningen var under perioden ca 720 milj.kr.
För verksamhetsåret 1986 uppvisade Studsvik ett förlustresultat efter finansiella intäkter och kostnader på drygt 60 milj.kr. Före bokslutsdispositioner och skatt blev resultatet en förlust om 72,8 milj.kr. Det stod i detta läge klart att de planer för bolagets verksamhet som hade legat till grund för av riksdagen beslutade statsanslag till Studsvik inte hade kunnat förverkligas.
Bolaget förbrukade kapital i betydande omfattning. Soliditeten sjönk med 10 procentenheter från 25 20 år 1985 till ca 15 90 år 1987.
Mot denna bakgrund beslutade styrelsen 1 Studsvik AB om ett åtgärdspaket som siktade på en reduktion av kostnaderna med 30-35
milj.kr. för år 1986. Bl.a. minskades personalstyrkan med va 200 personer. Riksdagen godkände också regeringens hemställan om ett
kapitaltillskott med 50 milj.kr. till Studsvik för att rekonstruera bolagets
finansiella ställning (prop. 1987/88:25, bil. 10, NU12, rskr. 112).
1" Riksdagen 1990!91. 1 saml. Nr 184
För budgetåret 1988/89 beviljade riksdagen (prop. 1987/88:90, NU40, rskr. 375) ett ytterligare ägartillskott om 40 milj.kr.
Verksamheten i Studsvik finansieras till en del av statliga anslag inom energiforskningsprogrammet. För budgetåret 1990/91 har riksdagen anslagit sammanlagt 63 milj.kr., varav 24 milj.kr. avser bidrag till driften av R2-reaktorn. Övriga medel avser såväl kärnkraftstekniskt som annat forsknings- och utvecklingsarbete.
Det svenska kärntekniska programmet har medfört att radioaktivt av tall har lagrats i Studsvik i avvaktan på ett slutligt omhändertagande. Hanteringen av detta avfall har t.o.m. år 1988 finansierats över statsbudgeten. År 1988 tillkom lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. (Studsvikslagen) i syfte att
reglera finansieringen av de framtida kostnaderna för hantering och slutförvaring av det radioaktiva avfallet.
Regeringen uppdrog våren 1990 åt naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) att redovisa behov och finansiering av en forskningsreaktor för svenska universitet och högskolor. I december samma år ställde siv NFR i allt väsentligt bakom en rapport från en särskilt utsedd utredninusgrupp. På grundval av rapporten anser NFR att verksamheten i Studsvik
görs av forskningens organisation och verksamhetsinriktning samt att forskningsmiljön förstärks. Vidare anser NFR bl.a. att ökade medel bör ställas till förfogande för ökat utnyttjande av neutronforsk-
ningsanläggningar utanför Sverige, särskilt om neutronforskningen vid
R2-reaktorn skulle upphöra. Även remissinstanserna instämmer i huvudsak med rapporten och dess slutsatser.
2 Verksamhetens nuvarande struktur
Studsvik AB är i dag ett helstatligt bolag. Verksamheten bedrivs inom tre divisioner, Nuclear, Energy och Instrument. I divisionerna ingår nåvra dotterbolag som uppvisar tilltredsställande lönsamhet. År 1990 omsatte koncernen 520 milj.kr., fördelat på Nuclear 251 milj.kr., Energy 107
milj.kr. och Instruments 122 milj.kr. Av Nuclear-divisionens 251 milj.kr. hänförs 55 milj.kr. till R2-reaktorn. Koncernen som helhet har, som jag
nyss beskrivit, under lång tid gått med förlust.
För år 1990 beräknas de sammanlagda förlusterna, före bokslutsdispositioner och skatter, uppgå till drygt 60 milj.kr. I detta belopp ingår vissa engångskostnader för de omstruktureringsåtgärder som vidtagits under 1990.
Staten har som ägare ställt kravet att Studsvikskoncernen skall uppnå
kommersiell lönsamhet. Inom företaget har tagits fram ett åtvärdsprogram
som skall leda till bl.a. en ny och kostnadsettektivare koncernstruktur för den kommersiella verksamheten, med förbättrad lönsamhet. Åtvärderna har, som nyss nämnts, inletts under år 1990. Vissa olönsamma verksamheter är redan avvecklade eller under avveckling.
Ett speciellt problem utgör de kostnader som orsakas av de fasta anläggningarnas felaktiga dimensionering i förhållande till den nuvarande verksamheten. Fastigheten som Studsvik AB äger är på 183 hektar. Under kärnkraftsepokens inledning på 1950- och 1960-talen dimensionerades investeringarna i byggnader och servicesystem m.m. för en betydligt större verksamhet än vad som någonsin förekommit på området. Kostnaderna för denna kraftigt överdimensionerade infrastruktur har ” sedan dess varit en bidragande orsak till koncernens stora ekonomiska problem.
Reaktorn var tyngdpunkten i den ursprungliga verksamheten och av stort värde för möjligheterna att bygga upp erforderlig kompetens och erfarenhet för det omfattande kärnkraftsprogram som planerades. Reaktorn har hela tiden använts för såväl forskningssyften som för
materialprovning m.m. avseende kärnkraftsproduktion, tillförlitlighet och säkerhet. Den kommersiella användningen av reaktorn inleddes år 1975 och expanderade kraftigt de följande åren. Huvudverksamheten är
provning av kraftreaktorbränsle (s.k. rampprovning), där R2-reaktorn har en betydande del av världsmarknaden. Mot denna bakgrund beslöt företagsledningen att investera i en ny reaktortank och i samband därmed arrangera för fortsatt grundlägvande neutronforskning, som bedrivs av Uppsala universitets neutronforskningslaboratorium. Byte av reaktortanken genomfördes år 1984.
Under åren 1985 och 1986 var beläggningen på reaktorn låg, och såväl personalstyrkan som drifttiden minskades. Efter år 1987 har beläggningen på reaktorn ökat. Trots en ökad beläggning har reaktorverksamheten inte uppnått full kostnadstäckning, främst på grund av att de internationellt låga priserna för motsvarande reaktortjänster inte medgivit en för
R2-reaktorn kostnadstäckande prissättning. De internationellt låga
priserna beror på de omfattande statliga bidragen till reaktorer av detta slag. |
När det gäller de övriga verksamheterna inom koncernen har Studsvik Nuclear, som bedriver bl.a. service- och konsultverksamhet inom det kärntekniska området. främst tillkommit som "avknoppning" från den ursprungliga kärntekniska verksamheten. Studsvik Energy tillkom mot bakgrund av 1970-talets oljekriser och behovet att minska oljeberoendet och inriktades mot utveckling av energiomvandlingsprocesser för inhemska bränslen. Studsvik Instrument startades inom koncernen genom
förvärv av teknik och bolag för att snabbt nå en marknadsposition.
Därefter har verksamheten kompletterats genom utveckling och kommerslalisering av egna produkter.
Flera av dessa verksamheter ligger i dotterbolag inom Studsvikskoncer-
nen och vissa har en tillfredsställande lönsamhet.
3 Verksamhetens framtida struktur
Mitt ställningstagande: Verksamheten i Studsvikskoncernen bör delas upp på tre delar som var och en får de ägarförhållanden och
andra förutsättningar som är mest lämpliga för respektive del. Den direkta statliga ägarrollen bör minskas så långt som möjligt.
Skälen för mitt ställningstagande: Studsvikskoncernen innehåller
verksamheter med olikartade inriktningar och förutsättningar. Även om
koncernen som helhet går med förlust har vissa delar kunnat uppvisa en tillfredsställande lönsamhet.
Det är angeläget att koncernens ekonomiska svårigheter, som främst
är kopplade till den överdimensionerade fastigheten, inte hindrar de lönsammare enheterna inom koncernen från att utvecklas. Samtidigt
måste under lång tid framöver reaktorn och därmed sammanhängande kärntekniska verksamheter skötas under stort ansvar och med stor kompetens, oavsett möjligheterna att uppnå företagsekonomisk lönsamhet i den delen.
Jag anser att koncernen, med hänsyn till verksamheternas olika karaktär, lämpligen kan delas upp i följande tre delar.
= Delen "kärntekniska anläggningar” med R2-reaktorn och övriga kärn-
tekniska anläggningar
- En "kommersiellt utvecklingsbar del" där verksamheter som bedrivs
på kommersiell grund, bl.a. i de kärntekniska anläggningarna, och
med relativt god lönsamhet har sammanförts. Denna del utgör
huvudverksamheten i den nuvarande Studsvikskoncernen.
- En "fastighetsdel" med marken, byggnader för icke-kärnteknisk
verksamhet och andra serviceanläggningar.
Genom en sådan uppdelning bör en lämplig framtida struktur och
ägarbild kunna uppnås för varje del. Det är inte minst från sysselsättningssynpunkt angeläget att skapa långsiktiga förutsättningar för den fortsatta verksamheten i Studsvik AB.
Intäkterna från de kommersiella verksamheterna vid R2-reaktorn täcker
inte kostnaderna för drift och underhåll av reaktorn. Ett viktigt skäl är, som jag tidigare har nämnt, aft prisnivån för motsvarande tjänster är låg
på den internationella marknaden. Detta hindrar en kostnadstäckande
prissättning även för R2-reaktorn.
De kärntekniska anläggningarna omfattar huvudsakligen anläggningar för sådan forsknings- och provningsverksamhet som har ingått i det
svenska kärnkraftsprogrammets uppbyggnadsskede. I allt väsentligt är det fråga om verksamhet för vilken kärnkraftsproducenterna erlägger avgitt för dekontaminering, omhändertagande av avfall och rivning enligt den s.k. Studsvikslagen (1988:1597). Mot den bakgrunden har frågan om kraftproducenternas Övertagande av dessa anläggningar tagits upp vid överläggningar med representanter för branschen.
Överläggningarna har, förutom de verksamheter vars kostnader skall
täckas av avgift enligt den s.k. Studsvikslagen, även omfattat ett
övertagande av drittansvaret för R2-reaktorn samt för de kostnader, bl.a. för det radioaktiva avfallet, som fortlöpande uppstår under nuvarande
drift.
Ett övertagande skulle således, enligt de överläggningar som har förts, omfatta ett heltäckande ansvar för den personal och de anläggningar som berörs samt omhändertagande av allt radioaktivt avfall m.m. som avser den hittillsvarande och framtida driften av R2-reaktorn.
Kärnkraftproducenterna har konstaterat att det inte föreligver någon
skyldighet för dem att göra ett sådant, 1 förhållande till den s.k.
Studsvikslagen, utökat åtagande. Vid överläggningarna har dock framkommit att det finns goda förutsättningar för ett avtal om ett fullständigt övertagande av verksamheten vid R2-reaktorn.
Jag vill i detta sammanhang understryka att ett övertagande från
av gällande principer för bränslehantering m.m. När det gäller bränslet till R2-reaktorn levereras detta från Department of Energy i USA och gällande avtal bygger på att leverantören återtar bränslet efter användningen. De nya ägarna bör således överta de rättigheter och förpliktelser
som är förknippade med nu gällande avtal beträffande reaktorbränslet. I
denna fråga har jag samrått med chefen för miljödepartementet.
Den "kommersiellt utvecklinusbara delen” omfattar verksamheter som 1 vissa fall ligger i dotterbolag och i andra fall direkt i Studsvik AB. Dessa verksamheter utgör tillsammans Studsvikskoncernens nuvarande huvudverksamhet, Förhandlingskontakter har förekommit med industriföretag som visat intresse för köp av denna del av koncernen.
"Fastighetsdelen" omfattar marken med byggnader och fasta serviceanläggningar m.m. Denna del av Studsvikskoncernen bör för statens räkning förvaltas av Vattenfall. Därigenom får Vattenfall ansvar för uthyrning av fastigheter m.m. på marknadsmässiga villkor till de övriga verksamheterna på området.
Med hänsyn till Studsvikskoncernens nuvarande relativt komplicerade
som jag nu har redovisat att kräva förhandlingar mellan olika parter under en viss tid. Inte minst de ömsesidiga kopplingar som finns mellan ett antal verksamheter inom koncernen kan kräva tid att klarlägga. Det är därför väsentligt att snarast skapa bästa möjliga förutsättningar för sådana förhandlingar.
Riksdagens godkännande av den allmänna inriktningen för omstruktureringen av Studsvikskoncernen bör inhämtas. För riksdagens kännedom
vill jag även nämna att Vattenfall, av de skäl som jag tidigare redovisat,
snarast kommer att få överta det direkta ävaransvaret för hela Studsvikskoncernen. Det blir således en uppgift för Vattenfall att som ägare till "fastighetsdelen” fortsätta de redan inledda förhandlingarna om försäljning av de kärntekniska anläggningarna och den kommersiellt utvecklingsbara delen av koncernen, samt de förhandlingar om hyror m.m. som ingår i eller blir följden av sådana försäljningar.
Statens ägaransvar gentemot Studsvikskoncernen utövas idag av industridepartementet. Jag avser att senare denna dag föreslå regeringen
att uppdra åt statens vattenfallsverk att förvalta statens aktier i Studsvik
AB och därvid överta det direkta ägaransvaret för bolaget.
Vissa delar av Studsvikskoncernen kommer således att ingå bland de
tillgångar som skall överföras från affärsverket till det aktiebolag som
den 1 januari 1992 övertar huvuddelen av Vattenfalls verksamhet. Värderingen av de verksamheter och tillgångar i Studsvikskoncernen som senare skall föras över till aktiebolaget kommer att ske i enlighet med de riktlinjer härför som regeringen föreslagit i propositionen (1990/91:87) om näringspolitik för tillväxt (s. 169).
4 Övriga frågor
Jag vill ta upp några frågor som är av allmänt intresse i samband med en omstrukturering av Studsvikskoncernen.
En väsentlig fråga väller framtiden för R2-reaktorn. Reaktorn levererar i dag kontrakterade provningstjänster till vissa kunder. Som jag tidigare har redovisat täcker intäkterna från denna verksamhet inte kostnaderna. Jag vill understryka att ett överförande av reaktordelen till en ny ägare innebär att denne övertar det fulla ekonomiska ansvaret för den fortsatta driften. Ägaren måste därvid ha rätt att självständigt besluta om driften skall fortsätta eller reaktorn skall lävgas ned, och i så fall vid vilken tidpunkt nedläggningen skall ske.
Vid sidan av den intäktsfinansierade verksamheten utnyttjas reaktorn även för forskningsverksamhet som bedrivs genom det till Uppsala universitet knutna neutronforskningslaboratoriet (NFL). För dessa forskningstjänster ges statliga bidrag till reaktordriften. Så Jänge reaktordriften pågår, och forskningstjänster tillhandahålls som hittills, kommer de statliga bidragen till reaktorn att ges i nuvarande omfattning inom det gällande törskningsprogrammet. Så länge R2-reaktorn drivs bör forskningen vid NFL således inte påverkas av ändrade ägarförhållanden.
Om det visar sig att R2-reaktorn skall avvecklas upphör reaktorägarens ansvar för att tillhandahålla dessa forskningstjänster. Enligt min mening bör motsvarande tjänster, främst tillgång till neutroner, då tillgodoses på annat sätt. Jag har i denna fråga samrått med chefen tör utbildningsdepar-
tementet.
Som en följd av riksdagens forskningspolitiska beslut år 1990 bildades
ett programråd vid Studsvik AB. Programrådet skall enligt sin instruktion (1990:942) beställa sådana insatser vid bolaget, inom området för icke kärnteknisk forskning och utveckling, som finansieras med statsanslag.
Programrådet svarar även för att dessa insatser samordnas med andra insatser inom energiforskningen. För budgetåret 1990/91 uppgår anslaget till den icke-kärntekniska energiforskningen vid Studsvik AB till 20 milj.kr.
Programrådet är administrativt knutet till statens energiverk. Den
organisatoriska tillhörigheten för programrådet kommer att prövas i samband med att att energiverkets uppgifter på energitforskningens område förs över till en ny näringspolitisk myndighet den 1 juli 1991.
En annan väsentlig fråga är om kärnsäkerheten eller strålskyddet kan komma att påverkas av en omstrukturering av Studsvikskoncernen.
Tillsyn över kärnsäkerheten utövas av statens kärnkraftinspektion (SKD. Statens strålskyddsinstitut (SSI) utövar tillsyn över strålskyddet. Den nu redovisade omstruktureringen av verksamheten i Studsvikskoncernen kommer inte att nämnvärt påverka förutsättningarna för dessa myndigheters arbete. Självfallet kommer även framdeles utvecklingen i detta avseende att följas med stor uppmärksamhet. En sänkning av kärnsäkerhets- eller strålskyddsnivån i något avseende kan givetvis inte accepteras. I denna fråga har jag samrått med chefen för miljödeparte-
mentet.
5 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna den inriktning av omstruktureringen av verksamheten
1 Studsvikskoncernen som jag nu har redovisat.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta förslaget som föredraganden har lagt fram.