Prop. 1956:176
('angående riktlinjer för utvecklingsarbetet på atomenergiområdet',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956
1
Nr 176
Kungl. Majrts proposition till riksdagen angående riktlinjer för
utvecklingsarbetet på atomenergiområdet; given Stockholms slott den 13 april 1956.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, inhämta riksdagens ytt rande över de riktlinjer för utvecklingsarbetet på atomenergiområdet, som föredragande departementschefen uppdragit.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
Enligt de i propositionen uppdragna riktlinjerna för det fortsatta utveck lingsarbetet på atomenergiområdet bör detta under den närmaste perioden främst inriktas på atomdrivna värmeverk och stora elkraftverk. En ökning av den svenska uranproduktionen förordas. Vidare föreslås, att tills vidare endast Aktiebolaget Atomenergi får handha framställning av uranmetall och andra atombränslen ävensom tillverkning av bränsleelement och behand ling av använt atombränsle.
Under det första utvecklingsskedet anses en koncentration av resurserna under enhetlig ledning erforderlig. En delegation för atomenergifrågor med uppgift bl. a. att såsom rådgivande organ uppdraga riktlinjerna för atom energipolitiken föreslås skola inrättas. Kostnaderna för utvecklingsarbetet väntas bli så betydande, att man måste räkna med att huvudansvaret för utvecklingsarbetet i ekonomiskt hänseende kommer att åvila staten. Atom bolaget bör tills vidare få ett avgörande inflytande på utvecklingsarbetets uppläggande och bedrivande. I annat sammanhang kommer riksdagen att föreläggas förslag till lagstiftning med bestämmelser om tillstånd för upp förande och drift av reaktorer in. in. Något statligt monopol på innehav och drift av reaktorer åsyftas ej; såväl statliga organ som kommunala och enskilda företag anses under vissa förutsättningar kunna få tillstånd att uppföra, inneha och driva reaktorer. 1
1
Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 176
Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
13 april 1956.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander, statsråden
Z
etterberg
, T
orsten
N
ilsson
, S
träng
,
E
ricsson
, A
ndersson
, N
orup
, H
edlund
, P
ersson
, H
jälmar
N
ilson
,
L
indell
, L
indström
, L
ange
, L
indholm
.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om riktlinjer för
utvecklingsarbetet på atomenergiområdet samt anför därvid följande.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 21 december
1955 särskilda sakkunniga -— 1955 års atomenergiutredning1 — med upp
gift att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande arbetsuppgif
terna inom atomenergiområdet m. m. Samtidigt påbörjades inom justitie
departementet utredning med syfte att såsom komplement till gällande kon-
cessionslagstiftning om utvinning, bearbetning och export av uran in. m.
framlägga förslag till en tillståndslagstiftning, avseende uppförande, anskaff
ning och drift av atomreaktorer samt befattning med atombränslen m. m.
Sedan denna utredning slutförts har en därvid utarbetad promemoria med
förslag till lagstiftning på atomenergiområdet överlämnats till atomenergi
utredningen.
Atomenergiutredningen har numera slutfört sitt arbete och den 12 mars
1956 avgivit betänkande och förslag rörande atomenergien (SOU 1956: 111.
Vid detta betänkande har som bilaga fogats den inom justitiedepartementet
utarbetade promemorian. Betänkandet har varit föremål för remissbehand
ling.
Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till behandling.
Betänkandet
Allmänt om atomenergien
Världens energiförsörjning
Världens energiförbrukning stiger hastigt och oavbrutet. Under de senaste
hundra åren har ökningen i genomsnitt varit två procent per år. Sedan år
1950 har ökningen skett ännu snabbare beroende på högkonjunkturen.
1 Statssekreteraren E. O. H. Grafström, ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare,
f. d. rektorn S. J. E. Ohlon samt ledamoten av riksdagens andra kammare P. E. Sköld.
Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
3
Vid slutet av förra århundradet svarade kol, olja, naturgas och vatten kraft för ungefär hälften av energiproduktionen och deras andel har nu mera stigit till nära 90 procent. Förbrukningen av dessa bränslen har under den sista hundraårsperioden ökat med 3,5 procent årligen.
Att förutsäga den framtida efterfrågan på energi är givetvis mycket svårt, trots att utvecklingen under den senaste hundraårsperioden varit anmärk ningsvärt regelbunden. De faktorer som främst påverkar utvecklingen är befolkningstillväxten och industrialiseringen. Nya och bättre metoder att nyttiggöra energien kommer att påverka konsumtionen på ett sätt som i stort sett kan bedömas. Genom att sammanställa antaganden om de nämnda faktorernas utveckling får man en bild av hur konsumtionen kan komma att te sig med nu kända energitillgångar. Däremot undandrar sig givetvis inverkan av en ny billig energikälla närmare bedömanden.
Med hänsyn till gjorda beräkningar i frågan om nämnda faktorer samt en uppskattning av nuvarande resurser av konventionella energikällor har man funnit att omkring år 2000 energireserverna vid konstant förbrukning kommer att förslå ytterligare ett par hundra år. Fortsätter förbrukningen däremot att stiga i samma takt som förut kommer reserverna att förbrukas inom ett sekel.
Behovet att utveckla nya energikällor är betydligt mer trängande än vad som framgår av det nyss sagda. Redan nu kämpar kolindustrien med bety dande svårigheter, och det synes för närvarande icke möjligt att höja kol produktionen med mer än cirka 0,5 procent årligen, ökningen har därför väsentligen tillgodosetts genom olja, vilket gör att knapphet på olja kan bli framträdande redan inom de närmaste årtiondena. Dessa omständigheter utgör ett starkt motiv för att snarast söka att stimulera utnyttjandet av de stora energireserverna. I första hand kommer därvid kolet, men troligt är att atomenergien framgångsrikt kan komma att konkurrera inom flera om råden.
Grunddata om atomenergien
Atomenergi kan frigöras dels genom sammanslagning av lätta ämnen vid s. k. termonukleära reaktioner (så alstras solens energi) och dels genom klyvning av vissa tunga atomslag, s. k. atombränslen. För närvarande kan energi utvinnas på ett kontrollerbart sätt endast genom klyvningsprocessen. Detta sker i särskilda anordningar — atomreaktorer — i vilka energi i form av värme utvecklas.
Den vanligaste typen av reaktor har atombränslel anordnat i s. k. bräns leelement, grupper av stavar eller plattor, där värmeutvecklingen sker. Om man vill utnyttja starkt utspädda atombränslen, såsom naturligt uran, måste man omge bränsleelementen med en s. k. moderator. Tillsammans med na turligt uran kan såsom moderator användas grafit eller tungt vatten. Med koncentrerade atombränslen kan reaktorn fås att fungera med motsvarande mindre bränslemängd och med billigare moderator, exempelvis vanligt vat ten, eller utan moderator.
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1956
Den utvecklade värmen överföres från bränsleelementen till ett kylmedel,
en vätska eller en gas under högt tryck, som omspolar bränsleelementen och
därefter avlämnar värmen till ett nytt medium i en värmeväxlare. Härvid
kan energien direkt utnyttjas för uppvärmning eller också kan den använ
das för generering av ånga, som sedan får driva en ångturbin.
Det primära atombränslet är uran 235, ett atomslag som till 0,7 procent
ingår i naturligt uran. Resten av detta utgöres av uran 238, som icke direkt
kan utnyttjas som atombränsle. Däremot omvandlas uran 238 vid bestrål
ning i en reaktor till ett nytt ämne, plutonium 239, som är ett atombränsle
av samma slag som uran 235. På enahanda sätt som uran 238 utgör van
ligt torium, torium 232, ett »atområbränsle», som genom reaktorbestrål
ning omvandlas till atombränslet uran 233.
Naturligt uran kan anrikas på atombränslet uran 235 i s. k. diffusions-
anläggningar. Dylika anläggningar är mycket stora och dyrbara och fin
nes f. n. endast i Förenta staterna, Sovjetunionen och Storbritannien. Kost
naden för dessa anläggningar kan uppskattas till flera hundratal miljoner
kronor. De fordrar dessutom stora mängder elkraft.
När naturligt uran användes i en reaktor förbrukas atombränslet uran
235, men samtidigt bildas ur uran 238 det nya atombränslet plutonium 239.
I vanliga grafit- eller tungvattenmodererade reaktorer återvinnes på detta
sätt omkring 80 procent av atombränslet. Vid den fortsatta förbränningen
av bränsleelementet förbrukas givetvis en del av detta nya atombränsle. I
speciella moderatorfria reaktorer, s. k. breeders, med en kärna av anrikat
atombränsle, plutonium eller uran 235, omgiven av ett hölje av naturligt
uran, är det t. o. m. möjligt att av uran 238 framställa mera nytt atombränsle
än den mängd som förbrukas. På detta sätt är det i princip möjligt att för
bränna icke bara det uran 235, som finnes i naturligt uran, utan en stor del
av den resterande mängden av uran 238.
Högrena atombränslen såsom uran 235 och plutonium 239 utgör spräng
ämnet i atombomber. Den minsta mängden bränsle per atombomb uppges
vara av storleksordningen något tiotal kilogram. Gasdiffusionsmetoden för
anrikning av uran 235 utvecklades för vapenändamål under kriget i Förenta
staterna jämsides med framställningen av plutonium 239 i särskilda pro-
duktionsreaktorer. I varje reaktor, som helt eller delvis utnyttjar naturligt
uran som bränsle, skapas som nämnt plutonium. Om detta skall användas
för vapenändamål uppges dock att reaktoruranet måste uttagas tidigare än
som annars varit nödvändigt. Detta innebär givetvis att vapenplutonium
ställer sig dyrare än plutonium för reaktorbruk.
Vid reaktorns drift alstras enorma mängder radioaktiv strålning. Dess
utom bildas stora mängder radioaktiva avfallsprodukter, i stora reaktorer
motsvarande 1000-tals ton radium, och dessa mängder utsänder strålning
även sedan reaktorn stoppats. Reaktorn måste därför omges av ett kraftigt
strålskydd, vanligen en 1,5—2 meters betongmur. Trots alla säkerhets
åtgärder kan exempelvis något bränsleelement överhettas och smälta, var
Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956
5
vid radioaktivitet kan tränga genom strålskyddet ut i reaktorbyggnaden och eventuellt ut i omgivningen. För att minska dessa risker har man kon struerat gastäta reaktorbyggnader, som kan hållas vid undertryck, så att ingen radioaktivitet kan komma ut i omgivningen. Stora reaktorer place ras dessutom i glesbebyggda områden.
Det samma gäller de anläggningar, vid vilka det använda reaktorbränslet genomgår kemisk behandling. De frånskilda avfallsprodukterna måste lag ras under betryggande försiktighetsmått tills radioaktiviteten avtagit till ofarlig nivå.
Genom kombination av olika atombränslen, moderatorer och kylmedel kan något hundratal olika reaktortyper konstrueras. För alla typer gäller dock, att värmealstring i reaktorer är det enda kända sättet att frigöra atom energi under kontrollerbara betingelser. Den användning, som ligger när mast till hands, är att låta reaktorn ersätta ångpannan i en ångkraftstation. Svårigheterna att göra bränsleelement, som tål de höga temperaturer, som brukas i modern ångteknik, gör att verkningsgraden blir relativt låg. För att hålla anläggningskostnaderna nere strävar man att göra enheterna så stora som möjligt.
Fn annan möjlighet är att direkt utnyttja värmet för bostadsuppvärm- ning eller för ångproduktion för industriella ändamål. Ännu har man icke nått de mycket höga temperaturer som ofta kräves i industriella processer.
Reaktorer för mobila ändamål har av ekonomiska skäl för närvarande sitt användningsområde begränsat till fartyg för militära ändamål. För kommersiellt bruk knytes intresset främst till mycket stora fartyg med hög utnyttjningsgrad, d. v. s. i praktiken främst tankfartyg. De risker, som finnes i samband med kollisioner eller dylikt, är stora och ännu ej bemäst rade.
De stora mängder radioaktiva ämnen, som finnes i avfallet, har ännu ej fått större praktisk användning. Närmast till hands ligger att använda den radioaktiva strålningen för konservering av livsmedel. En annan möjlig het är att utnyttja ämnenas strålning inom den kemiska industrien, t. ex. för framställning av speciella plaster.
Kostnaden för atomenergi i form av värme eller elenergi är f. n. svår att närmare beräkna. Anläggningskostnaderna är höga jämfört med kon ventionella anläggningar medan bränslekostnaden är relativt låg. Livsläng den på reaktordelen kommer därför att bestämma en stor post i energikost naden. Då någon kommersiell anläggning i full skala ännu icke tagits i bruk är priskalkyler på nuvarande stadium närmast beroende av bedömningen på denna punkt.
Med den erfarenhet, som finnes i dag, kan man i ett steg ur ett ton uran utvinna lika mycket energi som ur ca 10 000 ton stenkol. Om uranet an vändes i flera steg med mellanliggande kemiska behandlingar för att till varata bildat plutonium och avlägsna reaktionsprodukterna, kan denna siff ra höjas till 50 000, möjligen 100 000 ton stenkol. Med användning av
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
breeder-reaktorer stiger värdet ytterligare, så att ett ton uran motsvarar ca
1 miljon ton stenkol.
Världens energiresurser i form av atombränsle är väsentligt större än
reserverna av konventionella bränslen.
Nu kända tillgångar på atombränslen kan möta en kraftigt stegrad efter
frågan århundraden framåt. Framför allt torde atomenergien snabbt kun
na konkurrera med kolet i de högindustrialiserade områden, där redan nu en
ökning av kolutvinningen vållar svårigheter.
Utvecklingen i olika länder
Den tekniska utvecklingen har nått längst i Förenta staterna men även
Storbritannien och Sovjetunionen har ett stort och mångsidigt program.
Canada och Frankrike gjorde under andra världskriget betydande insatser
och tillhör den ledande gruppen. Planerna i dessa länder är dock i hög
grad präglade av det aktuella behovet av en ny energikälla.
Den första atomreaktorn igångsattes i Förenta staterna i december 1942.
och sedan dess har i olika länder ett flertal atomreaktorer byggts, främst i
forskningssyfte och för militära ändamål (plutoniumproduktion). Först på
senare år har man på allvar börjat konstruera och bygga atomreak
torer för framställning av energi för industriellt ändamål. Atomkraftverk
i full skala är under byggnad i Förenta staterna, Frankrike, Storbritan
nien och Sovjetunionen och åtskilliga kan beräknas bli färdiga under de
närmaste åren.
I Sverige finnes för närvarande en atomreaktor i bruk. Reaktorn har upp
förts och drives av Aktiebolaget Atomenergi. Den är konstruerad för en
effekt av 300 kilowatt och användes endast i experimentsyfte. Den utveck
lade värmen tillvaratas alltså icke. Reaktorn innehåller ungefär tre ton
uran i form av stavar inkapslade i aluminiumrör. Dessa stavar är nedsänkta
i en tank fylld med omkring sex ton tungt vatten. För närvarande planerar
bolaget uppförande av ännu en experimentreaktor av mera avancerad typ.
Icke heller denna reaktor avses att bli energialstrande i industriell mening
utan skall bli en materialprovningsreaktor där man kan efterbilda de för
hållanden, som råder i energialstrande reaktorer och skaffa ytterligare er
farenheter på området. Utredningar och konstruktionsarbeten rörande
atomvärmeverk och atomkraftverk har också påbörjats.
Tillgången på atombränsle
Brytvärda uranfyndigheter finnes över hela världen och uran kan numera
inte betraktas som en sällsynt metall.
Sverige har mycket stora tillgångar på uran. Atombränslet torium sak
nas däremot helt i vårt land. De svenska urantillgångarna är även inter
nationellt sett betydande. Uran förekommer sålunda bl. a. i de stora alun-
skifferfyndigheterna i Närke och Västergötland. Man har beräknat att där
7
finnes en urankvantitet, som sannolikt överstiger 1 miljon ton uran. Om
man försiktigtvis räknar med att endast ca 150 000 ton uran av tekniska
och ekonomiska skäl kan erhållas och sätter 1 ton uran ekvivalent med
10 000 ton kol, motsvarar denna uranmängd omkring 1 500 miljoner ton
kol. Sedan man lyckats i teknisk skala lösa breedingproblemet, stiger siffran
till omkring 150 000 miljoner ton kol. Med Sveriges nuvarande energiför
brukning skulle denna energikälla räcka några tusen år. Uranet i de mel
lansvenska skiffrarna utgör sålunda med våra nuvarande tekniska kun
skaper landets största energireserv. Fyndigheterna har dock i förhållande
till flera utländska fyndigheter en mycket låg halt av uran. Man har emel
lertid utarbetat metoder att tillvarataga uran ur dessa alunskiffrar och se
dan några år tillbaka driver Aktiebolaget Atomenergi ett uranextraktions-
verk i Kvarntorp. De där erhållna urankoncentraten renas och bearbetas
vidare i bolaget tillhöriga kemiska fabriksanläggningar i Stockholm.
Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
Atomenergiverksamhetens organisation
Verksamhet inom Sverige
I de främmande stater, där verksamhet på atomenergiens område på
går, drives verksamheten av staten eller under statlig ledning och översyn.
En närmare redogörelse härför återfinnes i betänkandet. Redan på ett ti
digt stadium genomfördes även exempelvis i Förenta staterna, Canada och
Storbritannien en kontrollagstiftning på atomenergiområdet.
I Sverige har man från statsmakternas sida sedan länge uppmärksam
mat atomkraftfrågorna och man har genom särskilda organ understött forsk
ningen på atomområdet och atomkraftens utnyttjande i olika sammanhang.
År 1945 tillsattes sålunda den alltjämt bestående atomkommittén med
uppgift att främja forskningsarbetet inom kärnfysik och kärnkemi. Kom
mittén har kommit att fungera såsom sammanhållande och rådgivande or
gan i frågor rörande den grundläggande atomenergiforskningen och kan
sägas inom atomenergiområdet utgöra en motsvarighet till de statliga forsk
ningsråden på de tekniska, naturvetenskapliga och medicinska områdena.
För forskningsstödjande verksamhet disponerar kommittén de statsme
del som under åttonde huvudtiteln anvisas för grundläggande forskning
på atomområdet. Atomkommittén föreslog i betänkande år 1951 att kom
mittén skulle ombildas till ett permanent organ med i huvudsak oförändrade
arbetsuppgifter. Det nya organet skulle sålunda fungera som sammanhål
lande och rådgivande organ för atomenergiforskningen inom landet, främ
ja vetenskapligt arbete, utbildning och undervisning inom kärnfysik, kärn
kemi och angränsande områden samt handlägga ärenden som hänföres till
nämnden i egenskap av statens organ för atomenergifrågor. I anslagsäskan-
dena för nästa budgetår har kommittén ånyo föreslagit, att en omorganisa
tion av kommittén företages.
Det i del föregående nämnda Aktiebolaget Atomenergi bildades år 1947.
8
Bolaget skall svara för det praktiska utvecklingsarbetet på atomenergi
området. Enligt bolagsordningen har bolaget till uppgift att efterforska
och utvinna för atomenergins utnyttjande nödvändiga grundmaterial, att
bygga experimentreaktorer för atomenergiens utnyttjande, att senare i stör-
ie skala bygga reaktorer för utnyttjande av atomenergi i forskningens och
näringslivets tjänst samt att driva i samband med förutnämnda verksamhet
stående forskning ävensom industriell och kommersiell rörelse. Av aktie
kapitalet i detta bolag, för närvarande 3,5 miljoner kronor, har staten teck
nat fyra sjundedelar samt enskilda intressenter återstoden. Bolagets sty
relse består av sju ledamöter och fyra suppleanter för dessa. Kungl. Maj :t
utser fyra ledamöter, därav en som ordförande, samt två suppleanter, me
dan de enskilda aktieägarna utser tre ledamöter, däribland vice ordföran
den, jämte två suppleanter. Utgifterna för bolagets löpande verksamhet be-
strides väsentligen av staten. Intill utgången av innevarande budgetår har
bolaget sålunda av staten beviljats anslag med tillhopa 61,5 miljoner kro
nor. Såsom delvis framgår av det föregående har bolaget i Stockholm fy
sikaliska och kemiska laboratorier, en försöksreaktor och en fabrik för till
verkning av uranmetall samt i Kvarntorp ett uranextraktionsverk. Uppfö
randet av en andra reaktor planeras och inom bolaget projekteras även
ytterligare reaktorer för olika ändamål, bl. a. bostadsuppvärmning samt
produktion av elkraft.
År 1948 tillsattes en rådgivande beredning för frågor rörande den inter
nationella atomenergikontrollen. Inom beredningen, som fått namnet Ut
rikesdepartementets rådgivande beredning för vissa atomkraftsfrågor, hand-
läggs numera alla frågor rörande atomenergien, varmed Förenta Nationer
na tager befattning.
Även inom vattenfallsstyrelsen har på senare tid arbete upptagits på atom
energiens utnyttjande. Styrelsen har sålunda under hösten 1955 offentlig
gjort planer på att uppföra ett atomvärmeverk och ett atomkraftverk. Inom
den svenska industrien har man också visat stort intresse för atomenergi
anläggningar.
Internationellt samarbete
På senare tid har vissa förberedelser gjorts för att åstadkomma ett när
mare samarbete mellan olika länder på atomenergiens område. I Förenta
Nationerna har sålunda diskussion förts om ett internationellt atomenergi
organ. Den internationella atomkonferensen i Geneve hösten 1955 anordna
des i Förenta Nationernas regi. Vid denna konferens utlämnades till all
män kännedom mycket material som tidigare hemlighållits och konferen
sen ansågs ha åstadkommit en islossning i det internationella samarbetet
för atomenergiens fredliga utnyttjande.
Det europeiska samarbetet förekommer i flera olika former och avser
såväl grundforskning och tillämpad forskning som gemensamma anord-
ordningar för atomenergiens praktiska utnyttjande. Inom grundforskning
en har upprättats en europeisk organisation för kärnforskning (CERN).
Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956
9
Av särskilt intresse på den praktiska atomenergiverksamhetens område är det samarbete, som avses skola ske inom OEEC. Sommaren 1955 tillsatte ministerrådet ett arbetsutskott med uppgift att utarbeta förslag till ett program för ett eventuellt samarbete i atomenergifrågor. Utskottet har i december 1955 framlagt en rapport upptagande ett omfattande samarbets- program. Samarbetet bör enligt rapporten inriktas bl. a. på jämförelser och kontakter beträffande nationella program och projekt, upprättande och drift av gemensamma företag och främjande av enhetlig lagstiftning. Vid ett rådsmöte i januari 1956 fick rapporten ett positivt mottagande och vid nytt rådsmöte i februari tillsattes en speciell kommitté för handläggning av atomenergifrågor. Kommittén ålades att inom tre månader utarbeta förslag i ett antal av de för ett atomenergisamarbete inom OEEC centrala frågorna. Även ett visst samarbete mellan de nordiska länderna på atom energiens område har ägt rum.
Behovet av ett samarbete av det slag som det föreslagna, till Förenta Na tionerna anknutna atomenergiorganet skulle förmedla, har på åtskilliga håll befunnits så starkt, att man utan att avvakta de vidare förhandling arna härom sökt tillgodose önskemålen på andra vägar. Förenta staterna har sålunda slutit ett stort antal bilaterala avtal rörande utbyte av vissa informationer och visst material. Bl. a. har sådant avtal slutits med Sverige, \arigenom vårt land från Förenta staterna skall för fredligt bruk få låna en viss mindre mängd anrikat uran för användning i forskningsreak- torer. Såsom villkor för lånet har uppställts bl. a. att statsmakterna i vårt land upprätthåller erforderlig kontroll över användningen av lånat material och över driften av den reaktor i vilken nämnda uran kommer att brukas.
Lagstiftning på atomenergiområdet
En närmare redogörelse för lagstiftningen på detta område lämnas den na dag av chefen för justitiedepartementet. I förevarande sammanhang tor de endast få erinras om följande.
I alla stater som bedriver verksamhet på atomenergiområdet finnes någon form av kontrollagstiflning. För Sveriges del finns bestämmelser i ämnet främst i lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter m. m. Enligt denna lag (9 kap.) är rättigheten att för utvinnande av uran, torium eller beryllium eller förening, vari någon av dessa metaller ingår, eftersöka och bearbeta fyndighet av uranlialtigt, toriumhaltigt eller bcrylliumhaltigt mi neral beroende av koncession, som meddelas av Kungl. Maj :t. Borrning, sprängning, upptagande av provgropar och vidtagande av andra liknande åtgärder får dock ske utan koncession, om åtgärderna endast avser att er hålla prov ur fyndighet för analys. I stenkolslagen har vidare upptagits bestämmelser, som reglerar användningen av uran, torium eller beryllium. Sålunda stadgas, att uran, torium eller beryllium eller förening, vari någon av dessa metaller ingår, ej må utan Kungl. Maj:ts tillstånd bearbetas för tekniskt eller vetenskapligt bruk. Även frågan om export är reglerad. Kon
10
cession och tillstånd enligt här berörda bestämmelser i stenkolslagen har
hittills beviljats endast i ett fåtal fall, bl. a. för Aktiebolaget Atomenergi.
Bestämmelser, som är tillämpliga på framställning av atomenergi, finnes vi
dare i lagen den 6 juni 1941 om tillsyn å radiologiskt abete m. m. Enligt denna
lag får radiologiskt arbete bedrivas endast efter tillstånd av medicinalstyrel
sen. Tillsyn å efterlevnaden av lagen och med stöd av densamma meddelade
föreskrifter utövas, under medicinalstyrelsens överinseende och ledning, av
radiofysiska institutionen och vid institutionen anställda befattningshavare.
—- I detta sammanhang bör nämnas att chefen för inrikesdepartementet
jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande år 1951 tillkallade särskilda sakkun
niga — 1951 års strålskyddskommitté — för att verkställa utredning om
radiofysiska institutionens organisation, tillsynsverksamhet m. m. Kommit
tén beräknas slutföra sitt arbete under förra delen av år 1956.
Atomenergiutredningens förslag
Målsättningen för den svenska atomenergiverksamheten
Utredningen framhåller, att vårt land i stor utsträckning är beroende av
import av fossila bränslen för bränsleförsörjningen men att det ännu för
en ansenlig tidrymd finnes möjlighet att täcka den stigande elkraftförbruk
ningen genom billig vattenkraft. Under det närmaste decenniet kommer emel
lertid beroendet av importbränslen att öka starkt. Olägenheterna av detta be
roende är uppenbara och man kan ej heller bortse från risken att mot 1900-
lalets sista decennier en direkt knapphet på konventionella bränslen kan
uppträda. I fråga om våra inhemska kraftresurser torde vedbränslet komma
att avta i volym och torvhanteringen icke under fredstid att kunna ge ett så
dant bidrag till försörjningen att totalbilden påverkas därav. Däremot erbju
der vattendragen alltjämt avsevärda energiresurser. Även dessa kan emel
lertid vid nuvarande utbyggnadstakt beräknas vara i kvantitativt hänseende
i stort sett utbyggda framemot 1980-talet. Det är mot bakgrunden härav som
man i första hand bör bedöma vårt intresse av att kunna använda atomener
gien industriellt. På detta område är våra inhemska bränsleresurser så stora
att en gynnsam utveckling av den industriella användningen av atomenergien
kan leda till att Sverige mot slutet av seklet åter i huvudsak tillgodoser sitt
bränsle- och kraftbehov med inhemska råvaror utan att det behöver befaras
att dessa inom överskådlig framtid uttömmes. De användningsområden som
ligger närmast till hands är atomdrivna värmeverk med eller utan elgenere-
ring och stora elkraftverk.
Lägger man huvudvikten vid att minska behovet av importbränslen till
drar sig tills vidare atomvärmeverk, d. v. s. reaktorer som i första hand av
ses för produktion av värme för bostäder eller industrier, det största intres
set. Eftersom kostnaden för den atomgenererade värmen kan bedömas bli
konkurrenskraftig i jämförelse med kostnaden för oljedrift, synes ett täm
ligen stort behov av atomvärmeverk föreligga inom den närmaste tioårspe
rioden. Det är sålunda av stor vikt att snarast söka utveckla en typ av vär
mereaktor, som i större utsträckning kan komma till användning och det är
Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956
följaktligen motiverat att forcera försöksverksamheten på detta område. Arbetet härmed bör ordnas så att man samtidigt kan vinna erfarenheter för utformningen av de reaktorer som är avsedda enbart för elkraftproduktion. Så kan bl. a. ske om man vid konstruerandet av värmeverk tillgodoser önskemålet att samtidigt kunna uttaga mottryckskraft för elenergi.
Medan man kan hoppas att före år 1965 ha nått fram till industriell till verkning i större skala av värmereaktorer, ligger samma stadium för el kraftreaktorer sannolikt ytterligare minst fem år fram i tiden. Konstruk tionen av atomdrivna elkraftverk för framställning av elkraft till lågt pris erbjuder nämligen större problem än konstruktionen av atomvärmeverk. Å andra sidan föreligger behov av att successivt låta atomelkraften växa fram jämsides med en fortgående utbyggnad av vattenkraften för att inte ända till dess tillgängliga vattenkraftreserver utbyggts behöva forcera vat tenkraftens utbyggnad i takt med elenergiefterfrågans stegring.
Även andra omständigheter gör att man i vårt land i god tid bör söka in hämta eller minska avståndet till de ledande industriländerna på detta områ de. Bl. a. med hänsyn till att vår mekaniska och elektriska industri i stor ut sträckning är inriktad på exportmarknaden och atomenergianläggningar med tiden kommer att bli en industriell handelsvara, bör vår industri stöd jas i sin strävan att till utlandet leverera dylika anläggningar eller delar därav.
Enligt utredningens mening talar sålunda starka skäl för att man från såväl statlig som enskild sida redan nu söker avdela en icke alltför ringa del av tillgängliga resurser för att nyttiggöra den nya energikällan. Den när maste periodens utvecklingsarbete kommer sannolikt att inriktas på reak torer som bygger på naturligt uran och tungt vatten.
Förutom experimentreaktorer förutser utredningen att 5—6 atomdrivna värmeverk kan tillkomma under den närmaste 10-årsperioden samt att en tämligen allmän användning av atomvärmeverk under tiden därefter är att vänta. Ett första atomkraftverk beräknas bli färdigt om ca 7 år och därut över ett par större anläggningar före år 1970. Förutsättningar synes före ligga att kostnaderna för atomdrivna anläggningar kan bli lika låga som för konventionella.
Den uranutvinning som för närvarande bedrives av Aktiebolaget Atom energi ger omkring 5 ton per år. Priserna på världsmarknaden är dock lägre än vad man i vårt land kan hoppas på med utgångspunkt från de låghaltiga skiffrarna, även om produktionen därur starkt ökas. Av handelspolitiska skäl anser utredningen att produktionen till en början åtminstone bör ges eu sådan storlek att fullständig handlingsfrihet för det egna programmets genomförande kan ernås. På längre sikt bör uranproduktionen utbyggas så att den möjliggör att vårt land blir självförsörjande med atombränsle. Till verkningen av bränsleelement bör ske centralt. Anläggningar för bearbet ning av använt atombränsle bör uppföras så att anrikat bränsle kan an vändas i utvecklingen av nya reaktortyper. Man bör sikta på en svensk till verkning av tungt vatten, som kan tillgodose det inhemska behovet för den kommande tioårsperioden.
Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956
11
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
Försörjningen med atombränslen och andra reaktormaterial kommer med
den angivna målsättningen att kräva investeringar på något 100-tal miljoner
kronor. Dessa investeringar är väl motiverade med hänsyn till minskade
framtida kostnader för import av bränsle.
Sammanfattning rörande atomenergiens möjliga roll i Sverige de närmaste
10—20 åren
Utredningen har i denna del anfört i huvudsak följande.
Atomenergiens aktuella användning i vårt land under de närmaste de
cennierna faller helt inom värmeverkens och elkraftverkens områden.
Värmeverken tillgodoser antingen större industriers behov av ånga eller
större bostadsområdens behov av värme och varmvatten. Värmeverken
kan väntas i stor utsträckning bli utrustade med mottrycksanläggning för
samtidig produktion av elkraft. Denna är nämligen avsevärt billigare i fram
ställning än elkraft från kondensverk, som även i moderna ångkraftkverk
drar ca 0,5 kg kol per alstrad kWh mot endast ca 0,2 kg i mottrycksanlägg-
ningar.
Mottrycksverken har framför allt lokal betydelse för alstring av elkraft
under toppbelastningstid, och de är särskilt lämpade härför även av det
skälet, att värmeverkens egen belastningskurva nära överensstämmer med
elförbrukningens.
För landets totala elproduktion kommer mottryckskraften dock icke att
få samma betydelse som kondenskraften, ehuru den under en övergångstid
på något decennium kan komma att stå i centrum för intresset.
På längre sikt blir det emellertid kondenskraften, som kommer att få
svara för de stora tillskott av elkraft, vilka blir nödvändiga, allteftersom
vattenkraften upphör att kunna lämna ytterligare bidrag till elproduktio
nen till den del denna avser att täcka bottenbelastningen.
Av utredningen gjorda uppskattningar av utrymmet för atomreaktor-
drivna värmeverk, med eller utan mottrycksdel, sammanställda med mot
svarande beräkningar rörande utrymmet för kondensverk, ger det totala
utrymmet för atomreaktoranläggningar de närmaste 10—20 åren.
Utredningen uppskattar den sammanlagda reaktoreffekten till ca 100 MW1
år 1960, 800—1 000 MW år 1965, 3 000—6 000 MW år 1970 och 6 000—
12 000 MW år 1975.
De angivna atomenergianläggningarnas totala energiproduktion kan un
der förutsättning av en utnyttjningstid om 2 500 tim/år vid värmeverken
och 5 000—6 000 tim/år vid kondensverken uppskattas till några 10-tusen-
tal ton kol år 1960, några 100-tusental ton år 1965, 1—3 miljoner ton år
1970 och 3—8 miljoner ton år 1975.
Sammanställer man dessa energibelopp med utredningens antaganden rö
rande utvecklingen av de totala energibehoven och den inhemska bränsle-
produktionen samt rörande tillväxten av elkraftproduktionen, erhålles beho
vet av bränsleimport som en restpost i energibalansen. I följande tabell
1 MW(megawatt) = 1000 000 W
13
anges i stora drag den givetvis helt hypotetiska energibalans under de när maste decennierna, vilken framkommer ur här gjorda antaganden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
Ungefärlig energibalans i Mton kolckvivalenter
Vatten
kraft
In hemskt bränsle
Atom energi
Import
behov
Totalt energi behov
1955
3
4
17 24
1960
4,5
4 0,0
21 29
1965
6
4 0,5
26 36
1970
7-8
4 1—3 28—31 43
1975
9-10
4 3—8 30—36 52
Om man antager att den mängd importbränsle, som atomenergien kan beräknas komma att ersätta, skulle utgöras av olja till ett pris av 110 kro nor per ms, erhåller man som årlig inbesparing i oljeimportkostnad ett par miljoner kronor år 1960, några 10-tal miljoner år 1965, 12'5—200 miljoner år 1970 och 200—700 miljoner kronor år 1975.
Allmänna synpunkter på atomenergiverksamhetens organisation och bedrivande
Vid en jämförelse mellan förhållandena i föregångsländerna på atom energiområdet och det aktuella läget i vårt eget land måste enligt utred ningens mening beaktas, att vi — särskilt då det gäller reaktorbyggen -—■ ännu ligger flera år efter föregångsländerna. Frågan om att bereda den enskilda industrien i Sverige tillfälle till mera självständiga insatser är där för ännu knappast aktuell. Huvudproblemet är i stället hur man på bästa sätt skall planlägga och uppföra de första försöksanläggningarna i full skala. Att detta måste ske under enhetlig ledning finner utredningen vara nödvändigt. En koncentration av krafterna i begynnelsestadiet torde allde les särskilt i ett litet land som vårt med begränsade personella resurser vara erforderlig. Säkerhetssynpunkter bör likaledes beaktas i detta sammanhang. Så länge erfarenheten av reaktordrift ännu är ringa och handhavandet av bränslet och bränsleavfallet representerar säkerhetsproblem, som icke fått slutgiltiga lösningar, måste särskild försiktighet iakttagas och utvecklings arbetet hållas samlat. Ytterligare tillkommer som skäl för en på detta sätt koncentrerad experimentverksamhet de militära aspekterna på realctordrif- len, som bl. a. kan komma att nödvändiggöra särskilda anordningar vid bränslets och avfallets behandling vid anläggningarna.
I Sverige saknas motsvarighet till de centrala statliga organ, som inrät tats i föregångsländerna och som är huvudansvariga såväl för den pågå ende verksamheten på atomenergiområdet som för planeringen av utveck lingen på kortare och längre sikt. Trots frånvaron av ett egentligt atom organ har staten emellertid ett bestämmande inflytande på området dels genom den gällande lagstiftningen (stenkolslagens bestämmelser om atom bränslet och 1941 års lag om tillsyn å radiologiskt arbete m. m.), dels be
14
Kungl. ilIaj:ts proposition nr 176 år 1956
roende på det förhållandet att staten har majoritet i atombolagets styrelse
samt i huvudsak svarar för finansieringen av verksamheten.
Ledningen av atomenergiverksamheten bör enligt utredningen i princip
kvarbli i statens hand. Utredningen finner det dock inte erforderligt att
ersätta bolaget med ett statligt atomorgan efter utländsk förebild utan an
ser, att atombolaget med i stort sett oförändrad status bör kunna fort
sätta sin verksamhet under förutsättning att en successiv utbyggnad av
bolagets organisation genomföres, betingad av de alltmer ökande arbetsupp
gifterna. Däremot förordar utredningen, att ett organ för planering och
rådgivning åt Kungl. Maj:t i atomenergifrågor tillskapas såsom en behöv
lig komplettering på det organisatoriska planet.
Vidare bör en översyn och komplettering av de nuvarande koncessions-
stadgandena med sikte på egentlig reaktordrift göras med hänsyn till den
utveckling, som ägt rum efter lagstiftningens tillkomst.
Enligt utredningens mening bör Aktiebolaget Atomenergi svara för den
praktiska verksamheten under utvecklingsskedet. Bolaget bör ha ansvaret för
målforskningen på atomenergiområdet och övrig försöksverksamhet, som
kräver speciella reaktorer och andra anordningar. Särskilt gäller detta ut
vecklingen av bränsleelement. Av säkerhetsskäl bör vidare bolaget handha
framställningen av uranmetall och andra atombränslen, tillverkningen av
bränsleelement och behandlingen av använt atombränsle. Enighet synes en
ligt utredningen råda om att de nu nämnda arbetsuppgifterna bör åvila bola
get ensamt.
Även om utvecklingsarbetet enligt utredningens förslag koncentreras till
bolaget under statligt överinseende, uppkommer flera viktiga samarbets-
och arbetsfördelningsproblem i samband med konstruktionen, uppföran
det och driften av industriella försöksreaktorer i full skala. Ett mycket nära
samarbete måste äga rum mellan bolagets expertis och den tekniska sak
kunskapen hos de tillverkare, som skall utföra icke blott de konventionella
delarna av anläggningarna utan även åtskilliga för reaktorerna speciella
anordningar, beträffande vilka bolaget blir hänvisat att anlita utomstå
ende expertis. Vidare är det en naturlig önskan hos de statliga, kommunala
eller enskilda företag, som inriktar sig på ett snabbt utnyttjande av atom
energien, att redan på försöksstadiet få taga nära kontakt med bolaget och
deltaga i experimentverksamheten. En reaktors centrala delar kan sägas
byggas UPP kring bränsleelementen. Huvudansvaret för reaktorkonstruktio
nen måste därför under det närmaste försöksskedet ligga hos bolaget. Emel
lertid fordrar konstruktionsarbetet en nära samverkan med tillverkarna
av olika delar av anläggningen. En lämplig anordning för samarbetet mel
lan bolaget och tillverkarna kan vara, att dessa genom egna experter följer
konstruktionsarbetet hos bolaget för att därigenom erhålla största möjliga
förtrogenhet med reaktordriftens problem, överhuvud bör bolaget fungera
som utbildningsanstalt för reaktortekniker och övrig personal, som kommer
att krävas i allt större utsträckning allteftersom flera reaktorbyggen blir
aktuella.
Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
15
På vissa håll inom industrien har gjorts gällande, att konstruktionsarbe
tet i sin helhet bör vara förlagt hos tillverkarna för att sambandet mellan
konstruktion och tillverkning skall bli så intimt som möjligt. Utredningen
vill för sin del ej förneka värdet av ett sådant nära samband men anser det
under givna förutsättningar icke praktiskt genomförbart. Mot bakgrunden
av bolagets ansvar för utvecklingsarbetet måste det enligt utredningens me
ning ankomma på bolaget att bedöma i vilken utsträckning och hur långt
i detalj bolaget skall delta i konstruktionsarbetet.
Utredningen erinrar om att vattenfallsstyrelsen och andra kraftprodu
center samt vissa kommuner och större industrier visat intresse för att del
taga i uppförandet av försöksreaktorer. Ett deltagande i atomenergiverksam
heten redan på försöksstadiet måste ge den egna tekniska personalen erfa
renheter, som eljest icke kommer att stå den till buds förrän vid en senare
tidpunkt. Vid sitt ställningstagande till de samarbetsfrågor, som därvid
uppkommer, bör atombolaget bl. a. pröva om den föreslagna lokaliseringen
är lämplig samt om överlåtandet av driften åt utomstående är förenligt med
programmet för bolagets forsknings- och utvecklingsarbete. I sista hand blir
det dock Kungl. Maj :t i egenskap av koncessionsgivare, som träffar avgö
randet.
Vid ett samarbete med statliga eller enskilda kraft- och värmeproducen
ter kan den blivande ägaren till anläggningen antingen beställa reaktor
delen av bolaget eller också uppdraga åt bolaget att utarbeta eller låta ut
arbeta konstruktioner till reaktorn, på basis av vilka beställaren sedan vän
der sig direkt till levererande industrier. Det bör — framhåller utredningen
— kunna överlåtas åt bolaget och respektive beställare att närmare överens
komma om den i det enskilda fallet lämpligaste anordningen. Ytterligare
kan påpekas att om det befinnes önskvärt att bolaget — och därmed tills
vidare i huvudsak staten •— bär en del av utvecklingskostnaderna för proto
typerna, detta praktiskt är lättare att åstadkomma, om bolaget har såväl det
ekonomiska som det tekniska ansvaret för reaktordelens uppförande. I varje
fall föreligger ett behov för de kommande ägarna till reaktorerna att genom
organ såsom den nyupprättade atomkraftbyrån inom vattenfallsstyrelsen
respektive motsvarande instans inom det av enskilda kraftföretag bildade
s. k. Atomkraftkonsortiet samarbeta med atombolaget för att göra sig för
trogna med de olika problem, som hör samman med utformningen och drif
ten av reaktorer. De konventionella delarna, som beställarna under alla
förhållanden kommer att svara för, är nämligen i hög grad avhängiga av
reaktordelens konstruktion och driftsegenskaper.
Utredningen finner det naturligt att atombolaget samarbetar med vatten
fallsstyrelsen i ett utvecklingsarbete, som syftar till att snarast nå fram till
ett stort kondensverk och att bolaget samverkar med vissa kommuner be
träffande uppförandet av ett värme- och mottrycksverk. Planerna att bygga
fartygsreaktorer för kommersiellt bruk anses icke kunna bli aktuella på
ganska länge.
I detta sammanhang understryker utredningen svårigheten att ange huru
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956
långvarigt det egentliga utvecklingsskedet för olika reaktortyper kommer
alt bli. Detta skede bör för varje huvudtyp av reaktorer anses omfatta tiden
fram till dess en prototyp färdigställts och befunnits användbar för kom
mersiell drift och lämplig för reproducering. Utredningen har -— som tidi
gare antytts — räknat med en tidsperiod om 5—10 år för värmereaktorer
och 10—15 år för elkraftreaktorer. Då man därefter kommit fram till det
stadium, då atomkraften kan betraktas som en konventionell energikälla,
synes den tidigare koncentrationen av verksamheten ej längre vara behöv
lig. Den enskilda industrien bör då i ökad utsträckning kunna få utrymme
för självständiga insatser.
På längre sikt blir atombolagets uppgift huvudsakligen att fortsätta forsk
ningen och utvecklingsarbetet på området, att tillhandahålla reaktorkonst
ruktioner åt dem, som önskar uppföra reaktorer, respektive att granska så
dana konstruktioner, som utförts på annat håll, samt att framställa nya för
bättrade prototyper lämpliga för reproducering. Med den ställning bolaget
sålunda kommer att få är det enligt utredningens uppfattning självfallet att
tillstånd för uppförande av reaktorer göres beroende av att bolaget godkänt
konstruktionen. Vidare torde bolaget liksom hittills böra svara för bränsle
framställningen och behandlingen av bränsleavfallet liksom för handeln
med atombränslen.
Inrättandet av en delegation för atomenergifrågor
Atomenergifrågorna hör för närvarande under ett flertal departement.
För att eliminera en del av olägenheterna med denna uppdelning förordar
utredningen att ett organ för planering och rådgivning åt Kungl. Maj :t i
atomenergifrågor tillskapas. Detta organ skulle ingående följa utveckling
en på atomenergiområdet och uppdraga allmänna riktlinjer för atomenergi
verksamheten mot bakgrunden av det allmänna bränsle- och kraftförsörj-
ningsläget i landet. Det skulle yttra sig i koncessionsärenden samt lagstift
nings- och sekretessfrågor på atomenergiområdet ävensom beträffande stats
anslagen till atomenergiverksamheten. Vidare skulle de alltmer omfattande
frågorna angående det internationella och nordiska samarbetet rörande
atomenergiens praktiska användning kunna beredas inom detta organ. I
övrigt bör organet efter särskilda Kungl. Maj :ts beslut kunna erhålla beslu
tanderätt i vissa atomenergifrågor, exempelvis beträffande utfärdandet av
sekretessföreskrifter.
Organet bör lämpligen ges formen av en delegation och vara underställt
handelsdepartementet samt bestå av fem av Kungl. Maj :t utsedda ledamö
ter. Då det synes önskvärt att delegationen får en i förhållande till olika
intressenter i görligaste mån fristående ställning, bör ledamöterna utses
oberoende av anknytning till visst organ eller företag. Behov av särskild
expertis torde få tillgodoses genom tillkallande av experter. Ersättning till
ledamöterna bör utgå i form av arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t. Till
sekreterare torde kunna förordnas någon tjänsteman i handelsdepartemen
Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
17
tet. Utredningen anser att det för atomenergiverksamheten är betydelsefullt
att delegationen inrättas utan dröjsmål.
Utredningens förslag till instruktion för delegationen torde såsom bilaga
få fogas till detta protokoll.
Aktiebolaget Atomenergis organisation
Såsom framgår av det föregående har föreslagits att bolaget skall få hu
vudansvaret för utvecklingsarbetet inom landet. Ehuru vissa skäl talar för
att bolaget ombildas till ett helstatligt bolag, anser utredningen att den nu
varande formen för samarbete mellan staten och de enskilda intressen
terna i bolaget erbjuder så stora fördelar att organisationen bör kunna bestå
oförändrad. Den halvstatliga formen för bolaget bör kunna bidra till ett för
troendefullt samarbete mellan staten och det enskilda näringslivet. Någon
ändring av bolagsordningens ändamålsbestämmelser synes icke erfordras
för att bolaget skall kunna verka enligt de riktlinjer, som utredningen upp
dragit. Däremot kan ifrågasättas om man icke i en aktieägaröverenskom-
melse eller på annat sätt borde klarlägga de allmänna grunderna för den
fortsatta verksamheten. En enighet på alla väsentliga punkter mellan in
tressenterna utgör givetvis en förutsättning för en verksamhet och organi
sation enligt utredningens förslag. Någon utökning av antalet statliga leda
möter i bolagets styrelse har utredningen inte funnit erforderlig.
Atomkommitténs framtida ställning
Av den tidigare framställningen framgår att atomkommittén föreslagit en
viss omorganisation av kommittén. Detta förslag innebär bl. a. att kom
mittén i sin nya gestalt jämväl skulle fungera som ett statligt organ för
atomenergifrågor och sålunda i huvudsak fylla samma uppgift som den av
utredningen förordade delegationen. Utredningen anser ej lämpligt att kom
mittén blir ett statens samordningsorgan för atomenergifrågor, när det gäl
ler det industriella utnyttjandet av atomkraften. Den föreslagna samman
sättningen, som präglas av kommitténs primära uppgift att verka som stat
ligt forskningsstödjande organ, gör den ej lämplig att jämväl handha dessa
andra frågor. Härtill kommer att det organ som skall råda Kungl. Maj :t i
hithörande frågor bör knytas till det departement som i första hand hand
lägger ärenden rörande atomenergiens industriella utnyttjande, nämligen
handelsdepartementet. Det förefaller utredningen naturligast att den före
slagna omorganisationen leder till att kommittén ombildas till ett fristående
forskningsråd eller eventuellt sammanföres med andra forskningsråd. Om så
sker, bör särskilt utredas bur vissa ärenden som icke sammanhänger med
forskningen och som kommittén nu handlägger i fortsättningen skall behand
las. Denna utredning föreslås skola anförtros åt den föreslagna delegationen
för atomenergifrågor.
Koncessionslagstiftningen m. m.
Enligt det lagförslag, som framlagts i den inom justitiedepartementet ut
arbetande promemorian, bör kontrollen över utnyttjande av atomenergi
2
llihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 176
18
lämpligen anordnas på det sättet, att utvinningen av uran och torium skall, så
som redan nu gäller, vara beroende på koncession. Vidare föreslås i prome
morian, att särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t eller den myndighet som Kungl.
Maj :t bestämmer skall fordras för överlåtelse, förvärv, innehav och bearbet
ning av och annan befattning med samt export av atombränslen m. m. även
som för uppförande, innehav och drift av atomreaktor eller anläggning för
bearbetning av atombränslen m. m.
Atomenergiutredningen har anslutit sig till vad sålunda föreslagits samt
angivit vissa riktlinjer, efter vilka den i lagförslaget tänkta tillståndsgiv-
ningen skall ske. Såsom framgår av det föregående, anser utredningen det
nödvändigt med en enhetlig ledning av utvecklingsarbetet på atomenergiens
område. Under utvecklingsskedena för de två huvudtyperna av reaktorer
kommer det uppenbarligen endast att bli fråga om att meddela ett fåtal
tillstånd för dessa reaktorer. Tillstånd bör tills vidare beviljas av Kungl.
Maj :t. Beslut i tillståndsärende bör grundas på dels utlåtande från delega
tionen för atomenergifrågor, dels den utredning i ämnet som Aktiebolaget
Atomenergi bör framlägga i dylika ärenden och dels yttranden beträffande
säkerhetsfrågorna från det eller de organ som får i uppdrag att bevaka
dessa.
Avgörande för prövningen av ansökan om tillstånd bör bl. a. vara om den
föreslagna reaktortypen i och för sig kan accepteras med hänsyn till försörj
ning med atombränsle in. m., om den föreslagna konstruktionen är betryg
gande ur säkerhetssynpunkt, om reaktorns planerade förläggning är god
tagbar, om reaktorprojektet passar in i det pågående utvecklingsarbetet, om
sökanden är beredd att iakttaga de villkor beträffande uppförande och drift,
som Aktiebolaget Atomenergi med hänsyn till utvecklingsarbetet anser sig
böra påfordra, samt om sökanden har erforderliga kvalifikationer för att
anförtros ett företag av detta slag.
På längre sikt kan vissa prövningsmoment komma att mista aktualitet;
särskilt kan detta gälla frågan om reaktorprojektet passar in i utvecklings
arbetet samt huruvida sökanden är beredd iakttaga de villkor, som atom
bolaget kan föreskriva. Säkerhetsfrågorna kvarstår dock och bestämmel
serna om tillstånd kommer alltjämt att utgöra grunden för säkerhetskon
trollen liksom för regleringen av den fortsatta framställningen och behand
lingen av atombränslen och handeln med dessa. Det kan för det allmänna
exempelvis komma att te sig angeläget att med hjälp av lagstiftningen leda
utvecklingen på atomenergiområdet i en för landets bränsle- och energi
försörjning önskad riktning.
Utredningen har funnit att ur säkerhetssynpunkt och teknisk synpunkt
intet hindrar att såväl statliga som kommunala organ och enskilda indu
strier kan få tillstånd att uppföra, äga och driva reaktorer.
Annorlunda förhåller det sig enligt utredningens mening i fråga om an
läggningar för utvinning av uranmetall samt framställning av bränsleele
ment och regenererat atombränsle. Med den roll Aktiebolaget Atomenergi
spelar i dessa hänseenden och med de uppgifter utredningen ansett bolaget
Kungl. \Iaj:ts proposition nr 176 år 1956
Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
19
böra ha i framtiden, torde bolaget böra vara enda tillståndshavare på detta
område. Samma principiella begränsning i tillståndsgivningen torde dock
ej vara motiverad i fråga om brytning eller utvinning av uranhaltiga ma
terial. Det är möjligt, att olika företag kan vara intresserade av att ur uran
haltiga mineral framställa urankoncentrat, som sedan avyttras till bolaget.
En sådan verksamhet synes väl kunna förenas med den kontroll över uran-
hanteringen, som ur det allmännas synpunkt är erforderlig. Beträffande
import, export och handel inom landet med tungt vatten och eventuellt andra
viktiga moderatormaterial torde erfordras en reglering. Då frågan blir ak
tuell bör delegationen för atomenergifrågor framlägga förslag härutinnan.
Vad beträffar uran och annat atombränsle innehåller lagförslaget förbud
att utan tillstånd exportera atombränslen, och även importen och handeln
inom landet med dessa bränslen är kontrollerade genom koncessionstvånget
för överlåtelse, förvärv och innehav. Enligt utredningens mening torde Ak
tiebolaget Atomenergi tills vidare böra vara enda importör av atombränslen
och bränslclement liksom bolaget ensamt bör svara för bränsleframställ
ningen inom landet.
Säkerhetsfrågor
Säkerhetsfrågorna i samband med atomenergianläggningar berör främst
de olika strålskyddsproblem som de radioaktiva avfallsprodukterna skapar.
De skyddsproblem, som sammanhänger med den normala driften, kan i
princip handhas av nuvarande strålskyddsorgan och det hittillsvarande till
vägagångssättet vid tillståndsgivning och inspektion låter sig relativt lätt
tillämpas inom det nya området.
Härjämte uppstår dock en rad komplicerade problem i samband med
uppförandet och driften av en atomenergianläggning, vilka icke kan bemäst
ras med nuvarande strålskyddsorganisation. Dessa har sin grund i mång
falden av sammanhängande tekniska egenskaper hos anläggningarna och
framför allt i omfattningen av de skador, som kan följa på en olycka.
Dessa frågor behandlas av 1951 års strålskyddskommitté och utredningen
har framfört sina synpunkter till kommittén. Den föreslagna tillståndslag-
stiftningens tillämpningsföreskrifter måste nära samordnas med den nya
strålskyddslagstiftning, som kommittén har att framlägga förslag till.
Hur säkerhetsfrågorna lämpligen bör handläggas vid sidan av övriga tek
niska problem i samband med tillståndsgivning och tillsyn är svårt att nu
bedöma. Antalet ärenden under den närmaste tidsperioden torde emellertid
bli begränsat och tid finnes därför att på basis av vunna erfarenheter grad
vis utbilda lämpliga arbetsformer för såväl tillståndsgivning som tillsyn.
Strålskyddssynpunkterna kan tills vidare tillgodoses på det sättet, att av
strålskyddsmyndigheten föreslagna föreskrifter såsom villkor fogas till kon
cessionen.
Så länge antalet ärenden är ringa, finnes enligt utredningens mening icke
något behov att inrätta en särskild myndighet för behandlingen av de tek
20
niska frågor, som ligger utanför strålskyddsområdet. Behovet av opartisk
teknisk expertis kan av Kungl. Maj :t tillgodoses genom förordnande av ex
perter i varje särskilt fall. Frågan om expertisens ställning och placering
på längre sikt kan därför tills vidare anstå.
Yttranden över betänkandet
Yttranden över atomenergiutredningens betänkande har efter remiss av
givits av justitiekanslersämbetet, riksåklagarämbetet, hovrätten över Skåne
och Blekinge, utrikesdepartementets rådgivande beredning för vissa atom
kraftsfrågor, försvarsstaben, försvarets forskningsanstalt, vattenfallsstyrelsen,
statskontoret, kommerskollegium, Sveriges geologiska undersökning, riks-
nämnden för ekonomisk försvarsberedskap, länsstyrelserna i Södermanlands,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, atomkommittén, ingen-
jörsvetenskapsakademien, bränsleutredningen 1951, 1951 års strålskydds-
kommitté, Svenska teknologföreningen, Sveriges allmänna exportförening,
Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige, Aktiebolaget Atom
energi, Svenska elverksföreningen, Svenska gruvföreningen, Svenska vatten
kraftföreningen och Svenska värmeverksföreningen.
Vid kommerskollegiets remissvar bär fogats yttranden från Stockholms
handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare.
Sveriges industriförbund har till sitt remissvar fogat yttranden av Sveriges
mekanförbund och Sveriges varvsindustriförening.
Vidare har i anledning av betänkandet skrivelser inkommit från Allmänna
svenska elektriska aktiebolaget (Asea) och Sveriges yngre naturvetares för
ening.
Allmänt om atomenergien och atomenergiverksamheten
Utredningens framställning av energiförsörjningens allmänna problem
och förutsättningarna för atomenergiens utnyttjande för fredliga ändamål
samt redogörelse för atomenergiverksamhetens nuvarande organisation i
olika länder och det internationella samarbetet på området har i stort sett
icke föranlett några invändningar från remissinstansernas sida. Svenska vat-
tenkraftföreningen anser, att utredningen i sin analys av hela energiför
sörjningsproblemet gett en klar bild av det nuvarande läget och att den
samma utgör en viktig grundval för vår kommande planering inom detta
område. Svenska teknologföreningen finner likaledes redogörelsen i ifråga
varande delar vara en klar och värdefull sammanställning. Enligt länssty
relsen i Malmöhus län framlägger betänkandet på ett förtjänstfullt sätt pro
blemställningarna och anger förutsättningarna för det fortsatta arbetet.
Asea har dock anmärkt på att utredningen icke redovisat de insatser bolaget
hittills gjort på atomenergiområdet.
Målsättningen för den svenska atomenergiverksamheten
Utredningens allmänna uppfattning om atomenergiens betydelse för Sve
riges värme- och kraftförsörjning har genomgående vunnit anslutning i de
Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
21
avgivna yttrandena. Bränsleutredningen 1951 uttalar att knappast något an
nat land av sina förutsättningar i fråga om energibehov och energitillgångar
lika entydigt som Sverige hänvisas till att för energiförsörjningens tryggan
de utveckla en produktion av atomvärme och atomkraft så snabbt som möj
ligt och över bredast möjliga front. Sveriges industriförbund framhåller, att
det är av synnerlig vikt för vårt lands framtida försörjning med bränsle
och kraft att redan nu betydande resurser avdelas för att så snart ske kan
möjliggöra ett praktiskt utnyttjande av atomenergien. Landsorganisationen
i Sverige anser i likhet med utredningen, att utvecklingsarbetet på atom
energiområdet bör fullföljas med kraft med avseende på såväl atomdrivna
värmeverk som stora elkraftverk. Försvarsstaben understryker, att det ur
beredskapssynpunkt är av stor vikt att energiproducerande reaktorer kom
mer till stånd snarast möjligt.
Beträffande det av utredningen skisserade reaktorpro grammet är
Aktiebolaget Atomenergi ense med utredningen om att arbetena i första
hand bör koncentreras på reaktorer för central bostadsuppvärmning för att
därefter på grundval av gjorda erfarenheter föras vidare mot de tekniskt
svårare atomelverken, ävensom att man beträffande värmeverken bör gå
fram efter parallella linjer för att kunna jämföra olika konstruktioners
företräden. Bolaget bedömer med tillförsikt möjligheten att i vårt land ge
nomföra ett program, där under de närmaste tio åren 5 å 6 atomvärmeverk
och även de första atomelverken färdigställs. Även Svenska värmeverks-
föreningen finner utredningens förslag att redan i ett tidigt skede bygga 5
å 6 värmereaktorer välbetänkt och vill för sin del medverka till att program
met kan fullföljas. Ingenjörsvetenskapsakademien förklarar, att utredning
ens bedömning av atomvärmets möjligheter torde vara riktig och att den
visar att atomanläggningar inom en nära framtid kommer att bli en kom
mersiell företeelse.
I vissa av de yttranden, som närmare ingår på reaktorprogrammet och
därmed sammanhängande bedömningar, har emellertid kritik riktats mot
utredningen eller modifikationer föreslagits beträffande programmets ut
formning. Vattenfallsstyrelsen, som visserligen icke synes ha något att er
inra mot programmets huvudlinjer, förmenar, att den roll utredningen till
mäter alstring av mottryckskraft medelst atomenergi i samband med vär
meleveranser för byggnadsuppvärmning är överdriven. Ansträngningarna
under den första utbyggnadsperioden bör koncentreras på dels enklast möj
liga atomvärmeverk, dels renodlade atomkraftverk. Reaktorer för mot-
trycksanläggningar kommer beträffande krav på högt tryck och hög tempe
ratur samt kostnader och komplikationer ur säkerhetssynpunkt att ligga
i samma klass som reaktorer för kondensdrift i motsats till enklare reak
torer för enbart värmealstring. Förutom höga merkostnader vid val av
elgenererande värmereaktorer kan detta medföra, att en kombinerad an
läggning måste placeras längre bort från bebyggelsen och därmed från
värmeförbrukarna än ett rent värmeverk. Även andra skäl, som närmare
anges i yttrandet, talar enligt styrelsens mening mot att ge mottrycksan-
Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956
läggningarna en mera framträdande plats i ett reaktorprogram. Bränsle-
utredningen 1951 har funnit, att en ännu mera aktiv politik än den atom
energiutredningen förutsatt utgör den mest effektiva vägen mot en ratio
nell bränsleförsörjning. För att den inhemska energiproduktionen skall
komma i takt med behovsutvecklingen förefaller det bränsleutredningen
nödvändigt, att de årliga tillskotten av atomanläggningar redan på 1970-
talet närmar sig effektvärdet 1 000 MW (termisk och elektrisk effekt).
Svenska vattenkraftföreningen förklarar, att utredningen vid sitt bedö
mande av hur snabbt atomkraft bör sättas in med hänsyn till den väntade
belastningen varit väl optimistisk när det gäller vattenkraftutbyggna
den. Dessutom torde utredningens belastningsprognos vara relativt konser
vativ. Den försening av föreliggande planer för vattenkraftutbyggnaden,
som man redan nu kan uppskatta, torde innebära, att minst 3—400 MW
måste täckas genom annan kraftproduktion år 1965. I stället för i betän
kandet angivna 100—150 MW kommer sålunda med utredningens utgångs
punkter troligen att behövas 500—600 MW effekt i atomkraftverk vid den
na tidpunkt, eller motsvarande ökad utbyggnad av konventionella kondens
kraftverk. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det icke uteslutet, att
målsättningen, sådan som den skisseras av utredningen, kan behöva ändras
på väsentliga punkter långt tidigare än utredningen för närvarande med
ett mera försiktigt bedömande vågar räkna med. Länsstyrelsen i Norrbot
tens län ifrågasätter om icke tidpunkten för färdigställandet av det första
och andra kondenskraftverket skulle kunna framflyttas även om därige
nom någon jämkning skulle bli nödvändig i programmet för värmekraftverk.
Sveriges industriförbund liksom även Svenska teknologföreningen anser,
att utredningens förslag grundar sig på alltför snäva föreställningar om hur
atomkraftområdet kommer att utveckla sig i vårt land under ganska lång
tid framåt. I verkligheten är det, enligt förbundets mening, icke möjligt ens
för de främsta experter att med någon större säkerhet förutsäga utvecklingen
för de närmaste åren. När det nu gäller att organisera landets ansträng
ningar på atomkraftområdet borde målsättningen hellre vara att taga vara
på och söka utöka resurserna på alla de områden, som man redan vet blir
aktuella. Förbundet påpekar sålunda, att man redan vid utförandet av något
av de första värmeverken bör ha fartygsdriften i åtanke och välja ett sådant
utförande, att det ger omfattande erfarenheter även för fartygsreaktorer. I
yttrandet från Sveriges varvsindustriförening hävdas, att frågan beträffan
de de mobila reaktorerna är lika viktig och aktuell som beträffande de sta
tionära. Föreningen erinrar om att varvsindustrien på olika sätt redan
påbörjat undersökningar på området och framhåller, att det är av största
vikt att det arbete, som redan igångsatts för att befästa de svenska varvens
ställning bland världens ledande, bland annat i tekniskt avseende, på allt
sätt underlättas av myndigheterna. Även Svenska teknologf öreningen under
stryker betydelsen av att bereda plats i reaktorprogrammet för mera avan
cerade typer och då särskilt reaktorer för fartygsdrift. Ingenjörsvetenskaps-
akademien påpekar, att det är självklart att varvsindustrien med största
noggrannhet kommer att följa utvecklingen och att den bör ha möjlighet att vidtaga de åtgärder, som kan vara motiverade.
Ett annat exempel på eu alltför snäv syn på utvecklingsmöjligheterna är enligt Sveriges industriförbunds mening utredningens uttalande, att utveck lingsarbetet bör inriktas på reaktorer med naturligt uran och tungt vatten. Påståendet kan kanske ligga nära till hands i dagens situation men får abso lut icke accepteras som riktlinje ens för det närmaste året. Läget för Sveriges atomkraftutveckling är att vi genom avsaknaden av anrikat material för närvarande ligger omkring fem år efter de avancerade länderna och att vi så länge denna brist icke är avhjälpt kommer att allt mera halka efter^ i utvecklingen. Skall vi nöja oss med att avvakta den tidpunkt, då vi får tillräckliga kvantiteter plutonium från egna reaktorer, har vi ej stora ut sikter att genom självständiga insatser hinna fatt' föregångsländerna. Det är ytterst angeläget, att man undersöker utsikterna och villkoren för att få leveranser av anrikade material från de ledande atomkraftländerna. Bety delsen av import av anrikat uran understrykes i ett flertal andra yttranden.
Vad angår den inhemska uranproduktionen delar Aktiebolaget
Atomenergi utredningens uppfattning att naturligt uran, som vi ur egna rå varutillgångar kan framställa inom landet, tills vidare måste utgöra vårt viktigaste atombränsle. Detta bör emellertid icke hindra, att man utnyttjar möjligheten av att utifrån förvärva anrikat bränsle, om därmed väsentliga fördelar kan ernås. Man bör därvid söka uppnå säkrast möjliga garanti för en kontinuerlig tillförsel av dylikt anrikat material. För det av utredningen skisserade reaktorprogrammet erfordras enligt en preliminär beräkning un der 1 O-årsperioden en kvantitet om ca 80 ton uran, som bindes i reaktorerna.
Den årliga uranförbrukningen vid periodens slut uppgår vid den utnyttj ning av uranet, man för närvarande räknar med, till ca 40 ton. På grund av successivt förbättrad teknik är det emellertid sannolikt, att dessa kvantite ter kan nedbringas. För att vårt land skall kunna bli helt oberoende av im port av atombränslen fordras att under denna 10-årsperiod den nuvarande uranproduktionen om ca 5 ton per år väsentligt utökas. Denna utökning torde, framhåller bolaget, vara möjlig att genomföra, och brist på kvalifice rad personal bör i detta fall icke utgöra någon alltför hämmande faktor. Så länge vi är hänvisade till de låghaltiga skiffrarna som enda råvara, kom mer kostnaden för det framställda uranet att ligga relativt högt. Detta un derstryker betydelsen av de pågående utvecklingsarbetena rörande uranut vinningen ur skiffer och prospekteringsverksamheten efter rikare uranfyn- digheter. Med bibehållen målsättning rörande det inhemska tillverknings programmet kan det av tekniskt-ekonomiska synpunkter vai a befogat att ut- n vt tja vissa importmöjligheter för naturligt uran, så att icke utbyggnaden av uranproduktionen på ett oekonomiskt sätt behöver forceias. Den av ut redningen föreslagna möjligheten för enskilda gruvföretag att deltaga i ar betena genom prospektering, gruvdrift och framställning av urankoncen- Irat är i god överensstämmelse med bolagets hittillsvarande strävan att sti mulera verksamheten på detta område. Bolaget kommer också att vid en
Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956
24
utvidgning av uranproduktionen undersöka förutsättningarna för att vissa
delar av denna verksamhet utföres av därför intresserade industrier. Be
träffande försörjningen med tungt vatten delar bolaget, liksom flera
andra remissinstanser, utredningens åsikt om betydelsen av att en inhemsk
tillverkning av denna vara kommer till stånd.
Sveriges geologiska undersökning instämmer helt i utredningens uttalan
de, att den inhemska produktionen av uran bör ges en sådan storlek att full
ständig handlingsfrihet för det svenska atomenergiprogrammets genom
förande kan ernås och att förutsättningarna för en fortsatt inhemsk pro
duktion av viss storleksordning bör upprätthållas genom statens medver
kan, även om gynnsamma inköpsmöjligheter öppnar sig och också bör be
gagnas. Undersökningen anser, att atombolaget — såsom bolaget självt
föreslagit — bör fortsätta arbetena att till allt lägre kostnader ur landets
betydande men låghaltiga nu kända urantillgångar framställa uran samt
att prospekteringen efter andra uranfyndigheter bör fortsätta. Undersök
ningen har med anlitande av medel, som bolaget ställt till förfogande, påbör
jat en översiktlig inventering i fält för att så snabbt som möjligt kunna publi
cera en karta över vårt land, visande den radioaktiva strålningens styrka i
olika bergarter. Med hjälp av denna karta bör sedan atombolaget samt en
skilda personer och bolag ha möjligheter att utvälja lämpliga områden för
prospektering. Det synes nämligen undersökningen lämpligt att för prospek-
teringsarbetet intressera även enskilda personer och bolag i större utsträck
ning än hittills skett för att en uraninventering av vårt land skall kunna
genomföras så snabbt som möjligt.
Försvarsstaben framhåller, att inhemsk produktion såväl av uran som
tungt vatten är viktig jämväl ur beredskapssynpunkt. Detta gäller även
uppförandet av ett extraktionsverk för behandling av använt atombränsle.
Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
Allmänna synpunkter på atomenergiverksamhetens organisation och bedri
vande
Mot den allmänna motiveringen för utredningens förslag i organisato
riskt hänseende har i åtskilliga av yttrandena rests invändningar. Sveriges
industriförbund hävdar sålunda, att utredningen bortsett från det faktum,
att den statliga ledningen av atomenergiverksamheten i föregångsländerna
under det första utvecklingsskedet främst dikterats av att en huvudupp
gift där varit den militära tillämpningen. Sedan ett par år tillbaka har man
saväl i Förenta staterna som Storbritannien gjort direkta ansträngningar
att koppla in den enskilda industrien på utrednings- och konstruktions
arbetet. Det föreligger enligt förbundets mening ingen som helst orsak att
organisatoriskt förlägga utgångspunkten för det svenska arbetet flera år
tillbaka i tiden. Vattenfallsstyrelsen anser, att med det internationella sam
arbete, som numera förefinnes, handlandet i Sverige bör kunna anknytas
direkt till det stadium, som uppnåtts annorstädes. Enligt de uppgifter "sty
relsen ei hållit, star vad styrelsen förordar för Sveriges del i god överens
Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1956
25
stämmelse med det system, som hädanefter kommer att tillämpas i Stor
britannien. Liknande synpunkter har anförts av, bland andra, ingen jörs-
vetenskapsakademien, bränsleutredningen 1951, Sveriges allmänna export
förening, Sveriges mekanförbund och Skånes handelskammare.
Kravet på koncentration av krafterna i begynnelsestadiet med hänsyn
till begränsade personella resurser har även väckt gensagor på flera håll.
Ingenjörsvetenskapsakademien finner det knappast troligt att yngre för
mågor lockas att utbilda sig för detta nya fält om staten genom särskilda
åtgärder stryper anställningsmöjligheterna genom att koncentrera all verk
samhet till ett enda företag. Bränsleutredningen 1951 framhåller, att atom
tekniken utgör ett attraktivt arbetsfält och att man kan räkna med att till
gången på personal relativt sett raskt ökas. Verksamhetens attraktiva ka
raktär är emellertid icke oberoende av organisationsformen. En koncentra
tion av all kvalificerad verksamhet till ett företag måste snarast få den ef
fekten, att åtskilliga begåvningar i stället söker sig till andra områden med
större frihet att välja bland olika företag eller också i högre grad lockas
till anställning i utlandet. Även kommerskollegium, Sveriges allmänna ex
portförening och Svenska elverksföreningen anser, att rekryteringen skulle
gynnas om ej allt utvecklingsarbete sker inom ett enda företag. Svenska
teknologföreningen anför ett flertal skäl, varför arbetskraften enligt för
eningens åsikt icke skulle utnyttjas på det mest effektiva sättet, om perso
nalresurserna dragés samman till ett enda företag. Sveriges yngre naturve
tares förening finner det överhuvud diskutabelt, huruvida en centralisering
av verksamheten, såsom den skisserats i utredningen, på längre sikt är moti
verad ur personalteknisk synpunkt.
Beträffande förslaget om en koncentration av utvecklings
arbetet under försöksskedet till Aktiebolaget Atomenergi, som skulle få
huvudansvaret för reaktorkonstruktionerna, framhåller atombolaget, att en
förutsättning för att den föreslagna koncentrationen skall kunna ge bästa
resultat är att bolaget verkligen betraktas som ett samarbetsorgan, som ägs
och drivs gemensamt av staten och enskilda intressenter och vars resultat
snabbt kommer alla till del. Det är viktigt för programmets lyckliga genom
förande, att denna uppfattning kan vinna genklang hos berörda parter. En
ligt bolagets uppfattning är en dylik koncentration till det samägda företa
get icke liktydigt med ett monopol. Bolaget anser det som sin uppgift att
även stimulera till självständiga insatser på olika områden hos andra före
tag och institutioner i avsikt att uppnå den gemensamma insats, som kom
mer att behövas. Bolaget hälsar med tillfredsställelse uttalandet om att såväl
statliga som kommunala organ och enskilda industrier bör kunna få tillstånd
all uppföra, äga och driva atomreaktorer. Del är bolagets uppfattnings
att eu sådan samverkan mellan staten och det enskilda, som med fram
gång prövats beträffande elkraftförsörjningen, även inom atomenergiom
rådet innebär en för vårt land riktig lösning. Försvarets forskningsanstalt
finner i likhet med utredningen, alt såväl de civila som de militära aspek
terna på reaktordriften motiverar en koncentrerad experimentverksamhet
26
för att man snabbast möjligt skall nå fram till det stadium, då energipro-
ducerande reaktorer kan tagas i drift här i landet. Med hänsyn till det forsk
nings- och utvecklingsarbete, som erfordras härför, är ett rationellt utnytt
jande av de knappa personella resurserna synnerligen påkallat. Härigenom
kan på skilda håll utfört arbete inordnas i en gemensam målsättning och
planering samt onödigt dubbelarbete undvikas. Landsorganisationen i Sve
rige framhåller, att det är av vikt, att atomenergiverksamheten från början
•organiseras på ett sådant sätt, att dubbelarbete undvikes och cn samordning-
av olika insatser i möjligaste mån säkerställes, och finner utredningens för
slag välgrundat.
Länsstyrelsen i Södermanlands län har i princip icke något att erinra mot
den föreslagna ordningen men understryker kraftigt vikten av att ett för
troendefullt samarbete kommer till stånd mellan atombolaget, å ena, och
värme- och kraftproducenter samt levererande industrier, å andra sidan.
Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län intager i huvudsak samma
ståndpunkt. Länsstyrelsen i Norrbottens län vill icke motsätta sig, att för-
söksarbetet koncentreras till atombolaget, men uttalar viss tveksamhet in
för förslaget. Emot den föreslagna koncentrationen talar enligt länssty
relsen, att konstruktionsarbetena måhända icke kommer att få en lika
allsidig behandling, som om verksamheten vore uppdelad på två eller flera
företag.
Flertalet av de remissinstanser, som närmare behandlat den föreliggande
principfrågan, har emellertid riktat kritik mot utredningens förslag beträf
fande atomenergiverksamhetens koncentration och vänder sig ofta mycket
bestämt mot det »konstruktionsmonopol» för Aktiebolaget Atomenergi,
som man anser att ett godtagande av utredningens riktlinjer skulle med
föra.
Vattenfallsstyrelsen anser sålunda, att landets energiförsörjning är bäst
betjänt med att utredningens förslag beträffande konstruerandet av atom-
reaktorer icke föranleder någon åtgärd. Det lämpligaste är att helt avstå
från dirigering och låta förhållandena utveckla sig fritt på samma sätt som
då det gäller industriell utrustning i allmänhet. En av de mest vägande
invändningarna mot den föreslagna ordningen är enligt styrelsens mening,
att därmed sättes ur spel eller åtminstone försvagas väsentligt den starkaste
drivkraften för ett tekniskt-ekonomiskt framåtskridande på området. Som
sådan får räknas beställarnas till ekonomien under hela användningstiden
knutna intressen. Hos vattenfallstyrelsen är detta intresse i hög grad föi
handen, och styrelsen anser det otvivelaktigt, att om den drivkraften får
fritt verka, den kommer att göra mera för atomenergiens gynnsamma ut
nyttjande än varje tvångsdirigering, hur sinnrikt en sådan än inriktas på att
få fram nyttiga forskningsresultat och erfarenheter. Om beställarna däremot
icke har konstruerandet i sin hand utan får finna sig i atombolagets avgö
randen ifråga om reaktorutförandena, blir verkan hos denna kraft starkt
beskuren. För bolaget kommer strävan efter god ekonomi på reaktorerna
icke att ha samma styrka, tvärtom får befaras att snarast önskan att ut
nyttja redan färdiga konstruktioner kan komma att göra sig gällande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
27
Styrelsen erinrar vidare om att förhandlingar upptagits med atombolaget
och Asea om samarbete vid utförandet av de av styrelsen planerade atom
reaktorerna. Styrelsen har framlagt utkast till två avtal, ett mellan styrel
sen och atombolaget och ett mellan styrelsen och Asea. Dessa avtalsförslag
har sedermera varit föremål för överväganden och förhandlingar. Grund
principen för avtalen, vilka endast avser reaktorerna, icke anläggningarnas
konventionella delar, är att vattenfallsstyrelsen som byggherre administrerar
utbyggnaderna och svarar för samordningen mellan olika anläggningsde-
lar. Atombolaget, vars erfarenheter på det kärnfysikaliska området m. m.
hör utnyttjas på bästa sätt, svarar i samarbete med styrelsen och Asea
för atomreaktorernas principiella utformning och konstruktion. Atombola
get har icke några resurser för tillverkning av atomreaktorer och har upp
givit sig icke ämna syssla med sådan. Vattenfallsstyrelsen räknar med att
själv ombesörja en viss tillverkning, men i övrigt skall tillverkande firmor
anlitas. Styrelsen framhåller, att ett fullföljande av avtalen skulle vara till
stor fördel för staten.
Kommerskollegiiim hyser stark tvekan om lämpligheten av att hinder
reses mot en mera självständig enskild verksamhet på området. Om en
skilda ställes utanför är man inne på en farlig väg. Kollegium anser därför,
att riktlinjerna för den statliga atomenergipolitiken icke bör vara så re
striktiva som utredningen föreslagit, och att de bör utformas så, att enskild
industri icke betages möjligheten att under vederbörlig kontroll få i stort
sett fritt arbeta på atomteknikens utveckling vid sidan av och i nära sam
arbete med atombolaget. Även Stockholms handelskammare, handelskam
maren i Göteborg och Skånes handelskammare avvisar för sin del det fram
lagda koncentrationsförslaget.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhåller, att det med
den ovisshet om utvecklingen på området, som för närvarande råder, ej
skulle Aara lämpligt att helt förlägga det reella avgörandet för utvecklings
arbetets bedrivande till atombolaget. Det är önskvärt, att alla möjligheter
att utnyttja utländsk erfarenhet och inom landet befintlig sakkunskap till-
varatages. Sålunda bör även enskild industri kunna få deltaga i verksam
heten vid sidan av bolaget, i den mån detta kan förenas med erforderliga
säkerhetskrav. Atomkommittén tillstyrker livligt, att atombolaget tilldelas
en central roll vad gäller atomenergiens praktiska utnyttjande för vår
energiförsörjning, men anser — ej minst med hän-svn till vårt lands export
intressen — att enskild industri hör tilldelas en mera framträdande roll än
som skett i betänkandet.
Ingenjörsvetenskapsakademien anser visserligen, att några invändningar
mot huvudprincipen att atombolaget ges en central ställning knappast kan
göras, men att det sätt på vilket förslaget utformats måste inge betänklig
heter. Akademien vill bestämt avstyrka sådana regler, som skulle innebära
förhud för företag eller institutioner att bedriva forsknings- och utveck
lingsarbete i den mån sådant förbud icke är motiverat av politiska eller
militära skäl. Vidare framhåller akademien —- liksom även bränsleutredning
Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1956
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
en 1951 — att bolaget kommer att få en besvärlig dubbelställning såsom på
en gång ett forskningsinstitut och ett affärsdrivande företag. Det är enligt
akademien uppenbart, att risk föreligger för att ett konkurrensförhållande
uppstår mellan bolaget och andra grupper, som arbetar affärsmässigt på
området. Bränsleutredningen 1951 avråder allvarligt statsmakterna från att
ge sig in på ett sådant experiment som att koncentrera ansvaret för den
tekniska utvecklingen till atombolaget, vilket skulle vara ägnat att äventyra
uppnåendet av det mål, som bör ställas för svensk energiproduktion. En
förutsättning för en framgångsrik utveckling av den svenska atomenergi
produktionen är enligt bränsleutredningen, att ansvaret för den konstruk
tiva utformningen av anläggningarna förenas med det ekonomiska ansva
ret för förräntningen av det däri nedlagda kapitalet. Svenska teknologför
eningen framhåller som sin uppfattning, att atomenergiförsörjningens
snabba och effektiva utveckling i Sverige står och faller med att även indu
strien redan från början sättes in på självständiga insatser. Sveriges all
männa exportförening finner det ej heller lämpligt att ge atombolaget mo
nopolställning utan anser det vara mest ändamålsenligt med ett flertal på
konstruktionsområdet verksamma enheter. Föreningen understryker den
betydelse export av atomkraftutrustning kan få för vårt land. För att
kunna utveckla våra resurser härvidlag till högsta nivå torde den enskilda
exportindustrien, i stället för att hämmas genom statliga begränsningar på
konstruktionsfältet, böra uppmuntras i sina ansträngningar att effektivt
komma framåt i den hårdnande internationella konkurrensen.
Enligt Sveriges industriförbunds mening har utredningen förbisett, att ut
vecklingsarbetet på konkurrenskraftiga konstruktioner för praktiska atom
reaktorer kräver icke bara kärnfysikalisk expertis utan även i hög grad sådan
konstruktiv, verkstadsteknisk, värmeteknisk, allmän materialteknisk och
reglerteknisk sakkunskap, som redan finnes hos vissa industriföretag. Ut
redningen synes heller icke tillräckligt beaktat den stora betydelsen av de
erfarenheter, som landet kan förvärva genom samarbetsavtal mellan svenska
företag och på atomkraftens område redan arbetande industriföretag i före-
gångsländerna. En förutsättning för att svenska industriföretag skall kunna
ingå dylika samarbetsavtal är givetvis att de får arbeta fritt, självfallet dock
under vederbörlig säkerhetskontroll. I yttrandet från Sveriges mekanför-
bund framhålles de väsentliga fördelar i avseende på arbetets effektivitet
som uppnås, om konstruktionsverksamheten förlägges i direkt anslutning
till tillverkningen. Kravet på en intim växelverkan mellan konstruktion och
tillverkning, som bland annat innebär, att konstruktionerna under arbetets
gång fortlöpande anpassas till maskinparken, torde näppeligen kunna till
godoses på ett rationellt sätt, om konstruktionsarbetet och tillverkningen —-
som utredningen tänkt sig — förlägges på skilda håll. Mekanförbundet fram
håller vidare, att det synes vara mindre lämpligt att atombolaget, som skall
bedriva egen konstruktionsverksamhet, icke endast skall avgöra, huruvida
andra företag över huvud taget skall tillåtas bedriva konstruktionsverksam
29
het utan även skall granska och godkänna de konstruktioner, som sålunda utarbetas av andra företag, samt uppställa villkor av i utredningen icke -angivet slag beträffande uppförandet av atomenergianläggningar.
Svenska elverksföreningen förklarar att parallellen med elkraftförsörj ningen givetvis icke hindrar att staten tills vidare i högre grad än beträf fande den elektriska säkerheten kan påfordra ett inflytande vid atomener giens utnyttjande. Föreningen påpekar emellertid, att man mycket väl kan tänka sig att atombolaget — trots de bästa avsikter och förutsättningar inom bolaget — kan komma att syssla med utvecklingslinjer inom reaktortek niken, som är underlägsna vad som ernåtts på andra håll. Det är av denna anledning enligt föreningens mening högeligen önskvärt, att denna del av utredningens förslag uppmjukas eller att det på annat sätt kommer till ut tryck, att de atombolaget tilldelade befogenheterna skall utnyttjas i förut sättningslös anda och med huvudmålet att främja utvecklingen. Möjlighet bör hållas öppen för industriföretag, som har tekniska och ekonomiska för utsättningar härför, att vid sidan av atombolaget medverka i utvecklings arbetet redan från början utan att därvid den ur andra synpunkter nöd vändiga koncentrationen härutinnan äventyras. Svenska vattenkraftför eningen anser icke den föreslagna koncentrationen av utvecklingsarbetet till atombolaget lämplig. Denna invändning är, framhåller föreningen, helt av principiell natur och riktar sig icke mot bolaget. Det gäller nämligen, huruvida ej risk finnes för att den tekniska utvecklingen kan hindras i stället för att gagnas av en sådan koncentration till ett enda företag, obe roende av hur kvalificerat detta än må vara. Föreningen förordar därför så som många av de andra remissinstanserna, att det svenska näringslivet redan under föreliggande utvecklingsskede bereds möjlighet att aktivt deltaga i försöks- och konstruktionsarbetet med reaktorer. Liknande synpunkter an- föres av Svenska värmeverksföreningen. Enligt denna förenings åsikt vore det till fördel för arbetet på atomenergiens utveckling, om det snarast fördes över till den organisationsform, som utredningen tänkt sig böra tillämpas på längre sikt, då atomkraften kan betraktas som en konventionell energi källa.
Från Aseas sida har utredningens förslag blivit föremål för stark kritik. Bolaget protesterar mot ett ingrepp i den enskilda industriens rätt att på .atomenergiområdet bedriva forsknings- och utvecklingsarbete och kräver att
till opartisk granskning — i fri konkurrens med in- och utländska företag — lä framlägga projekt till atomreaktorer. Skulle utredningens förslag komma att genomföras blir konsekvensen för Aseas del, att bolaget antingen måste helt lägga ned sin verksamhet på atomreaktorer eller flytta utvecklingsavdel ningen till annat land, där möjligheterna att arbeta fritt är större.
Om utredningens förslag rörande koncentrationen av utvecklingsarbetet på många håll fått ett kritiskt mottagande, har däremot förslaget om att Aktiebolaget Atomenergi ensamt bör svara för utvinningen av uran- metall, framställningen av bränsleelement samt b e-
Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
handlingen av använt atom bränsle med få undantag accepte
rats av remissinstanserna i den mån de yttrat sig i frågan. Svenska vatten-
kraf tföreningen och Svenska teknologi öreningen förordar för sin del en
friare ordning beträffande framställningen av bränsleelement.
Då det gäller försörjningen med moderatormaterial har vissa erinringar
gjorts mot utredningens förslag. Aktiebolaget Atomenergi ifrågasätter så
lunda nödvändigheten av den kontroll rörande handeln med tungt vat
ten, som utredningen föreslagit, och Sveriges industriförbund framhåller
afl några säkerhetsproblem icke uppstår vid tillverkningen och hanteringen
av det tunga vattnet. Någon anledning att införa en särskild reglering av
import, export och handel med denna vara föreligger därför ej enligt för
bundets mening. Stockholms handelskammare är av samma uppfattning.
Inrättandet av en delegation för atomenergifrågor. Aktiebolaget Atomenergis
organisation. Atomkommitténs framtida ställning
Utredningens förslag angående inrättandet av en delegation för
atomenergifrågor har, i den mån det upptagits till behandling i ytt
randena, genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Länsstyrelsen
i Norrbottens län ifrågasätter emellertid om icke atomenergifrågorna inom
Kungl. Maj :ts kansli bör sortera under kommunikationsdepartementet i
stället för handelsdepartementet, främst med hänsyn till att vattenfalls
styrelsen, som skall samarbeta med atombolaget, fortfarande skall lyda un
der kommunikationsdepartementet. Delegationen skulle i sådant fall givet
vis underställas sistnämnda departement. Även vattenfallsstyrelsen anser,
att en koncentration av atomärendena till ett enda departement och då
närmast kommunikationsdepartementet vore det lämpligaste i och för sig.
Bränsleutredningen 1951 förklarar, att det för utredningen är uppenbart,
att regeringen behöver ett rådgivande, sakkunnigt organ för att statsmak
terna genom lämpliga politiska åtgärder skall kunna medverka till att be
reda jordmånen för den önskvärda utvecklingen av svensk atomenergipro-
duktion. I stort sett kan bränsleutredningen också ansluta sig till atom
energiutredningens såväl motivering som förslag i detta hänseende. Bränsle-
utredningen kommer för övrigt att själv föreslå en analog åtgärd för det
egentliga bränsleområdet. I fullt medvetande om att dylik rådgivning bör
ske mot bakgrunden av energiförsörjningens allmänna läge, såväl i vårt land
som i världen i övrigt, har bränsleutredningen förutsett behovet av att in
ordna det konsultativa bränsleorganet i en tänkt organisation för koordine
ring av alla ansträngningar på energiförsörjningens område och med upp
gift att svara för dokumentation, prognosverksamhet och annat utrednings
arbete. Det förefaller lämpligt att den föreslagna atomenergidelegationen
inrättas med tanke på en sådan samordning. Atomkommittén framhåller,
att delegationen måste anlita sakkunskapen hos olika fackorgan och att
sådana organ måste beredas tillbörligt inflytande på behandlingen av vik
tigare frågor.
31
Utrikesdepartementets rådgivande beredning för vissa atomkraftsfrågor
tillråder, att uppgifterna för delegationen såvitt gäller beredning av ärenden
rörande det internationella och nordiska atomenergisamarbetet närmare pre
ciseras och att därvid utrikesdepartementets naturliga roll beaktas. I sam
band med delegationens tillkomst torde rådgivande beredningens arbetsupp
gifter böra upptagas till omprövning.
Vad angår delegationens sammansättning understryker Svenska tekno-
logföreningen bland annat vikten av att vetenskaplig, teknisk och ekono
misk expertis representeras inom själva delegationen. 1951 års strålskydds-
kommitté anser, att det bör övervägas, om ej i delegationen bör ingå en med
de allmänna strålskyddsproblemen väl förtrogen fackman. Sveriges industri
förbund finner det nödvändigt, att åtminstone någon av ledamöterna har
anknytning till industrien även om han icke representerar något av de direkt
berörda företagen.
Svenska vattenkraftföreningen förordar att minst två av delegationens le
damöter utses bland personer med praktisk industriell och ekonomisk er
farenhet.
Beträffande atom bolagets organisation har utredningens
förslag, att bolaget skall fortsätta sin verksamhet med oförändrad status —
bortsett från tidigare redovisade principiella och andra invändningar rörande
den ställning utredningen tillämnat bolaget i utvecklingsarbetet — i allmän
het icke föranlett några erinringar i de avgivna yttrandena. Det kan sålunda
nämnas, att, bland andra, Sveriges industriförbund tillstyrker, att bolagets
nuvarande organisation består. Enligt förbundets mening kan fördelar nåa
genom ett effektivt utnyttjande av den form av samarbete mellan staten och
enskilda intressenter, som bolagets organisation lämnar möjligheter till, även
om det självfallet icke kan ersätta en självständig insats från industriens
sida i utvecklingsarbetet. Bolaget har, framhåller förbundet, under det hit
tillsvarande grundläggande arbetet åstadkommit värdefulla resultat. Svenska
vårmeverksföreningen konstaterar med tillfredsställelse, att utredningen för
ordar att bolaget blir bestående i sin nuvarande organisatoriska form. För
eningens medlemmar har nämligen i stor utsträckning anmält sitt intresse
att få teckna aktier i bolaget. En samverkan mellan statliga, kommunala
och industriella intressen inom bolaget på någorlunda likaberättigad bas är,
framhåller föreningen, betydelsefull med den centrala ställning bolaget av
ses få. Vattenfallsstyrelsen anser det dock tveksamt om ett bibehållande av
den nuvarande uppbyggnaden av atombolaget är lämplig, om utredningens
förslag beträffande koncentrationen av utvecklingsarbetet godtages. Det fö
refaller styrelsen vara ett konstlat arrangemang, att genomförandet av en
statlig målsättning på området baseras på att statens medaktieägare i bo
laget förklarar sig acceptera den.
Vad slutligen angår a t o in k o in m i 11 é n s framtida ställning
har i de avgivna yttrandena icke framförts någon erinran mot utredningens
principiella ståndpunktstagande, att kommitténs verksamhet i fortsättningen
bör begränsas till grundforskningen. Atomkommittén själv säger sig ej vilja
Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
32
Kungi. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
uttala sig emot en sådan ordning — vilken innebär att grundforskningen
och utvecklingsarbetet kommer att hållas betydligt mer åtskilda än hittills
— men betonar starkt, att vi fortfarande är i ett inledande skede av atom
forskningen och dess praktiska tillämpningar och att det därför är och
länge än kommer att bli av synnerlig betydelse att även vetenskaplig grund
forskning röner tillräckligt beaktande. Kommittén måste därför få fortsatta
och utvidgade möjligheter till att stödja sådan forskning inom fysik, kemi,
biologi o. s. v., som först på längre sikt kan få användning inom atomenergi-
verksamheten. Det kan nämnas, att länsstyrelsen i Södermanlands län icke
anser, att kommittén bör ombildas till ett fristående forskningsråd eller
eventuellt sammanföras med andra forskningsråd. I stället bör, enligt läns
styrelsens mening, ett intimt samarbete på lämpligt sätt etableras mellan
kommittén och atombolaget, så att ett ömsesidigt utbyte snabbt kan äga rum
mellan forskningens aktuella rön och det praktiska utvecklingsarbetet i fråga
om atomenergien.
Koncessionslagstiftningen
Remissinstanserna har genomgående i princip icke något att erinra mot
det av utredningen föreslagna tillståndstvånget för uppförande, innehav och
drift av atomreaktorer. Emellertid vänder man sig — såsom framgår av
den tidigare redogörelsen — i många yttranden mot att utredningen såsom
förutsättning för tillståndsgivning under utvecklingsskedet uppställt bl. a.
att sökandens reaktorprojekt skall passa in i det pågående utvecklingsarbe
tet och att sökanden skall vara beredd iakttaga de villkor beträffande upp
förande och drift, som atombolaget anser sig böra påfordra. Vad som anfö-
res mot en sådan ordning sammanfaller i huvudsak med vad som allmänt
framhållits mot att atombolaget får huvudansvaret för konstruktionsarbe
tet under utvecklingsskedet. Endast i vissa av yttrandena har man mera di
rekt kommenterat dessa av utredningen angivna förutsättningar för till-
ståndsgivningen. Sveriges industriförbund framhåller sålunda under åbe
ropande av yttrandena från Sveriges mekanförbund och Sveriges varvsin
dustriförening, att kraven i fråga är onödiga och olämpliga. Om en industri
kan konstruera en reaktor, som är tillfredsställande med hänsyn till upp
ställda säkerhetskrav och andra dylika allmänna synpunkter samt kan för
sörjas med bränsle, och en beställare är beredd att satsa erforderligt kapi
tal på uppförandet måste rätt föreligga att erhålla koncession. Svenska
teknologföreningen ifrågasätter om det vid behandlingen av en konces-
sionsansökan är nödvändigt att pröva om reaktionsprojektet passar in i
det pågånde utvecklingsarbetet. En sådan bedömning måste enligt förening
ens mening bli subjektiv. Man får utgå ifrån att inget företag ger sig i kast
med kapitalkrävande projekt utan att noga ha prövat den ekonomiska bä
righeten. Svenska vattenkraftföreningen gör gällande att de nämnda villko
ren — bortsett från själva svårigheten att definiera utsträckningen av ett
utvecklingsskede — kan fördröja utvecklingen inom reaktorområdet genom
att bromsa initiativet från den tillverkande industriens sida. Arbetet med ett
33
reaktorprojekt innebär i och för sig så stora kostnader och därmed följande ekonomiska risker att en tillverkare torde tveka att taga den ytterligare risk som ett avslag på ansökan om tillstånd att realisera projektet skulle inne bära. Ett besked på de här aktuella punkterna torde nämligen knappast kunna komma att erhållas förrän projektarbetet redan är långt framskridet. Föreningen vill därför förorda att vid beviljande av tillstånd sådana princi per tillämpas att nämnda olägenheter elimineras.
Svenska elverksföreningen understryker utredningens påpekande, att de angivna två prövningsmomenten kommer att mista sin aktualitet längre fram, och föreslår att en omprövning av dessa frågor då kommer till stånd.
I ett senare utvecklingsskede bör, enligt föreningens uppfattning, de före tag, som önskar äga eller driva reaktorer, om icke synnerliga skäl föreligger däremot, ej förvägras rätten att själva bedöma, i vilken omfattning det är rimligt med hänsyn till driftekonomi m. m. att utnyttja reaktorer, att av göra vilken storlek t. ex. en reaktoranläggning för värmealstring skall ha, vilket tryck och vilken temperatur den skall drivas med etc. Svenska värme verks föreningen finner de av utredningen angivna villkoren för beviljande av tillstånd godtagbara i ett första utvecklingsskede men att de senare, då större praktisk erfarenhet vunnits, bör ges en något annan utformning, sär skilt vad de här behandlade två prövningsmomenten angår.
Slutligen kan nämnas att bränsleutredningen 1951 mera allmänt uttalar, att atomområdet enligt bränsleutredningens mening icke uppvisar sådan särart, att man har anledning frångå det normala system, som innebär, att koncessions- och kontrollärenden liandlägges under ämbetsansvar av myn dighet med tillgång till sakkunniga rådgivare. Förfaringssättet bör därför principiellt bli detsamma som exempelvis beträffande kraftledningar.
Säkerhetsfrågor
Då utredningen icke framlagt något förslag rörande organisationen av sä kerhetskontrollen har hithörande frågor i allmänhet icke närmare behand lats i de avgivna yttrandena. 1951 års strålskyddskommitté framhåller att parallellt med strålskyddsfrågan måste en kvalificerad teknisk kontroll ut övas beträffande övriga säkerhetsfrågor, vilka till stor del faller utanför strålskyddsmyndighetens kompetensområde. Det gäller här i första hand den reaktortekniska utformningen men även kontroll ur brandskydds- och andra synpunkter. Alla dessa säkerhetskrav måste samordnas med och an passas till varandra, vilket nödvändiggör ett kontinuerligt intimt samarbete mellan teknisk expertis inom reaktorteknik, radiofysik etc. Enligt kommit téns mening hade detta samarbete bäst främjats, om ett särskilt expertor gan, en reaktorsäkerhetskommitté, tillsatts för ändamålet. Kommittén hade avsett föreslå, att ett sådant organ skulle kunna tillsättas av strålskydds- myndigheten. Då emellertid tillståndsgivningen nu föreslås skola ligga hos Kungl. Maj:t, synes det naturligt, att ifrågavarande expertis utses av Kungl. Maj :l eller av den till handelsdepartementet knutna delegationen. Härvid bör strålskyddsexpertisen utses på förslag av strålskyddsmyndigheten. Strål-
filUhaiHj till riksdagens protokoll 1056. 1 samt. Nr 176
Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956
skyddskommittén anser i likhet med atomenergiutredningen, att den tek
niska expertisen till en början torde kunna tillkallas i varje särskilt fall.
Det är dock kommitténs uppfattning, att i en icke alltför avlägsen framtid
ett permanent organ för ändamålet kommer att bli erforderligt.
Enligt Svenska teknologföreningens uppfattning är det angeläget, att man
redan nu börjar lägga grunden till den myndighet, som framdeles skall ha
hand om dessa tekniska frågor. Det är ett starkt önskemål att så viktiga
statliga funktioner som tillståndsgivning och tillsyn beträffande atomreak-
lorer redan från första början lägges under enhetlig ledning, som kan stu
dera utländska erfarenheter och bygga upp en svensk praxis. Föreningen
föreslår därför, att man redan nu siktar på att inrätta en atombyrå inom
kommerskollegium, vars uppgifter i detalj finge utarbetas av den föreslagna
atomenergidelegationen.
Departementschefen
På få år har atomenergien, som till en början enbart varit förbunden med
militära användningssätt och vars fredliga utnyttjande tillhört framtids
visionerna, blivit en faktor av praktisk betydelse för morgondagens energi
försörjning. Omfattningen av dess industriella användning är ännu svår att
överskåda, men det är uppenbart att vi står inför en genomgripande för
ändring av världens energiförsörjning och att det för varje land med stora
energibehov blir synnerligen angeläget att tillvarataga de möjligheter, som
här öppnas. Den snabba utvecklingen på atomenergiområdet har möjlig
gjorts genom en intensiv vetenskaplig forskning på många håll i världen
samt genom en insats av väldiga tekniska och ekonomiska resurser i försöks-
arbetet i föregångsländerna.
Utnyttjandet av atomkraften erbjuder emellertid vid sidan av de centrala
reaktortekniska frågorna en rad speciella och svåra problem, varav särskilt
kan nämnas det nära sambandet mellan den civila och militära använd
ningen, de egenartade och omfattande säkerhetsfrågorna, behovet av stora
investeringar i forskning och utvecklingsarbete samt nödvändigheten av sam
ordning — både nationellt och internationellt — av tillgängliga tekniska och
materiella resurser.
I vårt land har statsmakterna sedan ett tiotal år på olika sätt främjat ut
vecklingen på atomenergiområdet. År 1945 tillsattes sålunda atomkommittén,
vars verksamhet avser stödjande av forskningsarbetet inom kärnfysik och
kärnkemi. Två år senare bildades Aktiebolaget Atomenergi med uppgift
att svara för målforskningen och det praktiska utvecklingsarbetet. Av aktie
kapitalet vid bolagets bildande tecknade staten fyra sjundedelar eller 2 milj.
kronor samt enskilda intressenter återstående tre sjundedelar eller 1,5 milj.
kronor. Inom utrikesdepartementet finns en rådgivande beredning för vissa
atomkraftsfrågor, som handlägger huvudsakligen de frågor rörande atom
energien, varmed Förenta Nationerna tar befattning. I det internationella
Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1956
35
samarbetet har Sverige tagit en aktiv del på grundforskningens område bl. a. genom medlemskap i den europeiska organisationen för kärnforskning (CERN) samt beträffande det praktiska utvecklingsarbetet genom delta gande i atomenergifrågornas behandling inom OEEC. Vidare är det svenska atombolaget medlem av den europeiska samarbetsorganisationen för till- lämpad forskning, European Atomic Energy Society. Av statsmedel har t. o. m. budgetåret 1955/56 anvisats till atomkommittén ca 21,5 milj. kronor, till atombolaget — förutom aktiekapitalmedel — i runt tal 61,5 milj. kronor samt för vårt deltagande i CERN-organisationen 2,8 milj. kronor.
I de flesta länder finns en omfattande kontrollagstiftning på atomenergi- området. Även svensk rätt innehåller -vissa bestämmelser i detta ämne. Sålunda är rätten att eftersöka och bearbeta fyndigheter av bl. a. uran- och toriumhaltigt mineral beroende av koncession, som meddelas av Kungl. Maj :t. Uran och torium eller förening, vari någon av dessa metaller ingår, får inte heller utan Kungl. Maj :ts tillstånd bearbetas för tekniskt eller vetenskapligt bruk. Även exporten är reglerad. Bestämmelser, som är tillämpliga på fram ställning av atomenergi, har vidare meddelats i samband med den särskilda lagstiftningen om tillsyn å radiologiskt arbete.
Utvecklingsarbetet på atomenergiområdet har inte minst efter den av Förenta Nationerna anordnade atomkonferensen i Geneve i augusti 1955 i hög grad påskyndats. Detta kom i vårt land till uttryck bl. a. däri att un der hösten förra året framfördes krav på en betydande ökning av de stat liga insatserna på detta område. I detta läge utverkade jag Kungl. Maj :ts bemyndigande att låta utreda frågan om arbetsuppgifterna inom atomenergi- området in. in. De med stöd härav tillkallade sakkunniga — 1955 års atom- energiutredning — har nu avgivit betänkande i ämnet.
Såsom utredningen framhållit grundas vår energiförsörjning till över 70 procent på import av olja, stenkol och koks. Energibehovet beräknas under perioden 1955—65 öka med i genomsnitt 4 procent om året; med denna takt kommer den totala energiförbrukningen att fördubblas på 18 år. Av våra inhemska energikällor kan en utbyggnad av vattenkraften i hittillsvarande takt ske ännu någon tid; om ett 20-tal år väntas dock möjligheterna till fort satt utbyggnad vara energimässigt uttömda. Någon produktionsökning av nämnvärd omfattning i fråga om andra inhemska konventionella energi källor — ved, torv och fossila bränslen — synes tills vidare föga sannolik; dock torde ett fortsatt försöksarbete jämväl på dessa områden vara påkallat. Under dessa förhållanden torde atomenergien, vars viktigaste råvara — uran — förekommer i praktiskt taget outtömbara kvantiteter i de mellansvenska skiffrarna, bli av den största betydelse. Såvitt nu kan bedömas är det vä sentligen genom denna nya energikälla, som vi kan undvika att vår energi försörjning blir beroende av en alltmer ökad bränsleimport. Bränsleutred ningen har i sitt yttrande över betänkandet med all rätt framhållit, att knappast något annat land med hänsyn till sina förutsättningar i fråga om energibehov och energitillgångar lika entydigt som Sverige hänvisas till alt utveckla eu produktion av atomvärme och atomkraft för atl trygga energi
36
Knngl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
försörjningen. Det framstår mot denna bakgrund såsom nödvändigt, att Sve
rige med all kraft gör en självständig insats för en efter våra förhållanden
anpassad utveckling på atomenergiområdet. Utredningen har med hänsyn till
den ovisshet, som råder i fråga om den framtida utvecklingen, tagit sikte
endast på den närmaste 10—20-årsperioden. En sådan avgränsning av pro
grammet finner jag riktig. Eftersom denna period i första hand blir ett ut
vecklingsskede, är det av vikt, att man inte drager upp för snäva gränser
för verksamheten.
Atomenergiutredningen har anfört, att försöksverksamheten under denna
period i första hand bör inriktas på atomdrivna värmeverk, varav vissa med
elgenerering. I andra hand bör verksamheten omfatta stora elkraftverk. Ut
redningen räknar med att förutom experimentreaktorer — under den
närmaste 1 O-årsperioden kan komma att uppföras fem ä sex atomdrivna
värmeverk samt att en tämligen allmän användning av atomvärmeverk där
efter är att vänta. Ett första atomkraftverk beräknas bli färdigt om ungefär
sju år och ytterligare ett par större anläggningar före år 1970. Enligt ut
redningens mening bör utvecklingsarbetet främst avse reaktorer som bygger
på naturligt uran — vilket finns inom landet — och tungt vatten.
Det av utredningen här skisserade reaktorprogrammet, som i och för sig
i huvudsak godtagits under remissbehandlingen, synes mig realistiskt och
böra kunna läggas till grund för en allmän planering på området. Av några
remissinstanser har framhållits, att frågan om reaktorer för fartygsdrift
måste uppmärksammas. Det är självfallet önskvärt, att utvecklingen av olika
typer av reaktorer studeras; begränsningen av våra resurser torde emellertid
nödvändiggöra, att arbetet tills vidare i främsta rummet inriktas på reakto
rer, beträffande vilka de materiella och tekniska förutsättningarna ligger
gynnsammast till för oss. I detta sammanhang bör dock kraftigt under
strykas, att det — med utvecklingens nuvarande snabba takt — är omöjligt
att med bestämdhet förutse förhållandena på detta område ens under den
närmaste tioårsperioden. Situationen kan på kort tid ändras och därmed
också förnyade överväganden få göras rörande utvecklingsprogrammet.
Beträffande försörjningen med atombränsle har atomenergiutredningen
framhållit som önskvärt att man inom landet får en tillverkning, som kan
tillgodose det svenska behovet åtminstone under den närmaste 1 O-årsperio
den. Under remissbehandlingen har några erinringar icke gjorts mot denna
utredningens uppfattning. Även jag biträder densamma. Om vi skall kunna
bli självförsörjande med atombränsle erfordras en betydande ökning av den
nuvarande uranproduktionen inom landet. Möjligheterna att erhålla konces
sion för att eftersöka och bryta uranmaterial bör i samma utsträckning som
nu gäller stå öppen för envar. Detta synes ägnat att främja en önskvärd
ökad verksamhet på området, i syfte bl. a. att finna mineral med högre uran
hall än våra hittills kända visserligen betydande men låghaltiga skiffertill
gångar. För att icke på ett oekonomiskt sätt behöva forcera utbyggnaden
av uranproduktionen kan det också — som atombolaget anfört — vara lämp
ligt att tillvarataga uppkommande möjligheter till import av naturligt uran,
37
särskilt om detta kan ske till gynnsamma priser. Beträffande anrikat uran är man helt hänvisad till import. Även om de kvantiteter härav, som kan erhållas, icke förslår för något vidsträckt industriellt reaktorprogram, kan en import få betydelse för utvecklandet av sådana reaktorer, som eljest icke skulle kunna utnyttjas förrän tillräckliga mängder plutonium framställts inom landet.
Framställningen av uranmetall synes — såsom utredningen föreslagit och remissinstanserna biträtt — främst av säkerhetsskäl och med hänsyn till de finansiella aspekterna böra koncentreras på en hand. Sålunda bör tills vidare endast atombolaget handha framställningen av uranmetall och andia atombränslen ävensom tillverkningen av bränsleelementen och behandlingen av använt atombränsle. Import av reaktorbränsle bör likaledes endast ske genom atombolaget. Hinder bör dock inte möta för enskilda företag att ux uranhaltiga mineral framställa urankoncentrat, som sedan avyttras till atom bolaget.
I detta sammanhang bör också framhållas betydelsen av att produktion av tungt vatten kommer till stånd inom landet. Frågan om särskilda kontroll åtgärder för handeln med tungt vatten torde få upptagas till prövning fram deles, när en sådan produktion blir aktuell.
I fråga om utvecklingsarbetet på atomenergiområdet har utredningen fram hållit, att under det första skedet en koncentration av resurserna under en hetlig ledning måste åstadkommas. För uppnåendet härav anvisar utred ningen åtgärder av olika slag. För det första bör inrättas en särskild dele gation för atomenergifrågor med uppgift bl. a. att såsom rådgivande organ uppdraga riktlinjei-na för atomenergiverksamheten. Delegationen föreslås skola lyda under handelsdepartementet; den nuvarande atomkommitténs verksamhet anses i fortsättningen böra begränsas till frågor rörande grund forskningen. Vidare bör den eftersträvade koncentrationen främjas genom det inflytande på den praktiska atomenergiverksamheten, som staten kan utöva genom sin ställning i atombolaget. Enligt utredningens mening bör atombolaget få huvudansvaret för utvecklingsarbetet inom landet; konstruk tionen av reaktorer avses sålunda skola uttöras eller godkännas av bolaget, som i förstnämnda fall får avgöra, i vilken utsträckning delar av konstruk tionsarbetet kan överlåtas på annan. Slutligen bör genomföras en lagstift ning av innehåll att man inte ulan tillstånd får uppföra, inneha eller driva alomreaktorer in. m. Vid tillståndsgivningen enligt den tänkta lagstiftningen bör hänsyn bl. a. tagas till om säkerhetssynpunkterna i alla dei-as aspekter är beaktade, om projekten kan infogas i det pågående utvecklingsarbetet och om den föreslagna reaktortypen passar ihop med den planerade råvaxuföi- söi'jningen på området.
Under remissbehandlingen har förslaget att inrätta en delegation för atom energifrågor i allmänhet godtagits; jag torde senare få återkomma till denna fråga. Utredningens förslag om tillståndstvång för uppförande, innehav eller drift av reaktorer har i princip icke heller föranlett erinringar från remiss instanserna. Däremot har i åtskilliga yttranden framförts kritik mot den
Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
centrala ställning, som tillämnats atombolaget, och det inflytande detta däri
genom måste få på tillståndsgivningen. Man liar därvid talat om ett »kon-
struktionsmonopol» för bolaget. Gentemot utredningens synpunkter att en
viss koncentration av arbetsuppgifterna är nödvändig bl. a. för att hushålla
med våra knappa personella resurser har från flera håll anförts, att en
dylik koncentration gör arbetsuppgifterna mindre lockande och i själva
verket kan leda till en minskning av tillgången på kvalificerad arbets
kraft.
För egen del anser jag — i motsats till vad flera av remissinstanserna
hävdat vid diskussionen av atombolagets ställning — att man inte kan be
trakta arbetet på atomenergiens fredliga utnyttjande på samma sätt som
utvecklingsarbetet i fråga om andra teknikens landvinningar. Atomenergiens
användning är på ett helt annat sätt förknippad med politiska och militära
problem samt säkerhetsfrågor. Det utvecklingsarbete, som erfordras innan
man kan räkna med att nå frain till full konkurrenskraft gentemot konven
tionella bränslen, kommer vidare att kräva betydligt längre tid och större eko
nomiska insatser än som i jämförbara fall tidigare ifrågakommit. Motivet till
att man nu på olika håll i världen bör vara beredd åt t göra stora insatser på
atomenergiområdet är i första hand inte att en energikälla upptäckts, som
har givna ekonomiska förutsättningar att slå ut äldre energikällor, utan att
man genom atomenergien småningom kan ersätta sinande eller mot den sti
gande förbrukningen ej svarande konventionella energikällor och därmed
säkra ett fortsatt materiellt framåtskridande. Det kan nämnas, att man i en
nyligen publicerad amerikansk utredning om atomkraftens fredliga an
vändning hyser den uppfattningen att det trots de enorma insatser, som
gjorts i fråga om utvecklingsarbetet, alltjämt kommer att dröja It)—20 år
innan man når fram till atomkraftstationer, som i ekonomiskt hänseende kan
tävla med konventionella kraftverk. Med hänsyn härtill får våra insatser
för utbyggnad av de konventionella energikällorna givetvis ej efterrättas. Ut
vecklingsarbetet på atomenergiens område kommer således ej att ersätta utan
komplettera arbetet på det konventionella bränsle- och kraftområdet. Under
dessa förhållanden kommer det uppenbarligen att föreligga stort behov av
teknisk och övrig specialutbildad arbetskraft. Med hänsyn till den förelig
gande bristen på sådan arbetskraft synes i vart fall under utvecklingsskedet
en planläggning och samordning av arbetsuppgifterna nödvändig.
Som utredningen framhållit, torde det i vårt land finnas speciella förut
sättningar att inom en relativt snar framtid nå fram till konkurrenskraftiga
reaktorer för produktion av nyttig värme. Det är därför ej att förvåna att
även från kommunalt och enskilt håll intresse visats för denna fråga.
Det är emellertid att märka att innan nämnda läge uppnås — liksom i ännu
högre grad beträffande atomkraftverken — erfordras ett betydande utveck
lingsarbete, som kommer att kräva högst avsevärda ekonomiska insatser. En
samverkan i detta utvecklingsarbete av alla intressenterna på området —
stat, kommuner och enskilda — torde vara den bästa förutsättningen för
att nå fram till de eftersträvade praktiskt betydelsefulla resultaten. En sam
3S
verkan bör därför eftersträvas. Härvid är emellertid att beakta alt kostna derna för utvecklingsarbetet uppgår till sådan storlek, att man knappast kan räkna med att man från kommunalt och enskilt håll är beredd att svara för dem helt eller till någon mera väsentlig del. En anledning här till är självfallet den ovisshet som råder om när det nedlagda kapitalet kan bli räntebärande i företagsekonomisk mening. Med hänsyn till det anförda måste man sålunda räkna med att huvudansvaret för utvecklingsarbetet i ekonomiskt avseende kommer alt vila på staten.
Att de ekonomiska resurser, som staten är beredd att avdela för ut vecklingsarbetet på atomenergiområdet, i första hand ges det företag, som särskilt bildats för dessa uppgifter och i vilket staten innehar aktiemajo riteten, anser jag självklart. Det är enligt min mening likaså uppenbart, att om staten på detta område även under avsevärd tid framåt skall stå som den huvudsakliga ekonomiska garanten, staten också skall äga ett avgörande in- 1 lytande på hur utvecklingsarbetet bedrives och hur resurserna användes. Detta kan ske bl. a. därigenom att det halvstatliga och av staten i huvudsak finansierade atombolaget tills vidare får ett avgörande inflytande på ut vecklingsarbetets uppläggning och bedrivande. Från dessa synpunkter an sluter jag mig till vad utredningen rekommenderat beträffande bolagets roll i målforskningen och utvecklingsarbetet liksom i fråga om det infly tande bolaget bör ha över konstruktionsarbetet och därmed sammanhängan de förhållanden. Även ur rent tekniska och personella synpunkter finnes, som utredningen framhållit, starka skäl för en sådan anordning. Bränsle elementens centrala betydelse för reaktorkonstruktionerna gör sålunda att bolaget som tillverkare av elementen naturligen blir den vägledande instan sen när det gäller konstruktionen av reaktorer. Som producent och importör av klyvbart material inklusive färdiga bränsleelement får bolaget även möj lighet att i praktiken utöva det inflytande, varom nyss nämnts.
Många remissinstanser synes befara att bolaget genom att utnyttja möjlig heterna till monopol på området kan komma att hindra det enskilda nä ringslivet att utföra ett självständigt utvecklingsarbete och därigenom för dröja utvecklingen. I detta sammanhang kan erinras om atl bl. a. i Storbri tannien på senare tid från vissa håll uttalats oro för att ett statligt atom organ på längre sikt genom ett byråkratiskt betraktelsesätt inte skulle ge den enskilda industrien utrymme för de insatser från dess sida, som ur lan dets synpunkt är önskvärda. För svenskt vidkommande må emellertid fram hållas, att mindre skäl för eu sådan oro borde föreligga här, där man i motsats till vad som är fallet i de stora föregångsländerna valt att genom ett bolag med såväl statligt som enskilt aktieägarintresse bedriva arbetet på atomenergiens fredliga utnyttjande. Jag vill i anslutning härtill citera vad bolaget i sitt remissyttrande på denna punkt anfört.
»Bolaget förutser, att även vid konstruktionen av prototyperna industrien har möjlighet att göra egna insatser. Det gäller inte blott i de fall, där olika konstruktionsuppdrag kan utföras i samarbete mellan bolaget och därför lämpade industrier. Ävenså synes svenska industrier och kraftproducenter,
Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1956
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1956
som upprätthåller kontakter med sådana utländska företag som redan hun
nit långt inom atomenergiverksamheten, utan att man gör avkall på den
av utredningen föreslagna koncentrationen av de svenska resurserna,
kunna utarbeta egna förslag till reaktorer eller reaktordelar. Bl. a. med
hänsyn till att reaktorerna, om de skall komma till användning i Sverige,
också skall kunna använda svenskt bränsle, bör givetvis dylika arbeten ske
i nära kontakt med Aktiebolaget Atomenergi. Genom dylikt samarbete kan
också ett värdefullt utbyte av erfarenheter komma till stånd, och möjlighe
terna att parallellt genomföra olika reaktorkonstruktioner underlättas.
Även frågan om import av atomkraftverk kan säkerligen bli aktuell. De
möjligheter, som för närvarande här står till buds, omfattar i huvudsak så
dana reaktorer som drivs med anrikat uran, vilket ur bränsleförsörjnings-
synpunkt för närvarande är en nackdel. Säkerligen kommer emellertid också
atomreaktorer med bränsleelement av naturligt uran, sådana som vi själva
kan framställa, att bli tillgängliga på världsmarknaden, och denna möjlig
het bör givetvis utnyttjas.»
Jag kan för min del, med understrykande av att man inte får göra avkall
på den av utredningen föreslagna koncentrationen av de svenska resurserna,
i huvudsak ansluta mig till bolagets närmare utveckling av utredningens
synpunkter. I princip har jag sålunda intet att invända mot att utom de
reaktorkonstruktioner, som kommer att utföras inom landet — enligt vad
jag förut anfört under atombolagets överinseende — även möjligheten till
förvärv av utländska konstruktioner eller färdiga reaktorer vid behov be
gagnas.
Med anledning av vad bolaget anfört om import av atomkraftverk må
här framhållas, att en sådan import även ur allmänna synpunkter i och för
sig kan te sig önskvärd. Någon ovillkorlig rätt till import, blott säkerhets-
villkoren uppfylles, bör dock inte föreligga. Skall exempelvis bränsleelement
tillhandahållas från den inhemska produktionen, måste givetvis den reaktor,
som avses skola importeras, vara förenlig med det program för utveck
lingen, som i övrigt följes inom landet. Om däremot bränsleelementen
importeras, får bedömas om de villkor, som exportlandet kan knyta vid
sådana leveranser, är av det slag, att de kan accepteras från svensk sida.
Så länge icke import av naturligt eller anrikat uran kan tillgodoses utan
egentliga kvantitativa begränsningar måste också prövas, om den ifråga
satta importen konkurrerar med annan aktuell import, som måhända ter
sig angelägnare att förverkliga med hänsyn till utvecklingsarbetet och det
egna programmets fullföljande. Vid export av reaktorer eller reaktordelar
förutsättes visserligen icke i och för sig en motsvarande kontroll från bo
lagets sida som gäller vid uppförande av reaktorer inom landet. Det torde
emellertid på grund av bolagets särställning beträffande atombränsle i prak
tiken komma att bli nödvändigt för vederbörande tillverkare att även i
sådana fall redan från början söka samarbete med atombolaget, som bör
betrakta ett dylikt samarbete som en naturlig del av bolagets verksamhet.
Uppkommer vid export av reaktordelar fråga om leverans av bränsleelement
och tungt vatten bör denna fråga bedömas bl. a. mot bakgrunden av be
hoven inom landet och exportens förenlighet med det egna utvecklings programmet.
I detta sammanhang bör understrykas det internationella samarbetets stora betydelse för den takt, i vilken genomförandet av ett nationellt pro gram kan ske. Även om — som förut nämnts — förutsättningarna för en självständig insats hos oss i många hänseenden är goda, kan en gynnsam utveckling av det internationella samarbetet innebära väsentliga bespa ringar i fråga om såväl kostnader som tid. Vi har därför all anledning att stödja ett nära samarbete och söka tillse, att detta får former, som kan godtagas med hänsyn till våra intressen. Det kan tilläggas, att inom olika internationella organisationer, vari Sverige är medlem, för närvarande på går förhandlingar om detta samarbetes former och uppgifter. De överens kommelser, som kan komma att träffas till följd av dessa förhandlingar eller som ingås bilateralt, torde komma att förutsätta en vidsträckt stat lig kontroll över atomenergiområdet.
Det har synts mig angeläget att på detta sätt i någon mån exemplifiera de många olika problemställningar, som kan komma att möta under ut vecklingsarbetets gång. Enligt min uppfattning talar övervägande skäl för att staten — samtidigt som den bör uppmuntra ekonomiska och tekniska insatser från det enskilda näringslivets sida — bevarar sina möjligheter att leda arbetet på sätt, som angivits i det föregående. Mot bakgrunden av vad jag här sagt torde det också stå klart, att jag inte kan ansluta mig till den tankegång, som vattenfallsstyrelsen i sitt remissyttrande framfört, nämligen att ett realiserande av styrelsens förslag till avtal med Asea och atombolaget i avtalens nuvarande form skulle utgöra det lämpligaste underlaget för det fortsatta utvecklingsarbetet. Mina betänkligheter avser emellertid endast den tänkta inbördes rollfördelningen mellan de tre avtalsslutande parterna och icke styrelsens planer på uppförande av atomenergianläggningar. Des sa planer får bli föremål för senare bedömning i den ordning som här förordas.
Vad angår den av utredningen föreslagna lagstiftningen med bestämmel ser om tillstånd för uppförande och drift m. m. av reaktorer, vill jag erinra om att det enligt gällande lag fordras tillstånd för att få använda atom bränsle. Utan sådant tillstånd kan sålunda ingen driva en reaktor. Den ifrågasatta lagstiftningen syftar bl.a. till att anpassa de hittillsvarande bestämmelserna efter den fortskridande utvecklingen. För att en sökande skall få tillstånd att uppföra, inneha eller driva reaktorer måste enligt min mening den föreslagna reaktorkonstruktionen kunna accepteras med hänsyn till försörjningen med atombränslen och anläggningen kunna fogas in i det pågående utvecklingsarbetet. Vidare skall konstruktionen vara betryggande ur säkerhetssynpunkt och den plats, där reaktorn avses skola uppföras, kunna godtagas. Givetvis bör sökanden ha erforderliga kvalifikationer för uppgiften samt vara beredd iakttaga de kontrollföreskrifter, som kan med delas av Kungl. Maj:t eller särskild myndighet. Chefen för justitiedeparte
Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956
41
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956
mentet kommer denna dag att upptaga förevarande lagstiftningsfråga till
närmare behandling.
I anslutning till det senast anförda torde få erinras om att atombränsle
kommer att kunna användas — liksom konventionella bränslen såsom
olja och kol — för framställning av elkraft, för värmealstring till indu
strier och värmeproduktion för bostäder samt framdeles måhända även för
drift av fartyg och andra transportmedel. Redan av denna exemplifiering av
användningsområdena torde framgå, att något statligt monopol på innehav
och drift av reaktorer icke åsyftas. I likhet med utredningen förutsätter
jag, att såväl statliga organ som kommunala och enskilda företag skall få
tillstånd att uppföra, inneha och driva reaktorer.
Beträffande utredningens organisationsförslag tillstyrker jag — som
förut antytts — att en rådgivande delegation för atomenergifrågor inrättas.
Delegationen bör bl.a. uppdraga riktlinjer för atomenergiverksamheten,
avgiva yttranden i koncessions- och tillståndsärenden samt bereda frå
gor om det internationella och nordiska samarbetet på atomenergiområdet.
Den bör lyda direkt under Kungl. Maj:t och underställas handelsdeparte
mentet. Såsom utredningen anfört bör delegationen bestå av fem ledamö
ter, vilka skall utses oberoende av anknytning till visst organ eller företag
och således ej direkt bör företräda de närmast berörda intressena. Er
sättningen till ledamöterna och eventuella experter torde få fastställas av
Kungl. Maj:t samt tills vidare bestridas från tionde huvudtitelns kom
mittéanslag.
I detta sammanhang må nämnas att under överläggningar inom Nordiska
rådet framkommit förslag om tillsättande av ett gemensamt nordiskt sam-
arbetsorgan med deltagande av såväl medlemmar av resp. regeringar som
parlamentariker. Slutligt beslut härom torde fattas inom en snar framtid.
I fråga om atombolagets organisation har utredningen icke föreslagit
några förändringar. Ehuru skäl kan framföras för inrättande av ett stat
ligt atomorgan här liksom i utlandet med uppgift att i sig innesluta dels
sådana uppgifter, som nu åvilar atombolaget, dels säkerhetstillsyn och
statligt administrativa uppgifter i övrigt, har jag likväl icke ansett dessa
ha eu sådan styrka att de skulle ge anledning att nu avvika från den väg,
som valts i och med bildandet av atombolaget. Jag anser mig därför böra
godtaga utredningens förslag, att den hittillsvarande organisationen bibe
hålies oförändrad. Utredningen har i detta sammanhang betonat, att en
förutsättning för en verksamhet och organisation enligt förslaget i betän
kandet givetvis är, att enighet råder mellan bolagets aktieägare på alla
väsentliga punkter. Jag vill här erinra om att Kungl. Maj :t tidigare i år på
mitt förslag hemställt, att riksdagen måtte anvisa ytterligare 6 milj. kro
nor till aktieteckning i bolaget. Härvid skulle den nuvarande proportionen
mellan statens och de enskildas andelar av aktiekapitalet bibehållas oför
ändrad; en förutsättning för den planerade aktieteckningen skulle emeller
tid vara, att inom bolaget rådde enighet mellan statens företrädare och de
enskilda intressenterna om de allmänna riktlinjerna för bolagets fortsatta verksamhet.
Frågan om atomkommitténs framtida ställning har i annat sammanhang anmälts för riksdagen, nämligen genom proposition den 2 mars 1956, nr 119. Såsom därvid framhölls, kan denna fråga prövas först sedan 1955 års nniversitetsutrednings arbete i denna del slutförts.
Säkerhetsfrågorna vid reaktordrift och vid hantering av radioaktivt ma terial kräver den största uppmärksamhet. På detta område pågår utred ningsarbete genom 1951 års strålskyddskommitté. Det bör självfallet tillses, att de tillämpningsföreskrifter, som kan komma att utfärdas till lagstift ningen på atomenergiområdet, anpassas efter lagstiftningen på strålskydds- området. Frågorna om strålskyddsbestämmelsernas utformning och om de organ, som skall handha säkerhetskontrollen på detta område, torde få upptagas till behandling i anslutning till strålskyddskommitténs betänkan de. Vad angår de särskilda reaktorsäkerhetsbestämmelserna och den reaktorinspektion, som vid sidan av strålskyddet kommer att erfordras, synes dessa spörsmål böra närmare utredas inom den föreslagna delega tionen för atomenergifrågor. I avvaktan på inrättandet av en särskild myn dighet för de säkerhetsfrågor, som ligger utanför strålskyddsområdet, torde behovet av opartisk teknisk expertis — såsom atomenergiutredningen på pekar — kunna tillgodoses genom att Kungl. Maj :t förordnar lämpliga ex perter i varje särskilt fall.
De allmänna riktlinjerna för det fortsatta utvecklingsarbetet på atom energiområdet under den närmaste perioden torde böra underställas riks dagen. Om riksdagen inte har något att erinra, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om den särskilda delegationen för atomenergifrågor samt vidtaga andra erforderliga åtgärder.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att yttra sig över de riktlinjer för utvecklingsarbetet på atomenergiområdet, som jag i det föregående uppdragit.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1956
43
Ur protokollet:
Rune Blomqvist
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956
Bilaga
Förslag
till
Kungl. Majsts instruktion
för delegationen för atomenergifrågor;
Kungl. Maj :t har funnit gott förordna som följer.
1
§•
Delegationen för atomenergifrågor har till uppgift
att ingående följa utvecklingen på atomenergiområdet och såsom rådgi
vande organ uppdraga riktlinjer för atomenergiverksamheten mot bakgrun
den av det allmänna bränsle- och kraftförsörjningsläget i landet;
att avgiva av Kungl. Maj :t och statliga myndigheter infordrade utlåtan
den, särskilt i koncessionsärenden samt lagstiftnings- och sekretessfrågor
på atomenergiområdet, ävensom i frågor rörande statsanslag till atomener
giverksamhet;
att handlägga de ärenden rörande atomenergiverksamheten i landet, som
genom särskilda Kungl. Maj:ts beslut hänskjutas till delegationen; samt
att bereda ärenden rörande det internationella och nordiska atomenergi-
samarbetet.
2
§.
Till fullgörande av dess uppgift åligger det delegationen
att hos Kungl. Maj :t och statliga myndigheter göra för delegationens verk
samhet erforderliga framställningar;
att samarbeta med vetenskapliga och tekniska sammanslutningar samt
med statliga, kommunala och enskilda organ och företag på de områden,
som beröras av delegationens verksamhet; samt
att i övrigt vidtaga de åtgärder till främjande av delegationens verksam
het, som kunna befinnas lämpliga.
3 §•
Delegationen består av fem ledamöter, vilka förordnas av Kungl. Maj :t
för tre år i sänder.
Kungl. Maj :t förordnar en av ledamöterna att vara delegationens ordfö
rande.
Ersättning till ledamöterna och till experter hos delegationen bestämmes
av Kungl. Maj :t.
4 §.
Hos delegationen skall finnas en sekreterare, vilken förordnas av Kungl.
Maj :t.
5 §•
Sekreteraren handhar ledningen av det löpande arbetet inom delegationen.
Han är ansvarig för att inkommande ärenden behörigen diarieföras och fö
retagas till avgörande samt att de beslut, som av delegationen fattas, bliva
vederbörligen verkställda.
45
6
§.
Delegationen skall på begäran tillhandagå andra myndigheter med de upp lysningar och det biträde, som den kan lämna. Av andra myndigheter äger den påkalla de upplysningar och det biträde, som erfordras för dess verk samhet och av myndigheterna kunna lämnas.
7 §•
I den mån så prövas nödigt för fullgörande av delegationens åligganden äger delegationen åt en eller flera av sina ledamöter eller experter uppdraga att företaga resor inom landet.
8
§•
Delegationen sammanträder på kallelse av ordföranden, så ofta denne fin ner omständigheterna därtill föranleda eller minst två av delegationens öv riga ledamöter därom hos ordföranden göra framställning, dock minst åtta gånger årligen. Delegationen är beslutför, då minst tre ledamöter, ordföran den inräknad, äro närvarande. För beslut fordras enkel röstövervikt. Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst.
Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956
9 §.
Har beslut fattats av delegationen, skall hos denna vara att tillgå hand ling, som utvisar vilka som deltagit i beslutet eller eljest närvarit vid dess fattande, beslutets dag och dess innehåll.
Protokoll föres, utom i ärenden för vilka det finnes särskilt stadgat, jäm väl när beslut skall expedieras genom protokollsutdrag, när skiljaktig me ning förekommer eller när delegationen finner att protokoll eljest är erfor derligt.
10
§.
I skrivelse som delegationen avlåter till Kungl. Maj :t eller chef för stats- departementet skall angivas, vilka som deltagit i ärendets avgörande eller eljest närvarit därvid samt vem som varit föredragande. Har i sådant ärende förekommit skiljaktig mening, skall denna angivas i skrivelsen eller utdrag av protokoll, upptagande den skiljaktiga meningen, bifogas skrivelsen.
Från delegationen utgående expeditioner undertecknas av ordföranden eller, efter delegationens bestämmande, av annan ledamot eller av sekretera ren.
Denna instruktion etc.
560707 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag