om ändring i reglementet för allmänna pensionsfonden m.m.
Regeringens proposition dr
1991/92:6 RT
om ändring i reglementet för allmänna pensionsfonden m. m. |
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 16 augusti 1991. På regeringens vägnar
Lena Hjelm-Wallén
Erik Åsbrink
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en lagregel som uttryckligen anger att AP-fondens tillgångar endast får tas i anspråk för pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter avscende försäkringen fär tilläggspension.
Vidare föreslås en ändring beträffande allemanssparandet som innebär att gränsen för det högsta tillåtna sparandet, 150 000 kr, tas bort.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 1991.
I Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 6
Lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
38§
Pensionsutbetalningar, — förvalt- De medel som har tillförts allmänna ningskostnader och andra utgifter pensionsfonden får användas bara avseende försäkringen för tilläggs- för pensionsutbetalningar, förvaltpension skall, i den mån andra me- ningskostnader och andra utgifter del inte står till förfogande, betalas avseende försäkringen för tilläggsgenom tillskott som riksförsäkrings- pension. Om inte andra medel står verket erhåller från fondstyrelserna. till förfogande, skall riksförsäkrings- De medel som behövs för ett ka- verket från fondstyrelserna få medel lenderår skall tillskjutas av varje för dessa ändamål. De medel som fondstyrelse i förhållande till de av- behövs för ett kalenderår skall tillgifter som under det närmast före- skjutas av varje fondstyrelse i förhålgående året har överförts till dess lande till de avgifter som under det förvaltning. närmast föregående året har över-
förts till dess förvaltning.
Varje fondstyrelse skall med de medel som den förvaltar betala kostnaderna för dess verksamhet och för revision av dess förvaltning.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1991.
ta
Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1983:890) om allemanssparande! skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Varje sparare får sätta in högst Varje sparare får sätta in högst I 200 kronor i månaden i allemans- 1 200 kronor i månaden i allemanssparandet. sparandet.
Under perioderna den 1 maj — Under perioderna den 1 maj — den 31 juli 1991 och den 1 februari den 31 juli 1991 och den 1 februari — den 30 april 1992 får en sparare, — den 30 april 1992 får en sparare, utöver insättningar enligt första utöver insättningar enligt första stycket, sätta in sammanlagt högst stycket, sätta in sammanlagt högst 53 000 kronor per period i allemans- 5000 kronor per period i allemanssparandet. sparandet.
Spararens insättningar, i förekommande fall minskade med uttag, fär sammanlagt inte överstiga 150 000 kronor.
Denna lag träder i kraft den I december 1991.
! Lagen omtryckt 1986: 522. ? Scnaste lydelse 1991: 185.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 augusti 1991
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Dahl,
Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Lööw, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Åsbrink
Proposition om ändring i reglementet för allmänna
pensionsfonden m.m.
1. Allmänna pensionsfonden
1.1¶Inledning
Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) bildades i samband med att lagstift-
ningen om allmän tilläggspension (ATP) genomfördes år 1960: AP-fonden
har till uppgift att förvalta de avgifter som erläggs för att finansiera försäkringen för tilläggspension.
Det fanns vid ATP-systemcets införande två syften med att skapa en penstonsfond. Det ena syftet var att skapa en buffert i systemet för att undvika tillfälliga kraftiga höjningar av avgifterna. Det andra syftet var att en fondering skulle bidra till sparandet i samhällsekonomin och tjäna som ersätt-
ning för det bortfall av privat sparande som antogs följa av ATP-systemets
införande.
AP-fondens organisation och verksamhet regleras i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden (APR). I konstitutionellt hänseende utgör AP-fondens tillgångar statliga medel som i lag avsatts till särskild förvaltning (jfr 9 kap. 8 § regeringsformen). Såsom tidigare framhållits (se bl.a. prop. 19823/84:50, s. 71) får fondens tillgångar användas endast på det sätt som anges i APR. dvs. för pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter avseende försäkringen för tilläggspension (3 § APR). Det gäller både de medel som förvaltas av de fem AP-fondstyrelserna och de fem löntagarfondstyrelserna. Tillgångarna kan således inte tas i an-
språk av staten för något annat ändamål än som föreskrivs där. I ett antal motioner till riksdagen under våren 1991 har frågan om
AP-fondens framtida roll diskuterats. Det har bl.a. yrkats att löntagarfon-
derna skall avskaffas och att fondernas tillgångar skall delas ut till sparare på
allemansfondkonto och användas för att finansiera forskning och utbildning. Det har också föreslagits att löntagarfondstyrelserna skall få ett ökat
utrymme i den regionalpolitiska utvecklingen vad gäller en ökad förädling av landets råvaror genom att hälften av medlen som förvaltas av löntagar-
fondstyrelserna används till en svensk strukturfond. Vidare har framförts
att AP-fonden bör få en ny uppgift inom industri- och näringspolitiken
genom att tillskjuta ett ”ansvarsfullt investeringskapital”. Riksdagen har i 4
motionerna (1990/91:FiU20 resp. 1990/91:NU43).
1.2¶Överväganden
Mitt förslag: Jag föreslår ett förtydligande i 3 § APR så att det inte skall råda någon tvekan om att de medel som tillförts AP-fonden bara får användas för pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter avseende försäkringen för tilläggspension.
Skälen för mitt förslag: De medel som överförs till fondstyrelserna bör i enlighet med statsmakternas tidigare ställningstaganden vara helt reserverade för att trygga ATP-pensionärernas välfärd i framtiden. Medlen bör förvaltas så att högsta möjliga avkastning uppnås.
Som jag tidigare anfört har i motioner till riksdagen framförts förslag om alternativa användningsområden för AP-fondens medel, Dessa förslag står i strid med statsmakternas intentioner vad gäller fondmedlens användningsområde och bör inte genomföras. Riksdagen har också, som jag tidigare nämnt, avslagit dessa motioner.
För att garantera att fondmedlen, dvs. de medel som tillförts fondstyrelserna, inte tas i anspråk för andra ändamål än de jag nu har redovisat, föreslår jag ett förtydligande i lagtexten. Härigenom kommer de överväganden som jag nu framhållit till tydligare uttryck. Någon saklig ändring är således inte avsedd.
2. Allemanssparandet
2.1¶Inledning
Under 1990-talet förväntas kapitalbehovet i den svenska ekonomin bli stort. Stora investeringar behöver göras i den svenska industrin och i utbyggnaden av infrastrukturen. För att finansiera de erforderliga investeringarna under 1990-talet krävs ett ökat sparande.
Hushållens sparbetcende är av stor betydelse för att öka det totala sparandet i landet. Hushållssparandet har under senare delen av 1980-talet varit lågt, men en påtaglig förbättning äger nu rum. Staten har under senare år på flera sätt sökt stimulera hushållens sparande. En av de mer betydande insatserna var införandet av allemanssparandet år 1984.
Vidare innebär skattereformen att det nu är betydligt förmånligare att spara och dyrare att låna. Den lägre beskattning som gäller för allemanssparandet och pensionssparandet jämfört med annat sparandet är väsentligt i detta sammanhang. Skattereformen ger goda förutsättningar för ett ökat hushållssparande. Det finns ändå skäl att ytterligare förbättra möjligheterna för hushållens sparande.
Mitt förslag: Maximigränsen för de samlade nettoinsättningarna inom allemanssparandet slopas.
Skälen för mitt förslag: Allemanssparandet har blivit den utan jämförelse mest omfattande sparformen i Sverige. Sedan starten år 1984 och t.o.m.
första kvartalet 1991 bar hushållen nettosparat 70,4 miljarder kronor i al- Iemanssparandet. Genom räntor och värdestegringar har den totala behällningen på sparandet stigit och uppgick den 31 mars 1991 till 105.3 miljarder kronor.
Sparande inom ramen för allemanssparande kan idag ske på ett allemans-
sparkonto i bank och i högst två allemansfonder, där de sparade medlen placeras i svenska aktier och andra svenska värdepapper.
En spararc får för närvarande sätta in högst I 200 kr. i månaden i allemanssparandet. Vid fem tillfällen har spararen fått möjlighet till extrain-
sättningar, nu senast i samband med återbetalningen av sparandet enligt lagen (1989:474) om tillfälligt sparande (prop. 1990/91:134. FiU24, rskr.
228, SFS 1991:185).
Spararens sammantagna nettoinsättningar i de båda allemanssparformerna får inte överstiga 150 000 kr. Maximigränsen har sedan allemans-
sparandet infördes successivt justerats upp, och den senaste ändringen till nu gällande gräns gjordes genom en lagändring, som trädde i kraft den 1
Januari 1991 (prop. 1990/91:45, FiU7, rskr. 56. SFS 1990:1315).
Mot bakgrund av vad jag tidigare anfört rörande behovet av att ytterligare förbättra möjligheterna för hushållssparandet och av att behålla de sparare som linns inom allemanssparandet bör maximigränsen för de samlade net-
toinsättningarna helt slopas. Härigenom förbättras förutsättningarna för en
fortsatt god utveckling av allemanssparandet.
3¶Ikraftträdande
De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 december 1991.
4¶Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till I. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pen-
sionsfonden. och
2. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta förslagen till
I. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pen-
sionsfonden, och
2. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991