Statens livsmeclelsverks kungörelse om ändring i kungörelsen (SLVFS 1990:10) med föreskrifter och allmlinna råd om livsmedelstillsyn m.m

All111ä1111a råd

Syftet med 3 a § är att alla som sysslar med livsmedelshantering skall ha sådan kännedom om livshygien att de hanterar livsmedel på ett sätt som är säkert för konsumenten. Arbetsgivaren eller den som annars förestår verksamheten åläggs därigenom ett ansvar för att dessa personer har e1forderliga kunskaper om de grundläggande principerna för hur de livsmedelshygieniska riskerna minimeras. Detta kan i första hand åstadkommas genom att man utnyttjar den kompetens som kanflnnas inom företaget för att ge den handledning och de instruktioner som behövs för att alla bibringas känslan för kvalitetsansvar och hygieniskt tänkande. Om sådan handledning inte kan ges inom företaget bör särskild utbildning anordnas som fyller det i paragrafen angivna syftet. Omfattning och utformning av såväl handledningen som utbildningen kan växla med hänsyn till hanteringens art och den måste dä,för anpassas till de aktuella förhållandena. Inom vissa branscher kan utarbetande av utbildningsprogram ingå i de riktlinjer för god hygienpraxis som nämns i allmänna råden

SLVFS 1996:37

till 2 och 3 §§, men kan också utformas i samråd med tillsynsmyndigheten. I regel kan sådana utbildningsprogram ingå som ett moment i det av tillsynsmyndigheten fastställda egenkont rollprogrammet för den aktuella anläggningen. Viktigt är då också att genomgången utbildning dokumenteras. Handledningens eller utbildningens omfattning tir svår att ange i generella termer. Som ett exempel på hur en utbildning kan utformås kan dock nämnas de utbildningsprogram som gemensamt utarbetats av restaurangbranschen och Livsmedelsverket. Innehållet i ett utbildningsprogram måste givetvis anpassas till den aktuella verksamheten. Vissa grundläggande moment bör dock alltid ingå. Eftersom den person som hanterar livsmedlen själv kan anses utgöra en hygienisk riskfaktor, bl.a. genom överföring av smittämnen via händerna eller på annat sätt, bör en väsentlig del av utbildningen bygga på den information som finns i bilaga 2 till Livsmedelsverkets kungörelse (SLVFS 1996:36) om personalhygien. Därutöver bör mer allmänna livsmedelshygieniska moment ingå, exempelvis om rätta temperaturer vid tillagning av livsmedel, varmhållning, avsvalning, förvaring i rätt temperatur, rengöring av lokaler, inredning och utrustning etc. Genomgång av grundläggande regler i livsmedelslagstiftningen, exempelvis om hantering och märkning av livsmedel, bör också ingå. Som framgår av paragrafens utformning svarar arbetsgivaren eller den som annars ansvarar för verksamheten för att de anställda får erforderlig handledning, information eller utbildning. Denne svarar därigenom även för kostnaderna för eventuell särskild utbildning. Vem som svarar för den praktiska utbildningsinsatsen är däremot inte reglerat. Utbildning kan arrangeras av exempelvis branschorganisationer, bildningsförbund, företagshälsovården, konsulter eller av personer inom företaget som svarar för internutbildning. Utbildning kan också ges av personal från den kommunala nämnden. Utbildning kan ltimpligen avslutas med kunskapskontroll och genomgången utbildning dokumenteras med intyg, diplom eller liknande. I 1 § tredje stycket anges att om det i andra kungörelser som livsmedelsverket beslutat finns särskilda regler om tillsyn skall de reglerna tillämpas i stället för reglerna i denna kungörelse. Särskilda regler om utbildningsprogram m.m. finns bland annat i verkets kungörelser (SLVFS 1994: JO) om köttprodukter, (SLVFS 1994:11) om slakt m.m. av fjäderfä, (SLVFS 1994:12) om slakt och annan hantering av färskt kött av ren och (SLVFS 1994:13) om mjölk och flytande mjölkprodukter, (SLVFS 1996:32) om slakt av tomboskap och htignat vilt.

Denna kungörelse träder i kraft den I januari 1997.

ARNE KARDELL Per Mattsson (Tillsynsenhet 2)

SLVFS 1996:37 Tryck: Livsinedelsverkets repro Uppsala 1996