SOU 1961:35

Ändamålsenliga studentbostäder

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet

Den 4 oktober 1957 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för socialdeparte- mentet att tillkalla högst sex sakkunniga för att utreda vissa frågor angående uppförandet av studentbostäder.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 9 oktober 1957 såsom sakkunniga dåvarande generaldirektören och chefen för bostadsstyrelsen, numera professorn vid Stockholms universitet Alf Johansson, tillika ordfö- rande, juris kandidaten Morgan Abrahamsson, dåvarande byrådirektören hos bostadsstyrelsen numera ingenjören hos Stadsbyggnadsbyrån AB An- ders Assis, ledamoten av riksdagens första kammare Einar Eriksson, stads- sekreteraren hos stadskollegiet i Göteborg Torsten Henrikson samt förste kanslisekreteraren i finansdepartementet Otto Winther.

De sakkunniga har antagit benämningen 1957 års studentbostadsut- redning.

För att såsom experter biträda studentbostadsutredningen har genom beslut den 18 oktober 1957 tillkallats arkitekten, teknologie doktorn Lennart Holm samt genom beslut den 19 juni 1958 dåvarande stadsarkitekten i Lidingö Gösta Wikforss och förste intendenten vid statens institut för konsumentfrågor Carin Boalt.

Såsom sekreterare åt de sakkunniga förordnades den 18 oktober 1957 då- varande ombudsmannen i Sveriges förenade studentkårer numera t. f. förste kanslisekreteraren i ecklesiastikdepartementet Jan Stiernstedt.

Studentbostadsutredningen har den 28 januari 1958 avgivit en framställ- ning till Konungen angående upplåtelse av mark för studentbostäder i Stockholm samt den 1 mars 1960 remissutlåtande över 1955 års universitets- utrednings sjätte betänkande, Universitet och högskolor i 1960—talets sam- hälle.

Under utredningsarbetets gång har de arbetsresultat som successivt fram- kommit begagnats som underlag för rådgivning till olika studentbostads- företag rörande utformningen av planerade studentbostadsanläggningar. I samtliga universitets- och högskolestäder har sålunda under större delen av den tid utredningen arbetat ett antal studentbostadsanläggningar plane- rats med utgångspunkt från de resultat, vilka redovisas i det följande. Det kan i detta sammanhang även nämnas, att produktionskostnaderna för stu- dentbostäder under senare tid visat en sjunkande tendens.

Studentbostadsutredningen får härmed vördsamt överlämna föreliggande betänkande, Ändamålsenliga studentbostäder. Utredningen finner härmed det erhållna uppdraget vara slutfört.

Samtliga kostnadsberäkningar har utförts av ledamoten Assis. Experterna Holm, Wikforss och Boalt har från de tidpunkter, vid vilka de tillkallats att biträda utredningen, deltagit i utarbetandet av betänkandet. Fig. 1—10, 12 samt 40—67 har uppgjorts av experten Wikforss, fig. 11 samt 13—39 av byråingenjören E. Stenmark.

Delar av utredningsmaterialet (underlag till kostnadsberäkningar samt vissa ritningar avseende bland annat utländska studentbostäder) har över- lämnats till bostadsstyrelsen.

Stockholm den 7 juni 1961.

Alf Johansson

Morgan Abrahamsson Anders Assis Einar Eriksson

Torsten Henrikson Otto Win ther

/Jan Stiernstedt

Utredningsuppdraget

Direktiven för studentbostadsutredningen framgår av chefens för socialde- partementet anförande till statsrådsprotokollet den 4 oktober 1957, vari de— partementschefen yttrade bl. a. följande.

Sedan år 1950 lämnar staten lån och bidrag för uppförande av studentbostä- der. För studentbostadshus beviljas sålunda avsevärda kapitalsubventioner i form av tilläggslån ävensom tertiärlån och räntcsubventioner på de för bostads— byggande i allmänhet gällande villkoren. Ett betydande antal studentbostadshus har under de senaste åren uppförts i Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lund med hjälp av statliga lån och bidrag.

Tillgången på rum för studerande är ändock helt otillräcklig. Såsom univer- sitetsutredningen har visat kommer under de närmaste tio åren antalet stude- rande vid universitet och högskolor att öka mycket kraftigt. Man kan emotse en fördubbling av antalet studerande. På grund härav kommer behovet av student- bostäder att Stiga starkt.

Frågan om åtgärder för att åstadkomma en ökad produktion av rum för stu- denter aktualiserades för snart ett år sedan. I en promemoria, upprättad inom socialdepartemtntet, framlades förslag som syftade till en effektivisering och utbyggnad av statens stöd åt studentbostadsbyggandet. Särskild vikt tillmättes kravet på ett rationellare och billigare byggande. Promemorian upptog två hu— vudförslag. För det första förordades att kapitalsubventionen till kategorihus för studenter, som dittills utgått med viss procent av byggnadskostnaden, skulle fastställas till ett fast belopp per rum, nämligen 5000 kronor. Stimulans till ett billigare byggande skulle härigenom kunna vinnas. Vidare föreslogs att kapi- talsubvention med ett belopp av 3 000 kronor per rum jämväl skulle kunna be— viljas för anordnande av studentbostäder i vanliga flerfamiljshus.

Promemorieförslagen upptogs i propositionen nr 100 till 1957 års riksdag. Riksdagen godkände propositionen i denna del.

I anslutning till förslagens framläggande underströk föredragande departe- mentschefen, att kravet på att pressa ned kostnaderna för studentbostäder inte kunde avvisas. Departementschefen ansåg det nödvändigt att alla möjligheter tillvaratages, som finnes att genom val av lämpliga hustyper, omsorgsfull pla— nering och ett rationellt byggnadssätt komma fram till betydligt lägre kostna- der än hittills gängse.

Sveriges förenade studentkårer (SFS) har i skrivelse den 20 augusti 1957 gjort framställning om tillkallande av särskilda'sakkunniga med uppgift att skynd- samt utreda förutsättningarna för en snabb ökning av bostadsproduktionen för studerande. I skrivelsen framhålles bl. a. följande.

SFS har det bestämda intrycket, att ett väsentligt förbilligande av studentbo- stadsproduktionen kan förverkligas inom en nära framtid, om man tillvaratar alla möjligheter till rationalisering i såväl byggnadsadministrativt som byggnads—

tekniskt och förvaltningsmässigt hänseende. Redan de uppslag, som i sådant syfte hittills framkommit, torde vara så värdefulla, att de borde göras till före- mål för en samlad bearbetning. Enligt SFS:s mening vore det i högsta grad önskvärt, att en dylik bearbetning finge företagas av särskilda sakkunniga. Dessa borde därvid få i uppdrag icke blott att pröva och överarbeta de förslag, som hit- tills har framkommit, utan även att överhuvudtaget efter sammanställningar av redan vunna erfarenheter på området och företagande av nya undersökningar utarbeta förslag till konkreta råd och anvisningar för att åstadkomma en om- fattande men samtidigt billig produktion av studentbostäder med tillfreds- ställande standard. I de sakkunnigas uppdrag borde även ingå att utarbeta pro- gram för och genomföra en idépristävling rörande billiga och ändamålsenliga planlösningar och hustyper. Särskilt värdefullt anser SFS det skulle vara, om de sakkunniga även finge i uppdrag att pröva förutsättningarna för en god lös- ning av studentfamiljernas bostadsfråga.

Såsom framgår av det föregående föreligger ett betydande behov av rum för studerande vid universitetet och högskolor. Skall detta behov kunna tillgodoses snabbt måste en stor produktion av billiga och ändamålsenliga studentbostads- rum komma till stånd. I likhet med SFS anser jag det lämpligt att särskilda ut- redningsmän tillkallas för att framlägga förslag till råd och anvisningar beträf- fande en ändamålsenlig produktion av studentbostadsrum till betydligt lägre kostnader än hittills gängse. Genom ett förbilligande av byggnadskostnaderna skapas i motsvarande mån utrymme för en ökad produktion.

Ifrågavarande förslag bör avse rum för studerande både i särskilda kategorihus och i vanliga flerfamiljshus. Behovet av familjebostäder för studerande vid uni- versitet och högskolor torde i huvudsak inte kunna tillgodoses genom en sär- skilt för denna kategori bostadssökande reserverad produktion av familjebostäder. Liksom hittills torde dock i kategorihus med enkelrum för studerande i begrän- sad utsträckning kunna inrymmas familjebostäder för gifta studerande. Jag för- utsätter att utredningsmännen kommer att beakta detta förhållande och pröva i vad mån det är lämpligt att i studentbostadshus kombinera enkelrum och familje- bostäder.

KAPITEL 1

Studentbostadsbyggande före 1950. Principerna för det statliga stödet

Studentbostäder i bemärkelsen för enbart universitets- och högskolestude- rande reserverade bostäder i för ändamålet särskilt uppförda hyreshus är i Sverige i motsats mot utomlands en relativt sen företeelse. Studenterna vid de svenska universiteten och högskolorna har sedan gammalt varit hänvi- sade till att lösa sin bostadsfråga på den allmänna bostadsmarknaden, och traditionellt har därvid den normala bostadsformen varit bostadsinackorde- ringen, d. v. s. studenterna har hyrt möblerade rum i större hyreslägenheter på studieorten. I viss utsträckning har dock privata »studenthärbärgen» eller »studentkaserner» förekommit, t. ex. det 5. k. Imperfektum i Uppsala. Däremot har läroanstalterna själva icke försett studenterna med bostäder; ett undantag härifrån är dock det »kommunitet», som inrättades i Uppsala under medeltiden men som aldrig kom att spela någon större roll. I stort sett har uthyrningen av möblerade rum fungerat väl. Den allmänna bostadsmark- naden på universitets- och högskoleorterna kunde utan större svårigheter absorbera studenterna, och några bostadsproblem uppstod icke förrän efter första världskriget.

Innan dess hade dock särskilda studentbostäder tillkommit. I Uppsala och Lund byggdes under perioden 1880—1920 ett antal »studenthem», vilka kom till stånd på initiativ av religiösa eller ideella organisationer. Tanken med dessa studenthem var emellertid i första hand att föra samman en grupp studenter med likartade ideal och bereda dem helinackordering i en bostads- miljö, där man syftade till att så långt möjligt ersätta föräldrahemmet. Det sammanlagda antalet rum i dessa studenthem uppgick vid 1920-talets bör— jan i Uppsala till omkring 120, i Lund till omkring 30. En del av hemmen har numera ersatts eller håller på att ersättas av moderna studentbostads- hus.

Utöver dessa studenthem fanns det ett smärre antal särskilda studentrum i några av nationshusen i Uppsala samt i Akademiska föreningens hus i Lund.

Som synes har de särskilda studentbostäderna inte förrän i mycket sen tid spelat någon större roll vid de svenska universiteten och högskolorna. Först på 1920—talet började mot bakgrunden av efterkrigstidens bostadsproblem behovet av särskilda studentbostadshus att diskuteras. Det var då studenter-

na själva, som genom sina organisationer tog initiativet. Det första moderna studentbostadshuset i Sverige uppfördes under åren 1929—30 av Uppsala stu- dentkår på en tomt vid Övre Slottsgatan i Uppsala. Huset, som innehåller 58 enkelrum för manliga studenter, skiljer sig radikalt från de äldre stu- denthemmen därigenom att varje rum är försett med egen tambur och eget tvättrum med varmt och kallt rinnande vatten samt dusch. Till varje rum hör karakteristiskt nog t. o. in. en egen brevlåda vid ingången till den ge— mensamma korridoren. WC delas emellertid av ca 10 hyresgäster per kor- ridor. Till skillnad från studenthemmen saknar detta hus helt gemensam- hetslokaler såsom matsal, sällskapsrum etc. I stället har stor omsorg ned- lagts på att genom goda isoleringsanordningar skapa förutsättningar för ostörda studier. Huvudsyftet var således icke längre att bereda en grupp studenter en gemensam miljö utan att bereda varje student tillgång till egen bostad, så isolerad som möjligt från grannens. Steget mot detta ideal togs fullt ut med de fyra hus, som byggdes i Uppsala under senare hälften av 30-talet. I dessa fick varje rum tillgång till eget wc. Bortser man från avsaknaden av så gott som all köksutrustning hade man i dessa hus kommit det vanliga hyreshuset så nära som tänkas kan. Det enda hyresgästerna delar med sina grannar är telefonen.

I Lund tillkom under 1930-talet ett studentbostadshus, Studentskegården, som skiljer sig från Uppsalahusen därigenom att rummen har tillgång till kök. I Stockholm och Göteborg planerades hus, vilka dock av olika skäl icke kom att uppföras.

Andra världskriget satte stopp för studentbostadsbyggandet. Efter krigets slut började ett intensivt planerande. I avvaktan på de resultat som »1946 års utredning om den högre utbildningens demokratisering — studentsociala utredningen» skulle komma till i bostadsfrågan, väntade man dock i all- mänhet med att sätta igång de proj ekterade byggena. Samtidigt hade bristen på studentrum börjat bli alltmera kännbar. Flera orsaker samverkade här- vid. Vid krigsutbrottet var antalet studerande vid högre läroanstalter (»hög— skolestuderande») ca 11 000. _Vid krigets slut var motsvarande antal närmare 14 000 och år 1950 närmare 17 000. Under 1940-talet steg sålunda student- antalet i Sverige med något över 50 procent. Under samma tid skärptes kon- kurrensen om inackorderingsrummen i universitets- och högskolestäderna även av andra orsaker, som icke hade med de växande studentkullarna att göra utan med dessa städers bostads- och befolkningsutveckling i övrigt. Så— lunda har just Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg till följd av bl. a. en exceptionellt stor inflyttning fått särskilt stora bostadsförsörjningsprc— blem. Vidare synes förbättringen av den allmänna levnadsstandarden ha medfört, att innehavarna av stora lägenheter i allt mindre utsträckning hyrde ut inackorderingsrum. Samtidigt innehöll de under denna tid nyproduce- rade bostadshusen endast undantagsvis lägenheter av sådan storlek att de lämnade innehavaren möjlighet att avstå en del av lägenhetsytan åt inackor-

deringar. Den höjda levnadsstandarden har vidare medfört ökad efterfrågan på enkelrum och enrumslägenheter även från andra ungdomar än de hög- skolestuderande. Sålunda ökade också på universitets- och högskoleorterna antalet skolelever, seminarister, militärer, sjuksköterskor m. fl.

1950 års riksdagsbeslut

Mot bakgrunden av denna försämring av studenternas bostadsmarknad samt det generella behovet av direkta och indirekta studentsociala stödåtgärder konstaterade studentsociala utredningen i sitt år 1948 framlagda betänkande -—- »Studentsociala stödåtgärder» (SOU 1948: 42) — att staten borde stödja byggandet av särskilda studentbostäder i universitets- och högskolestäderna. Utredningen anförde bl. a.:

»Även bortsett från behovet av hyresreglerande åtgärder torde statsmakterna under alla förhållanden behöva ingripa för att lösa studenternas bostadsfråga. Det hastigt ökade studentantalet har gjort att bristen på studentrum i våra uni— versitets- och högskolestäder för närvarande är sådan, att situationen vid en ytterligare ökning av antalet studenter snabbt skulle kunna bliva ohållbar, vilket bland annat framgår av de utredningar, som verkställts på de olika kårorterna. De allvarliga följder en tilltagande bostadsbrist skulle få för hela vårt högre utbildningsväsende torde dock icke här behöva utvecklas. Utredningens förslag till direkta stödåtgärder för att åstadkomma en demokratisering av de högre ut- bildningsmöjligheterna förutsätter dessutom bland annat en tillfredsställande till- gång på bostäder.»

Det kan i detta sammanhang ha sitt särskilda intresse att jämföra ovan- stående uttalande från 1948 med följande uttalande i en är 1956 till Kungl. Maj:t ställd skrivelse från 1955 års universitetsutredning:

»Universitetsutredningen har sålunda måst inrikta sitt arbete på att föreslå åtgärder varigenom universiteten och högskolorna redan inom de närmaste tio åren skulle ges en fördubblad utbildningskapacitet, en kapacitet som vidare under åren efter år 1965 troligen kommer att behöva ytterligare ökas.

En så stark och så snabb utbyggnad av de högre läroanstalterna måste enligt universitetsutredningens mening rimligen innefatta åtgärder även för säkerstäl- lande av ett tillräckligt antal bostäder för dessa läroanstalters studenter. Utan särskilda åtgärder från det allmännas sida torde man näppeligen kunna hoppas ge bostäder åt kanske ytterligare 20 000 studerande, ett mer än dubbelt så stort nettotillskott som under den senaste tioårsperioden. En universitetsupprustning i fråga om lärarkrafter och undervisningslokaler för ett dubbelt så stort antal stude- rande blir helt naturligt meningslös eller från början misslyckad, om tillström- ningen till de högre läroanstalterna hålles tillbaka till följd av brist på bostäder för de studerande.»

1946 års studentsociala utredning diskuterade ingående frågan om i vilka former det allmänna borde lämna sitt stöd till studenternas bostadsförsörj- ning. Efter att ha redogjort för tänkbara alternativ framhåller utredningen i sitt betänkande (sid. 185) följande:

»En direkt kapitalsubvention vid byggandet av studentbostäder torde därför

vara den enda framkomliga vägen, om man vill hålla studenternas hyreskostnader och därmed levnadskostnader nere. Såväl erfarenheten som gjorda beräkningar visa nämligen att hyrorna i nybyggda studentbostadshus komma att ligga avsevärt över den nuvarande genomsnittliga hyresnivån på orten, därest ingen subventio- nering äger rum. Studentbostadshus äro nämligen ur ekonomisk synpunkt föga till- fredsställande beroende på bland annat krav på särskild ljudisolering och mäng- den av småutrymmen, vilket fördyrar byggnadskostnaderna. Därtill kommer att hyrorna i regel endast kunna beräknas för nio månader per år. Nytillkomna stu- dentbostäder skulle av dessa skäl komma att verka hyreshöjande även på den all- männa hyresrumsmarknaden i universitets- och högskolestäderna. Om, såsom ut- redningen i det följande ämnar föreslå, studentbostadsföretag däremot subven- tioneras i åtminstone så stor utsträckning, att hyresbeloppen icke behöva över- skrida ”medelhyran' på studieorten, får man i stället en prispressande faktor av betydelse, som skulle komma att påverka hyresnivån för uthyrningsrum även i det gamla bostadsbeståndet, förutsatt att antalet nybyggda studentrum icke bleve alltför obetydligt. Även med hänsyn till att utredningen föreslår en kraftig ökning av anta- let naturastipendier för universitets- och högskolestuderande, är ett nedbringande av studenternas hyresutgifter en angelägen uppgift, eftersom detta indirekt skulle medföra minskade utgifter för statsstipendier.»

Det statliga stödet borde enligt utredningen i princip syfta till att möjlig- göra uppförande av studentbostäder av tillfredsställande standard, vilkas hyra icke borde sättas högre än den genomsnittliga hyran (»iiormalliyran») för ett studentrum på orten. För varje universitets- och högskolestad borde fastställas en »standardhyra» motsvarande den osubventionerade hyran för en viss given standard. Genom subvention borde sedan standardhyran sän- kas till normalhyran å orten. Den del av byggnadskostnaderna, som låg inom avkastningsvärdet, borde finansieras dels genom bottenlån i öppna marknaden, dels genom statliga tertiärlån upp till 100 procent. Den del av byggnadskostnaderna, som icke föll inom avkastningsvärdet, borde finan— sieras genom statliga ränte- och amorteringsfria tilläggslån av sådan storlek att hyran kunde sättas på samma nivå som normalhyran på orten.

För att studentbostadshus skulle kunna erhålla statliga tertiärlån upp till 100 procent föreslogs att stiftelser och organisationer, som uppför husen, skulle betraktas såsom allmännyttiga företag. Det kommunala förmedlings- organet borde på sedvanligt sätt utöva kontroll av byggnadsföretaget. Vidare borde vederbörande kommun få representation men ej majoritet i bostads- företagets styrelse.

Behovet av tilläggslån borde i varje enskilt fall prövas av bostadsstyrelsen, medan det slutliga beslutet angående tilläggslånens storlek borde fattas av Kungl. Maj:t.

Beträffande studentbostadshusens standard föreslog utredningen att bo- stadsstyrelsen för varje enskild lägenhet borde fastställa en normalstandard från vilken sådana avvikelser kunde tillåtas, som innebar en hyresförskjut- ning på högst 15 procent från den standardhyra utifrån vilken subventions- behovet beräknats. Som riktlinjer vid fastställande av normalstandard ut- talade utredningen följ ande:

»Rummen måste vara av lämplig storlek —— i regel minst 14 m'-' —— eftersom de skola tjäna såsom både bostads- och arbetsrum. Ljudisolering, ventilation och belysning måste vara tillfredsställande ur studiesynpunkt. Varje lägenhet bör ut- rustas med tvättställ och garderob, den senare om 0,6 ut'-'; ett wc per var 5:e samt bad- och duschrum per var 10:e lägenhet. Vidare bör ett gemensamhetsutrymme om 20 m2 per vart 20:e rum kunna godkännas samt ett s. k. tekök i varje vånings- plan.

För familjebostäder bör däremot gälla den standard, som är gängse i motsva- rande lägenhetstyper av medelgod standard.

Förutom de gemensamhetsutrymmen (samlings-, motions— eller musikrum), som ovan angivits, synes statlig subvention icke böra utgå för sådana kollektiva cm- Iäggningar som restaurant, tvättstugor, garage och personalbostäder, utan i den mån sådana anläggningar förekomma böra för dem beräknas skälig marknads— hyra.»

Vid remissbehandlingen av studentsociala utredningens betänkande till- styrktes utredningens förslag vad gäller studentbostäder av så gott som samtliga instanser. Bostadsstyrelsen anförde bl. a., att det först i framtiden sedan erfarenhet vunnits om låneverksamheten torde kunna bedömas, huru- vida det vore möjligt att fixera ett tillåggslånebelopp för varje ort. Styrel- sen framhöll vidare följande beträffande kommunens medverkan vid stu- dentbostadsproduktionen :

»Eftersom behovet av subvention blir avsevärt, torde krav på att kommunen skall bidraga till kostnaderna för företaget med belopp motsvarande en fjärdedel av tilläggslånet icke böra ställas. Med hänsyn till den betydelse, som utbildnings- anstalterna och studenterna ha för vederbörande stad, synes emellertid i gengäld krav böra resas på att erforderlig tomtmark tillhandahålles utan kostnad; kost- naden för eventuell erforderlig extra grundförstärkning bör icke heller belasta studentbostadsföretaget.»

I Kungl. Maj:ts proposition 1950: 99 anslöt sig departementschefen till utredningens förslag angående statlig subvention till uppförande av stu- dentbostäder samt gjorde även bostadsstyrelsens ovan refererade synpunk— ter till sina. 1950 års riksdag beslöt i enlighet med departementschefens förslag.

Det studentsociala stöd som kom till stånd genom detta beslut avgränsa— des till att gälla »studerande vid samtliga akademiska läroanstalter enligt den gängse betydelsen av dessa ord, (1. v. s. förutom de fakultetsbetonade läroanstalterna även fackhögskolorna och socialinstituten». Till fackhög- skolorna hänfördes därvid de tekniska högskolorna, handelshögskolorna, tandläkarhögskolorna, farmaceutiska institutet, veterinärhögskolan, lant— brukshögskolan, skogshögskolan, gymnastiska centralinstitutets gymnastik- lärarlinje samt högre mejeritekniska avdelningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri— och trädgårdsinstitut.

Vid tillämpningen av riksdagsbeslutet beräknades normalhyran per år för ett studentbostadsrum av den standard studentsociala utredningen för- ordat till 765 kronor i Uppsala, 720 kronor i Lund, 900 kronor i Stockholm

och 855 kronor i Göteborg. Vid bostadsstyrelsens behandling av student- bostadsärenden utgick man från dessa belopp samt från driftkostnader, av- skrivning av möbler, rumsstädning etc. efter 1950—51 års prisnivå. Vid beräkningen av tilläggslånens storlek visade det sig att lånen i allmänhet kom att uppgå till ca 60 procent av rummens byggnadskostnad. I ett viktigt avseende modifierades dock studentsociala utredningens principer. Redan då det första studentbostadsärendet avgjordes begränsade Kungl. Maj:t till- läggslånens storlek till 50 procent av produktionskostnaden. Kapitalkostna- den för skillnaden mellan det av bostadsstyrelsen beräknade och det av Kungl. Maj:t beviljade tilläggslånet inräknades i den av bostadsstyrelsen beräknade hyran, baserad på 1950—51 års driftkostnadsnivå. De driftkost- nadsökningar, som inträffat efter årsskiftet 1950—51, kom således att med— föra en motsvarande stegring av hyrorna.

Med hänsyn till dessa genom praxis tillkomna modifikationer skulle till- lämpningen av 1950 års riksdagsbeslut kunna sammanfattas sålunda: Sub- vention beviljades med ett belopp som gjorde det möjligt att fixera årshyran för ett rum med av statsmakterna förutsedd standard till för de olika or- terna fastställda belopp med ett tillägg motsvarande den stegring av drift- kostnaderna, som inträffat sedan årsskiftet 1950—51; dock utgick subven- tionen i intet fall med högre belopp än som motsvarade 50 procent av bygg— nadskostnaden.

1957 års riksdagsbeslut

1950 års proposition förutsatte att principerna för beräkning av tilläggslån till studentbostadsrum skulle granskas, sedan erfarenhet av låneverksam- heten vunnits. En sådan granskning verkställdes i en promemoria, utarbetad inom socialdepartementet och dagtecknad den 27 november 1956. I prome- morian hänvisades till den ovan citerade skrivelsen från 1955 års universi- tetsutredning. Den redogörelse för den framtida utvecklingen av student- antalet som lämnades i denna skrivelse visade enligt promemorian »att be— hov föreligger av åtgärder ägnade att snabbt åstadkomma en betydande produktion av studentbostadsrum». Detta ansågs emellertid aktualisera följande frågor:

»1) Även andra former av studentbostadsbyggande än den hittills tillämpade måste komma till användning.

2) Kostnaderna för studentbostadsrum måste minskas. Vad gäller den första frågan må erinras om att Uppsala stads drätselkammare i skrivelse den 15 maj 1956 till socialdepartementet framlagt resultatet av utrei- ningar rörande dels kostnaderna för studentbostadsrum inlagda i vanliga fler— familjshus dels kostnaderna för dylika rum i källarlösa tvåvåningshus. Drätsel- kammaren framhåller i skrivelsen att av de verkställda utredningarna framgår, att den statliga subventionen, därest studentbostadsbebyggelsen utformas på säzt, som däri redovisas, borde kunna väsentligt begränsas, ett förhållande som i SLIl

tur borde kunna föranleda nedsättning av de hyresbelopp på vilka statsbidrag nu utgår.

Av den nämnda utredningen framgår att kostnaderna för rum, inlagda i vanliga flerfamiljshus, blir relativt låga. Utredningen ger också vid handen att produktion i stor skala av lämpliga typer av kategorihus kan tänkas ske till kostnader, som avsevärt understiger de kostnader för kategorihus man hittills haft att räkna med.

Skäl föreligger därför att stimulera anordnandet av enkelrum i vanliga fler- familjshus, avsedda för studerande. Vidare är det angeläget att initiativ tages till en serieproduktion av billiga studentbostadshus. Hur mycket man härvid kan pressa kostnaderna är svårt att bestämt uttala sig om. Det synes dock rimligt an- taga att kostnaderna, utan att väsentliga standardkrav eftersättas, kan begränsas till 10 000 a 12 000 kronor per rum.

I anledning av vad sålunda framkommit bör statens stöd åt studentbostadsbyg- gande omprövas i syfte att öka byggandet och särskilt stimulera former av billigt byggande.

Den statliga långivningen till studentbostäder bör därför utvidgas till att avse inte enbart kategorihus utan också studentbostadsrum i vanliga flerfamiljshus. Vidare bör subventionen utgå icke som hittills varit vanligt i procent av den god- tagbara byggnadskostnaden utan som ett fast bidrag per rum, varigenom det stat— liga stödet blir förmånligast beträffande sådan bebyggelse där kostnaderna hålles låga.

Vad gäller den närmare utformningen av stödet åt kategorihus bör erinras om att bostadsstyrelsens förut redovisade uppgifter beträffande byggnadskostnader och tilläggslån för slutligt belånade studentbostadshus utvisar en genomsnittlig bygg- nadskostnad av 16 000 kronor per rum och ett genomsnittligt tilläggslån av 7 500 kronor per rum. Härav följer att det kapitalbelopp, som skall förräntas och amor- teras, för dessa hus utgör drygt (16 000 — 7 500) 8 000 kronor per rum. Med beak- tande härav och av vad i det föregående anförts beträffande möjligheterna att sänka byggnadskostnaderna torde för framtiden subventionen i form av tilläggslån till kategorihus böra fastställas till 5 000 kronor per rum.

I fråga om studentbostadsrum, inlagda i vanliga flerfamiljshus, synes det i varje fall till en början lämpligt att begränsa subventionen till rum i sådana hus, som förvaltas av kommunen, kommunalt bostadsföretag eller s. k. allmännyttigt bo- stadsföretag.

Med hänsyn till att kostnaderna för rum, inlagda i vanliga flerfamiljshus, i regel torde bli lägre än kostnaderna för rum i kategorihus, bör subventionen till rum i vanliga flerfamiljshus sättas lägre än vad som föreslagits beträffande kategorihus. En subvention av 3 000 kronor torde vara lämpligt avvägd.

En särskild fråga beträffande subvention till rum i vanliga flerfamiljshus är, huruvida subvention skall lämnas i form av tilläggslån, d. v. 5. ha karaktär av en- gångsbidrag, eller ges i form av ett löpande bidrag. En engångssubvention är att fö- redraga, därest det kan förutsättas att de rum för vilka subvention beviljas under lång tid kommer att upplåtas enbart åt studenter. För det fall åter rummen endast tidvis upplåtes åt studerande vore ett löpande bidrag den naturliga subventions- formen.

Man torde kunna utgå från att om ett kommunalt eller allmännyttigt bostads- företag skall tillhandahålla enkelrum åt studenter företaget är berett att perma- nent reservera dessa rum för dylika ändamål. Under sådana förhållanden bör tilläggslån vara den lämpliga subventionsformen. Såsom villkor för dylikt lån torde böra föreskrivas, att detsamma återkräves, därest rum som avses med sub- ventionen inte längre upplåtes åt studerande vid universitet eller högskola.»

Vid remissbehandlingen av departementspromemorian underströk fler- talet remissorgan vikten av en intensifierad studentbostadsproduktion. För- slaget att det statliga stödet skulle utvidgas till att omfatta även rum i fler- familjshus godtogs liksom även förslaget, att tilläggslånet skulle få formen av ett fast bidrag per rum. Däremot restes erinringar mot departementspro- memorians antagande, att det borde vara möjligt att minska kostnaderna per studentbostadsrum till 10 000——12 000 kronor utan att i väsentlig mån sänka standarden. Sålunda beräknade bostadsstyrelsen i sitt yttrande bygg- nadskostnaderna per rum i olika hustyper med den av studentsociala ut- redningen angivna standarden till mellan 12 000 och 14 000 kronor. Fler- talet remissorgan ställde sig även kritiska mot förslaget att tilläggslånet skulle utgöra 5 000 kronor per rum i kategorihus. Bostadsstyrelsen ansåg att tilläggslänet borde utgå med 6 200 kronor per rum. Sveriges förenade stu- dentkårer (SFS) föreslog därutöver att bidraget borde förändras vid föränd- ringar i byggnadskostnadsindex. SFS förordade även tillika med stadsfull- mäktige i Uppsala, att tilläggslån borde kunna beviljas för att täcka grund- förstärkningskostnader.

SFS och bostadsstyrelsen riktade i sina yttranden även uppmärksam- heten på de gifta studenternas bostadsfråga. Bostadsstyrelsen föreslog så- lunda att till familjebostäder avsedda för gifta studerande skulle utgå till— läggslån med 6000 kronor per lägenhet. Härmed avsågs en lägenhet som speciellt skulle tillgodose studentfamiljens behov av bl. a. en isolerad studie- kammare. Större lägenheter än tre rum och kök borde dock enligt styrelsen bedömas efter de för vanliga familjebostäder gällande grunderna. Subven- tionen borde utgå såväl till lägenheter i kategorihus som till lägenheter i vanliga flerfamiljshus.

I Kungl. Maj:ts proposition 1957: 100 anslöt sig departementschefen till de förslag som framlagts i promemorian samt föreslog, att de nya bestäm- melserna skulle gälla fr. o. m. den 1 juli 1957. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen.

Subvention av inventarier

Studentsociala utredningen föreslog att särskilda bidrag för möblering av studentbostadsrum borde utgå. Bidragen beräknades till högst 1 250 kronor per rum och medel föreslogs skola anvisas under åttonde huvudtitelns drift- budget. 1951 års riksdag beslöt i enlighet härmed, ehuru bidraget på förslag av departementschefen av statsfinansiella skäl begränsades till högst 1 100 kronor per rum. Bidrag utgick för den första uppsättningen möbler, och mottagaren fick därför förbinda sig att lägga upp en förnyelsefond för ny- anskaffning och reparationer av inventarier. Avskrivningstiden beräknades till 20 år, och i hyrorna för studentbostadshusen inräknades sålunda en årlig avsättning av 55 kronor per rum till förnyelsefonden.

Under hänvisning till det statsfinansiella läget samt den ökade produktio- nen'av studentbostäder föreslogs i 1959 års statsverksproposition, att det statliga stödet till möblering av studentbostäder fr. 0. m. budgetåret 1959/60 skulle utgå i form av ett lån å högst 1 000 kronor per rum ur en för ända- målet upprättad fond (lånefonden för inventarier i studentbostäder). Amor- teringstiden beräknades till 20 år, och ränta föreslogs skola utgå med den för lån från statens utlåningsfonder gällande. Nytt lån skulle enligt försla— get kunna beviljas för successiv förnyelse av inventarier, dock ej med högre belopp än vad som amorterats av det löpande lånet. Riksdagen beslöt i en- lighet med propositionen.

I flertalet studentbostadshus har emellertid möbleringskostnaderna legat över 1 100 kronor per rum. Sannolikt kommer företagen därför att i fort- sättningen tvingas att på den allmänna marknaden låna upp kapital för den del av inventariekostnaden, som ej täckes av det statliga lånet. Vid en möble- ringskostnad av 1 100 kronor per rum innebär detta, att inventariekostna- dernas andel i hyran stiger från 55 kronor till omkring 110 kronor om året i hus som möblerats efter den 1 juli 1959. Större delen av stegringen utgör räntekostnader.

Utredningen vill med anledning härav peka på den möjlighet att rationa- lisera möbelinköpen och sänka kostnaderna som ett samgående mellan stu- dentbostadsföretagen för gemensamma inköp av möbler kan tänkas inne- bära. Intresse för att organisera någon form av samköp kan även tänkas föreligga från andra bostadsföretags sida, t. ex. sådana företag som bygger elevbostäder, ungdomshem eller andra former av enkelrumsbebyggelse.

Storleken av de subventioner i form av särskilda tilläggslån, som utgick till studentbostadsföretagen under perioden 1950—1957, varierade givetvis på grund av systemets egen konstruktion från ort till ort och från företag till företag. Den genomsnittliga statliga subventionen uppgick emellertid till i runt tal 7 500 8 000 kronor per studentrum i de företag som erhöll belå- ning enligt 1950 års system; härvid har dock frånräknats vissa hus, vilkas kostnader influerats av prisläget före 1950—51. Det är därför naturligt, att studentbostadsföretagen vid genomförandet av 1957 års ändringar i belå- ningssystemet fruktade, att fixeringen av det statliga bidraget till 5000 "kronor per rum skulle medföra, att hyrorna i sålunda belånade hus skulle bli avsevärt högre än i de dittills uppförda. Härvid såg man sannolikt från studentbostadsföretagens sida' ganska mörkt på möjligheterna att sänka de egna kostnaderna genom olika former av rationalisering av byggande och förvaltning. I den ovan citerade departementspromemorian ansågs emeller- tid, att begränsningen av det statliga stödet kunde mötas med en motsva— rande begränsning av produktionskostnaderna »utan att väsentliga stan- dardkrav eftersättas».

2—908186

Utredningen har icke sett-som sitt mål att söka leda i bevis, att ett stu- dentrum kan och bör produceras till en kostnad av, låt oss säga 11 000 kronor.

I stort sett torde man kunna säga, att produktionskostnaden samman- hänger med den standard, med vilken byggherren utrustar sitt hem. Ett fast- ställande av en rimlig och möjlig produktionskostnad blir därför menings- löst, om man icke samtidigt fastställer husets utrustning genom en synner- ligen ingående standardbeskrivning. Utredningen har av flera skäl, som när- mare redovisas i de följande kapitlen, konsekvent avstått från varje för- sök till generella rekommendationer rörande studentbostadshusens stan- dard. Utredningen har nämligen ansett sig kunna utgå från att studentbo- stadsföretagen — som ju för övrigt genomgående kan betraktas som s. k. allmännyttiga bostadsföretag med starka inslag av studenter, d. v. s. hyres- gäster i sina styrelser _— själva bör vara angelägna om att icke överdriva standarden med åtföljande konsekvenser i form av allt för kraftiga hyror. Tilltron till studentbostadsföretagens egen vilja att åstadkomma ändamåls- enliga studentrum till lägsta möjliga kostnad synes särskilt rimlig nu, sedan det statliga bidraget fixerats till visst belopp per rum och varje extravagans i fråga om standarden sålunda ger ett direkt utslag på hyrorna. Som också närmare kommer att utvecklas i de följande kapitlen hyser utredningen den bestämda uppfattningen, att studentbostäderna bör varieras i relativt stor utsträckning i fråga om standard och allmän utformning, och att avgö- randet beträffande standard och utformning bör läggas i företagens egna händer. Endast därigenom synes man nämligen kunna anpassa student- bostadsproduktionen till de många speciella krav och Önskemål, som olika tider, orter, miljöer, studieriktningar och åldersgrupper med berättigat fog kan uppställa.

Därför "har utredningen ej heller ansett sig böra gå in på vilken form av studentbostadsbebyggelse som ger de bästa betingelserna för en lämplig studiemiljö. Även detta är en fråga som måste lösas från fall till fall och från ort till ort efter lokala förutsättningar och önskemål. Utredningen kan i detta sammanhang dock icke underlåta att beröra de farhågor, som under- stundom yppats att ett sammanförande av ett stort antal studerande i stora bostadsenheter skulle isolera de studerande. Erfarenheterna från de anlägg- ningar som hittills uppförts ger icke belägg härför. Däremot torde student- bostadshusen fylla en viss social funktion genom att den studerande här beredes tillfälle till kontakt med kamrater, icke minst kamrater av annan studieinriktning. I synnerhet i Stockholm och Göteborg torde studentbo- stadshusen här ha en uppgift att fylla.

Vid sina undersökningar av kostnadsproblematiken kring studentbostads- byggandet har emellertid utredningen bibragts den uppfattningen, att pro- jekteringen av studentbostadshus i hög grad blivit fastlåst i ett konventio- nellt planlösningstänkande, som ingalunda främjat utvecklingen emot ett

förbilligat byggande. Med anledning härav har utredningen med anlitande av experter sökt nå vidare på den väg, som man i Uppsala beträtt genom att i vanliga flerfamiljshus spränga in helt nya typer av studentbostäder. Här- vid har utredningen även genom ingående jämförande kostnadsanalyser av rum med olika standard strävat efter att kunna ge studentbostadsföretagen viss vägledning i valet mellan olika standardalternativ.

Den med 1950 års riksdagsbeslut rörande det offentligas stöd för uppfö- rande av studentbostäder eftersträvade effekten, nämligen att stimulera produktionen av hyresbilliga och ändamålsenliga studentrum, har icke ute- blivit. Under 1950-talet d. v. s. fram till den 1 juli 1960 —— har över 8 000 sådana rum färdigställts på våra universitets- och högskoleorter. En när- mare redogörelse för denna bostadsproduktions omfattning, fördelning och utformning, ävensom för kostnaderna för densamma lämnas av utredningen i de närma-st följande kapitlen. '

Dessförinnan anser utredningen sig emellertid böra framföra några all- männa synpunkter på studentbostadsproduktionen och dess förhållande till vissa generella bostadspolitiska strävanden.

Den i huvudsak nya utveckling av studenternas bostadsförsörjning som fått uttryck i 50-talets studentbostadsbygge ter sig naturlig mot bakgrunden av den allmänna utvecklingstendensen inom bostadsförsörjniugen i sam- hället i stort. Att studentbostadshusen måhända ibland uppfattas som ett säreget inslag i det nutida bostadsbyggandet torde få ses i sammanhang därmed att de, liksom de akademiska institutionerna, är samlade till ett fåtal orter, främst Uppsala och Lund, och där bildar ett betydande inslag i det nya bostadsbeståndet. Men i själva verket kan studentbostadsbyggandet med fog betraktas som ett led i en allmän utveckling, som med särskild styrka gjort sig gällande under efterkrigstiden, i riktning mot mera själv- ständiga boendeförhållanden för icke familjebildande grupper, yngre vuxna ensamstående och andra, vare sig dessa försörjas med bostäder i »kategori— hus» eller i »insprängda» lägenheter. Under 50-talet har byggts omkring 50 000 lägenheter, utgörande enkelrum med eller utan kokmöjligheter, och av dessa har med all sannolikhet en mycket stor del upplåtits till grupper, som i hushållsbildningshänseende har en liknande ställning som sådana stu- denter som icke har sitt föräldrahem i eller i närheten av universitetsorten. I betydande omfattning har industriföretag, särskilt på »en-industriorter», i egen regi byggt eller i annan ordning sörjt för bostäder för yngre ogifta, inflyttade arbetare, och på liknande sätt har landstingen gjort insatser för att skaffa bostäder för bl. a. sjukvårdspersonal. I båda fallen har väl detta skett under trycket av rekryterings'svårigheter och betingats av liknande om— ständig-heter som gjort sig gällande på universitetsorterna: otillräcklig till- gång på rum att hyra genom minskad benägenhet att ta emot inneboende, det nya bostadsbeståndets lägenhet-sfördelning o. s. v. Det antal studentrum som byggts på 50-talet är endast en ringa del av hela det antal rum som

under detta decennium byggts och upplåtits till ensamstående. Parallellen kan fullföljas till att gälla även de ekonomiska villkoren för bostadsupp- låtelser. Såväl industri som landsting och andra arbetsgivare har i stor ut- sträckning upplåtit bostäder till olika personalgrupper till hyror, som under- stiger den »ekonomiska» hyresnivån, och gjort tillägg till det ekonomiska stöd somjde statliga lånen givit. Intresset av att främja rekryteringen till vissa yrkesområden har i de nämnda parallellfallen fungerat på likartat sätt som det allmännas intresse att främja den högre utbildningen, vilket tagit sig uttryck i studentsociala åtgärder och däribland i stödet åt studentbostads- byggandet"

KAPITEL 2

Antal studentbostadsrum för ogifta studenter i relation till studentantalet

Som framgick i föregående kapitel har sedan studentbostadssubventionens tillkomst 1950 ett avsevärt antal studentbostadsrum tillkommit på de olika universitets- och högskoleorterna. I relation till studentantalet är emeller- tid med undantag för Umeå —— antalet rum alltjämt otillräckligt. I Upp- sala synes man i fråga om enkelrum för ogifta studenter för närvarande ha inhämtat den tidigare eftersläpningen. Med tanke på det stigande student- antalet kan emellertid även där efterfrågan inom icke alltför avlägsen fram- tid åter befaras överstiga tillgången på rum.

Vid redovisningen av studentbostadssituationen kommer utredningen i fortsättningen att skilja mellan ogifta och gifta studenter med hänsyn till den senare kategoriens speciella behov. Enligt tillgängliga studentstatistiska undersökningar (jfr kap. 12) kan andelen gifta studenter i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå beräknas utgöra ca 24 procent samt i Stockholm ca 30 procent av det totala antalet studenter. Orsaken till att de gifta studen- terna är fler i Stockholm än på övriga studieorter är sannolikt främst att söka i att många är förvärvsarbetande eller hemmafruar, vilka studerar vid sidan om sitt dagliga arbete.

Nettoantalet inskrivna aktivt studerande på de olika studieorterna höst- terminen 1960 har preliminärt beräknats till det antal, som i avrundade tal, redovisas i nedanstående sammanställning.

Studieort Totalantal Däraty gifta Antal gifta Antal ogifta Å, ca ca

Uppsala ......................... 8 600 24 2 065 6 535 Lund—Malmö ................... 7 300 24 1 750 5 550 Stockholm ....................... 14 900 30 4 470 10 430 Göteborg ........................ 5 950 24 1 430 4 520 Umeå .......................... 200 24 50 150

Summa 36 950 26 9 765 27 185

Antalet ogifta studenter höstterminen 1960 kan sålunda uppskattas till omkring 27 000. Ställer man stu-dentantalet på de olika studieorterna i rela- tion till antalet särskilda studentbostadsrum för ogifta studenter hösttermi- nen 1960 får man följande resultat.

. Därav boende i särskilda Antal ogifta .. . Stu dieo rt studenter studentrum for ogifta Antal %

Uppsala ............................. 6 535 3 241 50 Lund-Malmö ........................ 5 550 12 005 36 Stockholm ........................... 10 430 450 4 Göteborg ............................ 4 520 939 21 Umeå ............................... 150 150 100 Summa 27 185 6 785 25

1 Uppgiften avser endast Lund, då särskilda studentbostäder icke finns i Malmö.

Som ovan nämnts kan studentbostadssituationen i Uppsala och i Umeå för tillfället betecknas som någorlunda tillfredsställande vad gäller till- gången på enkelrum för ogifta studenter. Så är dock icke fallet på övriga studieorter. För utredningen är det bekant och av kårortsorganisationerna väldokumenterat, att tillgången på studentbostäder i framför allt Stockholm och Göteborg är klart otillräcklig. De ovan redovisade siffrorna tyder ju även på att så måste vara fallet. Av sammanställningen framgår, att man i Lund- Malmö skulle behöva ytterligare ca 1 250 enkelrum, i Stockholm ytterligare ca 4 650 enkelrum och i Göteborg ytterligare ca 1 350 enkelrum för att upp- nå den relation mellan antalet studenter och särskilda studentbostäder, som för närvarande föreligger i Uppsala och som där med hänsyn till den väntade starka ökningen av antalet studenter åter kan befaras bli otillräcklig.

1960 års riksdag har på grundval av förslag framlagda av 1955 års uni- versitetsutredning i dess sjätte betänkande (SOU 1959: 45) fattat beslut angående riktlinjer för utbyggande av universitet och högskolor under 1960- talet (jfr prop. 1960: 119). Ifrågavarande beslut innebär bland annat, att det totala studentantalet år 1970 kan beräknas uppgå till över 53 000 i en- lighet med en av universitetsutredningen redovisad sammanställning (be- tänkandet sid 426), av vilken även den beräknade fördelningen på studie- ort framgår. Andelen gifta studenter kan under den närmaste 10-årsperioden antagas komma att öka. Om man likväl tar den nuvarande relationen mel- lan gifta och ogifta studenter till utgångspunkt för en beräkning av antalet ogifta och antalet gifta studenter år 1970 får man följande resultat.

. Antal Därav gifta Antal Antal

Studieort studenter % gifta ogifta

Uppsala ........................ 11 165 24 2 680 8 485 Lund-Malmö ..................... 11 845 24 2 840 9 005 Stockholm ...................... 17 965 30 5 390 12 575 Göteborg ........................ 11 770 24 2 825 8 945 Umeå ........................... 585 24 140 445 Summa 53 330 26 13 875 39 455

För att vidmakthålla den nuvarande relationen mellan antalet ogifta stu- denter och antalet särskilda studentbostadsrum skulle man i Uppsala är 1970 behöva ytterligare omkring 1 400 enkelrum. För att komma upp i nu- varande Uppsalarelation skulle man år 1970 i Lund-Malmö behöva ytterligare omkring 2950 enkelrum, i Stockholm ytterligare omkring 6 450 enkelrum samt i Göteborg ytterligare omkring 3 980 enkelrum. Det bör understrykas, att det i och för sig inte finns någonting som talar för att ifrågavarande relation kan förmodas innebära en tillfredsställande avvägning av tillgången på särskilda studentbostadsrum.

Studentbostadsutredningen har med ovanstående räkneexempel icke strä- vat efter att framlägga någon önskvärd relation mellan antalet ogifta stu- denter och antalet särskilda studentbostäder. Det torde heller inte vara vare sig realistiskt eller önskvärt att sträva efter en absolut överensstäm- melse mellan ifrågavarande relationstal på de olika studieorterna. Den önsk- värda relationen måste framför allt bestämmas efter de rent lokala förut- sättningarna att erhålla ändamålsenliga studentrum inom det normala bo- stadsbeståndet. Att mera exakt mäta dessa förutsättningar är givetvis omöj- ligt. Det finns dock anledning anta, att de stora städerna Stockholm och Göteborg inom den normala bostadsbebyggelsen kan absorbera en relativt större andel av studentpopulationen än de utpräglade universitetsstäderna Uppsala och Lund. I viss män kan man grunda ett sådant antagande på det förhållandet, att studentpopulationen i städerna Stockholm och Göteborg trots allt utgör en relativt blygsam andel av dessa städers totala befolkning. Detta förhållande bör dock icke tillmätas alltför stor betydelse, eftersom det motverkas av flera andra omständigheter. Dels torde den allmänna bo- stadsbristen i Stockholm och Göteborg för närvarande och även under över- skådlig tid framåt vara större än i Uppsala och Lund. Dels torde själva bo- stadsstrukturen i de två större städerna vara sådan att lämpliga inackorde- ringsrum där förekommer i relativt sett betydligt mindre omfattning än i de rena universitetsstäderna. Dels har bostadsbebyggelsen i Stockholm och Göteborg under senare tid flyttats så långt ut från städernas centrala delar, där institutioner och bibliotek är belägna, att dessa nya bostadsområden av förortskaraktär måste betecknas som mindre lämpliga för studerande. Mera betydelsefullt för det ovannämnda antagandet torde det däremot vara, att studieorten sammanfaller med hemorten för relativt sett flera studenter i Stockholm och Göteborg än i Uppsala och Lund. Ifrågavarande förhål- lande bestyrkes bland annat av den av statistiska centralbyrån utförda »1957 års studentekonomiska undersökning». Av de ogifta studerande under- sökningen omfattade hodde i föräldrahem omkring 10 procent av de stude- rande i Uppsala och Lund, knappt 30 procent av de studerande i Göteborg samt drygt 40 procent av de studerande i Stockholm.

I detta sammanhang vill utredningen omnämna, att studentorganisa- tionerna i Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg gj ort vissa uppskattningar

av den andel av studentpopulationen, som den normala bostadsbebyggelsen kan beräknas absorbera år 1965. Dessa uppskattningar har redovisats i rap- porten från den studentbostadskonferens, som Sveriges förenade student- kårer (SFS) anordnade i januari 1957 med deltagande av bl. a. represen- tanter för social- och ecklesiastikdepartementen, bostadsstyrelsen samt de kommunala myndigheterna i berörda städer. I nedanstående samman— ställning återges kårortsorganisationernas beräkningar.

Därav uppskattningsvis Beräknat Beräknat med rum inom den normala behov av . antal ogifta bostadsbebyggelsen särskilda Studieort studerande studentrum 1965 för ogifta år Antal % 1965 Uppsala ......................... 7 500 2 750 37 4 750 Lund ........................... 7 500 2 850 38 4 650 Stockholm ...................... 11 600 6 200 53 5 400 Göteborg ........................ 5 620 2 820 50 2 800 Summa 32 220 14 620 45 17 600

För att tillgodose ett sålunda beräknat behov av särskilda studentbostä— der för enbart ogifta studerande skulle således erfordras, att man inom loppet av de närmaste fyra åren utökade beståndet av dylika bostäder i Uppsala med omkring 1 500, fördubblade det i Lund, nästan tolvdubblade det i Stockholm och tredubblade det i Göteborg. Beräkningarna får ses som uttryck för den allvarliga oro, med vilken man på samtliga studieorter betraktat studentbostadssituationen inför utsikterna att redan under mitten av 1960-talet få härbärgera över en fjärdedel så många studenter som för när- varande, en oro, som till fullo delas av utredningen.

Tillgängliga uppgifter rörande antalet planerade studentbostäder ger vid handen, att man endast i Uppsala inom de närmaste åren torde komma upp i det totalantal studentbostäder för ogifta som studentbostadsutred- ningen räknat fram i de i det föregående redovisade räkneexemplen rörande studentbostadssituationen 1970. Samma förhållande gäller även i fråga om det av kårortsorganisationerna redovisade behovet av bostäder år 1965. Stu— dentbostadsutredningen anser detta förhållande värt att notera med hän- syn till att den största ökningen av studentantalet enligt universitetsutred- ningens beräkningar kommer att ske fram till omkring 1965.

Härtill kommer att man torde kunna ifrågasätta om icke ökningen av studentantalet kan komma att bli större än den universitetsutredningen förutsatt. Oavsett hur tillströmningen till universitet och högskolor kom- mer att gestalta sig är det dock uppenbart att den stigande studentfrekvensen bland ungdomskullarna och det stigande utbildningsintresset överhuvud— taget kommer att leda till en ökad efterfrågan på högre yrkesutbildning av olika slag. Detta innebär, att den bostadsmarknad i form'av enkelrumslä-

genheter eller inackorderingsrum, som för endast något decennium sedan var så gott som enbart förbehållen de universitets- och högskolestuderande kommer att utsättas för ett allt starkare tryck. Samtidigt minskar av skäl som sammanhänger med en ändrad bostadsstruktur i stort tillgången på enkelrum och inackorderingsrum i den allmänna bostadsmarknaden.

Vidare bör i detta sammanhang nämnas, att universitetsutredningen vid sina beräkningar av studentantalets utveckling icke inräknat vissa grupper, vilka emellertid bör innefattas vid beräkningen av studentbostadsbehovet. Härmed avser studentbostadsutredningen i första hand de studerande vid socialinstituten, vilka åtnjuter samma studiesociala förmåner som universi- tets- och högskolestuderande, men även de studerande vid de statliga eller statsunderstödda högre konst-, musik- och teaterskolorna. Enligt beslut av 1960 års riksdag likställes numera sistnämnda grupp studerande i huvud- sak med universitets- och högskolestuderande i studiesocialt hänseende (jfr prop. 1960: 89). Enligt studentbostadsutredningens uppfattning är det rimligt att gruppen ifråga även blir delaktig av det särskilda studentbostads— stödet.

Vidare får man förutsätta en viss ökning av antalet utländska studerande. Utredningen förutsätter att även denna kategori studerande liksom hittills blir delaktig av det särskilda studentbostadsstödet. I Lund finns redan ett internationellt studentbostadshus för utländska stipendiater m.fl. och på flera övriga studieorter planeras dylika hus.

I detta sammanhang vill utredningen även peka på att bostäder av den karaktär, som under 1950-talet i betydande utsträckning uppförts enbart för studenter, måhända även kan vara ändamålsenliga för vidsträckta grup— per av andra ensamstående människor. Utredningen har härvid särskilt tänkt på sådana homogena grupper som exempelvis sjuksköterskeelever och seminarister men även på sådana heterogent sammansatta grupper, som exempelvis den ungdom, för vilken man bl. a. i Stockholm börjat uppföra särskilda ungdomshotell. Utredningen anser, att det från många synpunkter skulle vara enbart av värde, att ungdom av vitt skilda kategorier med hänsyn till utbildning, social härkomst och arbetsinriktning bereddes till- gång till sådant gemensamt umgänge, som naturligen uppstår i en bostads— form, där var och en har sitt eget rum men där likväl vissa nyttigheter delas av flera. Med hänsyn till de givna direktiven har utredningen icke när- mare ansett sig böra gå in på dessa speciella spörsmål, men vill i stället föreslå, att de göres till föremål för särskild utredning under medverkan av landsting och primärkommuner vilka — enligt vad utredningen erfarit —— torde ha ett speciellt stort intresse härav.

KAPITEL 3

Kostnader för hittills byggda studentbostäder samt för studentbostäder under uppförande

Som framhållits i föregående kapitel ledde 1950 års riksdagsbeslut till en snabb ökning av studentbostadsproduktionen i främst Uppsala och Lund.

Utredningen har funnit det vara av intresse att närmare undersöka kost— naderna för denna produktion. I tabellerna 1—3 i den till betänkandet fogade tabellbilagan redovisas antalet färdigställda studentbostadsrum på de olika studieorterna, antalet familjebostäder och m2 uthyrningslokaler inom studentbostadsanläggningarna den 1 juli 1960, samt anläggningarnas totala produktionskostnad. I tabell 4 redovisas motsvarande uppgifter, avseende de hus, vilka den 1 juli 1960 ej var klara i belåningshänseende, här beteck- nade som hus under uppförande. Då viss diskussion alltid kan uppstå kring frågan om den »verkliga» produktionskostnaden för ett byggnadsprojekt, har utredningen valt att redovisa dels den av bostadsstyrelsen i belåningshänse- ende godtagna produktionskostnaden, dels den av byggherren i låneansökan uppgivna kostnaden. I samtliga fall avseende färdigställda hus torde den uppgivna kostnaden vara grundad på antagna entreprenadanbud. För stu- diet av tabellerna bör även anmärkas, att det med »studentrum» i dessa och och följ ande tabeller menas studentbostadsrum, vilka finansieras med hjälp av det särskilda stödet för uppförande av studentbostäder. Detta innebär, att även sådana bostäder, vilka i kapitel 12 redovisas under rubriken »dubblet- ter», här faller under rubriken »studentrum». Härav följer också, att de bo- städer, som i bilagans tabeller redovisas under rubriken »familjebostäder>, till icke ringa del består av lägenheter finansierade utan anlitande av den särskilda studentbostadssubventionen. Endast i Uppsala torde dessa familje- bostäder huvudsakligen vara uppförda med tanke på studentfamiljens bo- stadsbehov. I övrigt användes lägenheterna mestadels som bostäder åt fas- tighetsskötare. Det nu sagda förklarar, varför antalet »studentrum» och an- talet »familjebostäder» icke överensstämmer med det antal rum och antal »familjebostäder» som redovisas 1 kap. 2 respektive kap. 12.

De i tabellerna 1—4 redovisade produktionskostnaderna ger inga upp-

lysningar om vad själva studentrummet kostat att uppföra, eftersom däri ingår kostnader, vilka icke har direkt samband med studentbostadsrummen, t. ex. för familjebostäder och uthyrningslokaler. Vidare ingår för vissa in- nerstadsfastigheter i Lund markkostnader samt i Uppsala regelmässigt grundförstärkningskostnader. Av samtliga redovisade projekt är det endast tre fastigheter i Lund om sammanlagt 130 rum, vilkas produktionskostna- der är att hänföra till endast studentbostadsrummen.

Som framgår av tabellerna 5—8 har utredningen gjort vissa beräk— ningar av de till själva studentbostadsrummen med tillhörande biutrymmen hänförliga byggnadskostnaderna. Härvid har emellertid vissa av de fastig- heter, vilka redovisas i tabellerna 1—3, ej medtagits. Som framgår av dessa tabeller uppfördes fastigheterna Föreningen 5, Thomander 14 och 26, Grynmalaren 30 i Lund samt Kaniken 22 och Observatoriet 1 i Uppsala före eller samtidigt med den prisstegring, som inträffade 1950—51. Kostnaderna för dessa hus har kraftigt påverkats av det prisläge, som rådde före 1950— 51. I tabell 2 redovisas vidare 42 studentbostadsrum i fastigheten För- eningen 5 i Lund, som uppfördes 1953 och utgör en påbyggnad av Akade- miska föreningens klubblokaler, vilken kom till stånd i samband med en ombyggnad av föreningen samt 37 rum i Påskalyckan 1, vilka ingår i en ombyggd fastighet. Den exakta fördelningen av kostnaderna mellan stu- dentrummen och övriga delar av fastigheten har här varit svår att åstad- komma. Detsamma gäller de åtta studentbostadsrummen i Klostret 14 i Uppsala (tabell 1) som är inrymda i vindsvåningen till Gotlands nations år 1956 uppförda hus, vilket i övrigt innehåller vanliga bostadslägenheter, kontor och klubblokaler. För att icke ge en missvisande uppfattning om de genomsnittliga kostnaderna per rum har samtliga här omnämnda fastig— heteri det följande ej inräknats.

Fördelningen av kostnaderna för å ena sidan studentbostadsrummen och å den andra övriga lokaler och mark måste delvis utgöra en uppskattning. Utredningen har därför gjort denna fördelning på samma sätt som bostads— styrelsen vid behandlingen av de olika företagens låneansökningar. I tabel- lerna 5—7 redovisas kostnaderna per studentrum i redan färdigställda studentbostadshus. I tabell 8 redovisas motsvarande kostnader för de stu- dentbostadshus, som den 1 juli 1960 ej var klara i belåningshänseende. Både totalbelopp och belopp per studentbostadsrum redovisas; i tabellerna 5—7 har den senare kostnaden dessutom justerats att gälla per den 1 juli 1959. Justeringen har gjorts efter socialstyrelsens byggnadskostnadsindex med avdrag för den fortskridande rationaliseringen vilken uppskattas till 0,5 procent per år. Motsvarande omräkning har naturligtvis icke behövt ske i tabell 8, vilken redovisar hus under uppförande; emellertid är de där upp- tagna kostnaderna preliminära.

Nedanstående tablåer utgör sammandrag av tabellerna 5—7 samt av ta- bell 8.

.. Byggnadskostnad för Studentrum Byggnadskostnad for studentbostadsrummen studentbostadsrummen omräknad er 1 7 1959 Studieort !) / Antal totalt per rum totalt per rum kronor kronor kronor kronor Färdigställda hus Uppsala ........... 1 364 21 670 240 15 887 21 933 844 16 081 Lund ............. 1 726 28 086 400 16 273 28 324 426 16 440 Stockholm ........ 543 10 260 000 18 895 10 520 620 19 375 Göteborg .......... 105 1 719 000 16 331 1 851 363 17 632 Umeå ............ 110 1 475 000 13 410 1 475 000 13 410 Hela landet 3 848 63 210 690 16 427 64 105 253 16 660 Byggnadskostnad för Studentrum studentbostadsrummen Studieort totalt per rum Antal kronor kronor Hus under uppförande Uppsala .......................... 1 781 25 881 800 14 532 Lund ............................. 750 11 005 000 14 673 Stockholm ........................ 494 9 531 000 19 294 Göteborg .......................... 725 11 950 000 16 480 Umeå ............................ 110 1 540 000 14 000 Hela landet 3 860 59 907 800 15 520

I ovanstående sammanställningar har avdrag icke gjorts för kostnaden för planering och plantering av tomten. Dessa kostnader varierar givetvis, främst i relation till tomtens storlek och graden av planering. Däremot äger kost- naden knappt samband med byggnadens utformning. Några beräkningar med anspråk på exakthet över planerings- och planteringskostnaderna torde det icke vara möjligt att redovisa. Bl. a. beror detta på att en del av dessa kostnader ofta ingår i byggnadsentreprenaden och följaktligen är omöjliga att beräkna. Med ledning av inom bostadsstyrelsen tillgängliga uppgifter har utredningen dock ansett sig kunna göra vissa överslagsvisa beräkningar, som redovisas i följande sammanställning, vilken utgör ett sammandrag av tabellbilagans tabell 9. I sammanställningen ingår endast färdigställda stu— dentbostadshus för vilka produktionskostnaden per studentrum ovan redo- visats. Någon fördelning av kostnaderna mellan studentbostadsrum, familje- bostäder och uthyrningslokaler har på grund av att planeringskostnaderna är förhållandevis ringa ej ansetts behöva göras.

Omräkningen till prisläget den 1/7 1959 har skett efter byggnadskost- nadsindex, då något index för planeringsarbeten ej finns.

Som synes uppgår den genomsnittliga planeringskostnaden per rum till ca 280 kronor. Det synes därför rimligt att draga ca 280—300 kronor från den tidigare beräknade rumskostnaden, därest man önskar erhålla en någor-

I byggnads- Planerings-

Studieort Studentrum kostnaden kostnad

ingående plane- omräknad per Antal ringskostnad 1/7 1958 Uppsala ............................ 1 364 492 235 508 546 Lund ............................... 1 726 422 984 428 690 Stockholm .......................... 543 80 000 84 660 Göteborg ............................ 105 33 671 37 105 Umeå .............................. 110 9 000 9 000 Hela landet 3 848 1 037 890 1 068 001 Genomsnittlig kostnad per rum ...................... 270 278

lunda renodlad uppgift på byggnadskostnaden för själva rummet med till- hörande biutrymmen.

När det gäller hus som befinner sig under uppförande bör reduceringen begränsas till ca 200 kronor med hänsyn till att planeringskostnaden för dessa hus torde vara lågt beräknad eller inte upptagen alls i kostnadskalky- lerna.

Det ovan redovisade utredningsmaterialet visar, att den renodlade bygg- nadskostnaden, sedan denna omräknats per den 1 juli 1959, per färdigställt studentrum genomsnittligen för hela landet har uppgått till ca 16 400 kronor, medan motsvarande genomsnittskostnad för de studentbostadsrum, vilka för närvarande uppföres kan beräknas uppgå till ca 15 300 kronor. Tenden- sen i riktning mot lägre byggnadskostnader är påfallande. Någon entydig förklaring härpå har emellertid utredningen icke kunnat finna. Frågan kompliceras nämligen i hög grad därav att )kostnadsförskjutningarna kan bero på rationali—seringar i fråga om planlösningar, byggmetoder o.dyl. och i någon mån även på rena standar-dvariationer. Som utredningen påpekat i sitt första kapitel är det relativt meningslöst att jämföra produktionskost- nader för olika anläggningar utan att samtidigt referera till anläggning- arnas standard. De sjunkande produktionskostnaderna synes dock vara för- anledda av en strävan mot ett rationellare Astudentbostadsbyggande. Vid studiet av de i bilagan redovisade tabellerna kan man bl.a. konstatera, att studentbostadsanläggningarna uppföres som allt större byggnadsenheter, vilket torde ha medfört en kostnadssänkande effekt. Sålunda ”har det ge- nomsnittliga antalet rum per företag ökat från 97 i Uppsala och 96 i Lund i redan färdigställda hus till 223 resp. 2501 i hus under uppförande. Vidare kan de lägre byggnadskostnaderna i viss utsträckning sammanhänga med att man håller på att uppföra eller uppfört ett förhållandevis stort antal grupprum, vilka, såsom utredningen senare kommer att belysa, är något billigare att uppföra än de gängse korridorrummen.

1 Härvid har Stg. 892 I, II och 111 räknats som ett objekt, eftersom samtliga byggnader är exakt lika och uppförts i ett sammanhang av samma entreprenörer; vidare delas vissa gemen- samhetsutrymmen av de tre fastigheterna.

Hur det än må förhålla sig med orsakerna till de sjunkande produktions- kostnaderna är det likväl alldeles tydligt, att studentbostadsföretagen på samtliga kårorter med goda resultat gjort allvarliga ansträngningar för att nedbringa desamma och därmed anpassa hyrorna någorlunda efter studen- ternas ekonomiska förutsättningar.

KAPITEL 4

Hittills uppförda studentbostäders standard och utformning

De hus som byggts under 1950-talet skiljer sig i planlösningshänseende icke nämnvärt från de hus, som byggdes i Uppsala under 1930-talet. Rummen är i allmänhet grupperade kring korridorer eller trapphus. I stort sett har husen blivit byggda med utgångspunkt från den normalstandard, som stu- dentsociala utredningen rekommenderade (jfr sid. 13). Fig. 9 (sid. 43) visar en schemalösning enligt denna normalstandard. En närmare be- skrivning av ritningen återfinnes i kap. 6.

De nu uppförda studentbostadshusen är till mycket stor del varianter av denna schemalösning. Detta innebär att vanligen omkring 8—10 rum är grupperade kring en korridor. Rummen delar ofta ett kök. För att utestänga ljud från korridoren har man vanligen skilt rummet från denna genom en ljudsluss, vars yta utnyttjats för att inreda tambur, garderob, tvättställ, wc och dusch. Där wc icke hör till det enskilda rummet, brukar omkring fem rum dela ett sådant. Telefon delas vanligen av 6—10 rum. Gemensam- hetsutrymmen såsom sällskapsrum eller för hela huset gemensam restau- rant saknas helt i flertalet hus i Uppsala men finns i de hus som upp— förts i Stockholm och Göteborg. I Lund har i källaren ofta inretts en för huset gemensam gillestuga. I många hus finns i källaren tvättstuga, bord- tennisrum, hobbyrum, bastu och badrum.

Den av studentsociala utredningen rekommenderade standarden har ge- nomgående följt-s. Om utredningens normalstandard varierats, har företagen dock aldrig med mer än femton procent överskridit densamma. Enligt 1950 års riksdagsbeslut godtogs ju också variationer på hög-st 15 procent av stu- dentsociala utredningens normalstandard.

Vid sin kartläggning av det befintliga studentbostadsbeståndet har stu- dentbostadsutredningen låtit undersöka på vilket sätt avvikelserna från »normalstandarden» manifesterats. Därvid har utredningen funnit, att det framför allt är den hygieniska utrustningen som förbättrats. Åtskilliga rum har försetts med eget wc, och ofta har även dusch installerats. Den yta dessa bekvämligheter krävt har vanligen tagits från själva rummet, vars yta därigenom minskats. Härigenom har rumsytan i de nu befintliga stu- dentbostäderna ofta blivit mindre än den yta om 14 in2 som studentsociala utredningen rekommenderade. Ökningen av den hygieniska standarden i stort har emellertid medfört att badrum installerats i mindre utsträckning

än vad studentsociala utredningen förutsatte. En bidragande orsak till detta är även att bastu installerats förhållandevis ofta.

Studenternas krav på bättre matlagningsmöjligheter har lett till att antalet rum per kök minskat jämfört med normalstandarden. Det ursprungliga te- köket har dessutom blivit rymligare och'bättre utrustat. Vissa rum har t. o. m. försetts med eget kokskåp eller egen kokvrå.

Utöver vissa förbättringar i fråga om hygienisk standard och köksstan- dard har även vissa andra utrustningsdetaljer, vilka icke förutsågs av stu- dentsociala utredningen i dess standardbeskrivning, tillförts i en del stu- dentbostadshus. Exempel härpå är balkonger, centralantenn samt central— dammsugaranläggningar. De senare sänker driftkostnaderna, även om de höjer byggnadvskostnaderna något.

Utredningen har vid sin granskning icke kunnat finna att de hittills upp- förda studentbostadshusen annat än i undantagsfall präglats av lyx eller eljest överdriven och omotiverat hög standard. Beträffande de undantags— fall dår standarden synts väl hög har utredningen erfarit att överstan- darden kommit till av alldeles speciella skäl. Vanligtvis har studentbostads- företagen då erhållit donationer »in natura», t. ex. parkett, marmorgolv i trappuppgångar, dyrbar väggbeklädnad e. (1. Utredningen vill i detta sam- manhang också erinra om att den av studentsociala utredningen redovisade standarden inskränkte sig till det allra nödvändigaste och endast avsågs som riktlinjer för en standard som inom rimliga gränser fick varieras.

Av intresse är att bostadsstyrelsen under den tid då studentbostadsföre— tagen erhöll subvention i viss relation till den godtagna produktionskostna- den räknade 1ned ett belopp av omkring 1 500 kronor per rum såsom god— tagbara för standardhöjning utöver normalkostnaden. Numera då tilläggs- lånen fastställts till vissa fixerade belopp per rum, har studentsociala ut- redningens standardbeskrivning i detta avseende förlorat sin betydelse. Detta torde ha inneburit att studentbostadsföretagen inom ramen för en för tertiärlånegivningen godtagbar produktionskostnad fått fria händer i vad av- ser studentbostadsrummens projektering. I kap. 3 har visats, att utveck- lingen efter 1957 års riksdagsbeslut tenderat till sjunkande produktions- kostnader per studentrum. Frigörelsen från studentsociala utredningens standardbeskrivning har sålunda icke medfört, att kostnaderna sprungit i höjden, och i varje fall har man icke kunnat spåra tendenser i riktning mot ytterligare standardhöjning. Då de under 1960-talet uppförda student- bostadshusen torde få tjäna sitt ändamål åtminstone detta sekel ut, och då vi dessutom bör kunna se fram mot successivt ökande anspråk på en hög bostadsstandard, anser utredningen det vara ytterst väsentligt att de i cch för sig angelägna bemödandena att begränsa studentbostadshusens produk- tionskostnad icke sker på bekostnad av den utrustningsstandard som hittills har bedömts rimlig.

Utredningen, vars huvudsyfte enligt direktiven är att ge anvisning på

möjligheter att framställa billiga studentbostäder, har därför icke velat tillgripa den skäligen enkla utvägen att rekommendera en nedskärning av exempelvis den sanitära standarden. Då utredningen även funnit att utrust- ningsdetaljerna icke i och för sig _— eller i åtminstone mycket ringa grad bär skulden för att studentbostadshuset visat sig dyrare att producera än det ' vanliga bostadshuset, har det ansetts nödvändigt att tränga djupare i analy- sen av de hittills uppförda studentbostäderna. Därvid har sambandet mellan ' själva bostadsytorna och den totala våningsytan särskilt studerats. Utred— ningen har då kunnat konstatera, att en påfallande stor andel av den totala våningsytan slukats av rena kommunikationsutrymmen i hittills uppförda studentbostadshus. Våningsytan mätt i m2 per studentrum torde normalt vara en relativt god mätare på planlösningens effektivitet. Utredningen har därför räknat fram våningsytan per studentrum för olika typer av hittills an- vända planlösningar. Om man syftar till att därigenom erhålla underlag för jämförelser av olika planlösningars effektivitet är det givetvis dock me- ningslöst att på ritningarna över befintliga studentbostadshus mäta upp våningsytan per studentrum. Detta beror på att intet hus är det andra likt i fråga om planform, rumsytor, kökens och vissa andra utrymmens stor- lek. Jämförelsen skulle sålunda i hög grad påverkas av och därmed bli yt- terst missvisande ifråga om planlösningarnas effektivitet. Utredningen har därför på grundval av planlösningar över befintliga hus upprättat typrit- ningar, vilka redovisas nedan (fig. 1—8). Samtliga rum på dessa ritningar har erhållit en yta av 14 m2, köksstandarden har genomgående blivit den- samma o. s. v., allt i syfte att möjliggöra inbördes jämförelser mellan plan- lösningarna som sådana.

3—908186

006

j 5700 ,,

Fig. 1. Den smala byggnadskroppen ger enkelsidig korridor och relativt djupa rum. Standard: Gemensamt kök lör 10 rum, wc och tvättställ till varje rum.

Bad i källaren. Vdningsyta per rum: 33.3 m*

qg

000l

Fig. 2. Även här har en smal huskropp lett till att man lätt rum som på ena sidan är djupa, medan de på den andra lötjer fasa- dens längd. Standard: Gemensamt kök för 8 rum, bad och wc. Tvättställ till varje rum. Våningsyta per rum: 30.8 m1

00'l l

l 2850 i

T T

Fig. 3. Husets bredd är 11 m, vilket är en vanlig husbredd för flerfamiljshus och följaktligen lämplig när ett student- bostadshus skall infogas i annan bebyggelse. Rummen blir emellertid —- såsom i detta exempel — fasadkrävande, något som dock leder till breda rum med god möblerbarhet. Standard: Gemensamt kök för 10 rum, dusch och wc. Tvättställ till varje rum. Bad i källaren. Vdningsyta per rum: 31.6 m2

OQU

2480

Y -

Fig. 4. Husets bredd är här 11.50 m, även det en vanlig husbredd för flerfamiljshus. I ovanstående exempel har man sökt göra rummen mindre fasadkrävande genom att göra korridoren så smal som möjligt. Standard: Gemensamt kök och dusch för 10 rum. Tvättställ och wc till varje rum. Bad i källaren. Våningsyta per rum: 28,5 m2

I'500

l'åoo

” är K , 2000 j * T

Fig. 5. Vanlig korridorhuslösning. vilken medför tjockare huskropp än i de föregå- ende exemplen. Standard: Gemensam dusch. Tvättställ, wc och kokskåp till varje rum. Bad i källaren. Genom att det finns kokskåp i varje rum har gemensamt kök ej behövt inredas, vilket lett till en låg våningsyta per rum: 28.0 m2

l

T

2500

Fig. 6. Vanlig korridorhustösning med tjock huskropp. Standard: Gemensamt kök för 5 rum. Tvätt- ställ, dusch och wc till varje rum. Bad i källaren. Vdningsyta per rum: 32.5 m'.

j 2280

y

».

Fig. 7. I detta exempel har man sökt avlägsna korridorens monotoni genom att variera korridor- bredden. Standard: Gemensamt kök och dusch för 10 rum. Tvättställ och wc till varje rum. Bad i källaren. Våningsyta per rum: 31.8 mz.

_a).

:. Em

WC DUSCH

2160 i

l'

Fig. 8. 14 m är den vanligaste husbredden för korridorhus eftersom kombinationen korridor -— ljudsluss _— rum framtvingar en tjock huskropp. Alan har i detta exempel kunnat minska rummets bredd och i stället gjort det djupare än de flesta rummen i föregående exempel. En tjock huskropp medför vanligen smala rum. Standard: Gemensamt kök för 10 rum, dusch (att. bad), wc. Tvättställ till varje rum. Våningsyta per rum: 30.2 rn2

KAPITEL 5

Sammanfattning av resultaten 1957 års studentbostadsenkät

I bilaga 2 ges en detaljerad redovisning av resultaten av en enkät, som hös— ten 1957 riktades till hyresgästerna i samtliga då byggda studentbostadsrum.

Enkäten vände sig endast till ogifta studenter. I bearbetningen kunde formulär från 80 procent av dessa användas. En tredjedel av de svarande var kvinnliga studenter. Bland studentbostadsrummens hyresgäster hösten 1957 dominerade studentkullarna 1949—54 (inskrivningsår 1952—57). Bo— endetiden var för flertalet relativt kort, ca 1 år. Tidigare bostadsform var för två tredjedelar möblerat rum. Flyttningsönskan var låg; för flertalet motiverades den av förestående giftermål eller önskan om annat student- bostadsrum.

Studenternas tidsdisposition kartlades, och sammanfattande kunde kon- stateras, att ca hälften av studiearbetstiden och hälften av fritiden (sömn borträknad) förläggs i det egna rummet. Rummet fyller således en flerfal- dig uppgift såsom arbetsrum—fritidsrum—sovrum, vartill i åtskilliga fall kommer funktionen såsom matrum.

Studenternas bedömning av rummens storlek visade en tydlig gräns vid ca 12 m2. I rum under denna storlek var missnöjet utbrett. I mer än hälften av rummen hade studenten haft behov av att komplettera möbleringen med egna möbler. Nästan alla hade radio.

Beträffande studenternas mathållning visade enkäten, att i de hus där matlagningsmöjligheter fanns dessa också utnyttjades och därmed väsent— ligt bidrog till att sänka de månatliga matkostnaderna. I synnerhet de kvinn— liga studenterna utnyttjade möjligheterna till komplett självhushåll. Man ansåg, att fem studenter väl kan dela ett kök, och t. 0. m. tio var för många acceptabelt.

Även i de hus som helt saknade matlagningsutrustning tillredde nära en tredjedel av studenterna lunch eller middag — då på egen lös utrustning.

På samma sätt visade enkäten, att utrustning för tvätt utnyttjades i stor omfattning. De lättskötta konstfiberplaggen tvättade nästan alla själva, men även tvätt av trikå och bomull förekom, där möjlighet fanns. Även beträf- fande tvätten var det främst de kvinnliga studenterna som eftersträvade att klara sig helt själva.

Beträffande den hygieniska utrustningen ansåg man att tvättrum ej borde

delas av flera studenter, medan kraven på eget wc ej var lika starka. Be- söksfrekvensen i befintliga bastuanläggningar var låg.

Mer än tio rum som delar en telefon ansåg det stora flertalet av studen- terna olämpligt.

Ljudstörningarna behandlades särskilt. De omsorger som gjorts om stu- dentbostadshusens ljudisoleringsstandard resulterar i att mindre än hälften ansåg sig besvärade av störande ljud. Störningar från grannar, särskilt steg- ljud, var den mest framträdande störningskällan.

Flertalet studenter (68 procent) ansåg, att det räcker väl med städning av rummen en gång i veckan.

De som bodde i hus där det sommartid drives hotellrörelse eller där rum- men hyrs ut hade delade meningar om värdet därav de ev. ekonomiska fördelarna vinns på bekostnad av bekvämlighet, hygien och prydlighet.

I enkätens slutavsnitt ställdes studenterna inför valet av sex planlös- ningsalternativ. Omröstningen visade väl främst behovet av olika standard- möjligheter i en studentbostadsbebyggelse. Det relativt stora intresset för de vid ifrågavarande tidpunkt föga prövade grupprumsalternativen var på- tagligt.

Av gemensamma lokaler i studentbostadshuset syntes förrådsutrymmen, tvättstuga och klädvårdsrum stå högt på önskelistan. Behovet av sällskaps- rum varierade med studieortens övriga försörjning med kår— och nations- lokaler.

Som helhet vittnade enkäten om en utomordentligt positiv inställning från studenternas sida till studentbostadshusen och deras rum. Härpå tyder inte minst den markerade högvärderingen av de av enkätens olika alternativ som överensstämde med beskaffenheten hos det hus eller det rum som man vid enkättillfället bebodde.

Studentbostadsenkäten gav utredningen en god uppfattning om hur de hittills byggda studentbostäderna fyllt sin uppgift. De resultat som fram- kom genom enkäten har tillsammans med de önskemål som hyresgästerna gavs tillfälle att uttrycka varit vägledande vid utarbetande av de olika plan- lösningsalternativ, som utredningen i det följande kommer att kostnads- analysera. Vidare har resultaten i förening med kostnadsberäkningama legat till grund för de rekommendationer rörande enkelrummens utform- ning, som utredningen framlägger i kapitel 11.

KAPITEL 6

»Normalstandardhuset». Kostnadsberäkningsmetodik

I kapitel 3 redovisades kostnaderna för de studentbostäder som hittills uppförts. Enligt tabellbilagans tabeller 5—7 visade produktionskostnaden per studentrum därvid stora variationer. Denna kostnadsvariation måste som redan nämnts ha flera orsaker, t. ex. olika planform och våningsantal, varierande rumsyta och standard. Antalet uppförda hus är emellertid för- hållandevis ringa, och det är svårt att avgöra vilka faktorer som påverkar den egentliga kostnaden för studentbostadsrummet.

För att komma underfund med dessa faktorer har utredningen dels studerat det vanliga korridorhuset ur olika synvinklar, dels även sökt analy- sera andra typer av planlösningar. För att möjliggöra inbördes jämförelser mellan de olika planlösningarna har utredningen vid beräkningarna använt en metodik för vilken närmare redogöres nedan.

Som tidigare nämnts är de flesta av de hittills byggda studentbostads- husen korridorhus med vissa gemensamhetsanordningar. Förmodligen har man tagit för givet att korridorhuset skulle ge lägre byggnadskostnader än andra tänkbara alternativ. Utredningen har därför valt korridorhuset som utgångspunkt för sin analys av kostnaderna vid olika planlösningar och låtit utarbeta en schemalösning av ett konventionellt korridorhus, i det följande benämnt »normalstandardhuset». Standarden i detta tänkta kor- ridorhus överensstämmer i huvudsak med den standard som studentsociala utredningen redovisade (jfr kap 1 sid. 13), och som gick ut på att varje rum skulle ha en yta av minst 14 m? samt vara försett med ett eget tvätt- ställ samt garderob om 0,6 m”. Per vart femte rum skulle finnas ett wc, per vart tionde rum ett bad— och duschrum samt per vart tjugonde rum ett tekök med ett gemensamhetsutrymme. I övrigt förutsattes tillgång till motions- rum, musikrum eller annat gemensamhetsutrymme. Storleken på dessa lokaler angavs ej, något som medfört att ytan för dessa gemensamhets- utrymmen i de hittills uppförda husen visar stora variationer. I vissa stu- dentbostadshus har man av orsaker, som ofta sammanhänger med den lokala nations- eller studentkårsorganisationens struktur, ansett sådana gemen- samhetsutrymmen onödiga, medan man i andra hus däremot upplåtit prak- tiskt taget hela källarvåningen till dylika ändamål. Utredningen har valt att i de jämförande kostnadsanalyserna utesluta gemensamhetsutrymmen av denna karaktär.

Källarvåningen upptar endast utrymmen, som är nödvändiga för husets funktion. Utrymmenas storlek har fastställts efter ett genomgående schema, och utrymmesbehovet har utifrån detta beräknats för varje enskilt förslag till planlösning. För källarvåningens dimensionering har utredningen så- lunda räknat med en tvättstuga om 50 m2, inklusive biutrymmen, ett pann- rum om 50 m2 och ett förrådsutrymme för huset om 10 1112 eller tillsammans 110 1112. Denna nettoyta har bedömts kunna vara oföränderlig inom ramen för ett antal studentrum som varierar mellan 45 och 75.

Andra nödvändiga utrymmen varierar däremot med antalet studentrum. Dimensioneringen av skyddsrummet har skett efter civilförsvarsstyrelsens normer, vilka anger ett utrymmesbehov av 1/2 m? för varje skyddad person, vartill kommer 7 m2 för gas- och utrymningsslussar. För cykelrummet har beräknats att varje cykel kräver 1/2 1112, samt att 80 procent av studenterna har cykel. Studenternas förrådsutrymme har slutligen beräknats till 1 m2 per person.

Den sammanlagda nettoytan för dessa fasta och varierande utrymmen har bedömts utgöra 65 procent av källarvåningens bruttoyta. Kommunika- tionsutrymmen samt ytan för bärande väggelement har beräknats uppta skillnaden mellan källarvåningens netto- och bruttoyta. Där gemensamma badrum har förlagts till källaren har nettoytan beräknats till 5 rn2 för varje badrum.

Källarvåningens bruttoyta är således lika med den del av källarvåningen som utnyttjas. Återstoden har betraktats som outschaktad.

När det gäller det enskilda studentrummets dimensionering anger stu- dentsociala utredningen som nämnts ett minimum av 14 m2 med en garde- rob till varje rum om 0,6 m2. I allmänhet har —— såsom framgår av fig. 1——9 — garderoben förlagts utom rummet. Utredningen har därför valt en fri rumsyta av 13,4 m2. I lösningar där garderoben placerats inne i rummet, har detta medfört att rums- och garderobsyta tillsammans uppgår till 14 m2.

Vid bestämmandet av antalet studentrum jämte gemensamhetsutrymmen kring ett trapphus har studentsociala utredningens normer varit utslags- givande. Undantag har gjorts för kök och matplats. Varje våningsplan om- fattar 20 rum, 4 wc, 2 kök och 2 badrum. Att utredningen valt ett kök per 10 rum i stället för ett per 20 rum beror på att den senare standarden hade omöjliggjort alla jämförelser med andra hustyper än korridorhuset. Fig. 9 illustrerar normal—standardhusets utformning i våningsplanet. Gemensam- hetsutrymmenas utformning illustreras i fig. 10.

Antalet våningar i de redan uppförda studentbostadshusen varierar mel- lan 1 och 20 och ger således ingen ledning för valet av ett lämpligt vånings- antal i normalstandardhuset. V åningstalet har därefter valts efter det van- ligaste huset i bostadsproduktionen i övrigt, nämligen 3-våningshuset.

Normalstandardhuset kan således i korthet beskrivas på följande sätt. Huset är ett korridorhus i tre våningar med 60 studentrum och ett trapphus.

5.64

Fig. 9. Normallösning av korridorhuset ( normalstandardhusel )

. _—

Rumsstorlek: 13,4 m2 El "| Rumsbredd: 3,3 m Standard: tvättställ till varje rum, gemensamt kök, bad och wc BAD Tamburdjup: 1,2 m Tung vägg: mellan tambur och korridor 51- [] Korridorbredd: 1,8 m » H ils/orm. regelbunden WCB

Fig. 10. Gemensamhelsutrgmmen i normalstandard-

! huset ' Form och storlek påverkade av rumsyta, rumsbredd ==; |: & och tamburdjup (jfr. fig. 9) |

—£El—- ??

Mått Storlek KOK | Badrum 1,985 - 1,60 m 3,176 rn2 Städskrubb 0,955 - 0,63 m 0,60 m= Hr—IF'I | wc 1,45 . 0.955 m 1,385 m= ' Kök 5,39 . 3,30 m 17,787 m= LJ

Källaren är delvis utgrävd och utnyttjad för gemensamma anordningar för husets funktion. I anslutning till korridoren finns i varje våningsplan kök, toaletter, badrum och städskrubbar. Trapphu-set ligger vid fasadväggen, och djupet på trappan motsvaras i regel av rumsdjupet inklusive tambur. Vinden har icke utnyttjats.

Beträffande byggnadsstommen har utredningen valt ett konventionellt utförande. Frågan om kostnadsvariationer vid olika konstruktiva utföran- den, Val av byggnadsmetod, material etc. ligger inte inom ramen för denna undersökning. Då byggnadshöjden endast uppgår till tre våningar har det ansetts rimligt att välja en tegelstomme. Ytterväggarna har därför beräk- nats murade av 1,6 tegel med 1-stens tjocklek och värmeisolerade på in- sidan. Väggen är ut- och invändigt putsad. Korridor och rums-skiljande väggar har förutsatts vara bärande och är beräknade efter 20 cm tegel, putsat på båda sidor. Lätta mellanväggar inom lägenheterna och omkring toaletter och badrum har utförts av 10 cm lättbetong. Rummen har för- setts med lika stora fönster. I ändan av varje korridor finns ett fönster.

I fråga om grundkonstruktionen har vissa antaganden måst göras beträf- fande grund- och markförhållanden. Variationer påverkar här i mycket hög grad byggnadskostnaden. Grundläggningsförhållandena skiftar kraftigt mel- lan de olika studieorterna. I Uppsala förekommer pålning regelmässigt. I Stockholm och Göteborg är sprängning och grundplintar till berg, alterna- tivt pålning till berg vanliga under det att Umeå och Lund har mycket goda grundförhållanden. Utredningen har utgått från en grundläggning av enkelt slag. Närmast kan de grundläggningsförhållanden som valts jämföras med dem som råder i Lund. Marken har antagits vara plan. Den outnyttjade delen av källaren har grundmurarna neddragna till frostfritt djup, vilket här 'Je- räknats till 1,10 m.

Källargolven har antagits vara stålslipade och ligga direkt på marken på en enkel avgrusning. Bjälklagen är utförda av gj utna betongplattor med ett fyllningsskikt och en stålslipad överbetong, på vilket lagts linoleum. Då korridor- och lägenhetsskiljande väggar är bärande, har icke räknats ned någon nämnvärd förändring av armeringsvikten i de olika bjälklagstyperia. Sannolikt uppstår i dessa en viss skillnad i åtgången av armeringsjärn, nen på grund av de bärande väggarnas täthet torde denna skillnad icke spzla någon större roll. Vindsbjälklaget saknar överbetong. Takkonstruktionen är tänkt utförd som en enkel träkonstruktion, inpanelad med %” spåntat virte, papp, läktning och taktegel. Takets lutning är inte större än vad som l-an anses nödvändigt för vattenavrinningen. Varje vind har avdelats i två hålf- ter med en brandgavel mitt i huset.

Byggnadens inredning jämte ytbehandlingen av Väggar och tak har berik- nats efter en normal standard för byggnader av detta slag. Trappor (ch trapplan är belagda med kalksten. Dörrarna är enkla och av lamellkonstrlk- tion; dörrpartierna mellan trappa och korridor är försedda med brevlådan—

kast för varje studentrum. Fönstren är försedda med kopplade bågar, spanj o- letter och fönsterbänkarna är av kalksten. Toaletter och badrum har golv av sintrade plattor. Toaletterna är försedda med en enkel plattväggssockel, medan badrummet har kakelklädda väggar till en höjd av fyra skift över badkaret. Väggen över tvättstället i det enskilda rummet är klädd med kakelplattor till tre skifts höjd.

Byggnaden uppvärmes genom en konventionell centralvärmeanläggning med varmvattenpumpar. Pannskorstenen är förlagd intill korridorväggen så att den på intet sätt inkräktar på något av rumsutrymmena eller på de gemensamma utrymmena.

Ventilationen i de hittills uppförda korridorhusen har vanligen utförts som fläktventilation. I det försänkta korridortaket har ventilationstrum- morna dragits fram till gemensamma vertikala kanaler, vilka står i för- bindelse med fläktrum på vinden. Utredningen har därför räknat med en mekanisk fläktventilation. »

Den sanitära utrustningen har beräknats utförd med normal standard. Varje tvättställ är försett med kall- och varmvatten. Samtliga rörledningar till den sanitära anläggningen ligger i slitsar eller i inklädnader. Rören till kall- och varmvatten i slitsarna är av koppar och isolerade i erforderlig om- fattning. Tvättställ i två intill varandra liggande rum har försetts med skilda stamledningar. I de fall tvättställen är placerade i särskilda utrym- men, och dessa ligger intill varandra, har däremot samma stam utnyttjats.

Även för de elektriska installationerna har räknats med ett konventionellt utförande. Samtliga rum är försedda med takutlopp och väggkontakter samt lampa över tvättstället. I den mån förrum eller tambur förekommer finns det takarmatur där. Korridorer och trappor är försedda med lysämnesrör. All fast armatur ingår i kostnadsberäkningarna. Man har räknat med en signalledning från varje brevlådeinkast i trappan in till respektive rum. Utredningen har även räknat med ledningar för centralantenn och rör för indragning av tel-efon i rummen.

Då utredningen i det följande kommer att jämföra olika hustyper och planlösningar utnyttjas normalstandardhuset genomgående som modell. Endast om det konstruktiva utförandet och sådan standard som avser rums- ytor, köksinredning, källarvåningars utnyttjande och dimensionering m. ni. blir lika i de med varandra jämförda husen blir nämligen jämförelserna överhuvud meningsfulla.

I det följande kommer utredningen att redogöra för den kostnadsberäk— ningsmetodik som använts.

Byggnadskostnadsberäkning

Med byggnadskostnader avses kostnader för byggmästarens arbete, inklu-- sive det arbete, som utföres av underentreprenörer men som brukar ingå i byggmästarens åtagande.

De jämförande beräkningarna har skett med användande av enhetskost- nader för större byggnadsdelar. Metoden har tillämpats i ett flertal utred- ningar, bl. a. i Stockholms stads byggnadsnämnds smalhusutredning 1947 och i Statens byggnadsbesparingsutrednings undersökning »Våningsantal och planform», Stockholm 1957.

Kostnadsberäkningar utföres regelmässigt efter uppmätning och pris- sättning av varje enskilt arbetsmoment och varje byggnadsdetalj. Dylika beräkningar blir både omfångsrika och svåra att överblicka. I all synnerhet gäller detta vid en kostnadsanalys av en serie planlösningsförslag. Utred- ningen har därför ansett det lämpligast att verkställa kostnadsberäkning- arna efter samma principer som de ovan nämnda utredningarna följt. Nir- mast har kostnadsberäknings- och mätningstekniken i »Våningsantal (ich planform» tjänat som förebild. Metoden har utförligt beskrivits i detta be- tänkande (kap. A 7), och här kommer därför endast att lämnas en summa- risk redogörelse för densamma.

Enhetskostnaderna har fastställts med utgångspunkt från Mälardalens prisnivå för material och arbete den 1 juli 1959. Prisnivån torde närmast kunna jämställas med kostnaderna i Uppsala. Korrigering till ett dags- aktuellt prisläge kan, om så önskas, med tillräcklig grad av noggrannhet göras med ledning av bostadsstyrelsens indexberäkningar. Det aktuella piis- läget är emellertid vid de jämförande beräkningarna icke av något större intresse. Den huvudsakliga redovisningen av kostnadsskillnaderna mellan olika planlösningar har därför skett i relationstal, ej i krontal.

Med enhetskostnaden för en byggnadsdel förstås i detta sammanhang kostnaden för en färdig byggnadsdel med alla dithörande byggnadsdetaljer och arbeten. Enhetsskostnaden för t. ex. en kvadratmeter bjälklag omfat- tar icke blott kostnaderna för den bärande betongplattan, armeringen, fyll- ningen, överbetongen, linoleumbeläggningen på golvet och putsen med nål- ningen på betongplattans undersida utan även hithörande kostnader för ställningar, formar, transport, dagtid, semesterersättningar o. s. v. I bjäk- lagets kvadratmeterkostnad inräknas dock endast sådana kostnader s>m förändras proportionellt mot ytans storlek. Kostnader, som varierar p'o- portionellt mot bjälklagsplattans kantlängd, hänföres däremot till upplags- väggen, vilken mätes i längdmeter. Kostnaden för anslutning mellan vägg och bjälklag återfinnes därför i enhetskostnaden för väggen.

Enhetskostnader för väggar är beräknade för väggar utan dörrar, fönser eller andra öppningar. I stället ingår exempelvis i fönstrets enhetskostrad kostnaderna för fönsterkarm och bågar, tätning, fönsterbleck, fönsterbäik, fönstersmygar, fönsterbalk o. s. v. med avdrag för väggkostnaden i mir- öppningen.

Enhetskostnaden beräknas ur de i enheten ingående kvantiteterna mete- rial och arbete efter för dessa gällande priser. Uppbyggnaden av enhets— kostnaden från material- och arbetspriset i de enskilda detaljerna fram ill

den användbara enhetskostnaden är förhållandevis komplicerad; för en närmare redogörelse hänvisas till »Våningsantal och planform», sid. 58—80. Jfr även bilaga 5, i vilken ett urval av de enhetspriser som använts redovisas.

Sådana byggnadskostnader som direkt sammanhänger med arbeten för VVS-installationen har tillförts kostnaderna för denna installation. Bygg— nadskostnaderna för de köksinredningar som utarbetats i samband med undersökningar har detaljberäknats för att möjliggöra en närmare analys.

VVS-anläggningskostnader

Då kostnaderna för vatten, avlopps- och sanitetsinstallationerna är av sär- skilt intresse vid granskningen av studentbostadshus, har utredningen för- sökt att göra en enhetskostnadsberäkning även för dessa delar. Någon dylik beräkning har tidigare ej publicerats, och tillvägagångssättet skall därför beskrivas något mer ingående än motsvarande tillvägagångssätt för bygg- nadskostnaderna.

Prisläget är detsamma som vid byggnadskostnadsberäkningen. I enhets- kostnaderna ingår kostnader för material och arbete med pålägg för rör— ledningsentreprenörens allmänna omkostnader. Enhetskostnaden för t. ex. ett tvättställ i rum omfattar material- och arbetskostnaderna för sanitets— gods, kranar, rörmonteringen från tvättstället till stamledningen samt bygg- nadsarbeten i samband med tvättställets installation.

För stamledningarna har särskilda enhetskostnader utarbetats, vilka om- fattar avlopps-, kall- och varmvattenledningar, nödiga isoleringar, murning och igensättning av slitsar eller inklädnader, ursparingar och igensättningar av hål genom bjälklag samt inspektionsluckor. Eftersom det är fråga om trevåningshus har stammarnas kostnad från källargolv till och med ventila- tion genom tak tredelats.

Enhetskostnaderna redovisas i bilaga 3. Utöver de i enhetskostnaderna ingående installationskostnaderna återstår en del gemensamma kostnader för att erhålla en komplett sanitär installa- tion. Exempelvis kan nämnas servisledningar, horisontellt dragna källar- ledningar, dagvattenledningar, ledningar i pannrum o. s. v. Storleken av dessa resterande kostnader sammanhänger till största delen med husets planform och storlek. Utredningen har prissatt dessa kostnader med led- ning av kända kostnader i uppförda studentbostadshus. Som måttenhet har härvid valts kubikmeter byggnadsvolym. Även kvadratmeter byggnads- yta kunde ha använts som måttenhet, men eftersom kubikmeter byggnads- volym används i övriga sammanhang har det ansetts lämpligt att välja denna även här. Kostnaden per kubikmeter byggnadsvolym har erhållits på följande sätt. Till flertalet av de uppförda studentbostadshusen har lån icke beviljats förrän bindande anbud förelegat. I dessa fall är således den verkliga kostnaden känd. Med ledning av uppgifterna i tillgängliga hand—

lingar har för några byggnadsobjekt enhetskostnaderna för de enskilda förnödenheterna beräknats. Från de kända kostnaderna enligt entreprenad- anbudet har sedan dessa enhetskostnader dragits, varpå resten fördelats som ett konstant krontal per kubikmeter byggnadsvolym. Metoden torde icke vara helt oantastlig, men den ger sannolikt ett fullt användbart värde för det ändamål, som det här är fråga om.

Beräkningen av kostnaderna för värmeanläggningar har skett med ledning av den uppvärmda volymen och de kylda ytterytorna.

Kostnaden för ventilationsanläggningarna har schabloniserats. I varje förslag har räknats med ett konstant krontal per kubikmeter byggnadsg volym. Ventilationen i korridorhusen är som redan nämnts mekanisk, och det konstanta värdet per kubikmeter byggnadsvolym har därför för enkel— hetens skull satts med utgångspunkt från en sådan ventilation. Andra plan— lösningsförslag ger emellertid möjlighet till en förenklad ventilationsanlägg— ning med självdrag, vilken sannolikt blir billigare, men utredningen har ej tagit med detta i beräkningen.

El-installationskostnader

Även el-installationen har utredningen sökt kostnadsberäkna på samma sätt som skett beträffande den sanitära installationen. Prisläget är det- samma som i föregående beräkningar. I samtliga enhetskostnader ingår nettokostnaden för material och arbete med sedvanliga pålägg för el—entre- prenörens allmänna omkostnader. Enhetskostnaden omfattar nödvändiga kvantiteter av ledningar, apparater och dosor, beräknad på materialpriser och ackordslöner. Då materialpriserna som regel är katalogpriser, på vilka rabatter av olika storlek brukar utgå, har priserna reducerats med en ge- nomsnittsrabatt. På arbetslönerna har tillägg gjorts för semesterersättning och dagtid. El-entreprenörens allmänna omkostnader har uppskattats till 25 procent av nettokostnaden och inkluderar då såväl administrationskost- nader som verktyg och vinst. De enhetskostnader som använts redovisas i bilaga 3.

Tillvägagångssättet vid beräkningen av byggnadens resterande el-installa- tionskostnader, extra långa ledningsdragningar, installationer med ledning- ar i källarvåningen etc. har varit detsamma som vid beräkningen av den sanitära installationskostnaden. Enhetskostnaderna för de i huset ingående förnödenheterna har i några uppförda studentbostadshus med kända kost- nader dragits från entreprenadbeloppet. Restvärdet har sedan fördelats som ett konstant krontal per kubikmeter byggnadsvolym, som även i detta fall fått tjäna som måttenhet för de kostnader, vilka ej kan inkluderas i enhets- kostnaderna. Metoden torde ej ,heller i detta fall vara invändningsfri men torde liksom för VVS-kostnaderna ge ett resultat, vilket är fullt användbart.

49 Övriga kostnader

De i det föregående redovisade kostnaderna kan närmast betecknas som de tänkta entreprenadanbuden. I den färdiga anläggningskostnaden ingår emellertid även andra kostnader, vilka till stor del bestrides av student- bostadsföretaget.

Dessa kostnader består huvudsakligen av arvoden till arkitekter, konstruk- törer och kontrollanter, kostnader för byggnadslov samt räntor under bygg— nadstiden. Dylika kostnader har här liksom i tidigare likartade undersök- ningar ansetts direkt avhängiga av entreprenadkostnaderna. Utredningen har räknat med att dessa övriga kostnader uppgår till 15 procent av kost- naderna för entreprenörernas arbete. I Statens byggnadsbesparingsutred- nings »Våningsantal och planform» har posten närmare preciserats och be- räknats till 13 år 14 procent av entreprenadkostnaden. Det bör understrykas att detta procentuella tillägg icke inverkat på jämförelsen mellan olika plan- lösningar, men utredningen har likväl ansett det önskvärt att inkludera posten i beräkningarna.

Utvändigt: planeringskostnader

Kostnaden för de utvändiga planeringarna och planteringarna är till ringa del beroende av byggnadens form och planlösning. Detta bestyrktes även med önskvärd tydlighet av erfarenheterna från de redan byggda student— bostäderna. I kostnadsjämförelserna har därför endast medtagits ett belopp motsvarande ett ordinärt ordningsställande av marken intill 5 m från huset. Ytan har ansetts till 1/5 vara hårdjord och till 4/5 vara gräsbesådd.

Det bör slutligen betonas att utredningen i detta kapitel ej velat rekom- mendera en viss standard eller ett visst konstruktivt utförande. Syftet med beskrivningen av normalstandardhuset och kostnadsberäkningsmetodiken har endast varit att redovisa utgångspunkten för utredningens fortsatta kostnadsanalyser.

4——908186

KAPITEL 7

Jämförande kostnadsanalys av korridorhus

Prövning av kostnadsberäkningsmetodiken

Den i det föregående redovisade beräkningsmetodiken har utredningen låtit pröva på redan byggda studentbostadshus, för vilka kostnaderna är kända. Resultatet jämföres i nedanstående sammanställning med de kost- nader per rum som av respektive bostadsföretag uppgivits för de olika husen. Dessa har här omräknats per den 1 juli 1959.

Den procentuella Byggnads— Beräknad skillnad varmed .. . kostnad per kostnad per rum det beräknade Undersokta Oblekt rum den enligt utred- värdet under- 1/7 1959 ningens metodik stiger det uppgivna Kollegiet 3, Lund ................... 17 021 16 490 3,1 Kandidaten 4, Uppsala ............... 15 749 14 680 6,8 Tuna äng 6, Lund ................... 16 548 15 640 5,5 Stadsäga 892, Lund .................. 14 294 13 600 4,4

Skillnaden mellan den beräknade kostnaden och den uppgivna utgör som synes lägst 3,1 procent och högst 6,8 procent. Den verkliga kostnaden på- verkas emellertid av en mängd faktorer, som icke kan förutses vid använ- dandet av en schabloniserad beräkningsmetod. Metodiken tar hänsyn till husets planform och våningsantal samt dess standard i form av antalet toaletter, badrum och kök o. dyl. Däremot tar den icke hänsyn till sådana varierande faktorer som exempelvis tidpunk-ten för entreprenadanbudens in- givande och byggenskapens igångsättande (vinterbygge eller oförmånlig ar- betskraftssituation), de synliga ytornas kvalitetsutförande, variationer i kon- struktionen, föranledda av undergrundens beskaffenhet m.m. Sålunda kan avvikelsen beträffande Kandidaten 4 delvis förklaras just av att en kost- nadskråvande pålning utförts på denna fastighet, vilket i sin tur påverkat källarvåningens konstruktion. Avvikelser av detta slag torde emellertid i förevarande sammanhang icke spela någon större roll, eftersom utredningen icke syftar till att i egentlig mening kostnadsberäkna enskilda, existerande hus utan endast till att genom jämförelser vinna kunskap om för- och nackdelar med olika planlösningsalternativ och standardvarianter. För de

fortsatta undersökningarna torde den begagnade metodiken vara fullt till- fredsställande.

Redovisning av materialet

För den systematiska undersökningen av korridorhuset har utredningen valt den plan med 20 rumsenheter jämte gemensamhetsutrymmen, vilken beskrivits i kapitel 6 (sid. 42, fig. 9). Inom ramen för en och samma prin- cipiellt likartade schematiska planlösning — i detta fall genomgående korri- dor i husets längdriktning med rum på ömse sidor och med gemensamhets- utrymmen samlade omkring trappan — kan givetvis av skilda anledningar förekomma många varianter. Utan avsteg från den schematiska planlös- ningen kan sålunda rumsstorlekar och rumsbredder variera, gemensamhets- och kommunikationsutrymmen ändra storlek och form, bärande väggar placeras om etc. I syfte att försöka kartlägga en del av kostnadsvariatio- nerna vid olika planlösningsalternativ men med bibehållande av den sche- matiska planlösningen som sådan har utredningen delat upp olika under- sökningsobjekt på serier med ett efter undersökningens art varierande antal hus i varje serie.

Ett urval av uppgifter rörande varje undersökningsobj ekt i fråga om bl. a. rumsstorlek, rumsbredd, standard, den tunga väggens placering, vånings- yta och kostnader redovisas först i en schematisk uppställning. För en full- ständig redovisning av samtliga uppgifter rörande undersökningsobjekten hänvisas till bilaga 4: 1. De olika objektens beteckningar innebär en kodi- fiering efter serie, rumsstorlek och rumsbredd i nu nämnd ordning, varvid numret för serien betecknar undersökningsobjekt med vissa gemensamma egenskaper. Kodens bokstav A betecknar en rumsstorlek av 14 m2, medan bokstaven B står för en rumsstorlek av 13,4 m=, C en rumsstorlek av 13 m2 samt D en rumsstorlek av 12 m2. Den sista siffran i koden betecknar rums- bredd, varvid 1 innebär en bredd av 3 m, 2 en bredd av 3,3 m, 3 en bredd av 3,6 m samt 4 en bredd av 3,9 m. Exempelvis innebär således koden 5.A.3, att undersökningsobjektet tillhör serie 5, har en rumsstorlek av 14 m2 samt en rumsbredd av 3,6 m.

I den schematiska uppställningens två kolumner längst till höger redo- visas de olika undersökningsobjektens variationer med avseende på dels våningsyta per rum, dels kostnader per rum. Jämförelserna mellan objek- ten sker härvid med utgångspunkt från ett relationstal av 100, vilket åsatts både våningsytan per rum och kostnaden per rum i undersökningsobjektet 2.3.2 (normalstandardhuset) med en rumsstorlek av 13,4 m2 och en rums- bredd av 3,3 m.

Efter den sålunda lämnade redovisningen av de olika undersökningsobj ek- ten följer kommentarer till de olika undersökningsserierna samt planskisser, vilka illustrerar serierna med avseende på planlösning och planform. På dessa planskisser har kök betecknats med K, bad med B, wc med T och städskrubb med S.

Gemen- sam- hets— utrym— Un- men der— Kor- sök- ridor— nings- bredd Serie objek- m Rela- tets Åt- tionstal be- gång mellan teck- per vånings- ning 14,0 13,0 3,0 3,6 rum ytorna, 13,4 12,0 3,3 3,9 m” jämförel-

seobjekt 2. B. 2.

Hus-

Rumsstorlek Rumsbredd Rumsstandard Tung form

m” m vägg Våningsyta

Rela- tionstal mellan kostna- derna per rums- enhet, jäm- förelse- obj ekt 2. B. 2.

Tambur— bredd

1,6

1,8

1,1 1,6 1,2

.mqwei—Jopiuox uenaw

runr—mquiei uenaw um: en AE upp deusrjox um: en Ae ielap urmp'eg

em iueisuox

mio-rund iueisuox drxsnox

nm.: en AB pepp naleol,

uapunqpäau )[alrois 9pueieim A

uapunqpäaio unupeg mnruoan 1181301. Hrisuru

24 25

0 03 O': N 00 N h N (O N

31 32 33

05 ao [* CD l!) ä' n N v-l

10

00 1—1 D 1-4 CD H to _; v v-4 m 1-1 (N 1—0 H F!

19 20 21

CV) N N N

29,1 100,0 99,5 28,3 97,3 98,3 27,7 95,2 97,4 26,5 91,1 95,4

)( v-z—sv- 41020

XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX )( X

)(

—: N_N Q (1

29,9 102,8 101,2 29,1 100,0 100,0 28,6 98,3 99,2 27,3 93,8 97,3

XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX )(

)( NC!

CDU

30,8 105,9 103,9 30,0 103,1 101,8 29,5 101,4 100,9 28,2 96,9 99,0

xxxx xxxx xxxx xxxx xxxx xxxx xxxx

x m.m.” O 4101

x "? ÖQ

31,7 108,9 105,0 31,0 106,5 103,9 30,4 104,5 103,0 29,2 100,3 101,1

xxxx xxxx xxxx xxxx xxxx xxxx xxxx

x väv

41:00

x *". Q

30,8 105,9 102,6 30,0 103,1 101,3 29,5 101,4 100,6 28,2 96,9 98,6

XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX

XXXX XXXX X

X mmm"! emma

N

8 | 9 |10|1112 13 1415 16 17 18 19 20 21 |22|23| 24 25 2627282930 31 32 33

91.9! 0! ameo

N

m.m. mce cw NN vem. m *CCDÖQ (undo maca

m NN

9! émoO

N

änn” (md nemi

NN D

NN vad? 9? Q 40109

00

x 29,8 102,4 101,2 29,1 100,0 100,0 x 28.7 98,6 99,6 27,7 95,2 98,1

)( )(

XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX

30,5 104,8 101,8 29,9 102,8 100,8 29,5 101,4 100,2 28,4 97,6 98,9

XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX

x 29,8 102,4 101,1 100,0 100,0 )( 28,7 98,6 99,4 94,5 97,8

"'_'”. a: lx N N x x xxxx Xxxx

XXXX XXXX XXXX XXXX

30,5 104,8 102,6 102,4 101,5 29,4 101,0 100,8 28,2 96.9 99,2

'”.

O) N XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX

29,9 102,8 100,1 x 29,1 100,0 100,0 100,0 99,9 29,1 100,0 99,6

XXXX XXXX

"!

O) N XXXX XXXX XXXX XXXX

30,8 105,9 103,5 105,9 103,3 30,8 105,9 103,3 30,8 105,9 103,1

”_ O

CO XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX

100,0 100,0 98,6 99,4 95,2 98,0

XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX

102,8 101,6 101,4 101,1 97,9 99,7

1 7 7 ,6 105,2 102,6 9 5 5

XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX

Gemen- sam- hets—

* utrym- Un- men der- Kor- sök- ridor-

nings- bredd per Serie objek- m Rela- rums-

tionstal tets Åt- ll enhet, be' gång gina]; jäm- tfka- per v t 1 g _ förelse- ning 14,0 13,0 3,0 3,6 rum ny orna, objekt

13,4 12,0 3,3 3,9 , jamiorel-

m . 2. B. 2. sebolekt

2. B. 2.

Hus-

Rumsstorlek Rumsbredd Rumsstan dar d Tung form

m? m vägg Våningsyta

Rela- tionstal mellan kostna-

derna

Tambur— bredd

m m

L1 15 12

mqwei—Joppmx ueuew

mur—minne) uenaw run.: em, Ae ielep mmpeg

uapunqlaåaio

nu iueisuon

m.m;ueld iueisuox napois apueieim A drxsx011

unupeg

umrqoan

um: pm Ae pepp 119IEOL 1191801

llEWNEAL

um: em Ae ielap dexsxox 39.

uapunqlaäea g;

03 oo [* =D ID Q' CO N H

10

03 '— [* Fi =D '— kn v-c Q' v—l ” H N v—l H ;

% ml

ca 3.1.

N N

% %I

6 CD oo N [* N (O N

31 32 33

x x x 29,1 101,7 99,2 29,5 101,4 99,4 29,4 101,0 99,2 x x x 29,6 101,7 100,8

X X X

X X )(

xxxx xxxx xxxx xxxx

meinen

CQCQCQCQ

xxxx HNCQQ'

)( x 28,8 99,0 101,1 x x 28,9 99,3 100,2 x x 28,6 98,3 100,3 29,0 99,7 101,0 x x 29,2 100,3 100,8 x x 29,6 101,7 101,7

Hmmqgmco comme—quam

X

)( XXXXXX XXXXXX XXXXXX XXXXXX XXXXXX XXXXXX

29,4 101,0 105,8 29,4 101,0 106,1 30,3 104,1 108,6 29,9 102,8 107,3 29,9 102,8 107,4

XXXXX x

XXXXX XXXXX XXXXX XXXX XXXXX xxxxx Hein—a'la 09:00qu

X X )( X X )( X )(

28,1 96,6 110,9 28,1 96,6 111,5

mmmmmm dmmmm 44

X X X X X X X X He

:*me

05 oc h =D LO %* 01 N H

|10|11|12| 13 14 15| 16 |17| 18 | 19| 20 |21|22|23| 24 | 25 26|27 28|29|30| 31 32 33

B.3.1 )( x x x x x x x 29,0 99,7 93,8 18 8.3.2 x 28,1 96,6 93,5 27,4 94,2 92,0

xx xx xx xx xx xx xx x "? og CQ

x x 24,7 84,9 90,4 25,4 87,3 91,5 x x 25,2 86,6 91,0 x x 25,7 88,3 91,5

19. A.3.3

X

)( XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX

x x x x x x "1 "i 42

25,4 87,3 90,7 26,0 89,3 91.0 26,5 91,1 91,0

20. A.3.2

xx xx xx xx xx xx m m_ 4

x 23,6 81,1 mm x 23,7 81,5 1072 x 24,8 85,2 114,5 24,8 85,2 116,2 x 24,8 85,2 116,2 x 24,8 85,2 99,1 x 24,1 82,8 97,9

A31 A32 21 A33 (loft— A.3.4 A35 A36 B37

XXXXX X

gångs- hus)

X XXXXXXX >( XXXXX XXXXXX

Serie 1—5

Serierna 1—5 (jfr fig. 11) omfattar hus med varierande rumsstorlekar och rumsbredder men med konstanta bredder på tamburer och korridorer. I serie 5 har dessutom -— såsom framgår av figur 12 den tunga, ljudisole- rande väggen placerats som skiljevägg mellan rum och tambur i stället för mellan korridor och tambur.

I serierna 1—5 gäller vidare genomgående, att rummens bredd även be- stämt bredden på de gemensamma köken samt på övriga gemensamhetsut- rymmen. Detta innebär, att gemensamhetsutrymmenas yta eller planform varierar i de olika undersökningsobjekten. I de flesta planlösningar av hit- tills byggda studentbostäder har man nämligen av praktiska skäl strävat efter att låta de lågenhetsskiljande väggarna dela upp huset i lika stora ele- ment. Det har därför synts lämpligt att begagna samma princip vid den schematiska korridorhuslösningen. Detta har i sin tur medfört, att varje ändring av rumsbredden även påverkat gemensamhetsutrymmenas bredd och storlek.

Fig. 1]. Serie 1—5. Varierande rumsbredd och rumsyta. Korridorens bredd 1.80, tamburem aiup 1.20. Husets bredd ändras med rumsstorlek och rumsbredd. H usels längd varierar med rumsbredden.

. 13.64 ]

|l.2" LB "lll

___—.. __ __.—

—.—-—._. ..__ll_.___-_-_—- _i—

Fig. 12. Den lunga väggen placerad mellan tambur och rum i stället för mellan tambur och korridor.

Serie 6——13

Kos-tnadsjämförelserna av de olika undersökningsobjekten inom serierna 1—5 är enligt utredningens uppfattning icke helt jämförbara på grund av att gemensamhetsutrymmenas yta och planform varierar. I serierna 6—13 har med hänsyn härtill undersökningar företagits av planlösningar med va- rierande rums—storlekar med rumsbredder av 3,3 m eller 3,6 m. Härvid har i serierna 6 och 7 en för samtliga undersökningsobjekt konstant form valts för gemensamhetsutrymmena (fig. 13), medan inom serierna 8 och 9 val-ts en konstant yta för samma utrymmen (fig. 14). Den konstanta formen och den konstanta ytan är densamma som för gemensamhetsutrymmena i den schematiska planlösningen med en rumsstorlek av 13,4 1112 vid en rumsbredd av 3,3 m.

Den konstanta formen på gemensamhetsutrymmena medför, att byggna- dens mittparti, där dessa utrymmen är belägna, får en oförändrad form. Däremot kommer bredden att variera på de två från detta mittparti utgående rumsflyglarna. Detta gör det enligt utredningens uppfattning nödvändigt att undersöka hur kravet på en rektangulär busform påverkar rumskost- nader och våningsyta (serie 10 och 11, fig. 15) .

På samma sätt medför en konstant yta på gemensamhetsutrymmena, att rummens storlek och bredd blir avgörande för husbredden, varvid variatio— ner i husets form kommer till synes på gavelfasaderna. Även här har under- sökts följderna av kravet på en rektangulär husform (serie 12 och 13, fig. 16). '

Fig. 13. Serie 6—7. Rum;- bredd: serie 6 3,3 m, serie 7 3,6 m. Varierande rumsyti. Korridorens bredd 1.80, tan- burens djup 1.20. Husäs bredd varierar med rum;- bredd och rumsstorlek; dodc har husets mittparti, som ir- rymmer gemensamhels utryn- men med konstant form, m oförändrad bredd. Huseis längd varierar med rumsbret— onstant form den.

Fig. 14. Serie 8—9. Rums- bredd: serie 8 3,3 m, serie 9 3,6 m. Varierande rumsyta. Korridorens bredd 1.80, tam- burens djup 1.20 m. Husets bredd varierar med rumsbredd och rumsstorlek. Husets längd varierar med rumsbredden och påverkas av gemensam- hetsutrymmenas konstanta yta.

% Konstant .gta

Ho nstu nt form HHII Övergto i kommunikationsutrymmen

Fig. 16. Serie 10—11. Rums- bredd: serie 10 3,3 m, serie 11 3,6 m. Varierande rumsyta. Korridarens minsta bredd 1.80, tamburens djup 1.20 m. Husets bredd blir konstant i de fall därmittpartiet, som in- rymmer gemensamhets utrym- mena, är bredare än rums- flyglarna, men varierar i de fall där rumsbredd och rums- yta görrums/lyglarna bredare än mittpartiet. Kravet på rek- tangulär husform med/ör där- vid överdimensionerade kom- munikationsutrymmen.

Fig. 16. Serie 12—1 3. Rums- bredd: serie 12 3.3 m, serie 13 3.6 m. Korridorens bredd 1.80, tamburens djup 1.20 m. Varierande rumsyta. Husets bredd varierar med rums- bredd och rumsstorlek. H 11- sets längd varierar med rum- mens bredd och med den bredd det gemensamma köket kräver för att erhålla en konstant yla. Kravet på rektangulär hus- lorm med/ör överyta vid gavel- ]asaderna. De fall där en för- Iängn ing av huset medfört, att , badrummet och passagen mel- % Konstant Ul” lan korridor och badrum icke blivit funktionsdugliga, har uteslutits ur undersökningen.

[HH] Övergtu "| kommunikationsutrymmen

Serie 14—20

I serierna 14—20 har standardförändringar i olika avseenden undersökts. Som undersökningsobjekt har valts en planlösning med en rumsstorlek av 13,4 m2 och med en rumsbredd av 3,6 m. Orsaken till att utredningen valt denna rumsbredd i stället för en bredd av 3,3 m är att möjligheterna att möblera 3,6-m-rummet är betydligt bättre. Med tanke på att standard- undersökningen även innefattar införande av tvättställ och garderob i rummet har det nämligen ansetts nödvändigt att fästa stort avseende vid rummets möblerbarhet. I dessa fall har även rumsytan ökats från 13,4 till 14 m2, inklusive garderoben.

Undersökningen av standardförändringarnas innebörd har omfattat minskning av tambur- och korridorbredder, införande av wc i varje rum eller gemensamt för två rum, införande av badrum i varje eller gemensamt för två rum, införande av kokskåp i varje eller gemensamt för två rum, slopande av tamburutrymmet samt slutligen slopande av tvättmöjligheterna inne på rummet. I de flesta fall har undersökningen skett med såväl konstant form som konstant yta på de återstående gemensamhetsutrymmena.

Den schematiska planlösningen har bibehållits. I de fall vissa gemensam- hetsutrymmen fallit bort har planlösningen i en del avseenden förenklats.

Fig. 17. Serie 14: 8.3.1. Rumsbredd 3,6 m, korrido- rens bredd 1.80 m, tamburens djup 1.10 m. Rumsyta 13,4 m*. Gemensamhets utrym- menas ytor bestämmes av rummens bredd och yta. Till varje rum hör tvättställ, me- dan kök, bad och WC delas gemensamt av rummen i korridoren

Konstant jorm

Fig. 18. Serie 14: 13.3.2. Samma mått och samma standard som 14: B.3.1. Samma konstanta form på gemensamhetsut- rymmena som i serie 6—7

% Konstant gta

Fig. 19. Serie 14: B.3.3. Samma Fig. 20. Serie 15: B.3.1. Rumsbredd 3.6m,korridrens'bredd 1.80 m, mätt och samma standard som tamburens djup 1.10 m. Rumsyta 13.4 m”. Till varje rum här 14: 3.3.1. Gemensamhetsutrym- tvättställ och WC, medan kök och bad delas gemensamt av rummen i men med samma konstanta yta som korridoren. Gemensamhetsutrymmenas storlek bestämmes av rummens i serierna 8—9 bredd och yta samt av trappans bredd

Fig. 21. Serie 15.- B3.2. Samma mått mmm" form och samma standard som 15: B.3.1. Fig. 22_ Serie 1,1-3,13. Samma Gemensamhetsutrymmenas storlek bestämmes av rummens bredd och yta samt av minimibredden på bad- rummet

mått och samma standard som 15: B. 3. 1. Gemensamhetsutrymmen med samma konstanta form som i serie 6—7

% Konstant gta

Fig. 25. Serie 15: 8.3.4. Samma mått och sanuna standard som 15: B.3.1. Gemensamhetsutrymmen med samma konstanta yta som i serie 8—9. De objekt i vilka bad- rummets bredd kommit att under- skrida minimimåtten för funktions— duglighet har ej undersökts

% Konstant gta IHIH Övergta i kammunikationsutrgmmen

Fig. 25. Serie 15:B.3.6. Samma mått och samma standard som 15: B. 3.1. Gemensamhets utrymmen med samma konstanta yta som i serierna 8—9. Kravet på rektangulär bygg- nadsform medför överdimensionera— de kommunikationsutrymmen

Ehonstant form till” Övergta i kommunikationsutrymmen

Fig. 24. Serie 15: B.3.5. Samma mått och samma standard som 15: B. 3. 1. Gemensamhetsutrymmen med samma konstanta form som i serie 6—7. Kravet på rektangulär bygg- nadsform medför överdimensionera- de kommunikationsutrymmen.

Ö., Cl w 0 1, H ']

ltt! a JAL 0 [L 0 U

Fig. 26. Serie 16: B.. 3.1. Rumsbredd 3.60 m, korridorens bredd 1.80 m, tamburens djup 1.60 m. Rumsyta 13.4 mz. Till varje rum hör duschrum med wc, medan kök delas gemensamt av rummen i våningen. Badrum saknas. Köksutrymmets storlek bestämmes av dess minimibredd samt av rummens bredd och yta. Serie 16:B3.2. är identiskt med 16:B.3.1. med undantag av att duschrummet för- ändrats till badrum

Fig. 27. Serie 16: 8.8.3. Samma mått och samma standard som 16: 3.3.1. dock att till varje rum hör badrum istället för

”Konstant form duschrum. Gemensamhetsutrymmen med samma konstanta "titt 0 + . ko 'kat' U, form som i serie 6—7, vilket här medför en överdimen- very a ' ""m"" "ms rymmen sionering av kommunikationsutrymmena

Fig. 28. Serie 16: B.3.4. Samma mått och samma standard som 16: 3.3. 3. Gemensamhetsutrymmen med samma kon- stanta form som i serie 6—7, vilket här medför viss överdi- mensionering av kommunikationsutrymmena samt svårigheter ** - . _ att foga in entrédörr från trappa till korridor HH” Overgto ' kommunikationsutrymmen

%%Honstant form

Fig. 2.9. Serie 16:B.3.5. Samma mått och samma standard som 16:B.3.3. Gemensamhetsutrymmen med samma kon- %honstant um stanta yta som i serie 8—9, vilket här medför överdimensio—

nering av kommunikationsutrymmena ”tillit””!m i kommunikations—utrymme

Fig. 30. Serie 17:A.3.1. Rumsbredd 3.60 m, korrido- rens bredd 1.80 m, tamburens djup 1.60 m. Rumsyta 14 m'. Till varje rum här duschrum med wc samt kokskåp. En- da gemensamhetsutrymme är städskrubben, som förlagts bakom'trappan. —- Serie 17: A.3.2. är identiskt med 17: A.3.1. med undantag av att duschrummet ändrats till bad- rum

5—908186

TI IT __.l._—____. __ ___—_____-l-_ T I .. | T Fig. 31. Serie 18. Blå.].

j_ Rumsbredd 3.60 m, korrido- 5 ': rens bredd 1.80 m, tamburens ; djup 1.10 m. Rumsyta 1.3.4 mg. Två rum delar på wc, medan kök och bad delas ge— mensamt av rummen i vå- ningen. Gemensamhetsutrym- _ men med samma konstanta " ,!' 0 O LL u L 0 L ] yta som i serie 8—9. &

I B | _J—___—___

Fig. 32. Serie 18: B.3.2. Rumsbredd 3.60 m, karri- dorens bredd 1.80 m, tambu- rens djup 1.60 m. Rumsyta 14 m”. Två rum delar bad- rum och kokskåp. Enda ge- mensamhetsutrymme är städ- skrubben med samma kon- stanta yta som i serie 8—9. — Serie 18: B.3.3. är iden- tisk med 18: B.3.2, dock att rumsytan är 13.4 ma % Konstant” gta

41

Fig. 33. Serie 19: A.3.1. Rumsbredd 3.60:m, korridorens bredd 1.80 m. Rumsyta 14 m”. Tambur saknas. Till varje rum hör tvättställ, medan kök, bad och wc delas gemensamt av rummen i våningen. Gemensamhetsutrymmenas storlek bestämmes_au rum- mens bredd och yta

% Honsioni' gta

Fig. 35. Serie 19: A.3.3. Samma mått och standard som 19:A.3.1. Gemensamhetsutrymmen med sam- ma konstanta yta som i serierna 8—9

onstunf form

Fig. 34. Serie 19: A.3.2. Samma mått och standard som 19: A.S.]. Gemensamhetsutrymmen med sam- ma konstanta form som i serie 6—7

V

/| = a a , | %Hons'mnf g'l'u

]][HIÖvergfo i kommunikationsutrymmen

Fig. 36. Serie 19:A.3.4. Samma mått och standard som 19:A.3.1. Gemensamhetsutrymmen med sam- ma konstanta yta som i serierna 8—9. Kravet på rektangulär bygg- nadsform medför överdimensionera- de kommunikationsutrymmen

Fig. 37. Serie 20:A.3.1. Rumsbredd 3.60 m, korri- dorens bredd 1.80 m. Rums- yta 14 mg. Tambur och tvätt— ställ i rummet saknas. Den för samtliga rum i våningen gemensamma tvättavdelning- en är dimensionerad för att kunna inrymma 2 duschrum med tvättställ, 2 wc, tork— skåp och städskrubb. Antalet tvättställ är mindre än antalet rum i våningsplanet. Gemen- samt kök för samtliga rum i våningen. Kökets storlek be-

stäms av rummens bredd och

% Konstant gta

Fig. 38. Serie 20: A.3.2. Samma mått som 20:A.3.1. Tambur och tvättställ i rummet saknas. Den för samtliga rum i våningen gemensam- ma tvättavdelningen har utökats för att, förutom bad, 2 wc och släd— skrubb med konstant yta, kunna in- rymma tvättrum med torkskåp. An- talet tvättställ är mindre än antalet rum i våningsplanet. Kökets storlek bestäms av rummens bredd och yta.

yta.

_o_,L [

% Konstant gta

Fig. 39. Serie 20:A.3.3. Samma mått som 20: A.3.1. Gemensamhets- utrymmen med samma konstanta yta som i serie 8—9. Tambur och tvättställ i rummet saknas. Den för samtliga rum i våningen gemensam- ma tvättavdelningen har utökats för att förutom bad, 2 WC och städ- skrubb kunna inrymma tvättrum med torkskåp. Antalet tvättställ är lika stort som antalet rum i vånings- planet.

Serie 21

I serie 21 har ett antal loftgångshus undersökts. Planlösningen för dessa hus avviker från den schematiska planlösning, som använts vid undersökningen av korridorhuset. Utredningen har emellertid ansett det önskvärt att un- dersöka kostnaderna för studentbostadshus, som lösts efter loftgångsprin- cipen. I de fall loftgången i de hus utredningen undersökt även fyller korri- dorens funktion, har undersökningsresultaten redovisats tillsammans med resultaten av korridorhusundersökningen.

Loftgångshusets säregna plan med kommunikationsutrymmet _ loft- gången _ utanför husfasaden begränsar möjligheterna till variationer. Det torde vara uteslutet att i någon större omfattning använda gemensamhets- utrymmen, eftersom hyresgästen måste använda sig av loftgången för att komma till dessa.

Rum med en storlek av 14 m2, inklusive garderob, har undersökts med un- dantag av ett fall där garderoben kunnat placeras i tamburen, varvid rums- ytan minskats till 13,4 m2. Rumsbredden har satts till 3,6 m utom i två fall där rum med en bredd av 3,0 m undersökts i syfte att få kännedom om rumsbredden i loftgångshus har samma inverkan på kostnaderna som i korridorhus.

De undersökta rummen har givits följande standard. Till varje rum hör wc, dusch eller badrum, samt kokskåp. I två fall har utredningen undersökt en lösning med badrum och kokskåp gemensamt för två rum.

702

1'501

% låt?. T

Fig. 40. Exempel på loftgångshus med utvändig trappa ( 21:A.3.1 ). Rumsbredd 3,0 m, rumsyta 14 m'. Varje rum har eget tvättställ, wc och kokskåp

'702

L 1501

. [32515281253152513151 — | T T T ' r

Fig. 41. Exempel på loftgångshus med invändig trappa (21:A.3.2.) Mått och standard samma som för 21:A.3.1

875

Fig. 42. Exempel på loftgångshus med planlösning där två rum delar kokskåp och badrum (21:A.3.6. och 8:53. 7.)

Sedan utredningen sålunda redovisat det material och den metodik som använts vid kostnadsberäkningen av korridorhuset övergår utredningen till att närmare kommentera de därvid vunna resultaten och då särskilt studera kostnaderna vid förändring av rumsytor, rumsbredder, kommunikations- och gemensamhetsutrymmen samt av standarden. I anslutning härtill har utredningen även analyserat kostnadseffekten av sådana planlösningsmäs- siga förändringar som inredning av dubbletter inom ramen för en korridor- huslösning eller införande av en korridorhusplanlösning i ett s. k. loft- gångshus. Resultatet av dessa analyser redovisas i det följande.

Rumsytan och rumsbredden

Studentsociala utredningen förutsatte en minsta rumsstorlek av 14 m2. På grund av ökade byggnadskostnader i förening med önskemålet att höja den hygieniska standarden blev -—— som antytts i kap. 4 — en av de första kostnadsbegränsande åtgärderna i studentbostadsproduktionen att minska rumsstorleken. Den kostnadsbesparing, som kan uppstå härigenom, fram- går av nedanstående sammanställning, vilken utgör en bearbetning av de resultat utredningen i det föregående redovisat.

Rumsstorlek Rumäaredd Gemensamhetsutrymmen 14 m, 13 m' 12 m2 3,3 1100,0 98,0 96,1 Varierande storlek (serie 1—5) 3,3 1100,0 98,4 96,9 Konstant planform (serie 6—7) 3,3 1100,0 98,3 95,6 Konstant yta (serie 8—9)

1 Som utgångspunkt vid samtliga jämförelser har här och i det följande valts talet 100. Det bör därvid observeras, att talet 100 endast betecknar den typ, varifrån den aktuella jämförelsen utgår, icke någon bestämd rumstyp.

Av sammanställningen framgår, att en minskning av rumsstorleken från 14 m2 till 12 m2 i de här aktuella fallen inneburit en besparing av ca 4 pro- cent av rumskostnaden. Om minskningen av rumsytan åtföljes av att en tam- bur med garderob och tvättställ samtidigt tillföras rummet, stiger i stället kostnaden på grund av att våningsytan per rum ökar. Besparingen blir på- taglig endast i de fall, där tamburen med tvättställ och garderob redan från början förlagts "utanför rummet eller där rumsstorleken minskats utan att någon yta för annat ändamål tillkommit.

I ovanstående exempel utgick utredningen i sin jämförelse från en rums- bredd av 3,3 m. Besparingens storleksordning synes i stort sett vara den- samma även vid andra rumsbredder. Utredningen vill dock understryka den roll, som rumsstandarden spelar i detta sammanhang. Det förhåller sig givet- vis så, att om ytan på ett rum med en i övrigt hög standard minskas, den relativa kostnadsbesparingen kommer att bli mindre, än om motsvarande minskning av ytan vidtages beträffande ett rum med lägre standard. Bespa- ringen i kronor är relativt konstant.

Rumsbredden, d. v. s. rummets andel i ytterväggen påverkar kostnaden högst påtagligt, något som framgår av följande sammanställning (jfr även fig. 43) .

Rums- Rumsbredd, m storlek Gemensamhetsutrymmen 111” 3,0 3,3 3,6 3,9 98,3 100,0 101,7 103,8 Varierande storlek och form (serie 1—5) 14,0 100,0 100,6 Konstant form (serie 6—7) 100,0 101,4 Konstant yta (serie 8—9) 98,2 100,0 101,7 103,8_ Varierande storlek och form (serie 1—5) 13,0 100,0 100,6 Konstant form (serie 6——7) 100,0 101,4 Konstant yta (serie 8—9) 98,1 100,0 101,7 103,9 Varierande storlek och form (serie 1—5) 12,0 100,0 100,8 Konstant form (serie 6—7) 100,0 101,4 Konstant yta (serie 8—9)

Kostnadsskillnaden mellan det rum, som har en bredd av 3,0 och det rum, som har en bredd av 3,9 m, är ca 5,5 procent. En ökning av rummets andel i fasaden med en meter synes sålunda ha en större inverkan på rumskost-

Rumsbredd 3,0 m Rumsbredd 3,3 m

Rumsbredd 3,6 m Rumsbredd 3,9 m

Fig. 43. Exempel på rumsformens variation vid ändrad rumsbredd och bibehållen rumsstorlek av 13.4 ma

naden än en ökning av rummets yta med 2 m2. Vid lika yta ställer sig så- lunda ett smalt rum fördelaktigare från ekonomisk synpunkt än ett bredare rum.

Utredningen vill i detta sammanhang dock understryka, att rummets möblerbarhet försämras vid en minskning av rumsbredden, något som med all tydlighet framgår av fig. 43. Vid en bredd under 3 ni blir rumsformen helt otillfredsställande från möbleringssynpunkt. Med tanke på att student- bostadsrummet skall fungera såsom plats för både arbete, samvaro och vila vill utredningen varna för en underskattning av denna synpunkt.

Tamburen ( ljudslussen )

Studentsociala utredningen angav i sitt betänkande de minimikrav beträf- fande standarden, som borde ställas på ett fullgott studentbostadsrum. Bland annat underströk utredningen vikten av att rummen är väl ljudiso— lerade. Såsom framhållits i det föregående har utnyttjandet av korridoren som kommunikationsutrymme skapat ett behov av kraftig ljudisolering mel- lan rummet (lägenheten) och korridoren. I de flesta fall har detta behov tillgodosetts genom att en tung, ljudisolerad vägg placerats mellan tambur och korridor. För att ytterligare isolera rummet från korridoren har en ljudsluss i form av en tambur införts mellan korridor och rum. I denna tambur har i allmänhet rummets våta del (wc, tvättställ, dusch) placerats. Arrangemanget med en från rummet avskild tambur innebär en kraftig belastning på rumskostnaden genom att rummets andel i den totala vånings- ytan stiger.

Utredningen har ansett det vara av intresse att undersöka i vilken ut- sträckning den tunga väggens placering påverkar rumskostnaden. Den tunga väggen bör nämligen med samma eller rent av ännu bättre ljud- isolerande effekt kunna placeras mellan rummet och tamburen i stället för mellan tamburen och korridoren (jfr fig. 12). Vissa förenklingar uppnås här- igenom vid rörindragningen till tvättställ eller wc i tamburen. Utredningen har undersökt den tunga väggens placering och funnit att en mindre kost- nadsbesparing erhålles om väggen placeras mellan tambur och rum. Vid en rumsbredd av 3,6 ni, får man följande resultat i fråga om kostnaden:

Rumsstorlek 14 m' 13 m2 12 m' Med tung korridorvägg ............... 100,0 100,0 100,0 Med tung rumsvägg .................. 99,7 99,7 99,6

Tamburdjupets inverkan på kostnaden har även undersökts. En minsk- ning eller ökning med 10 om av tamburdjupet på ömse sidor av korridoren innebär, att rumskostnaden förändras med drygt 2 procent. Utredningen

vill dock understryka, att det, om rummet förses med tarmbur, är oekono- miskt att göra djupet så litet, att tamburen ej kan inrymma garderob och tvättställ eller wc.

En god ljudisolering mellan rum och korridor kan emellertid med nuva- rande tekniska hjälpmedel sannolikt uppnås ntan att rummet förses med ljudsluss. Framför all-t är det dörren som behöver ljudisoleras. Utredningen har undersökt i vilken utsträckning rumskostnaderna minskar, om tambu- ren slopas och en ljudisolerad dörr (eller dubbla dörrar) sätts in mellan rum och korridor. Härvid måste garderob och tvättställ placeras i rummet, varför en rumsyta av 14 m2 (jfr fig. 44) valts vid jämförelse med ett rum med tambur och en yta av 13,4 m2 (jfr fig. 43). Rumsbredden förutsätts i båda fallen vara 3,6 m; gemensamhetsutrymmenas ytor är vidare lika stora. Jämförelsen har utfallit på följande sätt.

Rummet med tambur, inredd med tvättställ och garderob ................ 100 Rummet utan tambur, men med ljudisolerad dörr eller dubbeldörr. Tvätt- ställ och garderob i rummet ........................................ 90,7

Slopandet av tamburen kan således i förhållande till ett rum med tam- bur innebära en kostnadsbesparing.

Kommunikations— och gemensamhetsutrymmen

Utredningen har även sökt utröna på vilket sätt våningsplanets gemensam- hets— och kommunikationsutrymmen, under vissa förutsättningar, inverkar på rumskostnaden. Tillvägagångssättet har varit följande.

Utredningens expert, arkitekten G. Wikforss, har från byggnadstekniska och funktionella utgångspunkter utarbetat schematiska planlösningar över

Fig. 44. Rum utan tambur. Tvättställ och garderob :" rummet. Rumsyta 14 rn==

korridorhus (serie 1—4). Strävan har härvid varit att om möjligt åstad— komma enkla rektangulära byggnader utan onödiga språng i fasaderna. Av byggnadstekniska skäl har planerna delats upp i likformiga sektioner över byggnadernas djup. Sektionens längd har i de olika planlösningarna bestämts av rummets bredd. Trapphus, kök, badrum, toaletter och städ- skrubbar har inpassats i nödigt antal sektioner, vanligen två. Eftersom trapp- husets minsta bredd är fixerad i gällande bestämmelser har de övriga ut- rymmenas storlek kommit att variera alltefter rumsstorlekar och rums- bredder. Avsteg från principen att hålla en rektangulär byggnadskropp och en regelbunden sektionsindelning har inträffat först då gemensamhetsut- rymmenas dimensioner och y-tor kommit ned i sådana minimimått att de icke har kunnat fungera för de avsedda ändamålen.

I ett antal undersökningsobjekt inom serierna 6—9 har emellertid kök, badrum, wc-utrymmen och städskrubbar erhållit samma mått. Härvid har den schematiska planlösningen med rum, vilkas bredd är 3,3 m och vilkas yta är 13,4 ni2 fått bestämma gemensamhetsutrymmenas dimensioner och ytor. Detta medför, att byggnadernas rektangulära regelbundenhet — liksom i ett antal fall även den likformiga sektionsindelningen —— upplöses. Vid kostnadsberäkningarna har utredningen tagit hänsyn till de direkta, mätbara kostnader, som uppstår på grund av husets oregelbundna form, men däremot icke till de ökande omkostnader, som eventuellt kan uppstå på arbetsplatsen.

Det är möjligt att bibehålla en regelbunden husform även om kök, bad- rum, wc-utrymmen och städskrubbar erhåller samma konstanta mått. Detta resulterar dock i en överdimensionering av de invändiga kommunikations- utrymmena _— korridorer, passager och trapphus. I serie 10—13 har utred- ningen undersökt hur en sålunda bibehållen regelbunden husform påverlar rumskostnaden. Resultatet av dessa undersökningar visar, att skillnadema i kostnad mellan planlösningarna med varierande storlek på gemensam- hetsutrymmena (serie 1—4) och planlösningarna med gemensamhetsutrym- men med konstant planform eller yta med oregelbunden (serie 6—9) respek- tive regelbunden (serie 8—13) huskropp blir förhållandevis små och i prak— tiken icke torde spela någon större roll. Avgörande för kostnaden blir tad som från standardsynpunkt kan anses vara minsta storlek för gemensam- hetsutrymmena. Dock bör det understrykas, att en viss stegring av kostla- den kan ske vid en överdimensionering av kommunikation-sutrymmena. Yid en rumsyta av 12 m2 uppgår skillnaden i kostnad mellan arkitektens plan- lösning (serie 1—4) och planlösningen med de överdimensionerade korn- munikationsutrymmena till drygt 4 procent. Överdimensioneringen ger stir— re utslag i kostnadshänseende, när den sker medelst en breddning av huset än när den sker medelst en förlängning; härvid förutsättes givetvis en kon- stant rumsbredd.

Utredningen har även undersökt effekten av att förändra korridorms

bredd. Om korridorbredden ändras med 20 cm medför detta, att den sche- matiska planlösningens rumskostnad ändras med cirka 0,7 procent. Det bör i detta sammanhang dock understrykas, att en korridor inte bör göras smalare än 1,6 rn. En korridor med mindre bredd torde fungera otillfreds- ställande som kommunikationsled.

Tvättställ, wc, duschrum, badrum

I ett flertal sammanhang har sambandet mellan rumskostnaden och rum- mets hygieniska standard diskuterats. Utredningen har därför ansett det vara av väsentligt intresse att undersöka storleken av de kostnadsskillnader, som uppstår vid förändringar av den hygieniska standarden.

Som undersökningsobjekt har utredningen valt den schematiska plan- lösning, där varje rum har en yta av 13,4 m2, en bredd av 3,6 m samt är försett med tambur. I tamburen har garderoben placerats liksom även den för de olika undersökningarna alternativt valda hygieniska utrustningen bestående av tvättställ eller wc eller dusch- eller badrum, eller kombina- tionen av dessa förnödenheter. Vid samtliga undersökningar har erforderliga gemensamhetsutrymmen —— kök, badrum etc. erhållit samma yta. Undersökningarna har givit följande resultat.

Beträffande den hygieniska utrustningens krav på yta visar det sig, att om wc och tvättställ inredes i tamburen, dennas djup ej behöver ökas. Duschrummet kräver däremot en djupare tambur.

En jämförelse mellan kostnaderna för inredning av olika slag av hygienisk utrustning i tamburen har givit följande resultat.

Rum med Rum med Rum med 33355? tvättställ, tvättställ, tvättställ, (tig 45) och wc wc och dusch wc och bad ' (tig. 46) (tig. 47) (fig. 47) 100 101,8 108,0 108,3

Som synes blir kostnadsökningen ringa vid inredning av wc i en tambur, där det redan finns tvättställ knappt 2 procent. Visserligen uppstår en viss total kostnadsökning per rum, vilken hänför sig till väggar och sanitärt gods, men denna ökning uppvägs nästan helt av att den totala vå- ningsytan minskar, genom att de gemensamma toaletterna i våningsplanet försvinner.

Inredningen av ett duschrum är däremot betydligt kostsammare på grund av den utökning av tamburen som blir nödvändig. Bortfallet av ytan för våningsplanets gemensamma badrum kompenserar inte kostnadsökningen på grund av det ökade utrymmesbehovet i tamburen.

Övergången från duschrum till badrum innebär däremot inte någon på- taglig kostnadsförändring. Inredning av dusch till varje rum har i hittills

Fig. 45. Rum med tvättställ och garderob i Fig. 46. Rum med tvättställ, wc och gar- tamburen derob i tamburen

_l. ! i.

________ T—i !

Fig. 47. Rum med tvättställ, wc, dusch ( alt. bad) och garderob i tamburen

byggda studentbostäder ofta resulterat i en gemensam badanläggning i käl- laren. Om badrum inredes till varje rum bortfaller behov av bad i källaren. Den kostnadsminskning som härigenom uppstår synes vara av ungefär samma storleksordning som kostnadsökningen vid ett utbyte av dusch- rummet mot ett badrum.

Utredningen har även ansett det vara av intresse att undersöka kostnads- förändringen vid en minskning av rummets hygieniska standard, d. v. s. att tvättstället till varje rum slopas. Härvid har förutsatts, att den för vå- ningsplanet gemensamma bad-, wc- och tvättavdelningen innehåller samma antal tvättställ som rum. Rumskostnaden blir i detta fall så gott som oför- ändrad, beroende på att gemensamhetsutrymmenas yta ökar. Även om tvätt- möjligheterna i det gemensamma tvättrummet minskas till att omfatta ett tvättställ för två rum blir kostnadsbesparingen per rum obetydlig (mindre än 0,5 procent). Jfr fig. 37—39.

Kokskåp

Inreder man kokskåp med möjlighet till matlagning i varje lägenhet kan det för korridoren gemensamma köket helt slopas (fig. 30). Ett kokskåp kräver ett relativt stort utrymme, och det har ansetts uteslutet att inreda ett kokskåp i en tambur med 1,1—1,2 m djup. Vid undersökningarna har kok- skåpet därför inretts i ett rum, vars hygieniska standard består av wc, tvätt- ställ och dusch— eller badrum (jfr fig. 47 och 48). Tamburen till detta rum

_ —'_1

Fig. 48. Rum med tvättställ, wc, dusch (alt. bad) samt kokskåp i tamburen. Garderob i rummet

rymmer även ett kokskåp under förutsättning att garderoben samtidigt flyttas in i rummet, vars yta då måste ökas i motsvarande grad. Inredning av kokskåp i detta rum resulterar i en ökning med 3,9 procent av rummets ursprungliga kostnad. I jämförelse med det rum, som endast har tambur och tvättställ, motsvarar emellertid den sammanlagda kostnadsökningen för den utökade tamburytan, badrummet och kokskåpet 12,5 procent av rumskostnaden.

Om man endast inreder wc och kokskåp och utesluter dusch- eller bad- rum, behöver tamburens yta icke ökas så mycket. Kostnadsökningen för ett rum, vars tambur är 1,40 m djup och inredd med wc, tvätt—ställ och kok- skåp, kan i jämförelse med ett rum, vars tambur endast är inrett med tvätt- ställ, uppskattas till ca 9 procent.

Planlösning med dubbletter

I de hittills byggda korridorhusen har i åtskilliga fall dubbletter utförts. I allmänhet delar två intill varandra liggande rum på en gemensam tambur samt antingen på ett wc eller på ett dusch- eller badrum. I regel har även ett kokskåp inretts i tamburen, i vissa fall även kokvrå (jfr fig. 49). I några fall har planlösningen av dubbletten skett på så vis att mellan de två rummen lagts in en sektion, som är smalare än rummens bredd. I denna

| | I | | I |

....... ----1 ...nu .._...

T_l T'T |

Fig. 49. Dubblett, där två intill varandra liggande rum delar på tambur, inredd med tvättställ, wc, dusch ( alt. bad), kokskåp och garderober

smala sektion har från korridoren räknat inrymts tambur, badrum och kokvrå. Det gemensamma badrummet har entré från tamburen, under det att kokvrån, som är placerad vid fasaden och följaktligen ljus, har entréer från de båda rummen.

Utredningen har ansett det angeläget, att undersöka skillnaden i kostnad mellan rum med egen hygienisk och annan standard och dessa rum, där motsvarande standard delas av två. Undersökningen har avsett planlös- ningar med rummen intill varandra, och standardförnödenheterna inpas- sade mellan rummen och korridoren. Sådana dubbletter kan nämligen in- fogas i de schematiska planlösningar, som undersökts i det föregående utan att dessa bryts sönder, vilket däremot icke är fallet med de dubbletter, vilkas standardförnödenheter inskjutits mellan de båda rummen. Utredningen har därför ej undersökt detta alternativ. Ej heller har utredningen undersökt dubbletter med kokvrå.

Undersökningarna har givit följande resultat.

Enkelrum Rum i dubblett

Rum respektive dubblett med wc och tvättställ i tamburen 100 92,9 Rum respektive dubblett med badrum och kokskåp i tam- buren .............................................. 100 83,8

Vid jämförelsen mellan enkelrum och dubblett med eget badrum och kok- skåp är rumsytan i båda fallen 14 m2, inklusive garderob. I dubbletten kan emellertid garderoben placeras i tamburen, eftersom denna vid samman- slagning av två rum blir relativt stor, varvid rumsstorleken kan minskas till 13,4 m2. Jämförelsetalet blir i så fall för dublettrummets del 82,5 i stäl- let för 83,8.

En stor kostnadssänkning erhålles sålunda om standardförnödenheter i form av tambur, wc, badrum och kokskåp delas av två rum i stället för att tillföras varje enskilt rum.

Av intresse är även kostnadsrelationen mellan å ena sidan enkelrummet med tambur och tvättställ och å andra sidan den standard, där två rum delar på tambur och wc eller badrum eller kokskåp.

Rum med tambur Rum med delad Rum med delad och tvättställ tambur och delat tambur, delat bad- wc rum och kokskåp

100 94,6 92,8

En höjning av standarden, samtidigt som standardförnödenheterna slås ut på två rum, innebär sålunda icke någon kostnadsökning i förhållande till det enskilda rummet med tambur och tvättställ. Allt talar i stället för att en viss kostnadsbesparing erhålles. Det bör emellertid understrykas, att utredningen icke undersökt alla de olika planlösningsalternativ som är möj- liga för dubblettens del, varför en viss försiktighet måste iakttagas i fråga om slutsatser vid jämförelser mellan dubbletter och enkelrum.

Det bör i detta sammanhang nämnas, att utredningen vid presentationen av de sex alternativa lösningar av rumskollektivet, rörande vilka deltagarna i studentbostadsenkäten fick rösta (jfr sid. 201), räknade med en månads- hyra av 155 kronor för en dubblett i ett korridorhus, där två rum delade tambur, badrum och kokskåp. Vid tidpunkten för genomförandet av student- bostadsenkäten hade den av utredningen tillämpade kostnadsberäknings- metodiken icke använts, och de överslagsmässiga hyresberäkningar som då verkställdes gav vid handen, att ifrågavarande dubblett var dyrare än exem- pelvis korridorhusets enkelrum med tambur och wc. Rätteligen borde emellertid dubbletten ha åsatts en hyra av 130 kronor i månaden i stället för 155 kronor. Såtillvida påverkas dock icke resultatet av omröstningen av detta förhållande, som syftet med denna endast var att mäta hur mycket studenterna var beredda att betala för olika standardalternativ.

Planlösningar inom loftgångshus

Utredningen har även undersökt relationen mellan rumskostnaden i ett s. k. loftgångshus och rumskostnaden i den schematiska planlösningen av kor- ridorhuset.

I loftgångshuset är kommunikationsutrymmet förlagt utanför byggnads— kroppen. Varje lägenhet eller lägenhetsgrupp har direkt ingång från det fria. Detta begränsar i hög grad undersökningsmaterielet vid jämförelser med korridorhusets studentrum. Gemensamma utrymmen såsom badrum, wc, kök kan inte anordnas för grupper om 10 till 20 rum utan invändiga kommunikationer. Undersökningen har därför måst begränsas till rum med egna standardförnödenheter eller till dubbletter för att jämförelser med motsvarande rum i korridorhuset skall kunna ske (jfr fig. 40—42).

Undersökningen visar, att loftgångshusets rumskostnader i genomsnitt ligger ca 5 procent högre än motsvarande rumskostnader i korridorhuset. Sålunda får ett rum i loftgångshus med eget badrum och kokskåp relations— talet 104, om motsvarande rum i korridorhuset åsättes relationstalet 100. Ett dubblettrum med delat badrum och delat kokskåp får relationstalet 106 i loftgångshuset, om motsvarande rum i korridorhuset åsättes talet 100.

Sammanfattning

Eftersom det kan vara förenat med vissa svårigheter att kombinera kost- nadsvariationerna vid jämförelser mellan olika slag av planlösningar och standard, har utredningen gjort en sammanställning av skillnaden i kost- nad mellan olika rum. Härvid har exemplen valts så att rumsytor, rums- bredder samt gemensamhetsutrymmenas yta är lika stora i samtliga fall. Följande sammanställning återger utredningens resultat.

Rumstyp Relationstal 1. Gemensamt: Kök, we, had

Till lägenheten: Tambur, inredd med garderob och tvättställ ................. 100 2. Gemensamt: Kök, bad

Till lägenheten: Tambur, inredd med garderob, tvättställ och wc .............. 102

3. Gemensamt: Kök Till lägenheten: Tambur, inredd med garderob, tvättställ, wc och bad .......... 108

4. Gemensamt: — Till lägenheten: Tambur, inredd med tvättställ, wc, bad och kokskåp. Garderob i rummet .............................................................. 113 5. Gemensamt: Två rum (dubblett) delar tambur, inredd med tvättställ, wc, bad, kokskåp och garderob ................................................... 93 Till lägenheten: — 6. Gemensamt: Kök, wc, bad

Till lägenheten: Garderob och tvättställ i rummet (tambur saknas) ............ 92 7. Gemensamt: Kök, wc, tvättställ, bad

Till lägenheten: Garderob i rummet (tambur saknas) ........................ 92 8. Loftgångshus

Gemensamt: _-

Till lägenheten: Tambur, inredd med tvättställ, we, bad och kokskåp. Garderob i rummet .............................................................. 117 9. Loftgångshus

Gemensamt: _

Till lägenheten: Två rum delar tambur, inredd med tvättställ, we, had, kokskåp och garderob .......................................................... 99

Lägenhetsytans kostnad

Utredningen har i samtliga kostnadsjämförelser hittills utgått från kost- naden per rumsenhet. Oftast användes emellertid som enhet vid kost- nadsundersökningar kostnaden per 1112 lägenhetsyta. Enligt utredningens uppfattning är i förevarande sammanhang kostnaden för rumsenhet av större intresse än kostnaden för lägenhetsyta, men för att ge en fylligare bild av kostnadssammanhangen har utredningen även verkställt en kost- nadsundersökning med begagnande av den senare enheten.

Som våningsplanets lägenhetsyta har i enlighet med 1953 års fastighets- nomenklatur uppmätts ytan inom lägenheten. Till lägenhetsytan har även räknats ytan av våningsplanets gemensamma kök, toaletter, badrum eller duschrum, däremot icke gemensamma kommunikationsutrymmen såsom korridorer, passager och trappor. I de fall gemensamma badrum i källaren förekommer har ytan för dessa ej inräknats.

I serierna 1—4 varierar rumsbredd, rumsstorlek och gemensamhetsut- rymmenas storlek. Den lägsta kostnaden per 1112 i dessa serier finner man i det rum vars yta är 14 m2 och bredd 3,9 m (serie 4: A.4), medan den högsta kostnaden avser det rum vars yta är 12 m2 och bredd 3,0 m (serie 1: D.1). Sättes det lägsta kostnadsvärdet till 100 blir relationstalet för det högsta 111.

I serierna 6—13 varierar rumsstorleken med rumsbredder begränsade till 3,3 och 3,6 m, samtidigt som gemensamhetsutrymmena har en konstant

yta eller form. I dessa serier har de rum, vilkas yta är 14 m2 och bredd 3,6 m och vilkas gemensamhetsutrymmen har en konstant form (serie 7 :A.3 och 11:A.3) det lägsta kostnadsvärdet (101). Det högsta kostnadsvärdet (111) erhålles för det rum, vars yta är 12 m2, bredd 3,6 m, och som har en konstant form på gemensamhetsutrymmena med bibehållen rektangulär byggnadskropp och överdimensionerade kommunikationsutrymmen (serie 11:D.3).

Sannolikt skulle skillnaderna ha blivit större om undersökningen även omfattat rumsbredderna 3,0 och 3,9 m i serierna 6—13.

Utsträckes jämförelserna till att omfatta även de objekt som i det före— gående undersökts med avseende på standard, blir kostnadsskillnaden avse- värt större. Det bör då beaktas, att nämnda undersökning endast utförts på ett rum med en yta av 13,4 m? och en bredd av 3,6 m. Skillnaden i kostnaden per 1112 vid olika standard framgår av nedanstående sammanställning.

Rumstyp Rclationstal 1. Gemensamt: Kök, we, had

Till lägenheten: Tambur inredd med garderob och tvättställ .................. 100 2. Gemensamt: Kök, bad

Till lägenheten: Tambur, inredd med garderob, tvättställ och wc .............. 103

3. Gemensamt: Kök Till lägenheten: Tambur, inredd med garderob, tvättställ, wc och bad .......... 103

4. Gemensamt: Till lägenheten: Tambur, inredd med tvättställ, we, bad och kokskåp. Garderob i rummet .............................................................. 112

5. Gemensamt: Två rum (dublett) delar tambur, inredd med tvättställ, we, had, kokskåp och garderob

Till lägenheten: — ...................................................... 95 6. Gemensamt: Kök, we, had

Till lägenheten: Garderob och tvättställ i rummet (tambur saknas) .......... 112 7. Gemensamt: Kök, wc, tvättställ, bad

Till lägenheten: Garderob i rummet (tambur saknas) ........................ 107

En jämförelse mellan ovan redovisade relationstal och i det föregående redovisade relationstal avseende kostnad per rumsenhet (sid. 83) belyser svårigheten, att av lägenhetsytans pris avgöra om ett studentbostadshus är billigt eller ej. Enbart förändringar av rummets storlek eller dess bredd kan —— när kostnaden per 1112 lägenhetsyta användes — medföra kostnads- skillnader på upp till 10 procent. Standardhöjning synes icke automatiskt innebära att kvadratmeterpriset blir högre. Det kan tvärtom förekomma, att en högre kostnad per 1112 föreligger vid lägre standard. Om standardserierna (14—20) även hade undersökts med utgångspunkt från förändringar i rums- yta och rumsbredd, är det sannolikt, att kostnadsskillnaderna skulle ha upp- gått till 20 procent.

Av stort intresse i sammanhanget är emellertid att undersöka vad en ölt- ning av själva rumsytan i skilda fall kostar samt hur en sådan ökning på— verkar kvadratmeterpriset.

En ökning av rumsytan sker genom att rummet fördjupas eller genom att rummet förlänges efter fasaden. Om rumsytan ökas från 12 m2 till 14 1112 genom att rummet fördjupas kostar varje 1112 som rummet ökar ungefär 30 procent av rummets ursprungliga kvadratmeterpris. Motsvarande kost— nad vid en förlängning av rummet efter fasaden uppgår till ungefär 60 procent av rummets ursprungliga kvadratmeterpris. En ökning av rums- ytan på det senare sättet ställer sig sålunda ungefär dubbelt så dyr som en ökning genom att rummet fördjupas.

Att fastställa gemensamhetsutrymmenas kostnad per m2 i förhållande till lägenhetsytans genomsnittliga kostnad per m2 är förenat med vissa svå- righeter. Kombinationen av »täta» ytor (badrum, toaletter etc.) och »glesa» ytor (kök), försvårar möjligheterna att erhålla renodlade kostnadsvärden. Vissa slutsatser kan emellertid dragas av det material, som står till buds. En ökning av kökets yta torde ej draga med sig större kostnadsökning än motsvarande ökning av studentrummets yta. En ökning av ytan efter fasad- långden är sålunda dubbelt så kostsam som en ökning av köksytan på djupet. Kostnadsökningens storlek torde även vara densamma som den som redo- visats för studentrummet. Priset för en förstoring av toaletter och badrum torde däremot med största sannolikhet bli större än det genomsnittliga kvad- ratmeterpriset för lägenheten i dess helhet.

Kommunikationsutrymmen, korridorer och passager ligger utanför upp- mätningen av själva lägenhetsytan. En minskning eller ökning av dessa utrymmen påverkar således direkt priset per 1113 i den ena eller den andra riktningen.

Utredningen kommer i efterföljande kapitel att beröra frågan om vilken enhet för kostnadsberäkningar, som lämpar sig bäst för studentbostäder.

KAPITEL 8

Jämförande kostnadsanalys av grupprumshus

Korridorhusets planlösning bygger som regel för varje byggnad på en cen- tral, vertikal kommunikationsled trappan. I våningsplanet har rummen förbindelse med trappan genom den horisontella kommunikationsleden —— korridoren. Korridoren betjänar ett stort antal rum, och ljudstörningarna från den kan följaktligen bli avsevärda, vilket i hög grad torde ha bidragit till att tamburen-ljudslussen införts mellan korridor och rum. Undersök— ningen av kostnaderna för korridorhuset har visat tamburytans stora andel i rumskostnaden.

Den utrymmeskrävande kombinationen trappa—korridor—tamburer kan emellertid ersättas med den mindre utrymmeskrävande kombinationen trappa—tambur. Tamburen tjänar då som horisontell kommunikationsled från trappan till rummen. Antalet rum grupperade kring en dylik tambur får härvid inte bli så stort, att ljudstörningar från tamburen framtvingar särskilda åtgärder för att utestänga ljudet. Antalet rum som betjänas av en och samma trappa blir följaktligen färre än i korridorhuset, och fler trappor måste införas i byggnaden. Genom att korridorerna försvinner, kommer byggnaden-s form och planlösning att närmare ansluta till de traditionella flerfamiljhusens. En annan följd är en minskning av husbredden, vilket underlättar husets inpassning i en stadsplan för vanlig bostadsbebyggelse.

Med utgångspunkt från såväl planlösningsmässiga hänsynstaganden som från de uppfattningar, som kom till synes i studentbostadsenkäten rörande lämpligaste antal rum kring gemensamt kök och gemensam hygienisk ut- rustning m. m., kan enligt utredningens uppfattning antalet rum i en dylik planlösning inte överstiga fem. Varje grupp "har försetts med bad- eller duschrum med tvättställ och wc samt kök med matplats. I de av utred- ningen undersökta grupprumslösningarna har femrumsgruppen härutöver försetts med ett separat wc. Däremot har rummen inte inretts med separat tvättställ.

Resultaten av studentbostadsenkäten tydde på att tillgången till goda matlagningsmöjligheter spelar en viss roll vid den enskilde studentens vär- dering av ett rum. En annan betydelsefull faktor härvidlag är det antal rum som delar kök och hygieniska utrymmen; ju mindre detta antal är desto högre bedöms i regel standarden vara. Från ifrågavarande utgångspunkter

kan grupprumslösningarna betraktas som en boendeform med en hög och trivselbefrämjande standard. Köksstandarden i en rumsgrupp är högre än den i korridorhus gängse med hänsyn till att åtskilligt färre rum delar kök med matplats.

Med hänsyn till dessa omständigheter har utredningen ansett det vara av synnerligen stort intresse att undersöka de kostnadsförändringar, som upp- står om korridoren bytes ut mot trappor och rummen grupperas kring en tambur.

Undersökningarna har omfattat grupper om tre, fyra och fem rum. För att uppnå likvärdighet med de i det föregående undersökta korridorhus- rummen har den tunga väggen runt rummen bibehållits, trots att man med fog kan ifrågasätta om detta i verkligheten är nödvändigt. En helt likvärdig kostnadsjämförelse mellan grupprummen och de i föregående kapitel under- sökta korridorhusrummen är emellertid inte möjlig. I normalstandardver- sionen av korridorhuset delades vissa förnödenheter av ett bestämt antal rum. I fråga om grupprummen varierar motsvarande antal rum. Vidare kan exempelvis kökets storlek inte krympas proportionsvis efter rumsantalet. Korridorhusets kök för 10 rum har en yta av omkring 18 m2. Femrums- gruppens kök borde i relation härtill ha en yta av 5,4 m2, vilket emellertid skulle få till följd att rummet inte skulle kunna användas som matplats. Kombinationen av tre, fyra eller fem rum i en grupp gör även, att den lik— formighet i fråga om planlösningen, som var möjlig att genomföra i det av utredningen undersökta korridorhuset, inte går att utföra i grupprumshuset. Visserligen kan rumsstorleken hållas oförändrad, men rummens form måste vid vissa planlösningar och kombinationer inom gruppen förändras. Även gemensamhetsutrymmenas storlek och form är beroende av rummens kombination inom gruppen.

Antalet rum inom grupprumshuset är ej heller möjligt att fastställa till 60 såsom i korridorhuset. Rumsantalet är nämligen beroende av antalet trapphus. Härigenom erhålles antingen färre eller _ vid tillägg av ytter- ligare ett trapphus —— fler rum än 60. För att göra en jämförelse med kor- ridorhuset möjlig har ett medelvärde för kostnaden per rum beräknats med utgångspunkt från dels det grupprumshus, vars rumsantal understiger 60, dels det grupprumshus vars rumsantal överstiger 60.

Vid kostnadsjämförelser mellan grupprumshus och korridorhus bör man sålunda komma ihåg, att grupprummets kostnader i åtskilliga fall påverkas av omständigheter, som icke gäller för korridorhusrummet. Dessa omstän- digheter torde likväl icke vara av den storleksordningen, att de omöjliggör eller förringar det praktiska värdet av en jämförelse.

I det följande redovisas först ett urval av mått- och standarduppgifter rörande undersökningsobjekten inom grupprumshusen. En fullständig redo- visning av dessa uppgifter återfinnes i bilaga 4: 2. I båda fallen innefattar

Beteck- ning

Antal

rum I

gruppen

Rums- storlek mz 14,0 3'0 13,4

Rumsbredd

m

3,3 3,6

Gruppens standard

3,9

Kök Bad med W.c. W.c.

Tamburbredd

1,2 1,6

m

1,8 2,0

Rums- antal i objek- tet st. Trapp-

hus i objek- tet st.

Våningsytan

Åt- gång per rum

mz

Rel. tal mellan vå-

ningsytorna, jämförelse—

objekt 2:B.2

Rel. tal mellan kost— naderna per

rumsenhet

jämförelse- objekt 2:B.2

Anm.

G3: 1 GB: 2 G3: 3 GB: 4

G4: 11 G4: 12 G4: 13 G4: 14 G4: 15 G4: 16 G4: 17 G4: 18 G4: 19 G4: 20 G4: 21

G5: 101 G5: 102 GS: 103 G5: 104

comme» QWQQQQVQQWQ tomtom

XX XXXX XXXX

XX XXXXXXXXXXX XX

XXX

XXXX XXXXXXXXXXX X

XXXX

XXXX XXXXXXXXXXX XXXX XXXX

XXXXXX

54 72 54 63 48 72 48 72 48 72 48 72 47 60 60 58 60 58 58

”Q'—(H NMNMNMNMHHv—l NNNN

26,9 26,8 24,9 24,7 27,5 27,4 27,1 27,0 25,4 25,3 25,4 25,3 27,1 24,8 24,8 25,5 24,7 26,6 27,9 92,4 92,1 85,6 84,9 94,5 94,2 93,1 92,9 87,3 86,9 87,3 86,9 93,1 85,2 85,2 87,6 84,9 91,4 95,9

100,8 98,9 99,8 97,5

98,9 95,9 99,0 95,7 93,3 90,0 92,8 89,7 91,8 91,4 92,5 89,5 87,4 90,0 92,7

loftgång loftgång loftgång loftgång

redovisningen även en jämförelse av undersökningsobjektens våningsyta och kostnad per rumsenhet med utgångspunkt från korridorhusets serie 2: B.2, som erhållit relationstalet 100.

Trerumsgruppen

Trerumsgruppen är ej möjlig att genomföra med 60 rum i en och samma byggnad. Två hus har därför undersökts, ett innehållande 54 rum och ett 72 rum. Rumsgruppen har även undersökts i två loftgångshus, innehållande 54 och 63 rum, eftersom det ej heller i detta fall är möjligt att i en och samma byggnad inrymma 60 rum. I samtliga fall har ett medelvärde för byggnadskostnaden per rumsenhet använts vid jämförelser med korridor- husets rumskostnad. Till jämförelseobjekt med relationstalet 100 har valts samma undersökningsobjekt, som användes vid de i det föregående redo- visade standardjämförelserna inom korridorhuset, nämligen ett korridor- husrum vars storlek är 13,4 m=, som har en bredd av 3,6 m och är försett med en tambur, inredd med tvättställ och garderob. Jämförelsen ger föl- jande resultat.

Rumstyp Relationstal

1. Korridorhus (serie 14: B. 3: 2, fig. 17 och 45) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Tambur, inredd med garderob och tvättställ Storlek: 13,4 m2 Rumsbredd: 3,6 m ....................................................... 100

2. Trerumsgrupp (G.3: 1 och G.3: 2, fig. 50) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: garderob Storlek: 14 m”, inkl. garderoben Rumsbredd: 3,6 m ........................................................ 100,6

3. Trerumsgrupp i loftgångshus (G.3: 3 och G.3: 4, fig. 51) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: garderob Storlek: 14 m”, inkl. garderoben Rumsbredd: varierar ...................................................... 99,4

Man kan konstatera, att grupprummet med för tre rum gemensamt we, bad och kök kostar praktiskt taget lika mycket som korridorhusrummet med eget tvättställ och i övrigt motsvarande gemensamma standardförnö- denheter. Resultatet är i detta fall ej nämnvärt påverkat av olikheter i rums— bredd.

F yrarumsgruppen

Ej heller denna grupp är möjlig att genomföra med 60 rum i en och samma byggnad annat än i loftgångshuset. Två hus har därför —— förutom ett loft- gångshus med 60 rum _ undersökts. Det ena huset innehåller 48, det andra

r—Q— 01 ©. 9 ' i + 1 14.95 ,L T Y Fig. 50. Trerumsgrupp, typ G. 3: 1 och G.3: 2. nu 859 ,L * 1 —o——— å ! - i: a _l] ä?— tth _ & ap det

Fig. 51. Trerumsgrupp i loftgångshus, typ G.3: 3 och G.3: 4. Anm. Besvärande insyn i ett av rummen.

72 rum. Vid kostnadsjämförelser har använts ett medelvärde av rumskost- naden i dessa hus. Jämförelseobjektet är detsamma som vid jämförelserna inom trerumsgruppen.

Med ett jämnt antal rum i en grupp visar det sig svårt att erhålla en en- hetlig rumsform inom en och samma planlösning. Flera lösningar med varierande rumsbredder inom samma grupp har därför undersökts för att möjliggöra en allsidig belysning av kostnaden per rumsenhet.

Rumstyp Relationstal

1. Korridorhus (serie 14: 3.32, fig. 17 och 45) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Tambur, inredd med garderob och tvättställ Storlek: 13,4 m' Rumsbredd: 3,6 m ....................................................... 100

2. Fyrarumsgrupp (G.4: 11 och 12, fig. 52) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Garderob Storlek: 14 m”, inkl. garderob Rumsbredd: 3 m .......................................................... 97,9

3. Fyrarumsgrupp (G.4: 13 och 14, fig. 53) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Garderob Storlek: 14 m”, inkl. garderob

Rumsbredd: varierande .................................................... 97,9 4. Fyrarumsgrupp (G.4: 15 och 16, fig. 54)

Samma data som G.4: 13 och 14 ........................................... 92,6 5. Fyrarumsgrupp (G.4: 17 och 18, fig. 55)

Samma data som G.4: 13 och 14 ........ , .................................... 9 1,6

6. Fyrarumsgrupp (G.4: 19, fig. 56) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Garderob Storlek: 14 m', inkl. garderob Rumsbredd: 3,6 m ........................................................ 92,6

7. Fyrarumsgrupp i loftgångshus (G.4: 20, fig. 57) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Garderob Storlek: 14 m', inkl. garderob Rumsbredd: 3 m .......................................................... 92,2

8. Fyrarumsgrupp i loftgångshus (G.4: 21) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Garderob Storlek: 14 m", inkl. garderob Rumsbredd: 3,6 m ........................................................ 93,3

En granskning av undersökningsresultaten visar, att två kostnadsnivåer kan urskiljas. Den ena omfattar en grupp, vars rumskostnad ligger ca 2 pro- cent under korridorhusrummets kostnader. Den andra kostnadsnivån ligger ca 8 procent under korridorhusrummets. Skillnaderna beror på att under- sökningsobjekten i den första gruppen (G. 4: 11—14) har ljusa badrum intill fasad, under det att den andra gruppen (G. 4: 15—19) har mörka bad- rum. Det bör dock observeras, att loftgångshuset (G. 4: 21), vars rumskost- nad också ligger ca 8 procent under korridorhusrummets, har ljusa bad-

——1>— #. i'- _o— .. l6.98 j_ T T Fig. 52. Fyrarumsgrupp, typ G.4: II och 12 —49— N 0! D I J _o— L 19.6 8 4 T

Fig. 63. Fyrarumsgrupp, typ G.4: 13 och 14

lOöö

lO.92

Fig. 54. Fyrarumsgrupp, typ G.4: 15 och 16

XBOX

___"—

Fig. 55. Fyrarumsgrupp, typ G.4: 17 och 18

H,—

_q;— 0 (Nl !? _i— 1 15.50 l * T Fig. 56. Fyrarumsgrupp, typ G.4: 1.9 1 "528 1 293 1 "518 , 525 i l 1 T T T T T l l

l0.0|

Fig. 57. Fyrarumsgrupp i loftgångshus, typ G.4: 20

rum. Att av det begränsade undersökningsmaterialet dra alltför vittgående slutsatser om hur badrummets placering inverkar på rumskostnaden är emellertid icke möjligt.

Det är dock klart, att kostnaden per rum inom fyrarumsgruppen är av- gjort lägre än gängse rumskostnader inom korridorhuset. En jämförelse med resultaten av standardundersökningen av korridorhuset ger vid handen, att fyrarumsgruppens rumskostnad närmast svarar mot kostnaden för korri- dorhusrummet utan tambur och med garderob och tvättställ i rummet eller mot kostnaden för ett korridorhusrum i en dubblett. I det senare fallet torde dock den hygieniska standarden i korridorhusrummet vara högre. :

F emrumsgruppen

Femrumsgruppen är möjlig att genomföra i en byggnad med 60 rum. Fyra hus har undersökts, ett med ljus trappa och tre med mörk trappa. I sist- nämnda alternativ blir antalet rum i huset 58, genom att två rum faller bort till förmån för entréer i bottenplanet. Ett rumsantal av 60 har möjliggjort en systematisk jämförande undersökning av inverkan på kostnaden av såväl rummens storlek som bredd. Utredningen har i husen med den mörka trap- pan begränsat undersökningsmaterialet till rum av 3,0, 3,3 och 3,6 m bredd och i huset med den ljusa trappan till endast rum av 3,6 m bredd. Som tidi- gare nämnts har utöver den för grupprummen använda standarden beräk— nats separata wc. Jämförelseobjekt vid kostnadsjämförelserna är samma korridorhusrum som använts vid jämförelserna av tre- och fyrarumsgrup— perna. Undersökningen har givit följande resultat.

Rumstyp Relationstal

1. Korridorhus (serie 14:B. 3:2, fig. 17 och 45) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Tambur, inredd med garderob och tvättställ Storlek: 13,4 m” Rumsbredd: 3,6 m ........................................................ 100

2. Femrumsgrupp (G.5: 102, fig. 58) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Garderob Storlek: 14 m”, inkl. garderob Rumsbredd: 3,6 m ........................................................ 88,2

3. Femrumsgrupp (G.5: 103) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Garderob Storlek: 13,4 m”, exkl. garderob Rumsbredd: 3 m Anm.: Mörk trappa, 58 rum i huset ........................................ 90,7

4. Femrumsgrupp (G.5: 101, fig. 59) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Garderob Storlek: 14 m”, inkl. garderob

Rumsbredd: 3,3 m Anm.: Mörk trappa, 58 rum i huset ........................................ 90,3

5. Femrumsgrupp (G.5: 104) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Garderob Storlek: 13,4 m”, exkl. garderob Rumsbredd: 3,6 m Anm.: Mörk trappa, 58 rum i huset ........................................ 93,5

84. 9 *F— .L 2291 T

Fig. 58. Femrumsgrupp, typ G.5: 102, hus med ljus trappa

%

”6?

+ 20.87. L

Fig. 59. Femrumsgrupp, typ G.5: 101, hus med mörk trappa

Femrumsgruppen ställer sig som synes ekonomiskt fördelaktig icke blott vid jämförelse med det korridorhusrum, som använts som utgångspunkt för jämförelsen, utan även vid jämförelse med övriga grupprum. Planlös- ningen av femrumsgruppen med ljus trappa påminner om den lösning av korridorhuset, där rummen saknar tambur (serie 19 och 20). Utredningen har därför ansett det vara av intresse att jämföra kostnaderna för femrums- gruppen med kostnader för rum inom dessa planlösningar.

Rumstyp Relationstal 1. Femrumsgrupp (G.5: 102, fig. 58) Mått och standarduppgifter, se ovan ........................................ 100

2. Korridorhus (serie 19: A.3.1, fig. 33 och 44) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Garderob och tvättställ i rummet (tambur saknas) Storlek: 14 m2 Rumsbredd: 3,6 m ......................................................... 103,41

3. Korridorhus (Serie 20: A.3.1, fig. 37) Gemensamt: Kök, bad, (tvättställ), wc Till lägenheten: Garderob (tambur saknas) Storlek: 14 m2 Rumsbredd: 3,6 m ........................................................ 103,7

Vid jämförelsen bör man komma ihåg, att femrumsgruppen har mörka badrum, medan korridorhusets badrum är ljusa och placerade efter fasaden. Resultatet av undersökningen av fyrarumsgruppen tydde på att det ljusa badrummets placering efter fasaden innebär en kostnadsökning av ungefär 4 procent. Tar man hänsyn till detta förhållande skulle med andra ord kost- naden för ett rum i femrumsgruppen vara ungefär densamma som för kor- ridorhusrummet utan tambur. Resultatet synes tyda på att man icke kan påräkna någon väsentlig kostnadsminskning genom att låta antalet rum inom en rumsgrupp överstiga fem.

Det tjocka huset med två femrumsgrupper kring en mörk trappa har undersökts i tre olika planlösningsalternativ (G. 5: 101—104, fig. 59). Rums- kostnaden ligger i dessa planlösningar något högre än rumskostnaden i huset med ljus trappa (G. 5: 102). Orsaken härtill är det tidigare omnämnda bortfallet av två rum i entréplanet. Detta ger anledning ställa frågan huru- vida man kan räkna med en kostnadssänkning om källarplanet höjes och utnyttjas till entré, varigenom fullt antal rum skulle erhållas i samtliga våningsplan. En dylik höjning av källarplanet medför emellertid, att käl- larens överskottsyta måste iordningställas, och att källarvåningen i sin hel- het måste ges ett mera påkostat utförande. Kostnaden härför skulle bli så stor att den icke ens skulle vägas upp av det ökade rumsantalet utan skulle resultera i en ökning av rumskostnaden. Kan man hyra ut överskottsytan i källaren, kommer hyresinkomsten sannolikt att förränta merkostnaden. Om Överskottsytan förräntar merkostnaden för källarvåningen, sjunker rumskostnaden med 3 procent på grund av det ökade antalet rum.

Under dessa förutsättningar synes emellertid kostnaderna per rum i huset med mörk trappa och i huset med ljus trappa kunna sägas vara i stort desamma. Någon påtagligt lägre kostnad för rummen i det tjocka huset går icke att påvisa.

Tvättställ i rummet

Som inledningsvis redovisats har i samtliga grupprumsobjekt tvättstället placerats i det för gruppen gemensamma badrummet. Utredningen har emel- lertid ansett det vara av intresse att undersöka storleken av den kostnads- ökning som inredning av tvättställ i varje rum skulle medföra.

Tvättställ i varje rum innebär, att rumskostnaden ökar dels med kost- naden för tvättstället, dels med kostnaden för stamdragningen. Den senare kostnaden är i sin tur beroende av möjligheten att koppla ihop ett eller flera tappställen. Kostnadsökningen per rum blir emellertid relativt konstant och kan beräknas till ca 4—7 procent av rumskostnaden. Som ett grovt genomsnitt kan fördyringen av rumskostnaden på grund av installation av tvättställ anges till omkring 5 procent. Detta resultat kan synas strida mot resultatet av motsvarande undersökning i korridorhuset, som visade att kostnaden var i stort sett densamma, oavsett om tvättrummet placerades i rummet eller i ett gemensamt tvättrum. Detta beror emellertid på att en jämförelse mellan de båda undersökningsresultaten knappast är möjlig med hänsyn till att standarden i de undersökta planlösningarna inte är den- samma. I korridorhusets grupp om 10 rum måste den för samtliga rum gemensamma tvätt— och badavdelningen ökas till sin yta vid inredning av för våningsplanet gemensamma tvättställ. I grupprummen delar ett betyd- ligt färre antal rum ett gemensamt tvätt- och badrum, vilket innebär en högre standard än i korridorhuset. Emellertid innebär det också, att varje rums andel i det gemensamma bad- och tvättrummets yta kan hållas lägre än i korridorhuset, varför någon möjlighet till minskning av detta utrym- mes yta vid inredning av tvättställ i rummet icke finns.

Sammanfattning

För att skapa större överskådlighet över resultaten av grupprumsunder- sökningen har utredningen gjort en sammanställning av skillnaden i kost- nad mellan olika rum. Som utgångspunkt för jämförelsen (relationstal 100 har här liksom i det föregående valts korridorhusrummet med tvättställ i tamburen. För att även få med en grupp om två rum har korridorhusets dubblett med kokvrå medtagits i jämförelsen. Kostnadsvärdet för grupp- rummen utgör ett medelvärde av de i det föregående redovisade relations- talen.

Rumstyp Relationstal

1. Korridorhus (våning om 10 rum) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Tambur, inredd med garderob och tvättställ .................. 100

2. Korridorhus (dublett) Gemensamt: Tambur, inredd med tvättställ, wc, bad, kokskåp och garderob Till lägenheten: — ........................................................ 93

3. Trerumsgruppen Gemensamt: Tambur, tvättställ, wc, bad och kök Till lägenheten: Garderob .................................................. 100

4. Fyrarumsgruppen Gemensamt: Tambur, tvättställ, wc, bad, och kök Till lägenheten: Garderob .................................................. 94

5. Femrumsgruppen Gemensamt: Tambur, tvättställ, wc, bad och kök Till lägenheten: Garderob .................................................. 90

Lägenhetsytans kostnad

Liksom i fråga om korridorhusrummen har utredningen ansett det värde- fullt att komplettera grupprumsundersökningen med en redovisning av kostnaden per 1112 lägenhetsyta.

Varje grupp av rum har betraktats som en lägenhet vars yta uppmätts i enlighet med 1953 års fastighetsnomenklatur. Till lägenhetsytan har så- lunda räknats rum, kök, wc och tambur.

Kostnader per 1112 lägenhetsyta inom en och samma grupp kan variera högst avsevärt, vilket framgår av nedanstående undersökningsresultat av- seende fyra- och femrumsgrupperna. Uteslutes loftgångshuset vid jämförel- serna erhålles för objekten inom de olika grupperna följande relationstal:

Fyrarumsgruppen .......... 100 110 111 112 114 Femrumsgruppen .......... 100 102 105 107

I båda fallen har det lägsta värdet per 1112 lägenhetsyta satts till 100 inom varje grupp. Om man ur fyrarumsgruppen utesluter byggnaden med mörk trappa erhålles serien 100, 101, 102, 104, och om man ur femrumsgruppen utesluter byggnaden med den ljusa trappan erhålles serien 100, 102, 105.

Av det begränsade undersökningsmaterialet framgår att skillnaderi kost- nad på ca 5 procent kan uppstå inom grupper med samma antal rum, samma standard och belägna i byggnader av likartat slag. Förändras även bygg- nadstypen kan skillnaderna uppgå till ca 15 procent av priset per m2 lägen- hetsyta. Undersökningen av lägenhetsytans kostnad inom korridorhuset visade, att skillnader om ca 10 procent av priset per ni2 kunde uppstå på grund av olika rumsstorlek eller rumsform (jfr sid. 83). Variationer av priset per 1112 lägenhetsyta kan givetvis även uppstå inom grupprummen på grund av olika rumsform eller olika rumsstorlek. Däremot torde för grupp- rummens del kostnadsvariationerna på grund av olikheter i rummens form

icke bli så påtagliga som för korridorhuset. Rumsformen förändras näm- ligen inom grupprumslägenheten på grund av byggnadernas planform eller olika rumskombinationer. En del av kostnadsvariationen på grund av olik— heter i fråga om rumsform ligger således från början inbakad i planlös- ningen för hela grupprumslägenheten. Det är dock troligt att olika plan- lösningsalternativ inom grupprumslägenheten kan ge större utslag än de här redovisade kostnadsvariationerna.

Däremot gäller även för grupprummens del, att en förändrad rumsstorlek kan medföra kostnadsvariationer om ca 10 procent av priset per m2. Den sammanlagda kostnadsvariationen kan man därför med all sannolikhet uppskatta till minst 20 procent av priset per 1112 inom en och samma grupp på grund av olikheter i fråga om hustyp, planlösning av lägenheten och rummens storlek.

Jämför man skillnaden i kostnad per 1112 lägenhetsyta mellan tre-, fyra— och femrumsgrupperna kan man av mera lättförstådda skäl konstatera vissa olikheter, vilka sammanhänger med att gemensamhetsutrymmena betjänar ett olika antal rum. Relationstalen har beräknats efter ett medel- värde avseende undersökningsobjekten med ljusa trappor. Undersökningen har givit följande resultat.

Typ Relationstal Trerumsgrupp ....................................... 100 Fyrarumsgrupp ..................................... 94 Femrumsgrupp ...................................... 91

Både här ifrågavarande undersökning samt motsvarande undersökning för korridorhusets del har visat, att det är förenat med stora svårigheter att med utgångspunkt från kostnaden per m2 lägenhetsyta ange om ett rum, en lägenhet eller ett hus är »billigt» eller »dyrt». Nedanstående samman- ställning, i vilken kostnaden per m2 och kostnaden per rumsenhet ställes mot varandra, belyser ytterligare denna svårighet.

Rumstyp Relationstal

Kostnad Kostnad per m2 per rums— lägenhetsyta enhet 1. Korridorhus Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Tambur, inredd med garderob och tvättställ ........ 100 100

2. Korridorhus (dublett) Gemensamt: Tambur, inredd med tvättställ, we, had, kokskåp och garderob Till lägenheten: ............................................. 96 93

3. Korridorhus Gemensamt: Kök, Wc, tvättställ, bad Till lägenheten: Garderob i rummet (tambur saknas) ............... 108 92

4. Trerumsgrapp Gemensamt: Tambur, tvättställ, wc, bad och kök Till lägenheten: Garderob ....................................... 96 101

Rumstyp Relationstal

Kostnad Kostnad per ma per rums- lägenhetsyta enhet 5. Fyrarumsgrupp Gemensamt: Tambur, tvättställ, wc, bad och kök Till lägenheten: Garderob ....................................... 91 95

6. Femrumsgrupp Gemensamt: Tambur, tvättställ, we, bad och kök Till lägenheten: Garderob ....................................... 88 88

I flertalet fall sammanfaller som synes icke kostnaden per m2 lägenhets- yta och kostnaden per rumsenhet. I synnerhet gäller detta det tredje exemp- let i sammanställningen. I detta fall sammanhänger den stora [skillnaden i kostnad med att ett korridorhusrum utan tambur ger en liten våningsyta per rum. Kostnaden per m2 lägenhetsyta blir därigenom hög i motsats mot kostnaden per rumsenhet, som är låg. Det fordra-s dock en mycket ingående kännedom om orsakerna till förändringar av priset per 1112 för att kunna avgöra huruvida en lägenhetskostnad är hög eller låg. Vid planering och projektering av studentbostäder torde därför kostnaden per rum vara den lämpligaste enheten för kostnadsberäkningar.

KAPITEL 9

Övriga kostnadsfrågor

1 . Källaren

I det normalstandardhus, som använts som utgångspunkt för utredningens kostnadsberäkningar, har källarvåningen endast upptagit utrymmen, vilka betraktats som nödvändiga för husets funktion. Återstoden av källaren har betraktats som outschaktad (jfr sid. 42). I studentbostadsproduktionen ut- nyttjas dock i allmänhet hela källarvåningen. De delar som inte oundgäng- ligen behöver tagas i anspråk för husets och lägenheternas behov använder hyresgästerna antingen till motionsrum eller till samlingslokaler. I en del fall uthyres lokaler till annat ändamål.

Det är således av intresse att undersöka storleken av de kostnader, som uppstår då hela det återstående källarutrymmet disponeras av hyresgäs- terna. Då inredningen av utrymmena är beroende av det sätt på vilket de utnyttjas, har inredningskostnaden därför inte medtagits i de kostnads— beräkningar, som redovisas i det följande. Det har emellertid förutsatts, att en utvändig trappa utförts, att lokalerna försetts med fönster och dörrar, samt att ventilation och sanitär utrustning installerats. De lokaler som kost- nadsberäknats kan med avseende på standard närmast sägas motsvara ett enkelt bordtennisrum eller ett motionsrum i nuvarande studentbostadsbe- byggelse.

Helt naturligt kommer kostnadsökningens storlek att bli beroende av storleken på de lokaler som kan utvinnas. Lokalernas yta i sin tur är bero- ende av dels den våningsyta varje rum disponerar, dels av byggnadens våningsantal. Om studentrummets andel i den totala våningsytan är större i en planlösning än i en annan kommer detta att medföra att även rummets andel i källarplanets yta blir större. Vidare erhåller exempelvis ett två- våningshus självfallet en större överskottsyta i källaren än ett hus med flera våningar. I ett hus med ett mycket stort antal våningar kan t. o. m. uppstå underskott på källaryta för husets och lägenheternas oundgängliga behov.

Överskottsytans storlek är även beroende av storleken av den källaryta, som anses nödvändig för lägenheternas (rummens) och husets behov. Erfa- renheten visar, att det vid knapphet på källaryta föreligger en tendens att vilja inskränka på hyresgästernas förrådsutrymmen. Samma tendens gör sig gällande när källarlokalerna är attraktiva från uthyrningssynpunkt.

Samtliga här redovisade omständigheter gör det svårt att exakt beräkna storleksordningen av den kostnadsökning som inträffar då samtliga källar- utrymmen utnyttjas. De kostnadsvärden, som utredningen i det följande redovisar, bör därför användas med stor försiktighet. De bör ses mot bak- grunden av att undersökningshuset är uppfört i tre våningar samt även mot det utrymmesbehov i källarplanet som utredningen tillmätt studentrummen och huset. De torde dock ge en viss föreställning om de ekonomiska följ— derna av att den totala källarytan utnyttjas.

Från dessa utgångspunkter kan för korridorhusets del kostnaderna för ett fullständigt utnyttjande av källarytan beräknas minst till 250 kronor per rum eller omkring 2 procent av rumskostnaden, samt högst till 450 kro- nor per rum eller omkring 3 procent av rumskostnaden. Motsvarande kost- nad kan för grupprumshusens del beräknas minst till 200 kronor per rum eller omkring 1,5 procent av rumskostnaden, samt högst till 420 kronor per rum eller omkring 3 procent av rumskostnaden. Grovt räknat kan man så- ledes säga att om källaren till ett trevånings studentbostadshus utöver de utrymmen som är nödvändiga för husets funktion inredes med ett enkelt bordtennisrum stiger rumskostnaden med ca 2,5 procent. Givetvis bör i detta sammanhang rumskostnaden som sådan beaktas med tanke på att en hög rumskostnad ger en mindre procentuell ökning än en låg.

Lägenhetsytans kostnader ökar i runt tal med 15—20 kronor per mg, vilket utgör ca 2,5 procent av kostnaden per m2 lägenhetsyta.

Ett annat sätt att mäta kostnadsökningen är att fördela kostnaden över hela den utvunna källarytan. Kostnadsökningen vid användande av denna metod är av ungefär samma storleksordning inom samtliga undersökta alternativ, oavsett om byggnaden är ett korridorhus eller ett grupprumshus. Medelvärdet för kostnaden per 1112 källaryta utgör ca 170 kronor. Utred- ningen har inte undersökt huruvida detta värde är representativt för över- skottsytan i källarvåningen till hus som är lägre eller högre än tre våningar.

Det har redan framhållits, att ovan redovisade vården icke avser inred— ningskostnader. En inredningskostnad av ca 300 kronor per m2 lokalyta kommer —— tillsammans med kostnaden i övrigt — att innebära en kost- nadsökning av 6—7 procent av rumskostnaden i trevåningshuset i jäm- förelse med om källarutrymmena endast begränsas till det nödvändiga. En inredningskostnad av 300 kronor per 1112 lokalyta kan icke betraktas som exceptionellt hög utan torde vara en relativt normal kostnad för inredning av ett mindre tekök, inläggning av något bättre golvbeläggning med isolering och bättre behandling av vägg- och takytor än den i källare gängse.

Av undersökningarna framgår med all tydlighet att ett utnyttjande av källarens överskottsyta alltid kommer att medföra en höjning av rumskost- naden, även om inredningen av de utnyttjade lokalerna är den enklast tänk— bara. Förhållandet kan emellertid bli det motsatta, om källarens överskotts— yta går att använda för kommersiellt ändamål. För att lokalerna skall vara

lönsamma, fordras givetvis, att inkomsterna av dem täcker omkostnaderna (räntor, avskrivningar, driftkostnader), vilka kan variera med hänsyn till det sätt varpå lokalen användes. Av utredningsmaterialet kan man emel- lertid få en uppfattning om storleksordningen av de minimiinkomster, som krävs för att med nuvarande lånemöjligheter få täckning för omkostna- derna för överskottsytan.

Utgår man från den ovan redovisade kostnaden av 170 kronor per In2 källaryta och antar att en enkel lokal därutöver fordrar någon inredning, torde den lägsta kostnaden för en sådan lokal kunna beräknas till 200 kro- nor per m2. Kapitalkostnaden kan under nuvarande förhållanden beräknas till 13 kronor per m2 och driftkostnaderna till ca 7 kronor per m2. Om loka- len göres användbarare genom förbättrad och ökad inredning, stiger även kapital- och driftkostnaderna. Om man såsom skett i det föregående antar att en förbättrad inredning kostar ca 300 kronor per m2, kommer den totala kostnaden för lokalen att uppgå till 450 500 kronor per m2. Kapitalkost- naden blir under sådana omständigheter beroende av hur lokalen bedömes i lånehänseende men torde komma att uppgå till 32—35 kronor per m2. Driftkostnaden kan beräknas till minst 10 kronor per m=.

Med utgångspunkt från ovanstående beräkningar bör hyresinkomsten för den enklare lokalen icke vara lägre än 20 kronor per m2 lokalyta. För loka- len med den högre standarden får hyran icke understiga 45 kronor per 1112. Om det icke är möjligt att hyra ut lokalerna till dessa priser, kommer kost- naderna för lokalerna att delvis belasta studentrummen. Det bör beaktas, att i här angivna hyresvärden någon kostnad för marken icke ingår.

Slutligen bör det understrykas, att problemställningarna kring frågan om utnyttjandet av källarens överskottsyta medvetet har förenklats. Så- lunda förutsättes plan mark och idealiska grundförhållanden. Terrängens topografi kan i sig själv innebära att en avgränsning av källarytan till ett minimum överhuvud icke är möjlig. I sådant fall kommer kostnaden för den helt utnyttjade källaren under alla omständigheter att belasta student- rummen såsom en del av byggnadskostnaden. Om det är möjligt att hyra ut lokaler i detta fall, kommer varje uthyrningsobjekt, vars hyresinkomst överstiger driftkostnaden och i förekommande fall kapitalkostnaden för extrainredningen att nedbringa hyran för studentrummen. Minimiinkoms- ten från överskottsutrymmena i källaren kommer i så fall att utgöra 10 kro- nor per m2 för en enklare lokal och 35 kronor per m2 för en lokal med högre inredningsstandard. Sämre grundläggningsförhållanden kan påverka de här redovisade beräkningarna, så att överskottsytan blir dyrare att utföra, vilket får till följd att kostnadsbelastningen på studentrummen blir högre samt att en högre hyresinkomst erfordras. Jfr även bilaga 4: 3.

Enligt utredningens uppfattning visar resultatet av undersökningen av dispositionen av källaren, att man för varje enskilt studentbostadsprojekt bör göra en noggrann kalkyl med hänsyn till grundförhållanden, driftkost-

nader, möjliga hyresinkomster etc., innan ställning tages till frågan hur källaren skall utnyttjas.

2. Förlängning av hushroppen Utredningen har i sina undersökningar utgått från ett hus innehållande 60 rum. I grupprumsundersökningen kunde detta jämna antal rum inte erhål- las i samtliga hus (jfr sid. 87). För att få till stånd en någorlunda enhetlig bedömning av undersökningsresultaten i dessa fall, måste medelvärdet mellan ett hus med ett färre antal och ett hus med ett större antal rum än 60 användas. Undersökningsresultaten visade härvidlag, att husen med det mindre antalet rum alltid hade en högre rumskostnad än husen med det större antalet rum. Samma resultat visade sig, när jämförelsen gällde kost- naden per 1112 lägenhetsyta. Utredningen har därför ansett det vara ange- läget att undersöka de kostnadsförändringar, som kan uppstå om rums- antalet i en byggnad ökas. Undersökningarna har fortfarande gällt byggnader om tre våningar; ökningen av rumsantalet har således tänkts äga rum genom en förlängning av huskroppen. En ökning av rumsantalet genom påbyggnad av ytterligare våningar har inte undersökts —— utredningen vill härvidlag hänvisa till de undersökningar i ämnet som utförts av bl. a. statens institut för byggnads- forskning och vilka kan återfinnas i institutets årligen publicerade littera- turförteckning. Utredningen vill i detta sammanhang fästa uppmärksam- heten på att institutet utfört även andra utredningar av värde för student— bostadsbyggare samt rekommendera studentbostadsföretagen att vid pla- neringen av ett nytt projekt ta kontakt med institutet för att erhålla känne- dom om de publikationer som kan vara av intresse eller för diskussion av speciella problem.

Det ökade antalet rum och den större byggnaden aktualiserar frågan om storleken av vissa för samtliga rum gemensamma utrymmen, t. ex. tvätt- stugan och pannrummet. Byggnadens källarutrymmen kommer att påver- kas olika av förändringar av husets storlek och av antalet rum. I vissa fall beror graden av denna påverkan på hur hårt man kan belasta ett källar- utrymmes kapacitet utan att ifrågasätta dess funktionsduglighet. Beräk— ningen av källarvåningens storlek i normalstandardhuset är mycket sche- matisk (jfr sid. 42). Utredningen har ansett sig kunna bibehålla denna schematiska utformning. Ett undantag har dock gjorts i fråga om tvätt— stugan. När antalet rum i ett hus uppgår till 150 eller mer har ytterligare en tvättstuga förutsatts inredd i källaren, eftersom det kan ifrågasättas om endast en tvättstuga tillfredsställande kan fungera för ett så stort antal rum.

Vid ökningen av korridorhusets rumsantal föreligger alternativa möjlig- heter. Det ursprungligen av utredningen kostnadsberäknade huset om 60

rum kan fördubblas med bibehållande av ett trapphus för 60 rum, men en fördubbling kan också komma till stånd utan att ytterligare ett trapphus behöver byggas. Med ett för samtliga rum gemensamt trapphus har hus med rumsantal av 90, 120 och 180 undersökts. Vidare har ett hus med 180 rum och två trapphus undersökts. I de förstnämnda alternativen har antalet rum per våning valts så, att fördelningen per rum av gemensamhetsutrymmena i våningsplanet blir densamma som i det ursprungligen undersökta huset med 60 rum. Om man tar den genomsnittliga kostnaden per rum i korridor- huset med 60 rum till utgångspunkt för en jämförelse och åsätter det rela- tionstalet 100, erhålles följande jämförelsevärden.

Antal rum och trapphus Kostnad per rum Relationstal Korridorhus: 60 rum, 1 trapphus ...................................... 100 90 rum, 1 trapphus ...................................... 96 120 rum, 1 trapphus ...................................... 94,5 180 rum, 1 trapphus ...................................... 93 180 rum, 2 trapphus ...................................... 96,5

Rumsantalet i grupprumshusen bestämmes av trapphuset och av det antal rum som trappan betjänar. Någon likhet mellan korridorhuset och grupp- rumshuset med avseende på antalet rum kan därför ej uppnås. Ej heller kan likhet i rumsantal uppnås mellan de olika grupprumshusen (jfr sid. 87).

Kostnaden per rum i trerumsgruppen har i det föregående endast under- sökts med avseende på en planlösning, betecknad G 3: 1 och G 3: 2 (jfr sid. 89). Antalet rum i huset, som i denna undersökning uppgick till 54 respek- tive 72 har i nu förevarande undersökning utökats till 90, 126 och 180. Kost- naden per rum har i det föregående redovisats som ett medelvärde mellan 54 och 72 rum. Om detta medelvärde tages till utgångspunkt för en jäm— förelse och åsättes relationstalet 100, erhålles följande jämförelsetal för husen med det utökade rumsantalet.

Antal rum och trapphus Kostnad per rum Relationstal Trerumsgrapp: medelvärde av 54 och 72 rum ............................ 100 90 rum, 5 trapphus ..................................... 98,5 126 rum, 7 trapphus ..................................... 97,5 180 rum, 10 trapphus .................................... 97

För fyrarumsgruppen har tidigare flera alternativa planlösningar under- sökts med avseende på rumskostnad (jfr sid. 91). Det har ansetts tillräck- ligt, att ett av alternativen medtagits i nu förevarande undersökning. Som undersökningsobjekt har valts alternativen G 4: 15 och G 4: 16 (jfr sid. 88). Antalet rum, som uppgick till 48 respektive 72, har utökats till att om- fatta 96, 120 och 168. Liksom för trerumsgruppen har resultatet av den föregående undersökningen av kostnaden per rum i fyrarumsgruppen redo-

visats som ett medelvärde, denna gång mellan 48 och 72 rum. Om detta medelvärde tages till utgångspunkt för en jämförelse och åsättes relations- talet 100 erhålles för husen med utökat rumsantal följande jämförelsetal.

Antal rum och trapphus Kostnad per rum Relationstal Fyrarumsgrupp: medelvärde av 48 och 72 rum ........................... 100 96 rum, 4 trapphus ................................... 98 120 rum, 5 trapphus ................................... 97,5 168 rum, 7 trapphus ................................... 97

De tidigare undersökningarna av femrumsgruppen omfattade ett flertal undersökningsobjekt (jfr sid. 95). Av dessa har för nu ifrågavarande under- sökning utvalts alternativet G 5: 102. Antalet rum i de i det föregående undersökta grupprumshusen med femrumsgrupper är detsamma som i kor- ridorhuset, nämligen 60, vilket antal nu utökats till 90, 120 och 180. Sättes kostnaden per rum för undersökningsobjektet G 5: 102 i ett hus med 60 rum till 100 erhålles för husen med det utökade rumsantalet följande jäm— förelsetal.

Antal rum och trapphus Kostnad per rum Relationstal Femrumsgrupp: 60 rum, 2 trapphus .................................... 100 90 rum, 3 trapphus .................................... 98 120 rum, 4 trapphus .................................... 96,5 180 rum, 6 trapphus .................................... 96

Undersökningsresultaten beträffande såväl korridor- som grupprums- husen kan sammanfattas så att en viss kostnadsminskning per rumsenhet kan uppnås, om antalet rum utökas genom förlängning av huskroppen. För ett litet undersökningsobjekt med ett mindre antal rum i våningsplanet, synes kostnadsminskningen bli relativt kraftig även vid en ringa utökning av byggnadens totala antal rum, men ju fler rum det finns i våningsplanet desto mindre påtaglig blir kostnadsminskningen. I fråga om de stora un- dersökningsobjekten synes kostnadsminskningen rent av kunna ifrågasät- tas med hänsyn till undersökningarnas osäkerhetsmarginal. Härtill kom- mer att det på grund av terrängförhållanden eller av estetiska skäl i prak- tiken inte är möjligt att bygga hur långa hus som helst utan avbrott.

När man uppnår den storleksgräns för ett hus, där en ytterligare för- längning av huskroppen knappast kan anses vara lönande, synes vara be- roende av antalet trapphus och antalet rum trapphuset betjänar. Ju mindre en rumsgrupp är desto snabbare uppnås denna gräns. Sålunda visar under- sökningen av trerumsgruppen, att kostnadsminskningen är mycket måttlig redan vid en utökning av byggnadens totala rumsantal från 54 eller 72 rum till omkring 100 rum, medan i fråga om korridorhuset med tiorumsgrupper inträffar denna relativt måttliga kostnadsökning vid drygt 200 rum.

Det bör slutligen understrykas, att undersökningen inte beaktat de even- tuella kostnadsminskningar, som kan uppstå beträffande ett stort bygg- nadsobjekt på grund av entreprenadupphandlingarnas storlek eller för att byggherrens administrativa kostnader kan pressas. Undersökningarna har utförts med utgångspunkt från samma enhetspriser och samma procen- tuella ökning i fråga om omkostnaderna som i övriga undersökningar ut- redningen utfört (jfr kap. 6).

En fullständig redovisning av undersökningsresultaten återfinnes i bi- laga 4: 4.

KAPITEL 10

Insprängda rum '

Genom beslut av 1957 års riksdag (jfr prop. 1957: 100) utvidgades det stat- liga stödet till studentbostäder till att omfatta även studentbostadsrum i vanliga flerfamiljshus, s. k. insprängda rum. Subventionen utgår i form av ett tilläggslån om 3 000 kronor per sådant rum (jfr sid. 14 f.).

Per den 1 juli 1960 hade sammanlagt 792 insprängda rum uppförts i Upp— sala, Göteborg och Umeå. I tab. 10—11 (bil. 1) redovisas samtliga dessa rum med avseende på storlek, utrustning och belåningsvärden. Av de 792 rum- men är 256 byggda som enkelrum, 530 byggda i enheter om två rum och 6 i enheter om tre rum. Enkelrummen är i regel utrustade med kokskåp och duschrum, tvårumsenheterna med kokvrå och badrum.

Den av utredningen i det föregående begagnade kostnadsberäkningsmeto— diken går ej att tillämpa för de insprängda studentbostädernas del, på grund av svårigheten att beräkna fördelningen av husets totala kostnad mellan familjelågenheter och studentbostäder. Exempelvis blir osäkerhetsmargina- len vid ett försök att beräkna storleken av studentbostadsrummets andel i husets gemensamhets- och kommunikationsutrymmen så stor att de erhåll- na värdena ej kan anses tillförlitliga. Utredningen har därför fått nöja sig med att granska belåningsvärdwena för de rum som hittills producerats och använda dessa som mätare för storleksordningen av kostnaderna för de olika rummen. Gällande regler angående beräkning av belåningsvärden för flerfamiljshus är emellertid konstruerade på så sätt, att belåningsvärdena ej är fullt jämförbara beträffande bostäder på olika orter. I Uppsala och Umeå ingår värdet av tomten i belåningsvärdet, medan detta i Göteborg, där mar- ken upplåtits mot tomträttsavgäld, har räknats bort. I Vissa fall har även 5. k. lägestillägg utgått för gott bostadsläge och i några fall har kompensa- tion erhållits för arbete vintertid.

I syfte att få fram jämförbara belåningsvärden för de olika insprängda rummen har utredningen räknat om de värden som redovisas i tab. 10—11. Tillvägagångssättet härvid har varit följande.

1) Belåningsvärdena har omräknats efter de nya bestämmelser, som gäller fr. o. m. den 1 juli 1959. Denna omräkning har ansetts nödvändig eftersom utredningens kostnadsberäkningar i övrigt gäller för tiden 1 juli 1959. De äldre reglerna utformades 1956 och baserades på vården från bostadsproduktionen före detta år.

2) Belåningsvärdena har justerats så att tomtvärdet i samtliga fall in- går, under det att lägestillägg och kompensation för vinterarbete från— räknats.

3) Utredningen har i sina tidigare kostnadsberäkningar utgått från mel- lansvensk prisnivå, vilken närmast kan jämställas med prisnivån i Uppsala. Belåningsvärdet för de insprängda rummen har därför omräknats efter prisläget i Uppsala den 1 juli 1959.

Efter dessa omräkningar utgör det genomsnittliga belåningsvärdet per rum 14 894 kronor. I detta värde ingår ett genomsnittligt tomtvärde av 1 286 kronor per rum. Frånräknas detta uppgår det genomsnittliga bygg— nadslånevärdet per rum till 13 608 kronor. De omräknade värdena redovisas i tab. 12H13 (bil. 1).

Det är nu möjligt att jämföra belåningsvärdena för de olika insprängda rummen. I första hand synes en jämförelse mellan det insprängda enkel- rummet och den insprängda tvårumsenheten vara av intresse. Om man från de 792 insprängda rummen utesluter dels de två trerumsenheterna, dels även de rum, vilka är byggda i hus som innehåller både enkelrum och två- rumsenheter, återstår 229 enkelrum och 504 rum i tvårumsenheter.

En jämförelse mellan de omräknade lånevärdena för dessa tvårumstyper ger följande resultat.

Belånings- Belånings- Belånings .. .. varde per varde per varde per . .. .. rum for rum, rum for tomt byggnad, kronor kronor kronor

Enkelrum med kok- skåp och dusch ....... 16 109 1 383 14 638 Rum 1 tvårumsenhet med delad kokvrå och delat badrum ........ 14 316 1 233 13 082

Den genomsnittliga lägenhetsytan är för enkelrummet ca 22 m2 och för tvårumsenheten ca 39 m2. Den fria rumsytan är i enkelrummet omkring 13 m2 och i tvårumsenhetens rum omkring 14,5 m'—'. Med hänsynstagande till den justering som måste göras på grund av olikheterna i rumsstorlek utgör skillnaden i belåningsvärde mellan de två rumstyperna ca 16 procent. Denna skillnad är ett mått på det lånebeviljande organets värdesättning av de två olika lägenhetstyperna. Teoretiskt skall den svara mot skillnaden i verklig kostnad, men det kan diskuteras om så är fallet. Det är därför av intresse att som kontroll jämföra skillnaden i kostnad mellan de insprängda rumstypernas närmaste motsvarighet i korridorhuset, nämligen å ena sidan enkelrummet vars tambur är inredd med badrum och kokskåp och å den andra dubbletten, vars tambur är inredd med badrum, wc, kokskåp och garderob (jfr sid. 83). Ifrågavarande skillnad utgör 20 procent. Orsaken till

att kostnadsskillnaden här ligger högre än skillnaden mellan de insprängda rummens belåningsvärden kan bl. a. bero på att kostnadsskillnaderna mel- lan olika lägenhetstyper är större i korridorhus än i vanliga familjebostä- der, men orsaken kan också tänkas vara att belåningsvärdet inte tar till- räcklig hänsyn till skillnaden i kostnader mellan de två lägenhetstyperna.

Utredningen har även tagit lånevärdet för de insprängda rummen till utgångspunkt för en jämförelse med de i kapitel 7 och 8 redovisade beräk- ningarna av kostnaderna för rum i korridor- och grupprumshus. Utred- ningen är väl medveten om vanskligheterna med en sådan jämförelse. Kost- nadsberäkningarna syftar till att mäta skillnaderna i kostnad för rum med olika planlösningar och husformer. Principerna för beräkningen av låne- värdet per rum tar däremot icke hänsyn till olikheter i planlösning eller husform, endast till lägenhetens storlek. Ej heller tar de hänsyn till hur lägenheterna i planlösningen placerats kring trapphuset, vilket är en om- ständighet som uppenbart påverkar rumskostnaden. Utredningen har emel— lertid icke ansett det möjligt att göra ingående undersökningar av olika planlösningar för insprängda rum. Variationsmöjligheterna är nämligen alltför stora; härtill kommer den inledningsvis berörda svårigheten att för- dela husets fasta kostnader mellan familjelägenheter och studentbostäder. Belåningsvärdena är emellertid avsedda att med utrymme för vissa varia- tioner, som kan härledas till reglernas schematiska konstruktion, återspegla den faktiska byggnadskostnaden. Med hänsyn härtill har utredningen trots allt ansett en jämförelse mellan de insprängda rummens belåningsvärden och korridor- och grupprumshusens kostnader per rumsenhet meningsfull. Härvid bör emellertid beaktas den svårighet som föreligger vid jämförelse mellan korridorhusrum och insprängda rum genom att i korridorhuset ett antal av i allmänhet 10 rum delar vissa förnödenheter, medan för de in- sprängda rummens del gäller att antalet rum per motsvarande förnöden- heter är begränsat till ett eller två. En ojämförbar standard föreligger således.

Den metodik som tillämpats vid jämförelsen är densamma som i före- gående kapitel. Korridorhusets rum med tambur, inredd med tvättställ och garderob, har således även här åsatts relationstalet 100 som utgångspunkt för jämförelsen. Vidare har värdena för de korridor- och grupprum, vilkas rumsbredd uppgår till 3,6 m, korrigerats med hänsyn till att rumsbredden för det övervägande flertalet av de insprängda rummen är 3 m.

Rumstyp Relationstal

1. Korridorhus (serie 14: 8.3.2.) Gemensamt för 10 rum: Kök, bad, wc Till lägenheten: Tambur, inredd med garderob och tvättställ Storlek: 13,4 m2 .......................................................... 100

2. Korridorhus (dubblett, serie 18: B.3.3.) Gemensamt för två rum: Tambur, inredd med badrum, wc, kokskåp och och garderober Till lägenheten: — Storlek: 13,4 m2 ......................................................... 93

Rumstyp Relationstal 3. Insprängt rum

Gemensamt: —

Till lägenheten: Tambur, inredd med tvättställ, bad, wc, kokskåp, garderob Storlek: 14 m”, inkl. garderoben ............................................ 112

4. Insprängt rum Gemensamt för två rum: Tambur, bad, tvättställ, wc, kokvrå Till lägenheten: Garderob . Storlek: 14 m”, inkl. garderoben ............................................ 87

5. Grupprum (trerumsgrupp G.3: 1 och 2) Gemensamt: Kök, bad, tvättställ, wc Till lägenheten: Garderob Storlek: 14 m”, inkl. garderoben ............................................ 101

Av ovanstående jämförelser torde man under alla omständigheter våga dra följande slutsatser. Insprängda enkelrum synes bli dyrare att producera än både enkelrum i korridorhus och rum i trerumsgrupper. Däremot synes rum i insprängda tvårumsenheter vara billigare att producera än nämnda rum i korridor- och grupprumshus.

Dessa slutsatser bör emellertid ses mot bakgrunden av olikheterna i standardhänseende. Korridor- och grupprumshusens kök fungerar även som matplats och avlastar således rummen i detta avseende. I kategorihuset föreligger dessutom möjlighet att utnyttja sekundära överskottsutrymmen till gemensamhetslokaler (jfr kap. 9).

Dessa möjligheter saknas helt för de insprängda rummens del. Rummens storlek är densamma som jämförelseobjektens i korridor- och grupprums- husen, men rummen måste även fungera som matplats. Om tvårumsen- hetens kokvrå utökades till att även inrymma matplats skulle rumskostna- den komma att stiga. Redan en relativt måttlig ökning av ytan innebär för- modligen en sådan höjning av rumskostnaden, att det insprängda rummet skulle bli dyrare än rummen i korridor— och grupprumshusen.

Denna skillnad i standard sammanhänger med att de insprängda rummen representerar en annan boendeform än rummen i kategorihus.

Utredningen har därför med stort intresse tagit del av resultaten av en enkätundersökning som Uppsala studentkårs sociala utskott anordnade 1959 i syfte att närmare utreda boendeförhållandena i de insprängda stu- dentrummen i Västra Eriksberg i Uppsala. Undersökningen vände sig till 224 studenter, vilka vid tidpunkten för utdelning av frågeformuläret (febr. 1959) under någorlunda lång tid bebott rummen ifråga (de första rummen stod färdiga hösten 1957). Svarsfrekvensen utgjorde ca 90 procent. Fråge- formulären anslöt till stora delar till det studentbostadsutredningen begag- nade i 1957 års studentbostadsenkät. Även resultaten ansluter i dessa delar idet stora hela till studentbostadsenkätens (jfr bil. 2), varför det icke finns anledning att här närmare dröja vid dem. Däremot är det av intresse att granska resultaten av de delar av enkätundersökningen, som mer eller mindre direkt står i samband med den speciella boendeform som de in-

sprängda rummen representerar. Härvid bör man emellertid hålla i minnet, att samtliga de tillfrågade bor i tvårumsenheter, varför enkäten inte ger upplysning om boendeförhållandena för dem som bor i insprängda enkel- rum. Standard m. m. i dessa tvårumsenheter, av vilka det finns två typer, är följande. Rumsytan i den ena typen uppgår till 14 m2 för båda rummen, i den andra till 14 m2 i det ena rummet och 12 m2 i det andra. Till rummen hör en gemensam tambur, garderober, badrum samt en kokvrå med en yta av 3,2 m2.

Genom 1957 års studentbostadsenkät kunde konstateras, att flyttnings- benägenheten bland studenterna inte är hög. Detsamma gäller i ännu högre grad för de insprängda rummens del, där endast 11 procent av de tillfrågade studenterna uttrycker flyttningsönskemål. Av dessa vill flertalet flytta på grund av giftermål.

Mer än 50 procent av studenterna tillredde så gott som samtliga måltider själva; endast en av de tillfrågade använde överhuvud taget icke köksut- rustningen. 56 procent av studenterna åt mer eller mindre regelmässigt till- sammans med sin granne i tvårumsenheten. I stort sett var studenterna nöjda med köksutrymmena, ett önskemål var dock att spisen hade varit ut- rustad med ugn. På frågan om man ansåg sig ha tillräcklig och ändamåls- enlig plats för intagande av måltiderna ansåg 80 procent att så var fallet, medan 18 procent uttryckte önskemål om matplats i kokvrån.

Över hälften av studenterna begagnade minst en gång i månaden en för samtliga hyresgäster gemensam veckotvättstuga, utrustad med två mindre tvättmaskiner, centrifug och torktumlare.

Knappt 10 procent av studenterna hade någon egentlig kontakt med gran- narna i familjelägenheterna, och över 40 procent hade ingen kontakt alls.

Förvaringsutrymmena utanför tvårumsenheterna består av ett till varje enhet hörande källarutrymme om ca 1,5 m?. Därutöver finns ett cykelstall i varje hus. 82 procent av studenterna ansåg dessa utrymmen tillräckliga, medan 10 procent uttryckte önskemål om matkällare.

På frågan om vilka av vissa angivna gemensamhetsutrymmen studen- terna ansåg det angelägnast att få tillgång till uttryckte det stora flertalet önskemål om klädvårdnadsrum (utrustat med sömnads- och strykutrust- ning), sällskapsrum och hobbyrum (utrustat med arbetsbänk och verktyg för trä- och metallarbeten). Åtskilliga svarande ansåg emellertid varje form av gemensamma trivsel- eller hobbylokaler onödiga. Anmärkningsvärt är att lokaler för praktiskt bruk (hobby- och klädvårdnadsrum) samlat många röster.

Slutligen'fick studenterna tillfälle att med egna ord uttala sig om de in- sprängda studentrummens för- och nackdelar. Flertalet uttrycker en positiv inställning. Några anför, att hänsynstagandet till övriga grannar tvingar studenten från att avstå från de mera högljudda yttringarna av samvaron studenter emellan, och att detta verkar befrämjande för studieron. Många

8—908186

understryker vikten av att man trivs med sin granne inom tvårumsenheten samt angelägenheten av att man beredes möjlighet att själv välja denne, något som även är fallet enligt nuvarande regler.

Enligt utredningens uppfattning visar enkätresultatet med all tydlighet att studenterna i de insprängda rummen trivs med denna boendeform. Ten- denserna i svaren är genomgående desamma som i 1957 års studentbostads- enkät och överhuvud får man ett starkt intryck av att sättet att bo i och utnyttja dessa insprängda tvårumsenheter föga skiljer sig från boendesättet i kategorihusen. Kontakten med de grannar som icke är studenter synes vara av liten omfattning och förlöpa friktionsfritt. Studenterna synes med andra ord icke sticka av i husen utan strävar efter att inrätta sig på samma sätt som i »vanliga» hyreshus. En viss önskan efter fler gemensamhetsut- rymmen i form av sällskaps- eller hobbyrum kan dock spåras; mot detta står emellertid avsaknaden av mera markerade missnöjesyttringar mot två- rumsenheterna i deras nuvarande utformning. Angelägenheten av att stu— denterna har tillgång till fullgoda matlagnings— och tvättmöjligheter bestyr- kes ytterligare.

Utredningens försök till kostnadsanalys av de insprängda rummen tydde på att insprängda enkelrum ställde sig direkt oförmånliga i kostnadshän— seende, medan den insprängda tvårumsenheten ställde sig ekonomiskt för- delaktig. Som ett komplement till studentbostadsrummen i kategorihus synes därför denna tvårumsenhet vara utomordentligt lämplig. Stadsplane- mässiga skäl kan stundom framtvinga husformer, vilka väl lämpar sig för kombination av familjelägenheter och studentbostadsrum. På de orter där det råder brist på centralt belägen tomtmark i rimlig närhet till läroanstal- terna synes det även lämpligt att vid saneringsbebyggelse hålla möjligheten av insprängd studentbostadsbebyggelse i minnet. Utredningen vill därför rekommendera de kommunala myndigheterna att i förekommande fall fästa studentbostadsföretagens eller studentorganisationernas uppmärksamhet på bostadsprojekt vilka lämpar sig för insprängda studentrum.

KAPITEL 11

Utformningen av enkelrum. Sammanfattande synpunkter och rekommendationer

De konferenser studentbostadsutredningen haft med hyresgäster i student- bostadshusen och med företrädare för studentkårernas bostadsorgan har i förening med resultaten av studentbostadsenkätens omröstning rörande olika planlösningsalternativ givit klart belägg för angelägenheten av att studentbostädernas planlösning och standard inte läses i vissa givna mallar. Studenternas boendevanor och bostadsbehov är beroende av sådana fakto— rer som ålder, studieinriktning, studieort, närheten till läroanstalten etc. En humanist kan tänkas vistas mer på sitt rum än en naturvetare, som kanske under vissa perioder tillbringar större delen av dagen på ett laboratorium. En medicinare har under stora delar av studietiden föga behov av matlag- ningsutrustning, eftersom han kan antagas inta flertalet måltider på under- visningssj ukhuset. Licentianden eller doktoranden kan tänkas ha högre stan- dardkrav än den unge studenten, som just påbörjat sina studier, etc. Att härav draga några generella slutsatser rörande behovet av den ena eller den andra rumstypen är naturligtvis inte möjligt. Däremot vill utredningen kraftigt understryka behovet och angelägenheten av en studentbostadsbe- byggelse som är varierad både med hänsyn till planlösning och till standard. Utredningens kostnadsanalyser bör härvid i förening med resultaten av stu- dentbostadsenkäten kunna vara vägledande vid planeringen.

Utredningen vill dock i detta sammanhang peka på vissa planlösningar, som visar en kombination av god standard och låg rumskostnad. Ett exem- pel på en sådan planlösning är dubbletter, utrustade med bad och kokskåp, vilka är billiga att bygga såväl i korridorhus som insprängda i vanliga fler— familj shus. En given förutsättning är dock att dessa dubbletter inte bebos av gifta studenter, för vilka de måste betecknas som direkt olämpliga (jfr sid. 133). Ett annat exempel på en förmånlig planlösning är fyrarumsgruppen. En jämförelse mellan å ena sidan en av de vanligaste av nu förekommande typer av enkelrum, nämligen korridorhusrummet med tambur, garderob och tvättställ, samt å andra sidan planlösningarna i grupprumshus talar enligt utredningens uppfattning till förmån för fyrarumsgruppen. I den senare har enkelrummet visserligen inte eget tvättställ, men å andra sidan delas bad och kök med matrum av endast fyra studenter, något som inte är möjligt i korridorhuset utan att kostnaderna avsevärt stiger. Från

kostnadssynpunkt ställer sig fyrarumsgruppen i regel förmånligare än kor- ridorhusrummen. Än förmånligare i detta hänseende ställer sig femrums- gruppen; dock finns det anledning att ifrågasätta om inte antalet studenter som delar gemensam utrustning här är i största laget. Jämfört med korri- dorhusets tamburlösa rum är dock femrumsgruppen att föredraga både från kostnads- och standardsynpunkt. -

Vid planeringen bör sambandet mellan planlösning och husform noga stu- deras. De kostnadsberäkningar utredningen redovisat i det föregående kan härvid vara vägledande under förutsättning att man håller i minnet att dessa endast är exempel på hur kostnaderna för vissa planlösningar varie- rar under vissa förutsättningar. En »billig» planlösning kan således under andra förutsättningar än de av utredningen angivna vara »dyr». En och samma planlösning påverkas t. ex. av husformen och kan därmed kraftigt komma att variera i pris. Vidare finns det ett tydligt samband mellan kost- nad och våningsyta per rum. Den allmänna slutsatsen härav nämligen att kostnads- och planlösningsfrågor noggrant hör studeras vid projekte- ringen —- kan inte tillräckligt kraftigt understrykas.

I övrigt vill utredningen framhålla följande beträffande enkelrummen. Studentbostadsenkäten visade, att enkelrummet fyller en flerfaldig upp- gift såsom arbetsrum, fritidsrum och sovrum samt därtill ofta även som matrum. Detta ställer givetvis vissa krav på rummens storlek och möbler- barhet. Vid bedömningen av rummens storlek framkom i enkäten ett utbrett missnöje med rum, vilkas yta var mindre än 12 1112. De i kapitel 7 redovisade kostnadsberäkningarna visade en mindre besparing vid en minskning av rumsytan från 14 m2 till 12 m2. Enligt utredningens uppfattning är det dock i det närmaste ogörligt att anpassa alla studentbostadsrummets skiftande funktioner till en rumsyta av 12 m2, bl. a. på grund av de begränsade möble- ringsmöjligheterna på denna yta. Med hänsyn till den obetydliga kostnads- stegring, som en ökning av rumsytan från 12 m2 till 14 m2 innebär, bör därför den av studentsociala utredningen angivna standarden — en rumsyta av 14 m2 -— inte frångås. I detta sammanhang bör det dock betonas, att en ök- ning av den rena rumsytan inte behöver åtföljas av en ökning av sekundära utrymmen såsom tambur, garderober etc.

Tamburen—ljudslussen spelar en stor roll i kostnadssammanhangen. Den påverkar även rummets möblerbarhet samt dess hygieniska standard. I utredningens exempel på kostnadsberäkningar sjönk rumskostnaden med 10 procent, då en tambur, inredd med tvättställ och garderob, slopades och ersattes med ljudisolerad dörr samt tvättställ och garderob i rummet. En dylik planlösning utesluter möjligheten att förse rummet med eget wc. Om man likväl anser att rummet skall förses med tambur och inreder tvättställ i denna, blir kostnadsstegringen förhållandevis obetydlig om man även inreder wc. Däremot stiger kostnaden avsevärt, om man inreder dusch eller badrum invid tam'b'uren (jfr fig. 45—47).

Ett totalt slopande av individuell hygienisk utrustning i rummet till för- mån för en gemensam tvätt-, wc- och badavdelning i korridorhusets vånings- plan är inte lönande och kan inte rekommenderas från vare sig ekonomiska eller funktionella synpunkter. Helt annorlunda ställer det sig naturligtvis i detta hänseende med grupprummen, där ett fåtal studenter delar gemen- samma standardförnödenheter. Som utredningen redan framhållit synes dock inte fler än fyra studenter böra inrymmas i en grupp. För detta talar bl. a. även planlösningsmässiga skäl: det är lättare att skapa en funktionell enhet av fyra än av fem rum.

Studentbostadsenkäten visade en utbredd önskan efter tillgång till mat- Iagningsutrustning. Utredningen kommer i det följande (kapitel 13) att särskilt behandla den för studentbostadshus lämpliga köksutrustningen. I förevarande sammanhang bör emellertid kostnaderna vid inredning av kok— skåp beröras. Ett kokskåp i tamburen till ett enkelrum kräver ett ganska stort tamburdjup. Den relativa kostnadsökningen blir därför mindre, om man inreder kokskåp i en tambur försedd med dusch eller bad, vilka även de kräver stort tamburdjup, än om man inreder kokskåp i en tambur, som endast inrymmer tvättställ och wc. Ett dylikt rum —-— med eget bad och kokskåp —— kommer givetvis att bli ganska kostnadskrävande.

Studentbostadsenkäten gav klart belägg för önskemålet att städning av rummen endast behöver ske en gång i veckan. I detta sammanhang bör un- derstrykas angelägenheten av att golv, väggar och målning utföres så att de tål hårt slitage och är lätta att underhålla. Med relativt enkla medel _— såsom väggskydd på utsatta ställen, t. ex. vid väggkontakter och dörrhand- tag —— kan skydd mot slitage erhållas. I fråga om val av städningsutrustning samt planering av städningens organisation vill utredningen rekommendera studentbostadsföretagen att inhämta råd av statens institut för konsument- frågor.

Beträffande lämpligheten av hotellrörelse sommartid ger studentbostads- enkäten knappast något entydigt besked. Det är givet att inkomsten av en hotellrörelse i studentbostadshuset kan bidraga till att sänka rumshyran. Mot hotelldrift talar emellertid den omständigheten att hotellplaneringen kan påverka husets planlösning i kostnadsstegrande riktning. Härtill kom- mer de nackdelar, som sammanhänger med att allt fler studenter numera har anledning att stanna på studieorten under en stor del av sommaren till följd av att undervisning ofta förekommer såväl under juni som augusti. Om emellertid andra än studentsociala synpunkter talar för hotelldrift som- martid bör de studenter som önskar stanna på studieorten erhålla en säker garanti att rum kan beredas dem i någon del av studentbostadshuset eller anläggningen, som inte utnyttjas för hotelländamål.

Behovet av sällskapsrum är enligt utredningens uppfattning beroende av närheten till nationshus eller kårhus. Dylika lokaler torde därför vara mindre angelägna att bygga i Uppsala och Lund än i Stockholm och Göte-

118 borg, där avstånden mellan kårhus och bostäder i allmänhet kan beräknas bli stora.

I fråga om övriga gemensamma lokaler vill utredningen peka på det starka önskemål om klädvårdsrum, som framkom i studentbostadsenkäten. Ett dylikt utrymme torde vara möjligt att inreda i anslutning till tvättstugan genom utnyttjande av källarens överskottsyta.

Tvättstugans utrustning samt studentbostadshusens telefonanläggning kommer utredningen att i det följande behandla för sig (kapitel 14).

Studentbostadsenkäten gav även vissa uppgifter om studenternas fordons- innehav. Varje hus bör förses med cykelstall i form av skyddstak eller sär- skilt utrymme i källaren. Det tilltagande innehavet av motorfordon medför ett behov av parkeringsplatser, vilket torde böra tillgodoses enligt gällande parkeringsnormer.

I detta sammanhang vill utredningen även peka på möjligheten av att sänka husets omkostnader genom att affärsmässigt hyra ut källarens över- skottsyta för lämpligt ändamål (jfr kapitel 9).

KAPITEL 12

De gifta studenternas bostadsfråga

De gifta studenternas bostadsfråga har under senare år upprepade gånger uppmärksammats i framställningar till Kungl. Maj:t och annorledes. Så- lunda överlämnade Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) den 15 juni 1956 till Kungl. Maj:t en promemoria angående finansieringen av genomgångs- bostäder för gifta studerande, vari framhölls, att svårigheterna för gifta stu- derande att erhålla tillfredsställande bostäder på studieorten under årens lopp blivit alltmer påtagliga. I denna promemoria påpekades bl. a.:

»Genom att studentfamiljerna i regel stannar på studieorten endast under ett fåtal år och genom att de under studieåren i övervägande antalet fall Ihar svag ekonomi, har de nästan undantagslöst betydligt svårare än övriga kategorier att hävda sig på den allmänna bostadsmarknaden på studie—orten. Det är vidare känt och även naturligt, att hyresvärdarna inte är entusiastiska över att få stude- rande som hyresgäster, då de i så fall måste räkna med ett utbyte av hyresgäst inom relativt kort tid och därmed förenade olägenheter.»

I promemorian underströks vidare, att även om besvärliga bostadsförhål- landen för de gifta studenterna kanske mera sällan ledde till definitiva stu- dieavbrott före primärexamen, de dock sannolikt ofta ställde hinder för studier för högre examina.

»Det torde bli- allt mera vanligt, att akademisk arbetskraft stimuleras att tidigt söka sig ut i förvärvslivet, genom att familjebostäder tillhandahålles i sam-band med anställningen. Helt naturligt är detta, då behovet av akademisk arbetskraft inom de flesta områden är stort och bostadsbristen på de flesta håll i landet är mindre än i universitets- och högskolestäderna. Den betydelse tillgången på familjebostäder för de studerande i dessa städer har (för forskarrek-ryteringen sy- nes därför väl värd att uppmärksammas.»

Till detta kan fogas den reflexionen, att en konflikt mellan intresset av familjebildning och intresset av avancerade studier när förutsättningar för sådana i övrigt föreligger — kan på ett olyckligt sätt skärpas, om bostads- frågan på studieorten icke kan lösas på ett med hänsyn till familjens behov någorlunda tillfredsställande sätt.

Liknande synpunkter som i ovan citerade promemoria framföres i en skri- velse från SFS till studentbostadsutredningen den 10 februari 1958. SFS rekommenderar självfallet icke åtgärder, som skulle gynna de gifta studen- terna framför andra grupper på universitets- och högskoleorterna, men häv- dar, att studentfamiljernas bostadsbehov bör uppmärksammas som en sär-

skild fråga, och detta främst på grund av två omständigheter, som skiljer studentfamiljernas bostadssituation från unga bostadsbehövande familjers i allmänhet, nämligen att de studerande i regel saknar tillräckliga egna in- komster samt att deras behov av en bostad på studieorten i de flesta fall är endast temporärt.

»På grund av sämre ekonomi än de flesta andra bostadssökande har de gifta studenterna ofta svårt att hävda sig på den allmänna hyresmarknaden, vartill kommer att studentfamiljerna, i den mån de inte 'är mantalsskrivna på studie- orten, i åtminstone vissa av de kommunala bostadsköerna kommer i en sämre ställning än de grupper av medborgare som är 'fast bosatta i universitets- och högskolestäderna. Studentfamiljerna riskerar alltså att på ofördelaktiga villkor få konkurrera med övriga grupper på bostadsmarknaden först på studieorten och sedan på den ort, där de söker sin utkomst som yrkesverksam-ma. Att väntetiderna för [hyreslägenheter i universitets- och *högskolestäderna synes vara approxima- tivt lika med studietiderna för flertalet akademiska examina belyser väl student- familjernas dåliga utgångsläge i konkurrensen på bostadsmarknaden.»

Vid remissbehandlingen av den departementspromemoria om lån och bidrag till uppförande av studentbostadshus av den 27 november 1956, vilken lades till grund för riksdagsbeslut angående omläggning av det statliga stödet till studentbostäder, framhölls från vissa remissinstanser, däribland bostadsstyrelsen och SFS, särskilt de gifta studenternas svåra situation på bostadsmarknaden.

En sammanfattande framställning rörande de gifta studenternas förhål- landen finns ej. Utredningen har därför för att kunna bilda sig en upp- fattning om dessa _ granskat material ur de studentsociala undersökningar i vilka de gifta studenternas förhållanden behandlas. De viktigaste källorna är enkätundersökningar 1955, 1956 och 1957 i respektive Uppsala, Stockholm och Göteborg,1 vilka företagits på initiativ av de lokala studentorganisatio- nerna, samt 1957 års studentekonomiska undersökning utförd av Statistiska centralbyrån.2 Av ifrågavarande undersökningar framgår bl. a. följande.

Antalet gifta studenter Omkring 25 procent av samtliga studenter är gifta. Detta innebär, att det f. 11. finns nära 10 000 gifta studenter med ett annat bostadsbehov än den ogifte studentens. Studentäktenskap har under de senaste årtiondena blivit allt vanligare. 1945 års akademikerutredning visade i sitt betänkande (SOU 1947: 25), att av inskrivningsårgångarna 1920—30 blott 2 procent var gifta vid tidpunkten för inträdet i förvärvslivet. Av årgångarna 1936—40 var vid 1944 års utgång 12 procent gifta. Enligt en undersökning i Uppsala 1946, vars resultat redovisas i Studentsociala utredningens betänkande (SOU 1948: 42), utgjorde de gifta studenterna 18 procent av det sammanlagda an-

1 Studentfamiljsundersökningen 1955, Uppsala 1955, stencil. Stockholmsstudenternas bostads- förhållanden, Stockholm 1956, stencil. Göteborgsstudenternas bostads- och sociala förhållanden, Göteborg 1957, stencil. ' 1957 års studentekonomiska undersökning, Statistiska Centralbyrån 1960, stencil.

talet studenter i Uppsala höstterminen 1946. Av männen var 20 procent och av kvinnorna 14 procent gifta. De studentäktenskap, där båda parterna var aktivt studerande, uppgick till 22,4 procent av samtliga äktenskap; stu- denterna i dessa äktenskap representerade 6,9 procent av det totala antalet studenter.

De studentstatistiska undersökningar, som företagits under 1950-talet visar att antalet gifta studenter successivt har ökat. Detta framgår bl. a. av en av professor Carl Erik Quensel år 1952 företagen undersökning av inskriv- ningsårgångarna 1948 och 1951.1 Av de år 1951 inskrivna studenterna var vårterminen 1952 8,5 procent av de manliga och 5,7 procent av de kvinnliga studenterna gifta. Av de år 1948 inskrivna utgjorde antalet gifta vid samma tidpunkt 23,3 procent av de manliga samt 22,7 procent av de kvinnliga stu- denterna.

1957 års studentekonomiska undersökning visar samma tendens. Denna undersökning, som berör inskrivningsårgångarna 1953 och 1956, visar att 23,7 procent av studenterna i den äldre årgången och 11 procent av studen- terna i den yngre årgången vid undersökningstillfället var gifta. Könsfördel- ningen framgår av nedanstående sammanställning:

Årgång 1953 Årgång 1956

Gifta Gifta Gifta Gifta män kvinnor män kvinnor 22,9 % 25,7 % 12,6 % 8,4 %

De lokala undersökningarna ger, som framgår av nedanstående samman- ställning, ungefär samma utslag:

1 resp. undersökning redovisad andel gifta Andel av de studerande gifta, som är Studieort gifta med annan Mån 0. kvinnor Män Kvinnor aktiv studerande % % % % Uppsala 1955 ........ 22,6 22,5 22,7 29,5 Stockholm 1956 ...... 31 33 26 13 Göteborg 1957 ....... 23,9 24,4 22,1 ——

Någon särskild undersökning av antalet gifta studenter i Lund existerar ej. Med hänsyn till Lunds och Uppsala studentkårers i övrigt likartade struk- tur är det dock rimligt att antaga, att äktenskapsbildningen är ungefär lika frekvent i Lund som i Uppsala.

Av skäl som kommer att redovisas nedan har de äktenskap där båda kontrahenterna är aktivt studerande ett speciellt intresse. Enligt ovanstående redovisning var 29,5 procent av de gifta studenterna i Uppsala 1955 och 13 procent av de gifta studenterna i Stockholm 1956 gifta med annan aktivt studerande. Att procenttalet för Stockholm är lägre torde bl. a. samman-

1 Carl-Erik Quensel: Studentekonomi, Lund 1957.

hänga med förekomsten av ett flertal fackhögskolor med klart manlig dominans. Det torde även ha att göra med att många av de gifta i Stockholm är förvärvsarbetande eller hemmafruar, vilka studerar vid sidan om sitt dagliga arbete.

Enligt 1957 års studentekonomiska undersökning utgjorde de som var gifta med annan universitets- eller högskolestuderande 25,8 procent av de gifta studenternai den årgång som inskrevs 1953 och 9,7 procent av de gifta studenterna i 1956 års inskrivningsårgång.

Vid beräkningen av det totala antalet studentäktenskap (studentäkten- skap = äktenskap där en av parterna är aktivt studerande) har med hjälp av ovanstående procenttal följande antaganden tagits till utgångspunkt. An- delen gifta studenter utgör ca 24 procent av det totala studentantalet i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå samt ca 30 procent av det totala student- antalet i Stockholm. Det är från dessa utgångspunkter som det i det före- gående (sid. 21) redovisade antalet ogifta och gifta studenter på de olika stu- dieorterna höstterminen 1960 uppskattats. Vidare har andelen gifta studenter, som är gifta med andra studenter, med en avrundning uppåt antagits vara 30 procent av de gifta studenterna i Uppsala, Lund och Umeå samt 15 pro- cent av de gifta studenterna i Stockholm och Göteborg. Med hj älp av dessa procenttal har utredningen därefter gjort efterföljande uppskattning av an— talet studentäktenskap höstterminen 1960.

Därav gifta Antal Antal Totala med annan äktenskap äktenskap Sammanlagt antalet gifta student där båda där ena antal studenter ca parter parten äktenskap studerar studerar ca % Antal ca ca ca

Uppsala ........ 2 065 30 620 310 1 445 1 755 Lund-Malmö. . . . 1 750 30 525 260 1 225 1 485 Stockholm ...... 4 470 15 670 335 3 800 4 135 Göteborg ....... 1 430 15 215 105 1 215 1 320 Umeå .......... 50 30 15 5 35 40 Summa 9 765 21 2 045 1 015 7 720 8 735

1955 års universitetsutredning har i sitt betänkande, Universitet och hög- skolor i 1960-talets samhälle (SOU 1959: 45), beräknat det totala antalet studerande vid universitet och högskolor år 1965 till över 45 000 samt -— såsom redovisats i det föregående —— till över 53 000 år 197 0. Den i kapitel 2, sid. 22, framlagda beräkningen av antalet ogifta och antalet gifta studenter år 1970 har utgått från universitetsutredningens beräkning. Härvid har antagits en oförändrad relation mellan antalet gifta och antalet ogifta stu— denter. Vidare har antagits att även relationen mellan å ena sidan antalet studentäktenskap, där båda parter studerar, och å den andra antalet student- äktenskap, där endast ena parten studerar, förblir oförändrad. Detta inne-

bär att antalet studentäktenskap skulle stiga från omkring 8 700 höstter- minen 1960 till omkring 10 500 år 1965 och till nära 12 500 år 1970. Fördel- ningen på studieort år 1970 framgår av efterföljande sammanställning.

Därav gifta Antal Antal Totala med annan äktenskap äktenskap Sammanlagt antalet gifta student där båda där ena antal studenter ca parter parten äktenskap studerar studerar ca % Antal ca ca ca

Uppsala ........ 2 680 30 800 400 1 880 2 280 Lund-Malmö. . . . 2 840 30 850 425 1 990 2 415 Stockholm ...... 5 390 15 810 405 4 580 4 985 Göteborg ....... 2 825 15 420 210 2 405 2 615 Umeå .......... 140 30 40 20 100 120 Summa 13 875 21 2 920 1 460 10 955 12 415

Det bör understrykas, att ovanstående beräkningar inte kan göra anspråk på exakthet. De torde även vara tilltagna i underkant. Skäl talar för att den totala ökningen av antalet studenter kan bli större än den av universitets- utredningen förutsedda. Vidare innefattas inte vissa elevgrupper, t. ex. de studerande vid socialinstituten. Slutligen har vid studentbostadsutredning- ens beräkning av andelen gifta den nuvarande relationen mellan antalet gifta och antalet ogifta studenter antagits vara konstant. I själva verket har emellertid antalet gifta studenter ökat både absolut och relativt under senare år, och det finns ingenting som talar för en ändrad utveckling härvidlag. Det förhållandet, att numera ungefär var fjärde student är gift, medan ännu för ett par tre årtionden sedan en gift student var ett kuriöst undantag, som föll utom ramen för en normal studenttillvaro, är ett led i en utveckling som icke endast berör studentbefolkningen. Ett av de viktigaste dragenide senaste två decenniernas befolkningsutveckling över huvud taget av särskilt ge- nomgripande betydelse för bostadsmarknaden är en obruten tendens till sänkt ålder vid familj ebildningen. Internationella statistiska undersökningar har visat, att denna tendens allmänt gjort sig gällande i olika delar av värl- den men framträtt starkare i Sverige än på något annat håll. Om denna utveckling fortsätter — och ingenting tyder på att den sjunkande tendensen skulle avstanna i nära framtid — skulle detta betyda, att växande andelar av just de åldersgrupper, inom vilka flertalet universitets— och högskole- studerande befinner sig, skulle komma att vara gifta. Det är därför sanno- likt, att antalet gifta studenter efter hand kommer att relativt sett växa starkare än studentantalet totalt. Såsom framgår av det föregående (sid. 39) visade studentbostadsenkäten, att ett stort antal av studentbostadsrummens ogifta hyresgäster angivit giftermål som motiv för önskan att flytta. Detta torde förmodligen innebära, att en stegrad produktion av bostäder för gifta

studenter även kommer att bidraga till en ökning av antalet studentäkten- skap.

Bamantal

Antalet barn i studentäktenskapen kan utläsas i nedanstående tabell, som redovisar resultaten av de ovan nämnda undersökningarna i Uppsala, Stock- holm och Göteborg:

Barn i studentäktenskapen enligt lokala undersökningar

Uppsala 1955 Stockholm 1956" Göteborg 1957 0 0

/0 A» %

Inga barn .......................... 49 48 55 Ett barn ............................ 33 30 33 Två barn ........................... 14 17 11 Tre barn eller fler ................... 4 5 1 Summa 100 100 100

En undersökning av antalet studenter i den kommunala bostadskön i Uppsala 1956/57 och deras förhållanden ger även besked om hur barnen fördelar sig på äktenskap där endast ena parten studerar och där båda par- terna studerar.

Barn i studentäktenskapen enligt undersökningen av bostadskön i Uppsala. 1956/57

Maken/makan Maken/makan .

studerar studerar ej Samtliga % % % Inga barn ........................... 60 48 53 Ett barn ............................ 31 42 37 Två barn ........................... 8 8 8 Tre barn eller flera .................. 1 2 2 Summa 100 100 100

Sammanfattningsvis torde man av det redovisade materialet kunna draga följande slutsatser. Knappt hälften av de gifta studenter, som undersök- ningarna omfattade, hade barn vid respektive undersökningstillfällen. Unge- fär en tredjedel'av studenterna hade ett barn, och uppemot 15 procent av dem två eller flera barn. Det synes ha varit vanligare med barn i de stu- dentäktenskap, där endast en av parterna vid undersökningstillfället stu— derade.

De gifta studenternas ekonomiska förhållanden

Samtliga undersökningar av de gifta studenternas situation tyder på att familjebildningen medför" starkt ökade utgifter med ökad'skuldsättning

och/eller studiehindrande förvärvsarbete som resultat. Detta gäller natur- ligtvis i särskilt hög grad barnfamiljerna. Den dåliga ekonomin medför även sämre möjligheter att hävda sig på bostadsmarknaden, inte minst på de orter där en stor del av nyproduktionen av familjelägenheter utgöres av insatslägenheter.

Av Uppsalaundersökningen 1955 framgår att av så gott som samtliga ogifta utan barn hade över 50 procent utgifter på 600—899 kronor i måna- den. Av de gifta med barn hade omkring 60 procent av dem som inskrivits före 1950 och omkring 40 procent av dem som inskrivits 1950 eller senare utgifter för familjen som översteg 900 kronor i månaden.

1957 års studentekonomiska undersökning visar ett liknande resultat. I 1953 års inskrivningsårgång utgjorde de genomsnittliga utgifterna för hela familjen för en gift student, som var 25 år eller yngre vid inskrivningen, 14 400 kronor per år, samt för en gift student, som var 26 år eller äldre vid inskrivningen, 16 720 kronor per år. Motsvarande utgifter för ogifta, ej hemmaboende studenter uppgick till 5 890 respektive 7 635 kronor per år. Av de olika utgiftsposterna intresserar i detta sammanhang hyreskost- naderna. Den studentekonomiska undersökningen visar att den genomsnitt- liga bostadskostnaden per år för de gifta studenterna av 1953 års inskriv- ningsårgång uppgick till mellan 2 064 och 2 457 kronor per år. För de ogifta icke hemmaboende studenterna av samma årgång uppgick den till mellan 1 098 och 1 143 kronor. Det bör då understrykas att de ogiftas bostäder i allmänhet hyrs möblerade, vilket även slår igenom i hyrorna. De gifta torde däremot i allmänhet hyra omöblerade bostäder.

Kostnaderna för dagliga resor mellan bostad och studieplats är även en utgift av intresse. Nedanstående sammanställning är hämtad ur 1957 års studentekonomiska undersökning och visar andelen studerande med utgifter för dagliga resor:

Ogifta Gifta . Andel med Andel med Studieort utgifter för Medelbelopp utgifter för Medelbelopp . per är per år dagllga resor k dagliga resor 0 r 0 kr A A.

Uppsala ........................ 27 151 50 272 Lund-Malmö ..................... 33 226 66 361 Stockholm ...................... 67 252 78 408 Göteborg ........................ 64 187 67 462 Hela landet 52 223 69 391

Sammanställningen visar, att de gifta oftare har resekostnader samt att dessa är högre än de ogiftas, vilket tyder på att de gifta bosatt sig i städernas ytterområden med de nackdelar detta kan innebära för studierna.

Granskar man hur de gifta studenterna finansierat sina omkostnader visar samtliga undersökningar icke oväntat, att det stora flertalet till skill- nad från de ogifta ägnar sig åt förvärvsarbete vid sidan av studierna. Detta synes i sin tur medföra längre studietider, något som bland annat bestyrkes av en av statsstipendienämnden i Uppsala på initiativ av Sveriges Förenade Studentkårer våren 1958 företagen undersökning rörande studieskuldsätt- ningen bland de gifta studenterna. Undersökningen visade, att de gifta hade ett väsentligt större antal närvaroterminer än de ogifta. Vidare hade de gifta vid ett lika antal närvarotimmar en avsevärt större skuldbörda än de ogifta.

De gifta studenternas möjlighet att få familjebostadsbidrag En fråga av intresse för bedömningen av de gifta studenternas bostads- sociala situation är deras möjlighet att få familjebostadsbidrag.

Dylika bidrag kan utgå till familjer med ett eller flera barn under 16 år. Från att bidragsgivningen tidigare endast omfattade familjer med två eller flera barn utvidgades den år 1958 även till ettbarnsfamiljerna. Dessa famil- jers möjligheter att få bidrag är emellertid mera begränsade än övriga familjers.

För att bidrag skall kunna beviljas får inkomsten inte överstiga vissa s. k. inkomststreck, d. v. s. inkomstbelopp avseende beskattningsbar inkomst enligt de för den statliga inkomstskatten gällande reglerna. För ettbarns— familjerna är detta inkomststreck för närvarande 5 000 kronor, medan det för en tvåbarnsfamilj är 8 500 kronor och för större familjer nämnda be- lopp ökat med 1 000 kronor för varje ytterligare barn i familjen utöver två, dock högst 12 500 kronor.

Det årliga bidragsbeloppet för en ettbarnsfamilj är för närvarande 285 kronor (för norra Sverige gäller något högre belopp) men kommer fr. o. m. 1 juli 1961 att höjas till 345 kronor. Bidragsbeloppen för övriga familjer är graderade med hänsyn till inkomsten: förhöjt, helt och reducerat bidrag. 1 tablån nedan anges bidragsbeloppen och inkomststrecken för familjer med två respektive tre barn från och med den 1 juli 1961.

För familjer med två eller flera barn ökar det förhöjda och det hela bidraget med 180 kronor och det reducerade bidraget med 90 kronor för

2 barn 3 barn Inkomst- Inkomst- Bidragstyp streck Bidrags- streck Bidrags- (beskatt- belopp, (beskatt- belopp, ningsbar kr per år ningsbar kr per år inkomst) inkomst) Förhöjt ......................... —5 000 1 020 —6 000 1 200 Helt ............................ 5 100—7 000 690 6 100—8 000 870 Reducerat ....................... 7 100—8 500 345 8 100—9 500 435

varje ytterligare barn i familjen utöver två. (1 norra Sverige är bidragsbe- loppen något högre än de i tablån angivna.)

Som villkor för bidrag gäller vidare, att lägenheten skall ha färdigställts tidigast år 1942, och att den innehåller minst två rum och kök med en lä- genhetsyta ej understigande 50 m2. Är antalet boende i lägenheten högst två, d. v. 5. en ensamstående med ett barn, godtages ett rum och kokvrå eller kök med en lägenhetsyta ej understigande 30 m2. Därutöver finns bestäm- melser om maximiyta, antal boende i förhållande till antal rum, antal inne- boende och lägenhetens utrustning. Under förutsättning att dessa och övriga villkor uppfylles torde intet hinder föreligga mot att bidrag utgår till hyres- gäster i de typer av lägenheter för gifta studenter, vilka utredningen i det följande kommer att redovisa (sid. 139).

De inkomstuppgifter, som redovisas i föreliggande undersökningar _- i första hand 1957 års studentekonomiska undersökning _ tyder på att möj- ligheterna för de gifta studenter, som har barn, att få familjebostadsbidrag är förhållandevis goda.

De gifta studenternas bostadsförhållanden

De gifta studenternas bostadsförhållanden uppmärksammades för första gången på allvar i en promemoria som upprättades av Sveriges Förenade Studentkårers sociala utskott på grundval av förhållanden som uppdagades vid ledigförklarandet av de första 28 lägenheterna om 2 rum och kök i studentstaden i Uppsala 1952. Till dessa lägenheter inkom 130 ansökningar, varav 45 från barnfamiljer. Samtliga dessa familjers bostadsförhållanden var otillfredsställande; somliga saknade helt bostad medan flertalet av de övriga bodde i möblerade rum, lägenheter utan vatten, avlopp och värme eller icke vinterbonade sommarstugor.

Enligt vad utredningen erfarit är situationen alltjämt mycket allvarlig. Även efterföljande fördelningar av ledigförklarade lägenheter har givit en mörk bild av de gifta studenternas bostadsförhållanden, trots att det t. o. m. höstterminen 1960 tillkommit ytterligare nära 450 bostäder för gifta studen- ter i Uppsala.

1957 års studentekonomiska undersökning visar, att omkring 80 procent av de gifta studenterna bor i egen lägenhet, något som i stort sett bekräftas av de lokala undersökningarna. Undersökningen ger emellertid ej besked om kvaliteten på dessa lägenheter. En uppfattning härom får man emeller- tid av de lokala undersökningarna. Uppsalaundersökningen 1955 visade, att endast 68 procent av de gifta med lägenhet hade tillgång till kök och endast 65 procent tillgång till badrum. 1956 års Stockholmsundersökning visade, att 10 procent av de gifta med barn och 12 procent av de gifta utan barn bodde i helt omoderna eller utdömda lägenheter. Göteborgsundersök- ningen 1957 visade, att 68 procent av de gifta med lägenhet bodde i helt tillfredsställande lägenheter (centralvärme, wc, tillgång till bad). Omkring

65—70 procent av dem som har lägenhet synes i allmänhet disponera minst två rum och kök (73 procent enligt Uppsalaundersökningen, 65 procent

Ett antal bostäder avsedda för gifta studenter har emellertid producerats sedan 1950. Dessa är antingen egentliga familjelägenheter om minst två rum och kök eller också 5. k. studentdubbletter, vilka utnyttjas som bostäder för studentfami—lje'r. Dessa dubbletter har uppförts med anlitande av det särskilda stöd som utgår för studentbostadsbyggande, och detta förhållande har även satt sin prägel på deras utformning. Det stora flertalet har näm- ligen planerats på så sätt som redovisats i kapitel 7 (sid. 80 f.) och kan knappast anses utgöra ändamålsenliga familj ebostäder i gängse mening.

Utredningen har i det föregående beräknat antalet studentäktenskap höstterminen 1960 till ca 8 120. En jämförelse mellan antalet äktenskap och antalet bostäder för gifta höstterminen 1960 ger följ ande resultat.

Antal student— Bostäder för gifta studenter Studieort äktenskap

ht 1960, ca Antal %

Uppsala ............................ 1 755 477 27 Lund-Malmö ............. . 1 485 414 28 Stockholm ................ 4 135 68 2 Göteborg .................... . . 1 320 113 9 Umeå ............................... 40 12 27 Summa 8 735 1 084 12

Ovanstående sammanställning lider emellertid av den svagheten, att stu- dentdubbletterna, vilka erhållit studentbostadssubvention, endast upplåtes åt två aktivt studerande, d.v.s. sådana äktenskap där båda parterna stu- derar. I det följande visas dels relationen mellan antalet studentdubbletter och antalet äktenskap där båda parterna studerar, dels relationen mellan antalet familjelägenheter och antalet äktenskap där endast ena parten studerar.

Sammanställningarna visar, att behovet av bostäder för de äktenskap där båda parter studerar synes _ med undantag för Stockholm — väl täckt. Att antalet dubbletter i Lund och Göteborg t. o. m. överstiger antalet äktenskap

Antal student- Studentdubbletter för dessa . äktenskap där äktenskap Studieort båda parter stu-

derar ht 1960, ca Antal %

Uppsala ............................. 310 235 76 Lund-Malmö ......................... 260 1302 100 Stockholm ................... , ....... 335 68 20 Göteborg ............................ 105 113 100 Umeå .............................. 5 — Summa 1 015 718 71

1 Endast i Lund.

Antal äktenskap . .. Studieort där endast ena Familjelagenheter ht 1960 parten studerar, ht 1960, ca Antal % Uppsala ............................ 1 445 242 17 Lund-Malmö ........................ 1 225 1112 9 Stockholm .......................... 3 800 — —— Göteborg ............................ 1 215 — Umeå .............................. 35 12 34 Summa 7 720 366 5

1 Endast i Lund; av dessa är en del uppförda med stöd av studentbostadssubvention men upplåtes enligt särskilda regler till äktenskap där endast ena parten studerar.

betyder naturligtvis inte, att vissa dubbletter står tomma utan endast att utredningens grova uppskattning av antalet äktenskap endast kan ge en ungefärlig bild av situationen. Man bör vidare hålla i minnet, att det stora flertalet av dessa dubbletter inte fyller de krav, som bör ställas på familje- bostäder. Av sammanställningarna framgår dessutom, att tillgången på nor- mala familjebostäder inte är särskilt god. Sålunda existerar i Göteborg och Stockholm för närvarande inga som helst sådana bostäder för äktenskap där endast ena parten studerar, således det stora flertalet gifta studenter. Den totala tillgången på ändamålsenliga bostäder för gifta studenter kan således inte betecknas som god.

Man kan invända att de gifta studenterna här står inför en svårighet som drabbar alla unga äktenskap. Emellertid kan, som framhålles i den ovan refererade skrivelsen från SFS av den 10 februari 1958, studentfamil- jernas konkurrensläge på den allmänna bostadsmarknaden på studieorten betecknas som särskilt svagt. Detta beror främst på många familjers avsak- nad av förvärvsinkomster samt även på bostadsbehovets ofta utpräglat temporära karaktär. Till detta kommer, att studenternas möjligheter att hävda sina intressen vid den kommunala bostadsförmedlingen på studie- orten i vissa hänseenden är sämre än för flertalet bostadssökande. En stu- derande som i och för studier flyttat från annan ort till universitets- och högskolestaden och där ingått äktenskap, har i regel icke haft den möjlighet att anmäla sig vid bostadsförmedlingen »i god tid) enligt numera vanligt bruk på orter med utpräglad bostadsbrist. Han eller hon har som regel inte heller möjlighet till interlokala bostadsbyten, som särskilt vid flyttningar mellan de största städerna förekommer i viss utsträckning. Hans ställning är bortsett från inkomstlösheten och bostadsbehovets temporära art _ när- mast jämförlig med en tvångsförflyttad tj änstemans eller arbetares.

Studentfamiljernas ställning i bostadskön växlar på olika universitets— och högskoleorter. I Uppsala, Lund och Göteborg registreras de studerandes ansökan om bostad vid den kommunala bostadsförmedlingen, även om de icke är mantalsskrivna på studieorten. Väntetiderna i bostadskön är emel- lertid så långa att studenterna i bästa. fall kommer i tur ungefär samtidigt

som de enligt studieplanerna bör avlägga sina examina. Enligt praxis vid bostadsförmedlingen i Uppsala lär dock studenter, som på grund av gifter— mål tvingas lämna enkelrum i studentbostadshus, behandlas som »kata- stroffall», vilket betyder, att de jämställes med andra helt bostadslösa famil- jer på orten. I Stockholm är de gifta studenternas ställning vid bostadsför- medlingen avgjort sämre än på övriga universitets- och högskoleorter (vil- ket givetvis bör ses mot bakgrunden av det faktum att bostadsbristen i Stockholm är långt mera svårartad än på andra håll). För bostadssökande gifta gäller, att någondera parten skall vara mantalsskriven i Stockholm sedan 4 till 6 år, och något undantag för personer, som i och för studier lever i staden, göres inte. För en utsocknes studerande, som genom ödets skickelse gifter sig med annan utsock-nes person, synes möjligheterna att före studietidens utgång få bostad genom den kommunala bostadsförmed- lingen vara små intill obefintlighet.

Ännu en särskild omständighet försvårar den inkomstlösa eller inkomst- svaga studentfamiljens ställning på bostadsmarknaden. Dess möjlighet att skaffa bostad genom förvärv av bostadsrätt är begränsad eller ingen alls. Enligt utlåtande av garantilånenämnden kan studielån med statlig kredit- garanti icke ges för att täcka insatsen för en bostadsrättslägenhet. Det kan för övrigt ifrågasättas, om det är lämpligt, att en familj, som sannolikt efter relativt kort tid kommer att flytta från orten, skaffar en lägenhet, som naturligen avses att mera varaktigt besittas. Hur därmed än må förhålla sig, innebär dock avstängning från den betydande del av bostadstillgången, som utgöres av bostadsrättslägenheter, en begränsning i möjligheten att skaffa bostad över huvud för många studentfamiljer.

Sammanfattning

Utredningen anser, att de gifta studenternas bostadsfråga bör ägnas mera uppmärksamhet och mera aktiva åtgärder än hittills varit fallet. Student- familjernas bostadsförsörjning har ej tillräckligt tillgodosetts genom de se- nare årens studentbostadsbyggande, och i den mån så över huvud har skett (främst genom dubbletter) har det ofta varit i en form av för ändamålet tvivelaktig lämplighet. Att så blivit fallet beror på en rad omständigheter, som skall beröras i fortsättningen. Utredningen instämmer i SFS:s uttalande i ovannämnda skrivelse till studentbostadsutredningen av den 10 februari 1958, att med hänsyn till att studentantalet väntas öka kraftigt under de kommande åren och till att andelen gifta studenter sedan länge befinner sig i stigande, uppförande av bostäder för studentfamiljerna måste bli en hu- vudpunkt i studentbostadsprogrammet.

Det är givet, att de nuvarande, av initierade iakttagare vitsordade spe- ciella svårigheterna för studentfamiljer att på tillfredsställande sätt ordna bostad till avsevärd del sammanhänger med den allmänna bostadsbristen.

Om denna lättade, skulle otvivelaktigt många studentfamiljer med därför tillräckliga ekonomiska resurser inte bara få möjlighet utan också själv- fallet föredraga att söka sig bostad på den öppna bostadsmarknaden på or- ten, även om vistelsen där är begränsad i tiden. (Detta belyses bl. a. av 1955 års Uppsalaundersökning). Men kvar står det faktum, att många gifta stu- denter i försörjningshänseende är likställda med eller sämre ställda än flertalet ogifta studenter, för vilka byggandet av studentbostäder med rätta anses vara en angelägen studentsocial uppgift, och att för många en självständig bosättning i egen lägenhet på öppna marknaden under en åter- stående studietid av kanske 1 till 3 år innebär stora olägenheter. Även från- sett den akuta bostadsbristen är det därför av stor vikt, att det inom stu- dentbostadsbeståndet på universitets- och högskoleorterna finns ett inslag av genomgångsbostäder för familjer.

Eftersättandet av studentfamiljernas bostadsbehov vid studentbostadsbyg- gandet står säkerligen i sammanhang med att familjebostäder har behand- lats på annat sätt än studentrum för ogifta studenter i den statliga låne- och bidragsverksamheten för ändamålet. Intresse för saken har ingalunda sak- nats från de bostadsstiftelsers och studentorganisationers sida, som haft att ombesörja planeringen av studentbostadsbyggandet. Såsom antytts i det föregående har detta intresse tvärtom varit mycket stort, i synnerhet i Uppsala och Lund. Praxis i fråga om låne- och bidragsverksamheten för studentbostäder har emellertid varit, att de särskilda studentbostadsbidra- gen icke beviljats för familjebostäder, varigenom den studentsociala för- män, som dessa bidrag utgör, icke varit tillgänglig för gifta studenter i egent- liga familjebostäder. Studentbostadsföretagens specifika uppgift att utnyttja och förvalta de särskilda studentsociala bostadsbidragen har därför icke förelegat i fråga om produktion och förvaltning av familjebostäder för gifta studenter. Dessa företag har visserligen såsom likställda med allmännyttiga bostadsföretag haft möjlighet bygga hus med familjebostäder med stöd av statliga tertiärlån, men stimulansen av de särskilda bidragen har därvid saknats. Vidare har sådana hus haft en annan ställning än de övriga stu- dentbostadshusen i fråga om kvoteringen för bostadsbyggandet. Såsom na- turligt är med hänsyn till att studentbostadsbyggande är en angelägenhet, som går utöver den särskilda universitets- eller högskoleortens intressen, har de studentbostadshus, som belånats i särskild ordning, avräknats på en central kvot, respektive låneram, men familjebostadshus för gifta studenter har haft att konkurrera med alla andra bostadsbyggnadsföretag om det alltid knappa utrymmet inom den särskilda ortens kvot, respektive låneram.

Vidare har svårigheterna att i studentbostadsföretagens regi bygga famil- jebostäder ytterligare accentuerats i och med tillkomsten av det 5. k. låne- taket. I ovannämnda promemoria, överlämnad av SFS till Kungl. Maj:t den 15 juni 1956, angående finansieringen av genomgångsbostäder för gifta stu— derande göres i denna fråga bl. a. följande anmärkningar:

»För studentbostadsföretagen torde det -— icke vara möjligt att påbörja byg- genskap, om därför skulle erfordras egna kapitalinsatser. Själva saknar dessa företag eget kapital, och de skulle med största sannolikhet aldrig ha kommit till stånd, om eget rörelsekapital varit enforderligt för uppförande av student— bostäder. Möjligheten att anskaffa erforderligt kapital genom insatser av de bli- vande hyresgästerna står givetvis icke heller till buds, då hyresgästerna i detta fall utgöres av studerande med generellt sett mycket svag ekonomi, och då man i detta fall vill och bör skapa lägenheter av just genomgångskaraktär och icke permanenta familjebostäder.»

Det finns visserligen ingen anledning att räkna med att ett bostadshus med familjebostäder i ett studentbostadsföretags regi i och för sig skulle ha sämre utsikter att bli byggt till kostnader, som ej överstiger »lånetaket», än ett bostadshus byggt med ett kommunägt, kooperativt eller privat företag som byggherre. Den avgörande skillnaden ligger däri, att studentbostads- företaget icke har något eget kapital att arbeta med. Det saknar de möjlig- heter att inom vissa gränser klara underfinansiering av ett projekt, som före- finnes för ett kommunägt företag, som förvaltar ett stort bestånd av bostads- fastigheter och driver kontinuerlig husproduktion, eller ett kooperativt fö- retag, som kan höja insatserna för bostadsrättslägenheter. Då det är känt, att flertalet flerfamiljshusprojekt icke får full täckning för faktiska bygg- nadskostnader genom belåningsvärden enligt nu gällande maximibestämmel- ser, är det begripligt att risken för ett företag utan eget kapital och utan möj- ligheter att räkna med tillskott från blivande bostadsinnehavare verkat häm- mande på produktionen.

Den skillnad som gjorts i låne- och bidragsverksamheten för student- bostadsbyggande mellan vanliga studentrum å ena sidan och familje- bostäder för gifta studenter å den andra har haft olyckliga konsekvenser i olika hänseenden. Den har verkat diskriminerande mot den stora och växan- de gruppen av gifta studenter, i synnerhet sådana som lever i äktenskap, där endast den ena maken är aktivt studerande och kanske allra mest mot studentfamiljer med barn. Den har vidare verkat snedvridande på planlös- ningarna och drivit fram »belåningsarkitektur».

Som ovan redovisats fanns ht. 1960 endast 379 bostäder just för gifta studenter i form av egentliga familjelägenheter om minst två rum och kök. Dessutom har uppförts 706 studentdubbletter, vilka huvudsakligen utnyttjas som bostäder för gifta studenter. För ogifta studenter har där- emot uppförts ca 6 750 enkelrum; till detta bör anmärkas, att behovet av studentrum ingalunda blivit tillgodosett till mättnad. Mot bakgrunden härav synes ovedersägligt, att bland studenterna de gifta, omkring 25 procent av samtliga, utgör en i bostadshänseende eftersatt grupp.

Störningar i studiearbetet, äventyrande av forskarrekryteringen och andra för den högre utbildningen ogynnsamma verkningar måste bli följden av nuvarande tillstånd —— bortsett från de rent sociala aspekterna på proble- met. Härtill kommer de speciella ekonomiska problem i form av ökad

skuldsättning och studiestörande förvärvsarbete som de gifta ofta drabbas av. De gifta studenternas bostadsproblem kan få en tillfredsställande lös- ning endast om man i universitets- och högskolestäderna uppför ett till- räckligt antal genomgångsbostäder just för studentfamiljerna och därvid också sörjer för studentfamiljer med barn.

Det lär finnas delade meningar om lämpligheten att bilda familj och sätta barn till världen, innan studierna avslutats och en varaktig försörjning tryggats. Det är å ena sidan givet, att studentsociala åtgärder icke bör så utformas, att de stimulerar till familjebildning på lösliga grunder. Å andra sidan är en moraliserande attityd i frågan meningslös eller i varje fall verkningslös. Man har rätt och slätt att acceptera faktum; som redan be— rörts är ju den växande andelen gifta studerande icke någon för student- världen unik företeelse utan ett led i den under de senaste decennierna fortskridande allmänna utvecklingen mot sänkt ålder för äktenskapsbild- ning.

Underförsörjningen med familjebostäder för gifta studenter har vid plane- ringen av studentbostadsbyggen känts som ett med åren allt starkare ver— kande tryck och lett till försök att provisoriskt i någon mån tillgodose behovet av bostäder för gifta studenter i former, som möjliggjort utnytt- jande av de särskilda studentbostadsbidragen. Detta har lett till en kombina- tion av enkelrum i s.k. studentdubbletter, som alltmer utvecklats i rikt- ning mot en förkrympt familjebostad om två rum. En stor del av de hittills uppförda studentdubbletterna har nämligen med avseende på utformningen mera anpassats efter gällande belåningspraxis än efter de skäliga anspråk man kan ställa på en ändamålsenlig studentbostad. Detta gäller i särskilt hög grad de fall, där man utnyttjat enheter om två enkelrum utan tillgång till egentligt kök och badrum som bostäder för familjer. Otvivelaktigt kan för en ung familj utan barn, där båda makarna studerar, en sådan dubblett ge en någorlunda tillfredsställande lösning under en övergångstid en första etapp på vägen till en mera familjemässig bosättning. För en familj med barn —— och omkring hälften av studentfamiljerna har barn och ännu fler av familjerna får barn innan studierna avslutats —— är den däremot alltid olämplig. Lämpligheten av en särskild bostadsform för barnlösa studentäktenskap kan starkt ifrågasättas.

Under hänvisning till att staten genom reglerna för tilläggslånen främjat en för studentfamiljerna mindre lycklig inriktning av studentbostadspro— duktionen har chefen för socialdepartementet därför i 1961 års statsverks— proposition föreslagit, att tilläggslån i fortsättningen må kunna utgå även för familjebostäder som uppföres av studentbostadsföretag. Riksdagen har numera fattat beslut i enlighet med detta förslag. Man kan räkna med att detta beslut kommer att ha en starkt stimulerande verkan på produktionen av bostäder för gifta studenter.

De familjer, där endast ena parten är aktivt studerande, har tidigare icke

kunnat komma ifråga som hyresgäster i studentbostäder som uppförts med anlitande av det särskilda studentbostadsstödet. Det nu fattade riksdagsbe- slutet måste enligt utredningens uppfattning innebära en förändring i detta hänseende. Själva behovet av en ändamålsenlig familjebostad på studieorten kan icke anses vara mindre för den familj, där blott ena parten studerar, än för den familj, där båda studerar. Även från andra utgångspunkter ter det sig betänkligt att uppföra familjebostäder, som måste förbehållas den se- nare kategorien. Det måste nämligen tillhöra undantagen, att två stude- rande, som är gifta med varandra, också avslutar sina studier på en och samma gång. Däremot måste det vara relativt vanligt, att endera eller båda parterna på grund av förvärvsarbete, barnsbörd, hushållsarbete e. (1. endast tidvis kan betecknas som aktivt studerande. Från rent praktiska synpunk- ter måste det sålunda vara ytterst olämpligt att som villkor för bostadsinne- havet stipulera krav på att båda kontrahenterna i äktenskapet skall vara aktivt studerande, i synnerhet som ett dylikt krav i sin tillämpning sannolikt skulle få ett drag av godtycke över sig.

Avsikten med vad som här sagts är icke att uttala en förkastelsedom över de studentdubbletter som hittills uppförts. Avsikten är endast att klargöra att studentfamiljernas bostadsproblem varken kan eller bör lösas enligt riktlinjer som främst förestavats av tidigare gällande belåningspraxis vid uppförande av enkelrum. De konsekvenser av låne- och bidragspraxis som här behandlats, diskrimineringen av de gifta studenterna och snedvrid- ningen av planlösningsarbetet med mindre ändamålsenliga lägenhetstyper som följd, har inneburit en frestelse till nödlösningar av problemen för dem som har ansvaret för planering och projektering av studentbostadsbyggen och innebär det alltjämt för de gifta studenter, som trots allt får rum i stu- dentbostadshusen. Om olämpligheten härav torde ingen meningsskiljaktig- het råda.

Däremot är det naturligt att man vid försöken att lösa studentfamiljernas bostadsproblem tar fasta på det särskilda studentbostadsstödet. De gifta studenterna har otvivelaktigt i praktiken undandragits de förmåner som de ogifta studenterna åtnjuter i bostadshänseende. Så länge det icke kan visas att studentfamiljerna har ett mindrebehov av ekonomiskt stöd från det allmännas sida ter detta sig orimligt. Därmed är det ingalunda givet att stu- dentbostadsstödet bör utformas på samma sätt för gifta som för ogifta stu- denter. Kravet på likställighet mellan de två st-udentkategorierna gäller så- lunda endast omfattningen icke utformningen av stödåtgärder från det all- männas sida.

Utredningen har därför ansett att studentfamiljernas bostadsfråga bör lö— sas från följande förutsättningar:

1. De gifta studenternas bostadsfråga bör lösas genom uppförande av famil- jelägenheter av genomgångskaraktär inom stadentbostadsanläggningarnas ram.

2. Vid planeringen av lägenheter för studentfamiljerna bör åndamålssyn- punkten sättas i främsta rummet.

3. Såväl familjer, där båda kontrahenterna studerar, som familjer där blott ena parten är studerande, har behov av en studentbostad. Av praktiska skäl är det väsentligt, att man icke uppför bostäder, som förbehålles endast endera av dessa kategorier.

4. Vid avpassningen av de studentsociala stödåtgärderna måste likställig- het mellan gifta och ogifta studenter så tillvida eftersträvas att en studerande genom själva giftermålet icke praktiskt diskvalificeras från möjligheterna att åtnjuta en studentsocial förmån.

Förslag rörande utformningen av bostadsstödet till gifta studenter Den praxis som gällt under senare år i fråga om låne- och bidragsvillkor för studentfamiljebostäder och som synes ha utformats i samband med det första ärendet rörande sådana, som ställdes under Kungl. Maj:ts prövning år 1952 (studentstaden i Uppsala) är icke direkt grundad på regler, före- slagna av studentsociala utredningen samt underställda och godtagna av 1950 års riksdag.

Studentsociala utredningens allmänna princip i fråga om de studentsociala stödåtgärdernas tillgänglighet för gifta studenter angavs i följande ord (SOU 1948: 42, s. 223):

»Givet är, att de studentsociala stödåtgärder, som utredningen _ — — före- slagit, också skola komma sådana studerande till del, som ingått äktenskap. Stöd- åtgärderna måste därför få sådan utformning, att gifta studenter icke komma i ett sämre läge än ogifta, när det gäller att vara berättigad till olika stödåtgärder. Som allmän princip bör gälla, att det statliga stödet utgår oberoende av den en- skildes civilstånd. Detta innebär å andra sidan, att gifta studenter ej skola till-

delas större förmåner än ogifta. Det studentsociala stödet bör alltså utgå in- dividuellt.»

Eftersom tillämpningen av den i detta uttalande framställda principen knappast kan innebära några komplikationer, då fråga är om stipendier eller studielån, synes det rimligt att antaga, att uttalandet främst har av- seende just på de förmåner som är förbundna med det statliga stödet åt studentbostäder. Att studentsociala utredningen räknat med att dessa för- måner också skulle utgå till gifta studenter är uppenbart, och lika uppen- bart är att utredningen även räknat med att familjebostäder skulle ingå i den särskilda produktion av studentbostäder, vilkas finansiering utred- ningens förslag i denna del avser. I fråga om standardkraven på student- bostäder säger utredningen exempelvis (s. 193): »För familjebostäder bör —— gälla den standard, som är gängse i motsvarande lägenhetstyper av me- delgod standard.»

Däremot torde kunna sägas att studentsociala utredningen icke beaktade vissa komplikationer vid tillämpningen av principen,.att det studentsociala

stödet skulle utgå individuellt och oberoende av civilstånd just. i fråga om familjebostäder och särskilt familjebostäder bebodda av »blandade» student- familjer. Då det av utredningen föreslagna stödet fick formen av en kapi- talsubvention till fastigheten, skulle det ofrånkomligen — om ingen sär— skild anpassning gjordes — komma att verka individuellt ojämnt, t. ex. där- igenom att de individuella rummens bihang i form av matlagnings- och hygienutrymmen o. s. v. skulle bli olika vid olika lägenhetstyper. Visser- ligen kunde hänsyn till denna olikhet tagas vid hyressättningen, men hela denna fråga liksom också frågan om hur det skulle förfaras, då lägenhet uppläts till studentfamilj, där den ena kontrahenten icke var aktivt stu- derande och alltså icke berättigad till den studentsociala förmånen, blev icke beaktad, vilket lämnade en viss oklarhet för tillämpningen att klara upp. Över huvud var ju studentsociala utredningens förslag i dessa ämnen med avsikt mycket skissartad (s. 189):

»Det torde — knappast kunna bli fråga om och icke heller vara lämpligt att fastställa generella regler för en statlig subventionering av studentbostäder på samma sätt som exempelvis bestämmelserna om subventionering av pensionärs- hem. Varje konkret projekt måste i princip på ett eller annat sätt bli föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Då verksamheten sannolikt kom-mer att få en väsent- ligt större omfattning än vad som framgår av de nu aktuella projekten, är det å andra sidan angeläget, att bestämmelserna angående uppförande av student- bostäder om möjligt göras så generella att de åtminstone utan större modifika- tioner kunna komma till användning även vid framtida ansökningar om stats- bidrag till uppförande av studentbostäder.»

Den kasuistiska behandling, som i förra delen av detta uttalande rekom- menderas, var i dåvarande läge helt naturlig. Men med den omfattning och kontinuitet som studentbostadsbyggandet nu erhållit är det givetvis nöd- vändigt med fastare regler, såsom också framhäves i uttalandets senare del. Sådana fastare regler har ju också vuxit fram, inte minst genom 1957 års riksdagsbeslut i ämnet. Men i fråga om den sida av saken, som gäller de gifta studenternas bostadsförsörjning och byggandet av familjebostäder inom studentbostadsanläggningarnas ram, har den praxis som utbildats, såsom i det föregående visats, lett till olyckliga konsekvenser. Och dessa konsekvenser är icke givna utifrån de av studentsociala utredningen före— slagna principerna för studentbostadsstödet och icke heller utifrån 1950 och 1957 års riksdagars beslut i ämnet.

Som förut nämnts fixerades de senare årens praxis ifråga om låne- och bidragsverksamheten för familjebostäder, uppförda av studentbostadsföre- tag, vid behandlingen år 1952 av en låneansökan från Studentstaden i Uppsala. I det komplex av bostadshus, som ansökan gällde, ingick hus med familjebostäder av ordinär utformning, avsedda för gifta studenter; för detta hus beviljades icke studentbostadsbidrag, men väl tertiär- och till— läggslån enligt samma ordning som gällde för statsbelånade bostadshus i kommunägda företags regi.

Denna särbehandling av familjebostadshuset, som i fortsättningen verkat normerande och bindande —- för utvecklingen av studentbostadsbyggan— det med här ovan diskuterade resultat, torde få ses mot bakgrunden av vid tillfället rådande förutsättningar för bostadsfinansieringen över huvud. Den starka byggnadskostnadsstegringen under inflationen 1950—52 hade mötts av ökade generella subventioner för det allmänna, statslånefinansie— rade bostadsbyggandet, för flerfamiljshus i form av den provisoriska s. k. 4-kronorssubventionen, varom höstriksdagen 1951 fattade beslut. Möjligen ansågs denna som en i sig själv så betydande subvention, att det var moti- verat att begränsa stödet till familjebostäder i studentbostadsanläggningarna därtill. Dessa blev sålunda likställda i fråga om offentligt finansiellt stöd med bostäder i den allmänna produktionen, men i förhållande till student— bostäder i övrigt reducerades subventionen till mindre än hälften (räknat på kapitalkostnaden). Den likställighet mellan olika grupper av studenter, oavsett civilstånd, i åtnjutande av studentsociala förmåner, som student- sociala utredningen angivit som en gruiidläggande princip, blev därmed uppgiven.

Genom tillkomsten av 1957 års riksdagbeslut om ett fast kapitalbidrag per studentbostadsrum har ett eventuellt ytterligare motiv, innebärande att familjebostäder för studenter drager större subvention per rum och stu- dent, bortfallit. Denna övergång har skapat betingelser för realiserandet av studentsociala utredningens princip, att de studentsociala förmånerna skall utgå individuellt, oavsett civilstånd. Då bidraget utgår med ett fast belopp per studierum, kan den enkla regeln: en aktivt studerande ett studierum ett studentbostadsbidrag, bringas i konsekvent tillämpning. Olika grad av utrustning med i förhållande till studierummen sekundära utrymmen, kök, badrum o. s. v., skapar inga kostnadsmässiga komplika- tioner; sådana utrymmen, liksom gemensamhetslokaler o. dyl. i studentbo- stadsanläggningarna, blir belånade efter samma villkor som det allmänna, statslånefinansierade bostadsbyggandet. Studentbostadsbidraget, med visst standardbelopp utmätt per studierum, bör nu med hänsyn till det av 1961 års riksdag fattade beslutet kunna utgå oberoende av i vilka lägenhetspla- ner studierummen är infogade, och oberoende av om dessa bebos av stu- dentäktenskap, där endast den ena parten är aktivt studerande.

I konsekvens härmed har _ som redan nämnts i årets statsverks- proposition föreslagits, att från och med budgetåret 1961/62 tilläggslån må kunna utgå även för familjebostäder, som uppföres av studentbostadsföretag.

När detta förslag realiserats behöver inga hinder möta för att lägenhe— ter utformas enligt ändamålsenlighetens krav och utan påtvungen, från rationell planlösningssynpunkt ovidkommande hänsyn till belåningsreg- ler. Förekomsten av barn i studentfamiljerna kan då också på rimligt sätt beaktas. Detta betyder dock icke, att familjebostäder för studentfamiljer alltid och i alla stycken bör utformas som ordinära familjelägenheter på

138 den allmänna bostadsmarknaden. Dessa senare bör planeras med tanke på definitiv bosättning och varaktigt beboende. För studentfamiljebostaden påverkas ändamålsenlighetskravet av karaktären av genomgångsbostad för en familj med från vanliga familjer i vissa hänseenden avvikande levnads- föring. Hur detta bör inverka på planlösningen av familjebostäder kommer utredningen att behandla i det följande. Givet är att lägenheterna bör ut- formas så, att de fyller kraven för familjebostadsbidrag, vilket bl. a. innebär att de inte bör vara mindre än 50 mg.

Full likställighet mellan olika grupper av aktivt studerande, oavsett civilstånd, enligt studentsociala utredningens riktlinjer och enligt ett allmänt rättvi-sekrav, förutsätter sålunda, att även studentfamiljer, där enbart den ena kontrahenten är aktivt studerande, skall kunna få bostad inom en stu- dentbostadsanläggning. Detta innebär, att rum för vilket studentbostads- bidrag utgått kan komma att utnyttjas av person, som icke är bidragsberät- tigad. Rent bidragstekniskt sett kan man tänka sig en omläggning av bidra- gen till löpande bidrag, d.v. s. v'iss årlig hyresrabatt för varje aktivt stu— derande. Såväl fastighetsförvaltningsmässiga som psykologiska skäl talar emellertid mot en sådan omläggning. Däremot förefaller inga vägande skäl tala mot följande anordning: Då efter prövning av vederbörande, för fastig- hetsförvaltningen och statslånet ansvarigt organ rum upplåtits åt icke bi- drag—sberättigad göres ett tillägg till hyran, motsvarande det årliga värdet av studentbostadsbidraget (ca 250 kronor), för vilket belopp studentbostads- företaget är redovisningsskyldigt gentemot statsverket.

I fråga om det statliga bidragsstödet torde detta förfaringssätt knappast möta större administrativa svårigheter, då ju studentbostadsföretagen ändå har att vid vissa terminer redovisa och reglera låneannuiteter och familjebostadsbidrag. Utredningen vill dock rekommendera en ännu enklare om än mindre exakt metod, nämligen att från början beräkna summan av rumsbidrag under ett statistiskt grundat antagande rörande den andel av rum i en studentbostadsanläggning, som kommer att bebos av aktivt stude- rande och sålunda är bidragsberättigade, respektive icke aktivt studerande. De »fel» som härvid kan uppkomma torde bli av ytterst ringa betydelse. När det gäller beräkningen av det kommunala bidraget (jfr sid. 163), synes den senare metoden under alla omständigheter vara att föredraga.

Planlösningar av bostäder för gifta studenter Som redan nämnts kan det vara lämpligt att åtminstone i vissa fall låta utformningen av studentfamiljens bostad påverkas av dess karaktär av genomgångsbostad. Normalt skall bostaden av varje familj utnyttjas un- der en förhållandevis kort period, som ofta sammanfaller med de första åren av äktenskapet. Vanligen är det fråga om en liten familj med begrän- sade anspråk pä utrustning för mathushållning och representation men med stora behov av ostörda arbetsutrymmen inom lägenheten. I synnerhet gäl-

ler detta de äktenskap där båda parter studerar. Vid de konferenser utred— ningen haft med företrädare för gifta studenter på de olika studieorterna och vid studiet av tillgängligt material rörande de gifta studenternas levnads- villkor har utredningen bibringats uppfattningen att bostadsbehovet för de studentfamiljer, som har barn och där båda parter studerar känneteck- nas av önskemål om fler än två rumsenheter, vilka dock inte behöver vara utslagna på något större yta. Det dominerande önskemålet är nämligen inte att få en stor yta att breda ut sig på utan att kunna skapa sig varsin ostörd studievrå samt tillgång till ett rum för barnet eller barnen. Detta pekar hån mot trerumslägenheter; mot sådana talar emellertid med hän- syn till studentfamiljernas ofta begränsade inkomster den förhållandevis höga hyran.

Från dessa utgångspunkter vill utredningen först och främst framhålla, att det även när det gäller bostäder för gifta studenter synes angeläget att variera lägenheternas utformning både med hänsyn till planlösning och till standard. Utredningen finner det i och för sig inte orimligt att i en studentbostadsanläggning uppföra trerumslägenheter för att tillgodose fler- barnsfamiljernas behov. Hyran för sådana lägenheter kommer emellertid att i jämförelse med tvårumslägenheterna ligga högt med hänsyn till att endast tvårumslägenheter tidigare kunnat bli delaktiga av den särskilda studentbostadssubventionen. Utredningen har därför låtit rita och kost- nadsberäkna ett antal tvårumslägenheter med trerumsfunktion. Detta inne- bär, som framgår av de i det följande redovisade planskisserna, att lägen— heten i stället för två rum och kök av gängse typ inrymmer tre rum, där det största rummet _»vardagsrummet» —inretts med en minimiköksen- het, bestående av spis, diskbänk, kylskåp samt förvaringsskåp. En närmare beskrivning av denna köksenhet återfinnes i kapitel 13 (sid. 150 ). Fördelen med planlösningen är enligt utredningens uppfattning, att man i stället för en vanlig tvårumslägenhet, bestående av vardagsrum (minst 18 m=), sov— rum (ca 12 m?) och kök (ca 10 m2), får två sovrum (IO—15 m?) samt ett »samvarorum» eller »allkök» (16—17 mm?). Man har med andra ord kombi- nerat vardagsrum och kök, vilket medför att de båda andra rummen kan användas som sov— eller studierum. Tvårumslägenheten har därmed fått den önskade trerumsfunktionen. En dylik planlösning representerar givet- vis inte den saliggörande lösningen av studentfamiljernas bostadsproblem men utgör enligt utredningens uppfattning ett gott alternativ till lägenheter av vanlig typ, vilket med fördel torde kunna använda—s i en varierad student- familjebostadsbebyggelse.

Utredningen har kostnadsberäknat dels ett antal planlösningar av två- rumslägenheter med trerumsfunktion, dels även en planlösning av en något krympt vanlig tvårumslägenhet, vilken utförts i ett redan uppfört studentbostadshus. Utredningen har härvid utgått från samma grunder som varit vägledande vid kostnadsberäkningarna av enkelrum (kapitel 7 och

8). Dock har det inte varit möjligt att i de kostnadsberäknade husen fast- ställa det totala antalet rum till 60 såsom i korridorhuset. För att komma så nära detta rumsantal som möjligt har utredningen kostnadsberäknat varje planlösning, inrymd dels i ett hus med 27 lägenheter eller 54 rum, dels i ett hus med 36 lägenheter eller 72 rum. I ett fall (fig. 63) har kostnads- beräkningen avsett hus med 23, 34 och 46 lägenheter eller sålunda 46, 68 och 92 rum. Utredningen har dock inte —— såsom framgår av det följande ansett det möjligt att jämföra de sålunda framräknade lägenhets- och rumskostnaderna med de förut redovisade kostnaderna för olika slag av enkelrum med hänsyn till att rummens yta i de olika tvårumslägenheterna varierar. I det följande anges lägenhetskostnaden i texten till varje figur. För närmare mått- och kostnadsuppgifter hänvisas till bilaga 4: 5.

IOBO

1 11,09 j

*

Fig. 60. Tvårumslägenhet typ 1. Exempel på tvårumslägenhet av gängse typ ehuru med krympt yta (47,2 m”), vilken kommit till ut- förande i ett redan uppfört studentbostadshus. Kostnad per lägenhet i hus med 27 lägenheter: 31 550 kr.; i hus med 36 lägenheter: 31 020 kr.

||.0

JJ || |

r—-b

| l'l.o Il Fig. 6]. Tvårumslägenhet typ 2. Exempel på lvårumslägenhet med trerumsfunktion. Yta 51,5 m”.

Kostnad per lägenhet i hus med 27 lägenheter: 31 020 kr.; i hus med 36 lägenheter: 30 510 kr.

1.111

|

Fig. 62. Tvårumslägenhet typ 3. Exempel på tvårumslägenhet med trerumsfunktion. Yta 51,4 m*. Kostnad per lägenhet i hus med 27 lägenheter: 31 120 kr.; i hus med 36 lägenheter: 30580 kr.

l 1

Fig. 63. Tvårumslägenhet typ 4. Exempel på tvårumslägenhet med trerums- funktion. Yta 51,2 m". Kostnad per lägenhet i hus med 23 lägenheter: 32020 kr.;

i hus med 34 lägenheter: 31 140 kr.; i hus med 46 lägenheter: 29 530 kr.

'aAMVAszo l7 ul

Fig. 64. Exempel på hur tvårumstägenhet typ 3 ( fig. 62; sidolägenhet) kan utnyttjas.

Tj

smevvR

öÅMVARO IG

Fig. 6.5. Exempel på hur tvårumslägenhet typ 3 ( fig. 62; mittlägenhet) kan utnyttjas.

Som redan nämnts har utredningen inte ansett det möjligt att jämföra kostnaderna mellan rum i tvårumslägenheter och de i kapitel 7 och 8 redo- visade enkelrummen. Härtill kommer att det torde vara intressantare att jämföra kostnaderna mellan de av utredningen redovisade tvårumslägen- heterna och en tvårumslägenhet av gängse slag, vars yta vanligen uppgår till ca 58 mi”. En direkt kostnadsjämförelse mellan en normal tvårums- lägenhet och de planlösningar som redovisats i det föregående år dock inte möjlig på grund av svårigheten att fastställa kostnaden för en normal två- rumslägenhet i den löpande produktionen, vilket sammanhänger med olik- heter i planlösningar, husform m. m. Utredningen har därför fått nöja sig med att jämföra belåningsvärdet för en dylik lägenhet med belånings— värdena för de av utredningen redovisade planlösningarna. Belåningsvärdet utgör en normal produktionskostnad men tar endast hänsyn till lägenhetens storlek, varför det värde som erhålles endast kan betraktas som ett mått på storleksordningen av lägenhetskostnaden. Belåningsvärdet har beräknats efter 1959 års regler enligt Uppsalas prisnivå. I samtliga fall har tomt- värdet frånräknats. Jämförelsen har givit följande resultat.

Belå— nings- värde kronor Tvårumslägenhet, gängse typ. Yta 58 m2 ...................... 32 372 Tvårumslägenhet, typ 1 (fig. 60). Yta 47,2 m2 ................ 28 183 Tvårumslägenhet, typ 2 (fig. 61). Yta 51,5 rn2 ................ 29 844 Tvårumslägenhet, typ 3 (fig. 62). Yta 51,4 m2 ................ 29 787 Tvårumslägenhet, typ 4 (fig. 63). Yta 51,2 m2 ................ 29671

Resultatet av jämförelsen visar, att en viss krympning av tvårumslägen— heternas yta medför en icke oväsentlig kostnadsbesparing. Enligt utred- ningens uppfattning är en sådan krympning rimlig med tanke på student- bOStädernas karaktär av genomgångslägenheter, särskilt om man vid plan- lösningen kan åstadkomma en trerumsfunktion.

KAPITEL 13

Förslag till köksinredning

Studenternas möjlighet att ha sin matfräga tillfredsställande löst är väsent- lig från hygienska, ekonomiska och trivselsynpunkter. Utredningen har där— för ägnat frågan om studenternas matvanor och önskemål om mathåll- ningens organisation stor uppmärksamhet. Något material som mera in- gående belyser studenternas kostförhållanden ur näringshygienisk synvinkel och kostens samband med deras hälsotillstånd föreligger inte. Det har heller inte varit utredningens uppgift att belysa den sidan av studenternas kost- frågor. Däremot har utredningen inom ramen för enkäten med de ogifta studenterna sökt klarlägga hur studenterna nu ordnar mathållningen, kost- naderna vid olika alternativ och deras önskemål i fråga om studentbostä- dernas utformning i detta hänseende. Vidare har frågan om de gifta stu- denternas mathållning behandlats mot bakgrund av den allmänna känne- domen om småhushållens behov av utrustning för måltider. På grundval av resultaten från bearbetningen av enkäten har förslag uppgjorts till inred- ning för olika alternativ i fråga om studentbostädernas disposition. Utred- ningen har därefter uppdragit åt Statens institut för konsumentfrågor att granska förslagen och att utföra funktionella prov i full skala. Konsument- institutet utförde detta under ledning av utredningens arkitekt- och hus- hållstekniska experter.

Med ledning av de resultat som därvid nåddes samt av erfarenheter från kökstyper för skilda typer av hushåll har utredningen kommit fram till vissa riktlinjer för utformningen av kök för olika alternativ av student- bostäder.

Vid detaljutformning av inredningen måste man räkna med att studen- terna använder lättlagade rätter, som inte kräver mycket förberedelser. Det vore önskvärt om livsmedelsindustrien mer än nu är fallet uppmärksammar behovet av produkter, som lämpar sig för en-personshushåll, där man gärna vill ha hela måltider så färdiga för konsumtion som möjligt. För närvarande tillverkas en-portionsförpackningar endast för ett fåtal produkter.

Ogifta studenter

I kapitlen 7 och 8 har utredningen diskuterat kostnaderna för olika planlös- ningar av studentbostäder. Härvid räknades i korridorhuset med ett kök per tio rum samt i grupprumshuset med ett kök per grupp om tre, fyra eller

fem rum. Att utredningen räknat med tio rum per kök innebär som förut nämnts ett avsteg från den av studentsociala utredningen beskrivna student— bostadsstandarden, vilken i övrigt användes som utgångspunkt för kost- nadsberäkningarna. Studentsociala utredningen räknade nämligen med ett kök per tjugo rum. Ett bibehållande av denna standard hade emellertid omöjliggjort realistiska kostnadsjämförelser med andra slag av planlös- ningar. Utredningen stannade därför för tio rum per kök i korridorhuset.

Studentbostadsenkäten i förening med erfarenheterna från redan existe- rande studentbostadshus ger klart belägg för att studentbostadshusens kök användes i mycket stor omfattning. Med utgångspunkt bland annat från de synpunkter på matkollektivets storlek som studentbostadsenkäten redo- visar, vill utredningen emellertid ifrågasätta om icke en standard av tio rum per kök även den är i lägsta laget. Utredningen har därför ansett det lämpligast att i korridorhus räkna med två kök per tio rum. Den stegring av byggnadskostnaderna som denna standard kan medföra kan väl motver- kas av den minskning av studentens totala levnadskostnader, som tillgången till kök kan medföra (jfr studentbostadsenkäten, tab. 18, sid. 189).

I grupprumshuset bör ett kök betjäna en rumsenhet om tre—fem rum. Vid de funktionsstudier som utförts vid Konsumentinstitutet har man räknat med att studenterna skall kunna:

1. laga till fullständiga måltider av ordinärt förberedda råvaror;

2. göra inköp av hållbarare varor för ca 1 veckas förbrukning och av öln- tåliga färskvaror för varje dag;

3. disponera individuella förrådsskåp för specerier och andra torra varor samt gemensamt kylt utrymme;

4. arbeta samtidigt till ett antal av 4 varvid man dock förutsätter att inte alla sysslar med samma arbetsmoment på en gång;

5. äta samtidigt i köket (4—5 personer).

För funktionsstudierna av den i det följande redovisade inredningen för gruppkök byggdes denna inredning upp inom institutet. Vid studierna del— tog 5 manliga och 7 kvinnliga studenter som försökspersoner. De arbetade i lag om 4 studenter och lagade därvid till en huvudmåltid bestående av två rätter, åt måltiden och diskade. Serien upprepades 3—4 gånger. Under dessa arbetsstudier gjordes iakttagelser rörande försökspersonernas sätt att ordna arbetet, arbetsgången, vilka ytor som behövdes etc. Studenterna gav sina synpunkter dels på hela uppläggningen av gruppköksidén, dels på de en— skilda detaljerna i fråga om inredningens dimensionering, placering, val av material etc. Dessa studier ledde till viss revision av det ursprungliga för- slaget. Fig. 66 visar inredningsförslaget, vilket redovisas i det följande.

Förvaring av livsmedel

För varje student beräknas ett väggskåp på 40 cm för specerier och övriga varor som kan förvaras vid rumstemperatur. Behovet av svalt (+ 5o—+ 100)

resp. kallt (0o —— + 4”) förvaringsutrymme kan lämpligen tillgodoses med ett elkylt skafferikylskåp. Vid funktionsstudierna provades en typ av skåp på totalt 310 1, vilket visade sig utrymmesmässigt lämpligt. Man kan alter- nativt välja två 78 ] kylskåp per 4—5 studenter men det förstnämnda alter— nativet torde vara att föredra.

Förvaring och utrustning för tillagning av måltiden

För förvaring av olika grupper av utrustning beräknas: För handredskap 1 bänkhurts på 40 om, för kokkärl 1 bänkhurts på 80 cm, för servis 1 väggskåp på 80 cm, för bestick samt övriga kärl 1 bänkhurts på 40 cm. Därtill kommer som reservutrymme 1 bänkhurts på 40 cm.

Arbetsytor för rensning, beredning, diskning Det är önskvärt att kunna utnyttja 3 arbetsytor samtidigt, varav en bör förläggas vid sidan av spisen med optimalt mått 80 cm (min. 60 cm). Disk- bänken bör vara 200 cm varvid man får två arbetsytor på 52 resp. 83 cm på vardera sidan om disklådorna. Bänkhöjden för arbetsyta 1 bör vara 85 cm och för diskbänken 90 cm.

Spis

Det har visat sig önskvärt med tillgång till 4 kokställen och 1 ugn. Minst utrymmeskrävande blir en konventionell spis (70 cm). Om utrymmet till- låter kan kokställena delas upp på 2 tvåplattshällar med separat ugn eller på 1 tvåplattshäll och en tvåplattsbänkspis. Något direkt belägg för att ugnen används särskilt ofta i de fall den hittills förekommit finns inte. Det är dock motiverat att ge tillfälle till ugnsmatlagning, som ofta passar djupfrysta rätter, billiga rätter och sådana med lång uppvärmningstid. Användning av ugn minskar också matoset i jämförelse med t. ex. stekning på platta. Höj— den på spisen bör vara 85 cm.

Matplats

Det tycks vara ett önskemål att studenterna skall kunna äta sina måltider i köket. Det kommer sannolikt också att utnyttjas för gemensamt bruk vid festligare tillfällen. Utrymme bör alltså ges för matplats för minst 4——5 personer. Bordsuppställningen kan antingen göras efter vägg, vilket tar minst utrymme eller med 2 bord.

Kökets totalmått

För arbetsinredningen enligt ovan erfordras en vägglängd på 4,10 111. Denna bör helst placeras sammanhängande. Om man vill dela upp inredningen hör

; mms

OZ ll ll

till”!

mum nn ugn ; Ntltlli

"T—

mn

t !"]le ll _ 56 ne =— > sa [ & & i—Wu—i En L__ ;; La sal ? 5 ml 4—_.L Z

ll

'wm 9 755911 491 m av Evluzmnn Im ömma '” 'Em nm

una—u mma , mi mm Milium

% Simi "10! li ltilltll'llllll

”lill ll Eli YA" till tt M 01 ill WT Ntltlli

"lli mmm E!? Milå MODO? HG millii Mill iltltl'ldh lillflllltlltltjllllljl m ,, una .; "L |

'linlSÅSlllMNllnÅfm ljltiNflilDt ! lill] NI mm till ”|";le

| ezonmsemaeji mmm) Anumuucmu inmsmmpmavin

08. Uh'C Oh't

men ?; mm

ua ' os ' nu ' nu Dh UL nu ut

"HT

spis—grytskåp—diskbänk hållas samman medan skafferienhet och en arbets— yta kan placeras separat. I förslaget beräknas kökets yta till 4,10 x 3,3 m.

Gifta studenter

Som nämnts på sid. 139 har ett typförslag till inredning av kök utvecklats även för studentfamiljer. Då enkätunderlag för gifta studenter inte förelåg, utfördes planering av den hushållstekniska utrustningen på ett annat sätt än beträffande de ogifta studenterna. Med utgångspunkt från Konsumentinsti- tutets tidigare erfarenheter av hushållsvanor i småhushåll uppgjordes för- slag till minimikök. Denna inredning diskuterades därefter med grupper av gifta studenter, dels i samband med funktionsprov på institutet dels vid de hearings med gifta studenter som utredningen ordnade på de skilda kår- orterna.

Det förslag som återges i fig 67 ansågs av flertalet av studentrepresentan— terna utgöra ett absolut minimum. Studentfamiljerna framhöll genom- gående, att de främst av ekonomiska skäl önskar sköta huvuddelen av sin matlagning själva. I de fall då de har barn tycks det vara vanligt att endera av föräldrarna förlägger större delen av studierna hemma för att kunna se till barnet. Studenterna ansåg, att det då var lämpligt att kombinera detta med tämligen omfattande matlagning. I flera fall framhölls, att det vore bra om inredningen vore lämpad för seriematlagning och alltså upptoge rym— liga kylda förvaringsutrymmen. Arbetsytorna ansågs vara knappt dimensio- nerade bl. a. med hänsyn till att studentfamiljerna uppger sig t. ex. ha möj- lighet att baka och konservera.

Om man vill tillgodose önskemål av ovan angiven art bör köken planeras som för ordinära hushåll med fullständig matlagning. För planering av dylika kök kan de rekommendationer, som givits av konsumentinstitutet i skriften »Kök, planering och inredning» utnyttjas. Utredningen har av skäl som redovisats i det föregående (sid. 139) dock ansett, att vissa student- familjer kan förväntas ha behov av den av utredningen föreslagna tvårums- lägenheten med trerumsfunktion, till vilken ej hör en komplett köksinred- ning. Den i fig. 67 föreslagna köksenheten ansluter till denna lägenhet. I an- visning (se nedan) för utökning från detta minimiförslag har hänsyn tagits till studentfamiljernas önskemål.

Förutsättningarna för minimiinredningen är att familj erna gör färskvaru- inköp varje dag och inköp av mera hållbara varor varje vecka.

Måltiderna har beräknats i tämligen stor utsträckning bygga på indu- striellt förberedda livsmedel.

Förvaring av livsmedel

För matförvaring beräknas ett 48 ] kylskåp samt väggskåp på 60 cm kom- pletterat med ett specerifack på 40 cm. Övre delen av väggskåpet bör ha ett djup på 65 om, för att öka förvaringsutrymmet för specerier.

Förvaring av utrustning för tillagning av måltider

För förvaring av olika grupper av utrustning beräknas: För handredskap och bestick, en bänkhurts på 40 cm, för kokkärl, placerat under bänkspisen ett grytskåp på 44 om, för servis och beredningskärl ett väggskåp på 120 cm. Övre delen av väggskåpet bör ha ett djup på minst 65 cm för att kunna rymma större fat och kärl.

Arbetsytor för rensning, beredning och diskning

Diskbänken bör vara 120 cm och på en sida om disklådorna ge en arbetsyta på 78 cm. Avställningsytan bredvid spisen beräknas till 40 cm. Bänkhöj- den för diskbänken och avställningsytan bör vara 90 cm.

Spis Det begränsade utrymmet ger endast möjlighet att inplacera en tvåplatts- bänkspis. Arbetshöjden bör vara 90 cm för att undvika nivåskillnader mel- lan spisen och övriga arbetsytor.

Kökets totala vägglängd har beräknats till 2,25 m för att ge en möjlighet till smidig anpassning till olika planlösningar. Om möjligt ges för en ökning av inredningsmängden bör följande i första hand komma i fråga: 3-platts- spis, diskbänkbeslag, som medger sidledesplacering av disklåda och slask- tratt, 78 ] kylskåp, väggskåp på 80 cm för specerier, specerifack på 60 cm.

Det vore önskvärt att de studentfamiljer, som har behov av större för- varingsutrymmen för rotsaker och konserver, hade möjlighet att hyra skåp eller fack med lämplig förvaringstemperatur placerade i källaren eller på annat ställe utanför bostaden.

De nu i marknaden befintliga köksinredningsdelarna är ofta mindre lämpliga för inredning av minimikök. För att minska kostnadera vid byg— gande av t. ex. studentbostäder och pensionärsbostäder vore det önskvärt att försöka få fram en tillverkning av inredningsdelar lämpliga för denna typ av kök.

till

ut nu , 24 , nu 55

] »l—m riivnmunou T_—_T

1

lt 36 uu 1 MM

Intill G ill—o nmmiizm

: mmm wuuwcsw

Ill

1! .

li SUUTlltltl Milli - UJDLHTFL

51150 _Ll

*H' .å _ ' WWMIB Willi [5002

till

ll llx 45 if

”inkl

90 55 77.1 _ '" - muut

gu * ;,c 44 jag 1330 man smmut SIlelllll'I smwut

maria EMM! inväntade uma Llllllt anst» ms %% 002 inom

111th u-un aiemmin! tilll Fig. 67. Förslag till minimiköksenhet för gifta studenter.

A

KAPITEL 14

Övrig utrustning

Tvätt

Resultaten av studentbostadsenkäten och senare hearings med studentfamil- jer gav vid handen, att det föreligger ett stort intresse för att få lämpligt inredda trättutrymmen, och att man kan räkna med att tvåttstugorna ut- nyttjas i hög grad. Goda tvätt- och efterbehandlingsutrymmen skulle inne- bära en ekonomisk fördel för studenterna och vara ägnade att höja hygien och trivsel — inte minst genom att utrustningen för personlig hygien i anslutning till rummen inte behövde belastas med klädtvätt och klädtork- ning.

I det följande diskuteras hur en gemensam tvättstuga bör planeras under de förutsättningar som kan antas vara realistiska beträffande tvättgods- sammansättning, tvättgodsmängd och tvättfrekvens.

Förutsättning: Gemensam tvättlokal i källaren för samtliga studenter. Tvättlokalen, vars totala yta bör vara ca 50 m2, antages användas huvud- sakligen för bomullstvätt och ylletvätt och endast i mindre utsträckning för nylontvätt, som beräknas ske i bostäderna. Den nylontvått som är aktuell vid tvättillfället antages tvättas i tvättlokalen men torkas på galge över stu- dentrummets tvättställ. Studenterna antages utnyttja tvättstugan för en maskinfyllning var 14:e dag.

Tvättning

1) Handtvättbänk för nylon och ylletvätt, t. ex. i form av en diskbänk med 2 st. 35 cmzs hoar med ett djup av minst 30 cm. 2) Tvättmaskin (1 per 100 studenter) Kapacitet: En students tvättmängd på 14 dagar (ca 4—5 kg) Skötselkrav: Minimal tillsyn och servicebehov, d.v.s. automatisk och robust.

Torkning

3) Centrifug för att minska torktid och värmebehov (1 per 500 studenter) Kapacitet: En tvättmaskinsfyllning Skötselkrav: Robust, svår att snedbelasta, d.v.s. minsta möjliga dia- meter för den givna kapaciteten och väl utbalanserad upphängningsan- ordning.

4) Torktumlare för att min-ska torktid och utrymmesbehov (1 per 300 stu- denter) Kapacitet: En tvättmaskinsfyllning.

Efterbehandling 5) Termostatstrykjärn och strykbräda i tvättlokalen. 6) Extra strykbräda och termostatjärn att användas på tillklippningsbordet i eventuellt klädvårdsrum.

Telefon

Hur man på ändamålsenligaste sätt skall organisera studentbostadshusets telefonsystem år en fråga som diskuterats mycket inom studentbostadsföre- tagen.

Det vanligaste sättet att ordna husets telefonservice är att rummen delar på en gemensam apparat, som är installerad i en samtalshytt i korridoren eller annat gemensamhetsutrymme. Erfarenheten visar, att systemet fun- gerar tillfredsställande om antalet rum som delar telefonen icke är för stort. Detta bekräftas även av de önskemål på telefonförsörjning, som kom till uttryck i studentbostadsenkäten (tab. 35, sid. 199) där majoriteten an- såg att mer än 10 rum per telefon icke var önskvärt. I en grupp om ca 10 rum per telefon uppstår emellertid lätt svårigheter med indrivning av abon- nemangsavgifter och avgifter för rikssamtal. Den höga samtalsfrekvensen är dessutom störande för många av hyresgästerna, särskilt för dem som bor närmast apparaten, vilka ofta riskerar att få fungera som »springpojkar».

Ett annat system, som praktiserats inom den grupprumsbebyggelse, som kommit till stånd under senare år, är att jackar för telefon installeras i samtliga rum och i den gemensamma tamburen. Apparaten kan sedan flyttas mellan rummen. Enligt uppgift fungerar systemet någorlunda frik- tionsfritt.

I de studentbostadshus, vilka sommartid användes som hotell finns i all- mänhet en telefonväxel, som betjänar en eller två apparater i samtalshytt i korridoren. Systemet kompletteras dels med en lokaltelefonanläggning med telefon på varje rum genom vilken växeltelefonisten aviserar inkommande samtal till apparaten i korridoren, dels även med ett antal 10-öres auto- mater för utgående samtal efter det att växeln stängt för dagen. Förde- len med systemet är framför allt lättheten att rättvist fördela samtalskost— naden mellan hyresgästerna. Mot detta står emellertid systemets osmidig- het (växeln stängd nattetid) samt de dryga omkostnaderna (lön till tele- fonister).

Stockholms studentkårer anordnade 1959 en enkät bland hyresgästerna i studenthemmen Domus och Nyponet i syfte att skaffa underlag för pla- neringen av telefonorganisationen i framtida studentbostadshus. Studen-

terna fick välja mellan och angelägenhetsgradera fyra alternativa lösningar, nämligen 1) myntapparat för utgående samtal, kostnad 10 öre/samtalsmar- kering; 2) telefonhytt i korridor plus lokaltelefon på rummet genom vilken växeln anmäler inkommande samtal, inga samtal nattetid, kostnad 11:50 /månad + 7 öre/samtalsmarkering; 3) egen telefon på rummet, ansluten till växel, ett fåtal apparater kan erhålla nattkoppling, kostnad 15: —/månad + 7 öre/samtalsmarkering; 4) egen telefon på rummet, ansluten till det allmänna nätet, kostnad 14: —/1nånad + 7 öre/samtalsmarkering.

Av de tillfrågade valde 90 procent icke helt överraskande det fjärde alter- nativet. Från studenternas synpunkt är detta system givetvis det fördel- aktigaste, även om det ställer sig relativt kostsamt med tanke på den höga inträdesavgiften för varje apparat, 300 kronor. Däremot är systemet behäf- tat med vissa nackdelar om studentbostadshuset skall kunna fungera såsom hotell.

Utredningen har ansett det vara av intresse att summariskt granska in- trädes- och anläggningskostnader samt abonnemangs— och betjäningskost- nader för olika alternativ av telefonservice. Billigast ställer sig en nätanslu- ten apparat i samtalshytt i korridoren. I ett hus med 60 rum, där gruppen om tio rum delar på en apparat skulle inträdesavgiften uppgå till 1 800 kro- nor. Därnäst kommer systemet med en mindre grupp av rum som delar på en apparat, som kan flyttas från rum till rum (jack i varje rum samt i ge- mensam korridor eller tambur). Inträdesavgiften skulle om fem delar på en apparat uppgå till 2 380 kronor för jackarna samt 3 600 kronor för appa- raterna, allt i ett hus med 60 rum. Enligt utredningens uppfattning är dessa två system klart att föredraga framför övriga, dock synes installationskost- naden för jackarna vara i största laget. Båda systemen innebär att omkost— naderna icke belastar huset utan faller direkt på hyresgästerna. Kostnaderna för installation och inträdesavgifter för en manuell växel till 60 anknyt— ningar är betydligt dyrare än kostnaderna för systemet med jackarna; i runt tal uppgår det till 12 000 kronor. Likaledes blir driftkostnaderna be- tydligt högre. Inträdeskostnaderna för nätansluten apparat på varje rum, slutligen, uppgår för 60 rum till 18 000 kronor.

I en stor studentbostadsanläggning med stora rumsgrupper, kan svå— righeter föreligga att använda nätanslutna apparater, som delas av hyres— gästerna. Valet kommer då att stå mellan systemet med nätansluten telefon till varje rum eller växel. Härvid bör man komma ihåg att abonnemangs- och omkostnaderna för en växelanläggning kan beräknas bli högre än abonnemangskostnaderna för de nätanslutna telefonerna i studentbostads- hus med mindre än 200 rum men lägre i större anläggningar, såvida inte samtalsintensiteten blir så stor att växelbetjäningen (1 telefonist) måste utökas.

Slutligen vill utredningen rekommendera att oavsett vilket telefonsystem som väljes rör för telefonledningar drages till varje rum, när huset bygges.

KAPITEL 15

Studentbostädernas driftkostnader

Då studentbostadsutredningen i de föregående kapitlen diskuterat stu- dentbostädernas »kostnader» har det praktiskt taget uteslutande varit fråga om byggnads- eller produktionskostnader. Att utredningen ägnat så stor uppmärksamhet däråt är dels en följd av utredningsdirektiven, dels beroende av den allmänt rådande föreställningen om att det bör vara möjligt att ge- nom rationella byggmetoder och omsorgsfull planering begränsa produk- tions- och därmed boendekostnaden. I detta kapitel vill emellertid utred- ningen fästa uppmärksamheten på andra faktorer, som även de spelar en betydelsefull roll för bostadskostnaden. Det faller utom ramen för utred- ningens uppdrag att närmare analysera dessa faktorer. Den följande fram- ställningen måste därför bli i hög grad översiktlig och kortfattad.

I vanliga hyreshus med omöblerade familjelägenheter brukar man nor— malt kunna räkna med att ca 60 procent av hyresintäkterna tas i anspråk för att täcka fastighetens kapitalkostnader, d. v. s. räntor och amorteringar. Omkring 40 procent av hyran förbrukas således för fastighetens driftkost- nader; fastighetsskötsel, värme, vatten, skatter, försäkringar, avsättningar för yttre och inre reparationer m. m. Även om denna relation mellan kapital- och driftkostnader kan förskjutas från tid till tid och från fastighet till fastighet, synes det ändå klart, att åtminstone hyresgästerna själva har all anledning att intressera sig för icke blott bostädernas finansiering utan även deras förvaltning och drift. Man kan här tillägga, att intresset för fastighetens driftkostnader ständigt förblir aktuellt, medan intresset för produktions- och kapitalkostnaderna på ett helt annat sätt i huvudsak anknyter till fastighetens tillblivelse. Litet tillspetsat kan man säga, att misstag vid byggandet ofta är irreparabla medan misstag vid förvaltningen vanligen kan rättas till.

Vad här sagts om de vanliga hyreshusen gäller i ännu högre grad om studentbostadshusen. I en studentbostadsanläggning blir nämligen med nöd- vändighet driftkostnadsandelen relativt sett exceptionellt stor. l runt tal kan man här räkna med att 2/3 av de totala utgifterna belöper sig på drift— kostnader. Endast 1/3 hänför sig sålunda till kapitalkostnaderna. Detta för- hållande är dock i och för sig icke anmärkningsvärt, då studentbostads- anläggningen belastas med kostnader, som icke alls förekommer vid förvalt— ningen av vanliga hyresfastigheter. I första hand gäller detta om kostna-

derna för rumsstädning och möbelunderhåll. Utgifterna enbart härför torde i en studentbostadsanläggning —— med städning en gång per vecka —— normalt utgöra 20 a 25 procent av anläggningens totala driftkostnader. Även andra för studentbostadsanläggningarna specifika omständigheter bidrar verksamt till dessa företags höga driftkostnadsnivå. Utredningen vill här- vidlag främst framhålla de kostnader, som följer av att studentbostads- anläggningarna är uppdelade i så många små hyresenheter. På flera sätt belastar detta förhållande administrationsapparaten. Flera hyreskontrakt skall tecknas, flera syner hållas, hyresdebitering och bokföring blir mera omfattande, flera kontakter mellan hyresvärd och hyresgäster äger rum etc. Härtill kommer, att omsättningen av hyresgäster är betydligt större i studentbostadsanläggningarna än i övriga hyreshus (jfr tab. 5, sid. 185). Det är oundvikligt, att de täta skiftena av hyresgäster ökar behovet av inre reparationer, även om man släpper efter på kravet, att lägenheten skall vara i alldeles fullgott skick, då ny hyresgäst tillträder. I detta sammanhang må också erinras om att själva tillsättningen av hyresgäster med nödvän— dighet blir en förhållandevis tidskrävande procedur, då det gäller student— bostäder. I fråga om vanliga hyreshus ombesörjer ju bostadsförmedlingarna normalt anvisningen av hyresgäster. Studentbostäder däremot måste regel- mässigt på lämpligt sätt ledigförklaras bland studenterna och därefter måste, vilka tillsättningsprinciper man än tillämpar, ett urval göras bland de sökande av hyresvärden eller hans representanter.

Studentbostadsutredningen har på grundval av de årsredogörelser, vinst— och förlusträkningar och balansräkningar, som de olika studentbostadsföre- tagen har att ingiva till bostadsstyrelsen sökt skaffa sig en uppfattning om skötseln av de existerande studentbostadsföretagen. På grund av de ovan berörda förhållandena har jämförelser med bostadsföretag av annan typ varit praktiskt taget omöjliga att göra. Även jämförelser olika studentbostadsföre- tag inbördes har emellertid visat sig synnerligen svåra att företa. Dels sam— manhänger detta med att dessa företag uppvisar stora inbördes olikheter ifråga om förvaltningsmässig struktur. Så t. ex. är förvaltningen av många studentbostadshus sammankopplad med förvaltningen av nationshus eller andra studentkårslokaler. Andra åter har sin ekonomiska förvaltning sam- mankopplad med restaurang- och/eller hotelldrift. Dels hänger svårigheterna att åstadkomma jämförelser samman med att studentbostadsföretagen till- lämpar vitt skilda bokföringsprinciper och kontoplaner.

Dessa svårigheter till trots har studentbostadsutredningen genom sina undersökningar bibragts den bestämda uppfattningen, att de redan existe— rande studentbostadsanläggningarna förvaltas såsom välskötta företag. Icke i något fall har utredningen eller bostadsstyrelsen kunnat spåra några påtagliga och allvarliga missförhållanden i fråga om företagens ekono- miska skötsel. Därmed är emellertid icke sagt, att driftkostnaderna och där— med studenternas hyror icke skulle kunna ytterligare nedbringas på många

håll. Utredningen är efter sina konferenser med representanter för student- bostadsanläggningar på de olika studieorterna medveten om, att företagen och studentorganisationerna själva i stigande utsträckning börjat ägna uppmärksamhet åt driftkostnadsproblemen. Det kan nämnas, att både i Uppsala och Lund vissa studentbostadsföretag etablerat samarbete för att mera rationellt lösa en del gemensamma problem, som rör förvaltning och administration av studentbostäderna. Det synes utredningen sannolikt, att man på denna väg kan nå påtagliga resultat. Ett gemensamt uppträdande, grundat på frivilliga överenskommelser mellan företagen, kan vara av stort värde exempelvis då det gäller inköp av olika förnödenheter, förhandlingar, ledigförklarande av rum och tillsättning av hyresgäster m. m. Icke minst de mycket små företagen torde ha åtskilligt att vinna, därest de i större utsträckning än hittills kan få till stånd ett samarbete med övriga student— bostadsföretag på orten. Även ifråga om de ideligen förekommande små- reparationerna på en fastighet —— t. ex. måleri, snickeri, rörmokeri _ borde man undersöka, huruvida inte kostnaderna skulle kunna nedbringas, därest samtliga företag på orten kunde sluta sig samman och gemensamt anställa egna hantverkare. Under alla omständigheter måste det ställa sig mycket dyrbart, att exempelvis för ompackning av en vattenkran leja arbetskraft från utomstående företag.

Utredningen vill i detta kapitel även fästa uppmärksamhet vid ett annat samband mellan drift- och kapitalkostnader. På många sätt kan man näm— ligen påverka de framtida driftkostnaderna redan vid planeringen av byggnadsprojekten. En alltför långt driven sparsamhet ifråga om byggnads- standard kan skjuta driftkostnaderna i höjden och på flera sätt stå före- tagen dyrt på lång sikt. Härvidlag får studentbostadsutredningen i huvud— sak hänvisa till de undersökningar, som utförts av statens institut för bygg- nadsforskning och statens byggnadshesparingsutredning rörande värme- ekonomi, val av byggnadsmaterial etc. En annan omständighet, som torde påverka driftkostnadsnivån i hög grad, är anläggningens storlek. Ofta har väl företagen i detta hänseende mycket små valmöjligheter till följd av den för dem begränsade tilldelningen av lämplig tomtmark. Helt allmänt kan dock sägas, att det från driftkostnadssynpunkt vore fördelaktigare med större förvaltningsobjekt än som hittills varit vanligt på studentbostads- marknaden.

Som en mera generell regel vill utredningen rekommendera studentbo- stadsföretagen, att redan på planeringsstadiet ta kontakt med sådana cen- trala expertorgan som bostadsstyrelsen, statens institut för byggnads- forskning och statens institut för konsumentfrågor. Icke minst sistnämnda organ torde kunna lämna värdefulla råd och upplysningar ifråga om tvätt- anläggningar, köksplanering och städorganisation.

Det torde vara ofrånkomligt, att studentbostadsföretagen i betydande ut- sträckning även i framtiden ledes och förvaltas av lekmän. Utredningen vill

icke betrakta detta som ett missförhållande, vilket borde rättas till. Tvärt- om torde däri ligga betydande värden, som det finns skäl att på bästa sätt tillvarataga. Otvivelaktigt har de flesta studentbostadsanläggningarna här i landet både tillkommit och sedan skötts av frivilliga och i stort sett oavlö- nade krafter. Studentorganisationerna och enskilda intresserade lärare har här visat sig kunna uträtta mycket för studenternas allmänna bästa. Ett gott stöd såväl vid byggande som förvaltning har de så småningom funnit hos de kommunala företrädare, vilka numera i enlighet med gällande bestäm- melser ingår i företagens styrelser.

Med hänsyn icke minst till det stora lekmannainslaget på detta område har studentbostadsutredningen kommit till den uppfattningen, att det vore önskvärt, om företrädarna för de olika studentbostadsföretagen regelbundet kunde samlas för gemensamma konferenser kring frågor om både byg— gande och förvaltning. Att dylika konferenser kan få stort och bestående värde har redan visat sig genom de två konferenser, som Sveriges förenade studentkårer (SFS) arrangerat 1954 och 1957. Utredningen vill för sin del föreslå, att dylika konferenser i framtiden kommer till stånd med viss re- gelbundenhet, och att det uppdrages åt bostadsstyrelsen att i samarbete med SFS ansvara härför. Förutom diskussioner och överläggningar mellan före— tagen inbördes och företrädare för olika offentliga myndigheter och organ bör konferensprogrammen kunna uppta mera kursliknande inslag i form av föredrag och information i mindre cirklar under ledning av experter på skilda avsnitt inom byggnads- och bostadsforskningen. Därest dylika kon— ferenser kommer till stånd, vill utredningen redan nu påpeka, att det synes särskilt angeläget, att redan från början undersöka företagens möjligheter och intresse av att vid förvaltningen tillämpa någorlunda enhetliga bokfö- ringsprinciper och kontoplaner. En större enhetlighet härvidlag skulle näm- ligen i hög grad medverka till att utbytet av erfarenheter företagen emellan skulle kunna bli reellt mycket betydelsefullt. Utredningen vill härvidlag er- inra om att de allmännyttiga bostadsföretagen i övrigt i mycket stor ut- sträckning vare sig de varit anslutna till Sveriges allmännyttiga bo- stadsföretag (SABO) eller icke anlitat SABO:s företagsekonomiska av- delning.

SABO:s företagsekonomiska avdelning verkar nämligen i främsta rum- met som samordnare av de anslutna bostadsföretagens ekonomiska verk- samhet. Det är fråga om en ren serviceverksamhet. Således lämnar man på begäran direkt rådgivning till de företag som så önskar. Vidare samman- ställer avdelningen och bearbetar material och erfarenheter, som ställes till förfogande av de anslutna företagen; dessa sammanställningar distribueras därefter till medlemmarna. I verksamheten ingår även sådana uppgifter som att upprätta organisationsplaner åt företagen, analysera kostnaderna, be- räkna administrationskostnadernas storlek, upprätta hyreskalkyler etc. Kon-

takten med medlemmarna upprätthålles bland annat genom årliga besök av tjänstemännen på avdelningen.

SABO :s företagsekonomiska avdelning har för studentbostadsutredningens räkning utarbetat ett förslag till normalkontoplan för studentbostadsföretag, vilket jämte kommentarer återfinnes som bilaga 3 till betänkandet. Konto- planen bör närmast betraktas som en principskiss, som förmodlingen be- höver vidareutvecklas, därest det bland studentbostadsföretagen föreligger intresse av att tillämpa enhetliga bokföringsprinciper och kontoplaner.

Enligt vad utredningen erfarit har de företag som anlitat SABO:s före- tagsekonomiska avdelning genomgående ansett sig ha fått gott ekonomiskt utbyte därav. Med anledning härav har utredningen tagit kontakt med av- delningen och efterhört, huruvida företaget vore intresserat av att även stå studentbostadsföretagen till tjänst. SABO:s företagsekonomiska avdelning har därvid bekräftat, att så är fallet. Längre än till en dylik preliminär kon- takt har utredningen icke velat sträcka sig. Däremot vill utredningen bestämt rekommendera, att denna kontakt vidareutvecklas vid de av utredningen föreslagna studentbostadskonferenserna.

KAPITEL 16

Kommuns ekonomiska medverkan

De direktiv, som givits utredningen, innefattar inga synpunkter på frågor rörande tomtanskaffning och den därmed förbundna kommunala medverkan i det ekonomiska stödet för studentbostäder. Utredningen har emellertid under sitt arbete funnit, att vissa frågor, som utredningen haft att behandla, icke kan rationellt lösas utan modifikationer i nu gällande regler för finan- siering av tomt för studentbostadsproj ekt. Det gäller här huvudsaklingen två frågor. Den ena, som angår likställighet mellan ogifta och gifta studenter, har i det föregående berörts i kapitel 12. Den andra rör villkoren för tomt- anskaffning för studentbostadsbyggen i storstadsregionerna.

Villkor om kommuns ekonomiska medverkan i form av gratis upplåtelse av tomt var ej innefattat i studentsociala utredningens förslag. Det inför- des på förslag av bostadsstyrelsen i dess remissyttrande över utredningens betänkande. Denna form för kommunal ekonomisk medverkan i bostads- sociala stödåtgärder var vanlig i 30- och 40-talens bostadspolitik, så i sam- band med hyreshusbyggen för barnrika familjer och pensionärshem; även i den under krigsåren växande allmänna tertiär- och tilläggslåneverksamhe- ten hade kravet på kommunal medverkan ofta tillgodosetts genom gratis eller rabatterad tomtupplåtelse. Särskilt i fråga om sådana speciella, social- politiskt motiverade verksamhetsgrenar som bostadsanskaffning för barn- rika familjer och pensionärer tedde sig denna form för kommunal medver- kan naturlig, då kommunens aktiva insatser för själva tomtanskaffningen var nödvändiga. —— I den följande utvecklingen och i och med omläggningen av de statliga låne- och bidragsreglerna har också formerna för kommunal ekonomisk medverkan förändrats; deras bundenhet till tomtanskaffning har alltmer upphävts.

I den praktiska tillämpningen av låne- och bidragsbestämmelserna för studentbostäder har villkoret om gratis upplåtelse av tomt icke kunnat strikt upprätthållas. I Uppsala, där markbeskaffenheten ofta nödvändiggör kost- samma grundförstärkningsarbeten, har under senare år kommunen till- styrkt studentbostadsföretags ansökningar om lån och bidrag endast under förutsättning att kommunen icke belastas med kostnader för sådana arbeten utan att dessa får inräknas i den produktionskostnad, för vars täckande lån av statsmedel beviljas. Detta har medgivits av Kungl. Maj :t och kan numera sägas vara allmän regel. I vissa fall har, såväl i Uppsala som i Lund, vid

byggnad på mera centralt belägna tomter med förhållandevis höga tomt- värden en reduktion av den kommunala tomtsubventionen gj orts till en nivå, som beräknats motsvara värdet i mera ordinärt läge för ny bebyggelse. I Stockholm, där vid de två första företagen Stockholms stad upplåtit tomträtt med en blott formell avgäld, har i fråga om det tredje projektet staden bi- dragit med omkring halva tomtkostnaden. I Solna, där uppgörelse träffats för ett projekt, har Solna stad förbundit sig att svara för omkring två tredje- delar av tomtkostnaden. Även i dessa senare fall torde reduktionen av den kommunala subventionen till del av den faktiska tomtkostnaden ha ansetts motiverad genom lägesfördelar — jämfört med perifera lägen för ordinär ny bebyggelse — vilka gör det skäligt, att en del av tomtkostnaden får belasta hyran. Det kan sålunda konstateras, att utvecklingen pressat fram vä- sentliga modifikationer i den ursprungliga, till synes enkla men i praktiken svårtillämpade regeln angående kommunens ekonomiska medverkan genom tomtupplåtelse utan kostnad för studentbostadsföretagen.

Ett avsteg från regeln om kommunal gratisupplåtelse av tomt av prin- cipiellt annan innebörd än i de fall, som motiverats av extraordinära grund- läggningskostnader eller av lägesfördelar, har i den praktiska tillämpningen av låne- och bidragsbestämmelserna gjorts beträffande studentbostäder för gifta, dock ingalunda konsekvent. Såsom närmare utvecklats i kapitel 10 har på sätt, som icke förutsattes i studentsociala utredningens förslag och i den av riksdagen år 1950 accepterade propositionen i ämnet, bostäder för gifta studenter i praxis givits en särbehandling, varigenom det särskilda stu- dentbostadsbidraget icke kommit i familjebostäder boende gifta studenter tillgodo. Denna särbehandling gäller dock icke sådana med kokmöjligheter utrustade dubbletter, som faktiskt i stor utsträckning bebos av studerande äkta makar; häri ligger, som förut påpekats, en inkonsekvens, som haft olyckliga följder såväl för de gifta studenternas bostadsförsörjning som för planlösningen av studentbostäderna. Genom att familjebostäder inom stu- dentbostadsanläggningarna hänvisats till belåning enligt den allmänna ter- tiärlåneanordningen, i vilken intet villkor angående kommunal gratisupplå- telse av tomt gäller, har även förmånen av det kommunala stödet bortfallit för dessa bostäder. Ingen invändning lär kunna göras mot den tolkningen av studentbostadsstödets innebörd, att det särskilda statliga studentbostads- bidraget och den kommunala tomtsubventionen är förbundna med var— andra. Fullt konsekvent har i berörda kommuner den uppfattningen stad- gats, att kommunens skyldighet att svara för tomtkostnaden endast gäller sådan bebyggelse, som uppföres med anlitande av det särskilda statliga stö— det för studentbostäder. I vissa fall under senare år har tveksamhet och svårigheter att nå överenskommelser uppkommit, då studentbostadsstif— telser projekterat hus med rumsgrupper av lägenhetskaraktär, som visser- ligen icke uppfyller sedvanliga krav på ordinära familjelägenheter men som otvivelaktigt väl lämpar sig som genomgångsbostäder för unga stu-

dentfamiljer. (1 här åsyftade fall har statliga studentbostadsbidrag beviljats av Kungl. Maj:t.) Man har från kommunalt håll velat se detta som försök att kringgå gällande praxis och att lägga en ekonomisk börda på kommunen, som denna enligt den sedan 1952 tillämpade ordningen icke har att svara för. Hur oklart läget är i denna fråga framgår av att samma invändning i princip skulle kunna anföras i fråga om det icke ringa antal dubbletter, som inlagts i studentbostadshusen, otvivelaktigt med avsikt att där kunna hysa studentfamiljer.

I de synpunkter på utformning av studentbostäder, illustrerade av plan- lösningsskisser, som utredningen framlagt i det föregående, har utredningen som ett väsentligt syfte satt upp att undanröja den diskriminering av de gifta studenterna, som hittills varit rådande, därigenom att gällande praxis verkat hämmande på tillkomsten av lägenheter, tj änliga som bostäder för student— familj er. Det är givet, att det krav på likställighet för aktivt studerande, oav- sett civilstånd, som utredningen i kapitel 10 hävdat beträffande det stat- liga bidraget till studentbostäder, även bör eftersträvas när det gäller kom- muns ekonomiska medverkan i verksamheten.

För att i fortsättningen undvika den här påtalade oklarheten i gällande praxis och undanröja särbehandlingen av bostäder, lämpliga för gifta stu- denter, synes det naturligt att även i fråga om det kommunala bidraget tillämpa samma enkla regel, som diskuterats i kapitel 12 beträffande det statliga bidraget. Om det kommunala bidraget beräknas som visst belopp per studierum, använt av aktivt studerande, bortfaller anledningen att söka upprätthålla en svårbestämbar gräns mellan familjebostäder och bostäder för ensamstående studenter, vilket är så mycket mera angeläget som enligt utredningens förhoppning i den fortsatta studentbostadsbebyggelsen större utrymme än hittills kommer att beredas sådana plantyper som ger ända- målsenliga genomgångsbostäder för gifta studenter. Fixering av bidraget till visst belopp per studierum innebär ju en tillämpning på det kommunala bidraget av samma regel, som enligt 1957 års riksdagsbeslut genomförts i fråga om det statliga bidraget.

Full likställighet mellan ogifta och gifta studenter i fråga om möjlighet att få del av studentbostadsstödet kräver, såsom utvecklats i kapitel 10, att även studentfamilj er, där endast den ena maken är aktiv studerandeibidrags- ordningens mening, kan få sitt behov av bostad i en studentbostadsanlägg- ning tillgodosett. För sådana fall har utredningen i det föregående (sid. 138) skisserat två tänkbara metoder att bestämma summan av bidragsberät— tigade rum i ett studentbostadshus, när det gäller de statliga bidragen. I fråga om de kommunala bidragen torde den metod, som går ut på en årlig avräkning med hänsyn till faktiska upplåtelseförhållanden, knappast löna mödan. Den enklare metoden att från början beräkna summan av rums- bidrag under ett statistiskt grundat antagande rörande den andel av rum, som kommer att användas som studierum för aktivt studerande och sålunda

är bidragsberättigade, synes beräffande de kommunala bidragen vara att föredraga.

I fråga om tomtanskaffning för studentbostadshus och villkoren därför har enligt mångårig erfarenhet svårigheterna för de vid Stockholms univer- sitet och likställda högskolor arbetande studenterna varit ojämförligt myc- ket större än på övriga universitets- och högskoleorter.

I en skrivelse till Kungl. Maj:t av den 28 januari 1958 angående upp— låtelse av mark för studentbostäder i Stockholm anförde utredningen efter en redogörelse för studentbostadssituationen i Stockholm bl. a. följande:

»Läget i övriga universitetsstäder ter sig vad beträffar tillgång på tomtmark för studentbostäder relativt ljus i jämförelse med Stockholm. Stockholms stad har ej i större utsträckning kunnat ställa tomtmark till studenternas förfogande inom rimligt avstånd från högskolorna. Härtill kommer att studentbostadsfrågan del— vis kommit att sammankopplas med frågan om planeringen av det framtida Stor- Stockholm. Härigenom har frågan om mark i förortskommunerna aktualiserats.»

Storstadsstudentens bostadsproblem är, såsom erfarenheter från många länder visar, i väsentliga hänseenden annorlunda än i mindre universitets- orter, där avstånden är kortare och kontakterna med institutioner och inte minst med studiekamrater är lättare att nå och upprätthålla. Med hänsyn till den växande roll, absolut och relativt, som storstadsuniversiteten fått, förefaller de angeläget att mycken omsorg ägnas frågan om hur en för studier fruktbar miljö kan åstadkommas under storstadsvillkor; härvidlag har sättet att planera och bygga studentbostäder enligt utredningens mening den största betydelse. I ovannämnda skrivelse tangerade utredningen detta problem:

»Det är utredningens uppfattning, att studentbostäder under alla omständig- heter bör ligga inom rimligt avstånd från läroanstalterna. Bostaden är ofta även studentens arbetsplats. Möjligheten att effektivt tillvarataga håltimmar begrän- sas ofta av lokalbrist på läroanstalten eller studentkåren. Restiderna mellan bostad och högskola innebär därför en avsevärd förlust av studietid och pengar. Stu— dentbostäder belägna på billigare och lättåtkomligare mark i Stockholms ytter- områden skulle därför te sig mycket oförmånliga för den enskilde studenten.»

De särskilda förhållanden, som gäller för storstadshögskolornas och speciellt Stockholms akademiska institutioners studentbostadsfrågor har icke blivit tillräckligt beaktade:

»Enligt utredningens uppfattning har man vid utformningen av reglerna an- gående kostnad för upplåtelse av mark ej tagit tillräcklig hänsyn till de problem detta medför i en stad av Stockholms storlek med hänsyn till behovet av centralt belägen mark för studentbostäder. Det är betecknande att den kostnadsfria upp- låtelsen från kommunens sida går lättast att genomföra i Lund och Uppsala, där avstånd och restider inom staden är korta, och det ej är lika problematiskt att finna mark belägen inom rimligt avstånd från läroanstalterna. Det är även för- ståeligt om förortskommunerna ej visar samma intresse för markupplåtelse som de städer, där universiteten och studenterna spelar en traditionellt viktig roll i stadens liv.»

Utredningen har ingen anledning att här närmare diskutera Stockholms- studenternas speciella bostadsproblem i annan mån än de är beroende av här behandlade fråga om kommunens ekonomiska medverkan i student— bostadsstödet. Sedan ovan citerade framställning från utredningen avgavs, har tillgången på studentrum i Stockholm ökat med nära 500 rum genom tillkomsten läsåret 1960/61 av studenthemmet Jerum i kvarteret Väbeln. Samtidigt har emellertid antalet studenter ökat, varför situationen icke för- bättrats. Å andra sidan har planering och projektering för nya företag fort— skridit. Stockholmsstudenterna har framlagt en »katastrofplan», i vilken visas på de möjligheter, som enligt planförfattarnas mening föreligger att under följande är väsentligt utöka studentbostadsbeståndet. Enligt vad ut— redningen erfarit har på senaste tid ytterligare projekt tagits upp till dis— kussion.

I det besvärliga läge som råder i fråga om stockholmsstudenternas bo— stadsfråga är det givet, att alla möjligheter att öka tillgången på student— bostäder måste tillvara—tagas och därvid också möjligheten att erhålla in- sprängda rum såväl i saneringsbyggen som i den ordinära nyproduktionen. Inom Stockholms stad har även intresse ådagalagts för att genom bostads— förmedlingens försorg ordna genomgångsbostäder för studenter under studie- tiden i smålägenheter såväl i det äldre, men välutrustade bostadsbeståndet som i nybyggda fastigheter. Med hänsyn till konkurrensen om smålägen- heter för ensamstående i Stockholmsområdet — 65 procent av all vid landets bostadsförmedlingar anmäld efterfrågan på bostäder för ensamstående hän- för sig till Stockholm med inre förortskrets — synes det utredningen uppen- bart, att lösningen av Stockholmsstu—denternas bostadsproblem till väsentlig del måste ske genom att särskilda studentbostadsanläggningar bygges.

Markresurser härför finns också, i det de områden inom Stockholm och angränsande kommuner, dit högskoleinstitutionerna är och inom närmaste utbyggnadsperiod kan väntas bli lokaliserade, nämligen nordöstra Stock— holm och södra Solna, rymmer mark, som synnerligen väl lämpar sig för en sammanhållen studentbostadsbebyggelse (i första hand Frescatiområdet inom Stockholms stad, Västra skogen och Södra skogen inom Solna stad), där de önskemål beträffande avstånd till institutioner och över huvud lämp- lig studiemiljö, som kan ställas på studentbostadsanläggningar, kan till- godoses. Dessa områden är praktiskt taget helt i Kronans ägo, vilket bör vara en gynnsam förutsättning för att där en väsentlig del av Stockholms- studenternas bostadsbehov skall kunna tillgodoses.

Tomtprisnivån inom dessa välbelägna områden är naturligen hög, och det synes utredningen orimligt att beträffande den hävda kravet, att kom- munen skall svara för hela tomtkostnaden enligt det ursprungliga, summa- riska villkoret för statliga studentbostadsbidrag. Vid den uppgörelse som träffats mellan Stockholms stad och Stiftelsen Stockholms studentbostäder om förvärv av tomt i kvarteret Väbeln har stadens bidrag beräknats mot-

svara värdet av en tomt av liknande storlek inom stadens ytterområden. Från stadens sida motiveras detta med att den höga tomtkostnaden, som betingas av det centrala läget, omöjliggjort kostnadsfri upplåtelse av mar- ken så som förutsatts, när bestämmelserna för det statliga stödet till stu- dentbostadsbyggandet ursprungligen fastställdes. Det synes även finnas risk för att ett rigoröst hävdande av dessa bestämmelser kan leda till att stu- dentbostadsföretagen blir hänvisade till och nödgade att acceptera ogynn— samma tomtlägen med splittring av bebyggelsen och men för studierna som följd. För studenternas del beräknas den hyreshöjning, som följer av att del av tomtkostnaden skall förräntas, vara fördelaktigare i jämförelse med reskostnader och andra olägenheter, som en förläggning av det plane- rade studentbostadshuset till något ytterområde hade medfört.

Med tanke på de speciella tomtanskaffningssvårigheterna inom Stock— holmsområdet gjorde i propositionen nr 119 till 1958 års riksdag departe— mentschefen följande uttalande, som lämnades utan erinran av riksdagen:

»Vid införande av möjligheten att utlämna tertiärlån och tilläggslån till stu- dentbostäder förutsattes, att vederbörande kommun skulle tillhandahålla tomtmark utan kostnad. Syftet härmed var närmast, att sådan tomtsubvention skulle utgöra ersättning för det kommunala bidrag, som eljest gällde såsom förutsättning för tilläggslån. Angivna villkor har inte ansetts utgöra hinder för att vissa tomt- kostnader fått inräknas i produktionskostnaden vid statlig belåning då fråga varit om lägestillägg för särskilt välrbelägen tomtmark eller kostnader för gr—undförstärk- ning. Med hänsyn till den ringa tillgången på outnyttjad tomtmark i Stockholm har det emellertid övervägts att uppföra studentbostadsrum i förortskommu— ner. I sådant fall kan knappast förväntas att kommunen skulle vilja göra en ekonomisk insats motsvarande den som förutsatts _ _ -—. Med hänsyn härtill utgår jag ifrån att Kungl. Maj:t -— — i angivna fall skall äga göra avsteg från förenämnda krav på kommunal subvention. I mån så sker bör tomtkostnad givet- vis kunna inräknas i produktionskostnaden vid statlig belåning.»

Med den struktur som Stor-Stockholm som bostadssamhälle har erhållit och än mer kommer att erhålla, är det naturligt att studenterna, och kanske framför allt de gifta, till betydande del kommer att bo i förortskommuner, som icke inom sina gränser har akademiska institutioner. Såsom framgår av det föregående finns dock enligt utredningens mening förutsättningar för att huvudparten av de studenter, som icke har sina föräldrahem inom Stor- Stockholm, skall kunna beredas bostäder inom de två städer, som f. n. hyser akademiska institutioner, nämligen Stockholm och Solna. Det synes även utredningen naturligt, att kravet på kommunal ekonomisk medverkan i stu- dentbostadsbyggena i princip knytes till förekomsten inom kommunen av akademiska institutioner. I den mån man vid den fortsatta utvecklingen av studentbostadsbyggandet i Stor-Stockholm finner det nödvändigt och lämp- ligt att taga i anspråk mark utanför de nämnda kommunerna förutsätter ut- redningen, att frågan om samhällets ekonomiska medverkan i här berört avseende blir föremål för särskilda förhandlingar i varje särskilt fall. Ut- redningen förutsätter, att omfattningen av det stöd, som härigenom kom-

mer studentbostäder till godo i kommuner, som inte hyser akademiska in- stitutioner inom sina gränser, inte blir mindre än stödet till studentbostäder i kommuner med sådana institutioner.

För att i görligaste mån undvika de hinder mot en med hänsyn till studie- miljö och studieeffektivitet ändamålsenlig lokalisering, som enligt många erfarenheter de ursprungliga reglerna för kommunal tomtupplåtelse ställer, och sådana förhandlingssvårigheter, som torde följa av att reglerna lämnas obestämda, synes det utredningen lämpligt, att det kommunala bidraget till studensbostadshus fixeras till visst belopp per rum, för vilket studentbostads— bidrag utgår, oberoende av tomtens läge, beskaffenhet och pris. Därigenom skulle vinnas, att det kommunala bidraget ställdes i fix relation till det stat- liga och framför allt att friare spelrum gavs åt hänsynen till en från studie- synpunkt ändamålsenlig lokalisering av studentbostadsbebyggelsen.

När det gäller att bestämma detta belopp, synes det naturligt att anknyta till förhållandena och hittills utbildad praxis i Uppsala och Lund, där man har stadgad erfarenhet att bygga på. Även om omständigheterna från fall till fall varit något växlande, kan man dock säga, att en av alla parter accepterad nivå utbildats. I Lund har beloppet av kommunalt bidrag i projekt, utförda under senare år, varit omkring 570 kronor per rum. I Uppsala har i på senaste är behandlade låneärenden den kommunala tomtsubventionen upp- gått till omkring 610 kronor per rum. Det synes med hänsyn härtill utred— ningen lämpligt, att den kommunala subventionen bestämmes till 600 kronor per rum.

KAPITEL 17

Sammanfattning av utredningens rekommendationer oeh förslag

Den i huvudsak nya utveckling av studenternas bostadsförsörjning, som kommit till uttryck under efterkrigstiden, har ägt rum mot bakgrunden av en allmän bostadsbrist i förening med ett starkt växande studerandeantal vid våra universitet och högskolor. Den pågående och förestående utbygg— naden av den högre utbildningen kommer att ställa ytterligare krav i fråga om bostäder för de studerande. En upprustning med avseende på lärar- krafter och undervisningslokaler blir naturligtvis verkningslös, om inte samtidigt bostäder på studieorten tillhandahålles de studerande. Viktiga och naturliga led är härvid att de gifta studenterna helt likställes med de ogifta i bostadshänseende, samt att formerna för den kommunala subven- tionen av studentbostäder ändras så som utredningen i det föregående före— slagit. Att rekommendera en för varje ort bestämd relation mellan antalet studenter och antalet särskilda studentbostäder har utredningen däremot inte ansett vara önskvärt. Den optimala relationen måste på varje studieort bestämmas efter de rent lokala förutsättningarna att erhålla ändamåls— enliga studentbostäder inom det normala bostadsbeståndet.

Studentbostadsutredningens betänkande har till syfte att framlägga råd och anvisningar för uppförande av ändamålsenliga studentbostäder till lägre kostnader än tidigare gängse. Utgångspunkten för utredningens arbete har varit en granskning av kostnaderna för vissa redan uppförda student- bostäder samt av deras utformning och standard. Utredningen har härvid inte kunnat finna att dessa präglas av en omotiverat hög standard eller lyx. Detta gäller även i jämförelse med studentbostäder i utlandet. Ut- redningen har därför inte funnit anledning att på någon punkt rekom- mendera en nedskärning av nu gängse standard inom studentbostadshusen. Däremot finner utredningen det angeläget att olika boendeönskemål till- godoses genom variation av planlösningar och standard. Vidare har ut- redningen vid sina jämförlser mellan kostnaderna för olika studentbostads- rum kunnat påvisa möjligheter att sänka byggnadskostnaden per rum. Utredningen vill betona det angelägna i att studentbostadsföretagen vid planeringen av nya studentbostäder tillvaratager de möjligheter till be- sparingar, som utredningen kunnat anvisa.

a) Utredningens rekomendationer

Under hänvisning till vad som anförts i kapitlen 1 och 7—15 rekommen- derar utredningen studentbostadsföretagen

att

att

att

att

att

att

att

att

att

både för gifta och ogifta studenter variera studentbostäderna såväl med hänsyn till planlösning som till standard (kapitlen 11 och 12); härvid beakta de möjligheter som kan föreligga att komplettera kate- gorihusbebyggelse med s. k. insprängda studentbostäder (kapitel 10); redan på ett tidigt skede av planeringen och projekteringen taga kontakt med bostadsstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning och statens institut för konsumentfrågor för inhämtande av råd och anvisningar (kapitlen 11 och 15);

vid planeringen och projekteringen ägna kostnads— och planlösnings- frågor ett ingående studium med beaktande av det av utredningen redo- visade materialet (kapitlen 7—14);'

uppmärksamma de av utredningen framlagda principförslagen till plan- lösningar samt till köksinredning och övrig utrustning (kapitlen 7—13); taga hänsyn till de synpunkter på studentbostäders utformning, som framkom i 1957 års studentbostadsenkät (kapitel 5, bilaga 2) ; med utgångspunkt från bl. a. de i studentbostadsenkäten redovisa-de syn— punkterna inte annat än i undantagsfall bygga enkelrum med mindre yta än 14 m2 samt familjebostäder med mindre yta än 50 m2 (kapitlen 11 och 12);

undersöka möjligheterna till rationalisering av inköp av möbler och övriga förnödenheter, av löpande underhåll, förhandlingar, ledigförkla- rande av rum m. ni. genom samgående mellan studentbostadsföretagen (kapitlen 1 och 15);

undersöka möjligheterna att tillämpa enhetliga bokföringsprinciper och kontoplaner (kapitel 15);

b) Utredningens förslag På grundval av vad som anförts i kapitlen 2, 12, 15 och 16 hemställer stu- dentbostadsutredningen

att

att

att

att

de studerande vid de högre konstnärliga utbildningsanstalterna måtte bli delaktiga av det särskilda studentbostadsstödet (kapitel 2); frågan om särskilt stöd till uppförande av elev- och ungdomsbostäder göres till föremål för utredning (kapitel 2) ; studentbostäder för gifta studerande även upplåtes åt studentfamiljer där endast den ena parten studerar (kapitel 12) ; det uppdrages åt bostadsstyrelsen att i samarbete med Sveriges förenade studentkårer med viss regelbundenhet anordna konferenser mellan före- trädare för berörda myndigheter och studentbostadsföretagen rörande byggande och förvaltning av studentbostäder (kapitel 15) ;

att principen för kommunal upplåtelse av tomt till studentbostäder utfor- mas på så sätt att kommunalt bidrag till studentbostäder framdeles be- stämmes till ett belopp av 600 kronor per rum för vilket statliga tilläggs- lån utgår (kapitel 16).

BILAGA 1

Tabellbilaga

Tabell ]. Färdigställda studentbostadshus per den 1 juli 1960. Uppsala

Byggnaden innehåller Produktionskostnad

Fastighet Byggår stud.- familje- uthyrn- rum bostäder lokaler uppgiven godtagen antal antal ma

Kaniken 22 ........ 1948 35 1 164 566 500 566 263 Observatoriet 1 ..... 1952 200 30 25 4 480 470 4 389 800 Observatoriet 2 ..... 1953 225 18 331 4 196 435 4 165 435 Luten 3 ........... 1953 22 1 75 526 500 523 000 S:t Britta I ........ 1955 51 13 379 1 867 845 1 839 800 Sigar 9 ............ 1956 36 9 — 1 030 000 1 013 000 Fågelsången 6 ...... 1956 86 1 593 2 032 223 2 004 000 S:t Britta II ....... 1956 8 6 282 958 000 958 000 Klostret 14 ......... 1956 8 5 632 1 141 000 1 124 000 Observatoriet 3 ..... 1957 6 12 622 660 622 700 Rinda 11 .......... 1957 86 10 84 1 798 000 1 798 000 Kandidaten 1 ...... 1957 78 —— 409 1 551 000 1 522 000 Kandidaten 2 ...... 1957 39 —— 150 726 000 714 000 Kandidaten 4 ...... 1958 278 330 4 784 000 4 663 000 S:t Niklas .......... 1958 92 1 53 1 674 000 1 625 500 Tirfing 12 .......... 1958 87 1 _ 1 766 000 1 740 000 Triangeln .......... 1959 270 10 124 4 660 000 4 648 000 Summa 1 607 118 3 631 34 380 633 33 916 498 Genomsnittlig kostnad per rum 21 394 21 105

Tabell 2. Färdigställda studentbostadshus per den 1 juli 1960. Lund

Byggnaden innehåller Produktionskostnad Fastighet Byggår stud.- familje- uthyrn.- rum bostäder lokaler uppgiven godtagen antal antal mz Föreningen 5 ....... 1947 17 _ -— 146 045 146 045 Grynmalaren 30 . . . . 1949 28 —— — 248 000 248 000 Thomander 14 o. 26. . 1951 71 _ —— 940 985 940 985 Thomander 6 ....... 1952 20 3 _— 510 070 417 200 S:t Thomas 36 ..... 1953 89 _— 1 396 000 1 396 000 S:t Thomas 10 ..... 1953 47 _ 896 070 763 187 Föreningen 5 ....... 1953 42 1 781 000 731 000 Tuna äng 1 ........ 1954 48 1 —— 890 000 855 000 Tuna äng 2 ........ 1955 38 —— -— 575 000 575 000 Tegelbruket 1 ...... 1957 48 — 802 000 784 000 Tegelbruket 2 ...... 1957 55 —— — 910 000 900 000 Tegelbruket 3 ...... 1957 125 1 1 037 2 919 600 2 850 000 Hävdaryggen 2 ..... 1957 228 1 — 3 433 800 3 433 800 Grynmalaren 11 . . . . 1958 44 — 650 000 650 000 Benzelius 2 ......... 1958 304 2 —— 4 700 000 4 650 000 Kollegiet 3 ......... 1958 94 1 —— 1 690 950 1 600 000 Påskalyckan 1 ...... 1958 37 —— — 614 000 614 000 . Benzelius 1 ........ 1959 160 —— 275 3 145 000 3 145 000 Tuna äng 7 ........ 1959 42 — —— 874 911 740 000 Tuna äng 6 ........ 1959 36 —— -— 630 000 630 000 Tegnér 2 ........... 1959 40 — —-— 876 978 855 000 S:t Thomas 35 ..... 1959 116 — 432 1 940 000 1 940 000 Kolonien ........... 1959 192 —— — 3 300 000 3 300 000 Summa 1 921 10 1 744 32 870 409 32 164 217 Genomsnittlig kostnad per rum 17 111 16 743

Tabell 3. Färdigställda studentbostadshus per den 1 juli 1960. Stockholm, Göteborg,

Umeå Byggnaden innehåller Produktionskostnad Fastighet Byggår stud.- familje— uthyrn.- rum bostäder lokaler uppgiven godtagen antal antal m2 Stockholm Körsbärsbladet 2 . . . 1953 265 _— 2 671 6 080 000 6 080 000 Körsbärsbladet 3 . . . 1957 278 1 814 6 450 000 6 300 000 Summa 543 1 3 485 12 530 000 12 380 000 Genomsnittlig kostnad per rum 23 076 22 800 Göteborg Tornsvalan 1 ....... 1954 105 2 115 1 848 400 1 848 400 Genomsnittlig kostnad per rum 17 604 17 604 Umeå Ötorpet ............ 1959 110 —— 1 475 000 1 475 000 Genomsnittlig kostnad per rum 13 410 13 410

Tabell 4. studentbostadshus under uppförande per den 1 juli 1960

Byggnaden innehåller Produktionskostnad Fastighet £st; stud.- familje- uthyrn.- rum bostäder lokaler uppgiven godtagen antal antal mll Uppsala S:t Britta 17 ....... 1959 43 1 246 902 500 808 000 Triangeln .......... 1959 464 — 6 970 000 6 690 000 Kandidaten 5 ...... 1959 310 ——- 200 5 140 000 5 140 000 _ Kandidaten 6 ...... 1959 200 — 150 3 045 000 3 045 000 Kandidaten 7 ...... 1959 110 75 1 750 000 1 750 000 Kandidaten 8 ...... 1959 127 1 174 2 445 000 2 170 000 Rackarberget ....... 1960 495 17 — 8 228 000 7 404 700 Åsen 1—Stg. 2780. . . 1960 32 16 1 189 800 1 189 800 Summa 1 781 35 845 29 670 300 28 197 500 Genomsnittlig kostnad per rum 16 659 15 832 Lund Stg 1397 ........... 1959 106 —— -— 1 598 000 1 500 000 Stg 489 och 1397. . . 1959 260 54 194 5 986 000 5 986 000 Stg 892 I .......... 1959 192 2 2 970 000 2 760 000 Stg 892 11 ......... 1959 128 — 1 984 000 1 830 000 Stg 892 III ........ 1959 64 —— — 992 000 920 000 Summa 750 56 194 13 530 000 12 996 000 Genomsnittlig kostnad per rum 18 040 17 328 Stockholm Väbeln 1 ........... 1960 494 3 1 455 11 000 000 10 600 000 Genomsnittlig kostnad per rum 22 267 21 457 Göteborg Gärdsmygen ........ 1959 725 2 651 12 325 000 12 325 000 Genomsnittlig kostnad per rum 17 000 17 000 Umeå Ötorpet ............ 1960 110 — — 1 540 000 1 540 000 Genomsnittlig kostnad per rum 14 000 14 000

Tabell 5. Byggnadskostnad per studentrum i uppförda hus. Uppsala

Omräknad byggnads-

s ByggnadSkosmad kostnad per 1/7 1959 . tud.- Fastlghet År rum kronor på? rum kronor per rum ronor kronor Observatoriet 2 ..... 1953 225 3 096 390 13 762 3 279 077 14 574 Luten 3 ............ 1953 22 430 100 19 550 455 476 20 703 S:t Britta I ........ 1955 51 932 000 18 274 969 280 19 005 Sigar 9 ............ 1956 36 604 000 16 777 611 852 16 995 Fågelsången 6 ...... 1956 86 1 450 000 16 860 1 468 850 17 079 S:t Britta II ....... 1956 8 133 000 16 625 134 729 16 841 Observatoriet 3 ..... 1957 6 99 300 16 550 99 002 16 500 Binda 11 .......... 1957 86 1 217 000 14 151 1 213 349 14 109 Kandidaten 1 ...... 1957 78 1 421 300 18 221 1 417 036 18 166 Kandidaten 2 ...... 1957 39 669 000 17 154 666 993 17 102 Kandidaten 4 ...... 1958 278 4 378 200 15 749 4 378 200 15 749 S:t Niklas 30 ....... 1958 92 1 573 000 17 098 1 573 000 17 098 Tirfing 12 .......... 1958 87 1 525 000 17 529 1 525 000 17 529 Triangeln .......... 1959 270 4 142 000 15 341 4 142 000 15 341 Summa 1 364 21 670 290 15 887 21 933 844 16 081

Tabell 6. Byggnadskostnad per studentrum [ uppförda hus. Lund

Omräknad byggnads—

Studenb ByggnadSkosmad kostnad per 1/7 1959 Fastighet År mm

kronor per rum kronor per rum

kronor kronor Thomander 6 ....... 1952 20 382 800 19 140 389 308 19 465 S:t Thomas 36 ..... 1953 89 1 310 000 14 719 1 387 290 15 587 S:t Thomas 10 ..... 1953 47 731 000 15 553 774 129 16 471 Tuna äng 1 ........ 1953 48 805 000 16 771 852 495 17 760 Tuna äng 2 ........ 1954 38 575 000 15 132 619 275 16 297 Tegelbruket 1 ...... 1955 48 784 000 16 334 823 200 17 151 Tegelbruket 2 ...... 1957 55 873 600 15 884 870 979 15 836 Tegelbruket 3 ...... 1957 125 2 350 000 18 800 2 342 950 18 744 Hävdaryggen 2 ..... 1957 228 3 400 000 14 912 3 389 800 14 867 Grynmalaren 11 . . . . 1958 44 650 000 14 773 650 000 14 773 Benzelius 2 ........ 1958 304 4 576 000 15 053 4 576 000 15 053 Kollegiet 3 ......... 1958 94 1 600 000 17 021 1 600 000 17 021 Benzelius 1 ......... 1959 160 2 815 000 17 594 2 815 000 17 594 Tuna äng 7 ........ 1959 42 695 000 16 548 695 000 16 548 Tuna äng 6 ........ 1959 36 630 000 17 500 630 000 17 500 Tegnér 2 ........... 1959 40 785 000 19 625 785 000 19 625 S:t Thomas 35 ..... 1959 116 1 824 000 15 724 1 824 000 15 724 Kolonien ........... 1959 192 3 300 000 17 188 3 300 000 17 188 Summa 1 726 28 086 400 16 273 28 324 426 16 410

Tabell 7. Byggnadskostnad per studentrum i uppförda hus. Stockholm, Göteborg, Umeå

Omräknad byggnads- Stud _ ByggnadSkosmad kostnad per 1/7 1959 Fastighet År rum- per rum per rum kronor kronor kronor kronor Stockholm Körsbärsbladet 2 . . . 1953 265 4 700 000 17 736 4 977 300 18 782 Körsbärsbladet 3 . . . 1957 278 5 560 000 20 000 5 543 320 19 940 Summa 543 10 260 000 18 895 10 520 620 19 375 Göteborg Tornsvalan 1 ....... 1954 105 1 719 000 16 371 1 851 363 17 632 Umeå Ötorpet ............ 1959 110 1 475 000 13 410 1 475 000 13 410 Tabell 8. Byggnadskostnad per studentrum i hus under uppförande Byggnadskostnad Fastighet År Stud.rum kronor per rum kronor Uppsala S:t Britta 17 .................... 1959 43 680 000 15 814 Triangeln ....................... 1959 464 6 500 000 14 000 Kandidaten 5 ................... 1959 310 4 857 000 15 668 Kandidaten 6 ................... 1959 200 2 830 000 14 150 Kandidaten 7 ................... 1959 110 1 643 000 14 936 Kandidaten 8 ................... 1959 127 1 850 000 14 570 Rackarberget .................... 1960 495 7 080 000 14 303 Åsen 1— Stg 2780 .............. 1960 32 441 800 13 807 Summa 1 781 25 881 800 14 532 Lund Stg 1397 ........................ 1959 106 1 500 000 14 150 Stg 489 och 1397 ................ 1959 260 4 030 000 15 500 Stg 892 I ....................... 1959 192 2 725 000 14 193 Stg 892 11 ...................... 1959 128 1 830 000 14 294 Stg 892 III ..................... 1959 64 920 000 14 375 Summa 750 11 005 000 14 673 Stockholm Väbeln 1 ........................ 1960 494 9 531 000 19 294 Göleborg Gärdsmygen ..................... 1959 725 11 950 000 16 480 Umeå Ötorpet ........................ 1960 110 1 540 000 14 000

Tabell 9. Planeringskostnader för färdigställda studentbostadshus

I bygg- Plane- I bygg— Plane- kostnad rings- kostnad rings- . Stud.- ingående kostnad . Stud.- ingående kostnad Fastighet rum .. Fastlghet rum .. antal plane- omrak- antal plane— omrak- rings- nad per rings- nad per kostnad 1/7 1959 kostnad 1/7 1959 Uppsala Benzelius 2 ...... 304 95 000 95 000 Observatoriet 2 . . . 225 128 975 140 454 Kollegiet 3 ....... 94 17 000 17 000 Luten 3 .......... 22 10 460 11 391 Benzelius 1 ....... 160 65 000 65 000 S:t Britta I ...... 51 4 300 4 601 Tuna äng 7 ...... 42 5 000 5 000 Sigar 9 .......... 36 13 000 13 364 Tuna äng 6 ...... 36 25 000 25 000 Fågelsången 6 . . . . 86 22 000 22 616 Tegnér 2 ......... 40 13 000 13 000 S:t Britta II ..... 8 4 500 4 626 S:t Thomas 351. . . 116 _ _ Observatoriet 3. . . 6 4 000 6 042 Kolonien ......... 192 30 000 30 000 Rinda ........... 86 19 000 19 133 Kandidaten 1 .. .. 78 31 000 31 217 summa 1 726 422 984 428 690 Kandidaten 2 . . . . 39 14 500 14 602 Kostnad per rum 245 248 Kandidaten 4 . . . . 278 77 000 77 000 exklusive S't S:t Niklas 30 ..... 92 19 500 19 500 Thomas 35' 263 266 Tirfing 12 ........ 87 9 000 9 000 """ Trlangeln ........ 270 135 000 135 000 Stockholm Summa 1 364 492 235 508 546 Körsbärsbladet 2. . 265 50 000 54 450 Kostnad per rum. 361 373 Körsbärsbladet 3.. 278 30 000 30 210 Summa 543 80 000 84 660 Lund Kostnad er rum 148 156 Thomander 6 ..... 20 4 000 4 208 p ' S:t Thomas 36 . . . 89 5 132 5 589 S:t Thomas 10 47 1 752 1 908 Göteborg Tuna äng 1 ______ 48 20 000 21 780 Tornsvalan 1 ..... 105 33 671 37 105 Tuna äng 2 ...... 38 9 000 9 918 Kostnad per rum 321 354 Tegelbruket 1 . . . . 48 20 800 22 256 Tegelbruket 2 . . . . 55 15 000 15 105 Umeå Tegelbruket 3 . . . . 125 57 500 57 903 Hävdaryggen 2. _ _ 228 31 800 32 023 Ötorpet .......... 110 9 000 9 000 Grynmalaren 11 . . 44 8 000 8 000 Kostnad per rum 92 92

1 Har helt underbyggd gård.

Tabell 10. Inspra'ngda studentbostäder per den 1 juli 1960

Fastighet

Lägenhetsyta

Rums- antal

st

Genom-

snittlig

yta per rum

III"

mi

Rums—

yta per rum

m!

Utrustning

Varje utrustning delas

Kok- vrå Kok—

skåp Bad

Dusch

antal rum antal rum antal rum antal rum

Toa— lett

antal rum

Godkänt belå- nings- värde

Godkänd produk- tions- kostnad

kronor kronor

Genom- snittligt belånings- värde eller produk- tions— kostnad per rum

kronor

I belåningsvärdet eller produktionskostnaden

ingår värdet av

Vin- ter—

kost- nad

En- dast e.o. grund- först.

Tomt— kost— nad

Extra kostn.

för gott läge

Anmärk- ningar

Uppsala

Göteborg

Moränen 1 .. Moränen 2 . . Lågberget 2. Lågberget 3 . Fjällskäran . . Fj ällskäran . . Fjällskäran. .

Ångsskäran. . Ängsskäran. . Ängsskäran. . Ängsskäran. .

Målet och Starten . . . Dalen 4. . . .

Dalen 5. . Dalen 5. . . .. Dalen 5.. Målet 12 . . ..

168 112 112 112

3 289 2 193 2 193 2 193

19,6 19,6 19,6 19,6 13,1 13,1 13,1 13,1

NNNN NNNN

2 137 600 1 425 000 1 425 000 1 425 000

12 724 12 724 12 724 12 724

XXXX

504

67 54 48 17 18 21 26

9 868 19,6

1 490 1 205 1 068

22,2 22,3 22,3

381 401

1 021

22,4 22,3 22,1 21,4

13,1 13,4 13,4 13,4 13,4 13,4 13,4 11,8

6 412 600

906 000 730 000 647 000 233 000 240 000

& 576 000

12 724 13 522 13 519 13 479 13 706 13 333

]» 12 255

XXX XXXX XXX XXXX

251

5 566 21,8

270 87

18,0 21,7

259 21,6 125 20,7

13,2 12,1 13,9 14,8 10,4 12,9 12,5

Fil—1

3 332 000

191 000 61 500 170 000 85 300

13 275 12 733 15 367 14 167 14 209

20,0 12,7

316 800

191 oool

13 724

Samtl. Upp- sala ärenden slutbelånade

Vintertillägg har utgått i ett tall. Ej medtaget

Samtl. i Gö- teborgsären- den prelimi- nära låne- beslut

Slutligt lånebeslut Slutligt

lånebeslut

Preliminärt lånebesiut

Slutligt lånebeslut

Tabell 11. Insprängda studentbostäder. Sammandrag

Lägenhetsyta Utrustning Genom- H G dk" d snittligt ums- .. 0 an Godkant belånings- lågt];- (535321?- yetela' KOk' KOk' Bad Dusch Toa- belånings— Piåålålf- värde Ort g p vrå skåp lett värde eller pro— m” yta per rum kostnad duktions- rum kostnad antal antal antal antal antal per rum st rnz m2 st st st st st kronor kronor kronor Uppsala. 504 9 868 19,6 13,1 252 252 6 412 600 12 724 Göteborg 251 5 566 21,8 13,2 13 225 13 225 3 332 000 13 275 Umeå. . . 37 741 20,0 12,7 2 31 8 10 17 316 800 191 000 13 724 792 16 175 20,4 13,1 267 256 273 235 17 10 061 400 191 000 12 945

Tabell 12. Insprängda studentbostäder omräknade efter bestämmelserna den 1 juli 1959

Ort

Fastighet

Rums- antal

Godkänt belåningsvärde eller produktionskostnad

Omräknat belåningsvärde efter bestämmelserna den 1. 7. 1959

kronor

Inkl. tomtvärde exkl. värde för

Exklusive värde för gott läge och vinterkostnad

Värdet omräknat till Uppsalanivå

Exklusive värde för gott läge och vinterkostnad

gott läge och vinterkostnad

kronor kr/rum kronor kr/rum

Härav tomt- värde

kronor kr/rum kronor kr/rum

Härav tomt- värde

Härav byggnads- värde

kronor kr/rum kronor kr/rum

Uppsala

Göteborg

Umeå

Moränen 1 Moränen 2 Lågberget2 Lågberget3

Fj ällskär an Fj ällskäran F j ällskäran Ängsskäran Ängsskäran Ängsskäran

Målet och Starten Dalen 4 Dalen 5 Målet 12

2 137.600 1 425 000 1 425 000 1 425 000

2 137 600 12 724 1 425 000 12 724 1 425 000 12 724 1 425 000 12 724 2 405 000 1 603 400 1 603 400 1 603 400 14 316 14 316 14 316 14 316 207 200 1 233 138 100 1 233 138 100 1 233 138 100 1 233 2 405 000 1 603 400 1 603 400 1 603 400 14 316 14 316 14 316 14 316 207 200 1 233 138 100 1 233 138 100 1 233 138 100 1 233 2 197 800 1 465 300 1 465 300 1 465 300 13 082 13 082 13 082 13 082

6 412 600

906 000 730 000 647 000

233 000 '

240 000 576 000

6 412 600 12 724

991 000 14 791 799 000 14 796 708 000 14 750 253 000 14 882 268 000 14 889 655 000 13 936

7 215200

1 109 700 898 500 794 000 281 300 292 300 741 000

14 316 16 563 16 639 16 542 16 565 16 239 15 766 621 500 1 233 101 300 1 512 82 000 1 519 72 600 1 513 25 900 1 524 27 300 1 517 69 400 1 477 7 215 200

1 089 500 882 100 779 600 276 100 287 000 727 500 14 316 16 261 16 335 16 242 16 241 15 944 15 479 621 500 1 233 93 900 1 401 75 900 1 406 67 300 1 402 24 000 1 412 25 300 1 406 64 300 1 368 6 593 700

995 600 806 200 712 300 252 100 261 700 663 200

13 082 14 860 14 929 14 840 14 829 14 539 14 111

251

15 12

3 332 000

191 000 61 500 170 000 85 300

3 647 000 14 530

189 400 12 627 59 900 14 978 166 600 13 833 83 400 13 900

4 116 800

188 000 66 300 179 500 90 400

16 402 12 533 16 575 14 959 15 066 378 500 1 508 6 800 453 2 200 550 6 500 542 3 100 517

4 041 800

193 400 68 200 184 600 93 000

16 103 12 893 17 050 15 383 15 500 350 700 1 397

17 000 1 133 5 500 1 375 16 300 1 358 7 800 1 300

3 691 100

176 400 62 700 168 300 85 200

14 706 11 760 15 675 14 025 14 200

37

507 800 499 300 13 495 524 200

14 168 18 600 503

539 200

14 573 46 600 1 259

492 600

13 314

Tabell 13. Insprängda studentbostäder omräknade till samma jämförelsenivå och efter bestämmelserna den 1 juli 1959.

Sammandrag

Godkänt belåningsvärde .. . .. .. eller ]) ro dukti o nskostna d Omräknat belåmngsvarde efter bestammelserna den 1. 7. 1959

Rums- Inkl tomtvär de Exklusive värde för gott läge Värdet omräknat till Uppsala nivå Ort antal exkl. värde för och vmterkostnad Exklustve vardet for gott lage och vmterkostnad gott läge och .. _ .. _ .. _

Vint erk 0 stna d Harav tomt Harav tomt Härav byggnads

v"r e värde v"rde kronor kr/rum a d kronor kr/rum a

kronor

st kronor kr/rum kronor kr/rum kronor kr/rum kronor kr/rum

Uppsala. . . . . . . . . .. 504 6 412 600 6 412 600 12 724 7 215 200 14 316 621 500 1 233 7 215 200 14 316 621 500 1 233 6 593 700 13 082 Göteborg. . . . . . . . . . 251 3 332 000 3 647 000 14 530 4 116 800 16 402 378 500 1 508 4 041 800 16 103 350 700 1 397 3 691 100 14 706 Umeå . . . . . . . . . . . . 37 507 800 499 300 13 495 524 200 14 168 18 600 503 539 200 14 575 46 600 1 259 492 600 13 314

792 10 252 400 10 558 900 13 332 11 856 200 14 970 1 018 600 1 286 11 796 200 14 8941 018 800 1 28610 777 400 13 608

BILAGA 2

Studentbostadsenkäten 1957

För att få en uppfattning om hur de hittills byggda studentbostadshusen fungerat, boendevanor, önskemål m. m. verkställde utredningen hösten 1957 en enkät bland hyresgästerna. Resultaten av denna enkät har sedan legat till grund vid utarbetandet av de olika planlösningsalternativen.

Studentbostadsutredningens enkätformulär omfattade 12 sidor med 47 frå- gor. Formulären utsändes till, utdelades och insamlades av särskilda ombud som studentkårerna utsett på varje kårort. Av utredningen har svaren sedan översatts till numeriska koder, varvid även infogats koder som beskriver det enskilda rummets storlek, utrustning och tillgång till kollektiva anordningar i huset. Be- arbetningen av dessa numeriska data har utförts med elektronisk databehandlings- maskin (FACIT EDB).

Undersökningen vände sig endast till ogifta studenter, bosatta i särskilda stu- dentbostadshus eller insprängda studentbostadsrum, vilka byggts efter 1930 samt blivit färdiga för inflyttning före den 1 oktober 1957. Antalet rumsenheter som omfattades av undersökningen uppgick till 1 257 i Uppsala, 610 i Lund, 265 i Stock- holm samt 166 i Göteborg eller sammanlagt 2 298.

Antalet utdelade frågeformulär var dock något mindre _ 2258, vilket beror på att helt nyinflyttade hyresgäster eller tillfälliga hyresgäster icke tilldelades frågeformulär. Härtill kom även ett visst bortfall på grund av hyresgästernas bortresa eller sjukdom.

Svarsfrekvensen per kårort och sammanlagt framgår av tabell 1. Materialet har i bearbetningen delats i fem grupper med följande beteckningar:

Uppsala, Studentstaden .................... Us Uppsala, övriga studentbostadsrum ........ U Lund .................................... L Stockholm, (endast Domus) ................ S Göteborg ................................ G

Frågeformulären delades ut vid månadsskiftet november—december 1957 och insamlingsarbetet var i huvudsak avslutat den 15 december; viss indrivning på- gick dock även i januari. Det är möjligt att svarsfrekvensen kunnat bli något högre vid en annan tidpunkt på året; bortfallet på grund av hyresgästernas hem- resa för julferier synes nämligen ha varit relativt stort.

Under bearbetningen av de insamlade formulären sållades vissa formulär ut, i första hand svaren från sådana hyresgäster vilka flyttat in i rummet efter den 1 november 1957 och vilka knappast kunde anses ha hunnit skaffa sig någon nämnvärd erfarenhet av rummets och husets funktion. Denna kategori utgjorde det stora flertalet av de utsorterade _ härtill kom några formulär besvarade av utlänningar vilka delvis missuppfattat frågorna. Det sammanlagda bortfallet uppgick av dessa orsaker i Uppsala till 25, i Lund till 24, i Stockholm till 5 samt

Tabell ]. Utdelade och insamlade formulär

Ort Antal utdelade Antal insamlade Svarsfrekvens

formulär formulär %

Us ................. 434 363 84 U .................. 802 685 86 L .................. 601 508 85 S .................. 264 244 92 G .................. 157 153 98 Summa 2 258 1 953 87

i Göteborg till 17 formulär _ eller sammanlagt 71. Vid kodningen för maskin- bearbetning måste ytterligare några formulär kasseras på grund av ofullständig- het. Några rumskategorier, som genom tidigare bortfall blivit alltför fåtaligt före- trädda uteslöts helt ur materialet. Slutligt återstående och maskinbearbetade formulär redovisas i tabell 2.

Tabell 2. Utdelade och bearbetade formulär

Ort Antal utdelade Antal bearbetade Slutlig svarsfrekvens

formulär formulär %

Us ................. 434 356 82 U .................. 802 626 78 L .................. 601 462 77 S .................. 264 229 87 G .................. 157 135 86 Summa 2 258 1 808 80

De bearbetade formulärens svarande kallas i fortsättningen studenterna. Deras fördelning på kön redovisas i tabell 3. Andelen kvinnliga studenter är störst i Uppsala och Lund, minst i Göteborg _ totalt utgör de kvinnliga studenterna en tredjedel.

Tabell 3. Fördelning på manliga och kvinnliga studenter

Andel Ort Män Kvinnor Summa kvinnor Totåal andel % p orten Us ................. 217 139 356 39 39 U .................. 375 251 626 40 39 L .................. 292 170 462 37 38 S ................... 180 49 229 21 27 G .................. 116 19 135 14 22 Summa 1 180 628 1 808 35 31

Studenternas fördelning på födelseår, år för studentexamen (el. motsv.) samt inskrivningsår vid nuvarande läroanstalt redovisas i tabell 4. Studentkullarna 1949—54 dominerar _ motsvarande inskrivningsår är 1952—57. Uppsala student- staden redovisar något större andel äldre studenter än övriga orter. Vi använder i fortsättningen inskrivningsäret som åldersvariabel vid analysen av enkätsvaren. När intet annat angives avser tabellerna procentuella fördelningar.

Tabell 4. Är för födelse (f), studentexamen (s ) och inskrivning (i)

År Us U L S G 1 s ] 1 f 5 1 f 5 1 f s 1 f 5 |

_1919 _ _ _ 1 _ _ 1 _ _ _ _ — _ _ _ 1920—1922 1 _ _ _ _ _ 1 _ _ 1 _ _ _ _ _ 1923—1925 1 _ _ 2 _ _ 1 _ _ 1 — _ 2 _ _ 1926—1928 8 _ _ 5 _ _ 7 — _ 3 _ _ 7 _ — 1929—1931 27 — _ 14 _ _ 18 _ _ 17 _ _ 19 _ _ 1932—1934 41 _ _ 37 — — 42 _ _ 53 _ _ 43 _ — 1935—1937 19 _ _ 38 — _ 26 _ _ 24 _ — 29 _ _ 1938—1940 3 _ _ 3 _ _ 2 _ — _ _ _ 2 _ _ 1940—1942 _ _ _ _ _ — _ 1 _ — _ _ _ _ _ 1943—1945 _ 1 _ _ 1 1 _ 1 _ _ 1 _ _ 2 _ 1946—1948 — 8 2 _ 4 1 _ 5 3 _ 1 1 _ 2 1 1949—1951 _ 29 22 _ 14 7 _ 24 15 _ 16 4 _ 24 4 1952—1954 _ 44 45 _ 45 38 _ 47 49 _ 60 40 _ 49 38 1955—1957 _ 18 29 _ 35 53 — 21 33 _ 21 55 — 24 57

Boendetiden i de nuvarande studentbostadsrummen är för flertalet mindre än 1 år — endast en femtedel har bott mer än 2 år (tabell 5).

Tabell 5. Boendetid i nuv. studentbostadsrum

Us U L S G

Mindre än 1 år ...... 58 65 61 58 40 Mer än 1 år ......... 21 22 15 27 32 » » 2 år ......... 9 8 10 9 17 » » 3 år ........ 5 2 6 6 11 9 v 4 år ........ 5 1 5 1 1 » » 5 år ........ 2 1 4 — --

En femtedel av studenterna har statligt naturastipendium eller motsvarande förmåner _ flest är de i Uppsalas »övriga» studentbostadsrum, av vilka vissa är reserverade för stipendiater, samt i Stockholm (tabell 6).

Tabell 6. Innehav av naturastipendium el. motsvarande

Us U L S G Intet ............... 82 73 88 71 81 Statligt naturastip.. . . 13 23 10 21 16 Annan motsv. förmån. 4 4 2 7 3

Studenternas tidigare boendesätt i studiestaden är mycket enhetligt: två tredje- delar kom till nuvarande studentbostadsrum direkt från hyrt möblerat rum. I Uppsala och Lund har en viss andel tidigare haft annat studentbostadsrum vilket tyder på en viss omflyttning mellan rummen. I Stockholm lägger man märke till en rätt stor andel som flyttat till studentbostadsrummen direkt från föräldrahem i staden, medan i Göteborg en avsevärd andel av rummen hyrts ut till studenter som ej bott i staden tidigare (tabell 7).

Tabell 7. Boendesätt i studiestaden före inflyttning i nuv. studentbostadsrum

Us U L S G Bodde ej i staden tidi- gare .............. 6 8 7 8 18 I föräldrahem ....... 2 3 3 12 2 Hos släktingar ....... _ _ 2 2 3 Hyrde annat student- bostadsrum ........ 13 13 10 4 7 Hyrde annat möblerat rum .............. 64 64 73 67 67 Hyrde omöblerat rum. 1 1 3 1 2 Hyrde egen lägenhet. . 2 2 2 _ 1 Annat sätt .......... 11 9 1 6 1

Flyttningsbenägenheten bland studenterna är inte hög (jämfört med flyttnings- benägenheten i det vanliga moderna bostadsbeståndet), (tabell 8). Att boende- tiden likväl är kort beror sannolikt dels på att här ingår ett antal helt nya stu— dentbostadshus, dels på att väntetiderna är sådana att man får sitt rum först i slutet av studieperioden. Motivet för flyttningsbenägenheten är endast undantags- vis den att man över huvud taget ej vill bo i studentbostadsrum. Det domine- rande flyttningsmotivet är förestående familjebildning, men även önskan om an- nat studentbostadsrum är utbredd (tabell 9). Av de flyttningsbenägna står fler- talet anmälda på bostadsförmedlingen, särskilt i Stockholm och Göteborg _ man kan förmoda att även en stor andel av dem som här ej anmält flyttningsönskan står anmälda på bostadsförmedling.

Tabell 8. Flyttningsönskan

Us U L S G Vill ha kvar ......... 74 80 79 91 84 Vill flytta ........... 26 20 21 8 16 Tabell 9. De flyttningsvilligas motiv Us U L 5 G Avser flytta till annan ort ............... 15 10 3 9 10 Giftermål förestår. . . . 30 39 53 48 33 Vill ej bo i studentbo- stadsrum .......... 3 7 2 _ _ Trivs ej med detta stu- dentbostadsrum. . . . 27 28 15 13 33 Annan anledning ..... 25 16 26 30 24

I den fortsatta analysen kommer vi bl. a. att relatera dessa data _ kön, ålder, innehav av naturastipendium samt flyttningsbenägenhet _ till uppgifterna om studenternas användning och bedömning av studentbostadsrum av olika beskaf- fenhet.

Studenternas dagsrutin

För att ge en allmän bakgrund till bedömningen av studentbostadsrummets be- tydelse för studentens arbete och fritid fick studenterna ange den ungefärliga,

genomsnittliga tidsfördelningen på fyra grupper av sysslor. En klar skillnad finns mellan å ena sidan Uppsala och Lund, å andra sidan Stockholm och Göteborg -— i de senare är arbetstiden på läroanstalten genomsnittligt längre, förmodligen beroende på fackhögskolornas mer bundna studieordning. Genomsnitten för de båda grupperna är följande:

Us+U+L S+G

Arbete på läroanstalt, bibliotek etc ........... 3,5 tim 6,0 tim Arbete på rummet ......................... 5,5 » 5,0 » Fritid, måltider ute ........................ 3,5 » 3,5 » Fritid, måltider på rummet .................. 11,5 » 9,5 » 24,0 » 24,0 »

Förutom av orten är tidsdispositionen beroende av studentens måltidsordning: de studenter som har och utnyttjar egna matlagningsmöjligheter i studentbostads- huset får längre tid i rummet och kortare »ute». Detta bidrar också till genom- snittsskillnaderna mellan Uppsala—Lund och Stockholm—Göteborg då student- bostadshusen i den senare gruppen saknar egna matlagningsmöjligheter. Av övriga faktorer som prövats visar sig åldern ha betydelse för arbetstidens för- läggning så att de yngre (: kortare studietid) har genomsnittligt mer arbetstid på rummet än de äldre, vilka senare i gengäld har längre tid på läroanstalt och bibliotek _ skillnaderna är dock små och påverkar ej fritiden. Tabell 10 ger en sammanfattning av tidssiffrorna för de olika kårorterna.

Tabell 10. Studenternas tidsfördelning

Us U L S G Arbete på universitet el- ler högskola, bibliotek och andra lokaler _ 2 tim ........ 52 54 48 24 16 3—5 » ......... 31 31 35 34 59 6—8 » ......... 13 11 13 32 17 9_ » ......... 5 4 5 10 8 Arbete på rummet _2 tim ......... 21 22 22 28 13 3—5 » ......... 49 50 48 47 54 6—8 » ......... 24 24 23 20 24 9_ » ......... 6 4 6 4 7 Fritid, måltider ute _2 tim ......... 56 51 53 67 58 3—5 » ......... 38 42 42 28 39 6_ » ......... 6 7 5 5 4 Fritid, måltider på rum- met _ 8 tim ........ 17 17 20 38 36 9—11 » ........ 48 52 47 50 60 12—14 » ........ 30 28 28 12 3 15— » ........ 6 3 6 1 1

Tidsuppgifterna visar, att studentbostadsrummet fyller en stor uppgift som arbetsrum _ ungefär halva arbetstiden om ca 10 tim/dag förläggs genomsnittligt på rummet. Ungefär hälften av övrig tid, sovtiden oräknad, tillbringas på rummet.

Studentbostadsrummens storlek och möblering

Flertalet av de undersökta studentbostadsrummen har en yta på ca 12 mi. I Lund ligger genomsnittsstorleken högre, ca 15 mg, och även i Uppsala finns ett stort antal rum i storleksklassen 13—15 m2 (tabell 11). Studentens åsikt om sitt rums storlek är direkt beroende av dess storlek _ missnöjet är starkt för de minsta rummen (under 11 m?) men redan 11—13 rn2 är tillfredsställande för det stora flertalet (tabell 12). Denna bedömning visar vidare starkt samband med flytt- ningsviljan: av dem som vill flytta anser 28 % sitt rum vara för litet mot endast 10 % av dem som vill bo kvar. Detta samband förklarar den höga andelen »flytt- ningsvilja p.g.a. vantrivsel med rummet» i Göteborg, där flertalet små rum finns.1 De som anser rummet för litet finns särskilt bland dem som har egna möbler i rummet. En viss tendens till ökat missnöje med rummets storlek kan iakttas hos de äldre studenterna.

Tabell 11. studentbostadsrummens storlek, %

Us U L S G Antal Mindre än 11 m3 ......... — 4 3 _ 36 93 11—13 rna ............... 60 52 16 100 64 912 13—15 » ............... 32 43 35 _ _ 564 15—17 » ............... 4 1 43 _ _ 214 17 m? och större ......... 3 _ 3 _ _ 25

Tabell 12. Rummens storlek och bedömningen av deras tillräcklighel

För litet Mindre än 11 m2 .................. 67 11—13 m2 .............. 14 13—15 m2 .............. 9 15—17 m3 .............. 4

17 mfl och större ........ _

Studentbostadsrummen är regelmässigt möblerade med säng, arbetsbord, arbets— stol, bokhyllor och en bekväm stol (saknas i de mindre rummen i Göteborg). I ungefär hälften av rummen har studenterna egna möbler. Andelen studenter med egna möbler ökar i de större rummen: i de minsta rummen (11 m2) är andelen 46 %, i de större (17 m? eller mer) är den 67 %. Däremot synes möbel- innehavet ej bero av rummets fasta inredning med förvaringsutrymmen. En genomgång av uppgifterna på vilka möbler studenterna själva har i sina rum visar att de vanligast förekommande egna möblerna är stolar (»bekväma stolar» samt ett fåtal skrivbordsstolar) och bord (läsbord, radiobord, soffbord). Bok— hyllor förekommer också i stor omfattning, liksom belysningsarmatur och mattor. Förvaringsmöbler (byrå, skåp, kista) finner man ungefär fjärdedelen så ofta som bord och stol. Till studentrummets rekvisita hör ofta också en tidningskorg.

Studenterna fick uppge hur många hyllmeter böcker (egna och lånade) de för— varade i sina rum. Fördelningen blev följande:

1 Att flertalet små rum finns i Göteborg sammanhänger med att 56 rum i Hotel Hedens byggnad, vilken uppfördes strax efter krigsslutet, upplåtits som studentrum under vinter- halvåret. Dessa rum är således från början ej avsedda till studentbostäder.

mindre än 1 m .................. 7 1—2 m ............... 18 2— 3 m .............. 21 3— 4 m .............. 18 4— 5 m .............. 14 5— 7 m .............. 12 7_ 9 m .............. 6 9—11 m .............. 2 mer än 11 m .................. 2

Två tredjedelar av studenterna klarar alltså sin bokförvaring på 4 m bokhylla. Bokbestånden är större i Uppsala och Lund (median ca 4 m) än i Stockholm och Göteborg (median ca 2,5 rn).

Förekomsten av vissa egna lösa utrustningsdetaljer studerades (tabell 13). Radio har nästan alla. Elektrisk vattenvärmare och elektrisk kokplatta förekom- mer i stor utsträckning och beror av rummets tillgång till andra matlagnings— möjligheter, vilket närmare skall redovisas i samband med mathållningsfrågorna. Strykjärn finns i vart fjärde rum i Uppsala men är sällsynt på övriga kårorter. Strykbräda och symaskin finns sällan. Vi återkommer till detta under klädvården.

Tabell 13. Förekomsten av vissa lösa utrustningsdetaljer i rummet

Us U L S G Radio ............... 92 90 92 86 90 Skivspelare .......... 20 18 20 17 13 EI. vattenvärmare . .. 19 26 26 64 66 El. kokplatta ........ 20 18 7 33 12 Strykjärn ........... 28 27 9 6 2

Studentens mathållning

Av största intresse för planeringen av studentbostadsanläggningar är detaljerade upplysningar om studenternas matvanor och deras önskemål på mathållningens organisation. Rummens tillgång till matlagningsutrustning redovisas i tabell 14.

Tabell 14. Studentbostadsrummens tillgång till matlagningsutrustning, %

Us U L 5 G Rummet har egen köksinredning ..... 25 4 2 _ — Kök delas av två rum. _ 13 _ — Kök delas av 3—5 rum 28 8 _ _ — Kök delas av 6—10 rum .............. 47 30 39 _ — Kök delas av 11 rum eller fler .......... _ 16 50 _ _ Köksinredning saknas _ 29 9 100 100

Önskan att ha tillgång till matlagningsutrustning är utbredd. I en del hus har man inrett något utrymme, som avsetts för andra ändamål, t. ex. en städskrubb, med kokplattor och andra tillbehör och utnyttjar dem livligt.

De som ej har tillgång till matlagningsutrustning i huset kompenserar detta med egna elektriska apparater: 66 % av dem har elektrisk vattenvärmare, 31 %

elektrisk kokplatta. Kokplattor förekommer även hos dem som har tillgång till kök, men bara i omfattningen 4—7 %. Elektrisk vattenvärmare ökar i förekomst med antalet studenter som delar kök: 8 % av dem som har kokskåp, kokvrå eller där 2 rum delar kök, 17 % där 3—10 studenter delar kök och 28 % där 11 eller fler delar kök.

Hur matlagningens omfattning beror av matlagningsutrustningen redovisas (för Uppsala och Lund) i tabell 15 och 16.

Tabell 15. Husets mallagningsutrustning och matlagningens omfattning ( Uppsala och

Lund) Rummets matlagningsmöjlighet Äter hemma egen delas delas delas av dellasller saknas av 2 av 3—5 av 6—10 e fler Intet .................... _ _ _ 1 2 8 Kaffe-té-choklad .......... 25 11 19 19 32 64 Lunch ................... 17 9 17 22 16 17 Middag .................. 58 80 64 58 50 11

Tabell 16. Husets matförvaringsmöjligheter och matlagningens omfattning (Uppsala

och Lund ) Matförvarin g i Ater hemma oventilerat ventilerat k lskå saknas matskåp skafferi y ]) Intet ........................... 1 1 2 7 Kaffe-té-choklad ................. 29 1 9 22 64 Lunch .......................... 1 6 1 8 1 9 1 8 Middag ......................... 54 62 57 1 1

Vi har frågat vilka måltider studenten själv brukar tillreda på rummet eller i de gemensamma matlagningsutrymmena och vilka måltider han/hon brukar »äta ute». Sambandet mellan måltider hemma och ute redovisas i tabell 17 (1 701 svarande).

Tabell 17. Samband mellan måltider »hemma» och »ute»

Äter ute Lagar hemma intet kaffe lunch middag summa Intet ............... 0 0 0 3 3 Kaffe ............... 1 0 4 37 42 Lunch .............. 0 0 1 1 5 1 6 Middag ............. 22 2 4 1 1 39 Summa 23 2 9 66 1 00

Vi har tydligen att göra med 3 vanliga mathållningssystem: a) middag ute _ kaffe, te, choklad hemma,

b) middag ute _ lunch hemma, 0) middag (och ev. övriga mål) hemma _ intet ute.

System a) dominerar helt Stockholm och Göteborg, men är vanligt även i Upp- sala och Lund; system b) förekommer mest i Uppsala; system c) i Uppsala och Lund. De två systemen b) och c) kräver matlagningsutrustning i studentbostads- anläggningen, vilket alltså husen i Stockholm och Göteborg helt saknar.

För att studera kostnaderna för de olika mathållningssystemen väljer vi den största orten i materialet, Uppsala (Us+U) och undersöker först sambandet mellan »hemmakostnader» och »utekostnader» för mat enligt tabell 18 (645 sva— rande).

Tabell 18. Samband mellan matkostnader ( 30 kronors intervall) »hemma» och »ute»

Ute Hemma

90_ 120_ 150— 180— 210— 240_ kr/ 0—30 30—60 60—90 120 150 180 210 240 270 mån. 0_ 30 ......... _ _ _ 1 1 _ 2 _ _ 4 30— 60 ......... _ 1 2 14 4 7 4 1 1 34 60— 90 ......... 1 3 2 14 4 2 _ _ _ 26 st)—120 ......... 3 5 2 6 1 _ _ _ _ 17 120_150 ......... 3 5 1 _ 1 _ _ _ _ 10 150—180 ......... 2 3 _ 1 _ _ _ _ 7 180—210 ......... _ 2 _ _ _ _ _ _ _ 2 9 19 7 36 11 10 6 1 1 100

Följer man diagonalerna nedifrån vänster och summerar cellernas procenttal får man följande fördelning av studenternas totala matkostnader per månad:

90 (i 30) kr/mån ............... 2 % 120 » » .............. 9 % 150 » » .............. 25 % 180 » » .............. 27 % 210 » » .............. 23 % 240 » » .............. 9 % 270 » » .............. 3 % 300 » | .............. 1 % 330 » » .............. 1 %

100 %

Tre fjärdedelar av dessa uppsalastudenter har alltså månatliga matkostnader mellan 150 (_ 30) och 210 (+ 30) kr.

Två tredjedelar av studenterna har större utgifter på »ute»-posten än på »hem- man-posten _ deras totala kostnader blir därigenom också högre. De tre mat- hållningssystem som visade sig vanligast har följande mediankostnader för mat »hemma» resp. »ute».

mediankostnader hemma ute summa a) middag ute _ kaffe hemma ................. 30— 60 120—150 ca 180 b) middag ute _ lunch hemma ................. 60— 90 90—120 ca 180 e) middag hemma _ intet ute ................. 120—150 0— 30 ca 150

Uppläggningen av mathållningen visar inte något samband med studenternas ålder (tabell 19). De kvinnliga studenterna utnyttjar möjligheten till självhushåll i högre grad än de manliga (tabell 20). De studenter som innehar naturastipen- dier, ofta bl. a. i form av matkuponger, lagar mindre mat själva än övriga (ta- bell 21). Detta betyder, vilket kontrollerats i de båda Uppsala-materialen, att manliga studenter har mindre matkostnader »hemma» än kvinnliga och omvänt

beträffande mat »ute», att några kostnadsskillnader för olika åldrar icke märkes samt att stipendiater har lägre »hemma»-kostnader än övriga (tabell 22).

Tabell 19. Matlagningens omfattning och studenternas ålder ( Uppsala och Lund )

Inskrivningsår vid läroanstalten Äter hemma 1951 o. tidigare 1952—54 1955—57 Intet ............................... 3 2 2 Kaffe-té-choklad ..................... 27 28 31 Lunch .............................. 20 1 9 1 7 Middag ............................. 50 51 50 Summa 100 100 100

Tabell 20. Matlagningens omfattning för kvinnliga och man- liga studenter (Uppsala och Lund )

Äter hemma Män Kvinnor Intet ...................... 4 _ Kaffe-té-choklad ............ 40 1 2 Lunch ..................... 19 1 6 Middag .................... 37 72 Summa 100 1 00

Tabell 21. Matlagningens omfattning och studenternas inne- hav av naturastipendium el. motsvarande ( Uppsala 0. Lund )

Äter hemma Stipendiater Övriga Intet ...................... 4 2 Kaffe-té-choklad ............ 45 26 Lunch ..................... 1 9 1 8 Middag .................... 32 54 Summa 1 00 100

Tabell 22. De månatliga matkostnadernas fördelning hemma/ute för tre kategoriindel— ningar (Us + U)

Män Kvinnor _1951 1952—54 1955—57 stip. Övriga

Kr/mån h 11 h u h u h u h u h u h u 0— 30 ........... 6 7 1 14 4 11 3 9 4 8 8 5 2 10 30— 60 ........... 33 12 15 30 22 18 24 18 25 17 30 8 24 20 60— 90 ........... 23 6 18 12 16 7 22 9 22 6 29 1 19 10 90—120 ........... 14 32 22 38 16 27 17 33 19 38 12 52 19 29 120—150 ........... 9 14 20 3 15 8 13 13 14 9 13 9 13 10 150—180 ........... 9 14 17 2 18 18 14 8 10 9 5 6 15 12 180—210 ........... 3 11 6 1 5 5 5 7 4 11 2 18 5 6 210— .............. 3 4 1 _ 4 6 2 3 2 2 1 1 2 3

En mera detaljerad granskning av mathållningen har utförts för studenter utan naturastipendium. Därvid har varje studentbostad redovisats för sig. Bostäder utan måltidsutrustning i eller i anslutning till rummet har sammanställts i tabell 23 och bostäder med tillgång till måltidsutrustning i tabell 24.

Tabell 23. Antal studenter i procent, som uppgivit resp. måltidskombination för hemmamåltider

Antal Hus

Kaffemål

Ett huvudmål Ett huvudmål + kaffemål

Två huvudmål + kaffemål

Ett huvudmål + kaffe + annat

annat

intet

Summa

m k m k m k

Stockholm Göteborg

Domus ........ 131 46

Heden ......... 40 Viktor Rydberg. 60 1 Övre Slottsgatan 31 Arkadien ...... 29 Skolgatan ...... 57 Aspengr ........ 13 Laurentiistift. . . . 1 1

Hin OQDO OO

86 72 65 _ 88 73 68 _ 55 _ 74 _ 62 _ 73 —

I HNI

I II"”ol

22 _ 31 — 17 _ 15 _

100 100

100 _ 100 100 100 _ 100 _ 100 _ 100 _ 100 _

Tabell 24. Antal studenter i procent, som uppgivit resp. måltidskombination för hemmamåltider

Ort

Hus

Antal

Kaffemål

1 huvudmål

1 huvudmål

+ kaffemål

2 huvudmål + kaffemål + annat

annat

intet

m. k

m k E

Lund

Uppsala

Smålandsgården. , . Helsingb .......... Göteborgs hat.. . . . Sydskånska .......

Västgötagården. . . Studentskegården . Tomegapsgården . . Kalmargården. . . .

Värmlands nat.... Akad. för. söder. . . Hallandsgården. . . Snapphanegården. .

Parthenon ........ Västgötagården. . . Upplands nation . . Östgötagården. . . . Studentst ......... Värml. nat. nya. . . Smålandsgården. . . Värm]. nat. gamla.

Stockholms nat. .. Gästrike nat ...... Eriksbergsr ....... Nykterhetsv. .....

34 61 12 15 35 10 10 11 21 59 26 23 58 33 36 10 50 36 24

att!)

ll I””I llll ”H*”DQEI l*”*l*n

maa-nl

34 36 33 40 27 20 20 48

O Q'

34 35 40 50 30 33 27 17

33

59 32 32 32 56 77 27 27

30 33 31 15 32 _

9 __

27 _ _ 52 37 _ 70 _ 20 _ 46 — 19 _ _ 38 25 64 42 61 10 61 12 27 61 83 50 55 35 57

CG I"”I”

MNVI || lli'iw

WII

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

100 100 100 100 100 100 100 100 100

Måltiderna har grovt indelats i »kaffemål» vanligen någon dryck och bröd ev. smörgås, och huvudmål (dit har måltider av mera lagat slag räknats). Kombina- tionerna av måltider är: intet _ kaffemål _ 1 huvudmål _ huvudmål +kaffe- mål _ 2 huvudmål + kaffemål. I en grupp »annat» har förts udda måltider som inte kunnat placeras in i de övriga grupperna _ bjudningar etc.

Tyvärr ger enkäten inte svar på frågan om hur många måltider och av vilket slag, som studenterna brukar äta dagligen. Vi vet inte om de, som äter 1 huvud- mål+kaffemål begränsar sig till detta eller ev. äter ytterligare måltider ute. Däremot kan man anta att den grupp, som uppger 2 huvudmål + kaffemål ordnar praktiskt taget hela mathållningen själv.

Som framgår av tabell 23 är det ytterst få av de studenter (för övrigt bara man- liga) som har tillgång till kök som underlåter att utnyttja dem. De manliga stu- denterna är i stort sett fördelade med 1/3 på resp. kaffemål _ 1 huvudmål + kaffe— mål _ 2 huvudmål + kaffemål. De kvinnliga studenterna däremot har en över- vikt för 2 huvudmål + kaffemål ca 50 % medan ca 40 % lagar 1 huvudmål + kaffe- mål. De återstående redovisar bara kaffemål. Någon skillnad mellan kårorterna tycks inte föreligga. Däremot ser man en tendens till mindre fullständig matlag- ning ju fler som delar på köket.

De, som inte har någon matlagningsutrustning, vilket gäller 8 studenthus _ lagar i hög grad kaffemål på rummen _ trots att det i flera fall som t. ex. Domus och Heden inte är meningen. Det förekommer i tämligen stor utsträckning att de även ordnar huvudmål. Det gäller t. ex. 17 % av de kvinnliga studenterna på Domus.

Materialet ger även vissa uppgifter om livsmedelsförvaringen. Sålunda har stu- denterna uppgivit förekomst i matförrådet av 28 skilda matvaror. Detta ger dels en viss uppfattning om typen av mathållning, dels underlag för att bedöma beho- vet av förvaringsutrymme.

Man får inte någon enhetlig bild av matförrådets utseende. Vanorna tycks växla tämligen starkt. Studentskorna redovisar ett rikhaltigare sortiment. Rangord- ningen mellan vissa livsmedel är dock i stort sett oförändrad i de olika grupperna. Ingredienser till småmål — bröd, smör, socker, mjölk, ost, te eller kaffe — före- kommer regelbundet. Torrmjölk redovisas mycket sällan. Det tycks som om färsk- varor dominerade över det som betecknats som »burkmat». Det förekommer alltså mindre »burkmat» av kött, fisk, frukt, grönsaker än av motsvarande färska pro- dukter. En ojämn frekvens har burksoppor, som i vissa grupper tycks användas flitigt, i andra inte alls. Fiskkonserver förekommer mycket sällan. Intresset för pulverrätter och »torkad» mat tycks också vara mycket litet.

Det är alldeles uppenbart att studenterna i stor utsträckning vill ha tillgång till matlagningsutrustning och att de utnyttjar den när den förefinns.

I enkäten har studenterna ombetts ge en del omdömen om anordningarna för måltider och uttala önskemål. Det är sannolikt att flertalet studenter har haft tämligen liten möjlighet att bedöma och jämföra funktionsdugligheten hos olika sätt att lösa måltidsanordningarna. Vidare är omdömena om enskilda utrustnings— detaljer _ förvaringsutrymme, diskbänk etc. av begränsat intresse, då man inte har möjlighet att relatera omdömet till de aktuella fallen i frågornas dimensione— ring, placering etc. Det synes ej befogat att utnyttja dessa omdömen siffermäs- sigt utan endast att utläsa vissa tendenser. Så önskar t. ex. två tredjedelar av dem som nu saknar matlagningsutrymmen att de hade tillgång till sådana. Här före— ligger ingen skillnad mellan äldre och yngre eller manliga resp. kvinnliga stu- denter.

13—908186

På frågan »Vilket anser Du vara det högsta antalet studenter, som kan dela kokskåp eller kök med matplats?» visar svarsfördelningen stark dragning åt det alternativ man själv närmast har (tabell 25).

Tabell 25. Studenternas synpunkter på kökskollektivets storlek

Kokskåp kan delas av högst mm med "lagat? kan delas Har nu själv av 035

1 2 5 5 10 20

Eget kokskåp ............ 61 37 2 72 26 2 Egen kokvrå ............. 58 37 5 63 34 3 Kokvrå delad av 2 ....... 18 79 3 81 15 4 Kök delat av 3—5 ........ 34 45 21 85 14 1 » | » 6—10 ....... 36 47 17 45 51 4

» » » 11 0. fler . . . 29 51 20 18 70 12 Saknar sådan utrustning . . . 19 48 33 43 45 12

Av dem som har kokskåp eller kokvrå föredrar majoriteten ensambruk därav, de som delar kokvrå på två tycker det är bäst. Av dem som har gemensamt kök anser många att ett kokskåp kan delas av 2, och en tredjedel av dem som nu saknar kök anser att ända upp till 5 studenter borde kunna dela kokskåp. Mer än 10 som delar kök med matplats anser ingen av grupperna lämplig, och de som är vana vid små kollektiv för matlagning och måltider föredrar i hög grad dessa. De mat- platser som ger plats för tämligen få (3—5 st) bedöms avsevärt sämre än de rymliga.

Studenterna frågades också om de ansåg att studentbostadshuset eller de själva skulle hålla service och bestick, kärl och redskap för matlagning och måltider. Hälften av studenterna ansåg att huset skulle hålla med redskap för matlagning och studenterna själva med service och bestick för måltiderna _ en tredjedel ansåg att studenterna skulle hålla allt själva. De senare fanns särskilt bland dem som föredrog de små kökskollektiven, medan de som accepterade större kollektiv också i högre grad ansåg att huset borde hålla med köks- och måltidsredskap.

Studenternas klädförvaring

Rummens förvaringsutrymmen visar stora variationer i storlek, dock inte mellan de olika kårorterna. Av garderober har 40 % mindre än 7 dm stånglängd, 40 % har 7—9 dm och 20 % har mer än 9 dm. Backskåp eller motsvarande saknas i 15 % av rummen, har mindre bredd än 5 dm i 50 % och större i 27 %. Övriga förvaringsutrymmen finns i 17 % av rummen _ särskilt förekommer de i Uppsala studentstaden, där en del av rummen har fast bänk- och bokhyllsinredning.

Studenternas bedömning av tillräckligheten av förvaringsutrymmen för kläder och skor visar samband med garderobens storlek enligt tabell 26.

Tabell 26. Garderobsstorlek och missnöjesprocent

Garderobsbredd (stånglängd) Missnöjda 5— 7 dm ...................... 37 7—— 9 » ...................... 15 9—11 » ...................... 12

11—13 » ...................... 15

Men även andra faktorer har samband med denna bedömning; kvinnliga stu- denter är mer negativa (31 %) än manliga (19 %) och äldre mer negativa (33 %) än yngre (18 %). Vi kan också konstatera, att de som är missnöjda med sina för- varingsmöjligheter oftare har egna möbler (70 % av dem har egna) i rummet än de som är nöjda (44 %).

Studenternas tvättförsörjning

Andelen rum med tillgång till olika gemensamma utrymmen för tvätt är följande på de olika orterna:

Us U L S G Tvättstuga ...................... 100 74 87 100 _ Torkrum ....................... 100 74 56 _ _ Mangel och/eller strykrum ....... 100 66 77 100 64

Studenternas sätt att sköta sin tvätt och utnyttja de olika anläggningarnas tvätt- försörjning har studerats genom en serie detaljerade frågor. 14 % av studenterna sänder bort (ofta : hem) all sin tvätt, 78 % sänder bort en del och tvättar en del själva medan 8 % tvättar allt själva. Åldern synes ej spela någon roll för valet av tvättform. Av de manliga studenterna sänder 21 % bort all tvätt, av de kvinnliga 1 %, 4 % av männen tvättar allt själva och 15 % av kvinnorna. Där tvättstuga finns sänder 12 % bort all tvätt, där den inte finns sänder 22 % bort.

Vissa plagg, t. ex. nylonkläder och strumpor, tvättar nästan alla själva, medan andra, trikå och bomull, varierar. Sänglinne tvättas endast av ett fåtal. Ande- larna av studenterna som själva tvättar resp. plaggtyp redovisas i tabell 27.

Tabell 27. Studenter som själva tvättar vissa plaggtyper

utan tillgång med tillgång

Manliga Kvmnhga till tvättstuga till tvättstuga

Nylonplagg o. likn. _ skjortor, blu-

sar, underkläder ............... 98 100 95 99 Strumpor ....................... 92 99 92 96 Trikå ........................... 35 87 34 61 Bomullsplagg _ skjortor, blusar . . . 15 80 17 47 Andra bomullskläder, t. ex. nattklä-

der, klänningar ................ 15 58 10 30 Sänglinne ....................... 7 15 2 12

Tillgång till tvättstuga är sålunda betydelsefull för skötseln av trikå och bomullsplagg _ man kan räkna med att isynnerhet kvinnliga studenter med sådana möjligheter i stort sett är självförsörjande vad tvätt beträffar.

För ytterligare upplysningar väljer vi nu att studera de båda mellersta plagg— grupperna; de som tvättar trikå och mindre bomullsplagg. De utgörs av studen- ter som förutom nylon- och strumptvätten har en mer krävande tvätt, utan att därför ha den hittills rätt sällsynta fullständiga tvättorganisation i vilken även lakan- och handdukstvätt ingår. I den valda gruppen utnyttjar ungefär hälften av studenterna tvättstuga medan andra hälften klarar även bomulls— Och trikåtvätten i det egna tvättstället. (Av dem som enbart har nylon- och strumptvätt klarar 85 % tvätten i tvättstället.) Tvättfrekvensen i tvättställ resp. i tvättstuga är givetvis olika; i tvättstället tvättar man minst en gång i veckan _ hälften ett par gånger i veckan. I tvättstugan är spridningen större, men 1 gång i månaden synes

vara den genomsnittliga frekvensen. Tvätt torkas dels i det egna tvättrummet, dels i tvättstugans torkrum och den strykes antingen i rummet på skrivbordet eller Strykbräda eller i husets särskilda strykrum (tabell 28).

Tabell 28. Vissa uppgifter beträffande de studenter som tvättar bomull (B) och trikå (T) själva

T B Tuättar i: eget tvättställ ............ 55 49 husets badrum ........... 5 7 husets tvättstuga ......... 40 44 100 100 Tvätt i eget tvättställ eller husets badrum förekommer: varje dag ................ 12 13 ett par ggr i veckan ...... 50 2 en gång i veckan ......... 31 ' 9 var fjortonde dag ......... 6 5 en gång i månaden ....... 1 1 100 100 Tvätt i husets tvättstuga [öre- kommer: minst en gång i veckan . . . . 20 12 var fjortonde dag ......... 21 17 en gång i månaden ........ 33 37 mera sällan .............. 26 34 100 100 Tvätt torkas i: rummet .................. 19 21 egna tvättrummet ........ 42 30 husets badrum ........... 9 8 torkrum ................. 27 37 annanstans ............... 3 4 100 100 Tvätten strykes i: egna rummet på skrivbordet 22 17 egna rummet på strykbräda 13 16 gemensamma köket ........ 6 5 annanstans ............... 57 54 stryker ej ................ 2 8 100 100 Tabell 29. Innehav av strykjärn och strykningens plats . Har Har ej Stryker 1 strykjärn strykjärn Egna rummet — skrivbordet ........ 43 4 » » _ strykbräda ......... 25 6 gemensamma köket ................. 6 2 annanstans ......................... 20 46 stryker ej .......................... 6 42 100 100

33 % av de kvinnliga studenterna har strykjärn mot 11 % av de manliga _ av dem som har strykjärn stryker tre fjärdedelar på rummet medan de som inte har låter bli att stryka (och tvätta) eller stryker »annanstans», d. v. s. i husets ev. strykrum (tabell 29).

Personlig hygien

Studentbostadsrummens standard vad beträffar utrustning för personlig hygien varierar starkt även inom kårorterna, vilket visas i tabell 30.

Tabell 30. Rummens tillgång till utrustning för personlig hygien

Us U L 5 G Rummets utrustning Ingen sanitär utrustning ............. _ 112 1 _ _ Enbart tvättställ ................... 42 22 66 _ 36 Tvättställ och dusch ................. — 16 _ _ _ Tvättställ och wc ................... 38 16 21 _ 64 Tvättställ + dusch + wc ............ 19 33 12 100 _ Tvättställ + wc + badkar ........... 1 _ _ _ —- Wc i våningen Eget wc ........................... 58 50 34 100 73 Delas av 2 rum .................... _ 16 1 _ — Delas av 3_5 rum ................. 35 18 37 _ _ delas av 6—10 rum ................. 7 17 28 _ _ Delas av 11—20 rum ............... _ _ _ _ 27 Dusch i våningen Egen dusch ........................ 20 47 12 100 — Delas av 2 rum ..................... _ 14 1 _ _ Delas av 3_5 rum .................. 24 23 7 _ _ Delas av 6_10 rum ................ 30 6 70 _ _ Delas av 11—20 rum ................ _ 9 6 _ 64 Delas av 21 eller fler ............... _ _ _ — 36 Dusch saknas ....................... 26 — 5 _ _ Badkar i våningen Delas av 2 rum ..................... _ 12 _ _ — Delas av 3—5 rum .................. 4 _ _ — —- Delas av 6—10 rum ................. 11 6 8 _ — Delas av 11—20 rum ................ _ _ 29 _ 64 Delas av 21 eller fler ................ _ _ — _ 36 Bad saknas ........................ 84 82 56 100 _

1 Avser insprängda dubbletter, jfr »badkar i våningen».

På frågan »Tycker Du att avvägningen mellan ”egen, och ,gemensam' utrustning för den personliga hygienen är lämplig eller ej där Du bor», har studenterna svarat olämplig i följande omfattning (tabell 31).

Tabell 31. Bedömning av nuvarande »egen» resp. »gemensam» hygienisk utrustning

Missnöjesprocent Rummet har: tvättställ + dusch + wc ............................ 5 tvättställ + dusch ................................. 15 tvättställ + wc .................................... 12

enbart tvättställ ................................... 19

Missnöjesprocent WC: eget .............................................. 8 delas av 2 rum .................................... 2 » » 3_5 rum ................................. 18 » » 6_10 rum ................................ 21 » » fler än 10 rum ............................. 25 Dusch: egen .............................................. 7 delas av 2 rum .................................... 2 » » 3_5 rum ................................. 15 » » 6—10 rum ................................ 15 » » 11—20 rum ............................... 18 » » fler än 20 rum ............................. 26 saknas i våningen .................................. 20 Badkar: delas av 2 rum .................................... 1 » » 3—5 rum ................................. 8 » » 6—10 rum ................................ 6 » » 11_2O rum ............................... 10 » » fler än 20 rum ............................. 25 saknas i våningen .................................. 14

Tvättställ, wc och dusch i det egna rummet (eller delat med 1 annat rum i dubbletterna) ger låg missnöjesprocent. Om wc eller dusch saknas ökar andelen missnöjda till det tredubbla och om båda dessa detaljer saknas till det fyrdubbla. Ett annat uttryck för denna inställning ger fördelningen av svaren på tre frågor om högsta antal som kan dela viss utrustning, nämligen tvättrum, wc och badrum (tabell 32).

Tabell 32. Önskemål på hygienisk utrustning

Tvättrum WC Badrum Ej delas ............................. 80 49 4 Kan delas av högst 2 ............... 1 3 1 4 1 1 » » » » 5 ............... 6 30 35 » » » » 10 ............... 1 7 36 » » » » 20 ............... — _ 14 1 00 100 100

Önskemålen på eget tvättrum är starka, oberoende av vilken tvättrumsstandard man nu har. Önskemålen på wc speglar direkt nuvarande förhållanden: majori- teten anser att det kan delas av just så många som nu delar wc i den svarande stu— dentens hus. Samma är förhållandet med badrummen, där dock fler än 10 rum per badrum ej anses önskvärt. Genomgående lägger man märke till att de som nu har dubbletter på dessa frågor svarat att 2 rum lämpligen kan dela tvättrum, wc och bad. Någon skillnad mellan manliga och kvinnliga studenter i önskemålen på hygienisk utrustningsstandard finns ej.

Till de studenter som i huset har tillgång till bastu ställdes frågan hur många gånger de besökt den under höstterminen 1957 (tabell 33).

Tabell 33. Antal bastubesök ht 57

Inget besök .................. 56 % 1—5 » .................. 22 % 6—10 » .................. 11 % fler » .................. 11 %

100 %

Telefon Studentbostadsrummen har i allmänhet tillgång till telefon, gemensam för flera rum _ endast i Heden i Göteborg har rummen egna utgående telefoner och i

Uppsala har de insprängda dubbletterna i Eriksbergsområdet en telefon var (tabell 34). Åsikterna om hur telefonfrågan bör lösas framgår av tabell 35.

Tabell 34. Rummens tillgång till telefon

Us U L S G Egen telefon ....................... _ _ _ _ 36 Delas av 2 rum .................... _ 12 _ _ _ 3_5 rum .......................... 28 2 _ _ _ 6—10 rum ......................... 64 70 33 100 _ 11_20 rum ........................ 6 16 55 _ 7 21 eller fler ........................ _ _ 12 _ 57 Telefon saknas helt ................. 2 _ _ _ _

Tabell 35. Önskemål på telefonförsörjning

Önskat antal Nuvarande antal rum per telefon rum er telefon Su mma P 1 2 | 3_5 | 6—10 11—20 21—

1 ........... _ _ _ 7 2 1 10 2 ........... _ 2 _ 1 — _ 3

_5 ........... _ 2 4 23 2 1 32 _10 ........... 1 1 1 26 12 4 45 _20 1 _ _ 2 5 2 10

2 5 5 59 21 8 100

Mer än 10 rum per telefon vill man ogärna ha. De som är vana att vara många om telefonen accepterar dock ofta stora telefonkollektiv.

Ljudisolering

I de fria kommentarer som många studenter lämnat i enkäten förekommer klago— mål på ljudisoleringen tämligen ofta. En särskild fråga sökte klarlägga hur stu- denten uppfattade ljudstörningarna (tabell 36).

Tabell 36. »Besväras Du av störande ljud?»

Us U L S G

Besväras ej ........................ 60 54 48 53 52 Besväras av ljud från grannar ovanpå . 11 17 18 11 9 vid sidan om. . . . 7 6 7 8 12 under .......... 5 3 4 3 4 Rörledningar ....................... 6 5 8 1 14 Hiss ............................... _ 1 3 4 1 Korridor, trappor, gemens. utrymmen . 7 6 6 8 3 Gatan, gården ...................... 2 6 3 8 3 Annat håll ......................... 3 2 7 3 2

Ungefär hälften anser sig alltså besväras av ljudstörningar, där särskilt de uppifrån kommande ljuden (sannolikt stegljud) dominerar som störningskälla, men även grannarna vid sidan om och korridoren uppmärksammas (Obs. att många i materialet saknar grannar ovanpå eller under).

Husets service

Rummen har städning i följande utsträckning (tabell 37).

Tabell 37. Rummens städning

Us U L S G Varje dag .......................... _ 11 3 _ 36 Varannan dag ...................... _ 15 _ _ _ 2 ggr/vecka ........................ _ 5 _ — _ 1 gg/vecka ......................... 100 69 89 100 64 Aldrig ............................. — — 8 _ _ Åsikterna om lämpliga städningsintervall redovisas i tabell 38. Tabell 38. Lämpliga städningsintervall Har nu städning Anser att rummet bör Summa

ha städning varje varannan 2 ggr i 1 gång i al dri

dag dag veckan veckan g Varje dag ................ 1 _ _ _ _ 1 varannan dag ............ 2 1 _ 1 — 4 2 ggr i veckan ........... 3 2 1 17 _ 23 1 gg i veckan ............ 1 2 1 63 1 68 aldrig .................... _ _ _ 3 1 4 7 5 2 84 2 100

I Göteborg håller husen (Heden och Viktor Rydberg) med sänglinne och band- dukar. 6 % av göteborgarna anser att studenterna bör hålla linne själva. 13 % av övriga anser att huset bör hålla med sänglinne och handdukar.

Fordon Tabell 39. Studenternas innehav av fordon Fordon Us U L 5 G Intet .............................. 8 21 21 41 34 Cykel .............................. 79 68 59 34 31 Moped ............................. 1 1 1 1 2 Scooter ............................ 4 4 7 13 19 Motorcykel ......................... 2 2 1 4 3 Bil ................................ 5 4 10 6 11

Studenterna i Stockholm och Göteborg är mer motoriserade än i Uppsala och Lund. Hälften av cyklarna förvaras i cykelstall i källarna, resten står ute eller under skyddstak. Av motorcyklar och scooters står nära hälften ute och resten i cykelstall, annan källarlokal eller garage. 6 % av bilarna har garage.

201 H otellrörelse och rumsuthyrning

Till dem som bor i studentbostadshus som sommartid obligatoriskt används för hotellrörelse ställdes frågan: »Anser Du att detta sätt att minska studentens bostadskostnader är lämpligt eller olämpligt?» Sådan uthyrning förekommer i Stockholm och Göteborg samt i Laurentiistiftelsen i Lund. Åsikterna fördelas en- ligt tabell 40.

Tabell 40. Åsikter om rumsuthyrning

L S G Ingen åsikt ............. 17 8 7 Lämpligt ................ 51 52 78 Olämpligt ............... 29 39 14

Kommentarerna från dem som anser hotelldriften lämplig är att det är bra att rummet inte står tomt samt att hyran blir lägre. De som anser hotelldriften olämp- lig fäster sig främst vid att de behöver rum i staden även sommartiden då de stu- derar, praktiserar eller har förvärvsarbete. Ett fåtal anser att rummen far illa av sommaranvändningen som hotellrum.

Till övriga studenter ställdes i stället frågan: »I övriga studentbostadshus bru- kar man ibland frivilligt hyra ut rummen under sommarmånaderna. Har Du själv någon sommar hyrt ut eller låtit hyra ut Ditt rum?» (tabell 41).

Tabell 4]. Sommaruthyrning av rum

Us U L

Har ännu ej haft rummet någon sommar ......... 31 39 25 Har ej hyrt ut ........... 57 56 41 Har hyrt ut ............. 12 5 33

Åsikterna om sommaruthyrningens lämplighet fördelas enligt tabell 42.

Tabell 42. Åsikter om sommaruthyrning

Har ej haft rummet någon Har ej hyrt ut Har hyrt ut sommar Ingen åsikt ......................... 27 24 5 Lämpligt ............................ 48 35 78 Olämpligt ........................... 25 41 17

Motivet för att man tycker det är lämpligt med sommaruthyrning är i första hand det ekonomiska. Man anger dock frivillighet och rätt att själv välja hyres- gäst som villkor. De som ansett sommaruthyrningen olämplig pekar mest på att de behöver rummet sommartid, att det är besvärligt att flytta och ordna för- varing av ägodelarna. Några anför »hygieniska» skäl och befarar åverkan och

slitage. Omröstning om. studentbostadsanläggningens beskafenhet

Enkäten avslutades med en »omröstning» om hur studenten ansåg att student- bostadshuset borde vara beskaffat beträffande planering, utrustning och service.

För några av dessa frågor har redogjorts under respektive avsnitt. Här skall lämnas en redogörelse för fördelningen av röster på 6 alternativa lösningar av rumskollektivet och dess komplettering med vissa för huset gemensamma utrym- men. Valet ställdes på följande sätt:

I följande frågeavsnitt ber vi Dig ta ställning till några alternativ som är rim- liga vid planeringen av de studentbostäder som skall byggas inom de närmaste åren. Det ligger både i studenternas och det allmännas intresse att byggnads- och driftskostnader hålles låga. Genom att ange ungefärliga erforderliga hyror för de olika alternativen lämnar vi Dig möjlighet att själv väga standard mot kost- nad. I kalkylerna har vi förutsatt det nu utgående räntefria statsbidraget om 5 000 kr. per rum samt att tomtmark kostnadsfritt upplåtes av staden.

I följande sex planeringsalternativ är själva rummen genomgående av samma mått, ca 14 mg, men deras utrustningsstandard varieras. De angivna hyrorna är månadshyror under nio månader och har beräknats efter Uppsalaförhållanden. Skillnaderna mellan alternativen blir dock desamma på alla fyra kårorterna. I hyran förutsättes ingå städning 1 gång i veckan samt del av kostnader för några gemensamhetslokaler.

Här är sex rum sammanförda till en »lägenhetr. Rummen har ingen egen fast utrustning, men i den gemensamma hallen finns garde— q- rober, städskåp och kapphylla, 1 %$ J m- [ ] och därifrån når man också ett wc-rum med tvättställ och ett &. Jr,.l. ' L badrum med tvättställ. Hyran för ett rum i denna grupp ligger vid 90 kr/mån.

mensamt kök med matplats. Hyran för vart och ett av de fem rummen blir här 115 kr/mån. Detta är precis samma »lägenhet» som i förslag 1, men ett av de Ei- m .EEL

D sex rummen har intretts till ge- 2 335]

Ett korridorhus av nu vanlig typ. Varje rum har här en förstuga

wc-rum, 11 rum delar badrum, 3 och köket med matplats är ge- D GID IQÖID G mensamt för två korridorer, allt- [1 [I så för 22 studenter. Rumshyran blir 135 kr/mån.

(1 d b k h 11 h _ - — . åättstgäzll. gädruåpåelår epåoectt Igåt B E Tel-ID— [I I- q ] _|:L

000 020 o

Samma hus som förslag 3 — enda skillnaden är att varje rum försetts med toalettrum med tvättställ och wc. Rumshyrau 140 kr/mån.

Här har rummen slagits ihop två och två till dubbletter. Varje dubblett har en hall med gardero- ber och kapphylla. Där finns också ett kokskåp med disk- bänk, spis och förvaringsplats, samt ett badrum med tvättställ, badkar och wc. Ingen gemensam utrustning i korridoren. Varje rum får här en hyra på 155 kr/mån.

Samma hus som förslag 5, men här har varje rum kokskåp och badrum. Ingen gemensam ut- rustning i korridoren. Hyran 170 kr/mån.

WH

[_]

IE] EE EEE DJ

00 00

TEGEL???

lea—15.11.1233- En

DEH'EILME

lll—ZEEEIDZE

Mif-EEE" % .Ullll EE

__|—

Vilket av de ovan angivna 6 förslagen motsvarar bäst Dina åsikter om vad studentbostadsrummet får kosta och hur det bör vara beskaffat?

Röstfördelningen på de 6 alternativen blev följande:

Alternativ 1 .......

..... .c.

U

2 21 19 45

9 4

förslag

1——— 90 kr/mån 2—115 » » 3—135 » » 4—140 » » 5—155 » » 6—170 » »

Total

19

19 53

I den fortsatta analysen behandlas alt. 1 och och 2 som en grupp, 3 och 4 var för sig samt 5 och 6 som en grupp.

Variationerna mellan orterna är ju rätt stora, och det är sannolikt delvis dessa som återkommer när röstfördelningen studeras i relation till studenternas sociala data, åsikter och deras rumsstandard. I tabell 43 visas dessa röstfördelningar på flertalet av de indelningar som tidigare redovisats. I stort sett kan konstateras, att valet av alternativ i omröstningen inte entydigt kan förklaras av ett eller flera av de förhållanden vi pröva dem mot — valet kan alltså sägas vara obetingat, ett uttryck för den enskildes »tycke och smak», eller betingat av sådana faktorer som inte behandlats i enkäten emedan de på förhand bedömts vara minde rele- vanta. En genomgång av tabellmaterialet ger dock anledning till vissa kommen- tarer.

Kön, ålder, boendetid i nuvarande rum och flyttningsvilja visar inga samband med röstfördelningen. En viss tendens synes föreligga att de, som nu har rum med låg hyra i högre grad väljer de billiga alternativen än de som nu har rum med högre hyra (som kontroll visas fördelningen på enbart Uppsala för att und- vika störande effekt av kårorternas olika hyresnivåer).

Tabell 43. Omröstningens samband med studerade egenskaper och omdömen

Kön Inskrivningsår Boendetid i rummet Vill Alternativ bo m kv —51 52—54 55—57 1 år 2 år langre kvar flytta 1+2 ............. 16 24 19 17 21 19 18 14 18 21 3 .............. 21 16 20 24 16 17 23 18 20 18 4 .............. 53 52 49 53 56 54 51 61 54 47 5+6 ............. 10 8 12 6 7 10 8 7 8 14 Nuv. rummets månadshyra Nuv. rummets månadshyra (Us+U) Alternativ —90 _100 _110 _120 —130 131— —90 _100 —110 —120 —130 131— 1+2 17 37 18 10 25 22 50 28 15 29 3 34 —— 26 24 7 8 20 — 25 25 7 8 4 43 — 32 54 66 42 49 — 19 43 58 40 5+6 6 — 5 4 17 25 9 6 4 20 23 Rummets storlek i m2 Besväras av störande ljud Alternativ —11 11—13 13—15 15— nej ja 1 +2 ............... 18 22 17 11 20 18 3 ................ 22 13 30 19 20 19 4 ................ 51 54 45 65 51 54 5+6 ............... 9 11 8 5 9 9 Garderober Alternativ —7 dm 7—9 9—11 11— 1+2 ................ 24 13 26 12 3 ................. 27 16 30 17 4 ................. 45 57 35 62 5+6 ................ 4 14 9 9

. . Vill sköta mer Alt m ativ K okvr. / Matlagnln gsutrustnlng ma th ållnin g e koksk. delas av : 2 3—5 6—10 11— saknas nej ja 1 + 2 23 30 48 1 8 15 12 1 8 19 3 8 4 18 21 31 16 23 17 4 45 1 8 26 55 50 63 52 53 5 + 6 24 48 8 6 4 9 7 1 1 Sanitär utrustning i rummet Alternativ In en Tvättställ Tvättställ Tvättställ Tvättställ g + dusch + wc + dusch +wc 1 + 2 28 28 23 13 9 3 3 37 39 6 1 0 4 23 30 35 74 69 5 + 6 47 5 3 7 12 We Bad Alternativ delas av eget + delas av eget delas av saknas 2 3—5 6— 2 3—10 1 1— 1 + 2 1 1 27 32 23 23 31 1 2 1 9 3 8 6 38 38 6 25 1 7 20 4 7 1 26 25 36 36 39 68 52 5 + 6 10 41 5 3 35 5 3 9

Det nuvarande rummets storlek, dess utrustning för klädförvaring och person- lig hygien samt dess ljudisolering inverkar inte heller på valet av alternativ. Mat— lagningsutrustningens beskaffenhet synes ha viss betydelse: de som saknar köks- inredning med spis, diskbänk och förvaringsutrymmen väljer i högre grad än övriga alternativ 4 —— dessa detaljer saknas ju helt i Stockholm och Göteborg, där också andelen röster på 4 är störst. F. ö. återfinner vi de samband som gav sig tillkänna vid jämförelse mellan alternativval och nuvarande hyra, nämligen att de som nu har rum med hög utrustningsstandard även väljer motsvarande standard. De som har wc till rummet eller dubbletten väljer sålunda i högre grad än övriga alternativen 4, 5 och 6, och de som har kokvrå eller kokskåp väljer oftare än andra alternativen 5 och 6. Dessa, som tydligen vant sig vid visst oberoende av andra, står också för de relativt sett flesta rösterna på alternativen 1 och 2, de små kollektiven.

Studentbostadsanläggningens gemensamma lokaler

Efter omröstningsalternativen angavs, att de hyror som där beräknats även kunde räknas täcka kostnaderna för vissa gemensamma lokaler i anläggningen. Studen- terna fick ange vilket av 7 förtecknade utrymmen de ansåg vara viktigast, näst viktigast och därnäst viktigast. Fördelningen redovisas i tabell 44.

Tabell 44. Viktighetsgradering av gemensamma lokaler

Viktigast

Sällskapsrum ................... Gymnastik-pingpong ............ Hobbyrum ..................... Klädvårdsrum .................. Tvättstuga ..................... Gemensamt förrådsutrymme ..... Individuellt förrådsutrymme ..... Annat utrymme ................

Näst viktigast

Sällskapsrum .................. Gymnastik-pingpong ............ Hobbyrum ..................... Klädvårdsrum .................. Tvättstuga ..................... Gemensamt förrådsutrymme ..... Individuellt förrådsutrymme ..... Annat utrymme ................

Därnäst viktigast

Sällskapsrum ................... Gymnastik-pingpong ............. Hobbyrum ..................... Klädvårdsrum .................. Tvättstuga ..................... Gemensamt förrådsutrymme ..... Individuellt förrådsutrymme ..... Annat utrymme ................

Us U L S G Total 12 22 30 41 65 26 8 7 3 7 9 6 1 1 1 2 —— 1 16 13 6 6 7 12 16 15 30 32 3 20 15 27 16 8 7 18 28 13 8 2 7 14 4 2 6 4 2 3 9 14 18 19 17 14 11 11 9 13 23 12 2 2 1 —— —— 1 23 16 14 17 6 16 18 19 21 23 9 20 27 21 24 20 28 22 10 14 10 4 13 11 1 3 3 4 4 3 13 14 17 19 9 15 16 14 13 10 21 14 3 4 4 4 3 3 16 15 9 22 9 15 16 17 14 10 11 14 20 20 21 21 25 21 12 15 17 10 20 14 3 3 6 5 2 4

Jämförs dessa val av kompletterande lokaler med den standard som studenterna nu har så finner man, att valet endast på en punkt väsentligt påverkats av nuva- rande förhållanden: av de studenter, som nu har tillgång till sällskapsrum — gillestuga sätter 40 % ett sällskapsrum som viktigaste komplementlokal (jfr totalt 26 % ) .

Det synes finnas anledning att betrakta sällskapsrum, tvättstuga, klädvårds- rum samt förrådsutrymmen som önskvärda komplementlokaler i studentbostads-

anläggningar.

Rummens nuvarande tillgång till komplementlokaler utöver dem som tidigare behandlats är:

Us U L S G Sällskapsrum ........ — 36 23 100 100 Gillestuga ........... — 7 69 100 — Pingpongrum ........ 100 23 18 100 —- Gymnastikrum ....... — —— 8 — 64 Syrum .............. 100 24 1 3 1 00 ——- Individuella förråd . . . 1 00 75 74 64 Cykelställ ........... 100 95 58 100 64 Övr. gemensamt förråd 100 58 65 100 36

Lennart Holm

BILAGA 3

Enhetspriser vid jämförande kostnadsberäkningar

I det följande redovisas ett urval av de enhetspriser, vilka använts vid de jäm- förande kostnadsberäkningarna. Priserna gäller per den 1 juli 1959.

Byggnadsarbelen inkl. målning Enhet Pris kronor Markarbeten ............................... mll 30 Källargolv ................................. m2 15 Yttergrundmur ............................. m 166 Fönster i yttergrundmur .................... st. 92 Innergrundmur ............................. m 107 Dörrar i innergrundmur ..................... st. 172 Bjälklag över källare ........................ m& 70 Bjälklag över mellanvåningar ................ m” 74 Bjälklag över vindsvåning ................... m' 45 Yttervägg i våningen i våningshöjd .......... m 157 Fönster i yttervägg ......................... st. 200 Innervägg, bärande ......................... m 126 Dörrar i bärande innerväggar ................ st. 134 Innerväggar, lätta .......................... m 91 Dörrar i lätta innerväggar ................... st. 105 Taklag ..................................... m 16 Taktäckning ................................ m' 24 Duschrum .................................. st. 600 Badrum ................................... st. 600 Toalett .................................... st. 80 Trappa mellan våningarna ................... vån. 2 550 Entré med portar .......................... st. 2 050 Kök ....................................... st. 6 360 Kokskåp ................................... st. 1 200 Kombinerad garderob och linneskåp .......... st. 420 Pannrum och skorsten ...................... st. 8 000 Tvättstuga med torkrum och strykrum ....... st. 8 000 Sanitära installationer Tvättställ i rum ............................ st. 310 WC med tvättställ .......................... st. 560 Badrum med WC och tvättställ .............. st. 1 030 Kök, exkl. diskbänk ........................ st. 110 Stamledningar för tvättställ, inkl. slitsar ....... vån. 320 Stamledningar för WC ...................... vån. 430 Stamledningar för badrum ................... vån. 460

Stamledningar för kök .......... . ........... vån. 430

Enhet Pris

kronor Elektriska installationer Ljuspunkt ................................. st. 42 Rör för telefoninstallation ................... st. 20 Uttag för centralantenn ..................... st. 50 Uttag för e1.spis ............................ st. 145 Uttag för kylskåp .......................... st. 62 Fast armatur ............................... st. 20

Kostnaden för projektering, arkitekter, konsulter, kontroll, räntor under bygg- nadstiden och avgifter till myndigheter etc. har antagits uppgå till 15 procent av den sammanlagda kostnaden för byggnads- och elektriska arbeten samt värme och sanitära installationer.

BILAGA 4

Mått- och kostnadsuppgifter avseende av utredningen kostnadsberäknade undersökningsobjekt

Yttermått Våningsyta Lägenhetsyta Byggnadskostnaden Gemensam utrustning

Per rum Per rnz ly I våningsplanet Byee- Volym relat tal Fi hän- Serie 'r —- _ per :. Per Totalti rem- relat- Badi 5' . YP Bredd Langd nads totalt ru Jamfor-_ totalt ru tusental tal tal käl- Vlsnlng

yta 02b_iBel2(t kronor kronor lä?" kronor järtrllfn Kök WC Dusch Bad lare " 0 . 0 . m m m2 m3 m' m' m* In2 2.1332 2312.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22

1 14,86 581,5 5 986 1 744,4 29,1 100,0 1 221,6 20,4 849,1 14,160 99,5 695,6 99,0

1 14,46 39 13 565,8 5 850 1 697,5 28,3 97,3 1 181,2 19,7 839,6 13,990 98,3 710,8 101,2 X x X Sid 56 1 14,18 ' 554,9 5 754 1 664,6 27,7 95,2 1 153,0 19,2 831,8 13 8601 97,4 721,5 102,7 ' 1 13,52 529,0 5 530 1 587,1 26,5 91,1 1 086,3 18,1 .814,0 13 570 95,4 749,4 106,7 2 14,00 598,2 6 131 1 794,7 29,9 102,8 1 255,1 20,9 863,9 14 400 101,2 688,3 98,0 B 2 13,64 42 73 582,8 5 998 1 748,5 29,1 100,0 1 214,9 20,2 853,5 14 230 100,0 702,6 100,0 C 2 13,40 ' 572,6 5 908 1 717,7 28,6 98,3 1 188,1 19,8 847,3 14 120 99,2 713,2 101,5 D 2 12,80 546,9 5 685 1 640,8 27,3 93,8 1 121,0 18,7 830,1 13 840 97,3 740,4 105,4

x x x Sid. 56

A 3 13,30 616,2 6 289 1 848,6 30,8 105,9 1 289,6 21,5 878,9 14 650 103,9 681,5 97,0 B 3 12,96 46 33 600,4 6 151 1 801,3 30,0 103,1 1 248,0 20,8 869,5 14 490 101,8 696,7 99,2 C 3 12,74 * 590,2 6 062 1 770,7 29,5 101,4 1 221,0 20,4 861,6 14 360 100,9 705,7 100,4 D 3 12,18 564,3 5 836 1 692,9 28,2 96,9 1 152,3 19,2 845,1 14 090 99,0 733,4 104,4 A 4 12,70 634,1 6 444 1 902,3 31,7 108,9 1 322,4 22,0 896,2 14 940 105,0 677,7 96,5 B 4 12,40 49 93 619,1 6 313 1 857,4 31,0 106,5 1 282,4 21,3 886,5 14 780 103,9 691,3 98,4 C 4 12,18 ' 608,2 6 218 1 824,5 30,4 104,5 1 253,0 20,9 879,8 14 660 103,0 702,2 100,0 D 4 11,68 583,2 6 001 1 749,5 29,2 100,3 1 186,3 19,8 863,6 14 390 101,1 727,9 103,6

)( x )( Sid. 56

A 3 13,30 616,2 6 288 1 848,6 30,8 105,9 1 293,9 21,6 875,8 14 600 102,6 676,7 96,3 B 3 12,96 46 33 600,4 6 151 1 801,3 30,0 103,1 1 252,3 20,9 865,4 14 420 101,3 690,8 98,3 C 3 12,74 ' 590,2 6 062 1 770,7 29,5 101,4 1 225,4 20,6 858,6 14 310 100,6 700,4 99,7 3 12,18 564,23 5 836 1 692,9 28,2 96,9 1 157,7 19,3 841,8 14 030 98,6 727,5 103,5 2 14,00 595,8 6 111 1 787,4 29,8 102,4 1 250,5 20,8 863,9 14 400 101,2 690,8 98,3 2 13,64 42 73 582,8 5 998 1 748,5 29,1 100,0 1 214,9 20,2 853,5 14 230 100,0 702,6 100,0 X X )( Sid 58 2 13,40 ' 574,4 5 924 1 723,1 28,7 98,6 1 191,1 19,9 850,6 14 180 99,6 714,1 101,6 ' 2 12,80 553,2 5 740 1 659,6 27,7 95,2 1 131,7 18,9 837,4 13 960 98,1 739,9 105,3

menmen NNNN common NNNN Mmmm cmuo dmoQ anwa amen cmon anwa cmoo

NNNN mm:—om

dans

me.—omm CQCDCQII!

13,30 610,7 6 240 1 832,2 30,5 104,8 1 275,2 21,3 868,7 14 480 101,8 681,3 97,0 12,96 45,73 597,7 6 127 1 793,1 29,9 102,8 1 238,5 20,6 860,5 14 340 100,8 694,8 98,9 )( )( )( Sid. 58 12,74 589,7 6 058 1 769,2 29,5 101,4 1 214,7 20,2 855,5 14 260 100,2 704,3 100,2 12,18 567,8 5 867 1 703,5 28,4 97,6 1 154,2 19,2 844,3 14 070 98,9 731,5 104,1 14,00 42,65 596,1 6 113 1 788,2 29,8 102,4 1 250,5 20,8 863,1 14 380 101,1 690,2 98,2 13,64 42,73 582,8 5 998 1 748,5 29,1 100,0 1 214,8 20,2 853,8 14 230 100,0 702,6 100,0 )( X >( Sid. 59 13,40 42 88 573,9 5 920 1 721,6 28,7 98,6 1 191,0 19,9 849,1 14 150 99,4 712,9 101,5 12,80 43,29 551,6 5 726 1 654,7 27,5 94,5 1 131,8 18,9 834,6 13 910 97,8 737,4 105,0 13,30 45,94 610,1 6 235 1 830,2 30,5 104,8 1 274,9 21,3 875,7 14 600 102,6 686,9 97,8 12 96 46,17 596,4 6 116 1 789,2 29,8 102,4 1 237,9 20,6 866,8 14 450 101,5 700,2 99,7 )( x )( Sid. 59 12,74 46,33 587,6 6 039 1 762,7 29,4 101,0 1 214,0 20,2 861,1 14 350 100,8 709,3 101,0 12,18 46,76 564, 5 839 1 693,7 28,2 96,9 1 153,2 19,2 847,1 14 120 99,2 734,6 104, 14,00 598,2 6 132 1 794,7 29,9 102,8 1 250,5 20,8 863,5 14 390 101,1 690,5 98,3 13,64 42,73 582,8 5 998 1 748,5 29,1 100,0 1 214,9 20,2 853,5 14 230 100,0 702,6 100,0 x x )( Sid. 59 13,64 582,8 5 998 1 748,5 29,1 100,0 1 191,1 19,9 852,7 14 210 99,9 715,9 101,9 13,64 582,8 5 998 1 748,5 29,1 100,0 1 131,7 18,9 850,8 14 180 99,6 751,7 107,0 1 275,2 21,3 883,8 14 730 103,5 693,0 98,6 13,64 45,73 623,8 6 354 1 871,3 30,8 105,9 1 238,5 20,6 882,7 14 710 103,3 712,7 101,4 )( x )( Sid. 59 1 214,7 20,2 881,9 14 700 103,3 726,1 103,3 1 154,2 19,2 880,1 14 670 103,1 762, 108,5

_ _ — _ Ej möjl. 13,64 42,73 582,8 59981748,5 29,1 100,0 1214,9 20,2 853,5 14230 100,0 702,6 100,0 X X X Sid 60 13,40 42,88 574,6 59261723,8 28,7 98,6 1191,o 19,9 848,9 14150 99,4 712,7 101,4 '

12,80 43,29 554,1 57481662,3 27,7 95,2 1131,8 18,9 837,1 1395 98,0 739,6 105,3

13,30 45,94 611,1 6 243 1 833,2 30,6 105,2 1 274,9 21,3 875,6 14 590 102,6 686,8 97,8 12,96 46,17 598,4 6 133 1 795,3 29,9 102,8 1 237,9 20,6 867,8 14 460 101,6 701,0 99,8 x )( )( Sid. 60 12,74 46,33 590,3 6 062 1 770,8 29,5 101,4 1 214,0 20,2 862,6 14 380 101,1 710,6 101,1 12,18 46,76 569,6 5 882 1 708,8 28,5 97,9 1 153,2 19,2 851,4 14 190 99,7 738,3 105,1 12,76 46,33 591,2 6 070 1 773,5 29,6 101,7 1 228,2 20,5 846,7 14 110 99,2 689,4 98,1 12,76 45,73 590,1 6 060 1 770,2 29,5 101,4 1 221,2 20,4 848,6 14 140 99,4 694,9 98,9 X )( x Sid. 61- 12,76 46,32 588,4 6 046 1 765,1 29,4 101,0 1 221,2 20,4 846,3 14 110 99,2 693,3 98,7 62 12,76 46,33 581,9 5 990 1 745,7 29,1 101,7 1 248,0 20,8 864,9 14 340 100,8 693,0 98,6

3 4 5 6 7

10 12 13 14 15 16

(* v—l

18 19 20 21

22

B 3,1

A 3,1 A 3,2 A 3,3 A 3,4 A 3,1 A 3,2 A 3,3 A 3,1 A 3,2 A 3,3 A 3,4 A 3,5 A 3,6 A 3,7

12,76 12,76 12,76 12,76 12,76 12,76 13,76 13,76 13,76 13,76 13,76 14,10 14,10 12,76 14,10 13,76 10,64 10,64 10,64 10,64 10,64 10,64 10,64

7,00 7,00 6,22 6,22 6,22 6,22 6,05

45,13 45,45 45,73 46,32 45,73 46,32 43,13 43,13 44,53 44,53 44,79 41,30 41,30 46,32 41,30 41,30 46,33 45,73 48,27 48,27 49,76 49,76 50,92 64,97 67,60 79,60 79,60 76,97 79,60 79,60 575,9 577,6 571,9 508,2 583,5 591,0 588,7 588,7 605,0 597,3 598,9 561,9 561,9 580,2 561,9 548,3 493,0 508,9 504,2 513,6 508,4 520,3 529,6 471,7 473,2 495,1 495,1 495,6 495,1 481,6

5 988 5 952 5 903 5 975 6 003 6 069 6 099 6 048 6 191 6 123 6 137 5 866 5 815 5 975 5 815 5 697 5 216 5 354 5 313 5 396 5 400 5 505 5 535 5 132 5 145 5 314 5 234 5 239 5 234 5 117

1 727,6 1 732,9 1 715,8 1 740,6 1 750,5 1 800,0 1 766,0 1 766,0 1 815,1 1 791,8 1 796,6 1 685,6 1 685,6 1 740,6 1 685,6 1 644,8 1 478,9 1 526,6 1 512,6 1 540,9 1 525,0 1 560,9 1 588,8 1 415,0 1 419,6 1 485,3 1 485,3 1 486,8 1 485,3 1 444,7

29,0 28,1 27,4 24,7 25,4 25,2 25,7 25,4 26,0 26,5 23,6 23,7 24,8 24,8 24,8 24,8 24,1

99,0 99,3 98,3 99,7 100,3 101,7

101,0 101,0 104,1 102,8 102,8

96,6 96,6 99,7 96,6 94,2 84,9 87,3 86,6 88,3 87,3 89,3 91,1 81,1 81,5 85,2 85,2 85,2 85,2 82,8

1 202,4 1 208,4 1 204,0 1 207,9 1 204,0 1 207,9 1 266,5 1 266,5 1 293,2 1 293,2 1 293,6 1 222,2 1 222,2 1 216,0 1 234,3 1 197,6

963,4 996,3 996,3 996,0 996,0 1 026,5 1 044,3

1 152,0 1 152,0 1 213,9 1 213,9 1 213,9 1 226,0 1 189,3

862,6 855,5 855,9 861,9 860,7 868,2 903,6 906,0 927,0 916,1 916,7 946,7 952,1 800,9 797,7 785,3 771,5 781,4 777,1 781,0 774,0 781,6 780,8 914,7 915,2 977,5 991,7 991,9 846,0 835,6

14 380 14 260! 14 270 14 370 14 350 14 470 15 060 15 100 15 450 15 270 15 280 15 780 15 870 13 350 13 300 13 090 12 860 13 020 12 950 13 020 12 900 13 030 13 010 15 240 15 250 16 290 16 530 16 530 14 100 13 930

101,1 100,2 100,3 101,0 100,8 101,7 105,8 106,1 108,6 107,3 107,4 110,9 111,5

93,8 93,5 92,0 90,4 91,5 91,0 91,5 90,7 91,0 91,0

107,1 107,2 114,5 116,2 116,2

99,1 97,9

717,4 708,0 710,9 713,6 714,8 718,8 713,5 715,4 716,8 708,4 708,7 774,6 779,0 658,3 646,3 663,9 800,7 784,3 779,9 783,9 777,1 761,4 747,7 805,2 794,0 794,5 817,0 817,1 690,1 702,6

102,1 100,8 101,2 101,6 101,7 102,3 101,6 101,8 102,0 100,8 100,9 110,2 110,9

93,7 92,0 94,5

114,0 111,6 111,0 111,6 110,6 108,4 106,4 114,6 113,0 113,1 116,3 116,3

98,2 100,0

XXXXXX XXXXX

XXXX XXX

XXXX XXX

XXXXX

XXXX XXX

XXX

Sid. Sid. Sid. Sid. Sid. Sid. Sid.

1 Loftgångshus, innehållande 60 rum och ett trapphus.

Bilaga 4:2. Sammanställäing av mdti- och kosinad811ppgifterl: Örupprumshus

Varje hygg— nad har

Yttermått

Våningsyta

Lägenhets— yta

Byggnadskostnad

Rums- antal

Typ per

st st

grupp rum

trapp— hus

..) (I)

bredd

längd

by g g— Volym nads-

m, m'

totalt

ml

per rum

ma

rela— tionstal jämfö-

relse— objekt

2.B2

totalt

ml

per rum

totalt i tusen- tal kronor

per m2 ly.

per rum per rum

rela- tionstal jämfö— relse- objekt 2. B2

kronor

rela— tionstal vid 60

kronor jämfö' stud.rum

relse- objekt

2.BZ st

rela— tion s- tal jämfö- relse- objekt 2.B2

1 54 2 72 3 54 4 63

11 48 12 72 13 48 14 72 15 48 72 17 48 18 72 19 47 20 60 21 60

!! & H

5: 101 58 5: 102 60 5: 103 58 5: 104 58

MQHH NMNMNMNMHHH NNNN

10,44 10,44 8,50 8,50 11,60 11,60

9,35 9,35 10,49 10,49 11,22 11,22 13,20 10,17

8,61

11,54 10,64 13,15 11,65

46,33 61,65 50,95 59,38 37,93 56,71 46,33 69,31 38,67 57,82 36,27 54,22 34,01 47,32 55,92 42,73 46,33 39,13 46,33

483,7 5 085 643,6 6 624 447,3 4 776 518,9 5 465 439,6 4 651 657,8 6 748 433,2 4 568 648,1 6 662 405,7 4 356 606,5 6 300 407,0 4 367 608,4 6 317 423,8 4 504 495,4 5 237 495,7 5 239 493,5 5 199 493,0 5 216 514,6 5 386 539,7 5 605 1 451,1 1 930,9 1 341,8 1 556,8 1 318,9 1 973,5 1 299,6 1 944,2 1 217,0 1 819,6 1 220,9 1 825,1 1 271,4 1 486,3 1 487,0 1 480,5 1 478,9 1 543,7 1 619,2

26,9 26,8 24,9 24,7 27,5 27,4 27,1 27,0 25,4 25,3 25,4 25,3 27,1 24,8 24,8 25,5 24,7 26,6 27,9 92,4 92,1 85,6 84,9 94,5 94,2 93,1 92,9 87,3 86,9 87,3 86,9 93,1 85,2 85,2 87,6 84,9 91,4 95,9

1 146,6 1 528,8 1 140,2 1 330,4 1 033,2 1 549,8 1 073,6 1 610,5

993,2 1 489,9 993,4 1 490,0 1 068,1 1 284,8 1 279,5

1 236,2 1 225,6 1 273,9 1 337,7

774,4 1 013,2 766,6 873,7 675,4 982,2 676,1 980,8 636,9 922,1 633,6 918,4 613,9 780,7 789,3 739,0 746,4 742 6 76419

675,4 96,1 662,8 94,3 672,3 95,7 656,7 93,5 653,7 93,1 633,8I 90,2 629,7 89,6 609,0 86,7 641,2 91,3 618,9 88,1 637,9 90,8 616,4 87,7 574,7 81,8 607,7 86,5 616, 87,8 597,8 85,1 609,1 86,7 582,9 83,0 571,8 81,4

14 340 100,8 14 070 98,9 14 200 99,8 13 870 97,5

14 190 14 020

14 070 98,9 13 640 95,9 14 090 99,0 13 620 95,7 13 270 93,3 12 810 90,0 13 000 92,8 12 760 89,7 13 060 91,8 13 010 91,4 13 010 13 160 92,5 13 160

13 810 13 810 12 990 12 930

H—F'hq '_'—p—Mf—Mz—M

12 740 89,5 12 740 12 440 87,4 12 440 12 800 90,0 12 800 13 190 92,7 13 190

Bilaga 4:3. Sammanställning av mått— och kostnadsuppgifter. Fullt utnyttjad källarvåning

Yttermått D Byggnadskostnad en ktm- per rum per m*1y. om- . .. mande k t- K t- Våmngs- Lagen— .. 05" 05" per 1112 hetsyta kål,? totalti ".admk' PYO- "?dSOk' Pm- utökad b _ tusental ning på cen- nmg På cen— källaryta näää kronor kronor grund av tuell kronor grund av tuell 1"qu f_ie" ökning den ökning yta utokade utökade källaren källaren m m m' m' m' m' m' kronor kronor

. bygg— Volym Serie TYP bredd längd nads- yta yta

kronor

oxo ox”

1: A1 14,86 39,13 581,5 6 368 1 744,4 1 221,6 173,8 872,5 14 540 380 1: D1 13,52 39,13 529,0 5 797 1 587,1 1 086,3 121,4 832,0 13 870 300 4: A4 12,70 49,93 634,1 6 942 1 902,3 1 322,4 226,4 924,7 15 410 440 4: D4 11,68 49,93 583,2 6 387 1 749,5 1 186,3 175,5 887,6 14 790 400 16: 33,6 13,76 44,79 598,9 6 558 1 796,6 1 293,6 191,2 940,7 15 680 400 19: A3,3 10,64 48,27 504,2 5 526 1 512,6 996,3 96,5 791,7 13 200 250

714,2 18,6 765,9 16,5 699,2 21,5 748,2 20,3 727,2 18,6 794,6 14,7

131,2 148,6 125,8 136,8 125,7 151,3

40

[**-"01019? NNMNNv—c NNNOfN'u-c

10,44 46,33 483,7 5 302 1 451,1 1 146,6 98,7 784,5 14 530 190 10,44 61,65 643,6 7 046 1 930,9 1 528,8 191,6 1 040,9 14 460 380 11,60 37,93 439,9 4 822 1 318,9 1 033,2 77,6 (590,1 14 380 310 11,60 56,71 657,8 7 200 1 973,5 1 549,8 205,8 1 012,3 14 060 420 11,22 36,27 407,0 4 466 1 220,9 993,4 45,0 643,6 13 410 210 11,22 54,22 608,4 6 661 1 825,1 1 490,0 156,4 941,3 13 070 320 11,54 42,73 493,5 5 409 1 480,5 1 236,2 93,6 753,1 12 990 240 32: 5: 102 10,64 46,33 493,0 5 403 1 478,9 1 225,6 "85,3 760,2 12 670 230

684,2 8,8 6809 18,1 668,0 14,2 653,2 19,4 647,9 10,0 631,7 15,3 609,2 11,4 620,3 11,2

102,2 144,5 189,3 146,2 221,0 146,2 150,7 161,0

.. ..

MDNHCDQLDGSQ

41

..

DNQOOEDQ QFNHOWQQ

namn"—(N_— HNNdD—HNHH

..

Bilaga 4:4. Sammanställning av mått- och kostnadsuppgifter. Förlängning av huskroppen

Serie

Typ

Varje byggnad har

Yttermått

rum

st

trapp- hus

.. bygg- hredd langd nadsyta

m m m”

Volym

ma

Vånings-

yta

ml

Lägen-

hetsyta

m!

Byggnadskostnad:

Totalt i tusental kronor

per rum

per mil ly.

kostnads- minsk- pro- ning På cen- grund av tuell kronor den för- minsk- kronor längda ning byggna- den kronor

oxo

kostnads- minsk- ning på grund av den för- storade byggna- den kronor

pro- cen- tuell

minsk- ning

50 51 52 53

14: B3,3.1 14: B3.3.2 14: B3.3.3 14: 33.3.4

30: 3: 1/2: 1 30: 3: 1/2:2 30: 3: 1/2: 3

31: 4: 15[15: 1 31: 4: H/,,,: 2 31: 4: 15/,,,: 3 32: 5: 102: 1 32: 5: 102: 2 32: 5: 102: 3

120

90 120 180 90 126 180 96 120 168 90 120

180

NHHH Who th mät—D

12,76 92,26 1 172,0 12,76 68,93 871,0 12,76 91,90 1 153,7 12,76 135,21 1 722,7

10,44 76,97 803,6 10,44 107,61 1 123,5 10,44 153,57 1 603,3 10,49 76,97 807,4 10,49 96,12 1 008,3 10,49 134,42 1 410,1 10,64 69,31 737,5 10,64 92,29 982,0 10,64 138,25 1 471,0

11 620

8 752 11 461 17 080 8 166 11 248 16 041 8 249 10 196 14 260 7 590 9 967 14 890

3 516,1 2 613,0 3 461,0 5 168,1 2 410,7 3 370,0 4 809,8 2 422,3 3 024,9 4 230,2 2 212,4 2 945,9 4 412,9 2 442,5 1 831,9 2 442,5 3 663,8 1 911,0 2 675,4 3 822,0 1 986,5 2 483,1 3 476,3 1 838,4 2 451,1 3 676,7 13 590 520 13 540 570 13 320 790 13 090 1 020

667,7 665,1 654,5 643,0

[*qu COVIOF

13 940 250 13 790 390 13 750 440

656,5 649,7 647,7

00.00.—

12 730 260 12 680 320 12 600 390

615,3 612,5 608,9

..

12 150 290 11 990 450 11 920 520

594,8 587,0 583,1

QCD—N

oqo HNM mmm www

25,6 28,2 38,8 50,3 11,7 18,5 20,5 12,6 15,3 18,9 14,3 22,0 25,4

Bilaga 4: 5. Sammanställning av målt- och kostnadsuppgifter. Familjebostäder om 2 rum och kök

Typ

Yttermått

Bredd

m

Längd

m

Bygg- nadsyta

mi

Volym

m=

Våningsyta

Lägenhetsyta

Totalt

mz

Per lägenhet m:

Totalt

ma

Per lägenhet mz

Antal

trapp- hus

st.

Antal lägen— heter

st.

Byggnadskostnad

Totalt i tusental kronor Per lägenhet kronor Per

kvadrat-

meter ]y

Be— lånings- värde

Ftv-( NN men !"#$

10,30 10,30 11,00 11,00 11,00 11,00 12,00 12,00 12,00 51,64 68,73 51,37 68,37 51,37 68,37 40,37 60,37 80,37 531,9 707,9 565,1 752,1 565,1 752,1 484,4 724,4 964,4

5 504 7 184 5 792 7 568 5 792 7 568 5 023 7 308 9 585

1 595,7 2 123,7 1 695,3 2 256,3 1 695,3 2 256,3 1 453,2 2 143,2 2 893,3 1 275,4 1 700,5 1 389,2 1 852,2 1 388,8 1 851,7 1 177,9 1 766,8 2 355,8

47,2 47,2

001! 90% &")?I NCO!”

27 36 27 36 27 36 23 34,5 46

854,6 1 116,8 837,6 1 098,3 840,2 1 100,8

736,5 1 074,3 1 358,6

31 652 31 020 31 020 30 510 31 120 30 578 32 022 31 139 29 534

670,0 656,8 602,9 593,0 604,9 594,5 625,3 608,0 576,7

28 183 29 844 29 787 29 671

ÅF—Fhr—Å—s

BILAGA 5

Förslag till »normalkontoplan» för studentbostadsföretag

Utarbetad inom SABO:s företagsekonomiska avdelning

Kontoklass 0. Tillgångar, eget kapital, skulder 00 Anläggningstillgångar

*000 Fastigheter *001 Inventarier

002 Maskiner, verktyg 004 Kontorsinventarier

01 Omsättningstillgångar 013 Diverse fordringar 014 Hyresavräkningar 017 Banktillgodohavanden 018 Postgiro

019 Kassa

04 Eget kapital

040 Grundfond 044 Underhållsfond

05 Värdeminskning *050 Värdeminskning, fastigheter

06 Långfristiga skalder *060 Intecknings- och reverslån 065 Byggnadskreditiv

07 Kortfristiga skulder 071 Diverse skulder 072 Bostadsrabatter 073 Personalens skattemedel

08 Interimsposter

080 Ej betalda kostnader och i förskott influtna intäkter 082 Förskottsbetalda kostnader och ej influtna intäkter

09 Resultat

090 Årets resultat 091 Balanserat resultat

Kontoklass ]. Nybyggnadsverksamheten

10

11

12

13

14

Fastigheter under byggnad 100 Byggnadsarbeten inkl. målning 101 Tapeter

102 Värme- och sanitetsinstallation 105 Elinstallation inkl. servisavgift 106 Planerings- och planteringsarbeten

Fastigheter under byggnad, diverse installationer 111 Tvättstugeutrustning 116 Spisar, kylskåp 119 Ej specificerade diverse installationer

Fastigheter under byggnad, övriga byggnadskostnader 120 Ränte- och kreditivkostnader 121 Lagfarts- och inteckningskostnader 122 Projekteringskostnader

123 Kontrollantkostnader 124 Byggherrens adminstrationskostnader

125 Uttorkningskostnader 129 Ej specificerade övriga byggnadskostnader

Fastigheter under byggnad, tomtkostnader 139 Ej specificerade tomtkostnader

Fastigheter under byggnad, diverse inventarier 140 Möbler, textilier 141 Köksutrustning

Kontoklass 2. Centraladministratiou

20

21

22

23

24

25

Löner och arvoden 200 Personallöner 202 Styrelse- och revisionsarvoden 208 Ej specificerade löner och arvoden

Resor och transporter 219 Kostnader för resor och transporter

Lokaler 229 Kostnader för lokaler

Kontorsmateriel och kontorsinventarier 239 Kostnader för kontorsmateriel och kontorsinventarier

Porto och telefon 249 Kostnader för porto, telefon och frakter

Avskrivningar 254 Avskrivningar, kontorsinventarier

26 Diverse kostnader för centraladministrationen 269 Diverse kostnader för centraladministration (representation, tidskrifter, böcker, föreningsavgifter m. m.)

Kontoklass 3. Kostnader för fastighetsförvaltningen, kapitalkostnader

30 Räntekostnader *309 Räntekostnader å inteckningslån

35 Avskrivningar *350 Avskrivningar, fastigheter *351 Avskrivningar, inventarier

Kontoklass 4. Kostnader för fastighetsförvaltningen, underhållskostnader

*409 Målningsarbeten inkl. tapeter *419 Byggnadsarbeten, inkl. golvarbeten *429 Inredningsdetaljer *439 Elinstallationer *449 Värme- och sanitetsinstallationer *459 Tvättutrustning *469 Planteringsarbeten *479 Underhåll av inventarier *489 Återanskaffning av inventarier *499 Ej specificerade underhållsarbeten

Kontoklass 5. Kostnader för fastighetsförvaltningen, övriga driftkostnader

50 Adminstration *500 Andel i centraladministration

51 Skatter *510 Skatt på garantibelopp för fastigheten

52 Försäkringar *529 Försäkringar

53 Hyresförluster *539 Hyresförluster

54 Fastighetsskötsel, löner *540 Fastighetsskötare inkl. eldningsarvode *544 Trappstädning exkl. material *545 Städning av lägenheter och rum

55 Fastighetsskötsel, övriga kostnader *551 Renhållning, bortforsling av sopor, slagg och aska *555 Sotning *556 Material och övriga kostnader för trappstädning

*557 Förbrukningsmateriel *558 Redskap och verktyg #59 Ej specificerade övriga kostnader för fastighetsskötsel

56 Värme och varmvatten *569 Kostnader för värme och varmvatten

57 Vattenförbrukning *579 Vattenförbrukning

58 Elförbrukning *589 Elförbrukning

59 Ej specificerade övriga driftkostnader *599 Ej specificerade övriga driftkostnader

Kontoklass 8. Intäkter

80 Hyror *800 Hyror för omöblerade lägenheter *801 Hyror för möblerade lägenheter *802 Hyror för omöblerade rum *803 Hyror för möblerade rum *804 Hyror för lokaler

82 Bränsleavgifter *829 Bränsleavgifter för bostadslägenheter och lokaler

83 Trappstädningsavgifter *839 Trappstädningsavgifter

84 Tvättavgifter *849 Tvättavgifter

88 Ränteintäkter 889 Ränteintäkter

Kontoklass 9, Bokslutskonton

979 Vinst & Förlust 989 Ingående Balans 999 Utgående Balans

»Lokaliseringsbeteckning»

De med * märkta kontona erhålla följande lokaliseringsbeteckning för de olika fastighetsenheterna:

11 kv. A

12 » B

13 » C 14 » D 15 » E

Kommentar till förslag till »normalkontoplan» för studentbostadsföretag

Förslaget till kontoplan för studentbostadsföretag grundar sig helt på den av Statens nämnd för byggnadsforskning framlagda kontoplanen för fastighetsför— valtningar. Ifrågavarande förslag kan sägas vara en i alla delar långt specificerad plan, som sedan måste tillämpas på varje speciellt företag efter företagets storlek och struktur och egna önskningar. Det normala är härvidlag, att företagets egen kontoplan krympes i förhållande till det framlagda förslaget, eftersom ett företag av normalstorlek icke har behov av så långt gående specificeringar. Uppdelningen i byggforskningens kontoplan kan därför snarare betraktas som en innehållsför- teckning, en anvisning på Vilka typer av kostnader och intäkter som hör till respektive kontogrupper.

I förslaget till »normalkontoplan» för studentbostadsföretag har således en upp- delning skett, som i stort torde överensstämma med bostadsföretagets behov. Det har visat sig, att ett företag av normalstorlek icke bör gå längre i komprimeringen, men att icke heller någon större utbyggnad är erforderlig.

Principen i kontoplanen är den s. k. decimalmetoden, alltså en huvuduppdel- ning i tio klasser, Vilka vardera sedan delas upp i tio grupper, och dessa grupper i vardera tio konton med möjligheter till ytterligare uppdelning i underkonton. Kontoklass 0 omfattar företagets tillgångar, eget kapital och skulder. Kontoklass 1 kallas för nybyggnadsverksamheten. Här föres alltså kostnaderna för en fastig- het under byggnad, och vid fastighetens färdigställande aktiveras dessa sedan i klass 0 på konto Fastigheter respektive Inventarier.

Vissa studentbostadsföretag omfattar flera fastigheter eller förvaltningsenheter, vars resultat bör redovisas var för sig. Adminstrationen för dessa enheter är dock gemensam, och kostnaderna härför föres i kontoklass 2 Centraladministration. Dessa kostnader bör vid årets slut fördelas på de olika förvaltningsenheterna efter någon lämplig norm, t. ex. antalet uthyrningsenheter.

Under kontoklasserna 3, 4 och 5 återfinnes de direkta förvaltningskostnaderna, således Kapitalkostnader, Underhållskostnader och övriga driftkostnader.

Kontoklasserna 6 och 7 har i den av Byggforskningen framlagda normalkonto- planen lämnats öppna för annan verksamhet, som kan bedrivas av fastighets- förvaltande företag, t. ex. nyproduktion i egen regi, tvätterier och dylikt. I analogi med detta har även i förslaget till normalkontoplan för studentbostadsföretag dessa klasser lämnats fria.

Under kontoklass 8 återfinnes företagets intäkter, fördelade på hyror och bränsle- avgifter, trappstädningsavgifter, tvättavgifter, ränteavgifter.

Kontoklass 9 omfattar slutligen bokslutskonton. Som ovan nämnts kan ett bostadsföretag omfatta flera fastigheter eller förvalt— ningsenheter, för vilka resultatet var för sig bör redovisas. De med kryss märkta kontona är sådana, som omedelbart kan hänföras till en viss förvaltningsenhet. Förutom kontobeteckningen erhåller dessa konton då även en lokaliseringsbeteck- ning, som sättes antingen före eller efter kontonumret, beroende på vilket bok- föringssystem som användes. För de med kryss märkta kontona läggs således ett kontokort upp för varje förvaltningsenhet.

Med hänsyn till studentbostadsföretagens delvis speciella struktur, har i för- slaget vissa kompletteringar till den »ursprungliga» normalkontoplanen gjorts.

Sålunda har under kontoklass 1, Nybyggnadsverksamheten, en särskild konto- grupp upplagts, kontogrupp 14, Fastigheter under byggnad, diverse inventarier. Här bokföres således kostnader för möbler, textilier, köksutrustning o. dyl. i sam- band med uppförandet av studentbostaden. Underhåll respektive återanskaffning av dylika inventarier återfinnes under kontoklass 4, kontona 479 respektive 489. Under kontogrupp 54 Fastighetsskötsel, löner har ett konto, 545, städning av lägenheter och rum upplagts. I kontoklass 8 Intäkter, har hyrorna delats upp på såväl omöblerade som möblerade lägenheter och rum, vilket framgår av kontona under kontogrupp 80, Hyror.

Det här framlagda förslaget till normalkontoplan för studentbostadsföretag bin- der ieke redovisningen vid något speciellt redovisningssystem. Det är helt före- tagets storlek, som bör avgöra vilket system som användes. För de små student— bostadsföretagen kan med fördel den av Statens nämnd för byggnadsforskning utarbetade dagboken för mindre fastighetsägare användas. Det finnes möjligheter att i denna dagbok tillgodose de speciella aspekter, som bör läggas just på student- bostadsföretag. För medelstora företag kan t. ex. genomskriftsmetoden rekommen- deras, och för de större företagen kan det visa sig att maskinbokföring är lämplig.

BILAGA 6

Studentbostäder i utlandet

De studier av utländska studentbostadsförhållanden, som studentbostadsutred- ningen företagit har huvudsakligen avsett Norge och Danmark. I samband med resor som företagits i annat syfte har dock studentbostäder i vissa andra länder, bl. a. Finland, Sovjetunionen och USA studerats. Föreliggande redogörelse be- träffande studentbostäder i utlandet kan följaktligen inte göra några som helst anspråk på fullständighet. Den avser huvudsakligen att redovisa vissa iakttagelser av intresse för svenskt studentbostadsbyggande.

Behov. Finansiering

I flertalet länder står man inför samma problematik som i Sverige vad avser det högre utbildningsväsendet. Växande ungdomskullar i förening med ökad utbild- ningsvilja ställer allt större krav på samhällets uthildningsresurser med bl. a. brist på studentbostäder som följd. I åtskilliga länder —— framför allt de anglosaxiska har man en studentbostadstradition att falla tillbaka på. Universiteten är sedan gammalt uppbyggda kring ett »campusområde» med föreläsningssalar, bibliotek, institutioner och studentbostäder. Det kanske svåraste problemet i dessa länder har ofta varit att finna mark för studentbostäder i anslutning till universitets- området. I andra länder — t. ex. de nordiska — är de särskilda studentbostäderna en ganska ny företeelse, eftersom man tidigare kunnat lita till den allmänna bostadsmarknaden även för studenternas del.

Gemensamt för så gott som samtliga universitet världen runt är emellertid, att man under efterkrigstiden tvingats att intensifiera produktionen av student- bostäder kraftigt. I flertalet länder har detta skett med hjälp av särskilt statligt stöd. Ett nytt inslag i studentbostadsbebyggelsen är även de särskilda bostäderna för gifta studenter.

Formerna för den statliga subventionen av studentbostäder varierar givetvis från land till land. I Danmark utgår särskilda stödlån till ungdomsbostäder, till vilken kategori även studentbostäder hänföres. Dessa lån utgår inte med 100 procent av produktionskostnaden, varför studentbostadsföretagen är hänvisade till att själva skaffa viss del av kapitalet. Enligt vad utredningen erfarit över- väges emellertid att införa särskilt ekonomiskt stöd till studentbostäder. I Norge har statligt sådant stöd nyligen införts; dessförinnan utgick lån inom ramen för den statliga långivningen till bostadsbyggande. Liksom i Danmark har en stor del av erforderligt kapital anskaffats genom insamlingar. I båda länderna har man härvid med framgång vänt sig till kommunerna, som erbjudits att »köpa» studentbostadsrum, vilka stundom reserverats för studenter från den kommun som står som »ägare» till rummet. I Finland utgår det statliga stödet inom ramen för övrig statlig långivning till bostadsbyggande.

I bl. a. Frankrike, Tyskland, Polen, Sovjetunionen och USA utgår statligt stöd till studentbostadsbyggande i form av bidrag eller för studentbostadsföretagen

förmånliga län. I åtskilliga av dessa länder får emellertid företagen själva in- vestera en mindre del av det erforderliga kapitalet. Denna del tillhandahålles ofta av vederbörande universitet.

Av särskilt intresse i sammanhanget är det federala lånestöd till studentbostä— der, som finns i USA. Detta infördes 1950 och motiverades då med att student- bostäder är dyrare att bygga än andra bostäder. Lånen är hundraprocentiga och räntan är subventionerad. Stödet innefattar bostäder till gifta studenter samt ut- går även för uppförande av studentmatsalar, kårhus och hälsovårdsanläggningar men däremot inte sportanläggningar och undervisningslokaler. Låneberättigade är anstalter för högre utbildning, vilka driver sin verksamhet utan enskilt vinst- syfte, och vilka inte på förmånligare sätt kan anskaffa kapital till studentbo- stadsbyggande. Enligt »The National Housing Act» skall »god ekonomi främjas vid byggandet så att detta inte blir extravagant eller överdrivet i fråga om plan— lösning, utseende eller vid val av material». Några särskilda bidrag eller lån för inköp av inventarier utgår ej.

Planlösning. Utrustningsstandard

Den vanligaste formen för planlösning av studentbostäder är utan gensägelse korridorhuslösningen. På senare tid har dock grupprumsbebyggelse vunnit in- steg. I synnerhet i Norge är denna form av planlösning vanlig. Där liksom i Finland och USA, där den också förekommer, motiveras den framför allt ekono- miskt; all erfarenhet tyder enligt företrädare för myndigheter eller studentbo- stadsföretag i respektive länder på att den är billigare än flertalet korridorhus- lösningar. _ Loftgångshus förekommer huvudsakligen i länder med tropiskt klimat.

Rummens yta varierar givetvis från land till land och från hus till hus. Stor- leken sammanhänger med om rummen delas eller ej. I flertalet länder har stu— denterna enkelrum; i de fall man inhyst två studenter i ett rum har detta moti- verats med bristen på studentbostäder och haft karaktären av övergångsföre- teelse. Enda undantaget härifrån är USA och Canada, där man vid vissa universi- tet anser, att det från uppfostringssynpunkt är nyttigt för studenterna att dela rum i stället för att isolera sig. Man bör härvid komma ihåg, att flertalet studen— ter är 2—3 år yngre än sina svenska kolleger. En given förutsättning för delat rum anses emellertid — åtminstone i princip —— vara dels att studenterna har tillgång till studieplatser på bibliotek, universitetsinstitutioner eller på annat håll inom studentbostadshuset, dels att rumsytan inte understiger 12—14 m2.

Samma eller obetydligt mindre yta används emellertid i USA ofta även för enkelrum. I andra länder ligger ytan för enkelrum ofta något lägre. Vid Moskvas statliga universitet har enkelrummen en yta av 8,2 m=; dock har »aspirantrum— men» (aspirant : licentiand) en yta av 12 m2. I Norge och Danmark är ytan för flertalet rum omkring 12 m2.

Beträffande standardutrustningen i övrigt bör nämnas, att i äldre utländska studentbostäder av korridorhushyp delar studenterna vanligen ett i våningspla- net gemensamt tvätt- och badrum. Ett vanligt alternativ är tvättställ i rummet. Ljudsluss-tambur saknas ofta. De grupprumslösningar i USA och Norge som stu- derats saknar tvättställ i rummet.

Kök förekommer framför allt i de nordiska länderna samt i vissa studentbo- stadshus i USA. I de fall kök saknas är studentbostadsanläggningen ofta försedd med egen restaurant.

Särskilda bostäder för gifta studenter är vanligast i de nordiska länderna samt

i USA. I dessa länder är giftermålsfrekvensen bland studenter hög (i USA upp- skattningsvis omkring 25 procent). Vid vissa amerikanska universitet finns två- och trerumslägenheter för gifta studenter. Motiveringen för trerumslägenheterna, vilkas yta uppgår till omkring 60 m=, är behovet av ett tredje, ostört rum. Vidare förekommer lägenheter om två rum och kök, som antingen används av ett gift par eller av fyra ogifta studenter. Ytan för dessa lägenheter uppgår till omkring 50 m2. Även i Danmark finns en likartad planlösning (studenthemmet Solbacken i Köpenhamn) med tvårumslägenheter, som antingen används av ett gift par eller av två ogifta studenter.

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1961

1. Den nordiske husholdshlgskolen 2. Nordens folkellge akademi 3. Nordisk mmsamarbeid

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna! nummer i den kronologiska förteckningen)

Jultltledepartementet

Begravningsplatser och gravar. m Underrätterna. [5] Den allmänna brottsregistret-ingen. [lll Penslonsstittelser. I. (141 Kriminalvård i frihet. [lö] vissa frågor rörande allmänna val. [m Författningsutrednlngen. v. Organisationer. Beslutsteknik. Valsystem. [zl] Redareansvarets begränsning. [33]

Utrikeldepartementet Den svenska utvecklingsbjälpens administration. [n]

Fönvandepartementet

Enhetlig ledning av kri smakten. ['I] Totalförsvarets upplysn ngsverksamhet. [18] Flygbuller som samhällsproblem. [m

Socialdepartemeutet

Byggnadslndustrins arbetskraft. [19]

Förtidsperinslonering och sjukpenningförslikring m. m. 29

Handla gning av bostadslån. [32] Ändam lsenllga studentbostäder. [85]

Kommunikationldepartementet

Statliga belastninzsbestlmmelser av år men för byggnadsverk. [m Svensk tratikpolitik. I. [33] Svensk trafikpolitik. II. [24]

Finansdepartementet

Sparstimulerande åtslrder. [2] Automatisk databehandling inom folkbokföringe- och upphördsvlsendet. [4] Preliminär nationalbudget för år 1961. [10] Reviderad nationalbudget för år 1961. [26]

Ecklulutikdepartementet

1957 års skolberedning. 5. Hjälpmedel i skolarbetet. [17] a. Grundskolan. [30] 7. Läroplaner för grund- skola och flickskolor. [31] Kungl. Teatern. Verksamhet och ekonomi. [28]

Jordbrukldepartementet

Totalisatorverksamheten. [1] Lantbrukets yrkesskolor. [13]

Handelsdenartementet

knektivare riaövervaknlng. [|] skitferoljetr au. [27]

lnrlkesdepartementet

Om lökar-behov och llikartillgån . m Principer för en ny kommunin elnlng. [9] Polisens brottsbekämpande verksamhet. [15] Huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. [34]