2

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1960

nasiestadiet. Beträffande de gymnasiala skolformerna måste med hänsyn till de

stora dragen i utvecklingen de tekniska gymnasiernas och handelsgymnasiernas

intagningskapacitet ökas särskilt starkt under de närmaste åren. Med tanke på

utvecklingen på lång sikt av både högskoleväsendet och grundskolan bör en

ingående utredning rörande den framtida gymnasiepolitiken snarast igångsättas.

För universitetens och högskolornas del förordas i anslutning till de allmänna

riktlinjerna bl. a. följande.

De tekniska högskolornas sammanlagda intagningskapacitet bör ökas från för

närvarande cirka 1 000 nybörjare per år till cirka 1 850 nybörjare höstterminen

1965. Detta möjliggöres genom en begränsad ökning vid tekniska högskolan i

Stockholm, från 600 till cirka 770, genom en betydande intagningsökning vid

Chalmers tekniska högskola, från 400 till cirka 650, samt genom inrättande av

ett tredje lärosäte för högre teknisk utbildning och forskning i Lund med en

intagningskapacitet som hösten 1965 uppgår till cirka 430.

En matematisk-naturvetenskaplig fakultet inrättas vid universitetet i Göte­

borg, vilken successivt byggs ut till att omfatta flertalet matematisk-natur-

vetenskapliga ämnesområden.

Med början vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala igång-

sättes försöksvis en utbildning för filosofie kandidater till civilingenjörer med

kompetens motsvarande den som erhålles vid avdelning för teknisk fysik vid

teknisk högskola. En tre terminers utbildning vid tekniskt gymnasium för stu­

denter, examinerade vid allmänbildande gymnasium, samt två till fyra terminers

vidareutbildning efter avlagd läroverksingenjörsexamen förberedes av veder­

börande myndighet.

Åtgärder vidtages för att astadkomma en differentierad utbildning inom de

filosofiska fakulteterna.

Ekonomisk utbildning och forskning ges ökade resurser. Åtgärder vidtas i syfte

att snabbt öka intagningskapaciteten vid handelshögskolorna i Stockholm och

Göteborg. Vid universitetet i Lund anordnas ekonomutbildning som vid full

utbyggnad ger civilekonomutbildning åt 200 nybörjare per år.

Vid det fortsatta planeringsarbetet bör tas som allmän riktpunkt att omkring

år 1970 minst 53 000 studerande kommer att bedriva studier vid universitet och

högskolor mot för närvarande drygt 30 000. Det förutsättes att i Umeå så snart

Sk.C. ^an

en så fullständig utbildnings- och forskningsorganisation som

möjligt, med inriktning pa förutom medicin och odontologi jämväl socionom­

utbildning samt viss samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig utbildning och

forskning.

Ett räkneexempel rörande kostnaderna för utbyggnaden av universitet och

högskolor till de delar som berörs av utbyggnadsprogrammet för de närmaste

fem åren visar att de årliga anslagshöjningarna under budgetåren 1961/62_

1965/66 på driftbudgeten skulle belöpa sig till cirka 24 miljoner kronor, vartill

skulle komma anslag av engångsnatur på driftbudgeten med cirka 20 miljoner

kronor per budgetår och anslag på kapitalbudgeten med sammanlagt omkring

345 miljoner kronor under de fem budgetåren.

Slutligen förordas en intensifierad utbildnings- och yrkesprognostisk utred­

ningsverksamhet, förvaltningsmässigt knuten till arbetsmarknadsstyrelsen.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

II. Allmänna riktlinjer för universitets- och

högskoleväsendets utbyggande m. m.

1. Universitetsutredningen

Utredningen har sammanfattningsvis uppdragit följande allmänna riktlinjer

för utbyggnaden av universitets- och högskoleväsendet under 1960-talet.

Universitet och högskolor bör under 1960-talet byggas ut så att de redan vid

mitten av årtiondet ärligen kan taga emot 40 procent flera nyinskrivna studenter

än de gjorde läsåret 1958/59.

Utbyggnaden av de akademiska läroanstalterna bör ha sin tyngdpunkt i en

kraftig förstärkning av den naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga, ekono­

miska och tekniska utbildningskapaciteten.

Tillströmningen till humanistisk utbildning bör med hänsyn till den framtida

balansen pa arbetsmarknaden icke fortsätta att stiga utan tvärtom även i

absoluta tal totalt sett minska. En avsevärt förstärkt rekrytering till den sam­

hällsvetenskapliga utbildningen är emellertid mycket önskvärd. Den humanis­

tiska utbildningen bör därutöver ges en med sikte på olika verksamhetsområden

för humanister differentierad utformning.

Allteftersom en allt större del av ungdomen skaffar sig specialiserad yrkes­

utbildning akademisk eller icke-akademisk — blir det nödvändigt för sam­

hället att bygga en rationellt bedriven utbildningspolitik och en allsidig vägled­

ning i yrkes- och utbildning sv al pa resultaten av en kontinuerlig utrednings­

verksamhet rörande tendenserna på arbetsmarknadens utbuds- och efterfråge-

sidor.

Beträffande läkar- och tandläkarutbildningen samt utbildningen av vissa

mindre akademikerkategorier har utredningen icke angett någon bestämd rikt­

punkt; härvidlag bör man enligt utredningens mening avvakta resultaten av

särskilda undersökningar rörande det framtida behovet av sådan arbetskraft.

Dessa utredningens allmänna rekommendationer baseras på och utvecklas

närmare i följande studie av tendenserna på akademikernas arbetsmarknad.

8

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 119 år 1960

Diagram 1. Antalet studentexamina åren 19^6—62 vid allmänbildande gymnasier,

handelsgymnasier och tekniska gymnasier.

»4

13

12

1 1

10

9

8

6

5

3

1946 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61

62

Relationen mellan antalet examina och antalet tjugoåringar skilda år har även

uträknats och redovisas i tabellens sista kolumn. Totalantalet tjugoåringar kom­

mer under de närmaste åren att öka högst väsentligt. Detta är givetvis främst

en följd av de stora födelseårgångarna från 1940-talets första hälft, men även

nettoimmigrationen efter sista världskriget bidrager till att öka antalet personer

i tjugoårsåldem de närmaste åren.

Den starkaste ökningen av studentantalet de närmaste åren är att förvänta

på reallinjen. Denna utveckling bör ses mot bakgrund av att under hela perio­

den 1948—55 antalet studenter examinerade vid den dåvarande reallinjen mins­

kade i relativ omfattning från drygt 64 procent av samtliga studenter år 1948

till 55 procent år 1956. Av ett till betänkandet fogat bihang inhämtas bl. a.

följande.

Den första studentexamen enligt det nya gymnasiets organisation ägde rum våren 1957.

Den procentuella fördelningen mellan allmän linje (inklusive s. k. A-kombinationer), latin­

linje och reallinje var då 28,8 procent, 32,2 procent och 38,0 procent. Sedan dess har real-

ANTALET EXAMINA VID SKILDA

TYPER AV GYMNASIER 1946-1962

EXAMINA FRÄN

TEKNISKA GYMN.

EXAMINA FRÅN

HANDELSGYMN

! *s

EXAMINA FRÅN ALLMÄN BILD GYMN

1 500

$$pj§sggj

10

vetenskapliga fakulteternas intagningskapacitet. Denna utveckling är så mycket

mer påfallande, som antalet examinerade med matematisk inriktning (d. v. s.

studenter med betyg i specialmatematik) under hela efterkrigsperioden fram till

år 1955 legat relativt konstant vid 900 ä 1 000 studenter per år. Under samma

tid ökade också antalet examinerade vid de tekniska gymnasierna ganska obe­

tydligt (jfr tabell 1).

ökningen i totalantalet studenter från de allmänbildande gymnasierna kom­

mer till en väsentlig del på kvinnor. I följande tablå anges hur stor del av

samtliga studentexamina som avlagts av kvinnor sedan år 1946. Det föreligger,

som siffrorna visar, en ovanligt jämn utvecklingstrend, från en dryg tredjedel

av samtliga studentexamina år 1946 till (beräknat) i det närmaste hälften

år 1962.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

1946

1947

1948

1949

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

Kvinnor

.. 37,7

36,2

37,5

37,8

P r

40,9

o c e

41,4

n t

42,5

42,3

43,2

44,9

44,2

1957

1958

1959

Prognos

1960 1961

1962

Kvinnor . . 45,3

46,3

P r

o c e

46,8

n t

47,1

47,8

48,2

Den faktiska tillströmningen till universitet och högskolor

Tillströmningen till universitet och högskolor har ökat snabbt under de senaste

decennierna. I tabell 2 (bet. tab. 6) redovisas utvecklingen av antalet årligen

nyinskrivna och antalet närvarande studerande vid universitet och högskolor

under perioden 1937—58. Tabellen bygger på uppgifter ur den officiella statisti­

ken. Siffrorna för perioden 1956—58 är preliminära. De inskrivna respektive de

närvarande studerande vid den filosofiska fakulteten i Göteborg har för perioden

1954—58 på grundval av vissa antaganden uppdelats i humanister och natur­

vetare, varför siffrorna för de filosofiska fakulteterna under denna period ej

stämmer med motsvarande siffror i den officiella statistiken, i vilken samtliga

studerande vid den filosofiska fakulteten i Göteborg hänföres till humanistisk

fakultet. Siffrorna för antalet nyinskrivna studerande läsåret 1958/59 är resul­

tatet av en beräkning i vad avser inskrivningen under vårterminen 1959. Genom

att nettoantalet nyinskrivna vårterminen 1959 för alla spärrade utbildningslin­

jer beräknats med utgångspunkt i relationen mellan höst- och vårterminsin-

skrivningen läsåret 1957/58 har inskrivningssiffran för läsåret 1958/59 beträf­

fande farmaceutiska institutets receptarielinje blivit för hög. Den år 1958 beslu­

tade extra-kursen vid denna utbildningslinje börjar på hösten.

12

På de tjugo åren mellan 1938/39 och 1958/59 torde således, som framgår av

tabellen, nettoantalet årligen nyinskrivna ha ökat med cirka 180 procent. An­

talet närvarande studerande har under samma period ökat med drygt 140 pro­

cent. Nettoantalet nyinskrivna har fördubblats mellan åren 1949/50 och 1958/59,

d. v. s. på ett knappt decennium. Fördubblingen av antalet närvarande har där­

emot tagit 11 år (mellan åren 1947 och 1958). Att takten i ökningen av antalet

närvarande studerande under det senaste decenniet varit långsammare än takten

i ökningen av antalet nyinskrivna, sammanhänger givetvis med att antalet ny­

inskrivna stigit starkare under det sista årtiondet än under det närmast före­

gående.

Ställer man nettoantalet nyinskrivna vid universitet och högskolor i relation

till antalet examina vid allmänbildande gymnasier under samma eller en något

tidigare period, finner man, som framgår av tabell 3 (bet. tab. 7), att nyinskriv­

ningarna ökat snabbare än antalet studentexamina.

Närmast till hands som förklaring till den olika utvecklingstakten i fråga om

antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor och antalet studentexamina

ligger antagandet att andelen studenter som påbörjat akademiska studier ökat.

Men detta behöver inte vara hela förklaringen. Andra faktorer kan ha spelat

in. Med hänsyn till frågans stora betydelse har utredningen gjort en special-

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

Tabell 3. Relationen mellan nettoantalet nyinskrivna och antalet examina

vid allmänbildande gymnasier.

Inskrivningsår

Nettoantalet nyin­

skrivna i procent av

antalet studentexamina

1% år tidigare1

Inskrivningsår

Nettoantalet nyin­

skrivna i procent av

antalet studentexamina

1% år tidigare1

47/48 .....................

71,4

56/57 .........................

86,7

50/51 ......................

83,2

57/58

89 8

53/54 .....................

83*2

58/59 .........................

91,9

1 D.v. s. nettoantalet nyinskrivna läsåret 1947/48 i relation till antalet studentexamina år 1946 etc.

undersökning för att söka belysa bakgrunden till ökningen i procenttalen i

tabell 3.

Undersökningen visar, att den exceptionellt snabba ökningen under efter-

krigsperioden i nettoantalet nyinskrivna vid universitet och högskolor väsent­

ligen måste ses som ett resultat av att en ökad andel inom varje studentexa-

mensårgång påbörjat akademiska studier.

Vidare framgår emellertid av undersökningen, att en del av den snabba ök­

ningen av antalet nyinskrivna under tiden fram till mitten av 1950-talet beror

på att studenterna under efterkrigsperioden visat en tendens att påbörja sina

universitetsstudier tidigare efter studentexamen än förut. I varje inskrivnings­

årgång har med andra ord en viss »overlapping» skett mellan skilda student-

examensårgångar.

14

Tabell 5. Antalet avlagda examina och disputationsprov vid universitet

och högskolor läsåren 1936/37—1957/58.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

Examen1

Antal examina per år

86

/

87

—

40/41

41

/

42

—

46/46

46

47

—

60/61

61

52

—

55/56

1954/65

1965/66

1956

57

1957/68

Teol. kand. examen .......................

114,2

98,6

83,0

51,0

51

42

59

43

Teol. lic. examen ..........................

13,4

12,4

12,0

15,2

25

14

17

13

Teol. dr ..........................................

6,4

7,8

8,4

6,2

5

5

9

3

Jur. kand. examen .........................

197,4

219,2

207,4

205,6

205

202

209

193

Jur. lic. examen ............................

1,4

2,4

3,6

2,8

2

2

2

3

Jur. dr ............................................

1,2

1,8

3,2

2,4

—

2

—

2

Statsvet.-jur. examen .....................

7,4

24,6

22,2

24,4

27

21

17

14

Distriktsåklagarexamen .................

—

9,2

17,8

23,2

16

16

21

26

Kansliexamen ................................

14,4

—

—

—

—

—

Med. kand. examen .......................

180,0

177,0

215,4

325,8

306

449

369

395

Med. lic. examen ...........................

152,0

167,0

185,2

211,8

223

256

300

312

Med. dr ..........................................

21,4

31,8

44,8

52,8

56

52

54

60

Fil. kand. examen hum.................... *291,8

313,6

333,8

406,2

378

421

436

465

Fil. mag. examen hum....................

2 208,8

189,2

163,4

365,0

447

488

593

610

Fil. lic. examen hum........................ 2 93,4

74,4

88,8

89,6

75

94

90

95

Fil. dr hum.......................................

31,6

37,2

37,0

43,6

43

45

35

36

Statsvet.-fil. examen .....................

8,2

17,0

17,6

20,0

19

12

19

24

Teol. fil. examen ............................

89,8

66,6

47,4

31,2

52

16

—

—

Fil. kand. examen nät....................

3

65,6

99,8

140,4

127

153

169

166

Fil. mag. examen nät......................

3

51,8

80,4

162,0

177

212

248

220

Fil. lic. examen nät.........................

3

32,6

43,6

65,8

65

87

73

87

Fil. dr nät.........................................

20,6

21,6

22,6

27,2

30

41

30

35

Civilingenjörsexamen4 .....................

280,8

353,6

444,2

510,6

552

517

528

527

Tekn. lic. examen ..........................

—

3,4

16,4

30,4

33

24

32

33

Tekn. dr ..........................................

1,6

3,8

5,4

10,2

7

14

8

7

Civilekonomexamen .......................

117,4

129,2

196,8

189,8

167

192

208

218

Ekon. lic. examen .........................

—

—

1,4

2,8

3

5

1

4

Ekon. dr ..........................................

—

—

0,4

0,6

1

—

—

—

Odont. kand. examen .....................

83,0

120,8

171,6

180,2

169

194

237

222

Tandläkarexamen ...........................

84,4

104,4

131,2

160,6

175

178

164

172

Odont. dr ........................................

0,2

0,6

2,4

3,4

9

1

3

—

Farm. kand. el. receptarieexamen ..

70,8

85,0

120,0

114,6

95

106

103

105

Apotekarexamen ............................

32,2

36,4

39,6

20,0

21

7

21

23

Farm. lic. examen ...........................

—

—

—

1,8

1

—

1

4

Farm. dr ..........................................

—

—

—

0,2

—

1

—

—

Vet. med. kand. examen.................

16,4

20,4

25,8

31,2

29

28

29

24

Veterinärexamen ............................

13,8

16,8

22,6

23,6

31

26

28

31

Vet. med. dr....................................

0,8

0,2

2,6

3,0

6

—

5

8

Agronomexamen .............................

13,8

18,4

29,6

45,6

45

51

51

43

Agr. lic. examen..............................

0,6

2,2

3,6

7,0

5

5

10

7

Agr. dr ............................................

—

0,4

1,8

1,6

—

1

4

3

Civiljägmästarexamen ...................

12,0

20,2

23,8

29,0

31

37

23

25

Skog. lic. examen ..........................

—

—

1,0

0,8

—

1

1

1

Skog. dr ..........................................

—

—

—

—

—

1

—

Gymnastikdir. examen ...................

34,4

39,2

51,8

i

61,8

64

64

65

61

1 Samtliga vid Göteborgs universitets filosofiska fakultet (motsvarande) avlagda examina och

disputationsprov är räknade som humanistiska.

2 Innehåller även examinerade vid naturvetenskaplig fakultet (sektion).

’ Redovisas tillsammans med examinerade vid humanistisk fakultet (sektion).

4 Av praktiska skäl användes benämningen civilingenjörsexamen för samtliga vid de tekniska

högskolorna förekommande grundexamina.

16

fackhögskolor, där licentiatexamen kan avläggas, var motsvarande procenttal

för motsvarande period för samtliga högskolor tillsammantagna 6 procent. Å

andra sidan visar siffror över antalet licentiander, att man för framtiden bör

kunna räkna med en väsentligt höjd licentiatfrekvens vid vissa fackhögskolor.

Särskilt gäller detta för de tekniska högskolorna.

I fråga om disputationsfrekvensen — antalet disputationer i relation till

antalet examina av närmast lägre valör — har utredningen i sitt första be­

tänkande beräknat följande frekvenstal avseende de filosofiska fakulteterna.

Siffrorna har här kompletterats med siffror för åren 1954—58:

1941—45

1946—50

1951—55

1954—58

Procent

64

54

50

48

Av siffrorna att döma skulle nu ungefär hälften av dem som avlägger filosofie

licentiatexamen senare disputera. Siffrorna tyder dessutom på att disputations­

frekvensen minskat under senare årtionden. Trots beräkningsmetodens osäkerhet

verkar tendensen trolig med hänsyn till utvecklingen på arbetsmarknaden och

de ändrade kraven för lektorskompetens.

Disputationsfrekvensen har beräknats även för medicinarna enligt samma

metod som för filosoferna. Antalet medicinska disputationer har ställts i relation

till antalet medicine licentiatexamina åtta år tidigare, vilket givit till resultat

följande procenttal:

1939—43

1944—48

1949-53

1954—58

Procent

17

25

31

30

Av dessa siffror att döma skulle disputationsfrekvensen ha ökat ganska mar­

kant bland medicinarna sedan 1940-talet. Fortfarande ligger dock frekvensen

betydligt lägre än den som gäller för de filosofiska fakulteterna, om man be­

träffande dessa utgår från antalet avlagda licentiatexamina. Utgår man för

filosofernas del i stället — vilket vid här aktuell jämförelse kan synas rim­

ligare — från antalet avlagda filosofiska grundexamina, är å andra sidan medi­

cinarnas frekvenstal numera betydligt högre än filosofernas. Ställer man näm­

ligen antalet disputationer i de filosofiska fakulteterna i relation till antalet

avlagda filosofie kandidatexamina tio år tidigare, finner man procenttal som

ligger omkring 20. Disputationsfrekvensen bland dem som avlägger filosofie

kandidatexamen eller filosofisk ämbetsexamen måste då ligga lägre, kanske vid

15 procent. Enligt gjorda beräkningar har inga större förändringar i detta re­

lationstal ägt rum det senaste decenniet. För 15—20 år sedan synes därför

disputationsfrekvensen räknat på grundexamina ha varit av samma storleks­

ordning inom de medicinska som mom de filosofiska fakulteterna. Vid de fack­

Kungl. Maj:ts -proposition nr 119 år 1960

17

högskolor som har disputationsrätt utgjorde antalet disputationer 1954—58

37

procent av antalet examina av närmast lägre valör fyra år tidigare.

De på längre sikt mest betydelsefulla dragen i utvecklingen är dels att student­

examinationen totalt och relativt ökat så starkt, dels att andelen studenter som

påbörjat akademiska studier stigit samt dels slutligen att bland de nyinsknvna

vid universitet och högskolor en mycket markerad förskjutning mot de humanis­

tiska fakulteterna ägt rum. Slutligen kan tilläggas att kvinnornas andel bland

samtliga studenter ökat högst väsentligt under efterkrigsperioden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

Studentexaminationen enligt modellen

Utredningen har gjort en beräkning rörande de aktuella tendenserna pa ut-

budssidan, sålunda rörande antalet personer som kan beräknas avlagga examen

vid universitet och högskolor i framtiden. En dylik beräkning fordrar till en

början, att antaganden görs dels om studentexaminationen i framtiden, dels om

tillströmningen till universitet och högskolor. På basis av antaganden härom kan

sedan överslagsberäkningar göras av examinationens storlek i framtiden. Dylika

beräkningar ger ett kvantitativt underlag för att bedöma vilka arbetsmarknads-

konsekvenser som tänkbara alternativ för en utbyggnad av skilda delar av

universitetsväsendet kan komma att få i en framtid. Utredningen har gjort en

modell, som visar hur stor examinationen blir under angivna antaganden om de

skilda leden i den utvecklingskedja, som betingar den framtida examinationen

från universitet och högskolor.

Utredningen räknar för sin del med att efter år 1962 studentexamensprocen-

ten, d. v. s. relationen mellan antalet studentexamina och specialstudentexamina

å ena sidan och antalet tjugoåringar å den andra, under 1960-talets senare del,

d v. s. sedan de stora årskullarna passerat gymnasiestadiet, kommer att oka i en

takt som ungefär motsvarar den takt, med vilken denna procentsiffra ökat under

1950-talet, eller med 0,5 procentenheter per år. För tiden fram till år 1966, d. v. s.

för åren 1963—65 är det tveksamt om man kan hålla samma snabba takt i ut­

vecklingen med hänsyn till de mycket starkt ökande ungdomskullarna. Student­

procenten kan tänkas bli oförändrat densamma som det sist med någorlunda

säkerhet beräknade procenttalet, nämligen 12,4 för år 1962. Det kan erinras

om att just år 1962 studentprocenten beräknas bli något lagre an den beräknas

bli år 1961. I nedanstående tablå har antagits dels att studentprocenten ökar

med 0,5 enheter per år även åren 1963—65 (max.-alt.), dels att studentprocenten

dessa tre år blir oförändrat densamma som år 1962 (min.-alt.).

År

1963

1964

1965

1966

1967

1968

Max............ ...

10 149

17 840

18 052

19 305

19 254

19 805

Min............. ...

15 523

10 514

10 039

17 348

17 315

17 930

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt Nr 119

1969

19 081

17 824

1970

19 322

17 555

18

Diagram 2. Totala antalet avlagda studentexamina åren 19^6—58

samt beräkningar för åren 1959—70.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

MIN

20000

.

15000

.

10000.

ANTALET STUDENTEXAMINA

♦ SPECIALSTUDENTEXAMINA

MAX.

IT

Min.

Max.

1958

9629

59

10232

60

11293

61

12844

62

14191

51 15523

16149

64 16514

17846

65 16639

18652

66

17348

19365

⁶⁷

17315

19254

66

17930

19865

69

17824

19681

1225 -17555

19322

OJ______ _J

194648

’ M 52

54

56

58

'

60

'

62

64

'

66

'

68

'

70

EXAMEN5ÅR

Innebörden av dessa båda alternativa antaganden illustreras i diagram 2 (bet.

diagr. 13) som visar utvecklingen av det totala antalet avlagda studentexamina

(vid allmänbildande gymnasier och vid specialgymnasier) under perioden 1946—

70. Uppgifterna för aren 1946—58 är hämtade ur den officiella statistiken. Kur­

vans sträckning under perioden 1959—62 är grundad på den i tabell 1 i det före­

gående redovisade beräkningen pa grundval av de senaste årens intagning i

gymnasierna. För perioden 1963—70 markeras slutligen utvecklingen enligt de

båda förut angivna alternativa antagandena rörande andelen studenter av varje

årskull tjugoåringar.

Utredningen beräknar, att totalantalet studentexamina fördelar sig på olika

typer av gymnasier enligt följande sammanställning, varvid räknats med att

antalet examinerade från de två typerna av specialgymnasier tillsammans ökar

sin relativa andel av samtliga studenter och specialstudenter med 0,4 procent­

enheter per år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

19

Examinerade från

Examensår

allmänbildande gymn.

tekn. gymn. och handelsgymn.

min.

max.

min.

max.

1963 ...................

12 620

13129

2 903

3 020

1964 ...................

13 360

14 437

3154

3 409

1965 ...................

13 394

15015

3 245

3 637

1966 ...................

13 896

15 511

3 452

3 854

1967 ...................

13 800

15 345

3 515

3 909

1968 ...................

14 218

15 753

3 712

4112

1969 ...................

14 063

15 528

3 761

4153

1970 ...................

13 781

15168

3 774

4154

För att ej alltför mycket komplicera de följande beräkningarna har utred­

ningen stannat för en kompromiss mellan maximi- och minimialternativen, inne­

bärande att studentprocenten åren 1963—65 antages stiga med 0,2 procent­

enheter per år och därefter — liksom enligt bada alternativen med 0,5

procentenheter per år. Examinationen vid de två huvudtyperna av gymnasier

skulle då bli följande:

1963

1964

1965

1966

1967

1968

1969

1970

Allm .-bild.

gymn. . . 12 823 13 791

14 042

14 542

14 419

14 832

14 649

14 336

Spec.-gymn................ 2 950 3 256

3 402

3 613

3 672

3 872

3 918

3 926

Här må framhållas, att denna beräkning av antalet examinerade från de skilda

gymnasietyperna till sin innebörd i fråga om gymnasieexpansionen under första

hälften av 1960-talet i stort sett överensstämmer med vad skolöverstyrelsen

anför rörande gymnasiets utbyggnad i en nyligen offentliggjord utredning rö­

rande gymnasieorganisationens omfattning fram till ar 1965. Skolöverstyrelsen

utgår i sin utredning från en på allmänna grunder baserad uppfattning om ett

ökande behov av personer med studentexamen och om ett förhållandevis starkt

behov av personer med examen från specialgymnasier. Beräkningarna av gym­

nasieexpansionen sker medelst en metod som till sin grundprincip överens­

stämmer med universitetsutredningens. Man extrapolerar nämligen den hittills­

varande förändringen i andelen ungdomar av skilda generationer som på­

börjar gymnasiestudier av olika slag. Men skolöverstyrelsens beräkning görs

för små regionala enheter med antaganden för varje grupp av enheter rörande

studentprocentens utveckling. Icke desto mindre, och det är det intressanta,

leder beräkningen fram till resultat av ungefär samma innebörd för gymnasie­

expansionen som de förut refererade beräkningarna av det totala antalet studen­

ter under 1960-talet.

20

Tillströmningen till universitet och högskolor enligt modellen

Nästa steg i beräkningarna gäller hur många personer som kommer att på­

börja studier vid universitet eller högskolor. Beräkningarna har utförts på föl­

jande sätt. Den förutnämnda undersökningen rörande sammansättningen av de

vid universitet och högskolor nyinskrivna studenterna visar bl. a., att under

1950-talet mellan 70 och 80 procent av samtliga personer som avlägger student­

examen vid allmänbildande gymnasium någon gång skriver in sig vid ett uni­

versitet eller en högskola. Undersökningen visar emellertid även, att detta pro­

centtal tidigare varit betydligt lägre. Det är uppenbart att storleken av detta

procenttal har ett nära samband med den studerande ungdomens och föräld­

rarnas värdering av de akademiska yrkesbanorna, jämförd med värderingen av

andra sysselsättningar, som kan erbjudas en person med studentexamen.

Givetvis spelar även andra faktorer en roll för storleken av detta procenttal

men det torde säkerligen vara så att variationerna i procenttalet, i varje fall

under en kortare period, säg ett decennium, i hög grad kan anses vara en funk­

tion av förväntade arbetsmarknadsutsikter för akademiska och icke-akademiska

banor. Den senaste tidens diskussioner om det växande studentantalet, bl. a.

diskussionen om ett förväntat humanistöverskott — vilken diskussion föranletts

av undervisningsrådet Lundblads utredning rörande lärarbrist och läraröverskott

— kan mycket väl komma att få den effekten, att man de närmaste åren bland

föräldrar och ungdom i högre grad än under de gångna åren av 1950-talet kom­

mer att tveka inför en akademisk utbildning. Det behövs inte någon särskilt

markant ändring i den allmänna uppfattningen om arbetsmarknadsläget i fram­

tiden, för att man ganska snabbt skall få ett icke obetydligt utslag i den procent­

sats varom här är fråga.

Å andra sidan får man ej bortse från styrkan hos den tendens i opinions­

bildningen, som har burit fram det sista decenniets starkt ökade intresse för

högre studier. Det är tänkbart, att denna tendens är stark nog att helt mot­

verka den tendens till tveksamhet varom förut talats. Med hänsyn till den be­

tydelse för beräkningarnas resultat, som val av procenttal utvisande övergångs­

frekvensen kommer att få, och med hänsyn till den stora ovissheten rörande

vad som verkligen kommer att inträffa, har utredningen räknat med två alter­

nativ. Det ena innebär att 1950-talets höga procenttal kommer att bibehållas

under de närmaste tio åren, varvid räknats med att 75 procent av dem som

avlägger studentexamen vid de allmänbildande gymnasierna förr eller senare

kommer att påbörja studier vid någon fakultet eller högskola. Det andra alter­

nativet innebär, att andelen studenter som påbörjar akademiska studier kom­

mer att sjunka till 65 procent, vilken procentsiffra antages för studenter av

årgång 1965. Studentårgångarna i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet

antages enligt detta alternativ komma att ha en mot 65 procent successivt

sjunkande övergångsfrekvens.

Vad därefter beträffar den tidpunkt, vid vilken studenter av skilda årgångar

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1960

22

Diagram 3. Totala antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor under

perioden 1946/47—1957/58 samt beräkningar för perioden 1958/59—1970/71.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

12500

TOTALANTALET (nettoantalet) NYINSKRIVNA

10000

MAX.

4

MIN.

1946/47

%

52/53 ^/SS “/S7

%

6%

6%3

6%

7%

LÄSÅR.

årens erfarenhet rörande vårterminsinskrivningens omfattning i relation till

höstterminsinskrivningen.

Enligt dessa beräkningar skulle nettoantalet nyinskrivna komma att öka med

mellan 81 och 57 procent under tiden 1958/59—1970/71. Det skall i detta sam­

manhang erinras om att, som framgår av tidigare återgivna siffror, nettoantalet

nyinskrivna faktiskt ökade från 2 651 till 5 840 eller med 120 procent under

den lika långa perioden 1945/46—1957/58. Den procentuella ökningen var så­

ledes under den tidigare perioden betydligt större än den utredningen räknar

med för en period av motsvarande längd i framtiden. Den absoluta ökningen

var å andra sidan mindre; 3 189 personer under den senaste 12-årsperioden mot

nu beräknade minimalt 3 810 respektive maximalt 5 422 för den närmaste 12-

årsperioden.

Nästa steg i modellarbetet har varit att fördela de sålunda beräknade ny­

inskrivna studenterna på skilda fakulteter och högskolor. Därvid har utred­

ningen resonerat på följande sätt. För närvarande har vi två typer av fakulteter

och högskolor, dels de spärrade, dels de fria fakulteterna. Utredningen har över-

24

I modellen räknas sålunda med att antalet platser vid de nu spärrade utbild­

ningslinjerna kommer att öka med totalt 60 procent under 1960-talet. Ökningen

antages till största delen komma till stånd under första hälften av årtiondet.

Sålunda skulle enligt modellen år 1965/66 det sammanlagda antalet platser ha

ökat med 50 procent. Den starkaste ökningen, räknad i absoluta tal, beräknas

komma på de tekniska högskolorna som antages ha drygt 800 fler platser vid

periodens slut än nu1. Den största relativa ökningen är beräknad för handels­

högskolorna, som antages få sin kapacitet fördubblad under perioden. Härvid

är dock att märka att utredningens förslag beträffande den framtida ekonom­

utbildningen är sådant (se avsnitt IV), att siffrorna för periodens början och

dess slut ej är fullt jämförbara. För farmaceutiska institutets del har antagits

att ingen förändring skall ske utöver den som ägde rum läsåret 1958/59. Detta

sammanhänger med att frågan om det framtida behovet av farmaceutiskt ut­

bildad arbetskraft för närvarande är under övervägande inom en särskild kom­

mitté. Situationen är liknande i fråga om de tre högskolorna under jordbruksde­

partementet, lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan. Anta­

gandena rörande den medicinska intagningskapaciteten har för åren fram till

och med läsåret 1963/64 baserats på uttalanden i propositionen 1959: 93 angåen­

de anslag till vissa kostnader för läkarutbildningen. För tiden efter 1963/64 har

gjorts ett antagande, vars rimlighet kan bedömas först när den nyligen tillsatta

kommittén för utredning av det långsiktiga läkarbehovet avgivit sitt betän­

kande. Siffrorna rörande antalet intagna vid tandläkarhögskolorna bygger på an­

tagandet att den i princip beslutade tandläkarhögskolan i Göteborg skall kunna

börja sin verksamhet hösten 1962 med en intagningskapacitet av 100 nybörjare.

Frågan om att fullständiga utbildningen av odontologer vid institutet i Umeå

är för närvarande under övervägande. Vilka konsekvenser en reform i sådan rikt­

ning kan få i fråga om intagningskapaciteten vid tandläkarhögskolan i Stock­

holm, har utredningen icke kunnat bedöma. Emellertid har utredningen i model­

len räknat med en ytterligare ökning av intagningskapaciteten vid de odontolo­

giska läroanstalterna med tio studerande per år från och med läsåret 1964/65,

således två år efter det att den nya högskolan i Göteborg antagits börja sin

verksamhet.

Slutligen har i fråga om gymnastiska centralinstitutet antagits, att det förslag

till ökad intagning av elever vid institutet, som år 1958 framlades av en enmans-

utredning, kommer att bli realiserat från och med läsåret 1960/61. En ytter­

ligare ökning av intagningen har i modellen hypotetiskt antagits från och med

läsåret 1963/64.

Då det gäller antalet nyinskrivna vid de fria, fakulteterna, d. v. s. de teologiska,

juridiska, humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna, kom­

1 Ett av utredningens huvudförslag gäller en kraftig ökning av intagningen vid de tekniska hög­

skolorna. Det har ansetts rimligt att underlätta bedömningen av detta, genom att redan här antaga

en successiv ökning av intagningen icke till den jämna siffran 1 800 utan upp till den exakta slut­

siffran enligt utredningens konkreta förslag

i

det följande, nämligen

1

841.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

nasiets reallinje och inte minst på dennas matematiska gren kan antagas fort­

sätta att öka starkt även efter de år som nu kan överblickas.

Diskussionen om det väntade stora antalet examinerade från de humanistiska

fakulteterna i kombination med publicerade utredningar rörande den mot 1960-

talets mitt starkt sjunkande takten i ökningen av behovet av n y a ämneslärare

kommer sannolikt att leda till en viss tveksamhet bland ungdomen att välja

just humanistiska studier. En del av de ungdomar som tvekar att välja huma­

nistisk utbildning torde i stället välja juridisk utbildning trots de varnande

röster, som här och var höjts mot att nu satsa på en juridisk utbildning med

hänsyn till framtidsutsikterna på juristbanorna.

Utredningen räknar till en början även härvidlag med två alternativ, näm­

ligen dels med en oförändrad relativ fördelning mellan de fyra fria fakulteterna

inbördes, dels med en fortsatt förskjutning i den relativa fördelningen i riktning

från de humanistiska fakulteterna och mot de matematisk-naturvetenskapliga

samt, i något mindre utsträckning, de juridiska fakulteterna.

Skillnaden mellan de två alternativa antagandena framgår av följande siffror,

som dels visar 1958 års relativa fördelning av de nyinskrivna mellan de fria

fakulteterna, dels visar en såsom mera sannolik antagen förändrad fördelning.

Fördelning 1958 .....................

Beräknad ny fördelning . .. .

teol.

jur.

hum.

mat.-nat.1

S:a

fak.

fak.

fak.

fak.

%

%

%

%

%

3

10

60

27

100

2

12

50

36

100

Enligt alternativet beräknad ny fördelning mellan de fria fakulteterna anta-

ges förändringen ske så, att förskjutningen går successivt och den nya fördel­

ningen uppnås först under läsåret 1965/66. Därefter antages denna relativa

fördelning bli bestående under återstoden av perioden.

Eftersom utredningen dels räknar med två alternativ rörande tillströmningen

totalt sett till samtliga de fria fakulteterna, dels räknar med två alternativ

beträffande de nyinskrivnas relativa fördelning mellan dessa, erhålles fyra skilda

alternativ för varje fakultet i avseende på tillströmningen under 1960-talet.

Som tidigare framhållits är modellberäkningen rörande tillströmningen till skilda fakul­

teter och högskolor så konstruerad, att den studerande räknats till den fakultet eller den

utbildningslinje, vid vilken han antages fa sin huvudutbildning. Det är emellertid rätt van­

ligt, att en och samma studerande skriver in sig vid mer än en fakultet eller högskola.

Särskilt vanligt är att de som vinner inträde vid spärrad utbildningslinje dessförinnan

studerat vid filosofisk fakultet.

I den man tillströmningsberäkningarna skall läggas till grund för beräkningar av an­

talet examinerade och av ett framtida antal yrkesverksamma akademiker med viss ut­

bildning, behöver modellberäkningen icke korrigeras med hänsyn till dessa dubbelinskriv-

ningar. I den mån däremot tillströmningsberäkningarna skall läggas till grund för beräk­

ningar av hela antalet studerande vid en viss fakultet, måste en sådan korrektion införas.

1 ,Utr,"'r!ir,'gen har.här inräknat ett antal studerande vid den filosofiska fakulteten i Göteborg,

varför fördelningen ej överensstämmer med den som kan framräknas ur den officiella statistiken.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

Tabell 6. Alternativa beräkningar rörande tillströmningen till

de fria fakulteterna läsåren 1959/60—1969/70.

Läsår

A-altemativet

(65 %; ändrad fördeln.)

B-altemativet

(75 %; of. fördeln.)

Teol.

fak.

Jur.

fak.

Hum.

fak.

samtl.

därav

med

huvud-

utb.

Mat.-

nat.

fak.

samtl.

därav

med

huvud-

utb.

Teol.

fak.

Jur.

fak.

Hum.

fak.

samtl.

därav

med

huvud-

utb.

Mat.-

nat.

fak.

samtl.

därav

med

huvud-

utb.

1959/60 ........

140

467

2 843

2 709

1489

1355

145

485

3 043

2 909

1443

1309

1960/61 ........

129

480

2 765

2 622

1595

1452

152

506

3176

3 033

1508

1365

1961/62 ........

125

510

2 603

2 447

1606

1 450

154

512

3 229

3 073

1539

1383

1962/63 ........

129

626

2 598

2 433

1 756

1 591

166

553

3 484

3 319

1 659

1494

1963/64 ........

133

611

2 831

2 655

2 087

1 911

190

632

3 966

3 790

1881

1 705

1964/65 ........

127

662

3 004

2819

2 215

2 030

210

700

4 384

4 199

2 074

1889

1965/66 ........

119

713

3 165

2 972

2 332

2139

223

742

4 648

4 455

2198

2 005

1966/67 ........

124

745

3 296

3103

2 427

2 234

233

775

4 846

4 653

2 287

2 094

1967/68 ........

128

768

3 394

3 201

2 498

2 305

239

798

4 981

4 788

2 348

2155

1968/69 ........

133

795

3 508

3 312

2 581

2 385

247

824

5139

4 943

2 420

2 224

1969/70 ........

S:a 1960/61—

133

795

3511

3 315

2 582

2 386

248

825

5148

4 952

2 424

2 228

1969/70

1280

6 605 30 675 28 879 21679 19 883 2062

6 867 43 001 41205 20 338 18 542

på samma höga nivå som för närvarande, kan detta ges den innebörden att vi

får en relativt sett starkare tillströmning till de humanistiska studiebanorna

än enligt det alternativ som förutsätter en sjunkande övergångsfrekvens från

gymnasiestudier till akademiska studier. Alternativ III synes i ett sådant läge

vara troligare än alternativ IV, detta givetvis förutsatt att det inte sker myc­

ket stora förskjutningar mellan linjer och grenar på gymnasiet under 1960-talet.

Utredningen genomför de följande modellberäkningarna rörande examinatio­

nens omfattning enligt alternativen II och III. I tabell 6 (bet. tab. 28) anges år

för år det beräknade antalet nyinskrivna vid skilda fakulteter enligt dessa två

alternativ (i fortsättningen kallade A- respektive B-alternativen). I tabell 6

har angivits två tal för var och en av de de humanistiska och matematisk-natur-

vetenskapliga fakulteterna, nämligen dels en beräknad siffra rörande hela antalet

nyinskrivna, inklusive sadana som sedan övergår till studier vid spärrad ut­

bildningslinje, och dels en beräknad siffra rörande antalet nyinskrivna, för vilka

den humanistiska respektive den matematisk-naturvetenskapliga utbildningen

blir huvudutbildning.

Innebörden av de två alternativen kan uttryckas så:

Tillströmningen till de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna antas un­

der 1960-talet fortsätta att öka i något svagare takt än den som uppnåtts

under slutet av 1950-talet. För årtiondena i deras helhet blir

ökningen

absolut

sett densamma. Detta i sin tur betyder emellertid, att totalantalet nyinskrivna

under hela 1960-talet blir betydligt större än under 1950-talet. Under 1960-talet

blir storleksordningen av summan av de nyinskrivna 20 000 mot omkring 7 000

under 1950-talet.

Om tillströmningen till de humanistiska jakultetema fortsätter att öka i samma

takt som under 1950-talet, skulle inte mindre än omkring 40 000 humanister

registreras under 1960-talet. Under 1950-talet var dock inte summan högre än

22

000. Enligt det försiktigare A-alternativet har det sammanlagda antalet ny­

inskrivna humanister beräknats till omkring 30 000, d. v. s. nästan 50 procent

högre under 1960-talet än under 1950-talet. Det är utan vidare klart, att även

ett dylikt alternativ från arbetsmarknadssynpunkt för det närmaste decenniet

ter sig överväldigande. Den starka ökningen för humanisterna även enligt det

försiktigare A-alternativet bör dessutom ses i samband dels med den beräknade

ökningen av antalet nyinskrivna jurister (storleksordningen 6 000—7 000 under

1960-talet mot omkring 3 000 under 1950-talet), dels med den beräknade ök­

ningen av antalet nyinskrivna studerande vid handelshögskolorna som enligt

tidigare redovisade antaganden för 1960-talet beräknas bli av storleksordningen

6

000 mot 2 500 under 1950-talet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

29

Examinationen vid universitet och högskolor enligt modellen

Nästa steg vid konstruktionen av modellen rörande det framtida utbudet av

akademisk arbetskraft är att på basis av kända och beräknade siffror rörande

antalet nyinskrivna beräkna antalet examinerade.

Resultaten av de gjorda beräkningarna redovisas i följande sammanställningar.

Beräknat antal examinerade vid spärrade utbildningslinjer.

Examensår

Civil­

ingen­

jörer

Läka­

re

Tand­

läkare

Apote­

kare

Recep-

tarier

Civil­

ekono­

mer

Gymna-

stik-

dir.

Veter.

Jägm.

Agron.

Summa

Män

55/56—59/60 .

2 651

1116

650

51

5

950

150

518

6 091

60/61—61/65 .

4 017

1 459

767

106

5

1 162

219

529

8 264

65/66—69/70 .

5 923

1 710

817

145

5

1853

237

555

11245

Kvinnor

55/56—59/60 .

48

253

169

37

584

49

165

19

1324

60/61—64/65 .

109

366

328

72

805

61

220

20

1 981

65/66—69/70 .

185

428

542

95

805

98

238

20

2411

Samtliga

55/56—59/60 .

2 699

1 369

819

88

589

999

315

537

7415

00/61—64/65 .

4 126

1 825

1095

178

810

1 223

439

549

10 245

65/66—69/70 .

6 108

2 138

1359

240

810

1 951

475

575

13 656

30

Beräknat antal examinerade vid de teologiska och

juridiska fakulteterna (A-alternativ et).

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

Examensår

Teol. fak.

Jur. fak.

Män

Kvinnor

Samtliga

Män

Kvinnor

Samtliga

55/56—59/60.

208

23

231

815

128

943

60/61—64/65 .

328

37

365

963

169

1132

65/66—69/70 .

330

37

367

1439

255

1694

Beräknat antal examinerade vid de filosofiska fakulteterna

(A-alternativet).

Examensår

Hum. fak.

Mat.-nat. fak.

Män

Kvinnor

Samtliga

Män

Kvinnor

Samtliga

70 % examination

55/56—59/60 .

2169

2186

4 355

1313

373

1686

60/61—64/65.

2 725

3 822

6 547

2 856

952

3 808

65/66—69/70.

3 628

5 422

9 050

4 675

1558

6 233

50 % examination

55/56—59/60 .

2169

2186

4 355

60/61—64/65 .

2 588

3 619

6 207

65/66—69/70.

2 709

4 040

6 749

Sammanställningarna rörande de examinerade från de spärrade utbildnings­

linjerna visar, att mot mitten och slutet av 1960-talet examinationen vid dessa

utbildningsanstalter skulle öka högst avsevärt. Vid de tekniska högskolorna

skulle examinationen under andra hälften av 1960-talet bli mer än dubbelt så

stor som examinationen under senare hälften av 1950-talet. Därvid är att märka,

att examinationen under senare delen av 1950-talet torde komma att bli cirka

25 procent högre än den var under andra hälften av 1940-talet, då det samman­

lagda antalet examinerade civilingenjörer uppgick till i runt tal 2 200.

Även handelshögskolorna skulle öka sin examination mycket starkt mot

slutet av 1960-talet. Vid handelshögskolorna har den sammanlagda examina­

tionen varit ganska konstant femårsperiod från femårsperiod efter andra världs­

krigets slut — mellan 900 och 1 000. Under senare delen av 1960-talet skulle

enligt modellen siffran komma att springa i höjden.

Vid de medicinska fakulteterna utmognar den starkt ökade intagningen under

1950-talet i en starkt ökande examination under 1960-talet. Här tillkommer

dessutom konsekvenserna av den extra intagning av i utlandet delvis utbil­

dade medicinare, som beslutats för perioden 1959/60—1962/63. Summan av vid

svenska lärosäten examinerade läkare under 1960-talet kommer att ligga mer

än 50 procent över den sammanlagda examinationen under 1950-talet.

För tandläkarnas del blir takten i ökningen av examinationen liknande den

för läkarna. De examinerade från farmaceutiska institutet kommer under 1960-

talet att öka kraftigt jämfört med vad som gäller under andra hälften av 1950-

talet. Likaså kommer antalet examinerade gymnastiklärare att öka starkt, om

intagningen vidgas enligt de antaganden, som gjorts i modellberäkningen. För

övriga grupper av akademiker examinerade vid spärrade utbildningslinjer skulle

situationen bli annorlunda. Enligt denna modell skulle inte ske någon större

ökning i den totala examinationen under 1960-talet vid ifrågavarande utbild­

ningslinjer jämfört med förhållandena under 1950-talet.

Beträffande de fria fakulteterna har i sammanställningarna enbart angivits

examenssiffror enligt A-alternativet. Vid de teologiska fakulteterna skulle exami­

nationen under 1960-talet omfatta omkring 370 examinerade per femårsperiod.

Denna examination är väsentligt högre än den som gällt under 1950-talet, då

motsvarande värden räknade per femårsperiod ligger omkring 250. Siffrorna för

1960-talet skulle dock ej komma upp till den storleksordning, som gällde för

1930-talet, då medeltalet per femårsperiod var över 600 avlagda teologie kan­

didatexamina.

Vad slutligen beträffar de filosofiska fakulteterna kommer examinationen

under 1960-talet under alla förhållanden att bli mycket hög jämförd med för­

hållandena hittills. För att börja med de examinerade vid de matematisk­

naturvetenskapliga fakulteterna (inklusive de naturvetenskapliga ämnena vid

universitetet i Göteborg), skulle examinationen under första hälften av 1960-

talet bli mer än dubbelt så hög som under senare hälften av 1950-talet. Det är

de senaste årens stora ökning i tillströmningen till dessa fakulteter i kombina­

tion med den stigande examinationsfrekvensen, som skulle utmogna på detta

sätt. Men examinationen skulle enligt modellen öka nästan lika starkt, absolut

sett, under senare hälften av 1960-talet. Enligt beräkningarna skulle man därför

under andra hälften av 1960-talet examinera mer än tre och en halv gånger så

många naturvetare som under andra hälften av 1950-talet. I absoluta tal räknad

skulle denna examination under senare hälften av 1960-talet komma upp på

samma nivå, som beräknas för de tekniska högskolorna under samma period.

Men då är att märka, att vi under andra hälften av 1950-talet blott kommer att

examinera drygt 60 procent så många vid de naturvetenskapliga fakulteterna

som vid de tekniska högskolorna.

För de humanistiska fakulteternas del är enligt utredningen examinations-

förhållandena i framtiden så osäkra, att det har ansetts lämpligt att räkna med

två alternativ beträffande examinationsfrekvensen. Även om man väljer det

försiktigare examinationsalternativet (50 procent) och det försiktiga A-alter­

nativet — vilket senare är det enda som redovisas i tabellen —-, kommer ändå

examinationen vid de humanistiska fakulteterna att stiga mycket snabbt under

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

31

32

början av 1960-talet. De stora inskrivningsårgångarna under 1950-talet måste

få en betydande examinationsökning som följd. Här har beräknats, att ökningen

minst blir av storleksordningen 40 procent under den första femårsperioden

och 55 procent mellan andra hälften av 1950-talet och andra hälften av 1960-

talet. I absoluta tal räknat innebär detta för hela 1960-talet omkring 13 000

examinerade humanister mot 7 000 under 1950-talet1.

Med tanke på de framtida arbetsmarknadsförhållandena är det emellertid

att märka, att en betydande del av denna stora ökning av antalet examinerade

humanister under 1960-talet måste komma att utgöras av kvinnor. Av hela

examinationen under 1960-talet enligt det försiktigare alternativet, 13 000, be­

räknas nämligen drygt 7 600 vara kvinnor och cirka 5 300 män. Under 1950-talet

har motsvarande siffror beräknats till drygt 3 400 kvinnor och drygt 3 600 män.

För männens del ligger sålunda den beräknade examinationen av humanister

omkring 1 700 högre under 1960-talet än under 1950-talet, medan för kvinnornas

del motsvarande ökning uppgår till 4 200.

Utgår man från det högre examensalternativet, vilket får effekt främst under

senare delen av 1960-talet, skulle det totala antalet examinerade humanister

under 1960-talet uppgå till cirka 15 600 eller omkring 2 600 flera än enligt det

lägre alternativet. Enligt detta alternativ skulle således examineras mer än dub­

belt så många humanister under 1960-talet som under 1950-talet. Det är uppen­

bart av dessa siffror, att även med de mest försiktiga antagandena i modellen

kommer en framtida arbetsmarknad för humanister att behöva vara mycket

tänjbar.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 119 år 1960

Totalantalet akademiker enligt modellen

Av beräkningarna i de i det föregående återgivna sammanställningarna över

examinationens omfattning vid universitet och högskolor fram till år 1970 finner

man vid summering följande siffror rörande det totala antalet personer, som

skulle avlägga svensk1

2

akademisk examen under var och en av de tre femårs­

perioderna 1955—70:

1955/56—1959/60

1960/61—1964/65

1965/66—1969/70

Båda könen

min.

max.

14 630

21 757 22 097

28 699 31 000

Män

min.

max.

10 596

14 999 15 136

20 398 21 317

Kvinnor

min. max.

4 034

6

758 6 961

8

301 9 683

Vi vet genom Akademikerräkningen att det i slutet av år 1955 totalt fanns

cirka 57 000 personer under 65 år, som avlagt svensk akademisk examen. Med

1 För första hälften av 1950-talet har därvid räknats med cirka 2 700 examinerade humanister, vil­

ken siffra erhållits på basis av ett antagande att av dem som avlagt filosofie kandidatexamen hälften

senare jämväl avlagt filosofisk ämbetsexamen.

2 Här och i det följande avses, då annat ej direkt framgår av texten, endast akademiker med

svensk examen.

33

ledning av åldersfördelningen bland dessa akademiker samt senast kända döds-

risker för skilda åldrar har beräknats att följande antal av dessa personer under

respektive femårsperioder antingen passerar 65-årsåldern eller avlider:

Kungl. May.ts proposition nr 119 år 1960

1956—60 ^ 733

1961-65 ............................................ 5 773

1966—70 6 435

Med ledning av de nu givna siffrorna är det möjligt att beräkna antalet per­

soner under 65 års ålder med svensk akademisk examen åren 1960, 1965 och

1970. Resultatet av en dylik beräkning redovisas i följande tablå (siffrorna

avrundade till jämna hundratal)1.

1

2

3

4

År

Antalet (kvarle-

vande) akademi­

ker under 65 år

med examen år

1955 eller tidigare

Beräknat antal

(kvarlevande)

akademiker med

examen 1956

och senare

Beräknat totalt

antal akademiker

under 65 år

(kol. 2 +kol. 3)

min.

max.

min.

max.

1955 ...................

56 700

56 700

1960 ...................

51900

14 600

66 500

1965 ...................

46 200

36 200

36 500

82 400

82 700

1970 ...................

39 700

64 400

67 100

104 100

106 800

I Akademikerräkningen konstaterades, att sedan mitten av 1930-talet antalet

personer med akademisk examen ökat med cirka 15 procent per femårsperiod.

Den examination, som beräknats för sista delen av 1950-talet, är en relativt

säker uppskattning. Likaså är den beräknade avgången femårsperiod för femårs­

period relativt säker. Man kan därför nu med ganska stor säkerhet konstatera,

att mellan åren 1955 och 1960 antalet akademiker under 65 år ökar med unge­

fär 17 procent, d. v. s. snabbare än per femårsperiod under åren 1935 55.

Den examination, som förut beräknats för första hälften av 1960-talet, måste

betraktas som i varje fall ganska sannolik, eftersom beräkningen till största

delen bygger på redan givna förhållanden i fråga om inskrivningen. Detta

betyder, att vi med ganska stor säkerhet har att förvänta, att antalet aka­

demiker under 65 års ålder år 1965 kommer att vara omkring 80 000. Mellan

åren 1960 och 1965 skulle sålunda akademikerantalet öka med ej mindre an

cirka 24 procent. Utvecklingen under andra hälften av 1960-talet är givetvis

avsevärt mera osäker. Modellens beräkningar säger oss, att den absoluta ök­

ningen mellan åren 1965 och 1970 skulle överstiga 20 000, en mer än dubbelt så

stor ökning som den mellan åren 1955 och 1960. Den relativa ökningen skulle 1 * 3

1 Min- och max.-alternativen hänför sig till de tidigare angivna två examinationsfrekvenserna

för humanisterna, 50 procent respektive 70 procent.

3 — Bihang till riksdagen* protokoll 1960. 1 sand. Nr 119

34

enligt båda alternativen överstiga 25 procent och enligt maximialternativet upp­

gå till 29 procent. Slår man ut ökningen under hela 1950- och 1960-talen per år,

skulle sannolikt under 1950-talet antalet akademiker under 65 år öka med i

medeltal drygt 3 procent per år (ränta på ränta), medan under 1960-talet

ökningen per år enligt modellen skulle bli nästan 5 procent.

Under 1960-talet kommer hela befolkningen i yrkesverksam ålder att öka.

Sålunda ökar sannolikt antalet personer i åldrarna 25—65 år från 3,88 miljoner

till 4,02 miljoner mellan åren 1960 och 1970, en ökning sålunda med 3,6 procent.

Om man ställer kända och här beräknade siffror över antalet akademiker i

relation till motsvarande siffror rörande totalantalet personer i åldrarna 25—65

år, får man följande serie från mitten av 1930-talet till slutet av 1960-talet. (Här

har valts maximialternativet för åren 1965 och 1970. Agronomer och gymnastik­

lärare är ej inkluderade.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

1935

1940

1945

1950

1955

1960

1965

1970

Procent .....................

Ökning i antalet

1,06

1,14

1,25

1,41

1,65

2,05

2,58

procentenheter ........

+ 0,07

+ 0,08

+ 0,11

+ 0,16

+ 0,24

+ 0,40

+ 0,53

Även om ökningstakten skulle komma att höjas ganska avsevärt under 1960-

talet, skulle ändock ar 1970 de examinerade akademikerna utgöra en relativt

obetydlig del av samtliga personer i åldrarna 25—65 år. Givetvis kommer här

att föreligga väsentliga skillnader inom olika åldersgrupper i totalpopulationen.

Det skall blott erinras om att andelen studentexamina (vid de allmänbildande

gymnasierna) av samtliga 20-aringar redan nu är cirka 8 procent och förväntas

stiga till över 11 procent under senare delen av 1960-talet. Av dem som avlägger

studentexamen vid allmänbildande gymnasium kommer enligt de antaganden

som är gjorda i modellen omkring hälften (65 procents övergång till akademiska

studier och 75—80 procent examination i medeltal för samtliga nybörjare) att

senare avlägga akademisk examen. Det betyder att i åldrarna mellan 25 och 30

ar skulle mot slutet av 1960-talet mellan 4 och 5 procent vara personer med

akademisk examen.

Vid uppgörandet av modellen har utredningen beaktat resultaten av ett antal

undersökningar rörande det framtida behovet av arbetskraft med akademisk

utbildning, vilka undersökningar behandlas senare i detta avsnitt. Utredningens

beräkningar på basis av modellens huvudalternativ rörande antalet akademiker

i yrkesverksam ålder inom olika utbildningsgrupper redovisas i tabell 7 (bet.

tab. 32). Tabellen upptar även de i Akademikerräkningen redovisade beräk­

ningarna rörande de olika akademiska utbildningsgruppernas storlek åren 1935,

1940, 1945, 1950 och 1955.

35

Tabell 7. Beräknat antal akademiker (med svensk examen) i yrkesverksam ålder

vid slutet av olika år under perioden 1935—75. Absoluta och relativa tal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

Grupp

1935

1940

1945

1950

1955

1960

1965

1970

1975

Absoluta tal

Teologer ..............................

2 900 3 200

3 400

3 500

3 400

3 200

3 100

3100

2 900

Jurister o. jur.-pol. mag........

7 280

7 500

7 800

8 600

9 800

5 000 5 620

6 390

7 060

Fil.-pol. mag..........................

11 060 14 700 20 100 27 800 37 500

Humanister.......................... I

1

8 000 9 200 10 700 12100

Naturvetare .........................

3 990

5 400

8 900 14 600 22 100

Civilingenjörer .....................

6 700 7 700

8 500

9 800 11400 13 200 16 200 21100 27 400

Civilekonomer .....................

1700 2 200

2 700

3 600

4 300

5 000

5 900

7 400

9 200

Läkare ..................................

2 580 3130

3 710

4 330

4 980

5 900

7100

8 600 10 000

Tandläkare ..........................

1770 2130

2 550

3 230

3 850

4 400

5100

5 900

6 800

Apotekare ............................

880

900

920

940

950

950

1000

1100

1200

Farmaceuter/receptarier ....

820 1050

1050

1440

1760

2 250

2 900

3 600

4 200

Gymnastikdirektörer...........

960

1 200

1550

1900

2 200

Agronomer ..........................

• * |

Veterinärer ..........................

510

520

550

630

2 730

2 800

2 900

3100

3 300

Jägmästare ..........................

660

670

670

750

1

Summa

56 660 66 600 82 550 106700 136600

Relativa tal

Teologer ..............................

9,6

9,1

8,5

7,6

6,4

5,1

4,0

3,0

2,2

Jurister o. jur.-pol. mag........

16,5

16,0

16,0

15,3

13,7

12,0

10,0

8,5

7,5

Fil.-pol. mag.......................... 1

I 20,9

23,5

25,7

27,3

28,6

j

1

26,4

26,1

26,8

26,3

Naturvetare .........................

7,5

8,6

11,4

14,4

16,9

Civilingenjörer .....................

22,0

21,9

21,3

21,3

21,5

21,1

20,7

20,7

20,9

Civilekonomer .....................

5,6

6,3

6,8

7,8

8,1

8,0

7,6

7,3

7,0

Läkare ..................................

8,5

8,9

9,3

9,4

9,4

9,4

9,1

8,4

7,6

Tandläkare ..........................

5,8

6,1

6,4

7,0

7,3

7,0

6,5

5,8

5,2

Apotekare ............................

2,9

2,6

2,3

2,0

1,8

1,5

1,3

1,1

0,9

Farmaceuter/receptarier ....

2,7

3,0

2,7

3,1

3,3

3,6

3,7

3,5

3,2

Summa

100

100

100

100

100

100

100

100

100

De olika akademikergruppernas utveckling absolut sett och i förhållande till

varandra illustreras ytterligare i diagram 4 (bet. diagr. 17) som emellertid endast

anger de olika gruppernas beräknade tillväxt mellan åren 1955 och 1975.

I den nyss redovisade tabellen har samhällsvetarna inräknats bland humanis­

ter respektive jurister. Från allmänna arbetsmarknadspolitiska synpunkter finns

det — vilket även kommer till uttryck i utredningens i det följande redovisade

undersökningar av behovet av skilda slag av akademiskt utbildad arbetskraft

— skäl att vid arbetsinarknadsbalansberäkningar hålla samman samhällsvetare,

jurister och civilekonomer.

36

Diagram k. De skilda akademiker gruppernas beräknade tillväxt

under perioden 1955—75.

1955

1975

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 119 år 1960

*

APOTEKARE

tf

*

GYMNASTI KDIR.

tä!

Ut

FARMACEUTER

RECEPTARlER

m

m

AGRON.

VET. JÄGM.

m

m

TEOLOGER

m

m

TANDLÄKARE

mm

m

NATURVETARE

imimmmmi

m

CIVILEKON.

mmm

m

LÄKARE

mmm

IMMil

JURISTER

iii

. , a

UJUULJUUllÄAA

HUMANISTER.

iuuuuuuuuy^^

UUMUtMJt

35

30

25

20

15

10

5

Ö

CIVILING.

AAMÅAÄAMMÅMMM

0

5

10

15

20

25

30

35

motsvoror 1000 personer

1000-tal

motsvoror

en netroökning

med 1000 personer

Anm. Bokstavsbeteckningarna a, b och c hänför sig till en följande diskussion (se denna

bilaga s. 79).

I modellen har hittills ej skilts mellan samhällsvetare (inom humanistisk

fakultet) å ena sidan och övriga humanister å den andra. Därför måste här nu

införas ett antagande om dessa gruppers framtida utveckling inom ramen för

den beräknade utvecklingen för samtliga humanister. För juristernas del finns

ej skäl göra motsvarande uppspaltning.

I författningar och examensstadgor räknas ej ämnena pedagogik och psykologi

till de samhällsvetenskapliga ämnena.1 Utvecklingen går dock för närvarande

mot ett närmande mellan dessa grupper av ämnen. Ett uttryck härför är

bildandet av statens råd för samhällsforskning. År 1955 torde de som avlagt

filosofisk-samhällsvetenskaplig examen ha utgjort mellan 3 och 4 procent av

samtliga med humanistisk examen. Lägges härtill de med psykologi och peda­

gogik som huvudämne, stiger andelen — kanske till 4—5 procent. Här skall

antagas, att examinationen i de samhällsvetenskapliga ämnena kommer att bli

så

stor, att av humanisterna i yrkesverksam ålder andelen med denna yrkes­

inriktning stiger till 5 procent år 1960, 6 procent år 1965, 7 procent år 1970

och 8 procent år 1975. Skulle så bli fallet, skulle antalet samhällsvetare i yrkes-

1 Till de samhällsvetenskapliga ämnena i formell mening räknas ämnena ekonomisk historia,

företagsekonomi, kulturgeografi, nationalekonomi, sociologi, statistik och statskunskap.

37

verksam ålder stiga på sätt som framgår av följande tablå (starkt avrundade

tal), i vilken för jämförelsens skull medtagits även de ovan redovisade beräk­

ningarna rörande det framtida antalet jurister och civilekonomer i yrkesverk­

sam ålder:

Kungl. May.ts proposition nr 119 år 1960

År

Samhällsvetare

(i vid mening)

Jurister

Civilekonomer

Summa

1955 .............. ................... 500

7 300

4 300

12100

1960 .............. ................... 700

7 500

5 000

13 200

1965 .............. ................... 1 200

7 800

5 900

14 900

1970 .............. ................... 1 900

8 600

7 400

17 900

1975 .............. ................... 3 000

9 800

9 200

22 000

Den ökning i antalet samhällsvetare (i vid mening) i yrkesverksam ålder, som

här räknats med, förutsätter med hänsyn till avgången bland de redan tidigare

examinerade en examination, som är något större än nettoökningen. Avgången

i denna grupp är nu emellertid ej så stor, enär det är fråga om en till sin ålders­

sammansättning förhållandevis ung utbildningskategori. Antalet i yrkesverksam

ålder år

1955

domineras nämligen av dem med samhällsvetenskaplig examen,

och av dessa var de allra flesta under

50

ar ar

1955.

Lat oss räkna med att

ökningen i antalet i yrkesverksam ålder är 10 procent lägre än ökningen i antalet

examinerade. Dessa senare i sin tur är betydligt färre än de som ungefär fem år

tidigare började studier inom det aktuella ämnesområdet. Låt oss antaga att

examinationen åren

1961—65

motsvarar

60

procent av inskrivningarna läsåren

1955^—eo,

och att examinationen åren

1966—70

och

1971—75

motsvarar

70

pro­

cent av inskrivningarna läsåren

1960—65

respektive

1965—70.

Man skulle då

få följande bild av den expansion av utbildningen inom berörda ämnesområde

som skulle erfordras för att realisera det antagande rörande antalet i yrkes­

verksam ålder, som tidigare gjorts.

Förutsätter ett nybörjaran tal

År

Antal

examinerade

läsåren

samman-

lagt

per läsår

1961

65 .............. ................. 550

1955—60

920

185

1966—70 .............. ................. 770

1960—65

1 100

220

1971

75 .............. ................. 1 220

1965—70

1 740

350

Huruvida det under femårsperioden 1955—60 inskrivits ett sa stort antal

studerande med huvudutbildning inom detta ämnesområde, som förutsättes för

realiserande av modellen, går ej att helt fastlägga. Den ökning som skett har till

allra största delen gällt ämnesgruppen pedagogik, psykologi och sociologi. Det

är dock vanskligt att säga, hur många av dem som börjat läsa dessa ämnen

under senare delen av 1950-talet som gjort detta i kompletteringssyfte och hur

många som läst i syfte att avlägga filosofisk examen.

För att få en bättre bild av vad de gjorda antagandena beträffande antalet

samhällsvetare i yrkesverksam ålder innebär i fråga om tillströmningen under

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

1960-talet av nybörjare dels till de samhällsvetenskapliga ämnena, dels till

övriga ämnen inom de humanistiska fakulteterna, ges följande siffror:

Läsår

Samtl. hum.

Därav med

huvudutb.

inom hum. fak.

Dl

Samhällsv.

irav

Övriga

Samtl. samhälls­

vetare (inkl.

komplettan ter)

cirka

1960/61 .............

2 765

2 622

200

2 422

340

1961/62 .............

2 603

2 447

210

2 237

360

1962/63 .............

2 598

2 433

220

2 213

380

1963/64 .............

2 831

2 655

230

2 425

400

1964/65 .............

3 004

2 819

240

2 579

420

1965/66 .............

3165

2 972

250

2 722

440

1966/67 .............

3 296

3103

300

2 803

490

1967/68 .............

3 394

3 201

350

2 851

540

1968/69 .............

3 508

3 312

400

2 912

590

1969/70 .............

3 511

3 315

450

2 865

640

Siffrorna är sammanställda dels med ledning av uppgifterna i tabell 6 (alter­

nativ ^A) dels med ledning av de angivna uppgifterna om erforderlig

inskrivning

skilda femårsperioder för ett realiserande av tanken att samhällsvetarna under

1960-talet och början av 1970-talet skulle öka relativt sett snabbare än övriga

med utbildning inom humanistisk fakultet.

Nettoantalet nyinskrivna med samhällsvetenskaplig inriktning skulle behöva

fördubblas under 1960-talet, medan antalet nyinskrivna (netto) vid de humanis­

tiska fakulteterna i övrigt till en början skulle minska för att under periodens

senare del åter stiga och så till slut med drygt 15 procent överstiga nybörjar-

antalet i början av 1960-talet.

Ställer man siffrorna rörande samhällsvetare, jurister och civilekonomer å ena

sidan mot siffrorna rörande civilingenjörer och naturvetare å andra sidan finner

man följande. I

År

Civilingenjörer

och naturvetare

(1)

Samhällsvetare,

jurister och

civilekonomer

(2)

Belation

1

2

(3)

1955 ...................

15 400

12 100

1,3

1960 ...................

18 600

13 200

1,4

1965 ...................

25 100

14 900

1,7

1970 ...................

35 700

17 900

2,0

1975 ...................

49 500

22 000

2,3

I siffrorna för civilingenjörer och naturvetare är lärarna i naturvetenskapliga

ämnen visserligen medräknade, men även med borträknande av dem (under

rimliga antaganden) stiger den i tredje kolumnen angivna kvoten.

40

Kungl. Maj ds proposition nr 119 år 1960

Studentexamensår

Hela perioden

Årligt medeltal

1961—65 .......................................... 23 000

4 600

1966—70 .......................................... 28 000

5 600

De nu gjorda kalkylerna har ett visst samband med kalkylerna rörande hu­

manisternas framtida antal. Med den studentexamination, som vi här utgått

ifrån för 1960-talet, och med det försiktiga antagandet om hur stor del av

studenterna som påbörjar akademiska studier har man anledning räkna med en

starkt stigande förutbildningsstandard bland eleverna vid utbildningsanstalterna

utanför universitet och högskolor. Men om man samtidigt väljer att lösa de

humanistiska fakulteternas dilemma genom att antaga att övergångsfrekvensen

till akademiska studier bleve lägre än de antagna 65 procent, får detta med

ganska stor sannolikhet som konsekvens, att antalet studenter vid de icke­

akademiska utbildningslinjerna skulle öka ännu kraftigare än ovan antagits. En

dylik utveckling reser i sin tur vissa problem. Om man vill undvika en alltför

stark tillströmning till de fria fakulteterna men samtidigt, t. ex. av lönepolitiska

skäl, finner att en alltför kraftig höjning på kort sikt av kompetensen hos ny­

börjarna vid icke-akademiska linjer är mindre lämplig, då finns den lösningen

på problemet, att man inte låter de allmänbildande gymnasierna expandera fullt

så starkt som här räknats med. Därvid kunde man — om så anses motiverat —

i stället öka specialgymnasiernas kapacitet i motsvarande mån, varigenom den

totala studentexaminationen (vid både allmänbildande gymnasier och special­

gymnasier) ändå skulle bli densamma som här beräknats.

Behovsundersökningar

En tillbakablick på den svenska arbetsmarknadens utveckling i avseende på

arbetskraftens sammansättning efter s. k. yrkesställning ger klart vid handen,

att tjänstemännen ökat i antal snabbare än både företagare och arbetare. Vad

man av hittills redovisade statistiska resultat klart kan se, är att förändring­

arna inom svenskt näringsliv sedan år 1940 mycket tydligt gått i den riktningen,

att tjänstemannafunktionerna blivit allt väsentligare. Under det att det totala

antalet förvärsarbetande ökade högst obetydligt mellan åren 1940 och 1950,

ökade antalet tjänstemän med inte mindre än 40 procent under samma tid.

Denna utveckling av arbetsmarknaden synes av flertalet bedömare anses komma

att fortsätta, kanske i accelererande takt. Det vi i dag vet rörande karaktären

hos de mänskliga arbetsinsatserna i morgondagens samhälle med dess ökade

automatisering, tyder klart på att den tekniska nydaningen påskyndar utveck­

lingen mot ett tjänstemannasamhälle.

Antalet yrkesverksamma tjänstemän enligt folkräkningarnas indelningar har

ökat med cirka 40 procent mellan åren 1940 och 1950. Motsvarande ökning

enligt den förut återgivna tabellen för akademiker i yrkesverksam ålder, tabell

7, är cirka 30 procent. Antalet tjänstemän har således ökat väsentligt snabbare

41

än totalantalet personer med en akademisk examen1. För den tekniska persona­

lens del finns siffror — i den i det följande omnämnda undersökningen Ingenjörs

behovet i Sverige — som antyder en liknande utveckling. Mellan åren 1940 och

1950 ökade totalantalet yrkesverksamma ingenjörer med 100 procent. Antalet

civilingenjörer ökade under samma period med 28 procent, antalet s. k. läro-

verksingenjörer med 57 procent och antalet s. k. institutsingenjörer med inte

mindre än 275 procent. För ingenjörernas del har denna utveckling fortsatt

även mellan åren 1950 och 1955. Antalet yrkesverksamma civilingenjörer har

nämligen ökat i långsammare takt (16 procent) än totalantalet ingenjörer (24

procent). För läroverksingenjörerna är ökningssiffran pa de fem aren 21 procent

och för institutsingenjörerna 30 procent.

Det finns ytterligare tecken som tyder på att den relativt sett starkaste ök­

ningen hittills av tjänstemannastaben kommer på personal med kortare teoretisk

utbildning. Om man t. ex. ser på siffrorna rörande förändringen i antalet tjänste­

män enligt de två företagsräkningarna åren 1931 och 1951, finner man bl. a.

att den kvinnliga förvaltningspersonalen och kommersiella personalen ökat

förhållandevis starkt, nästan lika mycket som den manliga tekniska personalen.

Vad kan man nu säga om den framtida arbetsmarknadsutvecklingen för per­

soner med akademisk utbildning? Det är givetvis ytterligt svårt att uttala sig

om framtiden speciellt när det gäller en så liten grupp av befolkningen som den

akademikerna fortfarande utgör. Tre förhållanden kan sägas vara i stort sett

avgörande på lång sikt för hur många akademiker vi kommer att få verksamma

på arbetsmarknaden, nämligen dels hur många ungdomar vi kommer att få råd

och möjlighet att utbilda vid våra högre läroanstalter, dels i vilken takt och

i vilken riktning vårt näringsliv och var offentliga verksamhet kommer att

utvecklas, dels slutligen i vilken utsträckning kvinnliga akademiker kommer att

vara yrkesverksamma.

Den första av de tre här angivna faktorerna gäller den allmänna standard

i fråga om utbildning, som vi anser oss kunna och böra ge vår arbetskraft.

Det finns i och för sig intet som säger, att vi ej av rena allmänbildningshänsyn

skulle kunna väsentligt höja utbildningsstandarden överlag för vår ungdom.

Sedd i ett historiskt perspektiv är den nuvarande utbildningsstandarden en

etapp i en drygt hundraårig utvecklingsprocess. En malmedveten strävan från

föräldrar och företrädare för näringsliv och samhälle att höja ungdomens ut­

bildningsnivå ytterligare över hela linjen kommer rimligen att inom loppet av

några decennier leda till att procenten personer med akademisk utbildning kom­

mer att höjas. Storleken på denna höjning är då ytterst en fråga om den takt,

med vilken vi anser oss ha råd att bygga ut det högre utbildningsväsendet.

Utifrån denna, låt oss gärna säga allmänbildningssynpunkt, blir det en sekundär

fråga, vilken typ av högre utbildning som man ger ungdomen. I varje fall blir

inte frågan om olika verksamhetsområdens behov av en viss typ av utbildade

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

1 En del av akademikerna är att betrakta som företagare, men uppgifter saknas för åren 1940

och 1950 om hur många av akademikerna som var tjänsteman och hur många som var företagare.

42

det avgörande. Snarare skulle utbildningskostnaderna bli den faktor, som när­

mast komme att styra inriktningen på utbyggandet av den högre utbildningen.

Den andra faktorn, avgörande för hur stort antal akademiker vi kommer att

ha sysselsatta på arbetsmarknaden i framtiden, är utvecklingstakten och den

framtida inriktningen hos vårt näringsliv och för vår offentliga verksamhet. För

att belysa vad en förändrad inriktning av näringslivet kan betyda, har utred­

ningen gjort ett räkneexempel på basis dels av vissa beräkningar som gjorts av

1955 års långtidsutredning rörande utvecklingen under perioden 1955—65 av

antalet företagare och tjänstemän inom skilda näringsgrenar (Balanserad ex­

pansion. Bilagor, bilaga 4, SOU 1957:10), dels av vissa uppgifter i Akademiker­

räkningen 1955. Resultaten av de gjorda beräkningarna visar, att hela antalet

akademiker skulle öka med 18 procent mellan åren 1955 och 1965. Antalet före­

tagare och antalet tjänstemän totalt sett har av långtidsutredningen beräknats

öka med 9 procent under samma period.

Detta räkneexempel är gjort under förutsättning av att inom var och en av

de skilda näringsgrenarna förhållandena blir i stort sett desamma som för när­

varande. Så kommer givetvis ingalunda att bli fallet. Utvecklingen inom fler­

talet näringsgrenar och verksamhetsområden torde komma att leda till att

kraven på de anställdas utbildning skärpes. Att detta kommer att leda till att

andelen med akademisk utbildning stiger, är visserligen ej utan vidare givet.

Från arbetsgivarens synpunkt måste givetvis i hög grad lönekostnaden bli av

betydelse då det gäller anställandet av högt kvalificerad personal. Främst med

hänsyn till kvalitetskravets stigande betydelse i framtidens internationella kon­

kurrens måste dock säkerligen generellt sett arbetskraftens utbildningsstandard

successivt höjas. Detta gäller icke blott för produktionssidan utan även för

distributions- och administrationssidorna inom vårt näringsliv. Det skall inga­

lunda förnekas, att det ligger en viss fara i en dylik utveckling. Konsekvensen

kan i det konkreta fallet nämligen bli, att man för en viss funktion anställer

en överkvalificerad kraft. Nu torde det dock ofta vara så, att en funktion kan

utvecklas, ges en kvalitativt sett högre valör. Består inte en stor del av vad vi

kallar utveckling just däri, att skilda arbetsfunktioner ges ett mer komplicerat

och nyanserat innehåll? År detta riktigt, då följer därav att man genom att

använda en från början kanske överkvalificerad kraft för en viss funktion kan

utveckla funktionen i fråga. En fortgående kvalitativ förfining av funktionerna

torde för närvarande karaktärisera arbetslivet inom så gott som hela den civili­

serade världen. Den tekniska utvecklingen spelar här givetvis en betydelsefull

roll som pådrivande faktor. Självklart är att denna utveckling ständigt måste

kontrolleras och prövas för att undvika vad som i karikerad form går under

namnet Parkinsons lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

Efter diskussionen av utvecklingstendenserna i stort övergår utredningen till

att referera och diskutera ett antal mera omfattande utredningar rörande beho­

vet av enskilda kategorier akademiskt utbildade, som gjorts och som

har någorlunda god aktualitet.

Kungl. May.ts proposition nr 119 år 1960

43

Beträffande ingenjörsbehovet refererar utredningen utförligt en av Industri­

förbundets s. k. teknikerkommitté under åren 1956 och 1957 utförd undersök­

ning rörande den framtida industriella utvecklingen inom landet och den fram­

tida fördelningen av teknikeruppgifterna på ingenjörer med olika slag av ut­

bildning. I fråga om detta referat torde få hänvisas till betänkandet (s. 50—66).

Här må endast intagas en av utredningen återgiven sammanfattning av tekni­

kerkommitténs beräkningar rörande antalet tekniker av olika slag vid skilda

tidpunkter och inom samtliga berörda verksamhetsområden, som även upptar

den relativa storleksordningen mellan de tre huvudkategorierna — civilingen­

jörer och akademiker, läroverksingenjörer och institutsingenjörer:

Sammanfattning av ingenjörsbehovet enligt teknikerkommittén.

1950

1955

1955

1965

1975

1940

önskv.

prognos

prognos

%

Absoluta tal

Civilingenjörer ............

7100

9100

10 600

11 600

17 000

18 000

24 500

27 500

3

3,5

Akademiker ...................

105

510

560

630

970

1460

Läroverksingenjörer ----

10 500

16 500

20 000

21 500

32 200

33 900

46 400

51 600

3

3,5

Institutsingenjörer ........

5 600

21 000

27 200

28 000

40 000

41 800

56 400

62 000

3

3,5

Totalt

Relativa tal

23300

47100

58 400

61700

90200

94700

128 800

142 600

3

3,5

Civilingenjörer och aka-

demiker .....................

31

20

19

20

20

20

Läroverksingenjörer ----

45

35

34

35

36

36

Institutsingenjörer ........

24

45

47

45

44

44

Totalt

100

100

100

100

100

100

Anm. Industriproduktionen och bruttonationalprodukten har antagits öka med 3, alter­

nativt 3,5 procent per år.

Utredningen kommenterar teknikerkommitténs undersökning på följande sätt.

Universitetsutredningen är väl medveten om att olika slag av kritik kan riktas mot

teknikerkommitténs beräkningar av det framtida ingenjörsbehovet. Det underliggande

statistiska primärmaterialet är i flera hänseenden bräckligt; man har t. ex. varit tvungen

att bygga på data rörande förhållandena vid ett fåtal tidpunkter. De grundläggande

hypoteserna rörande ingenjörsbehovet i framtiden dels inom industrien, dels inom den

44

offentliga verksamheten är vidare enkla och till sin innebörd icke helt klara. Det är t. ex.

ej klarlagt, vad en stark förskjutning mellan skilda industribranscher inom industrien i

dess helhet kan betyda för de antagna stabila relationerna mellan ingenjörstäthet och

produktion per anställd. Å andra sidan finns för närvarande varken här i landet eller

utomlands några undersökningar som ger bättre arbetshypoteser för de planerande myn­

digheterna på den tekniska utbildningens område. I själva verket har vi tidigare här i

landet haft — liksom man för närvarande på många håll utomlands har — betydligt

mindre omfattande statistiskt material som grund för ställningstagandena på utbildningens

område än vad vi nu genom teknikerkommitténs arbete har.

Universitetsutredningen finner för sin del, att det dynamiska betraktelsesätt som ligger

bakom teknikerkommitténs beräkning är det riktiga i dagens Sverige. Vi lever i en tid

av stark ekonomisk expansion och stora utvecklingsmöjligheter på teknikens område. Det

samband mellan ingenjörstäthet och produktion per anställd, som teknikerkommittén för­

utsätter skall gälla i framtiden, anser universitetsutredningen vara en rimlig arbetshypotes

att arbeta efter i det ekonomiska handlandet — såväl näringslivets som de offentliga

myndigheternas. Man kan mycket väl, enligt utredningens uppfattning, tolka det antagna

sambandet mellan ingenjörstäthet och produktion per anställd så, att en 3- ä 3,5-procentig

ökning av produktionen i framtiden för sitt realiserande fordrar det av teknikerkommittén

beräknade ingenjörsantalet. Det är emellertid självklart, att man därvid också måste

räkna med en rad andra förutsättningar, bl. a. i fråga om kapitalbildningen.

Utöver vad som i övrigt framgår av teknikerkommitténs utredningar rörande behovet

i framtiden av civilingenjörer, vill utredningen för sin del peka på den efterfrågan på väl

kvalificerade svenska tekniker som med all sannolikhet i framtiden kommer från utlandet,

inte bara från de ännu underutvecklade länderna utan även från de i förhållande till vårt

land mera utvecklade länderna. Det må också i detta sammanhang erinras om det ytter­

ligare teknikerbehov, som kan tänkas uppkomma som en följd av de båda flerstatsmark-

nader, som nu bildas i Europa. Slutligen finns det anledning för utredningen att peka på

att det under 1960-talet sannolikt kommer att föreligga ett större behov, särskilt av

civilingenjörer, för forsknings- och undervisningsuppgifter både inom universitets- och

högskoleväsendet och inom skolväsendet i övrigt än det som teknikerkommittén kunnat

räkna med.

Utredningen har även tagit del av undersökningar rörande enskilda utbildningsgrupper

inom ramen för civilingenjörsutbildningen, bl. a. en beräkning rörande det framtida be­

hovet av väg- och vattenbyggare och en beräkning rörande det framtida behovet av

arkitekter. Resultaten av dessa beräkningar, vilka kommer att beröras i ett följande

kapitel, förändrar på intet sätt den helhetsbild för civilingenjörsgruppen som tekniker­

kommitténs beräkningar ger.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

Vidkommande utredningens framställning av det framtida behovet av läkare,

tandläkare, apotekare, receptarier, agronomer, jägmästare, veterinärer och teolo­

ger torde få hänvisas till betänkandet (s. 68—78 och 88 f).

Utredningen har själv gjort en undersökning angående det framtida behovet

av civilekonomer, jurister och samhällsvetare. Som ett slutligt resultat av denna

undersökning har framräknats följande totala behov av de tre examensgrup-

perna:

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

45

Civil­

ekonomer

Jurister

Pol. magistrar

Summa

5 700

7140

630

13 470

3 500

6 000

460

9 960

Behövlig nettoökning; antal .............

2 200

1140

170

3 510

63

19

37

35

Denna beräkning ger, för alla tre grupperna tillsammantagna, en ökning med

35 procent. Det kan vara av intresse att jämföra resultatet av denna beräkning

med utvecklingen under tioårsperioden 1945—55. Utredningen har gjort en

beräkning av denna utveckling, vars resultat framgår av följande tablå.

Antal

Procent

1945

1955

1965

1945

1955

1965

Civilekonomer .....................

2 200

3 500

5 700

29

35

42

Jurister ................................

5 310

6 000

7 140

69

60

53

Pol. magistrar .....................

160

460

630

2

5

5

Summa

7 670

9 960

13 470

100

100

100

Procentuell ökning per fem-

årsperiod ...........................

30

35

Civilekonomernas relativa andel av samtliga tre examensgrupper skulle fort­

sätta att växa. Förskjutningen mot allt flera civilekonomer är mellan åren 1955

och 1965 dock inte uppseendeväckande, om man jämför med förändringen mel­

lan åren 1945 och 1955. Att behovet av politices magistrar icke skulle öka

relativt sett mellan åren 1955 och 1965, torde sammanhänga med den avmatt­

ning, som ägt rum under 1950-talet i fråga om antalet avlagda samhällsveten­

skapliga examina. Utbildningsgruppen har icke fortsatt sitt under 1940-talet

framgångsrika inträngande på den akademiska arbetsmarknaden.

Utredningen kommenterar undersökningsresultatet på följande sätt.

Det framtida behovet av akademiker med här ifrågavarande examina är speciellt

vanskligt att bedöma. Tidigare har antytts det inbördes sambandet från behovssynpunkt

mellan de tre utbildningsgrupperna civilekonomer, jurister och politices magistrar. Dessa

konkurrerar delvis om samma arbetsuppgifter. Vidare har antytts, att det för var och en

av dessa grupper, liksom för ett flertal andra akademikergrupper, finns ett konkurrens­

förhållande till grupper med kortare utbildning. För civilekonomernas del gäller det kon­

kurrens i första hand med personer med handelsgymnasieutbildning; för jurister och sam­

hällsvetare finns en viss konkurrens med socionomerna. När det gäller verksamheten i

offentlig förvaltning kan det ganska snart även bli konkurrens från en ny, ännu ej mer

än på försök introducerad grupp, nämligen de s. k. kanslisterna. Dessa senare är tänkta

att i viss utsträckning avlasta bl. a. personer med juridisk och samhällsvetenskaplig

utbildning.

Juristernas och politices magistrarnas framtida arbetsmarknad är dessutom starkt be-

46

roende av hur den offentliga förvaltningen kommer att växa. Det är visserligen sant att

förvaltningens omfattning till en väsentlig del bestäms av utvecklingen i stort av närings­

liv, kultur och socialt handlande. Å andra sidan är det uppenbart att den offentliga för­

valtningens tillväxt, och därmed även tillväxten av antalet befattningar lämpade för

arbetskraft av här aktuellt slag, i hög grad är beroende av politiska avvägningar. Civil­

ekonomernas framtida arbetsmarknad kommer i hög grad att vara beroende av den

utveckling, som näringslivet och särskilt den privata industrien kommer att undergå. Det

finns därför ett uppenbart samband mellan å ena sidan det framtida behovet av ingen­

jörer, särskilt civilingenjörer, och å den andra det framtida behovet av merkantilt utbildad

personal, särskilt civilekonomer.

Kungl. May.ts 'proposition nr 119 år 1960

Utredningen redovisar vidare ett antal undersökningar beträffande det fram­

tida behovet av akademiker med examen från filosofisk fakultet.

Såvitt gäller lärare inom skolväsendet återger utredningen en

av undervisningsrådet Lundblad utförd undersökning, publicerad som universi-

tetsutredningens betänkande IV under titeln Lärarbrist och läraröverskott (SOU

1958: 21). Huvudresultaten av ifrågavarande beräkningar av det totala behovet

av lärare i teoretiska ämnen, uttryckt i heltidstjänster framgår av följande tablå.

Det totala lärarbehovet i teoretiska lärorämnen vid de högre skolorna

läsåren 1957/67, uttryckt i heltidstjänster.

\v Läroämne

Läsår

kr

mo

la

gr

eng

ty

ry

fs

fr

sp

hi

m

samh.-

lära

sk i

enh.-

sk.

ge

fi

ps

pe

ma

bi

fy

ke

Summa

1957/58 ........ 558 1488 210 1404 1170 504 1097

79 628 122 1391

697

701

576 10 625

1958/59 ........ 585 1553 231 1422 1 415 533 1150

in

676 131 1476

754

839

670 11546

1959/60 ........ 634 1670 254 1528 1 521 590 1232 146 720 139 1 614

809

923

761 12 541

1960/61 ........ 673 1 793 282 1 643 1 584 692 1327 208 768 148 1 740

864

997

838 13 557

1961/62 ........ 698 1935 310 1720 1 585 705 1367 302 810 156 1837

904 1083

856 14 268

1962/63 ........ 726 2 066 331 1806 1630 748 1422 388 840 167 1940

979 1125

908 15 076

1963/64 ........ 749 2183 345 1870 1 667 779 1466 458 869 181 2 021 1007 1 170

935 15 700

1964/65 ........ 764 2 257 351 1898 1675 785 1484 519 888 180 2 073 1029 1 206

966 16 075

1965/66 ........ 786 2 352 355 1943 1 691 793 1 508 587 916 176 2140 1061 1249

994 16 551

1966/67 ........ 807 2 456 356 1992 1 707 789 1528 674 947 174 2 213 1097 1298 1031 17 069

Anm. Behovet av hjälpklasslärare är ej inkluderat.

En sammanfattning av tablåns siffror får följande utseende.

Behövligt antal nya ämneslärartjänster under perioden 1957/58—1966/67

(enligt tablån)............................................................................................. 6 444

därav i humanistiska ämnen........................................................................ 4 170

(varav kristendomslärare till ett antal motsvarande 249 fulla tjänster

i enbart detta ämne)

i matematisk-naturvetenskapliga ämnen ................. .................................. 2 274

47

Det må här erinras om att en tills vidare icke känd del av dessa nya ämnes-

lärartjänster i vad de avser tjänster på enhetsskolans högstadium får beräknas

bli besatta med andra lärarkategorier än sådana med traditionell ämneslärar-

utbildning. Lundblad har i sin utredning räknat med två alternativ (de s. k. 60-

procents- och 50-procentsalternativen).

Förutom behov av de lärare som nu behandlats kan de närmaste åren ett

visst behov inom andra områden komma att föreligga av lärare med studier

vid filosofisk fakultet. 1953 års lärarinneutbildningskommitté avgav år 1957 ett

betänkande, Lärarutbildningen på det husliga området (SOU 1957:28). Utred­

ningsförslaget, som ännu ej blivit föremål för statsmakternas ställningstagande,

innebär bl. a. en mindre ökning av det nuvarande antalet lärare på berörda

områden, helt eller delvis utbildade vid filosofisk fakultet. Sålunda föreslås in­

rättandet av lektorstjänster i vissa speciella ämnen, t. ex. i näringslära och till-

lämpad kemi, hem vårdslära samt tvättlära och arbetsteknik, för vilka tjänster

förutsättes — i varje fall under en övergångsperiod, innan reguljär utbildning

är ordnad — godkända betyg i filosofisk ämbetsexamen i ämnet kemi. Vidare

förordas några lektorat och adjunktstjänster av samma slag som inom det övriga

högre skolväsendet.

I ett betänkande Utbildning av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk

samt handel (SOU 1959:8), avgivet av 1955 års sakkunniga för yrkesutbild­

ningens centrala ledning och viss lärarutbildning, behandlas frågan om behovet

av lärare vid skilda utbildningslinjer inom yrkesskolväsendet. De delar av det

framräknade behovet som avser de teoretiska ämnena torde vara täckta av de

beräkningar som gjorts i den tidigare refererade utredningen av Lund blad om

lärarbrist och läraröverskott. Vad beträffar behovet av lärare i yrkesämnena

synes utredningen ha räknat med att detta behov skall täckas av andra än

personer med utbildning vid filosofisk fakultet. För akademikernas del berör

denna utredning i första hand personer som avlagt examen vid handelshögskola

eller teknisk högskola.

Utöver vad nu anförts kan det tänkas komma att finnas behov av lärare med

utbildning vid filosofisk fakultet inom skolformer, som här ej behandlats. Inom

korrespondensundervisningen kan det komma att uppstå ett växande behov av

personer med akademisk examen. Den utbildnings- och den vidareutbildnings-

verksamhet, som i växande omfattning pågår inom näringslivet, kan också

tänkas leda till en viss efterfrågan på heltidsanställd lärarpersonal. Någon möj­

lighet att nu uppskatta omfattningen av detta eventuella framtida behov finns

dock ej.

Det framtida behovet av akademiska lärare, forskare m. fl.

skildrar utredningen på följande sätt. Inom universitets- och högskoleväsendet

kommer, om detta utvecklas i den takt som universitetsutredningen tänkt sig,

under de närmaste årtiondena att skapas ett stort antal befattningar, tillfälliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

48

och permanenta, för personer med utbildning inom filosofisk fakultet. Universi-

tetsutredningen räknade i sitt betänkande Den akademiska undervisningen.

Forskarrekryteringen (SOU 1957:24) med att antalet befattningar — från pro­

fessor till assistent — för enbart undervisningens behov inom de filosofiska

fakulteterna skulle behöva öka med cirka 440 vid ett i förhållande till utgångs­

läget fördubblat studerandeantal. I sitt betänkande rörande forskningens villkor

och behov (SOU 1958: 32) förordade utredningen åtgärder som för budgetåren

1959/60—1963/64 för de filosofiska fakulteterna bl. a. skulle innebära förstärk­

ningar med sammanlagt 116 e. o. docentbefattningar och därjämte ett stort antal

professors- och preceptorsbefattningar samt assistent- och amanuenstjänster.

Härtill kommer antalet doktorand- och licentiandstipendier. Om man antar att

under 1960-talet sker en fördubbling av antalet studerande vid de filosofiska

fakulteterna samt att utredningens förslag rörande forskningsupprustningen helt

genomförs, skulle antalet »universitetsbefattningar» vid de filosofiska fakul­

teterna, tillfälliga och permanenta, tillsammans kanske komma att öka med

cirka 600. Därtill skulle komma ytterligare ett antal sluttjänster på professors-

och preceptorsnivå, vid ett eventuellt inrättande av en eller flera nya fakulteter.

Det är nu att märka att av de här nämnda »befattningarna» ett betydande antal

— främst docent- och assistenttjänster — är att betrakta som tillfälliga från

den enskilda befattningshavarens synpunkt.

I detta sammanhang bör även framhållas, att de filosofiska fakulteternas egna

lärostolar icke ensamma utgör slutpunkterna i humanisters och naturvetares

forskarkarriär. En mycket stor del av lärarbefattningarna vid fackhögskolorna

är och kommer troligen även i framtiden att bli besatta med forskare, vilkas

forskarutbildning varit förlagd till filosofisk fakultet. Särskilt gäller detta lärar-

befattningar i grundläggande naturvetenskapliga ämnen vid de tekniska hög­

skolorna, jordbrukets högskolor och farmaceutiska institutet, men även flera

av handelshögskolornas lärostolar innehas av forskare med filosofie doktorsgrad

inom de samhällsvetenskapliga disciplinerna. Den utbyggnad av utbildnings­

kapaciteten vid här ifrågavarande läroanstalter, som universitetsutredningen

föreslår i detta betänkande, kommer sålunda att innebära en betydande utvidg­

ning av arbetsmarknaden för docenter och andra yngre forskare även vid de

filosofiska, främst de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna.

Utöver de nu nämnda befattningarna kommer så ett säkerligen betydande

antal tillfälliga befattningar inrättade för forskningsuppgifter och bekostade

med medel från de statliga forskningsråden eller med medel från andra källor

(enskilda fonder, utlandet m. m.). Hur stort antal forskare och forsknings­

assistenter som för längre eller kortare tid kan komma att få sin försörjning av

medel från dessa håll, är omöjligt att säga. Man kanske skulle kunna våga

den gissningen att dessa medel, tillsammans med de medel som universitets­

väsendet självt kommer att erhålla, kommer att vara tillräckligt omfattande för

att redan omkring mitten av 1960-talet permanent eller tillfälligt ge heltids-

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

49

sysselsättning åt kanske 700 fler personer med examen från filosofisk fakultet

än som har motsvarande befattningar innevarande budgetår och att vid slutet

av 1960-talet dessa medel har en omfattning som möjliggör för kanske 1 500

fler »filosofer» än innevarande år att helt ägna sig åt undervisning eller forsk­

ning. Hur fördelningen av dessa nya befattningar på de humanistiska och de

matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna kan komma att bli, är det givetvis

svårt att nu ha någon klar mening om. Det är dock knappast rimligt tänka sig

att ökningen blir lika stor på de två fakultetsgrupperna.

I fråga om övriga yrkesområdens behov av akademiskt utbildad

arbetskraft gör utredningen följande uttalanden. Enligt Akademikerräkningen

utgjorde lärarna vid skilda skolor samt de anställda vid universitet och högskolor

cirka två tredjedelar av samtliga yrkesverksamma akademiker under 65 år med

filosofisk examen som huvudutbildning. Av återstoden kommer en betydande

del på vetenskaplig verksamhet, bedriven utanför universitetsväsendet. Sektorer­

na biblioteks-, musei- och arkivverksamheten, å ena sidan, och den statliga och

kommunala förvaltningen, å den andra, svarar för större delen av de återstående

»filosofernas» sysselsättning. Litterär och konstnärlig verksamhet, respektive

organisationsväsendet svarar var och en för ungefär lika stor del av filosofernas

arbetsmarknad som industrien, respektive handel och samfärdsel samt bank- och

försäkringsväsendet.

Vad beträffar det framtida behovet av personer med filosofisk examen inom

här berörda områden kan till en början konstateras, att man inom området

»annan vetenskaplig verksamhet» har att räkna med ett stigande behov av

akademiker. Här är då inte inräknad verksamhet, för vilken samhällsveten­

skapligt skolad arbetskraft är den lämpade. Det är främst fråga om forsknings­

verksamhet av naturvetenskaplig inriktning, bedriven vid försvarets anlägg­

ningar, vid kommunikationsverken, inom den statliga atomverksamheten o. s. v.

Här har man anledning förvänta en avsevärd behovsökning. Vad så gäller »bib­

lioteks-, musei- och arkivväsendet» är det i och för sig möjligt att inrätta ett

betydande antal tjänster och tillfälliga befattningar. Arbetsuppgifter finns i stor

omfattning. Frågan gäller i vilken utsträckning samhället anser sig kunna öka

sina insatser på dessa kulturområden.

För områdena »litterär- och konstnärlig verksamhet» gäller andra förutsätt­

ningar. Här är det delvis fråga om i vilken omfattning som främst förlagen

kommer att anställa personer med filosofisk utbildning. Att man inom förlags­

världen har ett uppdämt behov av personer med naturvetenskaplig skolning,

kan tas för givet, medan det däremot är mindre klart, huruvida man kan finna

anledning att i större omfattning utöka personalen med humanistisk skolning.

Organisationsväsendet kommer sannolikt att växa i storlek. Härvidlag torde

det dock ligga närmast till hands att räkna med att efterfrågan kommer att

gälla juridiskt och samhällsvetenskapligt utbildade akademiker, men även psy-

4 —

Bihang till riksdagens protokoll 1060. 1 saml. Nr 119

Kungl. Maj:ts woposition nr 119 år 1960

50

kologiskt och pedagogiskt skolad arbetskraft — vilken här räknas in bland

dem med filosofisk skolning — torde ha att räkna med en växande arbets­

marknad också inom organisationsväsendet. De stora frågetecknen för fram­

tiden, när det gäller den filosofiskt och framför allt den humanistiskt utbildade

arbetskraften utgör utan tvekan industri, handel och samfärdsel samt bank-

och försäkringsväsendet. För närvarande är förhållandevis få personer med filo­

sofisk examen anställda inom dessa stora näringsgrenar. Det är i och för sig

förklarligt att så varit och fortfarande är fallet med hänsyn till den typ av ut­

bildning, som de filosofiska fakulteterna erbjuder. Utgår man från att utbild­

ningen i allt väsentligt förblir densamma som hittills, då finns det ingen anled­

ning antaga att näringslivet kommer att till rimliga löner efterfråga något

väsentligt ökat antal personer med humanistisk utbildning. Självfallet finns det

möjligheter för humanister att på lika villkor konkurrera med personer utan

någon mera specialiserad yrkesutbildning. Om å andra sidan en nyorientering av

utbildningen inom ett stort antal ämnen vid de humanistiska fakulteterna kan

ske, är det ej uteslutet att det så småningom skapas nya förutsättningar för

examinerade från filosofisk fakultet att konkurrera med annan yrkesutbildad

arbetskraft om välbetalda anställningar inom industrien och, vad viktigare är,

att fylla latenta behov, vilka industrien i brist på lämpligt utbildade personer för

närvarande inte har aktuella.

Liknande är situationen för dem som har naturvetenskaplig utbildning. Ännu

är det ett förhållandevis ringa antal naturvetare som har anställning inom in­

dustrien. En viss nyorientering på utbildningens område skulle här kunna öka

den redan nu sakta växande efterfrågan inom industrien på dylik personal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

Utredningen kommenterar härefter det framtida behovet av akademiker med

examen från filosofisk fakultet på följande sätt.

Av det föregående framgår, att om vi under 1960-talet skall bygga ut vårt högre skol­

väsende i en omfattning som svarar mot de krav på utbildning som man nu ganska

säkert kan förvänta från föräldrar och ungdom, så fordras att vi inrättar nya tjänster

inom skolväsendet för personer med någon form av ämneslärarutbildning till ett antal

av mellan 6 000 och 7 000 heltidstjänster och sannolikt dessutom ett stort antal tillfälliga

tjänster och befattningar. Det bör här understrykas, att Lundblads i det föregående re­

fererade beräkning av skolväsendets behov under de närmaste åren av lärare i teoretiska

läroämnen i många hänseenden måste betecknas som en beräkning av minimibehovet.

Den är i avseende på skolorganisationens utformning uttryckligen gjord på grundval av

statsmakternas vid undersökningstillfället fattade beslut och sålunda utan antaganden

rörande innebörden av kommande beslut i dessa hänseenden. Beräkningarna är alltså

gjorda under antagande bl. a. att bestämmelserna rörande klassavdelningarnas storlek

skall förbli oförändrade.

Uppenbart är, att t. ex. en reform i riktning mot mindre klassavdelningar liksom andra

tänkbara skolreformatoriska åtgärder kan leda till ett avsevärt större lärarbehov än det

Lundblad utifrån sina antaganden räknade fram. Med hänsyn till att vi nu står mitt

uppe i en intensiv reformverksamhet på skolans område, är det — såvitt universitets-

51

utredningen kan bedöma — på intet sätt otänkbart att det totala behovet av lärare i

teoretiska läroämnen vid 1960-talets slut omfattar kanske drygt 20 000 i stället för av

Lundblad beräknade cirka 17 000 heltidsverksamma lärare.

Vad de filosofiska fakulteternas tillväxt under 1960-talet beträffar så är i det före­

gående givna uppgifter om lärarbehovet baserade på utredningens tidigare och i det föl­

jande framlagda förslag till utbyggnad av universitetsväsendet, varför det inte i före­

varande sammanhang finnes anledning till ytterligare kommentarer. Här skall blott

konstateras att de beslut som statsmakterna fattat på basis av utredningens tidigare

förslag (jfr prop. 1958:104 och 1959:105) resulterat i att antalet assistenttjänster redan

från och med läsåret 1959/60 är större än det antal som utredningen räknade med skulle

bli erforderligt, dels för undervisningens behov vid fördubblat studerandeantal, dels för

att skapa en forskningsmässig minimistandard vid nuvarande lärarantal.

Inom de från allmänkulturell synpunkt viktiga områdena biblioteksväsendet, musei-

och arkivväsendet synes det finnas plats för en stark upprustning och utvidgning. Det

finns all anledning att åt eftervärlden söka ta tillvara en förhållandevis lika stor del av

den aktuella tidsepoken som man för säg 100 år sedan gjorde av dåtiden. Därtill erfordras

växande resurser. Här finns det helt självklart stora möjligheter att utnyttja humanistiskt

skolad arbetskraft.

Med en utveckling mot ökad fritid för den yrkesverksamma befolkningen följer helt

naturligt ökad möjlighet för olika former av fritidsverksamhet och avkoppling. Det synes

universitetsutredningen vara en självklar uppgift för samhället att i ett sadant lä.ge

genom olika slag av offentliga tjänster erbjuda allmänheten kvalitativt högtstående service

för fritidsverksamhet och avkoppling. Formerna för dessa insatser kan inte här skisseras.

Rent allmänt bör därvid emellertid gälla, att man kommer att behöva arbetsinsatser av

personer som själva genomgått en utbildning med tonvikten pa det i västerländsk mening

kulturella. Därvid framstår någon form av humanistisk utbildning som en nära till hands

liggande utbildning. I

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 119 år 1960

I samband med redovisningen av behovet av skilda grupper av akademiker

gör utredningen en del beräkningar av behovet av viss iclce-alcademisht utbildad

personal. Bland annat redovisas vissa undersökningar beträffande främst kom-

munikationsverkens och tullverkets s. k. studentkarriärer, som utförts inom

arbetsmarknadsstyrelsen och som tidigare offentliggjorts i serien Arbetsmark-

nadsinformation.

Slutresultaten av dessa behovsundersökningar finns redovisade i följande

tablå, vilken dessutom innehåller uppgifter om antalet studenter, som antagits

till här aktuella utbildningskurser under perioden 1952—58.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

Rekrytering och rekryteringsbehov till vissa utbildningslinjer

inom den s. k. studentkarriären.

Antal antagna till utbildningskurs

Antagna år

Postassi-

stentkurs

Postexpe-

ditörs-

kurs

Teleassi-

stentkurs

SJ:s sta-

tionsskri-

varkurs

SJ:s kon-

tors-

skrivar-

kurs

Kammar-

skrivar­

kurs

Summa

antagna

1952 ...................

29

59

25

29

10

57

209

1953 ...................

26

47

—

20

—

28

121

1951 ...................

20

22

26

1

3

43

115

1955 ...................

20

18

19

34

2

40

133

1956 ...................

33

45

26

22

4

48

178

1957 ...................

37

67

28

30

1

24

187

1958 ...................

49

51

—

23

6

18

147

Summa 52—58 ..

214

309

124

159

26

258

1090

Årligt antal an­

tagna i medeltal

1952—58 ........

31

44

18

23

4

37

156

Årligt antal antag­

na i medeltal

åren 1957 och

1958 ...............

43

59

14

26

4

21

167

Arbetsmarkn.-sty-

relsens beräkn.

för 1957—61

(genomsnitt per

år) .................

32

58

12

28

4

21

155

Av tablån franigar att arbetsmarknadsstyrelsen i sina beräkningar möjligen

varit väl försiktig beträffande utvecklingen inom studentkarriärerna. Under de

tva första åren av den femårsperiod beräkningen gäller ökade nämligen antalet

antagna med i genomsnitt 10 personer mer än beräknat (167 mot 155). Främst

var det inom postassistentkurserna, som denna ökning ägde rum. Även om ut­

vecklingen i det närmaste fortsätter i den takt som varit de senaste åren, blir

dock huvudresultatet att studentkarriärerna inom överskådlig framtid kommer

att kunna erbjuda ett i förhållande till studentantalets ökning minskande antal

utbildningsplatser.

Även i fråga om landskanslistkarriären inom länsstyrelseorganisationen har

gjorts undersökningar rörande kommande års behov.

Arbetsmarknadsstyrelsen, som även utfört denna undersökning, har funnit ett

årligt rekryteringsbehov av 80 ä 100 tjänstemän vara troligt för åren 1957—60.

Nyrekryteringen avser främst tjänstemän för kamerala arbetsuppgifter. På

grund av arbetsuppgifternas art krävs god skolunderbyggnad och kunskaper i

bokföring. I en inom inrikesdepartementet den 24 maj 1957 dagtecknad prome­

moria har såsom önskvärda kvalifikationer angivits främst examen från handels-

gymnasium eller studentexamen kompletterad med utbildning i bokföring, men

53

även realexamen med handelsskoleutbildning kan godtas. Fördelningen mellan

studenter och icke-studenter bland dem som antagits i landskanslistkarriären är

ej känd. Vissa uppgifter tyder emellertid på att bland dem som antagits under

1950-talet vid länsstyrelserna (motsvarande) en mindre del utgjorts av studenter

än fallet var under 1940-talet. Arbetsmarknadsstyrelsen räknar med att 40 a

50 procent av rekryteringsbehovet tillgodoses med studenter. Detta skulle inne­

bära, att ett 40-tal studenter årligen skulle komma att tas i anspråk för lands­

kanslistkarriären under de närmaste åren.

I detta sammanhang gör utredningen dessutom vissa beräkningar av hur

antalet icke-akademiska utbildningsplatser, om vilka personer med student­

examen kan tänkas konkurrera, kan komma att öka mellan åren 1958 och 1966.

Resultaten redovisas i följande två tabeller.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

Beräkning av antalet intagna år 1966 vid icke-akademiska utbildningslinjer,

till vilka endast studenter antages då söka sig.

Utbildningsänje

Intagna 1958

Beräknad in­

tagning 1966

Studenter

Övriga

1. Officersutbildning...................................................

212

—

251

2. Landsfiskalsutbildning ..........................................

41

—

41

3. Folkskollärarutbildning (tvåårig) .........................

316

—

240

4. Studentkarriärerna inom kommunikationsverken

o. tullverket (exklusive postexp. utb.).................

96

16

112

5. Sjukgymnastutbildning ........................................

86

5

130

6. Preparatris- och laboratrisutbildning .................

65

93

164

7. Grafiska institutet .................................................

19

1

30

8. Fackkurs vid handelsgymnasium .........................

355

—

533

9. Företagsekonomisk utbildning ............................

52

54

106

10. Sekreterarutbildning .............................................

267

13

420

11. Flyg- och trafikvärdinneutbildning .....................

12

2

60

12. Högre mejerikurs ...................................................

—

—

10

Summa antagna

1521

184

2 097

Antaganden till tabellen:

1. Beräkningen grundad på uppgifter från arbetsmarknadsstyrelsen.

3. Skolöverstyrelsens beräkning för 1964/65 har antagits gälla oförändrad för 1966/67-

4. Arbetsmarknadsstyrelsens beräkning.

5. Medicinalstyrelsens beräkning.

6. Preparatris- och laboratrisutbildningcn har här sammanförts, då man kan förmoda att

dessa utbildningslinjer i framtiden helt kan komma att fyllas av studentskor. Någon

utvidgning av utbildningskapaciteten har inte antagits.

7. Uppskattad ökning av intagningskapaciteten med 50 procent.

8. D:o.

9. Häri tänkes även ingå utbildningen vid Stockholms stads handelsskola.

10. Ökning av intagningskapaciteten med 50 procent.

11. Ökning av trafikvärdinneutbildningen med 100 procent samt detsamma beträffande

den 1959 tillkomna utbildningen av flygvärdinnor.

54

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 119 år 1960

Beräkning av antalet intagna år 1966 vid utbildningslinjer, till vilka studenter

år 1958 i relativt liten utsträckning sökt sig.

U tbildni ngslin j e

Intagna 1958

Beräknad in-

Studenter

Övriga

tagning 1966

1. FolkskoIIärarutbildning (fyraårig) .......................

34

219

336

2. Småskollärarutbildning .........................................

368

593

336

3. Socionomutbildning ...............................................

107

141

390

4. Landskanslistutbildning ........................................

40

40

80

5. Postexpeditörsutbildning ......................................

6. Utbildning inom

51

147

198

försäkringsbranschen .........................................

144

1916

3 790

bankvärlden .......................................................

225

675

1350

7. Reklamutbildning .................................................

8

18

105

8. Konstfackskolan .....................................................

21

76

146

9. Konsthögskolan .....................................................

5

10

23

10. Teckningslärarmstitutet ........................................

19

18

56

11. Musikhögskolan .....................................................

32

67

149

12. Dramatiska elevskolor ..........................................

9

12

41

13. Förskollärarntbildning ..........................................

—

200

400

14. Sjuksköterskeutbildning ........................................

90

1600

2 535

15. Diakon- och diakonissutbildning ........................

10

53

95

16. Hushållslärarinneutbildning ..................................

21

324

400

17. Ekonomi- och internatföreståndarinneutbildning .

4

56

90

18. Laborantutbildning ...............................................

1

47

72

19. Skogsmästarutbildning ..........................................

2

17

30

20. Hortonomutbildning .............................................

—

—

15

21. Handels- och korrespondentutbildning ...............

43

629

1008

22. Journalistutbildning .............................................

6

30

54

23. Slöjdföreningens skola .........................................

—

26

39

24. Arbetsterapeututbildning ................... ..................

1

23

36

25. Musikutbildning .....................................................

5

21

39

Summa antagna

1245

6 958

11813

Antaganden till tabellen:

Där intet annat anges i det följande, har antagits att intagningskapaciteten kommer att

ökas med 50 procent mellan åren 1958 och 1966.

1. Skolöverstyrelsens beräkning för 1964/65 har antagits gälla oförändrad för 1966/67.

2. D:o.

3. I skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet år 1956 beträffande institutets

lokalfråga räknade socialinstitutet i Stockholm med en ökning av antalet studerande

i varje årsklass med cirka 50 procent de närmast 10—15 åren. Vid instituten i Göte­

borg och Lund räknar man med en något svagare ökning, cirka 30 procent, om be­

hovet av socionomer skall kunna tillgodoses i framtiden.

4. Oförändrad intagning.

5. Oförändrad intagning.

55

6. Arbetsmarknadsstyresen antar en fördubbling av antalet antagna studenter mot mit­

ten av 1960-talet, samt ett relativt sett minskande antal med lägre skolunderbyggnad,

här uppskattat till cirka 3 500 inom försäkringsbranschen.

7.

För

1958

saknas uppgifter från Anders Beckmans skola, vilken enligt arbetsmarknads-

styrelsens uppgifter om skolor för yrkesutbildning årligen intar cirka

45

elever. Upp­

skattas samtliga intagna till reklamutbildning

1958

till cirka

70,

kan intagningen

1966

enligt de generella antagandena beräknas till

105.

12. För år 1958 saknas uppgifter rörande elevskolan vid Malmö stadsteater. Uppskattas

antalet elever där till 6, får vi med vårt antagande om en 50-procentig ökmng siffran

41 för år 1966.

13. Inom socialdepartementet har det framtida behovet av förskollärare uppskattats till

närmare 400 intagna per år under 1960-talet.

14. I siffrorna för år 1958 ingår även ett antaget antal intagna vårterminen 1958.

16. 1953

års lärarinneutbildningskommittés förslag. Vid

1959

års riksdag har beslut fattats

om en ökning av intagningskapaeiteten för utbildning av skolköks- och handarbets-

lärarinnor med sammanlagt

44

platser från och med läsåret

1959/60.

Därtill har be­

slutats att barnavårdslärarinneutbildningen ökas från

12

till

24

intagna läsåret

1959/60,

men denna ökning avses i huvudsak endast som en engångsåtgärd.

17. Lärarinneutbildningskommitténs beräkning innefattar ej utbildningen av internatföre-

ståndarinnor. Den beräknar intagningen till cirka 40 elever per år inklusive Väst­

kustens ungdomsskola, vilken 1958 intog 16 elever till ekonomiföreståndarinneutbild-

ning och 19 till internatföreståndarinneutbildning. Av kommittén beräknades den inta

7 ä 8 elever till ekonomiföreståndarinneutbildning. Här har antagits en 50-procentig

ökning av den totala intagningen 1958 på 60 elever fram till 1966.

19. Arbetsmarknadsstyrelsen uppskattar det årliga intagningsbehovet under 1960-talet till

30 elever.

20. Till hortonom utbildningen med intagning för närvarande endast vartannat ar har

antagits årlig intagning 1966 enligt arbetsmarknadsstyrelsens beräkning.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 119 år 1960

B.

Ställningstagandena

Utbildningspolitik och samhällsutveckling

En rationell plan för en utbyggnad av en högskola under en tioårsperiod förut­

sätter med hänsyn framför allt till institutionsbyggnadernas livslängd en be­

dömning på lång sikt av tendenserna på arbetsmarknaden för akademiker.

Beslutar man exempelvis att under loppet av tio ar öka de tekniska högskolornas

intagningskapacitet från 1 000 till 2 000, sa innebär detta, att den nya kapaci­

teten kvarstår under en därpa följande relativt lang period, i fråga om under­

visningslokaler under flera decennier. En rationell planering skulle därför egent­

ligen förutsätta, att man hade en uppfattning om utbud och behov av civil­

ingenjörer under minst 30 ar framat i tiden.

Erforderliga antaganden kan anknyta till historiskt iakttagna utvecklingsten­

denser eller erfarenheter från andra länder eller vad man med större eller mindre

visshet vet om framtida förändringar på arbetsmarknaden, exempelvis som följd

av redan beslutade eller förberedda reformer. Antagandena måste emellertid med

nödvändighet omgärdas med en framåt i tiden växande osäkerhetsmarginal.

56

Resultatet av beräkningarna kan därför icke få karaktären av en prognos, som

gör anspråk på en hög grad av sannolikhet för dess förverkligande.

Det förhållandet, att man pa längre sikt ej kan göra säkra behovsprognoser

utan maste arbeta utifrån antaganden, har framförts som ett argument mot

ifrågasatta utökningar av intagningen till våra universitet och högskolor. Man

har menat, att en utökning av intagningen till en spärrad utbildningslinje icke

borde ske utan en övertygande bevisning om att behovet av den från läro­

anstalten utexaminerade arbetskraften under decennier framåt kommer att svara

mot den examination som en planerad utbyggnad kan ge. I annat fall skulle för­

siktigheten kräva, att man höll intagningen och examinationen på en lägre nivå.

En konsekvens av resonemang av denna typ blir lätt, mot bakgrund av vad

nyss sagts om osäkerheten i alla slag av behovsanalyser, att statsmakterna aldrig

borde utbygga några högre läroanstalter. Man kan nämligen aldrig »bevisa» att

ett visst antal akademiker kommer att svara mot efterfrågan vid en avlägsen tid­

punkt i framtiden. Det är därför uppenbart, att man vid ställningstaganden till

det högre utbildningsväsendets utbyggnad måste ha andra utgångspunkter än

en säker »bevisning» i fråga om det framtida akademikerbehovet.

En annan utgångspunkt skulle då kunna vara den, att man anser att sam­

hället bör bereda möjlighet till högre utbildning åt alla som önskar och förmår

tillgodogöra sig en sådan utbildning. Motiveringen för en sådan politik skulle

a ena sidan vara den, att man endast pa detta sätt tillvaratar den begåvning

som finns i folkmaterialet och maximalt utnyttjar arbetskraftens kvalitativa

kapacitet. Å andra sidan skulle en sådan politik motiveras med en allmän över­

tygelse, byggd på erfarenhet från olika länder med en progressiv samhällsut­

veckling, att en sådan investering i ett folks begåvningsresurser är i hög grad

lönande och ger till resultat en samhällsutveckling, där behovet av högre ut­

bildad arbetskraft växer i minst samma takt som tillgången.

Även om man skulle välja denna utgångspunkt för universitetspolitiken i

stort, återstår emellertid frågan om de enskilda utbildningslinjernas dimensio­

nering. Att även härvidlag tänka sig att endast tillmötesgå de studerandes per­

sonliga intresse och fallenhet, är knappast realistiskt. Många ungdomar saknar

nämligen bestämda utbildningsplaner, då de avlägger sin studentexamen eller

väljer gymnasielinje och gymnasiegren. Flertalet ungdomar har säkerligen inte

heller en så snäv intresseinriktning på någon viss utbildning, att de inte kalkyle­

rar med flera olika tänkbara alternativ. Ungdomarna kommer därför i sitt

yrkesval också att ta hänsyn till framtidsutsikterna på olika utbildningsvägar.

För att ge ungdomen ett så gott underlag som möjligt för dessa överväganden

är det nödvändigt att bedömningar ständigt göres rörande utsikterna i framtiden

för skilda utbildningsgrupper. Även om man som utgångspunkt för en dimensio­

nering av universitets- och högskoleväsendet skulle ha en allmänt optimistisk

syn på att högre utbildning kommer att vara lämplig och lönande för individ och

samhälle, måste en analys av den akademiska arbetsmarknadens efterfrågesida

göras för att ge ungdomen vägledning om utvecklingen på

olika

utbildnings-

Kungl. Maj ds proposition nr 119 år 1960

57

vägar och för att samtidigt ge statsmakterna underlag för en rimlig dimensio­

nering av skilda slag av utbildningsanstalter.

Vilken inställning man sålunda än intar till frågan om möjligheterna att sta­

tistiskt eller på annat sätt bedöma samhällets framtida behov av akademiskt

utbildad arbetskraft, är man vid en bedömning av dimensioneringen av univer­

sitets- och högskoleväsendet tvungen att ha en hypotes om tendenserna på lång

sikt på olika områden av den akademiska arbetsmarknadens efterfrågesida.

Såsom betonats i universitetsutredningens direktiv måste således utbyggna­

den av universitets- och högskoleväsendet under alla omständigheter ske på

grundval av en bedömning av behovet av akademiskt utbildad arbetskraft inom

olika utbildnings- och yrkesområden.

Universitetsutredningens allmänna utgångspunkter vid bedömningen av de

arbetsmarknadsmässiga aspekterna på dimensioneringsproblemet har därvid

varit dels de i det föregående redovisade undersökningarna och beräkningarna,

dels vissa förutsättningar rörande samhällets och näringslivets utveckling och

strävanden.

De förut redovisade behovsbedömningarna är — vilket utredningen betonar

— tyvärr så kortsiktiga, att de i allmänhet inte sträcker sig längre än till

mitten eller slutet av 1960-talet. De närmaste årens utbyggnad av universitet

och högskolor kommer inte i någon större utsträckning att påverka arbetsmark-

nadsbalansen under 1960-talet utan först förhållandena under 1970- och 1980-

talen. Det i fråga om det framtida akademikerbehovet tidigare redovisade mate­

rialet ger därför inte ensamt någon tillfredsställande grund för slutsatser i fråga

om utbildningsanstalternas dimensionering. Dess värde i detta avseende ligger

närmast i att det ger en uppfattning om de aktuella utvecklingstendenserna på

de olika yrkesområdena.

För bedömningen av dimensioneringsfrågorna har naturligtvis med hänsyn

till det anförda tillströmningssidans utveckling en stor betydelse. De krafter,

som ligger bakom den ökande tillströmningen till högre studier, är sa starka och

så konstanta, att man alldeles oavsett bedömningen av efterfrågesidan måste

räkna med dem som realiteter vid ställningstagandet till dimensioneringsfrå­

gorna. Endast inom vissa gränser kan bedömningen av efterfrågesidan påverka

tillströmningssidans utveckling under den närmaste femårsperioden. Å andra

sidan kan utvecklingen på tillströmningssidan ej isoleras från efterfrågesidan

och kan därför ej ensam vara avgörande för det högre utbildningsväsendets

dimensionering.

Med hänsyn till bräckligheten av det material som föreligger beträffande

efterfrågesidan har universitetsutredningen vid sina bedömningar av dimensio-

neringsfrågorna fått fästa stort avseende vid allmänna arbetsmarknadsmässiga

överväganden. Dessa överväganden förutsätter i sin tur, att följande gäller i

fråga om den offentliga politiken.

Den offentliga politiken bestämmer i stor utsträckning utvecklingen av efter­

frågan på akademiskt utbildad arbetskraft. Huvuddelen av akademikerna är

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

58

anställd i statlig och kommunal tjänst. Det allmännas politik har stor betydelse

för utvecklingen av akademikerbehovet även på den enskilda arbetsmarknads-

sektorn, t. ex. därigenom att statens ekonomiska politik påverkar omfattningen

och inriktningen av den privata investeringsverksamheten. I stor utsträckning

är det således staten, som bestämmer hur stort behovet av akademiker kom­

mer att vara vid en viss tidpunkt. Om nu staten bestämmer sig för en

utbildningspolitik som leder till en kraftig ökning av antalet akademiker, måste

man förutsätta, att staten bedriver en konsekvent politik på det sättet, att

staten i fråga om övriga grenar av sin politik verkar i samma riktning som när

det gäller utbildningspolitiken. Utbildningspolitiken är endast en gren av den

allmänna, offentliga politiken, men samtidigt en betydelsefull förutsättning för

samhällets fortsatta utveckling. I det stigande utbildningsintresset hos de stora

ungdomskullarna ser utredningen samhällets stora möjlighet att säkra en fort­

satt utbyggnad av t. ex. sjukvårdsorganisationen och skolväsendet och samtidigt

dess stora möjlighet att säkra näringslivets fortsatta förkovran och framtida

slagkraft.

Det sagda innebär givetvis inte, att man exakt kan anpassa utbildnings-

kvantiteterna till en viss förutsatt statlig politik i övrigt. För det första finns

alltid en osäkerhetsmarginal i fråga om den statliga politikens konsekvenser

för akademikerbehovet. För det andra kan man inte förutse inverkan av en rad

nu okända faktorer, t. ex. huruvida fortsatt fred kommer att råda eller vilka

konsekvenser tekniska förändringar och vetenskapliga upptäckter kan ha. För

det tredje förhåller det sig säkerligen så, att ett ökat akademikerantal i sig

påverkar akademikerbehovet t. ex. genom att det leder till att staten genomför

reformer som ej annars hade genomförts och genom att akademikernas egen

verksamhet skapar ett ökat akademikerbehov. I nuvarande utvecklingsskede

torde den osäkerhetsmarginal som alltid måste föreligga kunna ges en optimistisk

innebörd: Det är troligt, att nu ej förutsebara behov av akademiskt utbildad

arbetskraft kommer att uppstå. I det sagda ligger emellertid också ett konstate­

rande, att man aldrig kan eliminera det riskmoment för den enskilde, som en

investering i akademisk utbildning innebär.

Vad nu anförts innebär, att man icke kan betrakta behovet av akademisk

arbetskraft som enbart bestämt av en utveckling, som ej kan påverkas av ut­

bildningspolitikens utformning. Tillgången på akademiker är i själva verket ett

integrerat led i samhällsutvecklingen på olika områden såsom skola, sjukvård,

rättsväsende, näringsliv etc. Akademikerkårens tillväxt utgör i lika mån en

nödvändig förutsättning för utvecklingen på dessa områden som en följd av att

en sådan utveckling kommer till stånd. Utbildningen av akademiker blir därför

en väsentlig strategisk faktor i planeringen för samhällets utveckling. De anta­

ganden som ligger till grund för beräkningarna om utbildning av akademisk

arbetskraft kan från denna synpunkt ges en annan innebörd än ett försök till

prognos. De kan sägas karaktärisera en samhällsutveckling som anses

önskvärd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

59

Samhällets anpassning till den växande tillgången på

akademiskt utbildad arbetskraft

Mot bakgrund av modellens resultat diskuterar utredningen, huruvida sam­

hället har möjlighet att tillräckligt snabbt anpassa sig till den växande till­

gången på högt utbildad arbetskraft. Beträffande enskildheterna i utredningens

resonemang torde få hänvisas till betänkandet (s. 164—171). Utredningen drar

av resonemanget den slutsatsen, att det skall vara möjligt att ge en akademisk

arbetskraft, som växer med 60 procent på ett årtionde, full sysselsättning utan

en relativ lönesänkning (eller överskottstendenser). Det finns emellertid enligt

utredningen anledning understryka fyra faktorer, som kommer att påverka ut­

vecklingen i detta avseende:

1) Den akademiska arbetsmarknaden är icke enhetlig; den akademiska utbild­

ningen ger en stark specialisering. Det kan därför lätt uppstå över- och

underskottsområden med klart skilda lönetendenser. Det spärrade tillträdet

till vissa utbildningslinjer kan på sätt som nu är aktuellt medföra att svårig­

heten att nå full sysselsättning skjuts över till andra yrkesområden, som får

en relativt svag löneutveckling. Vill man eftersträva en balans i sysselsätt­

ningsmöjligheter och löneutveckling, bör man därför lätta pa spärrar som

bromsar sysselsättningsmöjligheterna på vissa områden. I förening med

prognoser och Yrkesvägledning bör detta minska risken för en koncentration

av arbetslöshet och lönenedpressningar. Trycket på arbetsmarknaden blir

därmed jämnare fördelat och sysselsättningsproblemet löses lättare, om

arbetsmöjligheterna på alla områden utnyttjas ut till en likvärdig marginal.

2) Det är angeläget att för privata och offentliga arbetsgivare i tid klargöra, hur

tillgången på olika typer av akademisk arbetskraft kommer att växa. En

sådan systematisk upplysningsverksamhet bör kunna påskynda anpassningen

till en växande tillgång på akademiker.

3) Som tidigare berörts sysselsättes en stor del av den akademiska arbetskraften

av stat och kommun. Efterfrågan blir då i regel inte marknadsmässigt

bestämd, eftersom finansieringen sker över det allmännas budget, utan

att konsumenten belastas direkt av kostnaden. Expansionen av sysselsätt­

ningen bestäms i stället av politiska överväganden inom parlamentariska

församlingar och administrativa organ. Det är därför angeläget att dessa

organ fattar sina beslut i medvetande om att tillgången på akademisk arbets­

kraft av olika slag blir rikligare. Detta blir av betydelse icke minst då det

gäller avpassningen av de offentliga investeringarna. Det kommer salunda

att bli inte bara motiverat utan även möjligt att bygga flera sjukhus eller

skolor med mindre klassrum.

4) De beräkningar och resonemang rörande behovet av akademiker i framtiden,

vilka universitetsutredningen redovisat i det föregående, har i stort sett

måst genomföras utan hänsynstagande till de konsekvenser, som framtida

arbetstidsförkortningar kan få för akademikernas arbetsmarknad. En förkort-

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

60

ning av den genomsnittliga arbetstiden för personer med akademisk utbild­

ning kan komma till stånd som delar av allmänna överenskommelser mellan

de aktuella arbetsmarknadernas parter, men en arbetstidsförkortning kan

också — i fråga om akademiker som är verksamma som fria yrkesutövare,

t. ex. advokater och privatpraktiserande läkare och tandläkare — uppkomma

genom enskildas individuella val. Uppenbart är under alla omständigheter,

att en generell arbetstidsförkortning kan få betydande återverkningar på

behovet av akademiskt utbildad arbetskraft.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

Det långa perspektivet

Den analys av tänkbara anpassningsproblem vid ett mycket snabbt stigande

akademikerantal som nyss gjorts är trots allt ett problem på relativt kort

sikt. De problem som diskuterats aktualiseras dessutom till stor del redan

genom den utbildningspolitik som hittills förts. Universitetsutredningens hu­

vuduppgift är att framlägga synpunkter på 1960-talets universitets- och hög-

skolepolitik och denna får betydelse i full omfattning för samhällspolitiken i

övrigt först under 1970- och 1980-talen. Den i vissa avseenden relativt allvarliga

situation på arbetsmarknaden för akademiker, som kan komma att inträffa

under senare delen av 1960-talet får enligt utredningens uppfattning under inga

förhållanden leda till förhastade slutsatser om 1960-talets universitets- och hög-

skolepolitik. Som kommer att framgå av det följande rekommenderar utred­

ningen för 1960-talets del i första hand en omfördelning av studenttillström­

ningen till skilda utbildningslinjer. Därjämte förordas att under 1960-talet en

förhållandevis större del än under 1950-talet av dem som avlägger studentexa­

men eller därmed jämförbar examen med eller utan kortare ytterligare yrkesut­

bildning går ut i förvärvslivet. Dessa rekommendationer får emellertid icke under

några förhållanden tolkas som om utredningen därmed skulle avse att ökningen

av akademikernas antal på lång sikt borde dämpas väsentligt jämfört med den

ökning i akademikerantalet, vartill beräkningarna av totalantalet akademiker

enligt modellen leder. Utredningen har den bestämda övertygelsen, att akade­

mikernas antal pa lang sikt bör stiga högst väsentligt. Utredningen grundar

denna sin uppfattning på en allmän uppfattning om ett starkt positivt samband

i det långa loppet mellan ekonomisk, social och kulturell utveckling å ena sidan

och ökning av antalet yrkesverksamma med en lång teoretisk utbildning å den

andra.

1950-talet har kännetecknats av en fortsatt rask urbanisering och en mot­

svarande frammarsch för stadsnäringarna. Bland de inom stadsnäringarna sys­

selsatta har det, vilket visats i samband med den förut lämnade redovisningen

av undersökningarna beträffande det framtida akademikerbehovet, varit tjänste­

mannagruppen som ökat mest. Utvecklingen innebär en genomgripande struktur­

förändring av vårt samhälle. Ett utmärkande drag i förändringen är den stora

vikt som lägges på utbildningsinstitutionerna.

61

De tekniska framstegen har befriat människor från tungt arbete, skapat goda

och snabba kommunikationer, möjliggjort produktion i stor skala och nödvän­

diggjort vidsträckta avsättningsområden. Dagens tekniska produktions- och

distributionsapparat ställer höga krav på kvalificerade kunskaper och detta är

en orsak till att utbildning spelar en allt viktigare roll för den moderna män­

niskan. Den på forskning grundade kunskapen och utbildningen är en förutsätt­

ning för att nationen skall kunna hävda sig bland andra nationer. Under efter­

krigstiden har vi fått bevittna en nationernas tävlan i fråga om forskning och

högre utbildning, en tävlan som visar att man betraktar vetenskapen inte bara

som ett villkor för materiellt och andligt framåtskridande, utan som ett villkor

för nationernas existens överhuvudtaget.

I dagens värld har både geografiska och sociala avstånd minskat. Det möjlig­

gör ett effektivt samarbete både inom och utom landets gränser. Miljoner män­

niskor skulle kunna befrias från nöd och umbärande och ges en människovär­

dig standard, men därtill krävs det fortsatt forskning och högt utbildad expertis.

Den moderna produktionsapparaten bygger i första hand på teknisk forskning,

vilande på naturvetenskaplig grundforskning. Men därjämte erfordras, genom

den allt livligare samfärdseln över hela världen och den växande marknaden,

språkkunskaper och insikter i geografiska och sociala sammanhang. Utan kun­

skaper om människors sätt att känna, tänka och tala blir den tekniska samfärd­

selmöjligheten av ringa värde. Det är även så, att ju flera folk som vaknar till

insikt om sitt värde, desto större blir kraven på förståelse och hänsyn till den

nationella egenarten.

Kunskaper och utbildning är en nödvändig förutsättning för den industriella

produktionen. På grund härav finnes det ett ökat behov av människor med

kvalificerad utbildning. Det har under 1950-talet lett till en påtaglig knapphet

i fråga om personella resurser inom en rad yrken, såsom läkarens, lärarens och

ingenjörens. Det har även haft till följd att allt fler medborgare, för egen eller

för sina barns räkning, efterfrågar möjligheter till utbildning av olika slag.

Förändringarna i samhällets struktur, på grund av industrialiseringen, har öpp­

nat mångas ögon för att utbildning är den värdefullaste tillgång en människa

kan ges och man har därför önskat se sina barn få en så god utbildning som möj­

ligt. Det är alltså en rad faktorer som samverkat till att utbildningsinstitutioner­

na fått en central plats i samhället. Vi har all anledning att tro, att utbildnings­

frågorna kommer att än mera dominera de kommande årtiondenas samhälle.

Denna dominans kommer ytterligare att förstärkas av det förhållandet att

utbildning och forskning inte är något för den enskilde avslutat i och med att

han erhåller sin examen. Inom allt fler yrken visar det sig att man inte i och

med att man går ut i yrkesverksamhet har avslutat sin utbildning en gång för

alla, utan man måste, för att på ett tillfredsställande sätt sköta sin tjänst,

vidareutbilda sig och hålla kontakt med forskningens framsteg inom sitt om­

råde. Det gäller både för de ledande inom industriföretagen, för fria företagare

och för befattningshavare i allmän tjiinst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

62

Utbildningens nyckelställning i vårt samhälle leder till att växande samhälls­

grupper kommer i kontakt med högre utbildning. Under detta sekels första

femtio år har den relativa andelen av ungdomar från olika socialklasser, som

studerat vid högre utbildningsanstalter varit relativt konstant. Först 1950-talet

kan visa en ökning av antalet barn från arbetarhem inte bara i realskolan och på

gymnasiet, utan även vid universitet och högskolor. Tendensen kommer säker­

ligen att ytterligare markeras under 1960-talet som en följd av det stigande

välståndet, landets urbanisering, gymnasiernas spridning till nya tätorter och

de studentsociala stödåtgärderna.

Olikheter i utbildning har varit en klass-skiljande faktor. Genom att det

stora antalet människor får bättre utbildning, utsuddas klassgränserna på lång

sikt. Det framstår som något självklart, att alla människor, utan hänsyn till

börd eller pengar, skall ha samma rätt och samma yttre möjligheter till utbild­

ning. Utslagsgivande bör endast vara individens förmåga att bedriva studier.

Samtidigt måste det framstå som ett demokratiskt värde, att all utbildning

tillmätes samma vikt — praktisk utbildning lika väl som teoretisk. Man kan

dock icke bortse från att även den praktiskt inriktade yrkesutbildningen visar

en tendens att kräva grundläggande teoretiska kunskaper. Det tycks därför bli

så, att människans intelligens och den på intelligensen grundade utbildningen

och kunskapen i allt större utsträckning bestämmer hennes ställning i arbets­

livet och hennes sociala inflytande. Det kan ge upphov till nya gruppbild­

ningar av klasskaraktär och därigenom skapa nya sociala problem. Dessa nya

problem kommer att djupt beröra familjen. Under de kommande årtiondena får

allt fler ungdomar en grundligare teoretisk utbildning än sina föräldrar och det

kommer säkerligen att leda till sociala och psykologiska komplikationer inom

familjen. Barnen blir intellektuellt allt mer oberoende av sina föräldrar, men

samtidigt, i materiellt avseende, beroende av dem under en längre tid än tidi­

gare ungdomsgenerationer.

Den tekniska utvecklingen har möjliggjort en ökad produktion med mindre

insats av mänsklig arbetskraft. Det har lett till kortare arbetsdag och ökad

fritid. Därigenom har fritiden kommit alla samhällsgrupper till del, och den

kommer att påverka både den enskildes och familjens liv. Frihet från det tunga

arbetets omedelbara krav har alltid varit en förutsättning för kulturellt ska­

pande och för dclägarskap i de kulturella värdena. I tidigare samhällen har

därför endast en liten grupp kunnat skapa och avnjuta kulturella värden. I

dagens samhälle skapas, genom forskning, utbildning och teknik, möjligheter för

alla till ökad bildning och kulturaktivitet. Det är av stor vikt att den förutsätt­

ningen tillvaratages, ty vårt styrelsesätt och samhällsskick bygger på människor,

som är självständiga i sina åsikter, som äger kraft att fritt pröva tankar och

slagord, som är samarbetsvilliga, kulturellt aktiva och intresserade av det demo­

kratiska samhället. Tanken att alla samhällsgrupper måste göras kulturbärande

ligger som en grund för vår nuvarande skolpolitik och formulerades i 1950 års

skolproposition på följande sätt: »Läsfärdigheten är redan nu allmän i vårt

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

63

land, men det är få som på allvar använda den till att vidga sin synkrets och

öka sitt kunnande. Skolan måste i framtiden göra allt som står i dess förmåga

för att giva de unga också de vanor och intressen, som äro de nödvändiga förut­

sättningarna för att de tekniska färdigheterna skola bliva dem till verkligt gagn

i livet. Hon måste förstå att visa vägen från abc-boken till böckernas värld, till

skolbibliotek och folkbibliotek, till studiecirklar eller annan bildande verksam­

het, till de allmänna intressen, som möta i yrket och samhället.»

Skola och universitet har utan tvivel ett stort ansvar för att denna för­

hoppning skall förverkligas. Men ansvaret vilar även på organisationer och

enskilda. Alla har ansvaret för att våra nya produktionsinstrument leder till

högre andlig standard lika väl som till förbättrade materiella villkor. Tekniken

har, genom de nya massmedia, givit oss möjligheter till kulturell aktivitet i helt

nya former, men naturligtvis även till passivitet, fördumning och likriktning. Vi

har under de senaste åren sett mycket missbruk av fritiden, ett missbruk som

säkerligen har sitt upphov i ledsnad och andlig tomhet. Det beror i hög grad på

vår skol- och universitetspolitik, om vi skall kunna utnyttja våra vunna posi­

tioner på ett sätt, som står i överensstämmelse med våra traditionella väster­

ländska värden.

I det föregående har utredningen sökt i viss mån lägga en siffermässig grund

för den framtida utbyggnaden av våra universitet och högskolor. I all sådan

planering måste man emellertid kombinera fakta med en skapande fantasi.

Endast i ett helt statiskt samhälle låter sig framtiden restlöst förutsägas på

basis av kända förhållanden. Men vad vi vet är att naturvetenskap och teknik

förändrar samhällets struktur och villkoren för vårt liv. Det nödvändiggör ett

intensivare studium av samhället, om vi vill förstå dess förändringar. Natur­

vetenskapernas och teknikens snabba frammarsch under 1950-talet har givit

dessa vetenskapsgrenar en dominerande plats i vårt samhälle, men därigenom

har även behovet av samhällsvetenskap och humanistisk bildning blivit tydli­

gare och nödvändigare.

Forskning, utbildning och bildning måste bilda en enhet.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 119 år 1960

Universitetsväsendet och 1960-talets studenttillströmning

Med hänsyn till dagens situation på arbetsmarknaden är det uppenbart att

de stora spärrade utbildningslinjerna haft för låg intagningskapacitet under

efterkrigsperioden. Även om vi hade byggt ut dem mer än som faktiskt skett

är det ej säkert att inte ansvällningen av de humanistiska fakulteterna blivit så

stor, att man nu hade ställt sig något tvekande inför humanisternas möjligheter

på cn framtida arbetsmarknad. Pressen underifrån just på de humanistiska

fakulteterna har varit oerhört stark sedan femton år tillbaka. Detta samman­

hänger med den expansion som gymnasieväsendet undergått. Antalet student­

examina har ökat starkt. Att pressen på de humanistiska studiebanorna blivit

64

så stor, sammanhänger med att de grenar av gymnasiet, som lämpar sig för

humanistiska studier, ökat särskilt starkt. Mellan åren 1948 och 1955 ökade

nämligen latinlinjen plus de delar av reallinjen som ger en mer humanistisk

utbildning starkare än de markerat matematisk-naturvetenskapligt inriktade

delarna av gymnasiet. Vidare hör till bilden att studentskorna — som av tradi­

tion varit mer inriktade på humanistiskt orienterade högre studier än de man­

liga studenterna — ökat snabbare än de manliga studenterna.

Att antalet studentexamina ökat så starkt, och särskilt då de humanistiskt

orienterade, skulle i och för sig ej behöva betyda att pressen på universitets­

väsendet ökade som den gjort. Man skulle nämligen kunna ha tänkt sig att ett

förhållandevis allt större antal studenter sökte sig en kortare yrkesutbildning

eller sökte sig ut på arbetsmarknaden direkt efter studentexamen. Nu blev, som

visats i det föregående, utvecklingen den motsatta. Förhållandevis allt fler och

fler studenter har sökt sig till universitet och högskolor. Att så blivit fallet har

säkerligen en hel serie orsaker. Vissa delar av arbetsmarknaden för studenter

utan akademisk examen har troligen under efterkrigsperioden varit något kär­

vare än arbetsmarknaden för akademiker. En annan säkerligen starkt bidra­

gande orsak till den stigande frekvensen universitets- och högskolestuderande

har varit att statsmakterna under 1950-talet genom ökade stipendieanslag och

genom lånehjälp till studiernas finansiering börjat undanröja de hinder av

ekonomisk natur, som tidigare utestängde många studenter från universitet och

högskolor.

Den nu med hänsyn till arbetsmarknadsutvecklingen mindre gynnsamma ut­

vecklingen av studenternas fördelning på studiebanor påkallar enligt utred­

ningens mening åtgärder i syfte att åstadkomma en bättre balans. Därvidlag

synes man bl. a. böra överväga en utbyggnad av vissa läroanstalter för icke­

akademisk yrkesutbildning på studentexamens grund. Även nya former av sådan

yrkesutbildning synes böra övervägas. Utredningen återkommer i det följande

till detta spörsmål och vill i förevarande sammanhang endast framhålla, att det

kan vara motiverat att överväga en utbyggnad även av det studiesociala stödet

för studerande vid läroanstalter av nu ifrågavarande slag.

En annan nära till hands liggande åtgärd vore att införa spärrar vid samtliga

utbildningslinjer, således även vid de fria fakulteterna. Med hänsyn till utveck­

lingen under efterkrigsperioden i fråga om tillströmningen till dessa fakulteter

skulle frågan om spärr vara aktuell i första hand för de filosofiska fakulteterna.

Med hänsyn till frågans stora betydelse för den framtida utbildningspolitiken

finns det anledning att relativt utförligt uppehålla sig vid densamma.

Som motiv för någon form av begränsning av tillträdet till de filosofiska

fakulteterna kan egentligen enbart anföras motiv av kvantitativ art. En arbets-

marknadsspärr för de filosofiska fakulteterna skulle liksom motsvarande spär­

rar vid de medicinska fakulteterna och fackhögskolorna ha till syfte att anpassa

utbildningen till arbetsmarknadsutsikterna för dem, som underkastar sig en

långvarig och dyrbar vidareutbildning efter studentexamen, och att samtidigt

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

65

begränsa det allmännas utgifter för det högre utbildningsväsendet till vad som

kan anses erforderligt med hänsyn till det framtida arbetskraftsbehovet. Nu

existerar det emellertid icke någon strikt avgränsad arbetsmarknad för personer

med filosofiska examina. Filosoferna återfinnes i stället inom en rad olika yrkes­

områden; på en del av dessa, t. ex. ämneslärarbanan, är de helt dominerande,

men på andra uppträder de i konkurrens med personer med annan utbildning,

akademisk eller icke-akademisk. En filosofisk examen är vidare icke på samma

sätt som andra akademiska examina standardiserad till sitt innehåll, utan kan

innefatta en mångfald olika ämneskombinationer, av vilka många är av värde

inom flera yrkesområden. De filosofiska fakulteterna har i själva verket aldrig

haft som sin huvudsakliga uppgift att ge utbildning för något bestämt yrke.

Medan undervisningen vid övriga fakulteter och vid fackhögskolorna till både

innehåll och omfattning är avpassad för en viss bestämd yrkesutbildning, skall

de filosofiska fakulteterna meddela undervisning och examina, vilka skall ligga

till grund för många sinsemellan vitt skilda slag av yrkesverksamhet. I princip

skall de filosofiska fakulteterna tillhandahålla de studerande vetenskaplig under­

visning inom snart sagt samtliga områden av mänskligt vetande, och det blir

sedan varje studerandes ensak att efter eget individuellt bedömande inom vissa

av dessa ämnesområden hämta så mycket vetande som just han behöver för den

yrkesverksamhet han valt.

Detta har givit de filosofiska fakulteterna ett i hög grad dynamiskt drag:

Här liar nya vetenskapsområden avgränsats eller inmutats och här har nya

yrkeskategorier skaffat sig sin utbildning. Men i den mån permanent behov upp­

stått av nya slag av mera målbestämd yrkesutbildning, har detta behov i all­

mänhet tillgodosetts på så sätt, att man för sådana ändamål inrättat särskilda

utbildningsanstalter. Så är samtliga våra fackhögskolor i viss mån att se som

utbrytningar ur de filosofiska fakulteterna.

Inom ett område har emellertid de filosofiska fakulteterna av ålder haft an­

svaret för all yrkesutbildning, nämligen utbildningen av lärare i teoretiska

ämnen vid högre skolor. Det högre skolväsendet är givetvis en av de väsentliga

verksamhetsområdena för personer med filosofisk examen men dominerar ändå

icke så starkt, som man många gånger synes vara benägen att tro.

Att ämneslärarutbildningen kommit att stanna inom de filosofiska fakulte­

terna och icke förlagts till särskilda fackhögskolor får ses i samband med de

filosofiska fakulteternas andra stora utbildningsuppgift, uppgiften att utbilda

forskare. Forskarutbildningen är cn relativt dyrbar produktionsprocess i den

meningen, att det för varje fullvärdig produkt fordras en betydande mängd

råmaterial. I ämneslärarutbildningen har man en rekryteringsbas för forskar­

utbildningen. Man får en möjlighet att från forskarrekryteringssynpunkt pröva

ett mycket stort antal studenter. Eller omvänt: Man ger ett mycket stort antal

studenter möjlighet att utan ett avskräckande risktagande pröva sina anlag som

forskare. Helt allmänt torde kunna konstateras, att forskningen icke är betjänt

av att rekryteringsbasen genom konstlade medel begränsas, detta givetvis under

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt Nr 119

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

66

förutsättning att fakulteternas personella resurser är tillräckliga för att tillgodose

undervisningen utan förfång för forskningen.

Förutom sina uppgifter i fråga om forskarutbildning och ämneslärarutbild-

ning har de filosofiska fakulteterna att ge en grundläggande utbildning som är

lämplig för en rad andra yrken, för vilka ibland inga särskilda utbildnings-

anstalter finns inrättade. Vi har här bl. a. utbildningen av bibliotekarier, jour­

nalister, förvaltningspersonal för både den offentliga administrationen och nä­

ringslivet, museipersonal samt en mängd olika slag av service- och kontakt­

personal. För vissa av dessa kategorier är en akademisk examen nödvändig, för

andra kategorier är den akademiska utbildningen önskvärd men umbärlig, men

för alla en tillgång. Överhuvudtaget vill utredningen understryka, att en ut­

veckling mot en stigande akademikerfrekvens inom personal- och yrkeskatego­

rier, där akademiska examina nu är ovanliga, från såväl samhällets som indivi­

dens synpunkt bör hälsas med glädje. Man kan nämligen enligt utredningens

mening knappast tänka sig ett värdefullare uttryck för den allmänna standard­

höjningen, än att i allt vidare kretsar människorna genom sin utbildning står

öppna för vetenskaplig debatt och vetenskapens problemställningar. De filosofiska

fakulteternas uppgift som bildningsanstalter bör enligt utredningens mening icke

undanskymmas av deras uppgifter som utbildnings- och forskningsanstalter.

De filosofiska fakulteterna har även av ålder haft en uppgift att tillhanda­

hålla kompletterande utbildning. Många teologer, jurister, civilekonomer och

andra akademiker med huvudutbildning inom specialfakultet eller vid fackhög­

skolor har en filosofie kandidatexamen vid sidan om sin egentliga yrkesutbild­

ning. Många folkskollärare och socionomer har kompletterat sin utbildning med

betyg i vissa ämnen inom filosofisk fakultet. Det är även här fråga om utbild­

ningsbehov, som även i fortsättningen bör tillgodoses, och utredningen vill redan

här framhalla, att den ser kombinationer av filosofisk och annan utbildning som

en värdefull möjlighet att möta framtidens krav på nya eller mera specialiserade

utbildningsvägar.

Slutligen har de filosofiska fakulteterna ända in i våra dagar behållit sin

ursprungliga uppgift att tillhandahålla förberedande utbildning. Utredningens i

det första betänkandet redovisade undersökning rörande 1948/49 års inskriv-

ningsargang gav vid handen, att närmare 30 procent av dem som ursprungligen

skrev in sig vid matematisk-naturvetenskaplig fakultet sedermera övergick till

annan fakultet eller till någon av fackhögskolorna. I vissa fall är dylika över­

gångar förestavade av ändrade yrkesplaner; i andra fall är studierna vid filoso­

fisk fakultet redan från början avsedda att ge vederbörande erforderliga ytter­

ligare meriter för inträde vid någon av de spärrade utbildningslinjerna. För

närvarande torde filosofiska studier i meritkompletterande syfte vara minst lika

vanliga inom de humanistiska som inom de matematisk-naturvetenskapliga fa­

kulteterna, detta som en följd av under detta decennium företagna omläggningar

av intagningsbestämmelserna för de medicinska fakulteterna.

Det kan naturligtvis ifrågasättas, om samhället bör vid universiteten tillhan-

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

67

dahålla undervisningsresurser, som tas i anspråk endast för dylik meritkomplet­

tering. Emellertid torde man realistiskt få räkna med att så länge tillträdet till

vissa utbildningslinjer är spärrat, kommer man att fa tillata nagon form av

meritkomplettering. Utredningen kan för sin del inte finna annat än att ett

system med meritkompletterande akademiska betyg är att föredraga framför

det tidigare i stor utsträckning tillämpade systemet med konkurrenskomplette­

ringar av studentbetyget. Dels får ett akademiskt betyg i t. ex. genetik eller

psykologi anses vara av större värde för en blivande läkare än ett höjt student­

betyg i t. ex. biologi eller filosofi; dels har uppnadda akademiska betyg ett

betydligt större värde än ett höjt studentbetyg för den som trots kanske ett

par års studier i meritkompletterande syfte icke lyckas vinna inträde vid från

början avsedd utbildningslinje. Utredningen finner för sin del, att man måste

räkna med att de filosofiska fakulteterna även i fortsättningen kommer att ha

som en av sina uppgifter att förbereda för andra akademiska studier.

Det är uppenbart att de filosofiska examinas mångskiftande innehåll och

mångsidiga användbarhet på arbetsmarknaden gör det utomordentligt vanskligt,

för att icke säga omöjligt, att avpassa intagningen vid de filosofiska fakulte­

terna efter arbetsmarknadens behov. Naturligtvis kan man tänka sig, att dimen­

sionera de filosofiska fakulteterna efter det förutsedda arbetskraftsbehovet inom

filosofernas huvudsakliga yrkesområden, t. ex. läroverkslärarbanan samt biblio­

tekarie- och journalistyrkena. Om man avpassar spärren på detta sätt, bortser

man emellertid från de filosofiska fakulteternas gamla roll som utbildnings-

anstalter för nya yrkeskategorier. Vi skulle med andra ord ställa oss helt utan

arbetskraftsreserver för nya yrken, nya reformer, nya uppgifter. En dylik spärr

måste enligt utredningens mening därför avvisas.

Det bör i detta sammanhang även understrykas, att inte ens en spärr som

uteslutande tar sikte på ett genom prognoser förutsett arbetskraftsbehov inom

filosofernas huvudsakliga yrkesområden skulle ge de studerande eller samhället

någon egentlig garanti för en tillräcklig tillgång på arbetstillfällen respektive

arbetskraft. Man skulle nämligen fortfarande löpa risken av ett överskott av

t. ex. lärare med ämneskombinationer i moderna språk och ett motsvarande

underskott på t. ex. samhällsvetarsidan. För att eliminera även denna risk,

skulle man få dela upp den årliga intagningen vid de filosofiska fakulteterna i

ett antal delkvoter för olika ämneskombinationer. Detta skulle i praktiken

betyda att de filosofiska fakulteterna bröts sönder i ett antal sinsemellan fri­

stående utbildningslinjer eller till ett antal självständiga fackutbildningsanstal-

ter: ämneslärarhögskolor, journalisthögskolor, psykologinstitut etc.

Denna diskussion om en spärr för de filosofiska fakulteternas del kan i nagon

mån även anses ha giltighet för de övriga fria fakulteterna och kanske även för

vissa av de nu spärrade utbildningslinjerna.

Utredningens ledamöter bär kommit till den bestämda uppfattningen, att det

ligger ett så stort värde i individens frihet att efter egen begåvning och eget

Kungl. Maj:ts -proposition nr 119 år 1960

68

intresse välja sin utbildningsväg, att man som långsiktig riktpunkt för univer-

sitetspolitiken bör uppställa, att spärrar för inträde till olika utbildningslinjer

bör raseras. Härvid förutsättes, att det är möjligt att utveckla en sådan upp­

lysningsverksamhet om utsikterna på olika delar av den akademiska arbets­

marknaden, att kravet på balans på denna marknad skall kunna tillgodoses inom

rimliga gränser utan stöd av intagningsspärrar. Undantag kan härvid endast

behöva göras för områden, där utbildningen är så lång och så starkt speciali­

serad, att den färdigutbildade har en mycket begränsad rörlighet i sitt yrkesval.

Även om man uppställer frihet från spärrar som den långsiktiga riktpunkten,

är det uppenbart, att man först så småningom kan helt förverkliga ett sådant

system. Prognos- och upplysningsverksamheten måste först byggas ut. Vidare

kommer under en övergångstid möjligheten att upphäva olika spärrar att be­

gränsas av den takt, i vilken anläggningar, lärarkadrar och organisatoriska an­

ordningar kan utvecklas. Detta förhållande gör sig särskilt starkt gällande under

en period, då studentantalet växer så snabbt som blir fallet under det närmaste

årtiondet. Frågan blir då närmast den, om man skall hinna öka utbildnings­

kapaciteten i så snabb takt, att inte inträdeskraven ytterligare skärpes. Man

kan därvid inte bortse ifrån, att man måste gå fram med en viss försiktighet,

när det sasom i fråga om de tekniska och medicinska läroanstalterna blir fråga

om relativt stora investeringar per student. Resultatet kan annars bli betydande

materiella och personella felinvesteringar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

Det kunde i och för sig finnas anledning att i detta sammanhang ställa frågan

om sambandet mellan å ena sidan universitets- och högskoleväsendets framtida

dimensionering och å den andra gymnasiets nuvarande och framtida utformning.

Med hänsyn till sina direktiv har universitetsutredningen dock ej ansett sig

böra taga upp denna fråga till diskussion. En dylik diskussion skulle nämligen,

bl. a. med hänsyn till vad som tidigare sagts om andelen studenter som övergår

från gymnasiestudier till akademiska studier, icke kunna förbigå den en gång av

skolkommissionen väckta frågan om en horisontell klyvning av gymnasiet. Ut­

redningen skall här nöja sig med att konstatera, att den modell för universitets-

och högskoleväsendets utveckling, som redovisats i det föregående, kan sägas

förutsätta en fortsatt ökning av reallinjen och särskilt av dennas matema­

tiska gren. Vidare skulle den sociala grenen av den allmänna gymnasielinjen

lämpligen utvecklas förhållandevis starkt. Det nu sagda är då byggt på den

förutsättningen, att de skilda grenarna av det allmänbildande gymnasiets två

högsta ringar på ett olikartat sätt förbereder för akademiska studier vid skilda

fakulteter och högskolor. Några verkligt skarpa gränser mellan de olika gymna-

siegrenarna existerar emellertid ej i detta avseende. Dessutom finns alltid möj­

ligheten till kompletteringsstudier av skilda slag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

69

Rekommendationer

De tekniska högskolorna

Utredningen har kommit till den slutsatsen, att teknikerkommitténs högre

beräkningsalternativ (3,5-procentsalternativet) utgör den allmänt sett lämp­

ligaste utgångspunkten vid en planering av de tekniska högskolornas utbyggnad.

Under hänvisning härtill vill utredningen rekommendera, att de tekniska hög­

skolorna under de närmaste åren och fram till och med år 1965 successivt ut-

bygges till en samlad intagningskapacitet av (bortsett från intagningen vid

avdelningen för lantmäteri) ungefär 1 800 årligen intagna.

I fråga om ett av de grundläggande antagandena i teknikerkommitténs be­

räkning — det som gäller den framtida fördelningen av samtliga ingenjörer

på skilda utbildningsnivåer — anser universitetsutredningen, att den av tekniker­

kommittén antagna oförändrade relationen mellan antalet civilingenjörer, läro-

verksingenjörer och institutsingenjörer i stort sett bör kunna accepteras som

arbetshypotes för de utbildningsplanerande myndigheterna. Utredningen vill

dock understryka att den ökade vikt som den tekniska forskningen inom närings­

livet måste komma att få i framtiden förutsätter att civilingenjörernas andel av

samtliga ingenjörer inte under några förhållanden bör få minska. En förskjut­

ning mot förhållandevis flera civilingenjörer — en i och för sig inte helt orimlig

utbildningspolitisk ståndpunkt — kanske rentav skulle kunna skapa större möj­

ligheter än ett bibehållande av oförändrade relationer för ett framgångsrikt för­

nyande av vår produktionsapparat.

Utredningen vill i dagens läge ej rekommendera en mot förhållandevis flera

civilingenjörer inriktad utbildningspolitik men vill energiskt understryka, att

man från statsmakternas sida noga måste följa utvecklingstendenserna inom

näringslivet i fråga om utnyttjandet — särskilt inom områden där den nya

maskintekniken genomföres och inom den industriella forskningen — av ingen­

jörer på skilda utbildningsnivåer. Innebörden härav är att utredningen förut­

sätter en väsentlig utbyggnad av de tekniska läroverken.

Utredningen anser sig vidare böra framhålla, att den utökning av själva

utbildningskapaciteten vid de tekniska högskolorna, som utredningen föreslår,

enligt utredningens bestämda mening innebär ett minimiförslag. Det kan mycket

snart visa sig, att teknikens och den tekniska forskningens utveckling motiverar

en ännu starkare utökning av de tekniska högskolornas kapacitet än den ut­

redningen föreslagit. Det har också varit efter viss tvekan som utredningen

stannat för siffran 1 800 årligen intagna teknologer år 1965, och utredningen

är fullt beredd på att dess behovsbedömning lika väl som den bedömning som

gjordes av 1940 års sakkunniga kan komma att visa sig vara alltför försiktig.

Utredningen förordar därför, att de i utbyggnadsprogrammcn för de enskilda

högskolorna och fackavdelningarna ingående nybyggnaderna ges sådana plan­

lösningar, som gör det möjligt att i en framtid utan omfattande omläggningar

70

och utan inrättande av en ny läroanstalt för teknisk utbildning och forskning

bygga ut utbildningskapaciteten högst väsentligt.

De medicinska läroanstalterna

Utredningen konstaterar, att en särskild utredning nyligen tillkallats med

uppgift att göra en förnyad översyn av utbildningsbehovet. Under sådana om­

ständigheter saknar universitetsutredningen anledning att framlägga något

konkret förslag rörande utbyggnad av de medicinska läroanstalternas utbild­

ningskapacitet. I avvaktan på den särskilda utredningens förslag räknar univer­

sitetsutredningen med den utbyggnadstakt, som hypotetiskt antagits i de tidi­

gare redovisade modellberäkningarna.

Universitetsutredningen vill likväl icke underlåta att här understryka, att

utvecklingen på medicinens område under efterkrigstiden gått så snabbt, att

man redan av denna anledning troligen lätt underskattar läkarbehovet i fram­

tiden. Samtliga tre, hittills gjorda specialutredningar, har också pekat på ett

växande behov av läkare både inom den öppna vården och inom olika grenar

av den alltmera specialiserade sjukhusvården.

Universitetsutredningen vill också framhålla, att de stora studentkullarna

under första hälften av 1960-talet erbjuder ett särskilt gott rekryteringsunderlag

för en snabbt genomförd, möjligen tillfällig, utökning av de medicinska läro­

anstalternas intagning.

Av allmänna utbildnings-, forsknings- och studentsociala skäl föreslår univer­

sitetsutredningen, att den medicinska högskolan i Umeå snarast möjligt utbyg-

ges till en fullständig, medicinsk läroanstalt.

Tandläkarhögskolorna

Varje bedömning av tandvårdsbehovet är liksom bedömningar av många

andra av de behov som tillgodoses av personal med akademisk utbildning be­

roende av värderingar, men det torde råda enighet om att den folktandvårds­

organisation, på vars uppbyggnad satsats åtskilligt, för framtiden måste bibe­

hållas och i varje fall när det gäller barntandvården utvecklas. Man kan emel­

lertid konstatera, att utvecklingen inom folktandvården de senaste åren varit

mindre tillfredsställande. Enligt uppgift från medicinalstyrelsen var den 1 mars

1959 antalet vakanser vid folktandvården 197, det största antal som dittills

förekommit. Av det totala antalet tandläkare i folktandvården, 1 565, skulle så

många som 435 eller 28 procent utgöras av tandläkare utan svensk legitimation.

Av dem med svensk legitimation torde ett stort antal vara sådana som tjänstgör

inom folktandvården under en förhållandevis kort tid, varefter de söker sig över

till privat praktik. Hur otillfredsställande folktandvården ännu fungerar, när

det gäller barn i förskoleåldern, framgår därav att i den för individens fram­

tida tandbestånd särskilt känsliga åldern under sex år enligt uppgifter från

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 119 år 1960

71

medicinalstyrelsen (avseende kalenderåret 1957) folktandvårdens behandlings-

prestation inte var större än 6 505 fall, varav i runt tal en tredjedel vid Eastman-

institutet i Stockholm. I relation till folkmängden i åldrarna 2—5 år utgör denna

behandlingskapacitet blott 1,5 procent.

Med tanke på att det sålunda dokumenterade, mycket stora omedelbara be­

hovet snabbt måste tillfredsställas och att man samtidigt måste överväga efter­

frågan på tandläkare på längre sikt, föreslår universitetsutredningen, att en sär­

skild översyn — analog med den som nyligen igångsatts för den medicinska

utbildningen — göres rörande tandläkarhögskolornas erforderliga utbildnings­

kapacitet.

Även om man håller fast vid den behovsbedömning, som föranledde kom­

mittén att förorda en sammanlagd intagning på 300 studerande, så finns det

förhållanden på forskningens och utbildningens områden som talar för att ut­

bildningskapaciteten bör höjas utöver vad som föreslogs av kommittén. Det

finns anledning räkna med att den vid tandläkarhögskolorna forskande per­

sonalen kommer att öka väsentligt de närmaste årtiondena. Vidare måste man

för framtiden beakta att det under senare år starkt ökade antalet kvinnliga

odontologie studerande — höstterminen 1958 var andelen kvinnor bland de ny­

inskrivna tandläkarstuderandena 40 procent mot 20 procent läsåret 1950/51

kommer att leda till att den totala arbetsinsatsen från ett givet antal examine­

rade tandläkare kommer att minska. Trots att förvärvsarbetsfrekvensen bland

kvinnliga tandläkare erfarenhetsmässigt relativt sett är hög och till och med

skulle kunna göras än högre om man inrättade särskilda deltidsbefattningar, sa

kommer avgången från arbetsmarknaden ända att bli högre vid fortsatt stor

andel kvinnor bland de odontologie studerande än som kunde beräknas när

tandläkarkommittén gjorde sina kalkyler.

Å andra sidan finns det faktorer som på längre sikt kan verka minskande på

tandvårdsbehovet. Hit hör tidigare och mera regelbundet omhändertagande av

patienten, förbättrade kostvanor, förbättrad munhygien, effektivare arbets­

metoder, fluoridering och andra resultat av en intensifierad forskning.

Under hänvisning till vad här anförts och till tandläkarkommitténs uttalanden

vill universitetsutredningen för egen del understryka, att ett genomförande av

det år 1955 av riksdagen fattade principbeslutet om en tandläkarhögskola i

Göteborg framstår som synnerligen angeläget.

Vid den föreslagna utredningen bör emellertid prövas vilken utbildningskapa­

citet som är erforderlig med hänsyn till det framtida behovet av tandläkare.

I detta läge har universitetsutredningen använt den i modellberäkningarna for­

utsatta utbyggnadstakten som arbetshypotes vid förslagen i fråga om övriga

utbildningsanstalters dimensionering och vid utarbetandet av de överslagsmäs-

siga kostnadsberäkningarna.

Även beträffande tandläkarutbildningen vill universitetsutredningen under­

stryka, att de snabbt stigande studentexamenskullarna under 1900-talets första

hälft utgör ett motiv för en skyndsamt genomförd intagningsökning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960

72

Slutligen finner universitetsutredningen det av allmänna utbildnings- och

studentsociala skäl vara angeläget, att tandläkarinstitutet i Umeå snarast möj-

ligt bygges ut till att kunna meddela en fullständig tandläkarutbildning. Utred­

ningen vill härvidlag hänvisa till att organisationskommittén för den medicinska

högskolan i Umeå i ett nyligen avgivet yttrande över en av Sveriges Förenade

Studentkårer gjord framställning ansett förutsättningar föreligga för att redan

under år 1961 meddela de två sista terminernas utbildning vid tandläkarinsti­

tutet i Umeå.

Far m a ce u ti s ka institutet

Utredningen räknar med att en inom arbetsmarknadsstyrelsen företagen sär­

skild undersökning rörande det framtida behovet av farmaceutiskt utbildad

arbetskraft inom en relativt snar framtid kommer att publiceras. Denna under­

sökning kommer att läggas till grund för farmaceututbildningskommitténs över­

väganden och förslag, och det finns därför för universitetsutredningen ej anled­

ning att taga någon ställning till frågan om farmaceutiska institutets framtida

utbildningskapacitet. I avvaktan härpå räknar universitetsutredningen i det föl­

jande med de i modellberäkningarna angivna intagningssiffrorna.

Gymnastiska centralinstitutet

Den utökning av gymnastiklärarutbildningen (från nuvarande knappt 70 till

ungefär 100 årligen intagna), som räknats med i modellberäkningarna, har när­

mast sin grund i skolorganisationens expansion. Redan nu föreligger en bety­

dande brist pa gymnastiklärare, icke minst vid de kommunala yrkesskolorna.

Beräkningarna rörande den pågående skolreformens återverkningar i avseende

på. det totala antalet behövliga gymnastiklärartjänster synes ge vid handen, att

minskningen i antalet gymnastikveckotimmar inom vissa skolformer mer än

uppväges av ökningar på andra håll inom skolorganisationen. Under sådana

omständigheter vill universitetsutredningen för sin del rekommendera, att gym­

nastiska centralinstitutets intagningskapacitet ökas i huvudsak på det sätt som

antagits i modellberäkningarna.

Lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna

Utbildningen av agronomer, jägmästare och veterinärer är för närvarande före­

mål för överväganden inom tre särskilda, av chefen för jordbruksdepartementet

tillkallade kommittéer. Med hänsyn härtill har universitetsutredningen i det

föregående inskränkt sig till att helt kort redogöra för vissa inom arbetsmark­

nadsstyrelsen gjorda undersökningar rörande det framtida behovet av personal

med här ifrågavarande slag av akademisk utbildning.

Universitetsutredningen vill för sin del här endast konstatera, att dessa be­

dömningar är synnerligen försiktiga. Ytterst bottnar detta givetvis däri, att

jordbrukets ställning i det framtida näringslivet beräknas bli försvagad, medan

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1960