Upphävd författning

Konvention (1870:37 s.1) angående ömsesidigt utlämnande av förbrytare emellan Hans Maj:t Konungen av Sverige (och Norge) och Hans Maj:t Belgiernas Konung

Version:

Jämför med tidigare versioner

Departement
Justitiedepartementet BIRS
Utfärdad
1870-06-17
Ändring införd
SFS 1870:37 s.1
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
Övrigt
Den franska texten finns inte med här.
Wi CARL, med Guds Nåde, Sweriges, Norges, Götes och Wendes Konung, göre weterligt: att som Wi och Wår Kärälskelige Broder och Frände, den Stormäktigte, Högborne Furste och Herre, Herr LEOPOLD II, Belgiernas Konung, för godt och nödigt funnit att träda i underhandling om afslutande af en ny Konvention angående ömsesidigt utlemnande af förbrytare, och Wi i detta afseende utnämnt Wåre befullmäktigade ombud, nämligen Wi, å Wår sida, Oss älskelig, Wår Troman, Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Riddaren och Kommendören af Wåre Orden, Storkors af Wår Norska S:t Olafs-Orden m.m., Wålborne Herr Grefwe CARL WACHTMEISTER, och Hans Maj:t Belgiernas Konung, å Dess sida, Dess Minister-Resident, Officeren af Dess Leopolds-Orden m.m., AUGUST VAN LOO, hwilka efter att hafwa meddelat hwarandra sina fullmakter, befunna i god och behförig form, den 26 April innewarande år i Stockholm upprättat, slutit, undertecknat och med sina insegel försett en Konvention, lydande ord för ord som följer:
Öfwersättning
Hans Maj:t Konungen af Swerige och Norge och Hans Maj:t Belgiernas Konung, hwilka öfwerenskommit att afsluta en ny konvention rörande ömsesidigt utlemnande af förbrytare, hafwa för detta ändamål till sine fullmäktige utnämnt:
Hans Maj:t Konungen af Swerige och Norge:
Grefwe CARL WACHTMEISTER, Dess Stats-Minister för Utrikes Ärendena, Riddare och Kommendör af Dess Orden, Kommendör af Dess Norska S.T Olafs-Orden, etc.etc.;
och Hans Maj:t Belgiernas Konung:
AUGUST VAN LOO, Dess Minister-Resident hos hans Maj:t Konungen av Swerige och Norge. Officer af Dess Leopols-Orden, etc. etc.,
hwilka, efter att hafwa meddelat hwarandra sina i god och behörig form befunna fullmakter, öfwerenskommit om följande artiklar:
Artikel 1.
Hans Maj:t Konungens af Swerige och Norge samt Hans Maj:t Belgiernas Konungs Regeringar förpligtiga sig genom denna konvention att, med undantag för egna undersåter, omsesidigt till hwarandra utlemna sådana från Belgien till Swerige eller Norge, eller från Swerige eller Norge till Belgien afwikne personer, hwilka, såsom anstiftare af, gerningsmän eller delaktige i en af här nedan uppräknade förbrytelser, blifwit tilltalade eller dömde sid domstolarne i det af de respektive länderna, hwarest förbrygelsen glifwit begången:
1:o. till dessa brott, dråp;Mord, förgiftning, föräldramord, barnamord, wåldtägt och försök
2:o.Mordbrand;
3:o. Eftergörande eller förfalskning af statspapper eller banksedlar eller af offentliga eller enskilda handlingar, sådana eftergjorda eller förfalskade pappers, sedlars eller handlingars utsläppande eller sättande i omlopp; författning i skrift äfewnsom bruk af förfalskade skrifter;
4:o. eller förfalskadt mynt;Eftergörande eller försämring af mynt, samt utprångling af falskt
5:o. besigtningsmän eller tolkar;Falskt wittnesbörd och falska förklaringar af wärderings- eller
6:o. eller tjenstemän;Röfweri, stöld, utpressning, försnillning begången af embets
7:o.Bedräglig konkurs;
8:o.Fosterfördrifning;
9:o.Twegifte;
10:o. Brott emot den personliga friheten, begångna af enskilda personer;
11:o. Bortröfwande, döljande, undanskaffande, förbytande eller understickande af barn;
12:o. Barns utsättande eller öfwergifwande i hjelplöst tillstånd;
13:o. Bortröfwande av minderåriga personer;
14:o. Wåldsamt bortförande af qwinna;
15:o. Kränkning af sedligheten medelst anwändande af wåld;
Kränkning af sedligheten utan anwändande af wåld, föröfwad mot eller med hjelp af ett barn, ware sig af man- eller qwinnokön, som ej fyllt fjorton år:
16:o. Minderåriga personers förförande eller förledande, då sådant, i ändamål att tillfredsställa andras lidelser, oftare framkallas, underlättas eller befordras af föräldrar eller af dem, under hwilkas uppsigt de äro ställda;
17:o. Uppsåtlig misshandel, som medfört en till utseendet obotlig sjukdom, ständig oförmögenhet till personligt arbete eller förlusten af en organs fulla bruk, eller deraf döden följt, utan att densamma war åsyftad;
18:o. Missbruk af förtroende och bedrägligt förfarande af enskilda personer, oredlighet, om dessa brott äro förenade med förswårande omständigheter;
19:o. Förledande af wittnen, wärderings- eller besigtningsmän eller tolkar;
20:o. Mened;
21:o. Eftergörande eller förfalskning af statens eller allmänna sigill, stampar, stämplar och märken, så och begagnande af eftergjorda eller förfalskade dylika föremål, eller missbrukande af statens eller andra allmänna riktiga sigill, stampar, stämplar och märken;
22:o. Embets- och tjenstemäns bestickande;
23:o. Uppsåtlig förstöring af kanal eller slusswerk eller annan dylik wattenbyggnad eller jernwägs- eller telegrafinrättning eller tillbehör till sådan inrättning;
24:o Förgiftning af annans kreatur;
25:o. Fartygs öfwergifwande af dess befälhafware, då nödtwång ej är förhanden;
26:o. Uppsåtlig pågrundsättning af fartyg, så att skeppsbrott eller annan sjöskada sker, swekfullt förfarande af fartygsbefälhafware, så och der någon af besättningen öfwerfaller befälhafwaren eller någon annan, för att bemäktiga sig fargyget eller lasten.
Artikel 2.
Om den person, hwars utlemnande begäres, är tilltalad eller sitter häktad för en förbrytelse, som han begått i det land, dit han tagit sin tillflykt, kan hans utlemnande uppskjutas intilldess att antingen det mot honom wäckta åtalet förfallit eller han blifwit frikänd, förklarats icke kunna åt saken fällas eller undergått sitt straff.
Artikel 3.
Begäran om utlemnande skall alltid framställas på diplomatisk wäg.
Utlemnandet skall icke bewiljas annorledes än mot företeende af det utslag, hwarigenom den återfordrade blifwit förklarad skyldig, eller af det påbud af Rådkammaren, beslut af anklagelsekammaren, anklagelseakt eller hwilken som helst annan af domare eller behörig myndighet utfärdad handling, som innehåller formenligt beslut eller förordnande om den tilltalades eller anklagades inställelse inför den brottmålsdomstol, som i fråga om den mot honom angivna förbrytelsen har domsrätt; och skola dessa handlingar öfwerlemnas i hufwudskrift eller bestyrkt afskrift.
Dessa handlingar skola, såwidt möjligt, åtföljas af signalement på den återfordrade personen samt afskrift af det lagrum som på den åtalade förbrytelsen eger tillämplighet.
Artikel 4.
Den, som är tilltalad för någon af de i denna Konventions 1:sta artikel uppräknade förbrytelser, skall kunna provisoriskt häktas efter företeende af ett förordnande om hans häktning eller af någon annan handling, som eger enahanda kraft samt blifwit utfärdad af wederbörlig främmande myndighet och på diplomatisk wäg öfwerlemnas.
I trängande fall kan den provisoriska häktningen werkställas efter en medelst post eller telegraf öfwersänd underrättelse att förordnande om häktning utfärdats, såwida nämligen ifrågawarande underrättelse i behörig ordning på diplomatisk wäg meddelas Utrikes-Ministern i det land, dit den anklagade tagit sin tillflykt.
Likwäl må i sistnämnda fall den främmande icke qwarhållas i häkte, med mindre han inom tre weckors förlopp erhåller del af det utaf wederbörande främmande myndighet utfärdade förordnandet om hans häktning.
Häktandet skall werkställas efter de former och i öfwerensstämmelse med de föreskrifter, som lagarne bestämma i det land, hos hwars Regering begäran om häktning blifwit framstäld.
Artikel 5.
Den som på grund af stadgandet i föregående artikels 1:sta moment blifwit provisoriskt häktad eller på grund af samma artikels 3:dje moment qwarhålles i häkte, skall försättas i frihet, med mindre han inom twå månaders förlopp från häktandet erhåller del af ware sig det utslag, hwarigenom han förklarats skyldig, eller af det påbud af rådkammaren, beslut af anklagelsekammaren, anklagelseakt eller hwilken som helst annan af behörig myndighet utfärdad handling, som innehåller formenligt beslut eller förordnande om den tilltalades eller anklagades inställelse inför den brottmålsdomstol, som i fråga om den mot honom angifna förbrytelsen har domsrätt.
Artikel 6.
Uttrycklingen stadgas att den främling, hwars utlemnande blifwit bewiljadt, icke uti något fall skall kunna tilltalas eller straffas för någon politisk förbrytelse, begången före hans utlemnande, eller för någon gerning, som med sådan förbrytelse eger sammanhang, ej heller förnågra brott eller lagöfwerträdelser, som ej finnas i denna konvention uppräknade, med mindre han efter undergånget straff eller erhållet slutligt frikännande från det brott, som föranledt utlemnandet, underlåtit at inom utgången af trettio dagar begifwa sig ur landet eller ock dit återwänder.
Som politisk förbrytelse eller dermed sammanhängande gerning ifall icke anses förgripelse mot en främmande regents person eller mot medlemmar af hans familj, då sådan förgripelse består i dråp, mord eller förgiftning.
Artikel 7.
Utlemnandet skall icke ega rum, derest, sedan brottet begicks, det sednaste åtalet anställdes eller utslaget meddelades, preskriptionstiden för åtal eller straff förflutit enligt det lands lagar, der främlingen sig befinner.
Artikel 8.
Utlemnadet skall bewiljas, äfwen om den tilltalade eller anklagade därigenom skulle förhindras att uppfylla sina mot enskilda personer åtagna förbindelser; warande det likwäl desse alltid obetaget att inför wederbörande lagskipande myndighet göra fina rättigheter gällande.
Artikel 9.
Då den tilltalade, anklagade eller dömde icke är någon af de fördragslutande Staternas undersåte, skall hans utlemnande till den Stat, som derom framställer begäran, icke ega rum, förr än den Stat han tillhör blifwit om sådan framställning underrätad af den Regering, till hwilken framställningen göres, och förklarat sig icke hafwa något att deremot inwända.
Artikel 10.
Om den tilltalade, anklagade eller dömde, hwars utlemnande blifwit af endera utaf de fördragslutande Staterna i enlighet med denna Konvention begärdt, på samma gång återfordras af en eller flera andra Regeringar för förbrytelser, som han begått på deras respektive områden, skall han utlemnas till den Stats Regering, på hwilkens område den swåraste förbrytelsen blifwit begången, samt, i det fall att de särskilda förbrytelserna äro lika swåra, till den Regering, hwars begäran först blifwit framstäld.
Artikel 11.
Uttrycklingen stadgas, att utlemnandet per transit öfwer de fördragslutande Staternas respektive områden skall bewiljas mot blotta företeendet i hufwudskrift eller bestyrkt afskrift af någon utaf de i artikel 3 här ofwan uppräknade rättegångshandlingar, då sådant utlemnande begäres af någon utaf de fördragslutande Staterna till förmån för en främmande Stat till förmån för någon af de fördragslutande; dock böra båda parterna hafwa med den Stat, till hwilken sådan begäran framställes, afslutit fördrag omfattande den förbrytelse, som ger anledning till utlemnandet, och må ej utlemnandet stå i strid med Artiklarne 6 och 7 i denna Konvention.
Artikel 12.
Stulet gods eller föremål, som blifwit funna hos den person, hwars utlemnande blifwit begärdt, de werktyg eller redskap, hwaraf han betjenat sig för begående af det brott eller den lagöfwerträdelse, som blifwit honom tillwitad, äfwensom alla till bewisning emot den tilltalade tjenande föremål, skola öfwerlemnas till den återfordrande Staten, såwida behörig myndighet i den Stat, till hwilken begäran glifwit ställd, befalt deras utlemnande.
I den händelse att utlemnande, som blifwit bewiljadt, sedermera ej kan ega rum till följd af den häktade personens död eller rymning, skola icke desto mindre de ofwan nämnda föremålen öfwerlemnas till den Stat, som begär utlemnandet.
Dock förbehålles den rätt till dessa föremål som tredje i målet icke inwecklad man kunnat förwärfwa.
Omkostnaderna för ofwannämnda föremåls öfwerlemnande och fortskaffande skola bestridas af den Stat, som bewiljat utlemnandet, inom dess eget lands gränser, men det ytterligare fortskaffandet skall betalas af den Stat, som begär utlemnadet.
Artikel 13.
De personer, hwilkas utlemnande blifwit bewiljadt, skola föras till den hamn, som den återfordrande Regeringens diplomatiske Agent eller Konsul anwisar.
De skola inskeppas genom denne Agents försorg och på den Regerings bekostnad, som erhållit utlemnandet.
Deremot skola de omkostnader, som föranledts af de återfordrade personernas häktning, fängsliga förwar och fortskaffande, betridas af den Regering, inom hwilkens område dessa åtgärder blifwit widtagna.
Artikel 14.
Om, under pågående ransakning i ett brottmål af icke politisk beskaffenhet, den ena af de höga kontraherande Magterna finner nödigt att låta såsom wittnen afhöra personer, bosatta på den andras område, skall begäran derom framställas på diplomatisk wäg och efterkommas med tagen hänsyn till det lands lagar, hwarest wittnesmålet skall ega rum.
De respektive Regeringarne afstå från hwarje anspråk på ersättning för de kostnader, som uppkomma genom werkställandet af begäran om wittnesförhör.
Artikel 15.
Om, i ett brottmål af icke politist beskaffenhet, ett wittnes personliga inställelse är af nöden, skall Regeringen i det land, hwarest wittnet är bosatt, uppmana detsamma att efterkomma den derom gjorda inbjudningen, och skola, i sådant fall, reseersättning och traktamente bewiljas wittnet i öfwerensstämmelse med de taxor och bestämmelser, som äro gällande i det land, hwarest wittnesförhöret skall ega rum. -- De i Swerige och Norge eller i Belgien bosatta personer, som blifwit kallade att wittna inför de respektive ländernas domstolar, kunna hwarken tilltalas eller qwarhållas på grund af föregående förbrytelser eller utslag, ej heller under förewändning af medbrottslighet i de gerningar, som utgöra föremål för den rättegång, hwari de wittna.
Då, i ett brottmål af icke politisk beskaffenhet, instämdt i ettdera af de respektive länderna, förebringandet af bewisande föremål eller rättshandlingar pröfwas skäligt, skall begäran derom på diplomatisk wäg framtällas, och skall densamma efterkommas, med mindre särskilda omständigheter sådant hindra, och under förbindelse att samma föremål återsända.
De kontraherande Regeringarne afstå från ansåråk på ersättning förde kostnader som, inom deras respektive områdens gränser, uppkomma till följd af till bresisningen hörande föremåls eller handlingars försändning och återställande.
Artikel 16.
Denna konvention, hwilken ersätter den af den 28 Oktober 1843, skall ej träda i kraft förr än tio dagar efter dess offentliggörande i den genom hwartderas af de respektive länderna lagar föreskrifna form.
Artikel 17.
Den skall fortfara att wara gällande intill dess endera af de respektive Regeringarne afgifwit ett motsatt förklarande; den skall ratificeras och ratifikationerna skola utwerkas inom sex weckor, eller för om ske kan.
Till yttermera wisso hafwa de respektive Fullmägtige undertecknat och med fina insegel försett denna Konvention.
Som skedde i twå exemplar i Stockholm den 26 April 1870.
Alltså hafwe Wi denna ingångna Konvention, med alla dess Artiklar, Punkter och Klausuler, welat ratificera, gilla och antaga, såsom Wi ock densamma härmed och i kraft af detta, på det aldra eftertryckligaste som ske kan, antage, gille och ratificere, få att Wi denna Konvention uppriktigt och redlingen wele och skole hålla och uppfylla. Till yttermera wisso hafwe Vi detta med Egen Hand underskrifwit och med Wårt Kongl. Sigills undersättande bekräfta låtit, som skedde å Stockholms slott den sjuttonde dagen i Juni månad år efter Wår Herres och Frälsares Jesu Christi börd det Ett Tusen Åtta Hundra och på det Sjuttionde.
Hans Maj:t Belgiernas Konungs Ratifikation af förestående Konvention.
LEOPOLD II, Belgiernas Konung, helsar alla till hwilkas kunskap detta kommer.
Sedan Wi genomsett och granskat den nya Konvention angående utlemnande af förbrytare, hwilken den 26 april 1870 blifwit i Stockholm mellan Belgien samt Swerige och Norge undertecknad af Wårt med särskild fullmagt försedda Ombud, jemte Hans Maj:t Konungens af Swerige och Norge likaledes med fullmagt, i god och behörig form, försedda Ombud, hwilken Konvention lyder sålunda:
(inseratur)
samt Wi för god funnit förestående Konvention, wilja Wi densamma gilla, ratficera och stadfästa, under löfta att den skall efterlefwas i enlighet med fin form och sitt innehåll, och ingen som helst öfwerträdelse deraf tillstädjas.
Till yttermera wisso hafwe Wi denna Ratifikation undertecknat och med Wårt Kongl. Sigill förse låtit.
Som skedde å slotet i Bryssel, den fjortonde dagen i Maj månad år Ett Tusen Åtta Hundra och på det Sjuttionde.
Utwexlings-Protokoll.
Sedan undertecknade sammanträdt i ändamål att företaga utwexlingen af H. M. Konungens af Swerige och Norge samt H. M. Belgiernas Konungs ratifikationer å den i Stockholm den 26 april 1870 flutna Extraditions Konvention, blef efter ömsesidig öfwerenskommeljse beslutadt, att Konventionen skule ega tillämplighet å sådana personer, som gjort sig skyldiga till undandöljande af gods, tillgripet wid begåendet af någon utaf de i Art. 1 uppräknade förbrytelser.
Handlingarne befunnos rigtiga och öfwerensstämmande, och deras utwexling egde rum.
Till yttermera wisso hafwa undertecknade uppsatt, samt med fina namn och insegel försett detta protokoll.
Som skedde i Stockhom den 15 Juli 1870.
Deklaration, (1877:39 s.1) tillhörande konventionen angående ömsesidigt utlemnande af förbrytare mellan Sverige och Norge samt Belgien af den 26 april 1870;
Som Hans Maj:t Konungens af Sverige och Norge regering samt Hans Maj:t Belgiernas Konungs Regering velat tillförsäkra sig, att förbrytares utlemnande må ega rum på skyndsammare sätt och i större omfattning än hittills, hafva Hans Maj:t Konungens af Sverige och Norge minister för utrikes ärendena Herr Björnstjerna, å ena sidan, och Hans Maj.t Konungens af Belgien ministeresident i Stockholm, Herr Bounder de Melsbroeck, å den andra, hvilka dertill blifvit behörigen bemyndigade, genom denna deklaration öfverenskommit om följande:
Art. 1.
Den som är tilltalad för någon af de i art. 1 af konventionen af den 26 April 1870 uppräknade förbytelser, skall kunna utlemnas efter företeende af etr förordnande om hans häktande eller af hvilken som helst annan handling, som eger enahanda kraft och blifvit utfärdad af behörig myndighet i det främmande landet, så vida sådan handling innehåller noggrann uppgift å den förbrytelse, med anledning hvaraf den blifvit utfärdad.
Art. 2.
Har den förbrytelse, för hvilken utlemnandet begäres, blifvit begången utom det lands område, som begär utlemnandet, skall sådan begäran kunna bifallas, så framt lagstiftningen i det land, till hvilket framställningen göres, i sådant fall medgifver anställandet af åtal för enahanda förbrytelse, begången utom dess område.
Art. 3.
Denna deklaratin skall träda i kraft tio dagar efter dess offentliggörande i den genom de respektive ländernas lagar föreskrifna form.
Förestående bestämmelser skola förblifva gällande lika länge som konventionen af den 26 April 1870, till hvilken de hänföra sig.
Till yttermera visso hafva undertecknade utfärdat denna deklaration och försett densamma med sina insegel.
Som skedde i Stockholm i två exemplar den 6 November 1877.

Ändringar

Konvention (1870:37 s.1) angående ömsesidigt utlämnande av förbrytare emellan Hans Maj:t Konungen av Sverige (och Norge) och Hans Maj:t Belgiernas Konung

Ändring, SFS 1877:39 s.1

    Omfattning
    ändr.

Lag (2013:446) om upphävande av konvention (1870:37 s. 1) angående ömsesidigt utlämnande av förbrytare emellan Hans Maj:t Konungen av Sverige (och Norge) och Hans Maj:t Belgiernas Konung

Förarbeten
Rskr. 2012/13:243, Prop. 2012/13:126, Bet. 2012/13:JuU18
Omfattning
upph.