48 §  Vägmarkeringar indelas i längsgående markeringar, tvärgående markeringar och andra markeringar.

49 §  Vägmarkeringar är vita om inte annat anges i 53 eller 54 §.

Vägmarkeringar utförs i form av heldragna eller brutna linjer, pilar, symboler eller text.

50 §  Längsgående markeringar används som skiljelinjer mellan körfält, som spärrlinjer eller som kantmarkeringar för körbana.

51 §  Längsgående markeringar är följande.

52 §  Tvärgående markeringar är följande. Förordning (1988:1601).

________________________________________________________________________ Märke Närmare föreskrifter _______________________________________________________________________

53 §  Förutom längsgående och tvärgående markeringar finns följande vägmarkeringar.

_______________________________________________________________________ Markering Närmare föreskrifter _______________________________________________________________________

4.3.10 Handikappsymbol Kan användas som förtydligande på parkeringsplatser som är reserverade för rörelsehindrade med särskilt tillstånd. Förordning (1998:1256).

54 §  Om det vid vägomläggningar på grund av vägarbete eller av liknande skäl behövs tillfälliga markeringar under kortare tid, kan dessa utföras med orange färg. Markeringarna får förstärkas med stift eller med andra lämpliga markeringsmetoder.

Sådana markeringar gäller i stället för andra markeringar.

55 §  Säkerhetsanordningar i plankorsningar är helbomsanläggningar och halvbomsanläggningar. Även andra anordningar för att höja säkerheten i plankorsningar kan förekomma.

Att kryssmärken och signalanläggningar skall finnas i vissa fall framgår av 15 och 47 §§.

56 §  Säkerhetsanordningarna sätts i funktion då ett tåg eller en spårvagn närmar sig korsningen, om inte annat följer av 62 §.

57 §  Helmbomsanläggningar anordnas vid sådana plankorsningar där det förekommer trafik med motordrivna fordon och stark gång- eller cykel- och mopedtrafik.

I en helbomsanläggning finns det på vardera sidan av spåren en eller flera bommar, som i fällt läge stänger av hela vägbanan. På bommen eller den ena av dem finns det en eller flera lyktor som kan visa blinkande rött ljus.

58 §  Behövs det inte någon helbomsanläggning, anordnas i stället en halvbomsanläggning i följande fall.

1. Vid plankorsningar mellan dubbelspårig järnväg och väg som inte är enskild.
2. Vid plankorsningar på bangård där växling ofta sker.
3. Vid andra plankorsningar, om det förekommer stark trafik med motordrivna fordon.

I en halvbomsanläggning finns det på vardera sidan av spåren en bom, som i fällt läge stänger av den hälft av vägen som ligger till höger i riktning mot korsningen. På bommen finns det en lykta som kan visa blinkande rött ljus.

59 §  Säkerhetsanordningar och andra anordningar som avses i 55 § används även vid andra korsningar med järnväg och spårväg än de som avses i 57 och 58 §§, om det behövs med hänsyn till trafiksäkerheten.

60 §  Om det i en plankorsning inte förekommer tågtrafik med högre hastighet än att tåget om det behövs kan stannas före korsningen, får säkerhetsanordningarna ersättas med andra åtgärder som tillgodoser trafiksäkerhetens krav.

61 §  Råkar en säkerhetsanordning i olag, skall vakt sättas ut snarast möjligt för att varsko trafikanterna, om inte felet är av så ringa omfattning att anordningen ändå kan anses vara tillräcklig från trafiksäkerhetssynpunkt.

Vakten skall varsko vägtrafikanten med tecken som anges i 76 §.

62 §  En säkerhetsanordning behöver inte träda i funktion då lätta järnvägsfordon passerar en korsning, om det vidtas en åtgärd enligt 61 § eller någon annan lämplig åtgärd.

63 §  Om en säkerhetsanordning dras in utan att ersättas med någon annan anordning skall ett meddelande om detta anslås vid korsningen minst två veckor i förväg eller ges tillkänna på något annat lämpligt sätt.

64 §  För att ge anvisningar för trafiken använder polisman tecken. Tecknen får användas även av någon annan person som av en myndighet förordnats att övervaka trafiken, ge anvisningar för denna eller utföra punktskattekontroll. De tecken som anges i 65-67 §§ skall främst användas. Om det behövs får andra hjälpmedel användas. Förordning (2002:123).

65 §  För att reglera trafiken i vägkorsningar använder polisman följande tecken.

________________________________________________________________________ Tecken Innebörd Närmare föreskrifter _______________________________________________________________________ 13.1.1 För den som kommer Ges med en arm utsträckt åt framifrån eller bakifrån sidan. Tecknet gäller så länge "Stopp" och för den som polismannen vänder sig åt kommer från sidan samma håll, även om han "Vägen är fri" sänker armen. Kan kombineras med tecken 13.2.2. 13.1.2 "Kör fram" Ges med vinkande tecken i färdriktningen.

66 §  Vid trafikövervakning till fots eller till häst använder polisman följande tecken.

________________________________________________________________________ Tecken Innebörd Närmare föreskrifter _______________________________________________________________________

67 §  Vid trafikövervakning från motordrivet fordon använder polisman följande tecken. Förordning (1988:1601).

________________________________________________________________________ Tecken Innebörd Närmare föreskrifter ________________________________________________________________________ 13.3.1 Minska hastigheten Ges med utsträckt arm som höjs och sänks med handflatan nedåt. Tecknet ges till bakomvarande trafikanter. Under mörker och vid nedsatt sikt kan tecknet förtydligas på det sätt som anges under 13.2.1.

67 a § Vid trafikövervakning på särskilda fordonskontrollplatser använder polisman följande tecken

68 §  Utmärkning av en skarp kurva, ett fast hinder och liknande kan ske genom markeringspil 7.1.1 och markeringsskärm 7.1.2 och 7.1.3. Utformning och utseende anpassas efter förhållandena på platsen.

7.1.3

7.1.5

69 §  En avfart från en motorväg och en motortrafikled utmärks mellan huvudkörbanan och avfartsvägen med avfartsskärm 7.1.5. Avfartsskärmar får användas även vid andra vägar.

70 §  Är en väg, som inte är enskild, helt eller delvis avstängd från trafik på grund av vägarbete eller något liknande förhållande, utmärks detta genom en avstängningsanordning. Denna är röd och gul.

Detta gäller även en enskild väg om den i större utsträckning används av allmänheten.

För att sätta upp en avstängningsanordning som inte innebär avspärrning eller någon annan väsentlig trafikinskränkning behövs det inte någon lokal trafikföreskrift.

71 §  Har en väg helt eller delvis stängts av genom en avstängningsanordning och behövs det vägvisning för att ange förbifart, sker detta genom utmärkning enligt 25 §. Vägmärkena kan därvid ha orange bakgrundsfärg med svart text och svarta symboler. Förordning (1981:1225).

6.1.5

6.1.6

6.1.7

8.2.1

72 §  Om det, i andra fall än som avses i 70 §, på grund av vägarbete eller liknande förhållanden behöver uppföras någon anordning eller vidtas någon annan åtgärd som medför att framkomligheten på vägen inskränks, utmärks detta med markeringsskärm 6.1.5 och 6.1.6 eller med markeringspil 6.1.7. Är framkomligheten på vägen inskränkt till följd av en trafikolycka eller någon liknande händelse får detta utmärkas med trafikanvisning 8.2.1. Förordning (1981:1225).

6.1.4

73 §  Har ett vägarbete utmärkts med märke 1.1.11, kan tavla 6.1.4 sättas upp vid den bortre begränsningen av arbetsplatsen.

74 §  Sådana anordningar eller anvisningar som avses i 70 och 72 §§ skall under mörker vara belysta eller markerade genom lyktor, reflexanordningar eller reflekterande material.

Lyktorna skall visa fast rött ljus när vägen är helt avstängd och fast eller blinkande gult ljus i annat fall. Förordning (1980:157).

75 §  Andra trafikanvisningar än de som har angivits ovan får användas om det behövs för att reglera trafiken.

76 §  Vid vägarbeten eller liknande förhållanden eller då signalanläggning 12.1 eller en sådan säkerhetsanordning som avses i 55 § är i olag eller vid korsning med ringa trafik kan trafiken regleras av en vakt som ger tecken med en flagga och under mörker med en lykta.

Om vakten med utsträckt arm ger tecken med en röd flagga eller ett rött ljus, betyder detta "Stopp".

Vinkande tecken i färdriktningen betyder "Vägen är fri - kör fram".

77 §  Om det finns skäl att utmärka ett förbud eller någon annan föreskrift eller att varna för eller upplysa om något förhållande som rör den som färdas i terräng, sker detta genom ett vägmärke. Om det inte finns något vägmärke, utmärks föreskrifter enligt terrängkörningslagen (1975: 1313) eller terrängkörningsförordningen (1978: 594) på det sätt som Naturvårdsverket föreskriver. Detsamma gäller när det är fråga om att utmärka en upplysning. I övrigt meddelas föreskrifter om utmärkning i terräng av Vägverket. I fråga om föreskrifter enligt detta stycke gäller i tillämpliga delar bestämmelserna för väg utom 6 §. Vägverket och Naturvårdsverket skall i den utsträckning det behövs samråda med varandra.

En kommun får föreskriva att sådana utmärkningar i terräng enligt denna förordning, som inte avser någon lokal trafikföreskrift, får ske endast efter tillstånd av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet eller någon annan nämnd som kommunen bestämmer. Förordning (1998:1256).

78 §  Vägverket får besluta att ett visst vägmärke eller ett vägmärke i visst fall får sättas upp endast om verket har medgivit det och att en sådan signalväxlingsföljd som anges i 37 § andra stycket får användas endast efter tillstånd av verket. Förordning (1992:1294).

79 §  En fråga om kryssmärke 1.1.34, signalanläggning 12.1 eller en anordning som avses i 55 § första stycket i ett visst fall skall sättas upp eller dras in prövas av Banverket efter samråd med Vägverket. I fråga om indragning av signalanläggning 12.1 eller en sådan anordning som avses i 55 § första stycket skall samråd ske även med länsstyrelsen. Förordning (1992:1294).

80 §  Andra märken, signaler, vägmarkeringar och anordningar enligt denna förordning än kryssmärke 1.1.34, trafikanvisning 8.2.1, signalanläggning 12.1 och sådana anordningar som avses i 55 § första stycket skall sättas upp och underhållas

1. i fråga om väg som inte är enskild
   1. när det gäller föreskrift enligt 10 kap. 14 § trafikförordningen (1998:1276) av den myndighet som har meddelat föreskriften, och
   2. i andra fall av den myndighet som handhar väg- eller gatuhållningen,
2. i fråga om enskild väg
   1. när det gäller en föreskrift enligt 10 kap. 14 § trafikförordningen av den myndighet som har meddelat föreskriften,
   2. när det gäller en sådan lokal trafikföreskrift som avses i 10 kap. 6 § trafikförordningen och som endast får meddelas efter medgivande av vägens ägare av vägens ägare,
   3. när det gäller annan lokal trafikföreskrift än som avses i b, utmärkning av hastighetsbegränsning, utmärkning av föreskrift enligt 41 § väglagen (1971:948), trafiksignaler och andra anordningar för att tillgodose trafiksäkerheten inom tättbebyggt område och på vägar utom sådant område där kommunen är väghållare av kommunen samt i övriga fall av den myndighet som enligt väglagen svarar för väghållningen i området, och
   4. i andra fall av vägens ägare,
3. i fråga om terräng av kommunen eller i förekommande fall av den som har begärt tillstånd till utmärkning.

Vägmärken som används för att tillkännage villkor eller förbud som avses i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering skall sättas upp och underhållas av den som beslutat förbuden eller villkoren.

Om det på grund av en trafikolycka, skada på vägen eller något liknande uppstår förhållanden som kan medföra fara eller hinder för trafiken får även annan sätta upp vägmärken och anordningar enligt denna förordning om det behövs för att tillgodose säkerheten. Detta gäller dock endast när det inte går att vänta på att den som skall svara för en viss åtgärd vidtar denna. Förordning (1999:720).

81 §  Den som innehar en järnväg eller en spårväg sätter upp och underhåller kryssmärke 1.1.34, signalanläggning 12.1 och anordningar som avses i 55 § första stycket och svarar för att anordningarna fungerar på det sätt som anges i 47 och 56 §§.

82 §  De kostnader för uppsättning och underhåll som avses i 80 § betalas av den som svarar för åtgärderna. Detta gäller dock inte i följande fall.

Den som har erhållit tillstånd enligt 77 § andra stycket betalar kostnaden för att sätta upp och underhålla det märke som tillståndet gäller.

Sätts ett lokaliseringsmärke upp på begäran av någon annan än den som svarar för väg- eller gatuhållningen, betalar den som begär att märket sätts upp kostnaden för uppsättning och underhåll av märket. Vad som sägs i detta stycke gäller dock inte om märket ändå skulle ha satts upp av den som svarar för väg- eller gatuhållningen.

Behövs tillfälliga vägmärken och anordningar för trafikreglering vid idrottstävlingar, marknader eller liknande tillställningar eller för att dra ledningar eller göra något annat intrång i vägen, bekostas uppsättandet och underhållet av den som anordnar tillställningen eller svarar för intrånget. Förordning (1988:1601).

83 §  Vägverket meddelar ytterligare föreskrifter om vägmärken och andra anordningar enligt denna förordning. Därvid får även föreskrivas eller för ett visst fall medges undantag från utmärkningsskyldighet i fråga om vägar med ringa trafik eller om det finns andra särskilda skäl till det och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Verket får även fastställa tilläggstavlor med ett annat innehåll än det som anges i förordningen samt föreskriva eller för ett visst fall medge undantag från 20 § och avvikelser från vad som gäller om vägmärkenas färg; verket får dock inte bestämma nya symboler. Verket får även föreskriva om infogande i lokaliseringsmärken av varningsmärken, förbudsmärken, påbudsmärken, anvisningsmärken eller andra lokaliseringsmärken. Verket får vidare tillåta användning av vägmärken i en annan storlek eller med en annan text än den som följer av förordningen och besluta om försöksverksamhet som innebär avvikelser från förordningens bestämmelser.

Vägverket får även föreskriva att vägmärken och andra anordningar enligt denna förordning eller material som ingår i sådana skall vara av en sådan typ som godkänts av verket eller en annan myndighet.

När Vägverket meddelar föreskrifter och beslut om undantag enligt första stycket skall verket samråda med Banverket i frågor som rör kryssmärke 1.1.34, signalanläggning 12.1 eller förhållanden som regleras i 55--63 §§. Förordning (1992:1294).

84 §  Ytterligare föreskrifter i fråga om sådana tecken som avses i 64--67 §§ meddelas av rikspolisstyrelsen efter samråd med Vägverket. Förordning (1992:1294).

85 §  Uppsättning och underhåll enligt 80 och 81 §§ får inte utföras av någon annan än den som det åligger att vidtaga åtgärden. Sådana åtgärder får inte heller utföras på annat sätt än som anges i denna förordning eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av den. Inte heller får någon sätta upp anordningar som kan förväxlas med eller som har samma innebörd som de vägmärken eller anordningar som skall sättas upp i den ordning som anges i 80 och 81 §§.

86 §  Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 85 § döms till böter.

87 §  Bryter någon mot 85 §, kan kronofogdemyndigheten föranstalta om rättelse. I 43 § väglagen (1971: 948) föreskrivs om rätt för väghållningsmyndigheten att avlägsna anordning som satts upp utan tillstånd. Förordning (1988:1601).

88 §  Den myndighet som enligt väglagen (1971:948) har hand om väg- eller gatuhållningen skall på begäran av Vägverket meddela beslut i sådana frågor som rör åligganden för myndigheten enligt denna förordning eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den. Förordning (1992:1294).

89 §  Beslut enligt denna förordning av en polismyndighet eller av en myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen får överklagas hos länsstyrelsen. Detsamma gäller beslut av kommunala nämnder i sådana frågor som avses i 77 § andra stycket eller 80 § 2 c.

Länsstyrelsens beslut får överklagas hos Vägverket. Verkets beslut i ett överklagat ärende får inte överklagas vidare.

Beslut av Banverket eller Naturvårdsverket enligt denna förordning får överklagas hos regeringen. Detsamma gäller beslut som Vägverket har fattat i första instans.

De statliga väghållningsmyndigheterna får överklaga beslut enligt denna förordning av polismyndigheter, kommunala myndigheter som handhar väg- eller gatuhållningen eller länsstyrelser. Naturvårdsverket får överklaga beslut av kommunala nämnder i sådana frågor som avses i 77 § andra stycket. Förordning (1998:1256).

90 §  Ett beslut av en kommunal nämnd i en sådan fråga som avses i 77 § andra stycket eller 80 § 2 c blir gällande när beslutet vinner laga kraft. I beslutet kan dock förordnas att det skall gälla omedelbart.

Beslut i andra fall enligt denna förordning skall gälla omedelbart om inte något annat förordnas i beslutet. Förordning (1988:1601).