1 §  Har älg, kronhjort eller dovhjort orsakat skador på jordbruksgrödor eller på trädgårdsodlingar lämnas ersättning enligt 2--6 §§. Förordning (1987:1124).

2 §  Ersättning lämnas endast om skadan drabbar jordbruksföretag som omfattar minst två hektar odlad jord eller företag för yrkesmässig odling av trädgårdsväxter som omfattar minst 200 kvadratmeter under glas eller plast eller minst 2 500 kvadratmeter frilandsareal.

3 §  Ersättning lämnas inte om grödan uppenbarligen är avsedd för utfodring av vilt.

Ersättning lämnas inte heller om den skadelidande har underlåtit att vidta rimliga åtgärder för att förebygga skadan eller uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har medverkat till skadan.

4 §  Ersättning utgår endast till den del skadan överstiger en för företaget beräknad självrisk.

5 §  Självrisken för skador inom jordbruksföretag utgör en och en halv procent av ett för företaget beräknat skördevärde, dock lägst ettusen kronor. Skördevärdet beräknas som produkten av företagets totala areal och medelvärdet av de normskördevärden för havre och korn som tillämpas inom lantbruksstatistiken för området i fråga. Förordning (1987:1124).

6 §  Självrisken för skador inom trädgårdsföretag utgör tvåhundrafemtio kronor för varje hektar som företaget omfattar, dock lägst ettusen kronor. Förordning (1987:1124).

7 §  För varje län finns en viltskadefond som bildas av de avgifter som skall erläggas enligt 9 §.

8 §  Ur viltskadefonden lämnas

1. ersättning för skador enligt 1 §,
2. bidrag till förebyggande av sådana skador som avses i 1 §,
3. bidrag till administration av jakten, däribland registerhållning som avser områden som registrerats för jakt efter älg och beslut om tilldelning av djur, samt till viltvård, information och utbildning i jaktliga frågor. Förordning (1991:1771).

9 §  För varje vuxen älg samt för varje kronhjort och dovhjort som fälls skall betalas en avgift som fastställs årligen av länsstyrelsen. När sådana avgifter fastställs skall länsstyrelsen, med beaktande av vunna erfarenheter, noga bedöma behovet av avgiftsmedel.

Avgift behöver inte betalas

1. om det visas att djuret var otjänligt till människoföda,
2. för kalv som fälls före utgången av augusti månad samma år djuret är fött,
3. för djur som fälls inom vilthägn, om djuret är av den viltart som hägnet är avsett för.

Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen medge frihet från avgift också i andra fall. Förordning (1991:1771).

10 §  Har älg, kronhjort eller dovhjort fällts under allmän eller särskild jakttid, skall anmälan om detta ha kommit in till länsstyrelsen inom två veckor efter jakttidens utgång. Om djuret har fällts med stöd av särskilt tillstånd på annan tid, skall anmälan ha kommit in inom två veckor efter det att djuret fälldes.

För områden som av länsstyrelsen registrerats för jakt efter älg skall anmälan om jaktresultatet göras inom två veckor efter jakttidens utgång, även om inte något djur har fällts.

Avgiften för ett fällt djur skall betalas till länsstyrelsen i samband med anmälan, om inte frihet från avgift begärs. Förordning (1991:1771).

11 §  I anmälan enligt 10 § första stycket skall anges

1. var och när djuret fälldes,
2. djurets kön,
3. om det fällda djuret var årskalv.

Begärs frihet från avgift skall anmälan vara åtföljd av den utredning som åberopas till stöd för begäran. Förordning (1991:1771).

12 §  För länen finns en gemensam regleringsfond som förvaltas av kammarkollegiet.

Regeringen beslutar om överföring av medel från viltskadefonderna till regleringsfonden.

13 §  Från regleringsfonden får efter regeringens bestämmande medel föras över till en viltskadefond som behöver tillskott. Ur fonden får också anvisas medel för viltvård, viltforskning och för att förebygga skador av älg, kronhjort eller dovhjort samt för liknande ändamål. Förordning (1987:1124).

17 §  För andra viltskador än sådana som avses i 1 § får för särskilt fall lämnas ersättning av statsmedel eller ur jaktvårdsfonden om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv svarar för de kostnader som skadan föranleder. På samma villkor får bidrag lämnas till åtgärder för att förebygga sådana skador. Förordning (1987:1124).

18 §  Värdering av skador på jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar skall utföras av gode män, som utses av länsstyrelsen.

Den som vill ansöka om ersättning skall utan dröjsmål begära värdering av skadan hos gode männen. Förordning (1987:1124).

19 §  De gode männen har rätt till ersättning enligt de grunder som gäller för god man som biträder vid förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988). Ersättningen skall betalas av sökanden.

20 §  Frågor om ersättning och bidrag enligt 8 § prövas av länsstyrelsen. Förordning (1987:1124).

21 §  Ansökan om ersättning enligt 8 § 1 skall tillsammans med värderingsintyg ges in till länsstyrelsen inom fjorton dagar efter det värdering har skett. Görs inte ansökan inom den angivna tiden eller begärs inte värdering utan dröjsmål, är rätten till ersättning förlorad, om inte särskilda skäl föreligger.

Beviljas skadeersättning, skall sökanden också få gottgörelse för erlagda värderingskostnader.

22 §  Frågor om ersättning och bidrag enligt 17 § prövas av statens naturvårdsverk.

Ansökan skall ges in till länsstyrelsen, som verkställer den utredning som behövs för naturvårdsverkets prövning. Länsstyrelsen skall därefter med eget yttrande överlämna handlingarna till naturvårdsverket. (Förordning 1982:980).

23 §  Den som i egenskap av jakträttshavare har fällt eller låtit fälla djur eller som annars i egenskap av jakträttshavare har tillgodogjort sig fällt djur är ansvarig för att anmälningsskyldigheten och betalningsskyldigheten enligt denna förordning fullgörs. Förordning (1987:1124).

24 §  Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra anmälningsskyldigheten enligt 10 § eller lämnar oriktig uppgift i en sådan anmälan döms till böter.

25 §  Den som fälls till ansvar för brott enligt 24 § skall åläggas att betala den avgift som avses i 9 §. Detsamma gäller om någon fälls till ansvar för jaktbrott, om djur som omfattas av avgiftsskyldigheten har fällts. Förordning (1987:1124).

26 §  Om avgift enligt denna förordning inte har betalats inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen begära indrivning av avgiften. Indrivning behöver dock inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m. m. och i indrivningsförordningen (1993:1229). Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Överklagande av beslut inverkar inte på skyldigheten att betala avgiften. Förordning (1993:1242).

27 §  Beslut av länsstyrelsen i frågor som avses i 8 § 1 får överklagas hos kammarrätten.

Annat beslut av länsstyrelsen i ett särskilt fall enligt denna förordning får överklagas hos naturvårdsverket.

Naturvårdsverkets beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Förordning (1990:854).

28 §  Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av statens naturvårdsverk efter samråd med statens jordbruksverk. Förordning (1991:1771).