1 §  Till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan, i mån av tillgång på medel, statsbidrag ges enligt denna förordning.

2 §  Bidrag ges till kulturhistoriska överkostnader, såsom merkostnader för kulturhistoriskt motiverade byggnadsarbeten och kostnader för medverkan av särskilda sakkunniga vid utredning, projektering och utförande av arbetena. Bidrag ges inte till kostnader för åtgärder som ökar bruksvärdet.

3 §  Bidrag får ges bara om det kan antas att bebyggelsen kommer att bevaras för framtiden.

4 §  Till vården av byggnadsminnen eller av annan bebyggelse med sådant kulturhistoriskt värde att dess bevarande är ett riksintresse får bidrag ges med högst 90 procent av överkostnaderna, om inte särskilda skäl föranleder ett högre bidrag.

För övrig kulturhistoriskt värdefull bebyggelse får bidrag ges med högst 50 procent av överkostnaderna, om inte särskilda skäl föranleder ett högre bidrag.

5 §  Frågor om bidrag prövas av riksantikvarieämbetet och statens historiska museer.

Ansökan skall ges in skriftligt till länsstyrelsen, som med eget yttrande skall lämna över ärendet för prövning.

6 §  Bidraget betalas ut av riksantikvarieämbetet och statens historiska museer i efterskott när det arbete som avses med bidraget är färdigt.

7 §  Sedan arbetet har utförts skall det avsynas av den som riksantikvarieämbetet och statens historiska museer utser.

Om det vid synen visar sig att någon åtgärd har vidtagits som har minskat det kulturhistoriska värdet skall frågan om bidraget prövas på nytt.

8 §  Beslut av riksantikvarieämbetet och statens historiska museer får inte överklagas.

9 §  Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av riksantikvarieämbetet och statens historiska museer efter samråd med bostadsstyrelsen.