1 §  Har en polismyndighet underrättats om ett sjöfynd enligt 1 § lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd eller har sjöfyndet avlämnats till en polismyndighet enligt 2 § första stycket samma lag, skall myndigheten om möjligt ta vård om fyndet.

2 §  I samband med besiktning av ett sjöfynd enligt 3 § första stycket lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd skall besiktningsmännen värdera fyndet och, med tillämpning av de grunder som föreskrivs i sjölagen (1994:1009), föreslå skälig bärgarlön. I besiktningsinstrumentet skall anteckning göras om märken och andra kännetecken, genom vilka ägaren kan känna igen godset. Om fyndet vid besiktningen anses vara av sådan beskaffenhet att det inte kan vårdas utan fara för försämring, skall skälen till detta uppges i besiktningsinstrumentet. Förordning (1995:169).

3 §  Skall ett sjöfynd, som inte kan vårdas utan fara för försämring, enligt 3 § andra stycket lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd säljas på offentlig auktion, skall auktionen kungöras på lämpligt sätt.

En sådan auktion som avses i första stycket (sjöfyndsauktion) skall förrättas genom polismyndighetens försorg. Om godset skall säljas på något annat sätt, skall polismyndigheten svara för försäljningen. Staten skall få ersättning för godsets vård och försäljning ur köpeskillingen.

4 §  Om det finns anledning att anta att ett sjöfynd utgör oförtullad vara, skall polismyndigheten underrätta Tullverket om detta. Förordning (1999:498).