1 §  Syftet med denna förordning är att förhindra utsläpp i miljön av kadmium, kvicksilver och bly från batterier. Förordning (1990:1333).

2 §  Med miljöfarliga batterier avses i denna förordning batterier och ackumulatorer med mer än

1. 25 milligram kvicksilver per cell, utom när det gäller alkaliska brunstensbatterier,
2. 0,025 viktprocent kadmium, eller
3. 0,4 viktprocent bly.

Med miljöfarliga batterier avses även alkaliska brunstensbatterier som innehåller mer än 0,025 viktprocent kvicksilver. Förordning (1996:1574).

3 §  Det är främst tillverkare och importörer som skall -- vidta de åtgärder som behövs för en övergång till batterier och ackumulatorer som inte är miljöfarliga enligt denna förordning, och -- iaktta de försiktighetsmått som är nödvändiga för att hindra eller motverka skador på människor eller i miljön till följd av hanteringen av miljöfarliga batterier. Förordning (1993:1204).

4 §  Andra miljöfarliga alkaliska brunstensbatterier än sådana av knappcellstyp får inte överlåtas yrkesmässigt.

Om det finns särskilda skäl får Statens naturvårdsverk medge undantag från överlåtelseförbudet. Förordning (1993:1204).

4 a §  Varor med inbyggda miljöfarliga batterier får överlåtas yrkesmässigt endast om batterierna med lätthet kan avlägsnas av konsumenten när de är förbrukade. Detta gäller dock inte de varor som anges i bilaga 2. Förordning (1996:1574).

5 a §  Om Statens naturvårdsverk har medgett undantag från överlåtelseförbudet enligt 4 §, skall beslutet om undantag förenas med villkor om att märkning skall göras i enlighet med vad som gäller enligt denna förordning. Förordning (1996:1574).

6 §  Miljöfarliga batterier som är förbrukade skall lämnas till mottagare som anges i 7 § eller på den plats som kommunen anvisar och får inte ingå i eller förvaras tillsammans med hushållsavfall. Detta gäller även förbrukade varor med inbyggda miljöfarliga batterier. Förordning (1996:1574).

7 §  Den som för förbrukning yrkesmässigt överlåter miljöfarliga batterier är skyldig att ta emot förbrukade sådana batterier. Detta gäller även förbrukade varor med inbyggda miljöfarliga batterier.

I samband med yrkesmässig överlåtelse skall överlåtaren informera om att förbrukade miljöfarliga batterier eller varor med inbyggda miljöfarliga batterier kan lämnas på ett inköpsställe eller på någon annan plats som kommunen anvisar.

Batterier eller förbrukade varor som har tagits emot av en överlåtare enligt första stycket skall lämnas på den plats som kommunen anvisar. Kommunen får föreskriva att ett miljöfarligt batteri skall vara demonterat från varan med det inbyggda batteriet. Förordning (1996:1574).

8 §  Om inte annat framgår av andra stycket skall miljöfarliga batterier forslas bort genom kommunens försorg till en anläggning för bortskaffande eller återvinning. Statens naturvårdsverk får medge att någon annan än kommunen forslar bort batteriavfall.

I fråga om transport av förbrukade blybatterier och nickel-kadmiumbatterier gäller inte vad som föreskrivs i 12-21 §§ förordningen (1996:971) om farligt avfall.

I fråga om tillstånd till bortskaffande eller återvinning av förbrukade miljöfarligt batterier gäller 22-30 §§ förordningen (1996:971) om farligt avfall och för export och import av sådana batterier förordningen (1995:701) om gränsöverskridande transporter av avfall. Förordning (1996:975).

9 §  Den som yrkesmässigt tillverkar eller importerar andra miljöfarliga batterier än sådana som avses i 4 § skall till Statens naturvårdsverk lämna uppgifter om den mängd sådana batterier som överlåtits eller importerats för eget bruk i yrkesmässig verksamhet.

Närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten får meddelas av Statens naturvårdsverk. Förordning (1996:1574).

10 §  Den som skall lämna uppgifter enligt 9 § skall betala en avgift som motsvarar kostnaderna för

1. slutligt omhändertagande av batterierna,
2. den information som behöver spridas om de åtgärder som avses i denna förordning,
3. i fråga om blybatterier, även insamling av batterierna,
4. i fråga om nickel-kadmiumbatterier, även Statens naturvårdsverks handläggning av de uppgifter som skall lämnas. Förordning (1994:865).

11 §  För miljöfarliga batterier som överlåts på den svenska marknaden eller importeras för eget bruk i yrkesmässig verksamhet skall avgift tas ut med

1. 23 kronor per kilogram för alkaliska batterier och kvicksilveroxidbatterier,
2. 46 kronor per kilogram för slutna nickel-kadmiumbatterier,
3. 40 kronor per blybatteri (startbatteri) som har en vikt av mer än tre kilogram per styck. Förordning (1994:865).

12 §  Avgiften skall betalas kvartalsvis efter beslut av Statens naturvårdsverk som skall ta emot och redovisa betalningen.

Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om betalning av avgiften. Förordning (1993:425).

13 §  Om det finns särskilda skäl, får statens naturvårdsverk besluta att avgiften skall nedsättas eller efterskänkas.

14 §  Beslut om betalning av avgift får verkställas enligt utsökningsbalken. Statens naturvårdsverk får förordna att ett sådant beslut skall gälla omedelbart även om det överklagas.

15 §  Bestämmelserna i 26--28 §§ förordningen (1985:835) om kemiska produkter gäller i fråga om tillsyn över efterlevnaden av denna förordning. Vad som sägs om kemikalieinspektionen i 26 § förordningen om kemiska produkter skall dock vid tillämpningen av denna förordning avse statens naturvårdsverk.

16 §  Bestämmelser om ansvar och förverkande på grund av överträdelser av 3 §, 4 §, 5 § första stycket och 9 § finns i lagen (1985:426) om kemiska produkter.

Den som yrkesmässigt eller i större omfattning samlar in och forslar bort batterier i strid mot 8 § första stycket skall dömas till böter.

17 §  Ett beslut som Statens naturvårdsverk i ett särskilt fall har meddelat enligt denna förordning får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs för överklagande till kammarrätten. Förordning (1995:271).

18 §  Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning får meddelas av statens naturvårdsverk.