1 §  Undersökningar av olyckor eller olyckstillbud enligt 2 § lagen (1990:712) om undersökning av olyckor görs av statens haverikommission.

2 §  Statens haverikommission får överlåta åt någon annan att göra en undersökning. Överlåtelsen får avse en enskild händelse eller en viss typ av händelser.

En undersökning får dock inte överlåtas, om det skulle rubba tilltron till undersökningens objektivitet att den inte görs av haverikommissionen eller om det i övrigt finns särskilda skäl att undersökningen görs av kommissionen.

3 §  Händelser som inte är av den art som anges i 2 § lagen (1990:712) om undersökning av olyckor skall undersökas enligt lagen, om det är påkallat från säkerhetssynpunkt att undersökningen görs.

Undersökningen görs av

1. Luftfartsverket, när det gäller händelser som berör annan luftfart än militär luftfart,
2. Sjöfartsverket, när det gäller händelser som berör annan sjöfart än militär sjöfart,
3. Försvarsmakten, när det gäller händelser som berör den militära luft- eller sjöfarten,
4. Järnvägsstyrelsen, när det gäller händelser som berör trafiken med järnväg, tunnelbana eller spårväg,
5. Statens haverikommission, när det gäller händelser som inte berör luftfarten, sjöfarten eller spårtrafiken.

Statens haverikommission har rätt att undersöka händelser som avses i andra stycket 1-4, om det finns särskilda skäl. Förordning (2004:530).

4 §  En myndighet som anges i 3 § andra stycket 1--4 får överlåta åt någon annan att göra undersökningen. Förordning (1994:180).

5 §  Vad som sägs i denna förordning om tillsynsmyndighet avser de i 3 § andra stycket 1--4 angivna myndigheterna.

Om en överlåtelse har skett enligt 2 § till en myndighet eller om undersökningen görs av en myndighet enligt 3 § andra stycket 1--4 eller 4 §, gäller bestämmelserna i 6--8, 10, 11, 13--15 och 17--19 §§ i tillämpliga delar. Därvid skall vad som sägs om Statens haverikommission i stället gälla den myndighet som gör undersökningen. Förordning (1994:180).

6 §  Tillsynsmyndigheten skall ställa experter till statens haverikommissions förfogande för undersökningar av händelser som berör myndighetens ansvarsområde, om detta inte äventyrar myndighetens möjlighet att fullgöra andra angelägna uppgifter.

Tillsynsmyndigheten och statens räddningsverk har rätt till insyn i haverikommissionens undersökningar, om undersökningarna berör dessa myndigheters ansvarsområde.

7 §  Statens haverikommission skall, i den mån det är praktiskt möjligt, se till att en underrättelse om undersökningen snarast sänds till dem vars rätt kan vara beroende av undersökningen. I första hand skall underrättelse sändas till

1. den som har blivit skadad genom olyckan,
2. någon efterlevande till den som har avlidit genom olyckan,
3. i fråga om en luftfarts-, sjö- eller järnvägsolycka, tredje man vars egendom har skadats genom olyckan samt luftfartygets, fartygets eller spårfordonets och spåranläggningens ägare, innehavare och försäkringsgivare,
4. i fråga om andra allvarliga olyckor, ägaren eller innehavaren av sådan egendom som har skadats genom olyckan.

Har olyckan medfört omfattande skador i miljön, skall länsstyrelsen underrättas.

Den som skall underrättas om undersökningen skall snarast möjligt få meddelande om när han för första gången får närvara vid undersökningen.

8 §  I fråga om underrättelser till utländska myndigheter och internationella organisationer om undersökning av en händelse som berör ett luftfartyg samt sådana myndigheters och organisationers medverkan vid undersökningarna skall Statens haverikommission beakta 15 § samt sådana bestämmelser i 1944 års Chicagokonvention om den civila luftfarten som är bindande för Sverige och, om det inte strider mot lag eller är olämpligt på annat sätt, även andra bestämmelser i konventionen.

Om en händelse som berör ett fartyg skall undersökas enligt lagen (1990:712) om undersökning av olyckor, skall Statens haverikommission i fråga om samarbete med utländska myndigheter beakta den av Internationella sjöfartsorganisationen den 27 november 1997 antagna resolutionen A.849(20) (koden för utredning av sjöolyckor), om det inte strider mot lag eller är olämpligt på annat sätt. Förordning (2001:879).

9 §  I fråga om händelser som berör luftfarten, sjöfarten eller spårtrafiken får åtgärder som avses i 8 § andra stycket lagen (1990:712) om undersökning av olyckor, vidtas, förutom av polismyndigheten, av tillsynsmyndigheten.

10 §  I fråga om rätt till ersättning av allmänna medel för den som har hörts inför statens haverikommission gäller kungörelsen (1969:590) om ersättning vid förundersökning i brottmål. Föreskrifterna om undersökningsledaren gäller dock i stället kommissionen.

11 §  Statens haverikommission får begära att utrikesdepartementet lämnar hjälp med att skaffa upplysningar som är av betydelse för en undersökning enligt lagen (1990:712) om undersökning av olyckor.

Redogörelse för uppgifter som har inhämtats från personer som vistas utomlands och för andra åtgärder som har vidtagits med anledning av kommissionens begäran skall snarast tillställas kommissionen.

12 §  Om det uppkommer fråga om att en svensk myndighet skall göra eller delta i en undersökning av en luftfartsolycka i en främmande stat, skall statens haverikommission representera Sverige vid undersökningen. Haverikommissionen skall efter samråd med luftfartsverket tillkalla de personer som för haverikommissionens räkning skall medverka i undersökningen.

Haverikommissionen skall snarast underrätta Regeringskansliet (Näringsdepartementet) om sin medverkan i en undersökning som avses i första stycket. Förordning (2004:530).

13 §  Statens haverikommission skall slutföra undersökningen snarast möjligt, och om möjligt inom tolv månader från dagen för olyckan eller tillbudet, samt upprätta en rapport med redogörelse för undersökningen och utlåtande i de avseenden som anges i 6 § lagen (1990:712) om undersökning av olyckor.

I rapporter som tas fram med anledning av tillbud skall inblandade personers namn inte anges. Förordning (1996:642).

14 §  Statens haverikommission skall lämna rapport till tillsynsmyndigheten eller, i andra fall än som avses i 3 § andra stycket 1--4, den myndighet vars ansvarsområde händelsen berör.

Rapport om en händelse som berör militär luft- eller sjöfart skall lämnas även till tillsynsmyndigheten för motsvarande civila verksamhet. Förordning (1994:180).

15 §  Om det inte strider mot lag, skall en kopia av rapporten sändas till de myndigheter och organisationer som med stöd av 8 § första stycket har getts tillfälle att närvara vid undersökningen, samt till Europeiska gemenskapens kommission. Skulle översändandet av en sådan kopia strida mot lag skall i stället ytterligare en rapport tas fram utan de uppgifter som inte får översändas och sändas till Europeiska gemenskapens kommission.

Om undersökningen avser en händelse som berör ett danskt, finskt eller norskt fartyg eller luftfartyg, skall en kopia av rapporten sändas till säkerhetsmyndigheten i den andra staten.

Om undersökningen avser en händelse som berör ett fartyg som är registrerat i en annan stat än som anges i andra stycket och om undersökningen har begärts av en myndighet i den andra staten, skall rapporten överlämnas till den myndigheten genom Utrikesdepartementets försorg. Förordning (1996:642).

16 §  Luftfartsverket fullgör den rapporteringsskyldighet gentemot Internationella civila luftfartsorganisationen som följer av annex 13 till Chicagokonventionen.

Sjöfartsverket fullgör den rapporteringsskyldighet gentemot Internationella sjöfartsorganisationen som följer av bestämmelser om undersökning av olyckor i internationella överenskommelser som har biträtts av Sverige.

17 §  Om det behövs för att undvika liknande händelser som den undersökningen avser eller för att begränsa effekten av sådana händelser, skall Statens haverikommission, innan undersökningen avslutas och rapporten är färdig, göra en anmälan till den myndighet som avses i 14 § första stycket. Uppgift om en sådan anmälan skall tas in i rapporten.

Om haverikommissionen i en rapport eller anmälan enligt första stycket föreslår att åtgärder vidtas för att undvika liknande händelser som den undersökningen avser eller för att begränsa effekten av sådana händelser, skall myndigheten underrätta haverikommissionen om sin inställning till de föreslagna åtgärderna.

En säkerhetsrekommendation skall utformas på sådant sätt att den inte ger upphov till en förmodan om skuld eller ansvar i samband med en olycka eller tillbud. Förordning (1996:642).

18 §  En undersökning som har avslutats får återupptas, om det kommer fram nya omständigheter som kan antas ha betydelse för utredningsresultatet.

Rapporten från den återupptagna undersökningen kan begränsas till en redogörelse för vad som har kommit fram efter den första undersökningen och till de ändringar som detta innebär i fråga om ett tidigare utlåtande.

19 §  Om en undersökning skall ske enligt lagen (1990:712) om undersökning av olyckor i fråga om en händelse som berör ett utländskt fartyg, får statens haverikommission begära att sjöfartsverket och Tullverket på den plats där fartyget befinner sig inte före undersökningens slut vidtar någon åtgärd som främjar fartygets avgång. Förordning (1999:509).

20 §  Rapportering enligt 5 kap. 8 § första eller andra stycket luftfartslagen (1957:297) eller enligt 6 kap. 14 § första eller andra stycket sjölagen (1994:1009) skall omedelbart göras till tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller för verksamhetsutövare i fråga om olyckor och tillbud till olyckor som avses i 2 § första stycket 3 lagen (1990:712) om undersökning av olyckor vid drift av järnväg, tunnelbana eller spårväg. En muntlig rapport skall så snart som möjligt följas av en skriftlig rapport.

En befälhavare på ett svenskt luftfartyg, handelsfartyg, fiskefartyg eller statsfartyg och den som driver verksamhet på järnväg, tunnelbana eller spårväg skall på begäran av tillsynsmyndigheten rapportera även i andra fall än som avses i första stycket, om en händelse har inträffat eller kan antas ha inträffat som kan vara av betydelse för luftfartens säkerhet, sjösäkerheten eller säkerheten i spårtrafik.

Närmare föreskrifter om rapportering enligt första eller andra stycket får meddelas av tillsynsmyndigheten efter samråd med statens haverikommission. Förordning (1995:177).

21 §  Om en polismyndighet får kännedom om att det har inträffat en olycka som anges i 2 § första stycket lagen (1990:712) om undersökning av olyckor, skall myndigheten omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten eller, i fall som avses i 2 § första stycket 4 samma lag, statens haverikommission.

Om en polismyndighet får kännedom om att en olycka med ett fritidsfartyg har inträffat, skall myndigheten omedelbart underrätta sjöfartsverket, om olyckan har medfört att någon har avlidit eller fått svår kroppsskada.

Vad som sägs i första och andra styckena om polismyndighet gäller i fråga om fartygsolyckor även Tullverket och kustbevakningen. Förordning (1999:509).

22 §  Inträffar det vid användningen av ett svenskt militärt luftfartyg inom en annan stats område en händelse som avses i 21 § första stycket, skall Försvarsmakten genast underrätta chefen för försvarsdepartementet. Förordning (1994:180).

23 §  Inträffar det vid användningen av ett svenskt fartyg utomlands en händelse som avses i 21 § första stycket, skall lönad svensk utlandsmyndighet så snart den fått kännedom om händelsen underrätta tillsynsmyndigheten, om det lämpligen kan ske.

Om ett fartyg som hör hemma i en främmande stat har förlist, strandat eller annars förolyckats inom svenskt sjöterritorium, skall sjöfartsverket utan dröjsmål underrätta det konsulat för den främmande staten som är närmast olycksplatsen. Finns det inte något konsulat för den främmande staten i Sverige, skall dess beskickning i stället underrättas.

24 §  Om det har inträffat en händelse som avses i 2 § första stycket 1--3 lagen (1990:712) om undersökning av olyckor, skall tillsynsmyndigheten förvissa sig om att händelsen är känd för polismyndigheten. Tillsynsmyndigheten skall också se till att polismyndigheten får kännedom om vem som undersöker händelsen.

25 §  Tillsynsmyndigheten skall genast underrätta statens haverikommission om händelser som avses i 24 §. Myndigheten skall också, om kommissionen bestämmer det, underrätta kommissionen om andra händelser som kan antas vara av betydelse för luftfartens säkerhet, sjösäkerheten eller säkerheten i spårtrafik.

26 §  Kommunerna skall inom ramen för den kommunala räddningstjänsten, i den utsträckning och på det sätt statens haverikommission bestämmer, underrätta kommissionen om händelser som skall undersökas enligt lagen (1990:000) om undersökning av olyckor.

27 §  Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 20 § första eller andra stycket eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 20 § tredje stycket döms till böter. I ringa fall skall dock inte dömas till straff.