1 §  Denna förordning gäller handläggningen av sjöfartsärenden vid utlandsmyndigheterna. Med utlandsmyndigheter avses i förordningen beskickningar och karriärkonsulat.

Förordningen skall även tillämpas vid honorärkonsulaten när detta särskilt anges.

2 §  En utlandsmyndighet skall verka för att svenska fartyg som befinner sig inom myndighetens verksamhetsområde får tillgång till de rättigheter och förmåner som tillkommer dem.

Om ett honorärkonsulat har tagit emot en underrättelse eller en framställning i ett sjöfartsärende, skall honorärkonsulatet vidarebefordra denna till den överordnade utlandsmyndigheten.

3 §  Om det finns särskild anledning till det, skall en utlandsmyndighet undersöka om ett svenskt fartygs skeppshandlingar, bemanning, konstruktion och utrustning överensstämmer med svenska föreskrifter. Om det brister i något av dessa hänseenden eller om det kan antas att brist finns, skall utlandsmyndigheten omedelbart anmäla detta till sjöfartsverket. En sådan anmälan skall också göras, om det kommer fram att befälhavaren inte fullgör sina skyldigheter utomlands.

4 §  Om en utlandsmyndighet enligt 6 kap. 9 § fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) har tagit emot en anmälan om att ett fartyg har upphört att inneha klass i en sådan erkänd organisation som avses i 1 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen (2003:364), skall utlandsmyndigheten genast underrätta Sjöfartsverket om detta. Förordning (2003:458).

5 §  Av 6 kap. 8 § fartygsregisterförordningen (l975 :927) följer att en utlandsmyndighet i vissa fall får utfärda tillfälliga nationalitetshandlingar för svenska fartyg. En sådan handling får avse en viss resa eller en viss kort tid.

Sjöfartsverket beslutar om vilka åtgärder en utlandsmyndighet skall vidta innan en tillfällig nationalitetshandling får utfärdas för ett fartyg som byggts utomlands och som fått en svensk ägare. Detsamma gäller, om en svensk ägare på utrikes ort har förvärvat ett fartyg av en utländsk ägare. Sjöfartsverket beslutar också om vilka åtgärder som skall vidtas när ett svenskt fartyg på utrikes ort upphör att vara svenskt.

När en tillfällig nationalitetshandling utfärdats skall utlandsmyndigheten enligt 6 kap. 9 § fartygsregisterförordningen omedelbart sända en kopia av handlingen till Sjöfartsverket.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller även för honorärkonsulaten. Förordning (2001:804).

6 §  Om en befälhavare enligt 6 kap. 13 § sjölagen (1994:1009) underrättar en utlandsmyndighet om att ett svenskt fartyg har belagts med kvarstad eller utmätts av en utländsk myndighet, skall utlandsmyndigheten omedelbart rapportera detta till den myndighet där fartyget är registrerat samt vidta de åtgärder som denna bestämmer. Detsamma gäller, om kvarstaden eller utmätningen hävs. Förordning (1995:173).

7 §  En utlandsmyndighet som får kännedom om en olycka som berör ett svenskt fartyg skall omedelbart underrätta Utrikesdepartementet och Sjöfartsverket om händelsen.

Om fartyget strandat eller på annat sätt råkat i fara, skall utlandsmyndigheten omedelbart vidta åtgärder för att rädda de ombordvarande och på begäran medverka till att fartyget bärgas. Utrikesdepartementet och Sjöfartsverket skall underrättas om vilka åtgärder som vidtagits. En utlandsmyndighet skall på anmodan av Regeringskansliet skaffa de upplysningar som Statens haverikommission begär med stöd av lagen (1990:712) om undersökning av olyckor.

Ett honorärkonsulat som får kännedom om en olycka som berör ett svenskt fartyg skall omedelbart underrätta den överordnade utlandsmyndigheten och på begäran biträda denna. Förordning (1997:17).

8 §  Om en befälhavare, enligt 2 § lagen (l9l8 :163) med vissa bestämmelser om sjöfynd, anmäler till en utlandsmyndighet att han bärgat sjöfynd som avses i 1 § denna lag, skall utlandsmyndigheten omedelbart underrätta utrikesdepartementet om detta.

9 §  Av 18 kap.22-24 §§sjölagen (1994:1009) följer att en utlandsmyndighet skall förordna besiktningsmän för besiktning av skada på fartyg eller gods på ansökan av ett svenskt fartygs ägare, redare eller befälhavare. Detta gäller även om lastägare eller lastförsäkringsgivare vill låta besiktiga lasten.

Om en utlandsmyndighet har förordnat besiktningsmän, skall utlandsmyndigheten omedelbart underrätta utrikesdepartementet om detta och lämna en redogörelse för de övriga åtgärder som vidtagits. Förordning (1995:173).

10 §  Av 18 kap. 10 § sjölagen (l994:1009) följer att en utlandsmyndighet, som har förordnats därtill, efter anmälan skall hålla sjöförklaring för svenskt fartyg enligt bestämmelserna i sjöförklaringskungörelsen (l967:294).

Av 8 § sjöförklaringskungörelsen följer att en utlandsmyndighet, som enligt 18 kap. 13 § första stycket sjölagen har beviljat anstånd med sjöförklaring när ett svenskt fartyg har sammanstött med ett annat fartyg, skall underrätta sjöfartsverket om anståndet.

En utlandsmyndighet skall även underrätta sjöfartsverket, om ett svenskt fartyg har sammanstött med ett utländskt fartyg och sjöförklaring inte kommer till stånd med stöd av 18 kap. 13 § tredje stycket sjölagen. Förordning (1995:173).

11 §  En utlandsmyndighet som är behörig att hålla sjöförklaring skall efter anmälan eller på begäran utföra denna förrättning även för fartyg hemmahörande i Danmark, Finland eller Norge. En sådan sjöförklaring skall hållas, om det inte finns någon behörig utlandsmyndighet för fartygets hemland inom verksamhetsområdet och det inte hindras av lokala föreskrifter. Utlandsmyndigheten skall därvid tillämpa föreskrifterna om sjöförklaring för svenska fartyg.

12 §  När ett svenskt fartygs ägare eller befälhavare anmäler en förändring som enligt 31 § förordningen (1982:647) om skeppsmätning föranleder en anteckning i fartygets mätbrev, skall utlandsmyndigheten hos Utrikesdepartementet begära instruktioner från Regeringskansliet.

En utlandsmyndighet skall på begäran av Sjöfartsverket medverka vid utbyte av ett svenskt fartygs mätbrev. Förordning (1997:17).

13 §  Vissa utlandsmyndigheter har förordnats att fullgöra särskilda tillsynsuppgifter enligt

7 kap. 12 § fartygssäkerhetslagen (2003:364),

12 § förordningen (1984:831) om mönstring av sjömän,

2 § förordningen (1998:962) om vilotid för sjömän,

6 kap. 1 § förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg.

Tillsynsuppgifterna skall fullgöras på Sjöfartsverkets begäran eller när utlandsmyndigheten finner det motiverat.

En utlandsmyndighet skall underrätta Sjöfartsverket när en åtgärd har vidtagits enligt 6 kap. eller 7 kap. 13 §fartygssäkerhetslagen. En utlandsmyndighet skall även efter en utförd tillsynsförrättning underrätta Sjöfartsverket och fartygets redare om förrättningen i enlighet med föreskrifter som Sjöfartsverket meddelar.

I 9 kap. 2 § fartygssäkerhetslagen finns bestämmelser om att beslut om förbud enligt 6 kap. 1, 2 eller 3 § skall underställas Sjöfartsverket. Förordning (2003:458).

14 §  En utlandsmyndighet som har förordnats att vidta åtgärder enligt 15 § mönstringslagen (l983 :929) och 9 och 13 §§ förordningen (l984:831) om mönstring av sjömän skall anmäla till sjöfartsverket när en sjöfartsbok har utfärdats eller lämnats ut.

Första stycket gäller även när en sjöfartsbok lämnas ut av en passmyndighet utom riket.

En sjöfartsbok får lämnas ut av ett honorärkonsulat, om sjöfartsverket medger det.

15 §  Bestämmelser om skyldighet för de utlandsmyndigheter som har förordnats att på begäran göra anteckning i sjöfartsbok om behörighet eller specialbehörighet finns i 5 kap. 1 § förordningen (l982 :892) om behörigheter för sjöpersonal. En utlandsmyndighet skall meddela sjöfartsverket när en sådan anteckning har förts in i en sjöfartsbok.

17 §  Av 3 § förordningen (1979:38) om läkarintyg för sjöfolk följer att Regeringskansliet utser de läkare som utom riket får utfärda läkarintyg för sjöfolk samt publicerar en förteckning över dessa läkare. En utlandsmyndighet, vars verksamhetsområde omfattar hamnar som svenska fartyg regelbundet anlöper, skall till Utrikesdepartementet sända in förslag till sjömansläkare och fortlöpande underrätta departementet om förhållanden som föranleder ändringar i förteckningen. Förordning (1997:17).

19 §  Om en arbetstagare som är anställd för fartygsarbete på svenskt fartyg i utrikes fart eller som nyligen har lämnat en sådan anställning behöver ekonomiskt bistånd från en utlandsmyndighet för vård, underhåll eller hemresa, skall utlandsmyndigheten lämna honom sådant bistånd enligt föreskrifterna i 20 och 21 §§.

20 §  Om kostnaden för vård av en sjuk eller skadad arbetstagare som avses i 19 § enligt lag eller annan författning skall betalas av statsmedel, är utlandsmyndigheten skyldig att förskottera sådan kostnad i skälig omfattning och även i övrigt lämna arbetstagaren behövligt bistånd.

Om resor, sjukvård eller underhåll för en arbetstagare som avses i första stycket skall bekostas av arbetsgivaren enligt lag eller annan författning eller kollektivavtal och denne inte fullgör sin skyldighet, skall utlandsmyndigheten för ändamålet lämna arbetstagaren ekonomiskt bistånd med skäligt belopp samt annat behövligt bistånd.

21 §  Om en sjöman som är försäkrad enligt 3 kap. 1 § socialförsäkringslagen (1999:799) till följd av sjukdom eller skada behöver sjukvård och underhåll och det inte finns några sådana omständigheter som avses i 20 §, skall utlandsmyndigheten förskottera kostnaden för detta med ett skäligt belopp. Förordning (2000:1046).

22 §  Om en svensk sjöman eller en sjöman som är flykting eller statslös och bosatt i Sverige gör gällande att han saknar egna medel till sitt uppehälle och det inte finns några sådana omständigheter som avses i 20 och 21 §§, får en utlandsmyndighet lämna sjömannen tillfälligt ekonomiskt bistånd med det belopp som bedöms skäligt med hänsyn till omständigheterna.

23 §  Om en utländsk sjöman som inte kan få bistånd enligt 22 § har lämnat sin befattning på svenskt fartyg i annat land än sitt hemland och därefter råkat i nöd utan att det finns några sådana omständigheter som avses i 20 §, får en utlandsmyndighet, om det kan anses skäligt, lämna honom sådant tillfälligt ekonomiskt bistånd som bedöms oundgängligen nödvändigt. Innan bistånd lämnas skall utlandsmyndigheten förvissa sig om att den biståndssökande inte kan få behövligt bistånd av en utlandsmyndighet för sitt eget land eller av lokala myndigheter.

24 §  En utlandsmyndighet skall på begäran vid behov göra framställning om reseförmåner för sjömän och andra därtill berättigade personer eller bestyrka uppgifter som skall ligga till grund för sådana framställningar.

En utlandsmyndighet skall också på begäran utfärda intyg som styrker sjömäns skattskyldighet.

25 §  Om kostnaden för en sjömans begravning eller eldbegängelse skall betalas av arbetsgivaren på ett svenskt fartyg och befälhavaren inte ombesörjer begravningen eller eldbegängelsen, skall utlandsmyndigheten göra detta.

Utlandsmyndigheten får även i annat fall förskottera medel för begravning eller eldbegängelse av en svensk sjöman eller en sjöman som var flykting eller statslös och bosatt i Sverige. Ett sådant förskott får lämnas endast i den mån sjömannens efterlämnade tillgångar inte förslår. Förskott lämnas inte, om åtgärden ombesörjs av en utländsk myndighet.

26 §  Om ersättning till honorärkonsuler för utgifter i tjänsten i sjöfartsangelägenheter finns särskilda bestämmelser.