1 §  Föreskrifterna i denna förordning meddelas till huvudsaklig del för att Sverige skall uppfylla sina förpliktelser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

2 §  Förordningen innehåller säkerhetsbestämmelser för elektrisk materiel.

Med elektrisk materiel avses

1. en anordning som är avsedd att anslutas till en elektrisk starkströmsanläggning,
2. en anordning som har en egen elektrisk kraftkälla,
3. komponenter i en sådan anordning som avses i 1 eller 2,
4. komponenter i en elektrisk starkströmsanläggning, och
5. elektrisk utrustning som är avsedd att användas i eller vid en elektrisk starkströmsanläggning.

2 a §  I fråga om elektrisk materiel som är avsedd för konsumenter eller som kan antas komma att användas av konsumenter gäller också produktsäkerhetslagen (2004:451). Förordning (2004:472).

3 §  Den som för användning inom landet tillverkar, importerar, upplåter, saluför eller överlåter på annat sätt samt installerar elektrisk materiel skall svara för att materielen uppfyller gällande säkerhetskrav.

Den som äger eller annars svarar för användningen av elektrisk materiel skall svara för att den används på ett sätt som inte riskerar säkerheten och att den underhålls på ett nöjaktigt sätt.

Den som använder elektrisk materiel skall förvissa sig om att den är säker för användning.

4 §  Elektrisk materiel skall vara konstruerad och tillverkad i enlighet med inom EES gällande god säkerhetsteknisk praxis så att den inte riskerar säkerheten för människor, husdjur eller egendom, när den är korrekt installerad och underhållen och används för avsett ändamål. De viktigaste säkerhetskraven anges i 5--7 §§.

5 §  Elektrisk materiel skall genom märkning på materielen eller, om detta inte är möjligt, på en medföljande bruksanvisning vara försedd med sådan information som behövs från säkerhetssynpunkt för att säkerställa att den används på ett säkert sätt och för avsett ändamål.

Tillverkarens eller fabrikatets namn eller varumärke samt typbeteckning skall finnas klart och tydligt angivna på materielen eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen.

Elektrisk materiel och tillhörande komponenter skall ha sådant utförande att de kan sättas samman och anslutas på ett korrekt och säkert sätt.

6 §  Tekniska åtgärder skall vidtas till skydd mot risker orsakade av elektrisk materiel på ett sådant sätt

1. att människor och husdjur är tillfredsställande skyddade mot fara för fysisk skada eller annan skada som kan orsakas av direkt eller indirekt beröring med spänningsförande delar,
2. att det inte kan uppstå temperaturer, ljusbågar eller strålning som kan orsaka faror,
3. att människor, husdjur och egendom är tillfredsställande skyddade mot risker som inte är av elektrisk natur, vilka enligt erfarenhet kan orsakas av elektrisk materiel,
4. att isoleringen hos elektrisk materiel är anpassad till de förhållanden som kan förutses.

7 §  Tekniska åtgärder skall vidare vidtas till skydd mot risker orsakade av yttre påverkan på elektrisk materiel på ett sådant sätt

1. att den elektriska materielen uppfyller de förväntade mekaniska kraven så att människor, husdjur och egendom inte utsätts för fara,
2. att den elektriska materielen, i den omgivning där det kan förutses att materielen kommer att användas, kan stå emot icke mekanisk påverkan så att människor, husdjur och egendom inte utsätts för fara,
3. att den elektriska materielen inte utsätter människor, husdjur och egendom för fara vid de överbelastningsförhållanden eller felfall som kan förutses.

8 §  Elektrisk materiel som är utförd enligt harmoniserad standard skall, om inte annat visas, anses uppfylla säkerhetskraven i denna förordning.

Om harmoniserad standard saknas, skall motsvarande gälla om materielen är utförd enligt någon annan teknisk specifikation som har angetts i föreskrift från Elsäkerhetsverket.

9 §  Elektrisk materiel får släppas ut på marknaden eller tas i bruk, om materielen uppfyller gällande säkerhetskrav enligt denna förordning eller med stöd av den meddelade föreskrifter samt föreskrivet förfarande för bedömning och verifiering av överensstämmelse har iakttagits.

I fråga om medicintekniska produkter gäller särskilda bestämmelser enligt lagen (1993:584) om medicintekniska produkter.

10 §  Föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigande i denna förordning skall vara anpassade till inom EES gällande direktiv om elektrisk utrustning.

11 §  Elsäkerhetsverket får utfärda föreskrifter som

1. närmare bestämmer säkerhetskraven för elektrisk materiel,
2. närmare bestämmer förutsättningarna för att säkerhetskraven skall anses vara uppfyllda,
3. anger i övrigt hur överensstämmelse skall bedömas och verifieras.

Verket får också, om det finns skäl för det och det är förenligt med EES-avtalet, meddela föreskrifter om undantag från denna förordning och även efter ansökan medge undantag i enskilda fall.

12 §  Elsäkerhetsverket får meddela föreskrifter om ersättning för sådant uttaget prov som anges i 12 kap. 5 § andra stycket ellagen (1997:857) och om skyldighet att ersätta verkets kostnader för provning som avses i nämnda bestämmelse. Förordning (1997:862).

13 §  Elsäkerhetsverket får i fråga om elektrisk materiel meddela föreskrifter för verkställighet av föreskrifter som har meddelats i ellagen (1997:857) eller i denna förordning. Förordning (1997:862).

14 §  Elsäkerhetsverket är i fråga om elsäkerheten hos elektrisk materiel tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 1 § ellagen (1997:857). Förordning (1997:862).

15 §  Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot föreskrifter som har meddelats enligt denna förordning eller med stöd av bemyndigande i förordningen finns i 13 kap. 1 § första stycket 3 ellagen (1997:857). Förordning (1997:862).

16 §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Endast följande beslut får dock överklagas.

1. Elsäkerhetsverkets beslut enligt 12 kap. 5 § första och andra stycket ellagen (1997:857),
2. Elsäkerhetsverkets beslut om ersättning enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 kap. 5 § tredje stycket ellagen,
3. Elsäkerhetsverkets beslut i ärenden om undantag i det enskilda fallet enligt 11 § andra stycket. Förordning (1999:829).