Produktsäkerhetslag (2004:451)

Departement
Finansdepartementet KO
Utfärdad
2004-05-27
Ändring införd
SFS 2004:451 i lydelse enligt SFS 2011:1215
Ikraft
2004-07-01
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2018-08-19

Lagens syfte och tillämpningsområde

1 §  Denna lag syftar till att säkerställa att varor och tjänster som tillhandahålls konsumenter inte orsakar skada på person.

[S2]Genom lagen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 596/2009. Lag (2011:1215).

Prop. 2003/04:121: Paragrafens första stycke genomför artikel 1.1 i det nya direktivet om allmän produktsäkerhet. Andra stycket genomför artikel 21.1 andra stycket i direktivet.

I likhet med den nuvarande lagen inleds den föreslagna lagen i 1 § första stycket med en ändamålsbestämmelse. Lagens syfte anges i huvudsak på samma sätt som i artikel 1.1 i direktivet. Syftet att säkerställa att varor och tjänster som tillhandahålls konsumenter inte orsakar skada på person knyter an till den föreslagna ...

2 §  Lagen tillämpas i fråga om varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet och varor som tillhandahålls i offentlig verksamhet. En förutsättning är att varan eller tjänsten är avsedd för konsumenter eller kan antas komma att användas av konsumenter.

[S2]Vad som sägs i denna lag om näringsidkare och tillverkare gäller också den som i offentlig verksamhet tillhandahåller sådana varor som avses i första stycket.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen anger tillsammans med 3–5 §§ den nya lagens tillämpningsområde. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 1 § andra och tredje styckena i den nuvarande lagen.

Frågor som rör varor som tillhandahålls i näringsverksamhet behandlas i avsnitt 6.1.1. Frågor om varor som tillhandahålls i offentlig verksamhet behandlas i avsnitt ...

3 §  Lagen tillämpas inte i fråga om

  1. begagnade varor som tillhandahålls som antikviteter, och
  2. varor som skall repareras eller renoveras innan de kan tas i bruk, om näringsidkaren tydligt informerar konsumenten om att det är fråga om en sådan vara.

4 §  Bestämmelserna i 79, 11 och 12 §§ ska inte tillämpas på varor när det gäller risker som omfattas av särskilda säkerhetskrav i någon annan författning eller i en EU-förordning.

[S2]Bestämmelserna i 1318 och 2045 §§ ska inte tillämpas på varor i den utsträckning det i någon annan författning som genomför ett EU-direktiv eller i en EU-förordning finns bestämmelser som reglerar samma fråga och som har samma syfte.

[S3]Bestämmelser i någon annan författning än som avses i andra stycket ska tillämpas på varor i stället för 13, 14, 15, 16, 17, 18, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44 eller 45 §, i den utsträckning bestämmelserna reglerar samma fråga och har samma syfte samt uppfyller motsvarande krav i denna lag. Lag (2011:1215).

Prop. 2003/04:121: Paragrafen innehåller en konkurrensbestämmelse beträffande varor. Bestämmelsens innebörd är att konsumentvaror under vissa förhållanden helt eller delvis skall undantas från lagens tillämpningsområde. Detta skall ske i den utsträckning varan omfattas av säkerhetskrav eller andra bestämmelser i någon annan författning om produktsäkerhet, under förutsättning att dessa bestämmelser uppfyller direktivets krav. Paragrafen motsvarar närmast 3 § i den nu gällande lagen.

Bestämmelsen ...

5 §  Bestämmelserna i 7, 8, 10 och 12 §§ skall inte tillämpas på tjänster när det gäller risker som omfattas av särskilda säkerhetskrav i någon annan författning.

[S2]Bestämmelserna i 13, 14, 19, 22-27, 30-35 och 37-45 §§ skall inte tilllämpas på tjänster i den utsträckning det i någon annan författning finns bestämmelser som reglerar samma fråga och som har samma syfte.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen innehåller en konkurrensbestämmelse beträffande tjänster. Den motsvaras närmast av 3 § i den nuvarande lagen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.1.5. Bestämmelsen har i huvudsak utformats på samma sätt som den föreslagna 4 §. Bestämmelser i speciallagstiftningen om tjänster skall ha företräde framför bestämmelserna i den föreslagna lagen. Detta gäller dock bara i den utsträckning den särskilda ...

5 a §  Bestämmelserna om tjänster i denna lag tillämpas inte i fråga om en tjänst som tillhandahålls av en näringsidkare som är etablerad i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Detta gäller dock inte vid ingripanden enligt 30 a § mot vissa gränsöverskridande tjänster. Lag (2009:1091).

Prop. 2008/09:187: I paragrafen, som är ny, anges att lagens bestämmelser om tjänsters säkerhet inte tillämpas i fråga om en tjänst som tillhandahålls här i landet av en näringsidkare som är etablerad i en annan EES-stat än Sverige, utom i fall som avses i 30 a §. Bestämmelsen träffar således tillfälliga tjänsteutövare. Bestämmelsen har utformats i enlighet med

Lagrådets förslag.

Bakgrunden och innebörden av bestämmelsen har behandlats i ...

5 b §  Lagen tillämpas när en tillsynsmyndighet, som är behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden, fullgör sina skyldigheter enligt direktivet. Lag (2009:1091).

Prop. 2008/09:187: Bakgrunden till paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 9.3 och 10.3. Genom paragrafen förtydligas att lagen tillämpas när en tillsynsmyndighet fullgör sina skyldigheter som behörig myndighet enligt tjänstedirektivet. Det innebär att den territoriella tillsynen utsträcks till att omfatta även i Sverige etablerade tjänsteleverantörer ...

Definitioner

6 §  I denna lag avses med

  1. konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet,
  2. näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten,
  3. tillverkare:
    1. en näringsidkare som tillverkar en vara och är etablerad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
    2. en näringsidkare som genom att förse en vara med sitt namn, varumärke eller annat kännetecken framstår som den som har tillverkat varan,
    3. en näringsidkare som renoverar en vara,
    4. företrädaren för en sådan näringsidkare som anges i a-c, om näringsidkaren inte är etablerad inom EES,
    5. en näringsidkare som importerar en vara till EES, om en sådan företrädare som anges i d inte finns inom området,
    6. andra näringsidkare som är verksamma i distributionsledet, om deras verksamhet kan påverka en varas säkerhet,
  4. distributör: en näringsidkare som är verksam i distributionsledet och vars verksamhet inte påverkar en varas säkerhet,
  5. tillhandahålla en vara: överlåta eller erbjuda en vara, eller upplåta nyttjanderätt till en vara.

Prop. 2003/04:121: I paragrafen ges definitioner på vissa centrala begrepp i lagen. Paragrafen saknar motsvarighet i den nu gällande lagen.

Begreppen ”näringsidkare”, ”konsument” och ”tillhandahålla en vara” behandlas i avsnitt 6.1.1, medan begreppen ”tillverkare” och ”distributör” behandlas i avsnitt 6.4.1. För den närmare motiveringen ...

Det allmänna säkerhetskravet

Säkra varor och tjänster

7 §  Varor och tjänster som tillhandahålls av näringsidkare skall vara säkra.

Prop. 2003/04:121: Paragraferna innehåller en generalklausul som anger att varor och tjänster som tillhandahålls av näringsidkare skall vara säkra. Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande lagen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.3.1. Vad som är att betrakta som säkra varor och tjänster följer av 8–12 §§.

Paragrafen genomför artikel 3.1 och artikel 5.2 första meningen i direktivet.

Bestämmelsen ...

8 §  En vara eller en tjänst är säker, om den vid normal eller rimligen förutsebar användning och livslängd inte för med sig någon risk för människors hälsa och säkerhet eller bara en låg risk. Denna risk måste dock vara godtagbar med beaktande av hur varan eller tjänsten används och skall vara förenlig med en hög skyddsnivå när det gäller människors hälsa och säkerhet.

[S2]En vara eller tjänst är farlig, om den inte motsvarar kraven för en säker vara eller tjänst i första stycket.

9 §  Vid bedömningen av om en risk hos en vara skall anses som godtagbar och förenlig med en hög skyddsnivå skall hänsyn särskilt tas till

  1. en varas egenskaper, såsom dess sammansättning och förpackning samt anvisningar för montering, installation och underhåll,
  2. annan information som lämnas om varan genom märkning, varningar, bruksanvisningar, anvisningar för dess bortskaffande eller på något annat sätt,
  3. varans inverkan på andra varor, om det kan antas att den kommer att användas tillsammans med sådana,
  4. risker som varan kan föra med sig för vissa konsumentgrupper, särskilt barn och äldre.

10 §  Vid bedömningen av om en risk hos en tjänst skall anses som godtagbar och förenlig med en hög skyddsnivå skall hänsyn särskilt tas till

  1. hur tjänsten utförs,
  2. säkerhetsinformation som näringsidkaren lämnar,
  3. tjänstens inverkan på varor, om det kan antas att säkerheten hos varor kommer att påverkas av hur tjänsten utförs, och
  4. risker som tjänsten kan föra med sig för vissa konsumentgrupper, särskilt barn och äldre.

Presumtion för att en vara är säker

11 §  En vara som uppfyller en svensk standard som överför en Europastandard ska anses säker i fråga om sådana risker som omfattas av den svenska standarden, om Europeiska kommissionen enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet har offentliggjort en hänvisning till Europastandarden i Europeiska unionens officiella tidning.

[S2]Hänvisningar till sådana standarder kungörs av den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (2011:1215).

Prop. 2003/04:121: Paragrafen innehåller en regel om att varor som uppfyller vissa standarder också skall presumeras uppfylla lagens säkerhetskrav. Paragrafen saknar motsvarighet i den nu gällande lagen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.3.3. Paragrafen genomför artikel 3.2 andra stycket i direktivet. Presumtionen kan brytas, om varan ändå visar sig vara farlig. Detta följer av den föreslagna bestämmelsen i 27 § andra ...

Andra kriterier för bedömning av varors och tjänsters säkerhet

12 §  När man i andra fall än som avses i 11 § ska bedöma om en vara eller tjänst är säker ska särskilt beaktas

  1. andra svenska standarder än sådana som avses i 11 §,
  2. rekommendationer från Europeiska kommissionen med riktlinjer för bedömningen av varors eller tjänsters säkerhet,
  3. god sed för produktsäkerhet i den berörda branschen,
  4. den aktuella vetenskapliga och tekniska kunskapsnivån, och
  5. den skyddsnivå som konsumenterna rimligen kan förvänta sig. Lag (2011:1215).

Prop. 2003/04:121: Paragrafen innehåller andra kriterier för bedömning av om en vara eller tjänst överensstämmer med det allmänna säkerhetskravet än presumtionsregeln i 11 §. Någon motsvarighet finns inte i den nuvarande lagen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.3.4. Paragrafen genomför artikel 3.3. Även om en vara eller tjänst skall anses uppfylla kraven i denna bestämmelse kan tillsynsmyndigheten med stöd av den ...

Näringsidkares övriga skyldigheter

Säkerhetsinformation

13 §  En tillverkare som tillhandahåller en vara eller en näringsidkare som tillhandahåller en tjänst skall lämna sådan säkerhetsinformation som behövs för att en konsument skall kunna bedöma riskerna med varan eller tjänsten och skydda sig mot dessa risker.

[S2]Säkerhetsinformation behöver inte lämnas, om riskerna är uppenbara.

[S3]Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur säkerhetsinformationen skall lämnas.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen reglerar en näringsidkares skyldighet att lämna säkerhetsinformation. Den motsvaras närmast av 5 § i den nu gällande lagen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.4.2. För den närmare motiveringen hänvisas till detta avsnitt.

Paragrafen genomför artikel 5.1 första stycket i direktivet. Bestämmelsen har formulerats i enlighet med Lagrådets förslag.

Varningsinformation

14 §  En tillverkare som har tillhandahållit en farlig vara eller en näringsidkare som har tillhandahållit en farlig tjänst skall utan dröjsmål informera om skaderisken och om hur den kan undanröjas, om det behövs för att förebygga skadefall. Informationen skall lämnas till dem som innehar varan eller som tjänsten har utförts åt eller som innehar den egendom som tjänsten avser.

[S2]Informationen skall lämnas på ett sådant sätt att den kan antas komma till de berördas kännedom, genom direkta meddelanden, annonser eller andra framställningar som näringsidkaren använder i sin marknadsföring. Informationen skall lämnas i den omfattning som är skälig med hänsyn till behovet av att förebygga skadefall.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen reglerar skyldigheten att lämna varningsinformation. Paragrafen motsvarar närmast 7 § i den nuvarande lagen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.4.4. Paragrafen genomför delvis artikel 5.1 tredje stycket b i direktivet. Beträffande sättet att lämna varningsinformationen och utformningen av denna hänvisas till förarbetena till den nuvarande lagen (...

Återkallelse

15 §  En tillverkare som har tillhandahållit en farlig vara skall utan dröjsmål återkalla varan från de distributörer som innehar den, om det behövs för att förebygga skadefall. Är denna åtgärd inte tillräcklig för att förebygga skadefall, skall tillverkaren utan dröjsmål återkalla varan från de konsumenter som innehar den.

[S2]Återkallelsen skall ske i en omfattning som är skälig med hänsyn till behovet av att förebygga skadefall.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen reglerar tillverkares skyldighet att på eget initiativ återkalla farliga varor. Paragrafen motsvarar närmast 8 § första stycket i den nuvarande lagen.

Frågor om återkallelse behandlas i avsnitt 6.4.3 och 6.4.5. För den närmare motiveringen hänvisas till dessa avsnitt.

Paragrafen genomför ...

16 §  Återkallelse skall ske genom att tillverkaren erbjuder sig att på vissa villkor

  1. avhjälpa det fel som skaderisken hänför sig till (rättelse),
  2. ta tillbaka varan och leverera en annan felfri vara av samma eller motsvarande slag (utbyte), eller
  3. ta tillbaka varan och lämna ersättning för den (återgång).

[S2]En tillverkare som återkallar en vara skall samtidigt tillkännage erbjudandet och villkoren för detta samt informera om skaderisken. För tillkännagivandet tillämpas 14 § andra stycket om varningsinformation.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen innehåller närmare bestämmelser om återkallelse av varor. Frågor om återkallelse behandlas i avsnitt 6.4.5.

Första stycket överensstämmer med 8 § andra stycket i den nuvarande lagen, där det anges att återkallelse av en vara skall ske genom rättelse, utbyte eller ...

17 §  Villkoren för återkallelsen skall bestämmas så att erbjudandet kan förväntas bli godtaget av innehavarna. Villkoren skall innebära att erbjudandet skall fullgöras inom skälig tid och utan väsentlig kostnad eller olägenhet för dem som utnyttjar det.

[S2]Vid återgång skall ersättningen för det återlämnade svara mot kostnaden för att återanskaffa en ny vara av samma eller motsvarande slag. Om det finns särskilda skäl till det, får avdrag från återgångsersättningen göras för den nytta som innehavaren av varan har haft.

Prop. 2003/04:121: I paragrafen ges närmare bestämmelser om hur en återkallelse skall gå till. Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med 8 § tredje stycket i den nuvarande lagen.

Frågor om återkallelse behandlas i avsnitt 6.4.5. Utbyte och återbetalning nämns i ingresspunkt 19 till direktivet. Beträffande den närmare innebörden av bestämmelsen hänvisas till förarbetena till 8 tredje stycket i den nu gällande ...

18 §  En tillverkare skall utan dröjsmål låta förstöra eller på något annat sätt oskadliggöra en vara som har tagits tillbaka i samband med utbyte eller återgång, om varan är särskilt farlig.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen innehåller en bestämmelse om destruktion av återkallade varor. Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 § fjärde stycket i den nuvarande lagen.

Frågor om destruktion behandlas i avsnitt 6.4.5. Beträffande den närmare motiveringen hänvisas till det avsnittet, liksom till förarbetena till 8 § fjärde stycket i den nu gällande lagen (prop. ...

19 §  En näringsidkare som har utfört en tjänst som är farlig skall utan dröjsmål återkalla tjänsten från dem åt vilka tjänsten har utförts, om andra åtgärder inte räcker för att förebygga skadefall. Detsamma gäller i fråga om dem som innehar egendom som tjänsten har avsett.

[S2]Återkallelsen skall ske i en omfattning som är skälig med hänsyn till behovet av att förebygga skadefall och skall innebära att näringsidkaren erbjuder sig att på vissa villkor

  1. själv avhjälpa det fel som skaderisken hänför sig till, eller
  2. lämna ersättning för att felet skall kunna avhjälpas genom någon annan. Ersättningen skall även täcka kostnaden för att återställa den egendom som tjänsten avsett i ursprungligt skick.

[S3]Vid återkallelse enligt första stycket tillämpas 16 § andra stycket och 17 § första stycket.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen innehåller bestämmelser om återkallelse av tjänster. Paragrafen motsvarar i huvudsak 9 § i den nuvarande lagen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.4.5. Beträffande den närmare motiveringen hänvisas till det avsnittet, liksom till förarbetena till 9 § i den nu gällande lagen (prop. 1988/89:23 s. 100 ff.).

Skadeförebyggande åtgärder och samarbete

20 §  Tillverkare skall bedriva ett förebyggande produktsäkerhetsarbete i syfte att få kännedom om skaderisker hos de varor som de tillhandahåller eller har tillhandahållit.

[S2]Tillverkare skall i detta syfte

  1. märka en vara eller dess förpackning med tillverkarens namn och adress och med en referens till varan eller det varuparti som den tillhör, om en sådan märkning inte är uppenbart obehövlig, och
  2. granska och föra register över inkomna klagomål när det gäller skaderisker.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen reglerar tillverkares skyldighet att bedriva ett skadeförebyggande arbete i syfte att få kännedom om skaderisker hos varor de tillhandahåller, särskilt genom märkning och klagomålshantering. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i den nu gällande lagen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.4.6. Paragrafen genomför delvis artikel 5.1 tredje och fjärde styckena i direktivet. ...

21 §  Distributörer skall i fråga om varor som de tillhandahåller eller har tillhandahållit medverka till att tillverkare kan fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag.

[S2]Distributörer skall

  1. utan dröjsmål vidarebefordra information om varornas skaderisker till tillverkaren, om det inte är uppenbart obehövligt, och
  2. bevara sådan dokumentation som behövs för att spåra varornas ursprung.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen reglerar distributörers skyldigheter att medverka i tillverkarnas säkerhetsarbete, särskilt att vidarebefordra information om skaderisker till tillverkarna och att bevara dokumentation som gör det möjligt att spåra varornas ursprung. Paragrafen har inte någon motsvarighet i den nu gällande lagen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.4.6. Paragrafen genomför delvis artikel 5.2 i direktivet. ...

22 §  Näringsidkare är skyldiga att informera och samarbeta med varandra och med tillsynsmyndigheten för att undanröja sådana risker som är förknippade med en vara eller tjänst som de tillhandahåller eller har tillhandahållit.

[S2]Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förfarandet för samarbetet mellan näringsidkare och tillsynsmyndigheten.

Prop. 2003/04:121: I paragrafen regleras näringsidkares skyldigheter att samarbeta med varandra och med tillsynsmyndigheten i syfte att förebygga skador. I den nu gällande lagen finns inte någon motsvarande bestämmelse.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.4.7. Paragrafen genomför delvis artikel 5.1 fjärde stycket b, artikel 5.2 och artikel 5.4 i direktivet.

Underrättelseskyldighet

23 §  Näringsidkare som får kännedom om att en vara eller tjänst som de tillhandahåller eller har tillhandahållit är farlig skall omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten om det och om de åtgärder som har vidtagits för att förebygga skadefall. Tillsynsmyndigheten behöver dock inte underrättas, om det uppenbart skulle vara utan betydelse.

[S2]Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från första stycket första meningen för de fall en underrättelse skulle sakna betydelse för tillsynsmyndighetens skadeförebyggande arbete.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen innehåller bestämmelser om näringsidkares underrättelseskyldighet vid kännedom om att en vara eller tjänst är farlig. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i den nu gällande lagen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.4.7. För den närmare motiveringen hänvisas till det avsnittet.

Paragrafen genomför artikel 5.3 i direktivet.

Tillsyn

Tillsynsmyndigheter

24 §  Tillsynen skall utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen anger att regeringen skall bemyndigas att bestämma vilken eller vilka myndigheter som skall utöva tillsyn. Paragrafen har närmast sin motsvarighet i 4 § första stycket i den nu gällande lagen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.5.1. Paragrafen genomför delvis artikel 6.2 i direktivet.

25 §  Tillsynsmyndigheterna skall utöva en effektiv tillsyn och därigenom säkerställa efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Prop. 2003/04:121: I paragrafen anges grundläggande krav på tillsynen och tillsynsmyndigheternas skyldigheter i samband med denna. Paragrafen har inte någon direkt motsvarighet i den nu gällande lagen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.5.2. Paragrafen genomför delvis artikel 6.3 och artikel 9.1 i direktivet. Tillsynsmyndigheterna skall utöva en effektiv tillsyn och därigenom säkerställa att lagen och föreskrifter ...

Befogenheter i samband med tillsyn

26 §  Tillsynsmyndigheten får förelägga en näringsidkare som tillhandahåller eller har tillhandahållit varor eller tjänster att

  1. yttra sig och lämna de upplysningar som behövs i ett ärende om efterlevnaden av denna lag, och
  2. tillhandahålla de handlingar, varuprover och liknande som kan ha betydelse för utredningen.

[S2]För tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen där varor hanteras, dock inte bostäder.

[S3]Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs vid tillsynen.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen reglerar tillsynsmyndighetens befogenheter i samband med tillsynen. Paragrafen motsvarar delvis 19 § första stycket i den nuvarande lagen. Härtill kommer att näringsidkarna enligt den föreslagna bestämmelsen skall lämna tillsynsmyndigheten tillträde till områden,

lokaler och andra utrymmen där varor hanteras och att polismyndigheten skall ...

Förelägganden och förbud

27 §  Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska efterlevas.

[S2]Ett föreläggande eller förbud får meddelas även om en vara ska anses säker enligt 11 § eller en vara eller tjänst uppfyller sådana kriterier som anges i 12 §, om det visar sig att varan eller tjänsten trots detta är farlig.

[S3]Särskilda bestämmelser om befogenheter för tillsynsmyndigheterna att ingripa mot farliga varor som förs in från tredje land finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93. Lag (2011:1215).

Prop. 2003/04:121: I paragrafens första stycke anges tillsynsmyndighetens befogenhet att meddela de förelägganden och förbud som behövs. Andra stycket innehåller den s.k. skyddsklausulen, som ger tillsynsmyndigheterna möjlighet att ingripa mot varor trots att de enligt andra bestämmelser i lagen skall anses säkra. I tredje stycket finns en upplysning om att rådets förordning (EEG) nr 339/93 om kontroll av att produkter som importeras från tredje land är i överensstämmelse med reglerna om produktsäkerhet är tillämplig ...

28 §  Tillsynsmyndigheten får besluta att en vara tills vidare inte får tillhandahållas eller ställas ut, om den kan antas vara farlig. Beslutet får inte gälla under längre tid än vad som är nödvändigt för att utföra de kontroller och bedömningar som behövs.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen reglerar tillsynsmyndighetens befogenhet att meddela tillfälliga förbud.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.6.2. Bestämmelsen genomför delvis artiklarna 8.1 d och 8.3 i direktivet.

29 §  Tillsynsmyndigheten får förbjuda en näringsidkare att föra ut en vara till ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller att exportera varan, om den är särskilt farlig.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen reglerar tillsynsmyndighetens befogenhet att besluta om förbud mot export eller utförsel av en vara som är särskilt farlig. Paragrafen har sin motsvarighet i 6 a § i den nuvarande lagen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.6.3. För den närmare motiveringen hänvisas till detta avsnitt, liksom till förarbetena till den lagändring genom vilken en bestämmelse om exportförbud fördes in i ...

30 §  Ett föreläggande eller förbud enligt 27-29 §§ får meddelas varje näringsidkare som tillhandahåller, har tillhandahållit, tar befattning med eller har tagit befattning med en farlig vara eller tjänst.

[S2]Om det finns förutsättningar att meddela ett föreläggande mot flera näringsidkare, får tillsynsmyndigheten rikta föreläggandet mot någon eller några av dem. Hänsyn skall då särskilt tas till

  1. vem som har de bästa förutsättningarna att uppfylla ändamålet med föreläggandet,
  2. vem som först har fört in varan eller tjänsten på den svenska marknaden, och
  3. vilken verkan föreläggandet får för näringsidkaren.

Prop. 2003/04:121: I paragrafen anges vem som kan och bör vara adressat för ett föreläggande eller ett förbud enligt lagen. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak 6 och 6 a §§, 7 § första stycket, 8 § första stycket, 9 § första stycket samt 12 § första och tredje styckena i den nu gällande lagen.

Bestämmelsen behandlas i ...

Ingripande mot vissa gränsöverskridande tjänster

30 a §  En tillsynsmyndighet får ingripa med stöd av denna lag mot en tjänst som tillhandahålls av en näringsidkare som är etablerad i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) endast om

  1. det sker enligt det förfarande för ömsesidigt bistånd som regleras i 30 b §,
  2. åtgärden ger ett mer omfattande skydd för konsumenterna än det skydd den åtgärd ger som den behöriga myndigheten i etableringsmedlemsstaten skulle kunna vidta med stöd av föreskrifter som gäller i det landet,
  3. den behöriga myndigheten i etableringsmedlemsstaten inte har vidtagit några åtgärder eller har vidtagit åtgärder som är otillräckliga i förhållande till de åtgärder som omfattas av en sådan begäran som avses i 30 b §, och
  4. åtgärden är proportionerlig i förhållande till det intresse som ska skyddas. Lag (2009:1091).

Prop. 2008/09:187: Bestämmelsen, som är ny, grundar sig på artikel 18 i tjänstedirektivet som möjliggör undantag i enskilda fall från artikel 16 i direktivet. I

bestämmelsen regleras under vilka förutsättningar en svensk myndighet får vidta åtgärder med stöd av produktsäkerhetslagen mot en tjänst som tillfälligt ...

30 b §  En tillsynsmyndighet som överväger att ingripa enligt 30 a § ska först begära att den behöriga myndigheten i etableringsmedlemsstaten vidtar åtgärder mot tjänsten i fråga. Om tillsynsmyndigheten efter en sådan begäran fortfarande avser att ingripa, ska den anmäla åtgärden till den behöriga myndigheten i etableringsmedlemsstaten och till Europeiska kommissionen. Ett ingripande enligt 30 a § får ske tidigast femton arbetsdagar efter det att en sådan anmälan gjorts.

[S2]I brådskande fall får tillsynsmyndigheten ingripa enligt 30 a § trots första stycket. Ingripandet ska utan dröjsmål anmälas till den behöriga myndigheten i etableringsmedlemsstaten och till Europeiska kommissionen.

[S3]Första och andra styckena gäller inte i samband med domstolsförfaranden och brottsutredningar. Lag (2011:1215).

Prop. 2008/09:187: Paragrafen, som är ny, grundar sig på artikel 35 i tjänstedirektivet och reglerar det förfarande för ömsesidigt bistånd som ska följas då en svensk tillsynsmyndighet överväger att med stöd av 30 a § ingripa mot en tjänst som tillfälligt tillhandahålls här i landet av en näringsidkare som är etablerad i en annan EES-stat än Sverige. Paragrafen ska läsas mot bakgrund av de förutsättningar för ingripande mot en sådan tjänst som anges i 30 a §.

Av första stycket, som motsvarar ...

Vite

31 §  Ett föreläggande eller förbud enligt 26-29 §§ skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

Prop. 2003/04:121: I paragrafen anges att förelägganden och förbud skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Paragrafen motsvarar 15 § i den nuvarande lagen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.6.8. Paragrafen genomför delvis artikel 7 i direktivet.

Frivilliga åtgärder

32 §  Om åtgärder måste genomföras för att motverka att en vara eller tjänst orsakar skada på person, skall tillsynsmyndigheten ta upp förhandlingar med näringsidkaren i syfte att denne frivilligt skall ta på sig att genomföra de åtgärder som behövs. Detta gäller dock inte, om saken brådskar eller omständigheterna i övrigt talar mot att förhandlingar tas upp.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen anger att tillsynsmyndigheten i första hand skall verka för frivilliga lösningar. Paragrafen överensstämmer i sak med 16 § i den nuvarande lagen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.5.2. Paragrafen genomför artikel 8.2 andra stycket i direktivet. Beträffande den närmare innebörden av bestämmelsen hänvisas till förarbetena till den nuvarande lagen (...

Varningsinformation av tillsynsmyndigheten

33 §  Om ett föreläggande om varningsinformation eller återkallelse inte kan meddelas någon som kan genomföra åtgärden, skall tillsynsmyndigheten lämna varningsinformation i den utsträckning som behövs för att förebygga skada på person.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen reglerar tillsynsmyndighetens skyldighet att själv lämna varningsinformation när det inte finns någon näringsidkare som förmår att genomföra åtgärden. Paragrafen motsvarar 14 § i den nu gällande lagen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.5.2. Paragrafen genomför delvis artikel 8.1 f i) och 8.2 tredje stycket i direktivet.

Beträffande den närmare innebörden av bestämmelsen ...

Ersättning

34 §  En näringsidkare har rätt till ersättning från tillsynsmyndigheten för varuprover och liknande som lämnas enligt lagen, om det finns särskilda skäl för det.

[S2]Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare som skall tillhandahålla varuprover och liknande att ersätta tillsynsmyndigheten för kostnader för provtagning och undersökning av prov när varan efter sådan undersökning visar sig vara farlig.

Prop. 2003/04:121: I paragrafen anges dels att en näringsidkare kan ha rätt till ersättning för varuprover och liknande, dels att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om att näringsidkare under vissa förhållanden skall ersätta tillsynsmyndigheten för kostnader för provtagning och undersökning av prov.

Första stycket motsvarar 19 § sista stycket och 24 § tredje stycket i den nuvarande lagen. Enligt bestämmelsen har näringsidkaren rätt till ersättning, ...

Tystnadsplikt

35 §  Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller tillsyn enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftsförhållanden.

[S2]I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:505).

Prop. 2003/04:121: Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt för den har tagit befattning med ett ärende som gäller tillsyn enligt lagen i fråga om någons affärs- eller driftsförhållanden. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i den nuvarande lagen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.11. För den närmare motiveringen hänvisas till detta avsnitt.

Paragrafen genomför delvis artikel 16.1 ...

Föreskrifter om förbud

36 §  Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs för att genomföra beslut som Europeiska kommissionen fattar med stöd av artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet.

[S2]Regeringen får även i andra fall än som anges i första stycket meddela föreskrifter om förbud mot att tillhandahålla och att exportera en viss typ av vara, om varan medför allvarlig risk för konsumenternas hälsa och säkerhet. Lag (2011:1215).

Prop. 2003/04:121: I bestämmelsen bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om förbud mot att tillhandahålla och exportera en viss typ av vara, om denna är farlig. Med stöd av bestämmelsen kan regeringen genomföra sådana beslut som kommissionen fattar med stöd av artikel 13 i direktivet, samt även i andra fall genom normbeslut ingripa mot farliga varor.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.10. För den närmare motiveringen ...

Sanktionsavgifter

Förutsättningar för avgift

37 §  En näringsidkare skall åläggas att betala en sanktionsavgift, om näringsidkaren eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot 7 §, 13-19 §, 20 § andra stycket, 21 § andra stycket eller 23 §, eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 36 §.

[S2]Avgiften tillfaller staten.

Prop. 2003/04:121: I paragrafen anges förutsättningarna för att ålägga en näringsidkare sanktionsavgift. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i den nuvarande lagen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.9.1–6.9.3. För den närmare motiveringen hänvisas till dessa avsnitt.

Paragrafen ...

38 §  Sanktionsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett föreläggande som har meddelats vid vite enligt denna lag.

Prop. 2003/04:121: I paragrafen anges ett undantag från möjligheten att ålägga sanktionsavgift. Det gäller det fallet då överträdelsen omfattas av ett meddelat vitesförbud eller vitesföreläggande. Motsvarande bestämmelser finns i 23 § marknadsföringslagen (1995:450) och 30 § andra stycket konkurrenslagen (1993:20).

Bestämmelsen behandlas i ...

Var och av vem ansökan får göras

Avgiftens storlek

40 §  Sanktionsavgiften skall fastställas till lägst fem tusen kronor och högst fem miljoner kronor.

[S2]Avgiften får inte överstiga tio procent av näringsidkarens årsomsättning. Årsomsättningen skall avse omsättningen närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under näringsidkarens första verksamhetsår eller om uppgifter om årsomsättning annars saknas, kan antas vara missvisande eller är bristfälliga, får årsomsättningen uppskattas.

[S3]Om ansökan riktas mot flera näringsidkare, skall avgiften fastställas särskilt för var och en av dem.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen reglerar sanktionsavgiftens storlek. I huvudsak motsvarande bestämmelser finns i 24 § marknadsföringslagen (1995:450).

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.9.3. Andra styckets första och andra meningar har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. ...

41 §  När sanktionsavgift fastställs skall särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är och betydelsen av den bestämmelse som överträdelsen avser.

[S2]I ringa fall skall någon avgift inte dömas ut.

[S3]Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl för det.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen innehåller regler om vilka hänsyn som skall tas när sanktionsavgiften fastställs liksom under vilka förhållanden någon avgift inte skall dömas ut och när den kan efterges. Liknande bestämmelser finns i 25 § marknadsföringslagen (1995:450) och 30 kap. 2 § första stycket miljöbalken.

Bestämmelsen behandlas i ...

Preskription

42 §  Sanktionsavgift får dömas ut bara om ansökan har delgetts den som anspråket riktar sig mot inom fem år från det att överträdelsen upphörde.

[S2]En sanktionsavgift faller bort, om domen inte har kunnat verkställas inom fem år från det att den vann laga kraft.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen innehåller preskriptionsregler dels för utdömande av sanktionsavgift, dels för verkställighet av en ålagd avgift. Motsvarande bestämmelser finns i 26 och 27 §§marknadsföringslagen (1995:450) och i 30 § första stycket och 31 ...

Betalning av sanktionsavgifter

43 §  Sanktionsavgifter skall betalas inom trettio dagar efter det att domen har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i domen.

[S2]Sanktionsavgifter skall betalas till den myndighet som regeringen bestämmer. Om en avgift inte betalas inom den tid som anges i första stycket, skall myndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Överklagande m.m.

44 §  En tillsynsmyndighets beslut enligt 26-29 §§, 34 § första stycket och enligt sådana föreskrifter som har meddelats med stöd av 34 § andra stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut av en tillsynsmyndighet får inte överklagas.

[S2]Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av förvaltningrätts beslut enligt första stycket. Lag (2009:842).

Prop. 2003/04:121: Paragrafen innehåller regler om överklagande av tillsynsmyndighetens beslut. Den föreslagna bestämmelsen i första stycket har delvis sin motsvarighet i 26 § produktsäkerhetslagen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitten 6.7.1, 6.7.2 och 6.9.4. Beträffande den närmare motiveringen hänvisas till respektive avsnitt i det föregående.

Den föreslagna bestämmelsen genomför artikel 18.2 i direktivet. ...

45 §  En tillsynsmyndighet får bestämma att dess beslut enligt 26-29 §§ skall gälla omedelbart.

Prop. 2003/04:121: Paragrafen innehåller en bestämmelse om omedelbar verkställbarhet av beslut som tillsynsmyndigheten har fattat med stöd av 26–29 §§.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.7.3. Bestämmelsen genomför delvis artikel 8.3 i direktivet.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Frågor om ikraftträdande och övergångsbestämmelser behandlas i kapitel

7. För den närmare ...

Ändringar och övergångsbestämmelser

Produktsäkerhetslag (2004:451)

Tryckt format (PDF)

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004, då produktsäkerhetslagen (1988:1604) upphör att gälla.
  2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om varor och tjänster som har tillhandahållits före ikraftträdandet.
  3. Förbud och ålägganden samt informations-, förbuds- och återkallelseförelägganden som har meddelats enligt äldre föreskrifter skall alltjämt gälla.
  4. Har ett informations-, förbuds- eller återkallelseföreläggande enligt 22 § produktsäkerhetslagen (1988:1604) meddelats före ikraftträdandet och har den i föreläggandet utsatta tidsfristen för godkännande inte gått ut, får ett godkännande lämnas inom den angivna tidsfristen.
  5. Äldre föreskrifter skall alltjämt gälla för talan om utdömande av vite som har förelagts av Konsumentombudsmannen eller Marknadsdomstolen.
  6. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol prövas enligt äldre bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 2003/04:241, Prop. 2003/04:121, Bet. 2003/04:LU29
CELEX-nr
32001L0095
Ikraftträder
2004-07-01

Lag (2007:183) om ändring i produktsäkerhetslagen (2004:451)

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2006/07:133, Prop. 2006/07:48, Bet. 2006/07:CU23
Omfattning
ändr. 36 §
CELEX-nr
32001L0095
Ikraftträder
2007-05-01

Lag (2009:505) om ändring i produktsäkerhetslagen (2004:451)

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2008/09:237, Prop. 2008/09:150, Bet. 2008/09:KU24
Omfattning
ändr. 35 §
Ikraftträder
2009-06-30

Lag (2009:842) om ändring i produktsäkerhetslagen (2004:451)

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2008/09:290, Prop. 2008/09:165, Bet. 2008/09:JuU23
Omfattning
ändr. 39, 44 §§
Ikraftträder
2010-02-15

Lag (2009:1091) om ändring i produktsäkerhetslagen (2004:451)

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2009/10:18, Prop. 2008/09:187, Bet. 2009/10:NU6
Omfattning
nya 5 a, 5 b, 30 a, 30 b §§, rubr. närmast före 30 a §
CELEX-nr
32006L0123
Ikraftträder
2009-12-27

Lag (2011:1215) om ändring i produktsäkerhetslagen (2004:451)

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2011/12:30, Prop. 2010/11:164, Bet. 2011/12:CU4
Omfattning
ändr. 1, 4, 11, 12, 27, 30 b, 36 §§
CELEX-nr
32009R0596
Ikraftträder
2012-01-01