1 §  I denna förordning anges de myndigheter som skall pröva frågor och fullgöra de olika uppgifter som åligger en medlemsstat enligt rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter och rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter. Vidare föreskrivs om vissa definitioner, undantag från bestämmelserna, kontroller, utbyte av information, sanktioner, verkställighetsföreskrifter, m. m.

2 §  Behörig myndighet enligt artiklarna 5.2 andra stycket b och 17.3 i förordning (EEG) nr 3820/85, artiklarna 7, 8.4, 9.2, 12.2, 12.3, 14.3 och 19.3 i förordning (EEG) nr 3821/85 samt punkt V.4 i bilagan till förordning (EEG) nr 3821/85 är för Sveriges del Vägverket. Verket skall även fullgöra de uppgifter som ankommer på Sverige enligt artikel 16.2 i förordning (EEG) nr 3820/85.

Godkännande av verkstäder enligt artikel 12.1 förordning (EEG) nr 3821/85 skall ske genom ackreditering enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll skall underrätta Vägverket om de ackrediteringar och återkallelser av ackrediteringar som beslutats enligt denna bestämmelse. Förordning (2000:674).

3 §  Utöver vad som följer av bestämmelserna i körkortslagen (1998:488) och körkortsförordningen (1998:980) skall kraven på yrkeskompetens i artikel 5.1 b andra strecksatsen och 5.2 andra stycket c i förordning (EEG) nr 3820/85 för Sveriges del anses uppfyllda av den som blivit godkänd vid ett skriftligt prov för förare av fordon avsedda för gods- eller persontransporter på väg anordnat av

1. Vägverket, eller
2. gymnasieskola, fristående gymnasieskola eller komvux där eleven undervisats på en nationellt fastställd kurs vars innehåll varit föremål för samråd enligt 8 kap. 4 § körkortsförordningen.

Vägverket skall utfärda ett bevis om yrkeskompetens till förare som uppfyller kraven i första stycket. Förordning (1998:993).

4 §  I enlighet med artikel 13.1 i förordning (EEG) nr 3820/85 och artikel 3.2 i förordning (EEG) nr 3821/85 skall de nämnda rättsakterna inte tillämpas på vägtransporter inom Sverige som utförs med

1. fordon som inte förvärvsmässigt används för persontransporter och som genom sin konstruktion och utrustning är lämpliga för transport av högst 17 personer, föraren inräknad, och som är avsedda för detta ändamål,
2. fordon som används av myndigheter för att tillhandahålla offentliga tjänster som inte konkurrerar med utövare av yrkesmässsig trafik,
3. fordon som används av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, eller fiskeriföretag för godstransporter inom en radie av 50 kilometer från den ort där fordonet normalt är stationerat, inberäknat kommuner vilkas centrum är belägna inom denna radie,
4. fordon som används för transport av djuravfall eller kadaver, som inte är avsedda till människoföda,
5. fordon som används för transport av levande djur från lantgårdar till lokala marknader och omvänt eller från marknader till lokala slakterier,
6. fordon som används som butiker på lokala marknader eller för hemförsäljning eller som används för mobila bank-, penningväxlings- eller sparverksamheter, för religiösa ändamål, för utlåning av böcker, grammofonskivor eller kassetter, för kulturevenemang eller utställningar och som är särskilt utrustade för sådana ändamål,
7. fordon som inom en radie av 50 kilometer från den ort där det normalt är stationerat transporterar material eller utrustning som föraren använder i sitt arbete, förutsatt att körningen av fordonet inte utgör förarens huvudsakliga uppgift och att undantaget inte allvarligt strider mot förordningens syfte,
8. fordon som uteslutande används på sådana öar med en areal av högst 2 300 kvadratkilometer, som inte är förenade med landet i övrigt med broar, vadställen eller tunnlar öppna för motorfordon,
9. fordon som används för godstransporter och som drivs med hjälp av på fordonet alstrad gas eller med elkraft eller som är utrustade med en automatiskt verkande hastighetsmaximerande anordning, i den mån sådana fordon i registreringslandets nationella lagstiftning jämställs med fordon framdrivna av bensin- eller dieselmotor, och vars högsta tillåtna vikt, inklusive släp- eller påhängsvagn, inte överstiger 3,5 ton,
10. fordon som används för övningskörning vid körkortsutbildning, samt
11. dragfordon som uteslutande används inom jord- och skogsbruk.

5 §  Vägverket får även medge undantag enligt de förutsättningar som anges i artikel 13.2 i förordning (EEG) nr 3820/85 och artikel 3.3 i förordning (EEG) nr 3821/85.

6 §  På diagramblad som används i färdskrivare i fordon som är registrerade i Sverige får tiden registreras i enlighet med artikel 15.4 i förordning (EEG) nr 3821/85.

7 §  Med behörig kontrollmyndighet och kontrolltjänsteman enligt denna förordning avses för Sveriges del polismyndighet och polisman eller bilinspektör.

8 §  Kontroll av att denna förordning följs skall ske genom regelbundna kontroller, både ute på vägarna och i företagens lokaler, på sådant sätt att

1. de varje år täcker minst en procent av de dagsverken som utförts av förare av sådana fordon som omfattas av förordningarna (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85, och
2. minst 15 procent av det sammanlagda antalet kontrollerade dagsverken kontrolleras på vägarna och minst 25 procent i företagens lokaler.

9 §  I fordonslagen (2002:574) finns bestämmelser om rätten att kontrollera ett fordons färdskrivare samt om provkörning av fordonet vid sådan kontroll. Provkörning får ske även om det finns något hinder mot att bruka fordonet enligt denna förordning, förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter eller trafikförordningen (1998:1276). Förordning (2002:940).

10 §  Minst två gånger om året skall vägkontroller av förare och fordon som omfattas av förordningarna (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 genomföras samtidigt i Sverige och minst en annan EU-stat eller EES-stat, varvid respektive kontrollmyndighet arbetar på sitt eget territorium.

11 §  Vägkontroller skall genomföras på olika platser när som helst och täcka en så stor del av vägnätet att det blir svårt att undvika kontrollstationerna. De skall genomföras utan diskriminering av fordon och förare, oberoende av om de hör hemma i landet.

Vid vägkontroller skall följande kontrolleras:

1. Dagliga körperioder, raster och dygnsvila samt diagrambladen för de föregående dagarna som medförts på fordonet enligt artikel 15.7 i förordning (EEG) nr 3821/85.
2. Senaste veckovila, om sådan krävs.
3. Färdskrivarens funktion genom kontroll av eventuellt missbruk av skrivare, diagramblad eller, i förekommande fall, de handlingar som avses i artikel 14.5 i förordning (EEG) nr 3820/85.
4. Sådant intyg om yrkeskompetens som avses i 3 §.
5. Kontroll av sådant arbetsgivareintyg som får ersätta diagramblad för en eller flera dagar under en vecka som en förare inte har kört i enlighet med rådets resolution av den 20 december 1985.3

12 §  Visar det sig vid en vägkontroll att en färdskrivare har brister som är av endast ringa betydelse, skall kontrolltjänstemannen påpeka bristerna för fordonets förare.

Om bristerna inte är av endast ringa betydelse, skall kontrolltjänstemannen meddela föreläggande om att de skador eller funktionsfel som finns på färdskrivarutrustningen skall åtgärdas av arbetsgivaren så snart som omständigheterna medger det eller, om fordonet inte kan återvända till stationeringsorten inom en vecka från den dag då utrustningen gick sönder eller funktionsfelet upptäcktes, av föraren under resans gång. I föreläggandet skall det anges den tid inom vilken en godkänd verkstad skall intyga att bristerna avhjälpts. Sedan bristerna avhjälpts skall underrättelse omedelbart ske till Vägverket som skall pröva om ett godkännande skall ske. Vad som här föreskrivs gäller även då färdskrivaren inte besiktigats inom föreskriven tid enligt 19 §. I sådant fall skall även installationsskylten avlägsnas ur fordonet. Ett föreläggande får även meddelas för ett fordon som vid en vägkontroll saknar föreskriven färdskrivare.

Kontrolltjänstemannen skall omedelbart efter kontrollen överlämna föreläggande till fordonets förare. Om förarens arbetsgivare inte är närvarande vid vägkontrollen, skall kontrolltjänstemannen så snart som möjligt underrätta även arbetsgivaren om föreläggandet. Förordning (1998:993).

13 §  Om ett föreläggande enligt 12 § inte följts inom föreskriven tid får fordonet inte brukas. Förbudet att bruka fordonet gäller till dess föreläggandet följts. Fordonet får dock brukas

• vid provkörning i omedelbart samband med reparation av färdskrivare,
• för färd kortaste lämpliga väg till godkänd verkstad för reparation av färdskrivare samt
• vid transport där färdskrivare inte krävs.

14 §  Om ett föreläggande enligt 12 § avser ett fordon som är registrerat i Sverige, skall kontrolltjänstemannen lämna uppgift om föreläggandet till Vägverket. Vägverket skall informera fordonsägaren om föreläggandet. Förordning (1998:993).

15 §  Om det vid en vägkontroll framkommer omständigheter som ger anledning att anta att en förare av ett fordon som är registrerat i en annan EU-stat eller EES-stat har begått en överträdelse, som inte kan styrkas under kontrollförfarandet på grund av att nödvändiga uppgifter saknas, skall de behöriga kontrollmyndigheterna i berörda EU-stater eller EES-stater bistå varandra vid utredningen av ärendet. Om en behörig EU-stat eller EES-stat i detta syfte kontrollerar ett företags lokaler, skall resultatet av denna kontrollåtgärd meddelas till den andra berörda staten.

16 §  Kontroll i företagslokaler skall planeras på grundval av tidigare erfarenheter från olika slags transporter. Sådana kontroller skall även utföras när allvarliga överträdelser av förordningarna (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 har avslöjats vid vägkontroller.

Vid kontroller i företagslokaler skall följande kontrolleras, förutom de kontrollmoment som ingår i vägkontrollförfarandet:

1. Veckovila och körperioder mellan dessa viloperioder.
2. Tvåveckorsgränsen för körtimmar.
3. Kompensation för minskade dygns- eller veckoviloperioder.
4. Användning av diagramblad och sättet att organisera förarnas arbetspass.
5. Förvaring av diagrambladen.

En sådan kontroll i företagets lokaler kan ersättas med en kontroll hos myndigheten av dokument som begärts in från företaget. Förordning (1998:993).

17 §  Rikspolisstyrelsen skall senast den 15 februari varje år förse Vägverket med följande uppgifter:

1. antalet av polisen under föregående år kontrollerade förare på vägar,
2. antalet kontroller i företagslokaler,
3. antalet dagsverken, antalet föreläggande av ordningsbot,
4. antalet anmälda överträdelser, och
5. antalet samordnade kontroller enligt 10 §, med uppgift om
   1. vilken stat som kontrollen samordnats med,
   2. tid och plats för kontrollen, samt
   3. omfattning och resultat av kontrollen.

Dessa uppgifter skall ingå i den information som Vägverket skall lämna till kommissionen enligt artikel 16.2 i förordning (EEG) nr 3820/85. Förordning (1998:993).

18 §  Uppgifter enligt artikel 17.3 i förordning (EEG) nr 3820/85 och artikel 19.3 i förordning (EEG) nr 3821/85 skall utbytas den 24 maj varje år och även på särskild begäran av en EU-stat eller EES-stat i enskilda fall. För detta ändamål skall Vägverket använda en enhetlig rapporteringsblankett som utarbetats av Europeiska gemenskapernas kommission.

19 §  För kontroller och besiktningar enligt avsnitt VI i bilaga 1 till förordning (EEG) 3821/85 gäller följande.

1. Sådana intyg som avses i punkt 1 får utfärdas av en godkänd verkstad eller, i fråga om en ny enhet, av tillverkaren eller den som företräder denne.
2. Besiktningar av färdskrivarutrustning i fordon enligt punkt 3 a och, i fråga om fordon registrerade i Sverige, enligt punkt 3 b skall utföras av godkänd verkstad senast två år efter installation eller föregående besiktning av färdskrivaren enligt datum på färdskrivarens installationsskylt.

Uppfyller färdskrivaren kraven, skall verkstaden byta ut installationsskylten. Om det finns brister i färdskrivarutrustningen skall befintlig installationsskylt tas bort och inte ersättas med någon ny. Verkstaden skall omgående underrätta Vägverket om att färdskrivaren uppfyller kraven eller om att den har brister. Om färdskrivarutrustningen har brister får fordonet endast brukas vid sådana transporter som avses i 13 §. Förordning (1998:993).

21 §  Till straff enligt denna förordning skall inte dömas, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

22 §  Rikspolisstyrelsen skall underrätta Vägverket om dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande om ordningsbot som gäller ansvar enligt denna förordning. I förekommande fall skall sådan underrättelse även ges till den länsstyrelse som enligt yrkestrafiklagen (1998:490) har gett trafiktillstånd till den yrkesmässiga trafiken. Om målet gäller en vägtransport med fordon som är registrerat i utlandet och om transporten inte avser linjetrafik, skall en kopia sändas även till Tullverket. Förordning (1999:532).

23 §  Om ett fordon framförs i strid mot denna förordning eller mot en föreskrift som meddelats med stöd av den, skall polisen hindra varje fortsatt färd som inte kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annan väsentlig olägenhet.

24 §  Vägverkets beslut enligt artikel 5 i förordning (EEG) nr 3820/85, artikel 5, 8.2 eller 8.4 första stycket i förordning (EEG) nr 3821/85 eller 5 § får överklagas hos regeringen.

Ett beslut i fråga om skriftligt prov enligt 3 § och ett föreläggande enligt 12 § får inte överklagas. Förordning (1998:993).

25 §  Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning får meddelas av Vägverket. Verket skall samråda med Rikspolisstyrelsen innan föreskrifter om kontroll beslutas.