1 §  I denna förordning ges bestämmelser om kommuners och landstings rätt till statlig ersättning för vissa kostnader för asylsökande och vissa andra utlänningar.

1 a §  Migrationsverket skall träffa överenskommelser med kommuner om mottagande av ensamkommande barn som omfattas av 1 § första stycket 1 och 2 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.

Överenskommelserna får avse dels mottagande av barn som Migrationsverket skall anvisa till kommunen enligt 3 § andra stycket lagen om mottagande av asylsökande m.fl., dels tillfälligt mottagande av barn i avvaktan på att barnet kan anvisas en kommun. Förordning (2006:216).

1 b §  En kommun som träffat en överenskommelse enligt 1 a § har rätt till en årlig ersättning om 500 000 kronor. Ersättningen skall betalas före utgången av januari månad under det kalenderår för vilken överenskommelsen gäller. För överenskommelser som avser delar av ett kalenderår skall ersättningen per påbörjad månad uppgå till en tolftedel av årsbeloppet. Ersättningen skall då betalas ut inom en månad från dagen för överenskommelsens ikraftträdande. Förordning (2006:216).

2 §  Ersättning enligt denna förordning beslutas och betalas av Migrationsverket.

3 §  En kommun har rätt till ersättning för bistånd som den har betalat enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.

4 §  För utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. har en kommun rätt till ersättning för kostnader för transport till förläggning för asylsökande eller kostnader för transport av ensamkommande barn till den kommun som anvisats av Migrationsverket enligt 3 § andra stycket lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Förordning (2006:216).

5 §  En kommun eller ett landsting har rätt till ersättning för kostnader för utbildning för barn till sådana utlänningar som avses i 1 § första stycket samt 8 § andra och tredje styckena lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. samt för barn som vistas här enligt ett beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716).

Ersättning får betalas för barn som vistas på en mottagningsenhet eller i en kommun och som enligt 29 kap. 2 § andra stycket 1 eller 2 skollagen (2010:800) ska anses som bosatta här vid tillämpningen av nämnda lag och som därför har rätt till utbildning i förskola enligt 8 kap. 4 § skollagen, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola eller sameskola och, under de förutsättningar som anges i 29 kap. 3 § skollagen, gymnasieskola eller gymnasiesärskola.

Ersättning enligt första och andra styckena betalas med

• 62 000 kronor per år för ett barn i förskola enligt 8 kap. 4 § skollagen,
• 50 700 kronor per år för en elev i förskoleklass,
• 99 500 kronor per år för en elev i grundskola, grundsärskola, specialskola eller sameskola, och
• 113 100 kronor per år för en elev i gymnasieskola eller gymnasiesärskola.

För ett barn i förskola eller en elev som inte genomgår utbildning under ett helt år betalas ersättning med ett belopp som för varje påbörjad fyraveckorsperiod utgör en tiondel av det belopp som anges i tredje stycket.

Efter särskild prövning får Migrationsverket betala ersättning till en kommun eller ett landsting för extra kostnader för barn i förskola eller elever med behov av särskilt stöd och för andra extraordinära kostnader för utbildningsverksamhet. Förordning (2016:1207).

6 §  Vad som sägs i 5 § ska tillämpas även i det fall en fristående förskola eller skola har tagit emot ett sådant barn i förskola eller en sådan elev som avses i 5 § första och andra styckena, om förskolan eller skolan har rätt till bidrag enligt 8 kap. 21 §, 9 kap. 19 §, 10 kap. 37 §, 11 kap. 36 §, 16 kap. 52 §, 17 kap. 31 § eller 19 kap. 25 §skollagen (2010:800). I sådant fall ska det belopp som betalas till kommunen utgöra det bidrag som kommunen ska lämna till den fristående förskolan eller skolan. Förordning (2011:563).

7 §  En kommun har rätt till ersättning för kostnader för vård av barn under 18 år i ett annat hem än barnets eget, om barnet omfattas av 1 § första stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Ersättning lämnas för vård som ges med stöd av socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga under den tid som barnets ansökan om uppehållstillstånd prövas. Om ansökan om uppehållstillstånd avslås och ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas lämnas ersättning också för vård under tiden fram till dess barnet lämnar landet. Ersättning lämnas också för vård av den som har fyllt 18 men inte 21 år, om vården påbörjats före 18 års ålder.

För barn som vårdas med stöd av socialtjänstlagen i ett hem för vård eller boende eller i ett stödboende och som anvisats till en kommun enligt 3 § andra stycket lagen om mottagande av asylsökande m.fl. har en kommun rätt till ersättning med

• 1 900 kronor per barn och dygn om barnet vårdas i ett hem för vård eller boende, och
• 1 000 kronor per barn och dygn om barnet vårdas i ett stödboende.

Ett stödboende får inte ingå i sådana överenskomna platser för boende för ensamkommande barn som ger rätt till ersättning enligt 7 b §. Förordning (2016:83).

7 a §  En kommun som anvisats ett barn av Migrationsverket enligt 3 § andra stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. har rätt till ersättning för kostnader för en utredning enligt 11 kap.1 och 2 §§socialtjänstlagen (2001:453) som avser ett ensamkommande barn under 18 år som omfattas av 1 § första stycket 1 lagen om mottagande av asylsökande m.fl.

Ersättning betalas med 39 000 kronor vid placering i familjehem och med 31 000 kronor vid placering i hem för vård eller boende, i stödboende eller i boende som avses i 2 § andra stycket lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Förordning (2016:83).

7 b §  En kommun som träffat en överenskommelse som avses i 1 a § får också träffa överenskommelse med Migrationsverket om hur många platser för boende som avses i 2 § andra stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. som kommunen ska hålla tillgängliga och därmed få ersättning för. I dessa fall har kommunen rätt till ersättning med 1 600 kronor per dygn för varje överenskommen plats och därutöver ett tillägg med 300 kronor per dygn för varje belagd plats. Ersättningen ska betalas ut i efterskott för varje kvartal. Förordning (2013:467).

8 §  En kommun har rätt till ersättning för kostnader för god man till ensamkommande barn som omfattas av 1 § första stycket 1 och 2 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.

9 §  För utlänningar som av medicinska skäl enligt 5 kap. 9 § utlänningslagen (2005:716) beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd som gäller kortare tid än ett år har en kommun rätt till ersättning för bistånd som den har betalat enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453).

Ett landsting har rätt till ersättning för sjukvårdskostnader för utlänningar som avses i första stycket. Detta gäller inte, om utlänningen omfattas av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Förordning (2006:121).

9 a §  En kommun har rätt till ersättning för kostnader för det bistånd som har lämnats enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) och den vård som har lämnats enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall till en person som vistas här med stöd av en ansökan eller beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716). Förordning (2006:121).

9 b §  Ett landsting har rätt till ersättning för kostnader för den hälso- och sjukvård som det lämnat till personer som vistas här med stöd av ansökan eller beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716). Förordning (2006:121).

10 §  Ersättning enligt någon av 3–7 a, 7 b i den del som avser tilläggsersättning med 300 kronor, och 8–9 b §§ betalas efter ansökan i efterskott för varje kvartal. Förordning (2016:83).

11 §  Utöver ersättning enligt 3-9 §§ får Migrationsverket lämna ersättning till kommuner som haft betydande extraordinära kostnader för personer som avses i 1 § första stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Sådan ersättning betalas efter ansökan.

11 a §  Ersättning får ges till kommuner för stödinsatser av förebyggande karaktär enligt socialtjänstlagen (2001:453) till barn under 18 år som omfattas av 1 § första stycket 1 och 2 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.

Ersättningen består av en fast och en rörlig del och får ges till den kommun där barnet vistas.

Den fasta delen skall motsvara 10 procent av 50 miljoner kronor delat med antalet aktuella kommuner. Den rörliga delen skall motsvara 90 procent av 50 miljoner kronor delat med antalet barn som är registrerade hos Migrationsverket enligt lagen om mottagande av asylsökande m.fl. och som vistas i respektive kommun. Fördelningen och storleken på de belopp som betalas ut till respektive kommun skall utgå från antalet barn som är registrerade hos Migrationsverket den 30 april varje år. Ersättningen betalas ut under maj månad. Förordning (2006:178).

12 §  En ansökan om ersättning enligt någon av 3–7, 7 b i den del som avser tilläggsersättning med 300 kronor, 8–9 b och 11 §§ ska ha kommit in till Migrationsverket senast inom ett år från utgången av den period ansökan avser. En ansökan om ersättning enligt 7 a § ska ha kommit in till Migrationsverket senast inom ett år från det att utredningen slutfördes.

Kommuner och landsting är skyldiga att lämna Migrationsverket de uppgifter som krävs för bedömningen av deras rätt till ersättning enligt denna förordning. Förordning (2016:83).

13 §  Ersättning som en kommun eller ett landsting mottagit enligt denna förordning får krävas åter helt eller delvis om den utbetalats till följd av att kommunen eller landstinget lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter.

En upplysning om bestämmelserna enligt denna paragraf skall tas in i beslutet om ersättning.

14 §  Migrationsverket får meddela föreskrifter om verkställighet av denna förordning. Innan sådana föreskrifter beslutas skall samråd ske med Sveriges Kommuner och Landsting. Förordning (2007:619).

15 §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Förordning (2014:10).