1 §  Statens institutionsstyrelse ansvarar för sådana hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilda ungdomshem) samt 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-hem).

3 §  Myndigheten får utföra uppdrag åt kommuner och regioner i samband med avgiftning av missbrukare, utslussning, eftervård eller andra insatser som anknyter till verksamheten vid sådana hem som anges i 1 §.

Myndigheten får också tillhandahålla sådana varor och tjänster som produceras huvudsakligen av intagna som ett led i verksamheten vid sådana hem som anges i 1 §. Förordning (2019:1064).

4 §  Myndigheten ska

• utforma sin verksamhet så att den utgår från flickors och pojkars samt kvinnors och mäns villkor och behov,
• inför beslut eller andra åtgärder som kan röra barn bedöma konsekvenserna för barn och därvid ta särskild hänsyn till barns bästa.

Myndigheten ska i sin verksamhet utgå från ett brukarperspektiv. Förordning (2008:1426).

5 §  Myndigheten ska, genom samverkan med andra myndigheter och övriga aktörer, verka för att brukarna får en sammanhållen vård. Förordning (2008:1426).

6 §  Myndigheten leds av en myndighetschef.

7 §  Vid myndigheten ska det finnas ett insynsråd som består av högst tio ledamöter. Förordning (2020:5).

8 §  Generaldirektören är myndighetschef.

9 §  Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.

10 §  Myndigheten ska tillämpa personalföreträdarförordningen (1987:1101) och internrevisionsförordningen (2006:1228).

11 §  Myndigheten ska ta ut avgifter för verksamhet enligt 6 kap. 3 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453) och disponera avgiftsinkomsterna. Myndigheten ska ta ut avgifter för verksamhet enligt 3 §, besluta om avgifternas storlek och disponera avgiftsinkomsterna.

Myndigheten får ifråga om verksamhet enligt 6 kap. 3 § tredje stycket socialtjänstlagen meddela föreskrifter om avgifternas storlek.

Med undantag för avgifter för eftervård enligt 3 § första stycket får myndigheten bestämma sådana avgifter som avses i första stycket upp till full kostnadstäckning. Förordning (2011:1502).