1 §  Kustbevakningen har till uppgift att bedriva sjöövervakning och utföra räddningstjänst till sjöss. Kustbevakningen ska också ha förmåga att förebygga, motstå och hantera krissituationer inom sitt ansvarsområde. Verksamheten bedrivs inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon samt på land i anslutning till dessa vatten. Vad gäller sjöar, kanaler och vattendrag omfattar verksamheten enbart Vänern och Mälaren samt i fråga om miljöräddningtjänst också Vättern.

Kustbevakningen får med stöd av särskilda föreskrifter eller beslut bedriva verksamhet även utanför de områden som anges i första stycket.

Kustbevakningen ska samordna civila behov av sjöövervakning och förmedla civil sjöinformation till berörda myndigheter. Förordning (2010:525).

2 §  I Kustbevakningens uppgift att bedriva sjöövervakning ingår att ansvara för eller bistå andra myndigheter med övervakning, brottsbekämpande verksamhet samt kontroll och tillsyn enligt vad som närmare anges i 3-10 §§.

3 §  Kustbevakningen ska genom sjöövervakning förebygga och ingripa mot störningar av ordningen i sjötrafiken. Kustbevakningen ska vidare i enlighet med särskilda föreskrifter förhindra och upptäcka brottslig verksamhet, ingripa vid misstanke om brott samt utreda och beivra brott eller bistå med utredningen av brott.

4 §  Kustbevakningen ska utreda och besluta i ärenden om vattenföroreningsavgift samt ta emot sådana avgifter. Förordning (2010:525).

5 §  Kustbevakningen ska i den utsträckning som följer av föreskrifter, och i förekommande fall efter överenskommelse med annan myndighet, bedriva tillsyns- och kontrollverksamhet i fråga om bl.a.

1. sjötrafik, sjösäkerhet och transport av farligt gods,
2. fartygs registrering och identifiering,
3. personers inresa i, utresa från och vistelse i Sverige,
4. in- och utförsel av varor,
5. fiske och därtill anknuten verksamhet,
6. jakt och annat ianspråktagande av naturresurser,
7. skydd av miljö- och naturvårdsintressen, och
8. skyddsobjekt och tillträde för utländska statsfartyg. Förordning (2012:593).

6 §  Kustbevakningen ska utöva tillsyn över svensk kontinentalsockel och ekonomisk zon. Kustbevakningen ska också besluta om och svara för tillsyn i fråga om tillstånd för marinvetenskaplig forskning.

7 §  Kustbevakningen ska vara kontaktpunkt för sjötrafiken i fråga om anmälningar enligt föreskrifter om gränskontroll avseende personer och i fråga om sjöfartsskydd enligt överenskommelse med annan myndighet.

Kustbevakningen är behörig myndighet att ta emot och besvara förfrågningar om huruvida ett fartyg är svenskt enligt

1. tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention den 15 november 2000 mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, och
2. Förenta nationernas konvention den 10 mars 1988 för bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet med dess protokoll den 14 oktober 2005. Förordning (2014:438).

8 §  Kustbevakningen ska utanför det område som avses i 1 § första stycket bedriva sådan övervakning av fisket som är en svensk myndighets uppgift och som följer av

1. konventionen av den 31 december 1932 mellan Sverige och Danmark angående fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen (SÖ 1933:13),
2. avtalet mellan Europeiska unionen och Konungariket Norge om ömsesidigt tillträde till fisket i Skagerrak för fartyg som för dansk, norsk och svensk flagg,
3. gränsälvsöverenskommelsen av den 11 november 2009 mellan Sverige och Finland (SÖ 2010:21), och
4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG.

För verksamhet enligt första stycket 4 får Kustbevakningen utse behöriga tjänstemän att vara gemenskapsinspektörer. Förordning (2014:1556).

9 §  Kustbevakningen ska ansvara för Sveriges del av de kontrollåtgärder som Europeiska unionen genomför till sjöss inom det område som regleras av Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC). Myndigheten får för detta ändamål utse behöriga tjänstemän att vara inspektörer och koordinatorer.

10 §  Kustbevakningen får utanför det område som avses i 1 § första stycket medverka i Europeiska unionens operativa samarbete för kontroll av medlemsstaternas yttre gränser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av en mekanism för upprättande av snabba gränsinsatsenheter och om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 vad beträffar den mekanismen och regleringen av gästande tjänstemäns uppgifter och befogenheter. Myndigheten får för detta ändamål utse behöriga tjänstemän att ingå som gränsbevakningstjänstemän i sådana enheter.

11 §  Kustbevakningen ska i enlighet med särskilda föreskrifter ansvara för miljöräddningstjänsten till sjöss i syfte att begränsa konsekvenserna av olyckor och utsläpp. Kustbevakningen ska ha beredskap för och på anmodan av räddningsledare delta i sjöräddningstjänst och annan räddningstjänst och därigenom bidra till ökad sjösäkerhet, att människoliv kan räddas, att personskador begränsas och att konsekvenserna för egendom och miljö minskas. Förordning (2010:525).

12 §  Kustbevakningen får, utöver vad som följer av 9 kap. 1 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, begära bistånd från och lämna bistånd till utländska myndigheter vid räddningsinsatser enligt

1. överenskommelsen av den 13 september 1983 om samarbete vid bekämpning av förorening av Nordsjön genom olja och andra skadliga ämnen (SÖ 1984:13),
2. konventionen av den 9 april 1992 om skydd av Östersjöområdets marina miljö (SÖ 1996:22),
3. konventionen av den 30 november 1990 om beredskap för, insatser vid och samarbete vid föroreningar genom olja (SÖ 1992:16),
4. tilläggsprotokollet till konventionen under 3 om beredskap för, insatser vid och samarbete vid olyckor förorsakade av farliga och skadliga ämnen 2000 (SÖ 2003:47), och
5. avtalet om samarbete om beredskap för och insatser vid förorening av den marina miljön genom olja i Arktis.

Vid miljöräddningsinsatser till sjöss får Kustbevakningen även begära bistånd från och lämna bistånd till de länder som deltar i samarbetet inom ramen för Europaparlamentets och rådets beslut 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen. Sådant bistånd får dock endast lämnas under förutsättning att den stat som har begärt biståndet garanterar Kustbevakningen full kostnadstäckning för dess insatser.

Kustbevakningen får vidare begära bistånd vid miljöräddningsinsatser till sjöss av Europeiska unionens sjösäkerhetsbyrå i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 724/2004 av den 31 mars 2004 om ändring av förordning (EG) nr 1406/2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå. Förordning (2014:1556).

13 §  Innan Kustbevakningen beslutar att begära eller lämna bistånd enligt 12 § eller 9 kap. 1 § första stycket lagen (2003:778) om skydd mot olyckor ska myndigheten informera Regeringskansliet (Justitiedepartementet) om de åtgärder som den avser att vidta. Förordning (2014:1556).

15 §  Kustbevakningen ska medverka i internationellt samarbete för att utveckla gränskontroll, brottsbekämpning till sjöss, annan sjöövervakning och miljöräddningstjänst. Kustbevakningen ska vidare samverka med andra myndigheter för att främja svenskt deltagande i internationellt samarbete inom sitt verksamhetsområde.

15 a §  Kustbevakningen ska utöva tillsyn enligt lagen (2015:280) om rapportering av olyckor vid olje- och gasverksamhet till havs utanför Europeiska unionen.

Kustbevakningen ska vara kontaktpunkt och ansvara för utbyte av information enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/30/EU av den 12 juni 2013 om säkerhet för olje- och gasverksamhet till havs och om ändring av direktiv 2004/35/EG, i den ursprungliga lydelsen.

Kustbevakningen ska även ansvara för de uppgifter som i övrigt följer av artikel 32 i direktiv 2013/30/EU, i den ursprungliga lydelsen. Förordning (2015:306).

16 §  Kustbevakningen får bedriva uppdragsverksamhet.

17 §  Kustbevakningen leds av en myndighetschef.

18 §  Vid Kustbevakningen ska det finnas ett insynsråd som består av högst tio ledamöter.

19 §  För att bistå Kustbevakningen i arbetet med att samordna civil sjöövervakning och förmedla sjöinformation ska det vid myndigheten finnas ett samrådsorgan för civil sjöövervakning och sjöinformation.

Samrådsorganet består av myndighetens chef, som är ordförande, och högst tolv andra ledamöter samt ersättare för dessa. Myndighetens chef får sätta en annan tjänsteman vid Kustbevakningen i sitt ställe som ordförande i samrådsorganet. Förordning (2010:525).

20 §  Generaldirektören är myndighetschef.

21 §  Vid Kustbevakningen finns en överdirektör.

22 §  Ledamöterna i samrådsorganet för civil sjöövervakning och sjöinformation utses av myndighetens chef.

23 §  Vid Kustbevakningen ska det finnas en personalansvarsnämnd.

24 §  Kustbevakningen ska tillämpa personalföreträdarförordningen (1987:1101) och internrevisionsförordningen (2006:1228). Förordning (2018:480).

25 §  Kustbevakningen får ta ut avgifter för sin uppdragsverksamhet. Inkomsterna från avgiftsbelagd verksamhet disponeras av myndigheten.