1 §  I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1805 av den 13 september 2023 om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport och om ändring av direktiv 2009/16/EG finns bestämmelser om fartygs energianvändning, om straffavgift som ska betalas när bestämmelserna inte följs och om skyldighet att ha dokument som visar att ett fartyg uppfyller kraven eller att straffavgiften har betalats.

Bestämmelser som kompletterar EU-förordningen finns i lagen (2025:95) om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport och i denna förordning.

2 §  Denna förordning är meddelad med stöd av

• 10 § lagen (2025:95) om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport i fråga om 6-11, 13- 17 och 20 §§,
• 13 § lagen om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport i fråga om 24 §, och
• 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.

3 §  I denna förordning avses med

EU-förordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1805, i den ursprungliga lydelsen,

företaget: det företag som ansvarar för ett fartyg på det sätt som följer av definitionen av företag i artikel 3.13 i EU- förordningen, och

straffavgift: en avgift som avses i artikel 23 i EU- förordningen.

4 §  Transportstyrelsen prövar frågor om påförande av straffavgift enligt det som följer av EU-förordningen och 4 § lagen (2025:95) om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport.

5 §  En straffavgift ska betalas till Transportstyrelsen.

6 §  För varje fartyg som omfattas av en överträdelse som anges i 7-11 §§ ska företaget betala en sanktionsavgift med det belopp som framgår av paragraferna, om företaget har svensk anknytning på ett sådant sätt som anges i 4 § lagen (2025:95) om användning av förnybara och koldioxid-snåla bränslen för sjötransport.

7 §  Sanktionsavgiften är 50 000 kronor för en överträdelse av skyldigheten enligt artikel 24 i EU-förordningen att inneha ett sådant giltigt dokument om överenstämmelse som avses i artikel 22 i EU-förordningen.

8 §  Sanktionsavgiften är 50 000 kronor för en överträdelse av en skyldighet enligt EU-förordningens

1. artikel 7 att övervaka och rapportera, eller
2. artikel 10.3 att tillhandahålla korrekta, fullständiga och tillförlitliga uppgifter om bränslen.

9 §  Sanktionsavgiften är 25 000 kronor för en överträdelse av skyldigheten enligt artikel 10.4 och 10.5 i EU-förordningen att inte avvika från nor-malvärdena för bränslens emissionsfaktorer.

10 §  Sanktionsavgiften är 5 000 kronor för en överträdelse av en skyldighet enligt EU-förordningens

1. artikel 8 att i rätt tid lämna en övervakningsplan till en kontrollör eller att innehållet i övervakningsplanen ska vara fullständigt och överblickbart,
2. artikel 9 att ändra en övervakningsplan,
3. artikel 11.1 att revidera en övervakningsplan, eller
4. artikel 15.1, 15.2 och 15.4 att övervaka och registrera information eller artikel 15.3 att förse kontrollören med en fartygsspecifik rapport.

11 §  Om en överträdelse fortsätter efter att en sanktionsavgift har beslutats för den, och företaget efter det första avgiftsbeslutet har förelagts att vidta rättelse inom skälig tid men inte har följt föreläggandet, ska företaget betala en ny sanktionsavgift med dubbla det belopp som framgår av 7-10 §§.

12 §  Transportstyrelsen prövar frågor om skyldigheten att betala sanktionsavgift.

13 §  Om Transportstyrelsen finner att det finns en överträdelse som anges i 7-11 §§, ska Transportstyrelsen ge företaget tillfälle att yttra sig. Den tid som företaget ges för yttrande ska vara skälig.

Om Transportstyrelsen inte har gjort det som sägs i första stycket inom två år från det att överträdelsen ägde rum, får en sanktionsavgift för överträdelsen inte beslutas.

14 §  Om överträdelsen omfattas av ett föreläggande som har förenats med vite och överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vite, ska det inte betalas någon sanktionsavgift för överträdelsen.

15 §  Transportstyrelsen får besluta att en sanktionsavgift helt eller delvis inte ska betalas, om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller om den annars med hänsyn till omständigheterna är oskälig.

16 §  Om prövningen enligt 13-15 §§ medför att skyldigheten att betala sanktionsavgift helt eller delvis kvarstår, ska Transportstyrelsen i ett beslut påföra sanktionsavgiften och ange hur stor den är. Beslutet ska delges företaget.

17 §  En sanktionsavgift ska betalas till Transportstyrelsen senast inom 30 dagar efter det att ett beslut om avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet.

18 §  Sanktionsavgiften tillfaller staten.

19 §  Om sanktionsavgiften inte har betalats i rätt tid, ska Transportstyrelsen lämna den obetalda avgiften för indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

20 §  Skyldigheten att betala sanktionsavgiften upphör i den del beslutet om avgiften inte har verkställts inom fem år från det att beslutet fick laga kraft.

21 §  Transportstyrelsen ska göra den prövning som avses i artikel 26.1 i EU-förordningen.

Om det är lämpligt, får Transportstyrelsen slå samman en sådan prövning med en prövning av straffavgift enligt 4 § lagen (2025:95) om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport.

22 §  Transportstyrelsen ska utöva tillsyn över att EU- förordningen följs i enlighet med artikel 27 i EU- förordningen.

23 §  Transportstyrelsen ska utföra de uppgifter som enligt artiklarna 14.4, 17, 20.4, 22.2 och 25.3 i EU-förordningen ska utföras av den myndighet som är behörig myndighet i Sverige samt de uppgifter som Sverige ska utföra enligt artikel 25.5 i EU-förordningen.

24 §  Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgifter för myndighetens kostnader för tillsyn enligt

1. EU-förordningen och rättsakter som har antagits med stöd av den, och
2. lagen (2025:95) om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport och denna förordning.

Avgifterna får bestämmas upp till full kostnadstäckning.

25 §  I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 16 § får dock inte överklagas.