AFS 1999:7

FÖRSTA HJÄLPEN OCH

KRISSTÖD

Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om första hjälpen och

krisstöd samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna

ISBN 91-7930-350-1

ISSN 0348-2138

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN

171 84

Solna, Telefon: 08-730 90 00

YRKESINSPEKTIONEN

BESTÄLLNINGSADRESS

Ytterligare ex av denna föreskrift beställs från:

Publikationsservice, Box 1300, 171 25

SOLNA

Tel 08-730 97 00 – Telefax 08-735 85 55

Falu distrikt

(Dalarnas och Gävleborgs län)

Gruvgatan 2, Box 153,

791 24

Falun.

Tel 023-457 00

Telefax 023-222 69

e-post:

yrkesinspektionen.falun@arbsky.se

Göteborgs distrikt

(Hallands och

Västra Götalands län)

Rosenlundsgatan 8, Box 2555,

403 17

Göteborg.

Tel 031-10 89 00

Telefax 031-10 89 09

e-post:

yrkesinspektionen. goteborg@arbsky.se

Härnösands distrikt

(Västernorrlands och

Jämtlands län)

Storgatan 2, Box 1090,

871 29

Härnösand.

Tel 0611-885 00, Telefax 0611-184 10

e-post:

yrkesinspektionen.harnosand@arbsky.se

Linköpings distrikt

(Östergötlands och

Södermanlands län)

Kungsgatan 39 A, Box 438,

581 04

Linköping.

Tel 013-37 08 00

Telefax 013-10 44 20

e-post:

yrkesinspektionen.linkoping@arbsky.se

Luleå distrikt

(Norrbottens län)

Köpmangatan 40 A,

972 33

Luleå.

Tel 0920-24 22 60

Telefax 0920-24 22 99

e-post:

yrkesinspektionen.lulea@arbsky.se

Malmö distrikt

(Skåne län)

Baltzarsgatan 22, Box 4080,

203 11

Malmö. Tel 040-24 98 00

Telefax 040-12 64 07

e-post:

yrkesinspektionen. malmo@arbsky.se

Stockholms distrikt

(Stockholms, Uppsala

och Gotlands län)

Englundavägen 5, Box 1259,

171 24

Solna. Tel 08-475 01 00

Telefax 08-764 49 72

e-post

yrkesinspektionen.stockholm@arbsky.se

Umeå distrikt

(Västerbottens län)

Riddaregatan 8,

903 36

Umeå.

Tel 090-17 07 00

Telefax 090-77 40 19

e-post:

yrkesinspektionen.umea@arbsky.se

Växjö distrikt

(Kronobergs, Blekinge,

Jönköpings och Kalmar län)

Västra Esplanaden 9 A,

352 31

Växjö

Tel 0470-451 30

Telefax 0470-133 88

e-post:

yrkesinspektionen.vaxjo@arbsky.se

Örebro distrikt

(Örebro, Värmlands

och Västmanlands län)

Idrottsvägen 37, Box 1622,

701 16

Örebro. Tel 019-21 95 00

Telefax 019-26 09 39

e-post:

yrkesinspektionen.orebro@arbsky.se

Utgivare: Göran Lindh

Elanders Gotab 31223, Stockholm 1999

Observera att hänvisningar till författningar alltid avser författningens ur-

sprungliga nummer. Senare ändringar och omtryck kan förekomma.

När det gäller ändringar och omtryck av Arbetarskyddsstyrelsens författningar

hänvisas till styrelsens trycksakskatalog.

AFS 1999:7

3

Innehållsförteckning

Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om första hjälpen och

krisstöd

Tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5

Definitioner. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5

Riskbedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5

Beredskap för första hjälpen och krisstöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6

Kunskaper i första hjälpen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6

Kunskaper om krisstöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6

Utrustning för första hjälpen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6

Ikraftträdande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7

Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av

föreskrifterna om första hjälpen och krisstöd

Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8

Kommentarer till de enskilda paragraferna. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9

Information från Arbetarskyddsstyrelsen

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

29

AFS 1999:7

5

Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter

om första hjälpen och krisstöd

Beslutade den 16 september 1999

Arbetarskyddsstyrelsen meddelar med stöd av 18 § arbetsmiljöförord-

ningen (SFS 1977:1166) följande föreskrifter

1)

.

Tillämpningsområde

1 §

Dessa föreskrifter gäller all verksamhet som omfattas av arbetsmiljö-

lagen (SFS 1977:1160). För den som ensam eller tillsammans med famil-

jemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställd gäller dock en-

dast bestämmelserna i 8–10§§.

Definitioner

2 §

Med första hjälpen avses i dessa föreskrifter

1. de hjälpåtgärder som vid olycksfall och akut sjukdom omedelbart

måste vidtas på plats för att återställa och upprätthålla livsviktiga kropps-

funktioner eller hindra vidare skadeutveckling,

2. de åtgärder i form av ögonspolning och nödduschning som måste vid-

tas för att hindra vidare skada efter stänk, översköljning e.dyl. samt

3. de åtgärder som behöver vidtas för att så snabbt som möjligt få den

skadade eller sjuke under medicinsk vård.

3 §

Med krisstöd avses i dessa föreskrifter det psykiska och sociala om-

händertagande som behöver vidtas i samband med olyckor, akuta kris-

situationer och liknande allvarliga händelser som kan utlösa krisreaktio-

ner.

Riskbedömning

4 §

Första hjälpen och krisstöd skall planeras, ordnas och följas upp med

utgångspunkt från en bedömning av riskerna för ohälsa och olycksfall i

arbetet.

1)

Jfr direktiven 89/391/EEG (EGTnr L 183, 29.6.89, s1) och 89/654/EEG (EGTnr L 393,

30.12.89. s1)

Utkom från trycket

den 1 december 1999

AFS 1999:7

6

Beredskap för första hjälpen och krisstöd

5 §

På varje arbetsställe skall finnas den beredskap och de rutiner för för-

sta hjälpen och krisstöd som behövs med hänsyn till verksamhetens art,

omfattning och särskilda risker. Vid planeringen skall de kontakter som

behövs tas med berörda lokala samhällsorgan.

Det skall säkerställas att arbetstagarna känner till hur första hjälpen och

krisstödet är organiserat på arbetsstället. De skall fortlöpande hållas väl

förtrogna med de rutiner som gäller.

På lämpliga ställen skall finnas anslag med uppgift om

–

var utrustning för första hjälpen finns,

–

vilka personer som kan ge första hjälpen,

–

telefonnummer till utryckningsfordon och taxi samt

–

adress och om det behövs färdbeskrivning till arbetsstället.

Anslaget skall vara utformat så att det lätt känns igen.

Kunskaper i första hjälpen

6 §

Med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och de särskilda ris-

ker som finns skall det finnas tillräckligt antal personer, som kan ge första

hjälpen, tillgängliga på arbetsstället. Åtgärder skall vidtas för att kunska-

per och färdigheter i första hjälpen hålls aktuella.

Kunskaper om krisstöd

7 §

Chefer och arbetsledande personal skall ha tillräckliga kunskaper om

krisstöd för att kunna planera och ordna detta på ett lämpligt sätt.

Utrustning för första hjälpen

8 §

Vid alla arbetsställen skall i tillräcklig omfattning finnas utrustning för

första hjälpen. Utrustningen skall vara anpassad efter riskerna i verksam-

heten. Den skall vara varselmärkt med skylt och vara lätt att komma åt.

I den utsträckning som motiveras av eventuella lokalers storlek, verksam-

hetens art samt de särskilda riskerna skall det finnas ett eller flera utrym-

men för första hjälpen. Dessa skall vara varselmärkta med skylt.

9 §

Där det finns risk för att ämne som kan ge ögonskada kan stänka eller

på annat sätt komma in i ögat, och där omedelbar ögonspolning behövs

för att hindra skada, skall anordning för ögonspolning finnas i omedelbar

AFS 1999:7

7

närhet av arbetsplatsen. Vägen dit får inte blockeras. Anordning för ögon-

spolning skall vara lätt att utlösa och att använda.

Anordning för ögonspolning skall möjliggöra tillräckligt effektiv och var-

aktig spolning för att hindra ögonskada eller fortsatt skadeutveckling. Där

ämnen hanteras som kräver minst 15 minuters spoltid skall spolvätskan

vara tempererad. Installation av till dricksvattennätet fast ansluten anord-

ning för ögonspolning med tempererat vatten skall alltid övervägas. Den

skall vid behov kompletteras med portabel anordning av engångstyp.

Arbetstagarna skall informeras om hur anordningen för ögonspolning

skall användas.

Spolvätskan skall vara av god kvalitet. Spolanordningens funktion skall

kontrolleras regelbundet. Detta skall dokumenteras minst en gång varje

halvår. Rutiner skall finnas för byte av ögonspolflaskor före deras ut-

gångsdatum.

10 §

Där det finns risk för översköljning med ämne som kan skada huden

eller lätt tas upp genom denna samt där risk för brännskada finns skall

nöddusch finnas i nära anslutning till arbetsplatsen. Vägen till nödduschen

får inte blockeras.

Nödduschen skall vara lätt att utlösa både av stående och krypande per-

son och den skall ge tillräckligt med vatten för att hindra skada eller fort-

satt skadeutveckling. Vattnet skall vara av god kvalitet.

Vid hantering av frätande ämnen skall installation av tempererat vatten

till nöddusch övervägas.

Arbetstagarna skall informeras om hur nödduschen skall användas.

Nödduschens funktion skall kontrolleras regelbundet. Detta skall doku-

menteras minst en gång varje halvår.

Ikraftträdande

Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 juli 2000.

Samtidigt upphävs Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter

om första hjälpen vid olycksfall och akut sjukdom (AFS 1984:14) samt Ar-

betarskyddsstyrelsens allmänna råd om ögonspolning (AFS 1986:25).

KENTH PETTERSSON

Leif Aringer

Göran Lindh

AFS 1999:7

8

Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om

tillämpningen av föreskrifterna om första hjälpen

och krisstöd

Arbetarskyddsstyrelsen meddelar följande allmänna råd om tillämp-

ningen av styrelsens föreskrifter (AFS 1999:7) om första hjälpen och kris-

stöd.

Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. De är inte tving-

ande, utan deras funktion är att förtydliga innebörden i föreskrifterna (t.ex.

upplysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven, visa exempel på praktiska

lösningar och förfaringssätt) och att ge rekommendationer, bakgrunds-

information och hänvisningar.

Bakgrund

Det grundläggande i arbetsmiljöarbetet är att förebygga att arbetstagare

utsätts för ohälsa och olycksfall. I arbetsgivarens uppgifter vid internkon-

troll av arbetsmiljön ligger att identifiera och bedöma risker samt att vidta

åtgärder för att få bort eller minska dem. Bestämmelser om internkontroll

finns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om internkontroll av arbets-

miljön. Arbetsmiljöarbetet omfattar framförallt förebyggande åtgärder,

men även åtgärder för att minska följdverkningarna efter en olycka, akut

sjukdom eller i övrigt allvarlig händelse. Även om åtgärder vidtas för att

hindra att olycksfall eller andra allvarliga händelser inträffar kan det inte

alltid undvikas att människor drabbas på olika sätt. Det är därför viktigt att

ha en handlingsberedskap för ett omedelbart omhändertagande och att

de drabbade så snabbt som möjligt kan komma under lämplig behand-

ling.

Det finns ett behov av kunskaper och färdigheter i livsuppehållande åtgär-

der t.ex. att säkerställa fria luftvägar, stoppa allvarliga blödningar, före-

bygga cirkulationssvikt samt ge hjärt-lung-räddning. Utbildning och åter-

kommande praktiska övningar i sådana uppgifter är angelägna vid plane-

ring av beredskap för första hjälpen vid olyckor och andra allvarliga hän-

delser.

Det är betydelsefullt att det på arbetsplatserna finns beredskap inte bara

för att ge första hjälpen vid olyckor och sjukdom utan även för att tillgo-

dose det behov av psykiskt och socialt omhändertagande som uppstår

hos arbetstagare som på olika sätt drabbas av akuta kriser, olyckor eller

andra allvarliga händelser. Detta kan minska personliga lidanden och fö-

rebygga sjukfrånvaro och därmed produktionsbortfall.

AFS 1999:7

9

Företagshälsovården är en resurs som kan anlitas både vad gäller riskbe-

dömning, utbildning och planering av åtgärder vid första hjälpen och kris-

stöd. Den kan oftast även ge konkret hjälp och när det behövs professio-

nella insatser vid bl.a krisstöd. Inom skolan kan även skolhälsovården an-

litas.

Enligt arbetsmiljölagen skall personlig skyddsutrustning användas om

betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall inte kan nås på annat sätt.

Skyddsglasögon eller visir är ett billigt och effektivt skydd mot ögon-

skada. Kontaktlinser utgör inte ett sådant skydd. Dessa kan istället med-

föra att risken för ögonskada ökar. Vid risk för översköljning med frätande

eller hett ämne är det viktigt att bära skyddsklädsel som skyddar hela

kroppen. Även små stänk av frätande eller hett ämne, som man inte kän-

ner av, kan ge hudskador. I dessa sammanhang räknas även kokande vat-

ten och het vattenånga som skadligt.

Om en olycka trots allt inträffar kan omedelbar ögonspolning rädda synen

i många fall. Att snabbt spola bort frätande eller hett ämne från en per-

sons hud kan begränsa utbredningen av en skada. Det kan gälla sekunder

för att förbättra förutsättningarna för den skadade.

Föreskrifterna syftar i första hand till att säkerställa att behovet av första

hjälpen och krisstöd inventeras och att nödvändiga åtgärder planeras och

vidtas.

Kommentarer till de enskilda paragraferna

Till 3 § Definition

En kris definieras oftast som en händelse där ens tidigare erfarenheter

och inlärda reaktionssätt inte är tillräckliga för att man skall förstå och

psykiskt hantera den aktuella situationen.

Krisreaktioner utlöses av händelser som är så ovanliga och oväntade att

de inte kan bemästras med hjälp av de resurser som individen vanligtvis

besitter för att klara av svåra situationer. I krisens karaktär ligger att det

uppstår en situation som innebär ett hot om förlust av något slag för indi-

viden. Det kan t.ex. gälla förlust av anhörig eller arbetskamrat, arbete,

identitet, social position, ekonomisk trygghet, anseende, självkänsla eller

självbild. Exempel på förhållanden som kan utlösa krisreaktioner ges i

bilaga 1.

AFS 1999:7

10

Till 4 § Riskbedömning

Det är viktigt att man i verksamheten noga kartlägger de risker för ohälsa

och olycksfall som finns och de behov av första hjälpen-åtgärder och kris-

stöd som kan uppstå. För skolan ingår även de olycksfallsrisker som finns

under rasterna på skolgården. Som underlag vid riskbedömningen kan

arbetsskadestatistik användas liksom andra uppgifter om olyckor eller in-

cidenter som tidigare har inträffat inom samma eller liknande verksam-

het.

I varje verksamhet, där det finns risk att ämnen, som kan ge ögonskada

kan stänka eller på annat sätt komma in i ögonen, eller där risk för över-

sköljning av ämne som kan skada eller tas upp av huden finns, är det vik-

tigt att arbetsgivaren planerar och vidtar förebyggande åtgärder.

Grundläggande bör vara att kartlägga vilka ämnen som hanteras och vilka

risker de innebär vid stänk i ögon eller på hud samt vid inandning av ga-

ser. Leverantörer av ett farligt ämne lämnar normalt information om pro-

duktens egenskaper från risk- och skyddssynpunkt genom ett varuinfor-

mationsblad. I detta blad ges även information om första hjälpen.

Förekomst av sådan sjukdom bland arbetstagarna som kan ge akuta, livs-

hotande tillstånd, som diabetes, epilepsi och allergi, kan behöva beaktas

vid planering av första hjälpen. Arbetsplatsens geografiska placering kan

påverka behovet av första hjälpen och bör ingå i riskbedömningen.

Om arbetet utförs som ensamarbete är det viktigt att ta hänsyn till detta

vid organisation av första hjälpen. För denna typ av arbete finns särskilda

regler i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om ensamarbete.

Att ordna beredskap och rutiner för första hjälpen och krisstöd på arbets-

stället kan ses som en naturlig del av arbetsgivarens internkontroll av ar-

betsmiljön.

I samhället har det byggts upp hjälporganisationer för insatser vid kata-

strofer och stora olyckor. I Socialstyrelsens allmänna råd om psykiskt och

socialt omhändertagande vid stora olyckor och katastrofer (1991:2) be-

skrivs organisation och resurser för omhändertagandet av drabbade. En

särskild psykologisk/psykiatrisk katastrofledningsgrupp (PKL-grupp) eller

motsvarande finns inrättad på flertalet akutsjukhus. Vidare bör inom varje

kommun finnas en beredskapsgrupp för psykiskt och socialt omhänderta-

gande (POSOM-grupp) för att kunna klara behoven hos enskilda eller

grupper av drabbade vid akuta kriser, olyckor eller katastrofer.

AFS 1999:7

11

Till 5 § Beredskap för första hjälpen och krisstöd

Avgörande för att på ett tillfredsställande sätt kunna ge hjälp vid olyckor,

akut sjukdom och liknande allvarliga händelser är att det i verksamheten

finns en beredskap för och kunskap om akuta åtgärder. Akuta insatser,

både fysiska och psykologiska är av stor betydelse för att hindra ytterli-

gare skadeverkan. Det förbättrar även förutsättningarna för återhämtning

och minskar risken för framtida ohälsa.

Rutiner för första hjälpen och krisstöd

Att ha beredskap för omhändertagande innebär bl.a. att det finns rutiner

för uppgiften. Vem gör vad när något händer? Detta kan naturligt knyta an

till den uppgiftsfördelning som ska ske som ett led i internkontrollen av

arbetsmiljön. Det är viktigt att ha en organisation som garanterar en fort-

löpande kvalitet och en anpassning till ändrade förhållanden. I samband

med förändringar i verksamheten, t.ex. övergång till nya maskiner och ke-

mikalier, kan nya risker uppstå. Exempel på vad rutiner vid olyckor och

krissituationer kan omfatta ges i

bilaga 2.

Kraven på beredskap och kunskaper kan uppfyllas i samverkan med andra

företag, t.ex. att man har gemensam beredskap inom en affärsgalleria eller

i ett kontorskomplex. Detta kan vara en fördel särskilt för mindre företag.

Arbetstagarens kännedom om rutiner och planering

Det är angeläget att de anställda känner till hur första hjälpen och krisstö-

det är organiserat och anordnat samt att kunskaperna hålls aktuella. Åter-

kommande information behövs samt eventuellt praktiska övningar av ru-

tinerna. Det är viktigt att man inom skolan och annan undervisning infor-

merar även elever/studerande om hur första hjälpen och krisstödet är or-

ganiserat. Det är också viktigt att inhyrd personal inte heller glöms bort i

detta sammanhang.

Det är en fördel om anslaget med information om hur första hjälpen är

anordnad på arbetsstället är lätt att känna igen även för besökare på plat-

sen. Därför bör anslaget ha grön bakgrundsfärg eller ram samt första hjäl-

pensymbolen synlig. Anslaget kan behöva kompletteras med karta över

arbetsområdet och arbetsplatsens läge.

Det kan vara lämpligt att i anslutning till telefonen ha ett anslag om hur

räddningsorgan larmas samt en uppmaning med t.ex. följande innehåll:

AFS 1999:7

12

Då Du larmar räddningsorgan, tänk på att uppge följande.

1. Ditt namn.

2. Varifrån Du ringer.

3. Typ av olycka.

4. Antal skadade personer.

5. Typ av skada eller besvär.

Kontakt med berörda samhällsorgan, t.ex. akutsjukvård, räddnings- och

socialtjänst, kan underlätta omhändertagandet av den skadade samt

räddningsarbete och sanering vid olyckor. Vid planering och organisation

av omhändertagande vid akuta händelser är företagshälsovården, den lo-

kala hälso- och sjukvården och berörda räddningsorgan resurser som kan

anlitas.

För att kunna nå de anhöriga till en skadad är det bra om det på arbets-

platsen finns tillgång till en lista med telefonnummer till de anhöriga un-

der dagtid.

I sammanhanget påminns om bestämmelsen i 2 § arbetsmiljöförord-

ningen att arbetsgivaren utan dröjsmål skall underrätta Yrkesinspektio-

nen om olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbete som medfört döds-

fall eller svårare personskada eller drabbat flera arbetstagare samtidigt.

Detsamma gäller vid tillbud som har inneburit allvarlig fara för liv eller

hälsa. Dessutom skall arbetsgivaren, enligt förordningen (SFS 1977:284)

om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd, alltid göra an-

mälan om arbetsskada hos allmän försäkringskassa.

Till 6 § Kunskaper i första hjälpen

Hur många behöver kunna ge första hjälpen?

Vid bedömningen av hur många personer som behöver kunskaper i första

hjälpen är det lämpligt att utgå från de lokala förutsättningarna bl.a. vad

gäller förekommande risker, arbetsställets storlek, förekommande skift-

lag, arbetsstyrkans utspridning, tillfälliga och rörliga arbetsplatser samt

avståndet till sjukvårdsresurser. Ju längre tid det tar för ambulans att ta

sig till platsen desto större är behovet av en god första hjälpenberedskap.

Framför allt vid hinder i luftvägarna med andningsstopp, vid hjärtstille-

stånd eller stora blödningar gäller det att komma igång med hjälpen ome-

delbart. Redan efter några minuter kan tillståndet bli kritiskt för den ska-

dade och risken för bestående hjärnskador ökar snabbt. Man bör alltså

planera så att kunnig person snabbt kan finnas på plats.

Det är även viktigt att ta hänsyn till personalomsättning och till behovet

av återkommande utbildning. Utbildningen bör anpassas till den aktuella

AFS 1999:7

13

arbetsplatsens verksamhet. På ett arbetsställe kan behovet av utbildning

skilja sig mellan olika yrkeskategorier. På små arbetsställen med få ar-

betstagare men hög olycksfallsrisk kan det vara nödvändigt att samtliga

får en utbildning i första hjälpen. Det är viktigt att även skolelever är inför-

stådda med rutinerna för första hjälpen.

Vilka kunskaper behövs?

Utbildning och praktisk övning i L-ABC

2)

bör alltid ingå.

L.

Vid livsfarligt läge bör den skadade flyttas till en säkrare miljö där de

som hjälper den skadade inte riskerar att råka illa ut. Det gäller t.ex. på

trafikerade vägar och vid gasutsläpp. Där risk för olycka i farlig miljö är

stor, bör alla arbetstagare informeras om vikten av att sätta den skadade i

säkerhet.

ABC.

Här ingår att kunna bedöma behovet av och att ge första hjälpen för

att

–

säkerställa fria luftvägar,

–

stoppa stora blödningar,

–

häva cirkulationssvikt och

–

lindra oro.

Även kunskaper i hjärt-lungräddning (

HLR

) bör ingå.

Vidare kan man behöva kunna bedöma behovet av och ge första hjäpen

vid

–

akut sjukdom,

–

skallskador,

–

nack-, rygg- och övriga skelettskador,

–

brännskador och kemikalieolyckor,

–

ögonskador,

–

överhettning resp. kylskador och

–

omhändertagande av barn.

Där risk för kvävande atmosfär kan uppstå kan också kunskap i hur man

ger syrgas behövas. Det krävs dock delegation av läkare för att använda

syrgas i behandlande syfte.

Det är viktigt att kunskapen hålls aktuell. Praktisk repetition och övning

behöver återkomma regelbundet.

2)

L=livsfarligt läge, A=andning, B=blödning, C=chock

AFS 1999:7

14

Information om första hjälpen-åtgärder kan också lämnas t.ex. genom an-

slag på arbetsställen där risken för olycksfall är särskilt stor. Anslagen bör

dock endast fungera som en påminnelse om inlärd kunskap.

Till 7 § Kunskaper om krisstöd

Med kunskaper för att planera och ordna krisstöd avses att det i verksam-

heten finns en kompetens och insikt om behovet av krisstöd och hur be-

redskapen för krisstöd i anslutning till allvarliga händelser skall ordnas. I

vilken omfattning kunskaper i att konkret genomföra krisstöd inom verk-

samhetens ram tillgodoses är beroende av verksamhetens art, omfatt-

ning och de särskilda risker som finns. Både i arbetet med planering, ord-

nande av beredskap och genomförande av krisstöd är företagshälso-

vården en naturlig resurs.

Att i löpande personalutbildning och särskilt i chefs- och ledarutbildning

behandla och ge insikter om behovet och värdet av krisstöd är ett natur-

ligt sätt att sörja för kompetensen inom området. I föreskrifterna om in-

ternkontroll av arbetsmiljön anges i 13 § arbetsgivarens skyldigheter att

se till att chefer och arbetsledande personal har de särskilda kunskaper

som de behöver för att arbetsmiljökraven skall kunna uppfyllas.

Om krisstöd och åtgärder på arbetsplatsen

Psykiskt och socialt omhändertagande innebär i det akuta skedet att

skapa trygghet och ge omsorg. Den drabbade skyddas från ytterligare hot

och ges ett medmänskligt omhändertagande. När tryggheten är säkrad

ges den drabbade möjlighet att tala om sina upplevelser och påbörja en

rekonstruktion av händelsen. I anslutning till en allvarlig händelse på ar-

betsplatsen kan s.k.

”avlastningssamtal”

vara av avgörande betydelse för

återhämtning och för att normalisera situationen. Det är viktigt för den

drabbade att få dela upplevelsen med andra personer t.ex. arbetskamra-

ter. Ett gott omhändertagande i den akuta situationen är av stor betydelse

för att mildra stressreaktioner och förebygga framtida sjukdomstillstånd.

En god beredskap skapar även tillit och trygghet för individerna i organi-

sationen.

Information vid krissituationer

Tydlig och saklig information är mycket viktig vid allvarliga händelser. I

stressituationer ökar tendenserna till ryktesspridning och förvrängning av

verkligheten. Människan har en stark tendens att fylla ut det hon inte vet

med fantasins hjälp. Det är därför viktigt att information om allvarliga

AFS 1999:7

15

händelser ges fortlöpande, även när informationsvärdet kan tyckas lågt.

Information bör ges till samtlig berörd personal. Även de som av olika an-

ledningar är frånvarande från arbetet bör få information om vad som in-

träffat. Att samla arbetstagarna i direkt anslutning till en olycka eller lik-

nande allvarlig händelse och informera om det som hänt ger möjlighet till

alla att komplettera sin information. Det ger också ett tillfälle att informera

om vanliga stressreaktioner. En sådan samling ger också tillfälle för ar-

betstagarna att tala om det som hänt och dela sina tankar kring händel-

sen. Detta ger förutsättningar för en gemensam uppfattning inom grup-

pen av det inträffade och bidrar till att stabilisera situationen.

Anpassning av arbetsförhållandena

För dem som utsatts för starkt påfrestande händelser kan det behövas en

tillfällig förändring av arbetsuppgifter eller arbetstider. Det kan under en

övergångsperiod behövas avlastning av arbetsmängd eller arbetsuppgif-

ter som kräver snabba eller omfattande beslut. Det är dock avgörande att

sådana förändringar sker i nära samråd med den det berör och att de för-

ändringar som görs syftar till en temporär anpassning av arbetsuppgif-

terna till den enskildes förmåga. Det bör betonas i detta sammanhang att

det vid allvarliga händelser t.ex. vid våld och hot ofta är av terapeutiskt

värde att finnas kvar i eller snabbt återgå i arbetet som bör anpassas efter

förhållandena. I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om arbetsanpass-

ning och rehabilitering finns regler om hur anpassnings- och rehabilite-

ringsverksamheten skall bedrivas. Regler för vad som gäller i samband

med vålds- eller hotsituationer finns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrif-

ter om åtgärder mot våld och hot i arbetsmiljön.

Till 8 § Utrustning för första hjälpen

Exempel på utrustning som kan behövas i samband med första hjälpen är

förbandsmaterial, filtar, brandredskap, bårar, skyddshandskar mot blod-

smitta etc. Även nödduschar och anordningar för ögonspolning hör hit.

Det finns ett omfattande utbud av utrustning. Behovet av utrustning för

första hjälpen är dock i de flesta fall relativt begränsat och kan anpassas

till de lokala riskerna samt till förutsättningarna för att få en adekvat medi-

cinsk hjälp. Vid ambulerande arbete kan utrustning t.ex. förvaras i bilen

eller i speciell midjeväska. Om olycka kan befaras ske vid extremt klimat

(t.ex. utomhus vintertid) bör även detta beaktas vid val av utrustning.

Det är viktigt att utrustningen förvaras lättillgängligt men säkert. Det är en

fördel om man utser en person som har ansvar för att utrustningen för-

nyas och kompletteras vid behov.

AFS 1999:7

16

Utrustning för bagatellartade skador, typ plåster, som den skadade själv

kan använda bör finnas lättillgängligt och åtskilt från övrigt förbandsma-

terial som är till för att stoppa stora blödningar m.m.

I 2 kap 8 § arbetsmiljölagen ställs krav på utrymmen och anordningar för

första hjälpen vid olycksfall eller sjukdom i den utsträckning som föran-

leds av arbetets art och arbetstagarnas behov. Det är viktigt att beakta be-

hovet av att kunna komma in och ut med bår, att telefon eller annan sig-

nalanordning finns samt att behovet av utrustning för första hjälpen till-

godoses i detta utrymme. I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om per-

sonalutrymmen finns regler om vilutrymmen och personalbodar. Om

sådant utrymme avses komma ifråga för första hjälpen-uppgifter är det

viktigt att ovan nämnda behov tillgodoses.

Bestämmelser om utformning av skyltar finns i Arbetarskyddsstyrelsens

föreskrifter om varselmärkning och varselsignalering på arbetsplatser.

Till 9 § Ögonspolning

Ämnen och produkter som kan ge ögonskada

Kemiska produkter skall vid introduktion på marknaden vara klassifice-

rade med avseende på sin hälsofarlighet enligt kriterierna i Kemikaliein-

spektionens föreskrifter om klassificering och märkning. Riskfraserna skall

framgå av märkning och varuinformationsblad. Alla frätande ämnen kan

vid stänk i ögat ge upphov till allvarliga ögonskador. Om osäkerhet råder

om ett ämne eller produkt kan ge ögonskada bör lämplig expertis råd-

frågas vid riskbedömningen. I

bilaga 3

ges exempel på ämnen som kan ge

ögonskada.

Åtgärder vid inträffat olycksfall

För att ögonspolning skall få maximal effekt gäller framför allt tre förut-

sättningar, nämligen:

–

Att spolning inleds omedelbart. Det är det enda sättet att förebygga

eller begränsa allvarliga skador, och det kan gälla sekunder.

–

Att man spolar länge.

–

Att ögonlocken hålls brett isär under spolningen.

Kontaktlinser bör plockas/sköljas ut vid ögonspolning då de hindrar effek-

tiv spolning och därmed kan förvärra en eventuell ögonskada.

AFS 1999:7

17

Efter stänk med frätande ämne i ögat

Spola omedelbart med mjuk vattenstråle eller ögonspolvätska minst 15

minuter. Håll ögonlocken brett isär under spolningen så att inget fastnar

under dem. Efter den initiala spolningen bör den skadade transporteras

till sjukhus eller läkare. Vid alkalistänk bör ögonspolningen fortsätta även

under transporten. Detta är extra viktigt om det är långt till närmaste sjuk-

hus. Man bör då ha så många ögonspolningsflaskor att de räcker fram till

sjukhuset. Att sköljning sker betyder dock vida mer än kvantiteten spol-

vätska vid denna förlängda sköljning.

Efter stänk av irriterande ämne i ögat

Spola omedelbart med mjuk vattenstråle eller ögonspolvätska minst 5

minuter. Vid kvarstående besvär (intensiv sveda, smärta, ljuskänslighet,

synpåverkan) fortsätt att spola och kontakta/uppsök sjukhus eller läkare.

Efter att ha fått främmande partikel i ögat

Spola ögat, med mjuk vattenstråle från spolanordning, rent dricksglas el-

ler dylikt, tills partikeln är borta. Om det inte går att spola bort den främ-

mande partikeln bör läkare undersöka ögat.

Anordning för ögonspolning

Placering

Det är ytterst viktigt att anordningen för ögonspolning finns i omedelbar

närhet av arbetsplatsen. Man bör helst ha nått och utlöst spolningen

inom några sekunder. Därför är det viktigt att vägen till spolanordningen

inte blockeras. Anordningen bör vara placerad så att den skadade, utan

att kunna se och utan hjälp, själv snabbt kan hitta fram till den.

På arbetsplatser där det är svårt att ha en anordning som möjliggör till-

räcklig spoltid placerad i omedelbar närhet kan man komplettera med

ögonspolflaskor. På t.ex. byggarbetsplatser och inom jordbruket, är ett al-

ternativ att använda fickburna ögonspolflaskor och sedan ta sig till plats

som tillåter en längre tids ögonspolning.

Val av anordning för ögonspolning

På marknaden finns en rad olika anordningar för ögonspolning. Det finns

allt från fasta ögonduschar som ansluts till dricksvattennätet och portabla

AFS 1999:7

18

ögonduschar med steril koksaltlösning för engångsbruk till ögonspolflas-

kor för engångsbruk.

Vilken typ av anordning för ögonspolning man än väljer är det viktigt att

den uppfyller vissa funktionskrav, som att den

a) är lätt att utlösa,

b) helst ger fria händer till att hålla isär ögonlocken,

c) ger en effektiv spolning under tillräckligt lång tid samt

d) ger tempererad spolvätska vid lång spoltid.

a) Det är viktigt att spolanordningen lätt kan utlösas även av en skadad el-

ler omtöcknad person eftersom spolningen måste påbörjas omedelbart.

b) Det är bra om anordningen är utformad så att spolningen fortsätter au-

tomatiskt efter utlösningen. På så sätt är händerna fria för att hålla isär

ögonlocken. Om spolvätskan skall nå ett skadat öga, måste i allmänhet

båda händerna kunna användas till att hålla isär ögonlocken, eftersom

smärtan som regel utlöser kramp i muskulaturen runt ögat. Ibland kan

hjälp behövas av en arbetskamrat. När det är fråga om ensamarbete kan

därför automatiskt larm behöva utlösas när spolningen sätts igång.

Ögonlocken kan bli hala (tvåliga) av alkali och därför svåra att hålla isär.

Det går lättare med en bit papper eller tyg.

c) En fast anordning ansluten till dricksvattennätet är ofta det bästa valet,

framförallt för att den möjliggör en lång spoltid med kontinuerligt flöde.

En annan fördel är att man kan spola båda ögonen samtidigt.

Spolningen bör ske med mjuk vattenstråle så att inte ögat skadas. Tryck-

reducering kan behövas. Vattenstrålen bör inte överskrida 250 mm. På in-

dustrier etc. där vattentrycket varierar kraftigt under dagen kan både

tryck- och flödesreglage behövas för att undvika för hård vattenstråle.

d) Där långa spoltider behövs för att hindra skada, vilket är fallet efter

stänk av ämnen som är frätande på ögonen, är det angeläget att spolning

kan ske med tempererat vatten. Om enbart kallt vatten finns kan det bli

svårt att uthärda en tillräckligt lång spoltid. Vattentemperaturen bör ligga

i intervallet 20 till 30

°

C. En tillförlitlig temperaturvakt är viktig för att

hindra överhettning, p.g.a. tryckfall eller bortfall av kallvatten. Eftersom

bakterier, bl.a.

Pseudomonas

och

Legionella

, lätt tillväxer i stillastående

varmt vatten är det särskilt viktigt att fast anordning med tempererat vat-

ten spolas igenom dagligen. Cirkulerande varmvatten och korta ledningar

minskar risken för bakterietillväxt.

En till dricksvattennätet fast ansluten anordning för ögonspolning med

tempererat vatten eller likvärdig anordning bör alltid vara förstahandsva-

let. Då för ögat frätande ämnen hanteras är det ytterst viktigt med en så-

AFS 1999:7

19

dan anordning, eftersom långvarig spolning i tempererat vatten krävs för

att hindra ögonskada. Om fast anordning för ögonspolning av olika skäl

inte kan väljas får ögonspolflaskor eller andra portabla anordningar er-

sätta en fast installerad spolanordning.

I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om laboratoriearbete med kemika-

lier ställs krav på fast ansluten anordning för ögonspolning med tempere-

rat vatten.

Eftersom det oftast finns en risk för att få stänk i båda ögonen samtidigt

och även i ansiktet är det bra om spolanordningen har två spolmun-

stycken alternativt en duschstråle som täcker båda ögonen samt ansiktet.

Som komplement till fast installerade spolanordningar kan portabla an-

ordningar, som placeras i omedelbar närhet av varje arbetsplats med

stänkrisk, användas. Dessa anordningar bör vara av engångstyp, ev. åter-

laddbara, med steril koksaltlösning som spolvätska. De bör ge ett kon-

stant flöde av spolvätska under 5 till 15 minuter.

Engångsspolflaskor med sterilt innehåll kan även användas vid transport

till sjukhus.

Spolanordning för flergångsbruk med stillastående vätska är i allmänhet

olämplig, framför allt med tanke på tillväxt av bakterier och alger. Vilken

typ av spolanordning som än väljs så är det viktigt att alltid se till att spol-

vätskan är av sådan kvalitet att den inte i sig kan orsaka eller förvärra

skada.

Det är viktigt att spolanordningen väljs så att materialet tål miljön. Det

gäller framför allt i korrosiv miljö. På utearbetsplatser kan frosttåliga an-

ordningar för ögonspolning behövas.

Spolanordningen bör på lämpligt sätt markeras med skylt enligt Arbetar-

skyddsstyrelsens föreskrifter om varselmärkning och varselsignalering på

arbetsplatser. Om man använder ögonspolflaskor bör dessa finnas på be-

stämd plats på arbetsstället, helst upphängda på väggen.

Det är viktigt att spolanordningar kontrolleras regelbundet så att de fung-

erar när de behövs. Fast installerad anordning för ögonspolning spolas

förslagsvis igenom i början av varje arbetsdag.

Det är bra om man på arbetsplatsen har rutiner för vem som skall kontrol-

lera anordningarna och när. Skriftlig dokumentation över funktionskon-

trollen bör förvaras tillgängliga för arbetstagarna och Yrkesinspektionen.

Enklast görs detta genom att signera med datum och namn på ett vid an-

ordningen uppsatt dokument.

AFS 1999:7

20

Ögonspolflaskor har som regel en begränsad hållbarhetstid. Innan denna

tid har gått ut bör man se till att flaskorna byts ut. Det är därför viktigt

med rutiner för detta och att någon tilldelas ansvar för att bytet sker.

Till 10 § Nödduschar

Vissa ämnen kan tränga igenom huden och ge upphov till förgiftningar.

Frätande ämnen kan på hud ge upphov till frätskador. Dessa påminner till

utseendet mycket om brännskador. Skadeverkan kan fortsätta även då ex-

poneringen upphört på grund av att kemiska reaktioner fortgår mellan ke-

mikalie och biologiskt material i kroppsvävnaden. Normalt ofarliga äm-

nen som metaller, vatten och fett ger i upphettat tillstånd brännskador vid

stänk. Hudsymptomen är rodnad, blåsbildning och senare, i svårare fall,

nekroser (död vävnad). Exempel på ämnen som ger hudskador vid stänk

och översköljning ges i

bilaga 3.

Vid omhändertagande av person som fått frätande ämne över sig är det

viktigt att de som ger första hjälpen är skyddade mot exponering.

Nödduschen bör vara placerad så att den är lätt tillgänglig, t.ex. vid ut-

rymningsväg. Ibland kan man behöva ta hänsyn till brand- och gasrisker

vid placeringen. Det kan behövas flera nödduschar i lokalen beroende på

antalet berörda personer och lokalens storlek.

För att kunna utlösa en nöddusch i krypande ställning och kanske utan

gripförmåga kan duschen t.ex. utlösas med kedjor varav en går ända ned

till golvet. Genom att fästa denna kedja vid väggen kan spolning utlösas

utan griprörelse. Alternativt kan duschen utlösas med tryckplattor som

placeras på lagom höjd på väggen eller på golvet.

Nödduschens syfte är att snabbt släcka brand i kläder eller att snabbt av-

lägsna farligt ämne från kroppen. Duschstrilen och vattenmängden bör

vara så stor att hela kroppen täcks av en stor mängd vatten inom några

sekunder. Alternativt kan duschen bestå av en ställning med ett flertal

strilar som täcker hela kroppen med vatten. Många företag marknadsför

duschar som kan utföras efter kundens önskemål.

Ofta krävs en lång spoltid för att hindra vidare skada och för att lindra

smärta. Om nödduschen skall användas både till akut avspolning och ef-

terföljande duschning bör man ha avlopp under duschen eftersom 30 mi-

nuters spolning med ett flöde av 200 l/min ger mycket vatten.

Det är lättare att uthärda en längre tids duschning om vattnet är tempere-

rat. Socialstyrelsen rekommenderar att avspolning sker med tempererat

vatten (30–37

°

C) när den skadade exponerats för ämnen som är frätande

på huden eller som efter hudupptag medför förgiftningsrisk (SoS-rapport

AFS 1999:7

21

1998:3 Kemiska olyckor och katastrofer. Medicinskt omhändertagande).

För nöddusch med tempererat vatten behövs en tillförlitlig temperatur-

vakt. I stället för att fortsätta avspolningen i nödduschen, efter att ha spo-

lat av det farliga ämnet eller släckt brand i kläderna, kan den skadade flyt-

tas till en vanlig hygiendusch där spolningen fortsätter med tempererat

vatten tills sjukvårdskompetent personal anländer. Det är angeläget att

förorenade kläder tas av så att spolningen blir effektiv. För att avlägsna

vissa fettlösliga ämnen kan den skadade ibland behöva tvättas med tvål

och vatten.

Det är naturligtvis mycket viktigt att nödduschen tål och fungerar i den

miljö där den är placerad, t.ex. korrosiv eller kall miljö.

Med god vattenkvalitet menas normalt dricksvatten. Det är t.ex. olämpligt

att koppla duschen till s.k. industrivatten. I en nödsituation, där tillgång till

rent vatten saknas, är dock ”orent” vatten oftast bättre än inget vatten

alls.

Där det endast finns risk för mindre stänk kan det räcka med tillgång till

handfat. Eventuellt kan en handdusch kopplas till kranen. Där vatten inte

finns att tillgå kan tankbil eller liknande och slang fungera som nöddusch.

Där nöddusch krävs behövs oftast även tillgång till ögonspolning. Kombi-

nerade duschar finns på marknaden.

Det är viktigt att nödduschens läge markeras med skylt enligt Arbetar-

skyddsstyrelsens föreskrifter om varselmärkning och varselsignalering på

arbetsplatser.

Det är viktigt att nödduschar kontrolleras regelbundet så att de fungerar

när de behövs. Därför bör duscharna, framför allt i korrosiv miljö och om

de ger tempererat vatten, spolas igenom minst en gång per månad. Om

duschen är ansluten till tempererat vatten är det extra viktigt att ofta spola

igenom för att hindra tillväxt av bakterier.

Det är bra om man på arbetsplatsen har rutiner för vem som skall kontrol-

lera duscharna och när detta skall ske. Skriftlig dokumentation över funk-

tionskontrollen bör förvaras tillgängliga för arbetstagarna och Yrkesin-

spektionen. Enklast görs detta genom att signera med datum och namn

på ett vid duschen uppsatt dokument.

AFS 1999:7

22

Bilaga 1

Exempel på situationer som kan utlösa

krisreaktioner

* Arbetsolyckor och allvarliga tillbud

Vid arbetsolyckor är det inte endast den som drabbats direkt som kan

vara i behov av krishjälp. Det är betydelsefullt att arbetskamrater i den di-

rekta omgivningen och även andra arbetstagare som har en relation till

den drabbade ges möjlighet till stöd och hjälp.

* Våld och hot om våld

Att bli utsatt för fysiskt våld och skada mot den egna kroppen innebär i de

flesta fall en traumatisk upplevelse. Lika traumatiskt kan ett hot vara, sär-

skilt om hotet innebär hot till livet, t.ex. vid användande av vapen.

* Arbetskamraters död eller svåra sjukdomar

Att förlora en arbetskamrat genom olycksfall eller sjukdom kan innebära

en stark psykisk påfrestning för övriga arbetskamrater och leda till krisre-

aktioner.

* Olyckor och katastrofer på och utanför arbetsplatsen

Även om det akuta omhändertagandet vid katastrofer och storolyckor or-

ganiseras och genomförs av samhället (se t.ex. Allmänna råd från Social-

styrelsen 1991:2, reviderad 1996) bör det kompletteras med insatser på ar-

betsplatsen för omhändertagande av arbetstagare som drabbats.

* Yrkesspecifika plötsliga och/eller extrema påfrestningar

Det finns yrken där arbetet i sig innebär en stark psykisk påfrestning där-

för att arbetstagaren har till uppgift att vårda och ta hand om svårt sjuka

människor, särskilt barn, samt människor som skadats eller omkommit.

Att hjälpa människor i nöd och ta hand om anhöriga till skadade eller

drabbade är arbetsförhållanden som är psykiskt belastande.

Yrkesgrupper som har sådana arbetsuppgifter är t.ex. sjukvårds-, rädd-

nings- och polispersonal. Arbetsuppgifter av denna karaktär förekommer

även bland präster och anställda inom socialtjänsten m.fl. För dessa yr-

keskategorier finns ofta en beredskap och former för att hantera påfrest-

ningarna, t.ex. stöd och handledning. Extrema påfrestningar kan, trots

AFS 1999:7

23

detta, leda till en sådan psykisk belastning att även personal med kunskap

och erfarenhet kan drabbas av krisreaktioner.

*Andra förhållanden i arbetet som kan innebära stark psykisk

påfrestning

Utan att kunna hänföras till en akut situation eller en specifik händelse

kan reaktionerna hos den som allvarligt kränks ha samma karaktär som

de reaktioner som kan följa på en akut krissituation. Detta kan gälla även

svåra konflikter i arbetet. I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om åtgär-

der mot kränkande särbehandling i arbetslivet beskrivs bl.a. arbetsgiva-

rens skyldighet att ha rutiner för att den som utsatts för kränkande särbe-

handling snabbt skall få hjälp och stöd.

Förändringar i arbete och arbetsförhållanden innebär ofta en påfrestning.

Ständigt återkommande förändringar och förändringar som uppfattas

som avgörande ingrepp i livssituationen kan utlösa kristillstånd.

Att förlora arbetet innebär stora omvälvningar i en människas liv och det

är inte ovanligt att uppsägningar eller varsel utlöser krisreaktioner. Stu-

dier ger vid handen att en del människor kan reagera lika allvarligt på att

bli friställda som på en nära anhörigs död.

AFS 1999:7

24

Bilaga 2

Exempel på vad rutiner vid olyckor och akuta

krissituationer kan omfatta

I syfte att kunna ge ett gott omhändertagande och minimera akut och

framtida ohälsa är det viktigt att det finns en planering och tydliga rutiner

för vad som bör göras och vem som har att göra det. Dessa bör beskriva

uppgiftsfördelning och hur var och en skall handla vid inträffade kriser.

Det kan röra sig om att

–

ta sig an skadade eller drabbade,

–

alarmera ambulans och polis,

–

ge första hjälpen,

–

följa med till sjukhus eller hem,

–

ta hand om dem som varit vittne till eller nära händelsen,

–

ta kontakt med anhöriga,

–

informera arbetskamrater,

–

fatta beslut om ”specialistinsatser” ,

–

samla arbetstagarna och

–

ta sig an eventuella kontakter med massmedia.

Det är viktigt att alla i organisationen känner till vem som gör vad och vad

som förväntas av var och en.

Rutinerna bör även innefatta vilken överenskommelse som gjorts om det

som ovan beskrivs som ”specialistinsatser” dvs. hjälpinsatser från före-

tagshälsovården eller annan organisation när det finns behov av mer om-

fattande kompetens, t.ex. vid s.k. psykologisk debriefing (en metod som

används av professionella ledare i syfte att reducera stress och mildra

chockupplevelser vid allvarliga händelser). I en sådan överenskommelse

bör ingå att hjälpinsatserna utlöses utan diskussioner huruvida det är

nödvändigt eller ”om man klarar sig själv”. I det akuta skedet går det säl-

lan att göra en sådan bedömning och det är viktigt att det finns klara ruti-

ner för hur insatserna påbörjas.

En rutin för omhändertagande av människor i kris bör även omfatta åtgär-

der för att följa upp och uppmärksamma om psykiska symptom som är

att hänföra till händelsen utvecklas hos den drabbade.

AFS 1999:7

25

Bilaga 3

Ögon- och hudskador

Frätande ämnen

Frätande ämnen och beredningar är sådana som vid hud- och ögonkon-

takt kan förstöra levande vävnad. Hit hör normalt alkalier med pH över

11,5 och syror med pH under 2. Även andra egenskaper än pH kan ge

upphov till allvarlig skada som är att jämställa med frätskada. Sådana

egenskaper kan finnas hos vissa oxiderande ämnen (t.ex. vissa kromater,

peroxider), vävnadsfixerande ämnen (t.ex. fenol, formaldehyd), alkyle-

rande ämnen (t.ex. vissa cytostatika) och ytspänningsnedsättande ämnen

(t.ex. kvartära ammoniumföreningar). Hit hör även fluorvätesyra i ut-

spädd lösning och långkedjade aminer, s.k. fettaminer.

En kemikalies frätande egenskaper påverkas ofta av koncentrationen men

den koncentration som innebär risk för skada skiljer mellan olika ämnen.

T.ex. är saltsyra frätande i koncentrationer över 25% och natriumhydroxid

är frätande även i 2%-ig lösning. Läs alltid varuinformationsbladet för att

få reda på om ämnet är frätande på öga eller hud.

Hälsofarliga ämnens och beredningars faroklasser

R 35

Starkt frätande

R 34

Frätande

R 41

Risk för allvarlig ögonskada

R 38

Irriterar huden

R 36

Irriterar ögonen

R 37

Irriterar andningsorganen

R 313

Uttorkande på huden

Ämnen med faroklasserna R 35, 34 och 41 kräver lång spoltid vid ögon-

stänk och översköljning.

Exempel på ämnen som kan ge ögonskador

Syror

Syror kan ge stark sveda och risk för frätsår och ärrbildning med synned-

sättning som följd. Syra påverkar hornhinnans äggviteämnen som koagu-

lerar. Detta koagel kan fungera som en skyddsbarriär som fördröjer ska-

dor på djupet men medför ofta synnedsättning. Vissa organiska syror

som myrsyra kan dock penetrera på djupet. Det är därför viktigt att man

genast sköljer bort syran ur ögat.

AFS 1999:7

26

Exempel på frätande syror: saltsyra, svavelsyra, salpetersyra, fosforsyra,

sulfaminsyra, ättiksyra, mjölksyra, triklorättiksyra, fluorvätesyra, krom-

syra, myrsyra och oxalsyra.

Alkaliska ämnen

Alkaliska ämnen (baser) kan vid ögonstänk ge frätsår och risk för perfora-

tion med förlust av synförmågan som följd. Alkaliska ämnen binder sig

snabbt till ögats slemhinna där de har en förmåga att spjälka fetter och

äggviteämnen och därför kan fortsätta att skada ögat även sedan man

sköljt bort överskott av ämnet från ögats yta. Det är därför ytterst viktigt

att man börjar spolning direkt efter ögonstänket (det gäller sekunder!)

och att man fortsätter under en lång tid. När man fått alkali i ögat måste

man – efter spolning – omedelbart till sjukhus eller läkare för vidare be-

handling och undersökning.

Cementdamm kan vara irriterande eller frätande i ögat beroende på dess

pH. Cement som är alkaliskt som pulver eller i blandning kan framkalla

samma ögonskador som övriga alkali om man får det i ögat. Samma ruti-

ner som för alkalistänk i ögat gäller men här är det extra viktigt att man

spolar under ögonlocken så att inga partiklar dröjer sig kvar där. Det är

därför angeläget att använda ögonskydd i samband med murnings- och

cementarbete.

Exempel på frätande alkaliska ämnen : kaliumhydroxid (lut), natriumhy-

droxid (lut, natronlut, kaustik soda), kalciumoxid (kalk), kalciumhydroxid

(släckt kalk), hypoklorit, ammoniak samt cement och murbruk.

Det finns ämnen som trots att de inte är alkaliska ger samma typ av skada

vid ögonstänk. T.ex. långkedjade aminer, s.k. fettaminer, beter sig som al-

kali vid stänk i ögat eller på hud. Stänk av dessa ämnen behandlas som

om de vore alkaliska.

Exempel på ämnen som behandlas som alkali vid stänk : vissa peroxider

och lågmolekylära fosfater, aminer, metasilikat, zinkklorid, fluorvätesyra,

fenol (karbolsyra), kromtrioxid och kresoler.

Irriterande ämnen

Exempel på ämnen som kan irritera ögat : organiska lösningsmedel, tensi-

der, tvättmedel och vissa växtsafter (t.ex. från Euphorbia-arter). Av varu-

informationsbladet skall framgå om ett ämne är irriterande på ögat.

AFS 1999:7

27

Mekaniska skador

Mekaniska skador kan uppstå om man får främmande föremål i ögat som

mineraldamm, spån eller grus. Spola genast för att få bort det främ-

mande föremålet. Sök läkare om någon partikel har fastnat i ögat eller om

smärta eller irritation kvarstår. Metallspån och andra fasta partiklar i ögat

kan ge sveda och ärrbildning med viss synnedsättning som följd. Risk för

perforation, som riskerar synen, finns om sådana fasta partiklar når ögat

med stor kraft.

Exempel på ämnen som är frätande eller på annat sätt skadliga

för huden

Syror

Syror på huden koagulerar hudäggvitan och bildar en barriär som delvis

hindrar ytterligare penetration av syran. Skadorna blir inte lika omfat-

tande som för alkaliska ämnen men undantag finns. Fluorvätesyra, som

är en av de mest frätande oorganiska syrorna, ger en intensiv smärta vid

exponering. Eftersom syran penetrerar djupt, blir skadan ofta mycket om-

fattande och betydligt större än vad den tycks vara från början. Liknande

frätskador kan uppkomma av fluorider som även kan ge blödningar i hu-

den.

Alkaliska ämnen

Alkaliska ämnen ger även på hud allvarligare skador än syror. De ger upp-

hov till en spjälkning av fett och proteiner vilket medför att de kan fort-

sätta att penetrera så länge det finns alkali kvar på och i huden. Alkaliska-

dor ger oftast starka smärtor och skadorna läker långsamt.

Heta ämnen och vätskor

Heta ämnen och vätskor är skadliga på grund av sin temperatur. Heta

vätskor, t.ex. metallsmältor och heta oljor, kräver särskild försiktighet.

Ämnen som lätt kan upptas genom huden

Ämnen som lätt kan upptas genom huden och därmed ge skada är i Arbe-

tarskyddsstyrelsens föreskrifter om hygieniska gränsvärden markerade

med H. Förutom dessa ämnen hör även vissa bekämpningsmedel till

denna grupp av ämnen.

AFS 1999:7

28

Lokalbedövning

Vid svår smärta efter stänk i ögat kan lokalbedövning lindra smärtan och

underlätta effektiv ögonspolning. Preparat för lokalbedövning av ögat är

normalt receptbelagda.

Exempel på antidoter (motgifter)

En antidot är ett motgift som upphäver det skadliga ämnets giftighet, t.ex.

genom att neutralisera det. Det kan röra sig om spolvätskor eller geler

som används före respektive efter avspolning med vatten. Detta gäller

både för stänk i ögon och på hud. Kontakt bör tas med företagshälsovård

eller sjukhus för att lägga upp rutiner för antidotbehandling. Alternativt

görs denna behandling först på sjukhuset (här kan avståndet ha viss bety-

delse).

För närvarande finns antidoter mot bl.a. fluorvätesyra och fluorider (kal-

ciumglukonat-lösning/gel, Hexafluorine®), fenol (makrogol), fettaminer

(0,5% ättiksyralösning ) och gul (vit) fosfor (kaliumpermanganat). Ett fler-

tal specifika antidoter finns utvecklade, t.ex. mot förgiftning med tungme-

taller, cyanider, warfarin (råttgift), paracetamol, bensodiazepiner, opiater,

kolinesterashämmare (bekämpningmedel mot insekter) m.fl. Gemensamt

för dessa antidoter är att de utgör receptbelagda läkemedel och ordineras

av läkare. Företagshälsovård eller annan medicinsk expertis bör därför

alltid kontaktas innan hantering påbörjas av ämnen som kan aktualisera

specifik antidotbehandling vid förgiftning.

Mer information om antidoter vid ögonstänk, hudexponering, inandning

och förtäring finns i kapitlet Förgiftningar – behandlingsanvisningar i Lä-

kemedelsboken som ges ut av Apoteksbolaget AB.