ARN 1991-6352
År 1939 köptes en gravplats i Linköping. Graven skulle rymma åtta kistor och var inlöst för all framtid. År 1939 och 1958 kistbegravdes T:s farfar och farmor. År 1975 skedde en urnbegravning med fristående sten. År 1986 skedde nästa urnbegravning med sten och i maj 1991 nästa urna och en sten.
År 1939 köptes en gravplats i Linköping. Graven skulle rymma åtta kistor och var inlöst för all framtid. År 1939 och 1958 kistbegravdes T:s farfar och farmor. År 1975 skedde en urnbegravning med fristående sten. År 1986 skedde nästa urnbegravning med sten och i maj 1991 nästa urna och en sten.
År 1978 hemställde T:s familj, att nämnden för all framtid skulle överta vården och underhållet av gravplatsen till ett pris som nämnden fastställde. En kostnadskalkyl gjordes upp av nämnden och enligt ett beslut 1978 godkändes ansökan.
Efter den senaste stenens utsättande (1991) kom det emellertid en skrivelse från griftegårdsförvaltningen om att den nya gravvården inte ingick i gällande skötselavtal. T fann beslutet märkligt med tanke på ingånget avtal och yrkade att kravet på tillkommande, årlig skötselkostnad skulle dras tillbaka.
Griftegårdsförvaltningen invände att det klart framgick under vilka förutsättningar som avtalet är tecknat. Griftegårdsför- valtningen hade åtagit sig att svara för gravens skötsel under all framtid på de premisser som anges i kalkylen.
Reklamationsnämnden uttalade följande. I ärendet får anses utrett att år 1978 avtal ingåtts om underhåll för all framtid av ifrågavarande gravplats, detta mot ett på visst sätt framräknat engångsbelopp. Fråga är huruvida Linköpings griftegårdsförvaltning nu har rätt att ta ut en extra avgift för skötsel av gravplatsen, till följd av att denna försetts med ytterligare en gravvård.
De handlingar som ligger till grund för det ifrågavarande avtalet ger enligt nämndens mening inte något klart besked i ifrågavarande tolkningstvist. Det är möjligt att tolka handlingarna på det sätt T gjort gällande, nämligen att fråga är om ett reservationslöst åtagande från förvaltningens sida att mot den erlagda avgiften sköta hela gravplatsen för all framtid. Men handlingarna skulle också kunna tolkas så som hävdats från förvaltningens sida. Nämligen att engångsbeloppet är beräknat med utgångspunkt från kostnaden för skötsel av vissa i kalkyl den 27 april 1978 upptagna delmoment; vad kalkylen ger uttryck för är vad förvaltningen åtar sig och ingenting annat. Det vill säga förvaltningen har åtagit sig att svara för gravens skötsel för all framtid endast under de premisser som anges i kalkylen.
De ifrågavarande handlingarna har ensidigt utformats av förvaltningen och tillhandahållits T:s familj. I ett sådant fall skall, enligt en allmänt vedertagen rättsgrundsats, vid tvekan om avtalets innebörd detta tolkas till nackdel för den part som har avfattat och tillhandahållit handlingarna (oklarhetsregeln). Detta leder enligt nämndens mening till att förvaltningen nu inte har rätt att ta betalt för en tillkommande gravvård inom gravplatsens hägn.
Nämnden rekommenderade Griftegårdsförvaltningen att dra tillbaka sina krav på ytterligare ersättning.
En ledamot reserverade sig mot beslutet och ansåg att T:s yrkande skulle lämnas utan bifall.