ARN 1991-6424

Då en bank inte förmått visa på annat sätt än genom ett utdrag från en s.k. eljournal att ett belopp har betalats ut från en bankomat och konsumentens uppgift om att hon inte fått några pengar i och för sig har ansetts trovärdig har banken ansetts böra frånfalla sitt krav.

Då en bank inte förmått visa på annat sätt än genom ett utdrag från en s.k. eljournal att ett belopp har betalats ut från en bankomat och konsumentens uppgift om att hon inte fått några pengar i och för sig har ansetts trovärdig har banken ansetts böra frånfalla sitt krav. Avgörande 1992-11-18; 91-6424.

L yrkade vid nämnden att en bank skulle frånfalla ett krav på 4 000 kr och anförde: På morgonen den 27 augusti 1991 försökte hon ta ut 2 000 kr från en bankomat. Hon fick då endast ett besked att försöka med ett mindre belopp. Hon försökte dock ånyo att ta ut 2 000 kr men fick samma besked. Hon gjorde ett nytt försök men fick då det beskedet att hon hade överskridit tillåtet belopp för perioden. När hon sedan försökte med 1 500 kr fick hon samma meddelande. Slutligen försökte hon erhålla en kontouppgift men det gick inte. Hon antog att det var fel på apparaten och lämnade platsen. På eftermiddagen lyckades hon bara få ut 1 000 kr från sitt konto. Vid förfrågan uppgav banken att 4 000 kr hade tagits ut från hennes konto på morgonen.

Enligt banken, som bestred yrkandet, förekom inte någon teknisk felaktighet i bankautomaten eller brist/överskott vid avstämning av kassan.

Nämndens bedömning:

Tvisten i ärendet gäller huruvida L erhållit belopp som hon begärt vid nyttjande av en bankomat. Det är ostridigt att rätt kort och kod har använts vid tillfället.

Banken, som är att se som gäldenär i förhållande till L och som sålunda har att göra antagligt att de ifrågavarande beloppen har betalats ut, har gjort gällande att det inte förekommit något tekniskt fel på apparaten och till stöd för sin talan åberopat, förutom utdrag från den s.k. eljournalen, endast en handling benämnd Protokoll avstämning och laddning Minibank. Denna handling är emellertid inte undertecknad av ansvarig tjänsteman och ingen har kontrollerat uppgiftslämnaren. Någon bevittning av summorna i magasinen, vilket skall ske, förekommer inte. Ej heller finns det någon verifikation i form av kassakvitto på insatta och uttagna belopp eller någon förklaring till de angivna beloppen. Med hänsyn till protokollets uppenbara brister anser nämnden att handlingen inte kan godtas som kassarapport. Den kan alltså inte tillmätas någon betydelse i ärendet.

För bankens påstående att beloppen har betalats ut talar följaktligen endast noteringarna på eljournalen. Häremot står L:s uppgifter.

Den redogörelse som L har lämnat och som i flera väsentliga delar överensstämmer med vad som framgår av utdrag från eljournalen, är enligt nämndens mening i och för sig trovärdig. Banken har inte åberopat något som ger nämnden anledning att ifrågasätta tilltron till hennes uppgifter.

Vid detta förhållande finner nämnden att banken inte kan anses ha visat att utbetalning skett på sätt som påståtts. L:s talan skall därför bifallas.