ARN 1992-1789

På s.k. Miljonkonto i bank har p.g.a. fel på bankens sida tagits ut ett belopp. Till följd härav har kontohavarna inte med detta belopp deltagit i utlottningen av vinster på Miljonkontolotteriet; fråga om omfattningen av bankens skyldighet att ersätta den skada som härigenom uppstått för kontohavarna.

Makarna J har på grund av en felaktig kassatransaktion i en bank under tiden mars 1991-februari 1992 4 612 kr för lite i saldo på ett s.k. Miljonkonto i en annan bank. Under den tiden var de inte med i dragningarna på Miljonkontot med detta belopp. De yrkade av den andra banken dels ränta på det felande beloppet, dels ersättning för uteblivna vinster på Miljonkontot.

Banken förklarade att det felaktiga beloppet återförts med ränta enligt villkoren för kontot men bestred yrkandet om ersättning för eventuellea uteblivna vinster.

Nämnden anförde följande.

Till följd av en felaktig kassatransaktion - utförd i en bank - gjordes felaktigt ett uttag av 4 612 kr från E och S Js Miljonkonto i en annan bank. Felaktigheten bestod i att kassatjänstemannen förväxlade två siffror i kontonumret på uttagsblanketten. Uttaget kom därför att bokföras på makarna Js konto och inte - som rätteligen bort ske - på en annan kunds konto.

Parterna är överens om att den senare banken i förhållande till makarna J är ansvarig för den skada som felet kan ha orsakat dem. Tvisten i ärendet gäller hur kompensationen för den skadan skall bestämmas.

Banken har återfört de 4 612 kr som felaktigt togs ut från makarna Js konto och har vidare medgivit att betala ränta på behållningen på det kontot (i enlighet med för kontot gällande villkor) så som om uttaget aldrig hade skett. I den delen är parterna ense.

Makarna J vill emellertid därutöver ha ersättning för att de - till följd av den felaktiga kassatransaktionen och det därav gjorda uttaget på deras Miljonkonto - "inte varit med i dragningarna på Miljonkontot med det uttagna beloppet"-. Banken har bestritt detta ersättningskrav och som grund för det anfört att svensk skadeståndsrätt inte ger ersättning för hypotetisk vinst.

Nämnden gör följande bedömning. För att ersättning skall kunna erhållas för utebliven vinst torde krävas att det kan visas att vinst skulle ha utfallit, om inte felet förelegat. I rättspraxis har ersättning t.ex. erhållits då s.k. tipsombud inte vidarebefordrat tipskupong till Tipstjänst eller då uppdragstagare inte i enlighet med givna instruktioner satsat överlämnade pengar på viss häst i s.k. totospel i samband med trav- eller galopptävlingar (se t.ex. NJA 1940 s. 442, 1947 s.13 och 1964 s. 80; jfr Bertil Bengtsson, Särskilda avtalstyper I, 1971, s. 160 f). I det nu aktuella fallet föreligger inte en sådan situation. Det kan i förevarande fall inte visas att vinst skulle ha utfallit, om inte det felaktiga uttaget hade skett.

Vad som däremot är klart är att chanserna att erhålla en vinst skulle ha ökat om inte det felaktiga

uttaget hade skett. Frågan är då om någon som helst ersättning bör lämnas till makarna J för det. De har ju - för att uttrycka saken på ett annat sätt -betalat in de 4 612 kr på Miljonkontot för att få vara med i en utlottning av vinster men i själva verket har de till följd av det felaktiga uttaget inte fått vara med i vinstutlottningen.

Vad är då den ekonomiska uppoffring som makarna J gjort för att få vara med i utlottningen av vinster? Svaret torde vara att de får en lägre avkastning i form av ränta på Miljonkontot än på andra konton och att mellanskillnaden tillgodoförs hela kollektivet av Miljonkontohavare genom de utlottade vinsterna. De medel som behövs för vinstutlottningen finansieras således genom att varje Miljonkontohavare får bidra till detta genom att avstå från viss del av den ränta som han annars skulle ha kunnat få på kontot.

I makarna Js fall har de således för tiden mellan den felaktiga kassatransaktionen och rättelsen av felet fått avstå i onödan från denna högre räntenivå, eftersom de ju inte fick vara med i utlottning av de vinstmedel som de bidragit till genom att ha en lägre ränta på de 4 612 kr. Detta är en ekonomisk förlust till följd av felet som de bör vara berättigade till ersättning för av banken. Ersättningen bör - med hänvisning till det resonemang som ovan förts - avse mellanskillnaden mellan den vid varje tidpunkt gällande högsta ränta som banken allmänt tillämpat på inlåningskonton under den ifrågavarande tiden (7 mars 1991 - 28 februari 1992) och den ränta som under den tiden erhållits på Miljonkontot.