ARN 1993-2722

Bevisbörda och beviskrav. En konsument anmärkte på kalluftsdrag i en bil med nybilsgaranti och åberopade bl.a. ett protokoll från Svensk Bilprovning. Då säljaren inte hade förebringat någon motbevisning ansågs draget som ett fel i köprättslig bemärkelse.

I december 1991 köpte F en fabriksny bil av bolaget för 79 900 kr. Hon upptäckte ett kalluftdrag under ratten några dagar efter köpet, varför hon klagade till bolaget. Efter att ha tätat med silikon lät säljaren förstå att det inte fanns något fel på bilen. Men draget fanns kvar. När det var varmt ute var problemet inte lika besvärande. Det tilltog dock under hösten. Hon lämnade därför in bilen till bolaget igen men när hon fick tillbaka den var felet inte åtgärdat. Bilen testades av AB Svensk Bilprovning som gjorde en anmärkning i protokollet om kalluftdrag under ratten.

F anförde i sin anmälan att bolaget inte lyckats avhjälpa felet, trots tre avhjälpningsförsök. F yrkade därför hävning av köpet.

Bolaget bestred yrkandet och anförde att det inte förelåg något fel på fordonets värme- och ventilationsanläggning. Obehaget hade orakats av ett felaktigt användande av bilens värme- och ventilationssystem.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Vid tidpunkten för reklamationen gällde nybilsgaranti för bilen.

För att säljaren skall undgå att ansvara för ett fel som reklameras under garantitiden måste denne göra sannolikt att felet har uppkommit på grund av en omständighet som är att hänföra till köparen.

F har gjort gällande att bilen är behäftad med ett fel - kalluftdrag under ratten - och till stöd härför åberopat ett utlåtande från AB Svensk Bilprovning.

Bolaget har gjort flera försök att avhjälpa kalluftdraget men har i nämnden, såsom talan får förstås, hävdat att draget inte är ett fel och att draget beror på ett handhavandefel. Bolaget har emellertid inte förebringat någon utredning till stöd för sitt påstående.

Av främst bilprovningens utlåtande men även på grund av bolagets åtgärdsförsök drar nämnden, då bolaget underlåtit att förebringa motbevisning, den slutsatsen att kalluftdraget utgör ett fel på bilen i köprättslig bemärkelse. Bolaget har inte heller genom någon utredning förmått göra sannolikt att felet är att hänföra till F. Eftersom felet är väsentligt för F bör hennes yrkande om hävning bifallas.

Då bilen har kunnat användas av F finner nämnden att avdrag bör göras för den nytta hon har haft av bilen. Med hänsyn till att F enligt lag (44 § konsumentköplagen) samtidigt är berättigad till ränta på köpeskillingen finner nämnden skäligt att F, mot att hon återlämnar bilen, får tillbaka 70 000 kr. Om F hellre önskar behålla bilen finner nämnden att bolaget bör utge ett prisavdrag med skäliga ansedda 10 000 kr för felet.

Två ledamöter var skiljaktiga och anförde att draget inte var en sådan omständighet som utgjorde ett köprättsligt fel.