ARN 1993-2741

Fråga om ett bindande avtal om köp av en båt kommit till stånd.

Fråga om ett bindande avtal om köp av en båt kommit till stånd. Avgörande 1993-10-12; 93-2741

S diskuterade hösten 1992 köp av en segelbåt med ett företag i Stockholm. Han hade själv en motorbåt som skulle lämnas i inbyte. Ett mellanpris om 80-85 000 kr diskuterades. Köpet kom dock inte till stånd vid denna tidpunkt. I april 1993 besökte han åter företaget och kunde konstatera att båten fortfarande var osåld. Efter diskussion med en försäljare bestämdes att han kunde få köpa båten till ett mellanpris av 95 000 kr. Han begärde en skriftlig bekräftelse från företaget och en sådan sändes den 27 april hem till honom. Efter inbyte skulle han enligt bekräftelsen betala 95 000 kr.

Den 30 april ringde han försäljaren och föreslog att de skulle träffas den 2 maj för att gå igenom affären. Vid besök hos företaget den 2 maj konstaterade han att båten behövde viss uppfräschning och att viss utrustning saknades. Han meddelade också att han först ville kontrollera om han kunde få en båtplats innan han slutförde affären. Den 3 maj skrev han ett avtal om båtplats. Samma dag meddelade han företaget att han accepterade det anbud som lämnats. På kvällen den 3 maj fick han ett telefax från företaget där det meddelades att offerten inte gällde men att han kunde få köpa båten till ett mellanpris om 150 000 kr.

S hävdade att företaget lämnat ett anbud som varit bindande under en skälig acceptfrist och att han inom denna tid accepterat anbudet. Ett bindande avtal hade därför kommit till stånd enligt hans uppfattning. Han yrkade skadestånd med 55 500 kr, vilket motsvarade den kostnad han skulle få för att köpa en annan, likvärdig båt.

Företaget bestred yrkandet och anförde: Den försäljare som lämnat prisuppgifter vid förhandlingarna våren 1993 var då uppsagd från företaget. Han slutade sin anställning den 30 april 1993. Kanske var hans handlingar en aktion mot företaget. Något avtal hade dessutom inte kommit till stånd. Inget undertecknat avtal fanns. Det pris som diskuterats var helt orealistiskt och stämde inte alls med aktuella prislistor.

S invände att han inte kunde se det orealistiska i att en båt som inte blivit såld våren 1993 kunde säljas till ett pris som i alla fall var högre än det man diskuterat på hösten 1992. Att något kontrakt inte fanns underskrivet berodde på att detta skulle ha skett i företagets lokaler den 3 maj 1993, efter att han fått klart med sin båtplats.

Nämndens bedömning:

Något formkrav när det gäller köp av båtar finns inte föreskrivet. Med tanke på att priset för en båt kan vara relativt högt och den kan vara utrustad på olika sätt är det vanliga likväl att köpeavtal upprättas i skriftlig form. Såväl S som bolaget synes i detta fall också ha varit av den uppfattningen att avtalet skulle bekräftas skriftligt. S har således - efter att han fått sig tillsänt det av bolaget upprättade kontraktsförslaget - den 30 april 1993 per telefon meddelat bolaget att han ville träffa dess representant och gå igenom affären. Bolaget har senare, och innan något avtal undertecknats, meddelat att ett avtal inte kunde ingås på de villkor S önskade. Något bindande avtal kan därför inte anses ha kommit till stånd (jfr Grönfors, Avtalsrätt, 1989, sid. 36).