ARN 1993-4135

Nämnden avvisade ett ärende med hänvisning till den s.k. värdegränsen. Varken den omständigheten att konsumenten inte kände till denna beloppsgräns eller att han senare ändrade sitt yrkande så att det som begärdes översteg gränsen har utgjort skäl för omprövning av avvisningsbeslutet. Avgörande 1993-08-16, 93-4135

I en anmälan från P av ett skoärende saknades ett bestämt yrkande. Sedan nämnden frågat P hur han ville ha rättelse i ärendet, kompletterade han sin anmälan med att yrka ersättning med sammanlagt 193 kr 90 öre.

Nämnden avvisade ärendet, eftersom yrkandet understeg den på avdelningen gällande värdegränsen, 250 kr.

P begärde omprövning av avgörandet. Han anförde därvid att nämnden borde ha upplyst honom om beloppsgränsen när kompletteringen begärdes. Om han hade känt till beloppsgränsen hade han i stället yrkat hävning av köpet och ersätting för utlägg, dvs. ett belopp överstigande värdegränsen.

Nämnden meddelade följande beslut.

Enligt 3 § förordningen (1988:1583) med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden prövar nämnden inte tvister i vilka värdet av vad som yrkas understiger ett visst belopp som nämnden har bestämt. I fråga om tvister på nämndens skoavdelning är beloppsgränsen 250 kr.

Genom avgörandet den 6 augusti beslöt nämnden under hänvisning till beloppsgränsen att avvisa ett ärende, i vilket P med anledning av ett skoköp hade yrkat ersättning för lagning av skorna med 75 kr, för utlägg med 18 kr 90 öre och prisnedsättning med 100 kr, alltså totalt 193 kr 90 öre.

P har nu begärt omprövning av avvisningsbeslutet. Han har till stöd för sin begäran bl.a. anfört att han borde ha upplysts om beloppsgränsen och att det i så fall varit naturligt att yrka ersättning för det pris som betalats för skorna, nämligen 369 kr, plus utläggen, således totalt 387 kr 90 öre.

Enligt 22 § i nämndens instruktion kan nämnden i vissa fall ompröva sina avgöranden. Så får bl.a. ske om det föreligger en uppenbar felbedömning eller missuppfattning från nämndens sida av betydelse för nämndens beslut och om en part har gjort sannolikt att en ny omständighet föreligger som skulle ha lett till en väsentligt annan utgång.

Att P inte kände till beloppsgränsen utgör inte skäl för omprövning. Detsamma gäller det förhållandet att han nu förefaller vilja ändra sitt krav så att vad som yrkas överstiger gränsen. Inte heller i övrigt har det kommit fram någonting som motiverar att avgörandet omprövas.