ARN 1993-4643

En bank har inte ansetts ha rätt att kvitta en fordran i anledning av en fastighetskredit mot medel som härrörde från personskadeersättning.

En bank har inte ansetts ha rätt att kvitta en fordran i anledning av en fastighetskredit mot medel som härrörde från personskadeersättning. Avgörande 1994-05-17; 93-4643

C erhöll den 2 april 1993 personskadeersättning med 24 529 kr från sitt försäkringsbolag. Ersättningen, som bland annat var avsedd att täcka kostnader för C:s rehabilitering, sattes in på hennes konto i banken av försäkringsbolaget. När C skulle föra över ersättningen till ett annat konto i banken, fick hon besked om att ersättningen hade spärrats av banken. Några dagar senare meddelade banken att man hade kvittat 22 850 kr av ersättningen mot en fordran som banken hade på C och hennes make.

C yrkade att banken till henne skulle återbetala 22 850 kr jämte ränta från dagen för kvittningen till dess återbetalning sker.

Banken, som bestred yrkandet, anförde att kvittningsrätt förelåg för banken eftersom den ifrågavarande ersättningen, då den inte utgjorde lönemedel, inte var utmätningsfri.

Nämndens bedömning:

Enligt praxis på området anses kvittning mot kontobehållning i bank, med vissa undantag, endast böra få ske mot medel på andra konton än lönekonton och konton av motsvarande slag. Kvittning kan därvid få ske bara om banken är förvissad om att sådana tillgångar som lönemedel, pensioner och liknande inte tas i anspråk.

I ärendet är det otvistigt mellan parterna att banken vid den aktuella tidpunkten hade en fordran på C i anledning av en fastighetskredit. Den 2 april 1993 erhöll C försäkringsersättning avseende en personskada med 24 529 kr från försäkringsbolaget. Ersättningen sattes in på hennes konto i banken. I samband med att hon skulle föra över beloppet till annat konto i samma bank, kvittade banken tre dagar senare 22 850 kr av ersättningen mot sin fordran i anledning av fastighetskrediten.

Av C:s uppgifter framgår att den ifrågavarande personskadeersättningen var för sveda och värk, rehabilitering samt för lyte och men. Dessa uppgifter har inte bestritts av banken. Uppgifterna får vid sådant förhållande tas för goda. I ärendet uppkommer sålunda frågan om personskadeersättning, i likhet med lönemedel och pensioner, bör undantas från bankens kvittningsrätt. Personskadeersättning syftar normalt sett till att ersätta den skadelidande för kostnader för rehabilitering samt för förlorad arbetsinkomst. Därutöver kan ersättning lämnas för sveda och värk. De begränsningar av bankens kvittningsrätt som har anförts ovan, har sin grund i den särställning som lönemedel, pensioner och liknande tillgångar i allmänhet intar i den enskildes ekonomi. När det gäller personskadeersättning finns det, enligt nämndens uppfattning, anledning att anlägga ett likartat synsätt i fall då personskadeersättningen har betalats ut i nära anslutning till skadetillfället. I sådana fall kan det på goda grunder antas att personskadeersättningen kommer användas för att täcka kostnader för rehabilitering eller för omedelbara inkomstförluster för den skadelidande. Det måste i sådana fall ur allmän synpunkt anses olämpligt att tillerkänna banken en kvittningsrätt. Nämnden finner sålunda på grund av det anförda att banken inte har varit berättigad att kvitta sin

fordran mot den ifrågavarande personskadeersättningen.