ARN 1994-0015

Försäkringsgivare har ansetts ha stöd för att även på löpande avtal tillämpa justerade och av tillsynsmyndigheten fastställda grunder. Det har således inte varit fel att sänka tilläggsbeloppet i pensionsförsäkring i anledning av ändrade antaganden om medellivslängden

E:s pensionsförsäkring skulle börja att betalas ut under år 1988. E begärde emellertid själv att utbetalningen skulle uppskjutas till en senare tidpunkt. I november 1992 ändrade bolaget beräkningsgrunden för tilläggsbeloppet, vilket ingick som en del av ersättningen. Ändringen berodde på att den antagna medellivslängden höjdes från 83,5 år till 90 år. På grund härav kom tilläggsbeloppet, och därmed ersättningen per månad, att bli lägre än före ändringen.

E yrkade att tilläggsbeloppet skulle beräknas på grundval av en antagen medellivslängd på 83,5 år under hela utbetalningstiden.

Bolaget, som medgivit att under ett års tid med början i oktober 1993 beräkna tilläggsbeloppet enligt äldre grunder, bestred yrkandet i övrigt.

Nämndens bedömning:

Bolaget har i sina yttranden till nämnden gjort klart att det endast är takten på utbetalningarna som påverkas av att beräkningsgrunden för tilläggsbeloppet förändrats. Tvisten synes emellertid inte primärt gälla detta utan i stället om bolaget har rätt att göra ändringar i beräkningsgrunden för tilläggsbeloppet sedan väl tidpunkten för utbetalning inträtt men utbetalningen på försäkringstagarens begäran skjutits upp.

Inledningsvis vill nämnden göra några korta anmärkningar om några av alla de regler som omgärdar pensionsförsäkringar.

Enligt försäkringsrörelselagen skall ett livförsäkringsbolag upprätta s.k. grunder för sin rörelse. Syftet med dessa är bl.a. att säkerställa att försäkringsgivaren har förmåga att fullgöra sina förpliktelser gentemot försäkringstagarna. Grunderna för en försäkring fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (Finansinspektionen). Grunderna styr utformningen av försäkringen och anger därmed också gränserna för vad parterna kan komma överens om i försäkringsavtalet.

Om grunderna inte längre fyller de ändamål som anges i lagen skall försäkringsgivaren ta initiativ till ändringar. Även ändringarna skall fastställas. Till detta kommer att försäkringsgivarens verksamhet står under Finansinspektionens tillsyn.

Det framgår av försäkringsrörelselagen vilka frågor som skall regleras i grunderna. Här skall endast nämnas två, nämligen beräkningen av försäkringspremier och premiereserv samt återbetalning av överskott till försäkringstagarna.

När det gäller premie- och premiereservsgrunderna skall dessa innehålla antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntefot samt driftkostnader. Grunderna beträffande återbäring

skall bl.a. innehålla regler för tilldelning av återbäring. Av reglerna skall det framgå hur tilldelning skall ske, exempelvis genom en utvidgning av försäkringsförmånerna (tilläggsbelopp). Några konkreta utfästelser om återbäring får inte ske.

Nämnden går nu över till själva tvisten.

Som nyss nämnts är bolaget i vissa situationer skyldigt att justera grunderna. De justerade grunderna skall fastställas. Av de allmänna villkor som gäller för denna försäkring framgår det, att mellan parterna gäller de grunder som är eller blir fastställda enligt lag.

Med hänsyn till det anförda anser nämnden att bolaget har stöd för att även på löpande avtal tillämpa justerade och av tillsynsmyndigheten fastställda grunder.

Nämnden vill, vid sidan av den principiella frågan, lägga till att bolaget i försäkringsvillkoren antytt huvuddragen i mekanismen bakom återbäringen. I det sammanhanget anges uttryckligen att återbäringen fastställs årligen fr.o.m. första utbetalningen. Inte heller i detta fall har, såvitt framgår av utredningen, bolaget gjort någon individuell utfästelse.

Sammanfattningsvis finner således nämnden att E:s yrkande inte kan bifallas.