ARN 1994-1329

Försäkringsgivare har ansetts ha stöd för att även på löpande avtal tillämpa justerade och av tillsynsmyndigheten fastställda grunder. Det har således inte varit fel att sänka tilläggsbeloppet i pensionsförsäkring i anledning av ändrade antaganden om medellivslängden. Dessutom fråga om återbäringsräntan kunde ändras.

O:s pensionsförsäkring skulle börja att betalas ut från och med år 1984. På O:s begäran uppsköts emellertid utbetalningarna till år 1989. Under tiden 1 november 1992 till 31 augusti 1993 var återbäringsräntan på nya premier högre än på förut inbetalade premier. Då O tecknade försäkringen var den antagna medellivslängden 81,7 år. Bolaget har därefter ökat den antagna medellivslängden till 87 år. På grund härav kom tilläggsbeloppet, och därmed den månatliga ersättningen, att sjunka.

O yrkade, som hans anmälan fick förstås, dels att återbäringsräntan för tiden 1 november 1992 till 31 augusti 1993 på hans kapital skulle vara densamma som på nya premier under samma tidsperiod, dels att beräkningen av ersättningen skulle baseras på samma antagna medellivslängd som då han tecknade försäkringen.

Bolaget bestred yrkandena.

Nämndens bedömning:

Tvisten gäller dels nivån på återbäringsräntan under viss tid, dels justeringen av antagandet om medellivslängd.

Inledningsvis vill nämnden göra några korta anmärkningar kring vissa regler som omgärdar pensionsförsäkringar.

Enligt försäkringsrörelselagen skall ett livförsäkringsbolag upprätta s.k. grunder för sin rörelse. Syftet med dessa är bl.a. att säkerställa att försäkringsgivaren har förmåga att fullgöra sina förpliktelser gentemot försäkringstagarna. Grunderna för en försäkring fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (Finansinspektionen). Grunderna styr utformningen av försäkringen och anger därmed också gränserna för vad parterna kan komma överens om i försäkringsavtalet.

Om grunderna inte längre fyller de ändamål som anges i lagen skall försäkringsgivaren ta initiativ till ändringar. Även ändringarna skall fastställas. Till detta kommer att försäkringsgivarens verksamhet står under Finansinspektionens tillsyn. I tillsynen ligger att inspektionen har viss initiativrätt.

Det framgår av försäkringsrörelselagen vilka frågor som skall regleras i grunderna. Här skall endast nämnas två, nämligen beräkningen av försäkringspremier och premiereserv samt återbetalning av överskott till försäkringstagarna.

När det gäller premie- och premiereservsgrunderna skall dessa innehålla antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntefot samt driftkostnader. Grunderna beträffande återbäring

skall bl.a. innehålla regler för tilldelning av återbäring. Av reglerna skall det framgå hur tilldelning skall ske, exempelvis genom en utvidgning av försäkringsförmånerna (tilläggsbelopp). Några konkreta utfästelser om återbäring får inte ske.

Nämnden går nu över till själva tvisten.

Som nyss nämnts är bolaget i vissa situationer skyldigt att justera grunderna. De justerade grunderna skall faställas. Av de allmänna villkor som gäller för denna försäkring framgår det, att mellan parterna gäller de grunder som är eller blir fastställda enligt lag.

Med hänsyn till det anförda anser nämnden att förändringen av tilläggsbeloppet, som har sin grund i ändrade antaganden om dödligheten, är förenlig med försäkringsavtalet och att O:s anmälan i denna del inte kan vinna bifall.

Vad därefter gäller frågan om en högre återbäringsränta än grundräntans fyra procent under tiden den 1 november 1992 till den 31 augusti 1993 vill nämnden framhålla att den tillfälliga räntesänkningen skedde efter anmaning av Finansinspektionen. Såvitt nämnden kunnat utreda har räntesänkningen stått i överensstämmelse med innehållet i inspektionens anmaning. Med hänsyn härtill och vad som inledningsvis anmärkts om inspektionens roll kan inte heller i denna del O:s anmälan vinna bifall.