ARN 1994-3298

S.k. falskt annuitetslån. Kreditfordring har ansetts betalad vid utgången av den i skuldebrevet angivna kredittiden, under förutsättning att de månatliga återbetalningsbeloppen har erlagts i enlighet med avtalet.

En kredittagare yrkade att en bank skulle rekommenderas att anse en kreditfordring betalad vid utgången av den i skuldebrevet angivna kredittiden, sex år, efter en månatlig återbetalning med det i skuldebrevet angivna beloppet 1 210 kr. Bakgrunden var den att banken hade krävt fortsatt betalning efter den angivna tidens utgång.

Banken bestred yrkandet under hänvisning till att den i skuldebrevet angivna räntan är rörlig och kan ändras under kredittiden. Bankens ståndpunkt var, som nämnden uppfattade det hela, att möjligheten att ändra räntan ger banken rätt att förlänga kredittiden när räntan höjs. Banken medgav i och för sig att detta inte framgår av det aktuella skuldebrevet.

Nämndens bedömning:

I skuldebrevet har kredittiden alltså angetts vara sex år. Enligt den förtryckta texten gäller den angivna kredittiden, om lånet inte sägs upp enligt en i förevarande fall inte aktuell avtalsklausul. Utgångspunkten bör därför vara att det är fråga om en på förhand bestämd kreddittid.

Bilden grumlas emellertid av det förhållandet att den ränta som har angetts i skuldebrevet kan ändras, bl.a. vid ändring i det allmänna ränteläget, utan att det anges vilken av parterna som skall bära risken av en höjning av räntan eller vem skall tillgodogöra sig vinsten av en räntesänkning. Skulle det som banken hävdar vara kredittagaren, inställer sig frågan hur en höjning eller sänkning av ränteläget påverkar kreditavtalet. Enligt skuldebrevet ingår ju räntan i det på förhand bestämda månatliga återbetalningsbeloppet, vilket snarare tyder på att det är det månatliga beloppet som skall höjas än att kredittiden skall förlängas, om nu avtalet alls innebär att kredittagaren står risken.

Det har inte kommit fram någonting som tyder på att parterna har träffat något sidoavtal om saken eller att banken muntligen eller på annat sätt vid avtalets ingående har klargjort sin ståndpunkt att en räntehöjning skulle leda till en förlängning av den i skuldebrevet angivna kredittiden. Inte heller finns det någonting som pekar på att kredittagaren av någon annan anledning skulle ha varit införstådd med detta.

Vad nu har sagts leder närmast till att kreditfordringen bör anses vara betalad efter utgången av den i skuldebrevet angivna tiden. I varje fall framgår det inte på ett klart och begripligt sätt att banken skulle kunna förlänga kredittiden.

Enligt artikel 5 i EG-direktivet om oskäliga avtalsvillkor föreskrivs att den för konsumenten mest gynnsamma tolkningen skall gälla vid tveksamhet om ett avtalsvillkors innebörd (93/13/EEG). En oklar avtalsbestämmelse skall redan enligt en i svensk rätt vedertagen princip tolkas till nackdel för den som har formulerat eller tillhandahållit bestämmelsen, i detta fall banken. - Det kan i sammanhanget nämnas att regeringen med anledning av EG-

direktivet i prop. 1994/95:17 föreslagit en uttrycklig lagregel av följande innehåll: "Om innebörden av ett avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling är oklar, skall vid en tvist mellan en näringsidkare och en konsument villkoret tolkas till konsumentens förmån."

Med hänvisning till det anförda finner nämnden att kreditfordringen skall anses betalad vid utgången av den i skuldebrevet angivna kredittiden, under förutsättning att de månatliga återbetalningsbeloppen har erlagts i enlighet med avtalet. ----Två ledamöter reserverade sig mot beslutet och fann inte skäl att bifalla anmälarens talan.