ARN 1995-0006

Fråga om anspråk mot näringsidkare i tidigare säljled (46 § konsumentköplagen /1990:932/).

Fråga om anspråk mot näringsidkare i tidigare säljled ( 46 § konsumentköplagen / 1990:932/). Avgörande 1995-07-05; 95-0006

I samband med renoveringen av ett badrum i maj 1993 anlitade P ett golvföretag för inläggning av en våtrumsmatta. Företaget tillhandahöll även mattan. P köpte därefter några mjuka badrumsmattor av syntet med gummerad baksida hos ett annat företag. I februari 1994 upptäckte P att de mjuka mattorna hade orsakat kraftig missfärgning på våtrumsmattan, framför allt under handfatet där vatten droppat på den mjuka mattan. Hon framförde klagomål såväl till säljaren och grossiten av de mjuka mattorna som till säljaren och tillverkaren av våtrumsmattan. P yrkade ny våtrumsmatta med inläggning samt nya mjuka badrumsmattor.

Leverantören av de mjuka badrumsmattorna gick i svaromål för säljarens räkning. Man bestred yrkandet på den grunden att skadan inte orsakats av de mjuka mattorna.

Säljaren och installatören av våtrumsmattan hade försatts i konkurs.

Tillverkaren av våtrumsmattan bestred yrkandet på den grunden att det inte förelåg något fel i golvmaterialet och att skötselråd med varning för migrering levereras till bolagets återförsäljare.

Nämndens bedömning

Den färgförändring som uppstått på våtrumsmattan måste anses ha berott på s.k. migrering eller mjukgörarvandring. Detta fenomen kan uppstå när föremål av plast eller gummi kommer i inte alltför kortvarig kontakt med ett annat plast- eller gummimaterial. Migrering får anses vara ett allmänt bekant fenomen inom plast- och gummibranschen, men däremot inte särskilt känt bland vanliga konsumenter. Det kan därför krävas att den som säljer eller marknadsför sådana produkter lämnar tydlig information om risken för migrering till konsumenterna.

I ärendet framgår att varken säljaren eller leverantören i bakre försäljningsled av de mjuka badrumsmattorna har lämnat sådan information. Tillverkaren av våtrumsmattan har uppgivit att man till sina återförsäljare levererar skötselråd med varning för missfärgning av lösa badrumsmattor, för vidare överlämnande till konsumenterna vid köp och inläggning av bolagets produkter. Sådan information synes dock inte ha lämnats till P av säljaren och installatören av våtrumsmattan.

Eftersom de i målet aktuella badrumsmattorna och våtrumsmattan synes ha samverkat till den påtalade skadan bör i princip säljaren av badrumsmattorna och säljaren av våtrumsmattan dela på ansvaret för de skador som P åsamkats. I ärendet har emellertid upplysts att det sistnämnda företaget har försatts i konkurs; detta synes vara orsaken till att P har riktat sitt krav mot tillverkaren i egenskap av leverantör i bakre led av våtrumsmattan.

Enligt 46 § konsumentköplagen (1990:932) kan en köpare i vissa fall rikta anspråk på grund av fel på en vara mot en näringsidkare i tidigare säljled. Ett sådant fall är då säljaren av varan är på obestånd. Konsumentens rätt till sådan s.k. direkttalan begränsas dock genom att det krävs att ett motsvarande anspråk på grund av felet hade kunnat göras gällande mot näringsidkaren i det

bakre ledet av den som förvärvat varan från denne. Eftersom tillverkaren av våtrumsmattan, såvitt utrett, har lämnat information till sin återförsäljare om risken för missfärgning av lösa badrumsmattor kan tillverkaren inte - på köprättslig grund - göras ansvarigt.

Inte heller kan enligt nämndens mening tillverkaren av våtrumsmattan göras ansvarig enligt bestämmelserna i produktansvarslagen (1992:18).

Vid angivna förhållanden finner nämnden att kostnaden för leverans och inläggning av nya badrumsmattor och ny våtrumsmatta bör delas lika mellan säljaren av de mjuka badrumsmattorna, å ena sidan, och säljaren av våtrumsmattans konkursbo, å andra sidan. Eftersom konkursboet inte har hörts i ärendet nöjer sig nämnden med att på detta sätt konstatera konkursboets ansvar.