ARN 1995-0100

Fråga om besiktningsman gått utöver sitt uppdrag när det avslutats med en skriftlig rapport.

Fråga om besiktningsman gått utöver sitt uppdrag när det avslutats med en skriftlig rapport. Avgörande 1995-07-05; 95-0100

W anlitade i november 1994 en besiktningsman för en okulär kontroll av två våtrum; det var ett akut läge och W behövde en snabb granskning. Vid granskningen fann besiktningsmannen direkt att våtrummen var bristfälligt utförda. I och med detta uppfattade W uppdraget som slutfört så när som på några fotografier som skulle framkallas. En tid därefter fick W till sin stora förvåning en rapport från besiktningsmannen. W klagade omgående och besiktningsmannen uppgav då att det är praxis att skriva en rapport efter en undersökning.

W fick en faktura från företaget på 3 922 kr. Han erlade 1 172kr, vilket han ansåg utgjorde ersättning för det utförda granskningsarbetet. W hade inte beställt en dylik rapport och inte heller blivit upplyst om att en synlig kontroll av två våtrum, som tog 45 minuter, automatiskt åtföljs av ett stort utredningarbete som kostar mer än själva kontrollen. Företaget borde ha upplyst om det, eftersom det var den största posten på fakturan. W yrkade att priset skulle sättas ned till 1 172 eftersom företaget gått utöver sitt uppdrag.

Företaget bestred yrkandet på den grunden att en besiktning enligt normal praxis utmynnar i en skriftlig rapport. Rapporten redovisar besiktningen och de slutsatser denna föranlett. Alla besiktningar som företaget utför redovisas skriftligt till uppdragsgivaren. Detta är normal sed och borde i detta fall, där tvist om utförandet förelåg med entreprenören, ha varit särskilt viktigt.

Nämndens bedömning:

Det framgår av utredningen att ett avtal träffats mellan parterna om besiktning av två våtrum. W har i ärendet uppgivit att hans avsikt var att få en okulär kontroll utförd i ett akut läge och att bolaget har gått utöver sitt uppdrag när detta bolag har redovisat sitt uppdrag i en rapport, som har kostat mera än själva fältarbetet. Bolaget har invänt att varje besiktningsuppdrag enligt praxis utmynnar i en skriftlig rapport.

Nämnden delar bolagets uppfattning att det är branschpraxis att en besiktning avslutas med en rapport; detta därför att värdet av en besiktning torde ligga just däri att besiktningen utmynnar i ett av besiktningsmannen upprättat dokument som beställaren kan visa upp vid behov. W borde ha insett detta.

På grund härav finner nämnden att W är skyldig att betala för rapporten. Eftersom något bestämt pris inte har avtalats mellan parterna skall han betala vad som är skäligt (jfr 36 § första stycket konsumenttjänstlagen, 1985:716). Det debiterade beloppet framstår som skäligt. Ws yrkande skall således lämnas utan bifall.