ARN 1995-3288

Borgen. När bank inte företagit någon kreditprövning och inte heller i önsvärd omfattning informerat borgensmannen om borgensåtagandets innebörd och konsekvenser har banken ansetts ha brustit i sitt ansvar att medverka till att borgensmannen gavs förutsättningar att fullt ut förstå vad borgensåtagandet innebar för hans del. Det betalningsansvar borgensmannen kunde komma att åläggas har därför satts ned.

S. gick i januari 1992 i borgen för ett valutalån på motsvarande 400 000 kr som hans far hade tagit i januari 1990. Åtagandet var en proprieborgen utan beloppsbegränsning. I oktober 1992 lades lånet om till ett lån på 411 000 skr och ett nytt avtal tecknades. Någon ny borgensförbindelse skrevs inte. När banken senare frågade honom om amorteringsfrihet för faderns låneinbetalningar medgav han detta eftersom han trodde att medgivandet fortfarande avsåg det lån han borgat för i januari 1992. När han skrev under borgensförbindelsen fick han ingen information från banken om vad åtagandet innebar och vilka risker han och hans familj utsatte sig för. Ingen kreditprövning gjordes för hans del. När borgensåtagandet tecknades hade han lån på ca 275 000 kr medan hans inkomster uppgick till 150 - 170 000 kr. Han blev senare arbetslös och familjens disponibla inkomster uppgick till det utmätningsfria beloppet vid en eventuell utmätning i lön eller övriga inkomster.

S. yrkade att bli befriad från sitt borgensåtagande. Grunden var att bristfällig information om åtagandets innebörd lämnats, att ingen kreditprövning hade skett och ett nytt låneavtal tecknats för vilket inget borgensåtagande tecknats.

Banken bestred yrkandet. Banken menade att skulden uppkommit när låneavtalet tecknades. En omsättning av lånet innebar inte annat än att avtalet förlängdes. Det var inte fråga om någon förnyelse eller s.k. novation. Borgensförbindelsen var skriven på en separat handling och inte på reversen. Borgensåtagandet kvarstod därför trots att lånet satts om. Vad gällde kreditprövningen av borgensmannen uppgav banken att någon sådan inte hade gjorts.

Nämndens bedömning:

Det förhållandet att skuldebrevet skrivits om sedan borgensåtagandet ingicks kan enligt nämndens mening inte tillmätas någon avgörande betydelse vad gäller borgensmannens ansvar. Någon egentlig förändring av parternas skyldigheter synes därmed varken ha inträffat eller ha varit avsedd. Skuldbeloppet har varit detsamma liksom den risk för valutaförändringar som legat i avtalets konstruktion. Omskrivningen synes ha skett enbart av formella skäl. Upprättandet av det nya skuldebrevet kan därför inte medföra att S. befrias från sitt ansvar för den ingångna borgensförbindelsen.

Det är ostridigt att någon prövning av S:s kreditvärdighet och möjlighet att infria sitt ansvar enligt borgensförbindelsen inte skett. Banken har inte heller bemött hans uppgift att han inte fått någon information, utöver den kortfattade skriftliga information som funnits på den handling han undertecknat, om borgensåtagandets innebörd och konsekvenser för honom. Hans uppgifter i detta avseende bör därför tas för goda. Enligt nämndens mening måste banken, som haft en överlägsen ställning i avtalsförhållandet, därmed anses ha brustit i sitt ansvar att medverka till att S. gavs förutsättningar att fullt ut förstå vad borgensåtagandet innebar för hans del. Nämnden

anser därför att det betalningsansvar han kan åläggas för att infria borgensförbindelsen bör sättas ned med skäliga ansedda 100 000 kr. -------En av konsumentrepresentanterna reserverade sig mot beslutet med följande motivering: Jag delar majoritetens uppfattning i sak men menar att den uteblivna kreditprövningen och bristfälliga informationen borde ha lett till en större nedsättning av S:s betalningsansvar än den majoriteten funnit skälig. Nedsättningen borde ha bestämts till 200 000 kr.