ARN 1996-1992

Fråga om försäkringsgivares ansvarsfrihet när försäkringstagare lämnat oriktiga uppgifter om sitt hälsotillstånd (6 § första stycket försäkringsavtalslagen). Även fråga om preskription av försäkringsgivarens ansvarsfrihet i sådant fall (8 § försäkringsavtalslagen).

Fråga om försäkringsgivares ansvarsfrihet när försäkringstagare lämnat oriktiga uppgifter om sitt hälsotillstånd ( 6 § första stycket försäkringsavtalslagen ). Även fråga om preskription av försäkringsgivarens ansvarsfrihet i sådant fall ( 8 § försäkringsavtalslagen ). Avgörande 1997-02-20; 1996-1992

Makarna G:s son tecknade i november 1993 en grupplivförsäkring hos Försäkringsbolaget. Sonen avled i mars 1995. Dödsorsaken var akut cirkulationssvikt till följd av hjärtinfarkt. Vid tecknandet av försäkringen led sonen av diabetes och endogen depression. I hälsodeklarationen uppgav sig sonen vara fullt arbetsför samt att han varken behandlades eller kontrollerades regelbundet för sjukdom, skada eller handikapp eller under de senaste tre åren varit sjukskriven i mer än en månad i följd.

Makarna G yrkade att Försäkringsbolaget skulle utge ersättning i form av dödsfallskapital ur försäkringen.

Försäkringsbolaget bestred yrkandet och anförde att bolaget inte var ansvarigt eftersom försäkringstagaren lämnat oriktiga uppgifter om sitt hälsotillstånd och Försäkringsbolaget, om det känt till de rätta förhållandena, inte hade låtit makarnas G:s son teckna någon försäkring.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Av 6 § första stycket lagen (1927:77) om försäkringsavtal (försäkringsavtalslagen) framgår att en försäkringsgivare är fri från ansvar om försäkringstagaren vid avtalets ingående i ond tro har lämnat en oriktig uppgift till försäkringsgivaren. En ytterligare förutsättning är att det kan antas att försäkringsgivaren, om han hade haft kännedom om det rätta förhållandet, inte skulle ha meddelat försäkring. Om det däremot kan antas att försäkringstagaren varken insåg eller borde ha insett att uppgiften var oriktig (dvs. han var i god tro), är oriktigheten enligt 5 § utan betydelse för försäkringsgivarens ansvarighet.

I ärendet är det fråga om ersättning i form av dödsfallskapital kan utgå ur försäkringen. Försäkringsgivaren har vägrat att utge dödsfallskapital med motiveringen att försäkringstagaren lämnat oriktig uppgift i den hälsodeklaration som han ifyllde i samband med tecknandet av försäkringen den 29 november 1993.

Försäkringstagaren har i hälsodeklarationen besvarat frågan "Behandlas eller kontrolleras du regelbundet för sjukdom, skada eller handikapp?" nekande. Av de journalutdrag som inhämtats från olika sjukvårdsinrättningar, framgår att försäkringstagaren vid tiden för ansökan om försäkringen sedan flera år medicinerat på grund av endogen depression. Försäkringstagaren behandlades således regelbundet för sjukdom då han ansökte om försäkringen. Då han inte uppgivit detta förhållande i hälsodeklarationen, måste han anses ha lämnat oriktig uppgift till försäkringsgivaren. Enligt nämndens mening måste försäkringstagaren ha insett att uppgiften var oriktig, och således varit i ond tro. Av journalutdragen framgår vidare att diabetes debuterade hos försäkringstagaren i september 1993 och att han i samband med det fick kostinformation. I journalutdragen finns två noteringar rörande diabetes före den dag då försäkringen tecknades, dvs. den 29 november 1993. Den 6 oktober samma år gjordes anteckningen "Egen kontroll diabetes", och den 16 november finns en anteckning om att försäkringstagarens pappa hade ringt och bl.a. framfört att försäkringstagaren hade sockersjuka. Mot denna bakgrund anser nämnden att

försäkringstagaren också i detta avseende måste ha handlat i ond tro då han i hälsodeklarationen förnekade att han regelbundet behandlades eller kontrollerades för sjukdom.

Enligt nämndens mening kan det antas att försäkringsgivaren, med kännedom om försäkringstagarens hälsotillstånd, skulle ha vägrat honom att teckna försäkringen. Av utredningen framgår dock vidare att Försäkringsbolaget fick kännedom om att försäkringstagaren hade diabetes i samband med att denne ansökte om att hans försäkring skulle kompletteras med förtidskapital. Ansökan var daterad den 10 januari 1995, och således två och en halv månader före försäkringstagarens bortgång. Försäkringstagarens oriktiga uppgift med avseende på diabetes i den ursprungliga ansökan om grupplivförsäkring torde därmed inte befria Försäkringsbolaget från ansvar. Enligt 8 § försäkringsavtalslagen blir försäkringsgivaren nämligen inte fri från ansvarighet om han får kännedom om att en sådan omständighet är för handen som kan befria honom från ansvar (se 6 §), men underlåter att meddela försäkringstagaren att och i vad mån han vill bli befriad från ansvarighet. En sådan reklamation skall göras utan oskäligt uppehåll. Nämnden kan konstatera att Försäkringsbolaget inte ens har påstått att bolaget efter det att man fick kännedom om att försäkringstagaren hade diabetes avgivit någon reklamation till försäkringstagaren. Nämnden kan emellertid vidare konstatera att enbart den oriktiga uppgiften med avseende på endogen depression i sig kan antas vara tillräcklig för att försäkringsgivaren skulle ha vägrat försäkringstagaren att teckna försäkringen. Försäkringsgivaren är därför enligt 6 § försäkringsavtalslagen fri från ansvar på grund av försäkringen. På grund härav lämnar nämnden makarna G:s yrkande utan bifall.