ARN 1997-2944
<
En flygpassagerare som glömt sina glasögon ombord på ett flygplan har ansetts berättigad till skadestånd av flygbolaget sedan glasögonen försvunnit under den transport som flygbolaget därefter åtagit sig. Tillämpning av 9 kap. luftfartslagen i dess äldre lydelse. Avgörande 1997-12-08; 1997-2944
Å glömde under en flygresa sina glasögon ombord på ett flygplan. På Arlanda anmälde han det inträffade till flygbolaget och fick efter ett par dagar fick besked om att glasögonen var upphittade. Flygbolaget lovade att höra av sig när glasögonen kommit till Sverige, men ingenting hände. Trots påstötningar kom glasögonen inte fram. Å yrkade skadestånd med 4 000 kr för de förkomna glasögonen.
Flygbolaget bestred yrkandet och anförde att grund för skadeståndsskyldighet saknades. Flygbolaget kan inte bli ansvarigt för artiklar som har glömts kvar ombord av passagerare. Flygbolaget gjorde vidare gällande att flygbolagets betalningsansvar för skadat eller saknat bagage är baserat på vikten av föremålet. Ersättningen är 20 USD per kilo. Eftersom vikten på ett par glasögon är nästan obefintligt utgår i princip ingen ersättning.
Nämnden gjorde följande bedömning:
Av utredningen i ärendet framgår att Å har glömt kvar sina glasögon i flygplanet mellan Edinburgh och London. Glasögonen har upphittats och flygbolaget har åtagit sig att hjälpa Å att få tillbaka dem. Glasögonen har också avsänts med flyg till Stockholm, men de har därefter försvunnit.
Flygbolagets åtagande att transportera glasögonen till Stockholm ligger vid sidan av det ursprungliga transportavtalet. Det tycks inte ha preciserats mellan parterna vad åtagandet närmare bestämt skulle innebära. Bolaget har inte påstått att det tillämpar några särskilda avtalsvillkor för transporter av detta slag. I ärendet har inte åberopats något transportdokument avseende transporten av Å:s glasögon.
Bestämmelser om flygbolags ansvar för skador på passagerare, resgods och transporterat gods finns i 9 kap.luftfartslagen (1957:297). Kapitlet fick sin nuvarande lydelse år 1986 genom en lag (SFS 1986:619) som trädde i kraft delvis den 1 april 1989. Av övergångsbestämmelserna till den nya lagen framgår att den äldre lydelsen av 9 kap. skall fortsätta att gälla i fråga om de flesta internationella flygtransporter. De äldre bestämmelserna torde vara tillämpliga på den nu aktuella transporten.
I det här fallet ligger det närmast till hands att tillämpa de - äldre - bestämmelser i 9 kap.luftfartslagen som gäller transport av gods. Enligt dessa bestämmelser är fraktföraren ansvarig, om gods förkommer till följd av en händelse som inträffar medan godset är i fraktförarens vård (18 § första stycket). Dock är fraktföraren fri från ansvar, där han visar att han och hans folk har vidtagit alla nödiga åtgärder för att undvika skadan eller att det har varit omöjligt för dem att vidta åtgärderna (20 §). Vidare är fraktförarens ansvar beträffande gods begränsat till 17 särskilda dragningsrätter per kilogram (22 § andra stycket). Emellertid gäller dessutom att om gods har tagits ombord på ett luftfartyg med fraktförarens samtycke utan att flygfraktsedel har utfärdats, fraktföraren inte får åberopa en
ansvarsbegränsning enligt 22 § andra stycket (9 §). Från denna sist nämnda bestämmelse gäller i sin tur undantag för befordran som utförs under osedvanliga förhållanden och faller utom normal utövning av luftfartsverksamhet (2 § andra stycket).
Såvitt utredningen i ärendet visar, har glasögonen förkommit sedan flygbolaget tagit dem i sin vård. Flygbolaget har inte visat att det har gjort vad som har ankommit på det och dess folk för att undvika skadan. Inte heller har bolaget visat att det har varit omöjligt för dem att vidta sådana åtgärder.
Någon flygfraktsedel har inte åberopats i ärendet. Det kan inte anses att transporten har såväl utförts under osedvanliga förhållanden som fallit utom normal utövning av luftfartsverksamhet (jämför Peter Lödrup, Luftrett 2 - fraktavtalen. Oslo 1975, s. 64 f). Flygbolaget är därför ansvarigt för Å:s skada utan begränsning till beloppet. Bolaget har inte ifrågasatt hans uppgift om skadans storlek. Å:s yrkande skall således bifallas.