ARN 1997-3573

Fråga om förutsättningarna för att en kontokortshavare skall kunna göras betalningsansvarig för uttag som gjorts av någon obehörig person (34 § konsumentkreditlagen).

Fråga om förutsättningarna för att en kontokortshavare skall kunna göras betalningsansvarig för uttag som gjorts av någon obehörig person ( 34 § konsumentkreditlagen ). Avgörande 1997-12-04; 1997-3573

G blev under en vistelse i San Francisco av med sitt kontokort. Han upptäckte förlusten på kvällen och spärrade omedelbart kortet. Han misstänkte att han förlorat kortet i samband med ett kameraköp han gjort tidigare under dagen. Han erinrade sig att en person vid besöket i kamerabutiken medvetet hade distraherat honom, uppenbarligen för att komma åt kontokortet. Detta hade samma dag använts till köp av konst för 63 000 kr i ett galleri. Han yrkade befrielse från betalningsskyldighet eftersom han inte varit oaktsam vid hanteringen av kortet. Han hävdade vidare att kontrollen vid de obehöriga köp som gjorts med kortet hade varit bristfällig. Ingen ID-kontroll hade gjorts. G menade också att banken inte hade informerat honom om riskerna med att använda kortet utomlands.

Banken bestred yrkandet. Information om kortet och dess användning hade lämnats i de allmänna villkor som gäller för kortet. Banken gjorde gällande att G förlorat kontokortet genom grov oaktsamhet. Banken hävdade också att den amerikanska bank som löst in betalningen gjort de kontroller som krävts.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Förutsättningarna för att en kontohavare skall kunna göras betalningsskyldig för uttag som någon obehörig person har gjort anges i 34 § konsumentkreditlagen. En förutsättning är enligt den nämnda paragrafen bl.a. att kontohavaren har förlorat kortet genom grov oaktsamhet. Vid bedömningen av om grov oaktsamhet föreligger bör, enligt lagens förarbeten, beaktas att kontokort i regel är avsedda att lättillgängligt kunna medföras i olika sammanhang, ofta för att användas i stället för pengar även vid smärre inköp. Det bör därför krävas mera försvårande omständigheter för att grov oaktsamhet skall anses föreligga. Som exempel har nämnts att kontokortet har lämnats kvar i en ficka, en väska, ett fordon eller liknande som inte har stått under uppsikt.

I detta fall framgår att G inte har kontrollerat om han fick tillbaka kontokortet efter köpet i kamerabutiken. Det måste anses särskilt angeläget att den som lämnar ifrån sig kortet till någon annan, för en i och för sig legitim åtgärd, också förvissar sig om att han återfår kortet. Genom att underlåta detta har G brustit i uppsikt i sådan grad att han skall anses ha förlorat kortet genom grov oaktsamhet. Det är ostridigt att de omtvistade uttagen skett innan kortet spärrades. G har därför att svara för dessa.

G har i ärendet även gjort gällande att hans betalningsansvar borde bortfalla med den motiveringen att inlösande bank och den butik där kortet användes har brustit i kontroll av identiteten och behörigheten hos den som utnyttjat kortet. Banken har i denna del redovisat de aktuella köpnotorna. Det kan konstateras att dessa har undertecknats med G:s namn och att täckning för köpen funnits på kontot. Kortet var vid tidpunkten för köpen inte spärrat. Någon identitetskontroll med fotolegitimation eller liknande krävs inte enligt tillämpliga villkor och banken har inte utfäst sig att göra en sådan kontroll. Utredningen i ärendet ger inte heller vid handen att säljstället

åsidosatt sin kontrollskyldighet eller i övrigt förfarit oaktsamt när det har accepterat kortbetalningen. G:s invändning kan därför inte leda till att hans betalningsskyldighet skall jämkas eller falla bort.

G:s yrkande avslogs.