ARN 1997-3895

I ärendet har behandlats frågan om vilka krav som bör ställas på ett energibolags specificering av de ersättningskrav som bolaget riktar mot konsumenter.

I ärendet har behandlats frågan om vilka krav som bör ställas på ett energibolags specificering av de ersättningskrav som bolaget riktar mot konsumenter. Avgörande 1998-06-09; 1997-3895

V gjorde gällande att Energibolaget debiterat henne för en högre elförbrukning än hon faktiskt haft. Hon klagade också på att hon hade krävts på inkassokostnader, trots att tvisten var föremål för nämndens prövning. V yrkade hos nämnden att energibolaget skulle frånfalla sina krav på henne.

Energibolaget bestred yrkandet och anförde att V hade blivit korrekt debiterad.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Energibolaget har gjort gällande att V faktiskt har förbrukat 22 965 kWh, men V har gjort gällande att hon har fått betala för en högre elförbrukning. Dessutom har bolaget, trots att tvisten har varit föremål för reklamationsnämndens prövning, begärt ersättning av henne för inkassokostnader. Enligt nämndens mening har V på ett rimligt sätt preciserat sina anmärkningar mot bolagets fakturering.

Elleveranser sker på grundval av de abonnemangsbestämmelser som ingår i avtalet mellan energibolaget och konsumenten. Principerna för hur ersättningen för förbrukad el bestäms framgår sålunda av avtalet men betalningen sker på löpande räkning utifrån en beräknad förbrukning som regleras årsvis i efterhand efter avläsning av faktisk förbrukning. Utöver själva elförbrukningen har konsumenten dessutom att betala en nätavgift.

Nämnden finner skäl att inledningsvis framhålla att energibolagens räkningar med specifikationer rent allmänt får anses tämligen svårlästa, låt vara att det på senare tid har gjorts försök att göra dem tydligare och mer lättförståeliga. Enligt nämndens mening finns det dock fog för att ställa höga krav på bolagen när det gäller specificeringen av de ersättningskrav som de riktar mot konsumenter. Energibolagen är nämligen så stora att de inte kan åberopa resursskäl för underlåtenheten att tillgodose konsumenternas önskemål om tydligare räkningar och elkostnaderna är dessutom en stor utgiftspost för hushållen.

Det underlag som Energibolaget har gett in i detta ärende kan inte anses motsvara rimliga krav på klarhet och tydlighet. Det första svaret till nämnden präglas närmast av nonchalans mot nämnden och okunskap om hur tvistlösning mellan näringsidkare och enskilda sker i en rättsstat. Inte ens den komplettering som Energibolaget har gett in på nämndens begäran kan anses godtagbar. Dels avser kompletteringen inte hela den omtvistade perioden, dels går det inte att av denna utläsa på vilka punkter som bolagets och V:s beräkningar skiljer sig åt.

På grund av det anförda finner nämnden att bolaget inte kan anses ha visat fog för sina krav på ytterligare ersättning från V. Bolaget bör därför frånfalla sina kvarstående krav mot henne.

Nämnden vill härutöver tillägga att det i princip inte brukar anses som god sed i affärsförhållanden att överlämna krav på konsumenter till inkasso, om konsumenten har reklamerat i tid och konsumentens invändningar inte uppenbart kan lämnas utan avseende.