ARN 1997-4986

Bristande information om priset för bilbärgning har medfört att näringsidkaren ansetts inte kunna kräva full betalning för tjänsten.

Bristande information om priset för bilbärgning har medfört att näringsidkaren ansetts inte kunna kräva full betalning för tjänsten. Avgörande 1998-03-11; 1997-4986

D råkade ut för en trafikolycka med sin bil och begärde bärgning av bilen till sin bostad. Han frågade chauffören om priset och fick till svar att det skulle kosta 700 -800 kr. D accepterade detta. Bilen bärgades till D:s bostad där han betalade 645 kr. Några veckor senare fick han en faktura från bolaget på ytterligare 930 kr. D yrkade hos nämnden att bolaget skulle avskriva denna fordran.

Bolaget bestred yrkandet och anförde att den som är vållande till en olycka alltid får betala en s.k. enhetstaxa för bärgning de första 25 kilometrarna. Eftersom det visade sig att D varit vållande till olyckan fakturerade bolaget honom enligt taxan med 930 kr. Den prisuppgift som lämnades vid själva bärgningstillfället avsåg en extratjänst, nämligen bogsering till D:s bostad.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Enligt nämndens mening får det anses åligga en bärgare, likaväl som andra näringsidkare som utför tjänster åt konsumenter, som t.ex. bilverkstäder, att visa vad som beställts och vilket pris som avtalats. Bevisning angående detta kan lämpligen åstadkommas genom att uppgifterna antecknas i ett sådant bärgningsbesked som förekommer i bärgningsbranschen och som skall godkännas genom att undertecknas av beställaren.

I det aktuella fallet har bärgningsbeskedet undertecknats av beställaren, D. Nämnden konstaterar att han därmed – vilket ju inte heller är tvistigt – har godkänt kostnaden för körningen till hans hem. När det däremot gäller grundkostnaden för bärgningen, dvs. den fiktiva bärgningen till närmaste verkstad, så har denna redovisats med ett kryss i rutan för enhetstaxa, men utan att kostnaden för den angivits i den ruta som är avsedd för detta. Med hänsyn till den oklarhet som därmed finns i bärgningsbeskedet finner nämnden att bolaget inte, mot D:s bestridande, har förmått visa att man informerat honom om att grundkostnaden för bärgningen skulle tillkomma – eller skulle kunna komma att tillkomma, beroende på försäkringsbolagets ställningstagande – till priset för körningen till hans hem. Enligt nämndens mening kan inte heller det faktum att körningen till D:s hem betecknats som ”extrakörning” leda till någon annan bedömning. Bolaget bör därför avskriva sin fordran på D.