ARN 1998-2349

Fråga om omfattningen av en konsuments skyldighet att ersätta skador på bil som han vållat vid provkörning av bilen; begäran av domstol om nämndens yttrande.

Fråga om omfattningen av en konsuments skyldighet att ersätta skador på bil som han vållat vid provkörning av bilen; begäran av domstol om nämndens yttrande. Avgörande 1998-07-02; 1998-2349

Svea hovrätt begärde i enlighet med 1 § andra punkten förordningen (1988:1583) med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden i maj 1998 att nämnden i ett pågående skadeståndsmål skulle yttra sig angående dels nämndens uppfattning om en konsuments ansvar för skador på en bil som uppstått vid provkörning, dels nämndens uppfattning om bilföretagets storlek är av betydelse vid en sådan bedömning.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Enligt nämndens mångåriga praxis (se t.ex. beslut den 14 december 1977 i ärende 77/R3896) skall en konsument som av en näringsidkare lånar en bil för provkörning inte, om han inte vid utlånandet upplysts om att det förhåller sig på annat sätt, drabbas av högre kostnader vid en av honom vållad skada på bilen än en normal konsument som var ägare till bilen skulle ha drabbats av vid samma skada. Kostnaderna för konsumenten skall alltså inte påverkas av hur, eller för den delen om, näringsidkaren har valt att försäkra sig mot skador av ifrågavarande typ.

I ett beslut den 2 juni 1998 (ärende 1997-6093), som gällde frågan om konsumenten var skyldig att svara för näringsidkarens kostnad för självrisk på en s.k. flytande försäkring, formulerades bakgrunden till detta på följande sätt: ”Nämndens praxis bygger på tanken att parterna – om ingenting särskilt sägs – kommit överens om att lånet av bilen sker på normala villkor, vilket måste anses innefatta ett ansvar motsvarande vad en konsument i allmänhet kan ha att räkna med. Fråga om nedsättning av ett krav på självrisk skall därför inte relateras till den självrisk som konsumenten själv må ha valt. I stället är fråga om det krävda självriskbeloppet framstår som oväntat med hänsyn till normala självrisknivåer för privatbilister. Är så fallet kan villkoret (ersättningskravet) jämkas såsom oskäligt.”

Enligt nämndens mening har konsumenten normalt inte någon kännedom om den enskilde näringsidkarens försäkringsförhållanden eller ens bilbranschens försäkringsförhållanden i allmänhet, varför varje avvikelse från den högsta kostnad som vid en skada skulle ha drabbat en normal konsument för honom framstår som oväntad och gör det ovan angivna resonemanget tillämpligt. Orsaken till avvikelsen och dess storlek, såsom bilföretagets storlek och/eller ekonomi, saknar alltså betydelse vid bedömningen.