ARN 2000-0252

En mobiltelefonoperatör informerade om en avgiftshöjning genom ett pressmeddelande och information på bolagets hemsida på Internet. Detta ansågs inte tillräckligt för att uppfylla kraven enligt abonnemangsvillkoren att sådan information skall göras allmänt tillgänglig. Grupptalan.

En mobiltelefonoperatör informerade om en avgiftshöjning genom ett pressmeddelande och information på bolagets hemsida på Internet. Detta ansågs inte tillräckligt för att uppfylla kraven enligt abonnemangsvillkoren att sådan information skall göras allmänt tillgänglig. Grupptalan. Avgörande 2000-06-08; 2000-0252

Av de allmänna villkoren för ett mobilteleabonnemang framgick att pris eller avgift för abonnemang eller samtal fick ändras tidigast en månad efter det att meddelande om ändringen gjorts allmänt tillgänglig. Mobiltelefonoperatören informerade om att samtalsavgiften skulle höjas från den 1 oktober 1999 dels genom ett pressmeddelande den 25 augusti 1999, dels genom information på bolagets hemsida på Internet. Dessutom upplyste bolaget om höjningen i en kundtidning som skickas till samtliga abonnenter i oktober 1999 och i mars 2000.

Konsumentombudsmannen (KO) yrkade att bolaget skulle ha rätt att debitera den höjda samtalsavgiften först en månad efter det att abonnenterna genom särskilt meddelande hade fått information om höjningen och att bolaget till berörda abonnenter skulle återbetala felaktigt debiterade samtalsavgifter.

Bolaget bestred yrkandet eftersom information om höjningen hade lämnats i augusti 1999.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Av utredningen i ärendet framgår att mobiltelefonoperatören den 1 oktober 1999 sänkte den månatliga avgiften för samtalspott från 150 kronor till 95 kronor för abonnemanget. Det framgår vidare att bolaget samtidigt höjde samtalsavgiften från två till sex kronor per minut mellan klockan 07.00 och 08.00 respektive mellan klockan 18.00 och 19.00. Abonnenterna informerades om sänkningen av avgiften till samtalspotten på telefonräkningen den 31 augusti 1999. Höjningen av samtalsavgiften tillkännagavs den 25 augusti 1999 dels genom pressmeddelande, vilket resulterade i en notis i tidningen Expressen, dels genom information på bolagets hemsida på Internet. Dessutom upplyste bolaget om båda ändringarna i sin kundtidning nummer 3, vilken var abonnenterna tillhanda den 1 oktober 1999 och i nummer 5, som sändes till abonnenterna den 10 mars 2000.

KO har i sin anmälan om grupptalan till nämnden framhållit att ett flertal konsumenter har tagit kontakt med Konsumentverket med anledning av bolagets ändring av samtalsavgiften och att konsumenterna därvid har framhållit att de inte har uppmärksammat någon information från bolaget om denna villkorsändring. KO har vidare framhållit att med hänsyn till att sänkningen av månadsavgiften meddelats direkt till abonnenterna inom föreskriven tid utan att dessa samtidigt fått information om ändringen av samtalstaxan har abonnenterna vilseförts om ändringens verkliga innehåll.

Nämnden kan inledningsvis konstatera att en prövning av en grupptalan skall vara motiverad från allmän synpunkt. Det har från KO framhållits att många konsumenter har tecknat abonnemanget och att dessa också kan antas ha berörts av bolagets villkorsändring. Nämnden delar denna uppfattning och finner därför att en prövning av ärendet är påkallad ur allmän synpunkt.

Nämnden kan vidare konstatera att enligt punkten 14.1 i bolagets allmänna villkor för mobilteleabonnemang gällande från och med den 1 januari 1996 får pris eller avgift för

abonnemang eller samtal ändras tidigast en månad efter det att meddelande om ändringen gjorts allmänt tillgänglig.

Enligt nämndens mening är det anmärkningsvärt att bolaget på räkningen den 31 augusti 1999 upplyst abonnenterna om den kommande avgiftssänkningen för samtalspotten men samtidigt helt underlåtit att på densamma eller i bilaga till denna upplysa om avgiftshöjningen som, enligt nämndens mening, torde ha större ekonomisk betydelse för merparten av abonnenterna än vad sänkningen av pottavgiften har.

När det gäller frågan om när bolagets meddelande om höjningen av samtalsavgiften har gjorts allmänt tillgänglig gör nämnden följande bedömning. Ett tillkännagivande om en villkorsändring enbart genom ett pressmeddelande och genom införande på bolagets hemsida kan inte anses medföra att detta gjorts allmänt tillgängligt. I båda fallen får nämligen antas att ett stort antal av abonnenterna inte fått tillgång till informationen. Enligt nämndens mening får däremot meddelandet genom informationen i kundtidningen nr 3 som distribuerats till samtliga abonnenter i och för sig anses ha gjorts allmänt tillgängligt. Under rubriken ”Klirr i mobilkassan… ” anges i ingressen till artikeln att avgiften på 150 kronor per månad sänks till 95 kronor per månad – ”en sänkning på hela 660 kronor per år”. Samtidigt anges att ”Tidsintervallet för samtalsavgifter dagtid ändras från och med nu till 07.00–19.00”. Sättet att informera om ändringarna får emellertid anses ha varit ägnat att fästa abonnenternas uppmärksamhet på sänkningen av månadsavgiften samtidigt som höjningen av samtalsavgiften förs i skymundan. Särskilt de abonnenter som fick räkningen i augusti 1999 lär ha riskerat att förbise den samtidiga avgiftshöjningen. Nämnden anser mot bakgrund av det sätt på vilken informationen framförts att tillämpningen av villkorsändringsklausulen på införandet av höjda samtalsavgifter genom meddelandet i kundtidningen nr 3 får anses oskälig mot konsumenterna. Först genom meddelandet, som lämnades i nr 5, och som innefattar en tydligare och mer balanserad information om prisändringarna finner nämnden att bolaget gjort villkorsändringen om samtalsavgiften allmänt tillgänglig på ett sådant sätt att den kan tillämpas gentemot konsumenter.

Nämnden kan konstatera att enligt uppgift från bolaget gick kundtidningens nr 5 ut till abonnenterna den 10 mars 2000. Tidningen får därmed antas ha nått abonnenterna i vart fall den 15 mars.

Nämnden finner att bolaget således har rätt att debitera den höjda samtalsavgiften först en månad efter sistnämnda datum, dvs. från den 15 april 2000. Enligt nämndens mening skall KO:s yrkande bifallas på det sätt att bolaget inte skall ha rätt att debitera förhöjd samtalsavgift för privata abonnenter som den 1 oktober 1999 innehade abonnemanget förrän från den 15 april 2000. För abonnenter som skaffat helt nytt abonnemang efter den 1 oktober 1999 står det däremot bolaget fritt att debitera den högre avgiften.

När det gäller KO:s yrkande om återbetalning av felaktigt debiterad taxehöjning gör nämnden följande bedömning. Bolaget skall till följd av ovan förda resonemang ersätta abonnenterna för den otillåtna avgiftsdebitering som skett. Bolaget har härvid åberopat att en efterhandskorrigering av verkställda samtalsdebiteringar skulle innebära orimlig teknisk och administrativ omgång och kostnad för bolaget. Nämnden delar denna bedömning och finner att det i praktiken enda möjliga sättet att ersätta abonnenterna är att tillföra dem en schablonmässig ökning av samtalspotten. Bolaget har erbjudit privatkunder, som den 1 oktober 1999 innehade bundet abonnemang och som ringer i genomsnitt mer än 45 minuter per månad, kompensation med 44 kronor inklusive moms per månad gånger det antal

månader av abonnemanget som återstod den 1 oktober 1999, att tillföras abonnentens samtalspott. Nämnden finner inte skäl att ifrågasätta bolagets beräkning av den genomsnittliga fördyringen. Under konstaterande av att samtalsavgiften höjts under två timmar per dag och att 44 kr motsvarar ökningen av samtalskostnaden under 11 minuter per månad finner nämnden att storleken av det månatliga ersättningsbeloppet rimligen bör godtas. Nämnden anser emellertid inte att det går att dra en gräns för ersättning vid dem som ringer 45 minuter eller mer per månad. Det beror helt på den enskilde abonnentens telefonvanor om och i vilken mån någon kostnadsökning uppstått. Den som ringer färre antal minuter kan således ha drabbats av en kostnadsökning medan den som ringer fler kan ha undgått sådan. Således bör ersättning utges oavsett abonnentens genomsnittliga telefontid. Då det inte rimligen lär låta sig göras att utreda vilka abonnenter som rent faktiskt fått tillgång till meddelandet om avgiftshöjningen före den 15 april 2000 och vilka som inte fått det anser nämnden att ersättning bör utgå till alla som den 1 oktober 1999 innehade privatabonnemanget. Ersättningen bör skäligen betalas ut på så sätt att respektive abonnents samtalspott tillförs ett belopp motsvarande 44 kr per månad inklusive moms för varje månad av abonnemangstiden efter den 1 oktober 1999, dock längst beräknat till den 15 april 2000. För de privatpersoner som numera har avslutat sitt abonnemang torde kontant ersättning få utbetalas.