ARN 2000-1201

En elleverantör har ansetts ha bevisbördan för att ett avtal om fast pris för viss tid har kommit till stånd.

En elleverantör har ansetts ha bevisbördan för att ett avtal om fast pris för viss tid har kommit till stånd. Avgörande 2000-06-14; 2000-1201

G meddelade i månadsskiftet november/december 1999 S att han ville byta elleverantör från V till S och att bytet skulle ske den 1 februari 2000. I februari 2000 meddelade S honom om att S inte erhållit bekräftelse från V och att ett eventuellt byte skulle ske den 1 april 2000. Senare samma månad erhöll han en räkning på 300 kr från V omfattande perioden 4 januari 2000–31 mars 2000. V hävdade att G hade ett avtal om fast pris med bolaget till och med mars i år. Något sådant avtal har han dock inte ingått. G yrkade att byte av elleverantör skulle ske snarast möjligt och att V skulle avstå från kostnaderna för elleveransen till honom efter den 31 januari 2000.

V bestred yrkandena och invände att G hade tecknat ett s.k. Fastprisavtal som gällde från och med den 1 maj 1999 till och med den 30 april 2000. Om en kund önskar säga upp avtalet i förtid tar bolaget ut en avgift om 20 procent på avtalat elpris för uppskattad förbrukning under resterande avtalsperiod samt 20 procent för den fasta elavgiften.

Nämnden gjorde följande bedömning:

V har påstått att ett muntligt avtal om s.k. fast pris har ingåtts mellan parterna avseende elleverans för tiden från och med den 1 maj 1999 till och med den 30 april 2000. G har bestritt att något sådant avtal ingåtts.

Nämnden konstaterar inledningsvis att den part som påstår att ett avtal föreligger har bevisbördan för det. Bolaget har till stöd för sitt påstående om ett fastprisavtal åberopat att det i de fakturor som skickats till G i löptexten finns med ordet "flerårsavtal". Nämnden konstaterar emellertid att uttrycket "flerårsavtal" i löptexten inte förklaras samt att det inte intar någon sådan framträdande plats i texten att G bort uppmärksamma det särskilt. Med hänsyn härtill och då det inte kan krävas av en konsument att denne skall överväga den eventuella juridiska innebörden av alla detaljer i en faktura som sänds till honom, finner nämnden att bolaget, mot G:s bestridande, inte har förmått visa att ett fastprisavtal har ingåtts mellan parterna avseende den ovannämnda tiden. På grund härav har G varit berättigad att den 1 februari 2000 – i enlighet med vad han själv begärt hos V – byta elleverantör. När V vägrat honom att, utan ekonomisk kompensation till V, byta elleverantör före den 1 maj 2000 har V således handlat felaktigt. Till följd av V:s felaktiga handlande har G fått betala högre kostnad (till V) för sin elleverans än vad han skulle ha betalat till S om han fått byta elleverantör per den 1 februari 2000. För denna merkostnad är han berättigad till ersättning av V.

Nämnden finner således att V bör ersätta G för den merkostnad som drabbat honom genom att han för sin elleverans för tiden från och med den 1 februari 2000 till och med den 30 april 2000 fått betala ett högre pris än han skulle ha fått gjort om han kunnat utnyttja S som elleverantör.