ARN 2000-3191

Fråga om tillämpning av preskriptionsbestämmelsen i 29 § försäkringsavtalslagen. Försäkringsbolaget har bevisbördan för att försäkringstagaren måste ha insett att en fordran på försäkringsersättning på grund av invaliditet förelåg.

Fråga om tillämpning av preskriptionsbestämmelsen i 29 § försäkringsavtalslagen . Försäkringsbolaget har bevisbördan för att försäkringstagaren måste ha insett att en fordran på försäkringsersättning på grund av invaliditet förelåg. Avgörande 2000-10-25; 2000-3191

G fick andningssvårigheter i september 1991 och i januari 1992 fick han diagnosen astma bronkiale. Han har därefter sökte läkarvård vid ett flertal tillfällen. I maj 1999 skickade han in en skadeanmälan till försäkringsbolaget. Han yrkade full ersättning ur sin sjuk- och olycksfallsförsäkring.

Försäkringsbolaget bestred yrkandet under åberopande av att preskription hade inträtt.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Av utredningen i ärendet framgår att G, som är född den 12 april 1973, anlitade läkare på grund av andningssvårigheter den 20 september 1991, att diagnosen astma bronkiale ställdes den 27 januari 1992 och att han därefter har sökt läkarvård vid flera tillfällen. G anmälde skada till bolaget den 14 maj 1999.

Enligt de aktuella försäkringsvillkoren kan den försäkrade få ersättning – såvitt nu är i fråga – enligt bestämmelserna för medicinsk invaliditet, om den försäkrade drabbas av sjukdom som medför invaliditet. Enligt villkoret C 2.1 menas med medicinsk invaliditet för framtiden bestående nedsättning av kroppsfunktionen. Enligt samma villkorspunkt har den försäkrade rätt till ersättning, om sjukdomen inom fem år från sjukdomens början orsakar invaliditet och minst 12 månader har förflutit från sjukdomens början.

Bolaget har med stöd av dess medicinske expert hävdat att G:s invaliditet på grund av astma var definitiv 1993/94, således inom fem år från sjukdomens början. Bolaget har emellertid gjort gällande att ersättningsanspråken är preskriberade, eftersom G måste anses ha fått kännedom om sin fordringsrätt senast vid den tidpunkt då invaliditeten var definitiv och han inte inom tre år från denna tid anmält skadan till bolaget.

Av 29 § försäkringsavtalslagen framgår att den som vill bevaka sin fordringsrätt på grund av ett försäkringsavtal skall väcka talan mot försäkringsbolaget inom tre år från det att han fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande samt i vart fall inom tio år från det sådant tidigast kunnat ske. Denna preskriptionsbestämmelse är svårtillämpad. Varken lagens ordalydelse eller dess förarbeten ger närmare ledning för hur uttrycket ”han fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande” skall tolkas (se rättsfallet NJA 1997 s. 97).

Sveriges Försäkringsförbund har i sitt yttrande till Högsta domstolen i det nyss nämnda rättsfallet framhållit att det, för att preskriptionstiden skall börja löpa, bör krävas att den försäkrade har känt till att skada har uppstått och att skadan var av sådan art att den kunde ge rätt till försäkringsersättning. Nämnden har i ett tidigare avgörande instämt häri (avgörande 1999-01-12; 1998-3712). Som nämnden i samma avgörande har anfört bör den som åberopar preskription åtminstone göra sannolikt att den försäkrade haft kännedom om dessa förhållanden.

Av utlåtande från bolagets medicinske expertis framgår att G:s medicinska invaliditet var definitiv 1993/94. Utredningen i ärendet ger inte någon anvisning om att G vid denna tidpunkt insåg eller borde ha insett att hans medicinska invaliditet var definitiv och att han

därför förvärvat en fordran på försäkringsersättning. Enligt G:s egna uppgifter förstod han först under sommaren 1997, då hans besvär blev betydligt allvarligare, att hans sjukdom var så allvarlig att den var ersättningsbar. Bolaget har inte förebragt någon bevisning eller åberopat någon omständighet som ger vid handen att G måste ha insett att en fordran på försäkringsersättning förelåg tidigare än vad han själv uppgivit.

Med hänvisning till det anförda finner nämnden att det inte är utrett att G:s fordran på försäkringsersättning är preskriberad. Det ankommer därför på försäkringsbolaget att inleda skadereglering.